Strategi för den framtida kemikaliepolitiken

1) SYFTE

Utforma en strategi för EU:s framtida kemikaliepolitik som främjar en hållbar utveckling.

2) RÄTTSAKT

Kommissionens vitbok av den 27 februari 2001 - Strategi för den framtida kemikaliepolitiken [KOM(2001) 88 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

3) SAMMANFATTNING

Bakgrund

Även om vissa skadliga kemikalier redan är förbjudna enligt EU-lagstiftningen (bland annat asbest), finns det luckor i denna lagstiftning när det gäller existerande kemikalier. Det saknas kunskap om effekterna av ett stort antal kemikalier som kom ut på marknaden före 1981, då skyldigheten att testa och anmäla nya ämnen infördes. Räknat i volym står dessa kemikalier för ungefär 99 procent av kemikalieförsäljningen. Kommissionen har visserligen inlett en process för bedömning av dessa ämnen, men det är ett arbete som kommer att ta lång tid, och dessutom ställs inte samma testkrav på existerande ämnen (dvs. sådana som fanns på marknaden 1981) som på nya ämnen. Med tanke på oron för kemikaliernas skadliga inverkan på folkhälsan och miljön anser kommissionen att en strategi måste utarbetas som garanterar skyddet av människornas hälsa och av miljön inom ramen för en långsiktigt hållbar utveckling.

Vitboken tar upp de fyra huvudsakliga rättsliga instrument som innehåller EU:s regler om kemikalier: den befintliga lagstiftningen om utsläppande på marknaden och användning av farliga ämnen och preparat, om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen respektive preparat och om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen.

Huvudmål och huvudsakliga beståndsdelar

Vitbokens mål knyter an till det överordnade målet om en långsiktigt hållbar utveckling och syftar till att den kemiska industrin skall ta ett större ansvar i överensstämmelse med försiktighetsprincipen, utan att detta undergräver den inre marknaden eller den europeiska industrins konkurrenskraft. Huvudmålen för strategin är följande:

Skydda människors hälsa och främja en giftfri miljö

Kommissionen föreslår att skyddet av folkhälsan och miljön skall förbättras genom att det införs ett enhetligt system som gäller för samtliga ämnen. När det gäller riskbedömning skall man i första hand ägna sig åt ämnen som medför särskilt hög exponering eller som inger särskilt stark oro. Aktörerna skall också uppmuntras att så snart det går ersätta farliga kemikalier med alternativa ämnen.

Följa försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen innebär att åtgärder skall vidtas även om det fortfarande råder vetenskaplig osäkerhet om exakt vilka riskerna är.

Bibehålla och öka konkurrenskraften för den kemiska industrin i EU

Det är mycket viktigt att strategin inte äventyrar konkurrenskraften för den kemiska industrin i EU; tvärtom bör den göra de europeiska företagen mer konkurrenskraftiga. Därför har kommissionen som mål att stimulera konkurrensen, främst genom regler och genom utveckling av säkrare kemikalier.

Förhindra att den inre marknaden fragmenteras

Det är likaså viktigt att strategin inte hindrar den inre marknaden från att fungera som det är tänkt. Därför bör strategin bygga på fullständig harmonisering på EU-nivå.

Öka öppenheten och insynen

Åtgärderna skall se till att konsumenterna får fullständig information och därmed kan fatta väl underbyggda beslut. Därför bör det finnas ett enda, enhetligt regelsystem som är lättare att överblicka än dagens. Företagshemligheter kommer dock fortfarande att skyddas.

Samordna strategin med internationella initiativ

De föreslagna åtgärderna bör ligga i linje med de internationella initiativen för att främja en säker användning av kemikalier i hela världen. På det här området finns det flera internationella organisationer, till exempel IFCS (det internationella forumet för kemikaliesäkerhet) (EN), och ett stort antal internationella överenskommelser, till exempel OSPAR-konventionen om skydd av Nordatlanten och Rotterdamkonventionen om informerat samtycke (prior informed consent, PIC) i samband med import och export av kemikalier.

Det är också viktigt att EU erkänner testresultat från länder utanför EU i den mån luckor i EU:s data därigenom kan fyllas. Det finns en stor mängd sådana testresultat, vilket betyder att ett omfattande dubbelarbete kan undvikas om EU erkänner dem.

Främja alternativ till djurförsök

Målet är att minska användningen av djurförsök så långt det går; utvecklingen av alternativa försöksmetoder skall uppmuntras.

Se till att strategin inte strider mot EU:s internationella åtaganden inom Världshandelsorganisationen (WTO)

Som medlem av WTO får EU inte ha regler om kemikalier som utgör direkta eller indirekta hinder för handeln med länder utanför EU.

Systemet REACH

REACH är ett enhetligt system som omfattar både existerande och nya ämnen och alla etapperna i processen. En övergångsperiod på elva år föreslås för införandet av de existerande ämnena i det nya, enhetliga systemet. Enligt strategin skall en arbetsgrupp utses med uppgiften att granska befintliga data, och det föreslås också en tidsplan för arbetet.

Registrering

Det föreslås bli obligatoriskt med registrering för alla nya ämnen som produceras i större mängder än 1 ton. Den allmänna kontroll som myndigheterna står för i det nuvarande systemet kommer att ersättas med stickprover och datorstödda analyser.

Utvärdering

Testningen och riskbedömningen kommer företagen själva att stå för. Kraven på vilka tester som måste göras kommer att baseras på flera olika kriterier, bland annat produktionsvolymen och exponeringsgraden. Alla ämnen som det produceras mer än 100 ton av och alla andra ämnen som ger anledning till oro kommer emellertid att utvärderas av behöriga nationella myndigheter på grundval av tester som särskilt anpassats till ämnena i fråga och syftar till att avgöra effekterna av långvarig exponering. I allt väsentligt och när det gäller kompletterande tester kommer det tillvägagångssätt som i dag används för nya ämnen att behållas.

Godkännande

Det kommer att krävas särskilda godkännanden för vissa ämnen och vissa användningar av ämnen som ger anledning till särskild oro, oavsett den producerade mängden. Sådana godkännanden kommer att avse noga angivna ändamål. De ämnen som berörs är följande:

• Ämnen som är cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska (inbegripet de flesta endokrinstörande ämnena).
• Ämnen med egenskaper liknande dem som kännetecknar långlivade organiska föroreningar (POP).

Undantag kan beviljas för användningar som inte ger anledning till oro. Dessutom kan villkorat godkännande ges i fall där detta berättigas av den samhällsekonomiska nytta som användningen av det berörda ämnet medför.

Ett snabbare riskhanteringsförfarande är tänkt att användas för alla andra ämnen som ger anledning till oro. Förfarandet innefattar påskyndad utvärdering och påskyndat införande av den relevanta lagstiftningen.

Det behövs mer forskning innan det finns underlag för slutliga beslut om tillvägagångssättet när det gäller andra PBT-kemikalier (dvs. långlivade, bioackumulerbara och toxiska) och VPVB-kemikalier (dvs. mycket långlivade och mycket bioackumulerbara) än POP (långlivade organiska föroreningar).

Bestämmelserna om undantag för kemikalier som används inom forskning och utveckling kommer att anpassas så att möjligheterna att bedriva forskning förbättras.

Det bör göras en särskild forsknings- och utvecklingssatsning med målet att utveckla metoder som kan ersätta djurförsök.

Det behövs mer forskning innan det finns underlag för beslut när det gäller ämnen som saluförs i form av beståndsdelar i andra produkter (till exempel leksaker) som inte omfattas av krav enligt annan EU-lagstiftning.

Industrins roll, rättigheter och ansvar

Som redan framhållits kommer ansvaret för att testa kemikalier och bedöma riskerna med dem att övergå från de behöriga myndigheterna till industrin, dvs. producenter, importörer och användare i senare led i tillverkningskedjan.

Industrin skall lämna vissa uppgifter till den behöriga myndigheten i samband med att ett ämne registreras. För användarnas del kommer säkerhetsdatabladen och märkningen på förpackningarna även fortsättningsvis att vara de viktigaste informationskällorna; det finns planer på att göra bådadera mer ändamålsenliga.

När det gäller äganderätten till de uppgifter som testerna resulterar i, syftar det nya systemet liksom den tidigare lagstiftningen till att inga djurförsök skall behöva upprepas, i synnerhet inga försök på ryggradsdjur. Dessutom syftar det nya systemet till att skapa rättvis konkurrens. När det nu införs krav på tester vid en viss exponeringsnivå och testningsskyldigheter för användare i senare led i tillverkningskedjan, finns det nämligen risk för att konkurrensen skall snedvridas eftersom producenter och andra användare kan lockas att begränsa eller skjuta upp sina tester och i stället längre fram åka snålskjuts på resultat som andra har kommit fram till. Det nya systemet innebär att den som utnyttjar uppgifter från tidigare gjorda tester måste betala ersättning till den som producerat uppgifterna.

Klassificering och märkning

Antalet existerande ämnen som ännu inte har klassificerats är så stort att kommissionen inte anser det möjligt att göra en fullständig, harmoniserad förteckning över dessa ämnen. Därför föreslår kommissionen att den "harmoniserade klassificeringen" skall inskränkas till ämnenas viktigaste egenskaper och att industrin skall vara skyldig att förse kommissionen med en förteckning med ingående information om klassificeringen och märkningen av alla farliga ämnen på marknaden. Denna förteckning skall vara offentlig.

Det föreslås också att EU:s system för märkning skall anpassas till det harmoniserade globala systemet (som håller på att förhandlas fram), vilket skulle innebära en förenkling.

Administrationen av systemet

Myndigheterna i medlemsstaterna bör ha kvar de flesta av sina nuvarande ansvarsområden - de bör även fortsättningsvis ha det övergripande ansvaret för registrering och utvärdering. Kommissionen överväger dock att inrätta ett centralt organ (en utvidgning av Europeiska kemikaliebyrån) med uppgiften att sköta vissa allmänna aspekter av systemet och därigenom se till att de olika enheter som är inblandade i det nya systemet agerar på ett samordnat och enhetligt sätt. Avsikten är att det nya organet skall stå för verksamhetsramen för godkännandesystemet, sköta en central databas som är tillgänglig för allmänheten, fungera som mottagare av alla ansökningshandlingar och ge de nationella myndigheterna tekniskt och vetenskapligt stöd.

De viktigare ansvarsområdena inom ramen för systemet är tänkta att fördelas mellan EU och de nationella myndigheterna. När det gäller själva godkännandet skall det huvudsakliga beslutet avseende ett ämne eller en användning fattas på EU-nivå. Medlemsstaterna skall ansvara för godkännande av mer specifika användningar inom de ramar som ges av besluten på EU-nivå. Alla beslut som rör det snabbare riskhanteringsförfarandet skall fattas på EU-nivå.

Genomförande

Medlemsstaterna får ansvaret för att se till att lagstiftningen följs inom deras respektive territorium. Det är nödvändigt att ändra vissa befintliga åtgärder som skall se till att lagstiftningen följs och att medlemsstaterna tillämpar reglerna på samma sätt. Kommissionen föreslår att strategin skall ses över när den nya lagstiftningen har trätt i kraft.

Senast ändrat den 19.07.2005