En plan för bästa metoder, standarder och förfaranden

Målet med den här planen är att skärpa kampen mot människohandel och alla former av utnyttjande och att skydda, stödja och rehabilitera offren för människohandel.

RÄTTSAKT

EU:s plan för bästa metoder, standarder och förfaranden för att bekämpa och förhindra människohandel [EUT C 311, 9.12.2005].

SAMMANFATTNING

I Haagprogrammet, som antogs av Europeiska rådet i november 2004, uppmanas kommissionen och rådet att under 2005 utarbeta en plan för att utforma gemensamma standarder, bästa metoder och mekanismer för att förhindra och bekämpa människohandel.

Allmänna principer för genomförandet av handlingsplanen

För att effektivt bekämpa människohandel har kommissionen i ett meddelande av den 18 oktober 2005 till parlamentet och rådet om bekämpning av människohandel utarbetat en integrerad strategi som bygger på respekt för de mänskliga rättigheterna och en samordnad politik, särskilt när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa, yttre förbindelser, utvecklingssamarbete, sociala frågor och sysselsättning, jämställdhet mellan män och kvinnor samt icke-diskriminering.

Det är av största vikt att förbättra den gemensamma förståelsen av problemen i anknytning till människohandel. Särskilt viktigt är det att förstå de underliggande orsakerna i ursprungsländerna och de faktorer som underlättar för människohandeln att utvecklas i bestämmelseländerna och kopplingarna till andra former av brottslighet. För att skaffa ökade kunskaper om människohandelns omfattning och karaktär när det gäller EU måste det före hösten 2006 utarbetas gemensamma riktlinjer för insamling av uppgifter, däribland jämförbara indikatorer. En gemensam forskningsmodell för medlemsstaterna behöver utarbetas i syfte att utöka forskningen på särskilda områden, först och främst när det gäller handeln med barn.

EU erkänner vikten av att de mänskliga rättigheterna för offren för människohandel respekteras under alla skeden i processen. Medlemsstaterna bör utforma en lämplig struktur för samordning på regeringsnivå för utvärdering och samordning av nationell politik och för att se till att offren för människohandel behandlas på lämpligt sätt.

Medlemsstaterna och kommissionen bör föra en politik som förstärker kriminaliseringen av människohandel och som särskilt ger skydd åt potentiella offer och utsatta grupper som kvinnor och barn.

EU:s politik i denna fråga bör sträva efter en strategi för barnets rättigheter som bygger på internationellt erkända principer. Denna strategi bör särskilt respektera principerna i FN:s konvention om barnets rättigheter och Europarådets åtgärdsprogram om våld mot barn (2006–2008).

Det bör antas könsspecifika förebyggande strategier som viktiga inslag i kampen mot människohandel med kvinnor och flickor. Dessa strategier bör omfatta genomförande av jämställdhetsprinciper och undanröjande av efterfrågan på alla former av utnyttjande, inbegripet sexuellt utnyttjande och utnyttjande för hushållsarbete.

I syfte att förebygga människohandel kommer flera åtgärder att vidtas före slutet av 2006, t.ex. kommer EU-kampanjer att utarbetas för att öka medvetenheten om de risker som människohandeln innebär och informera om brottsförebyggande åtgärder och straffrätt för att avskräcka de som ägnar sig åt människohandel. Ett nätverk av kontakter med medierna i denna fråga kommer att skapas för att göra befolkningen medveten om framgångarna inom och utanför EU.

Människohandel är ett allvarligt brott mot personer och bör vara en prioritering för de myndigheter som arbetar med brottsbekämpning. Den är ett ”företag med låg risk och hög utdelning för den organiserade brottsligheten” men bör omvandlas till ett företag med mycket hög risk och låg utdelning. EU måste öka insatserna så att människohandel inte ger några ekonomiska fördelar och, i det fall den ger vinst, beslagta och konfiskera denna.

För bekämpningen av människohandel som syftar till arbetskraftsexploatering bör det byggas upp ett utökat samarbete med de organ som ansvarar för kontroll av arbetsvillkor och ekonomiska utredningar i samband med olagligt arbete.

På samma sätt måste de brottsbekämpande myndigheterna öka sitt samarbete med Europol som regelbundet bör delta i informationsutbyte, gemensamma operationer och gemensamma utredningsgrupper. Även Eurojust bör involveras så att lagföringen av personer som ägnar sig åt människohandel underlättas.

Strategierna för att bekämpa människohandel bör vara i linje med strategierna för att bekämpa korruption och fattigdom. Dessutom bör arbetsgivarorganisationer, fackföreningar och de organisationer i det civila samhället som är verksamma på detta område samarbeta med de offentliga myndigheterna. Medlemsstaterna och EU-institutionerna måste också fortsätta sitt samarbete med berörda internationella organisationer som FN, OSSE och Europarådet.

På det regionala planet är det viktigt att hitta lösningar för att förebygga människohandel och skydda offren. Medlemsstaterna och kommissionen bör öka ansträngningarna för att främja regionala initiativ som kompletterar och inspirerar till samarbete på EU-nivå.

Denna handlingsplan kommer att ses över regelbundet. Översikten över åtgärder i bilagan kommer att göra det möjligt med regelbundna utvärderingar och uppdateringar.

RELATERADE RÄTTSAKTER

Kommissionens arbetsdokument av den 17 oktober 2008 – Utvärdering och övervakning av förverkligandet av EU:s plan för bästa metoder, standarder och förfaranden för att bekämpa och förhindra människohandel [KOM(2008) 657 slutlig – Inte offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

Rapporten ger en översikt över förverkligandet av åtgärder för att förhindra människohandel i EU:s medlemsstater och Norge samt av EU-organen.

Tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning mot människohandel har fortskridit i snabb takt de senaste åren, särskilt i fråga om straffrätt och stöd till brottsoffer. Det förekommer emellertid stora inkonsekvenser mellan antagandet och förverkligandet av lagstiftningen. Kommissionen granskar också rambeslutet om människohandel. Stödmekanismerna för brottsoffer kommer därigenom också att effektiviseras. Tillämpningen av lagen och samarbetet mellan rättsinstanser på en internationell nivå har också ökat. Mycket återstår dock att göra. Mekanismer för samordning mellan myndigheterna har nu också inrättats. Mer behöver dock göras vad gäller övervakning av systemen.

De berörda EU-organen har också gjort ansträngningar för att genomföra vissa åtgärder mot människohandel. I praktiken har betydande svagheter dock bekräftats och vissa åtgärder har ännu inte genomförts.

I de fortsatta arbetet med EU:s politik mot människohandel föreslår kommissionen att man på kort sikt koncentrerar insatserna till följande åtgärder:

• inrättande av nationella rapportörer, särskilt för övervakningsändamål
• skapande eller förbättring av nationella mekanismer för identifiering av och hänskjutande till tjänster med stöd till brottsoffer
• skapande eller förbättring av skyddssystem för barn
• tillhandahållande av stöd, även finansiellt, till icke-statliga organisationer (NGO) som är aktiva i området
• organisering av utbildningar för berörda parter
• förbättrad samordning av utredningar och åtal
• ytterligare utveckling av samarbetet med partnerländer utanför EU när det gäller åtgärder mot människohandel.

Effekterna av denna plan kommer att lägga grunden för en ny strategi efter 2009.

Senast ändrat den 30.05.2011