Europol: Europeiska polisbyrån (t.o.m. 31.12.2009)

Genom denna akt upprättar rådet den europeiska polisbyrån (Europol). Syftet med Europol är att förbättra polissamarbetet mellan medlemsländerna i syfte att bekämpa terrorism, olaglig narkotikahandel och andra former av allvarlig internationell organiserad brottslighet. Varje medlemsstat upprättar en nationell enhet som utgör sambandsorgan mellan Europol och de nationella behöriga myndigheterna i kampen mot brottslighet.

RÄTTSAKT

Rådets akt av den 26 juli 1995 om fastställande av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Genom denna akt inrättas en europeisk polisbyrå kallad Europol. Europol har förlagts till Haag i Nederländerna med en juridisk person. Europol har i uppgift att göra de behöriga myndigheterna i medlemsländerna effektivare och förbättra samarbetet mellan dem så att den internationella organiserade brottsligheten bättre ska kunna förebyggas och bekämpas.

Garantera ett effektivt samarbete mellan medlemsländerna: Europols roll

Europol har inga verkställande befogenheter, till skillnad från polisen i medlemsstaterna. Den får varken gripa personer eller göra husrannsakan. Europols uppgifter är att underlätta informationsutbytet mellan medlemsländerna, analysera informationen och samordna medlemsländernas insatser.

Inom ramen för medlemsstaternas polissamarbete ska Europol

• underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna,
• samla in och analysera information och underrättelser,
• med hjälp av de nationella enheterna omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna i medlemsländerna om sådan information som berör dem och om de samband mellan brottsliga gärningar som konstaterats,
• underlätta utredningar i medlemsländerna,
• ansvara för databaser,
• hjälpa medlemsländerna att utbilda de behöriga myndigheterna,
• underlätta det tekniska stödet mellan medlemsländerna,
• vara kontaktpunkt för bekämpande av förfalskning av euron.

Europol har hand om fall då en eller två medlemsländer drabbas av allvarlig organiserad internationell brottslighet. Denna brottslighet omfattar allt fler områden, bland andra:

• förebyggande och bekämpande av terrorism,
• narkotikasmuggling,
• människohandel,
• illegala nätverk för invandring,
• olaglig handel med radioaktiva och nukleära ämnen,
• handel med stulna fordon,
• bekämpning av falskmynteri och förfalskning av betalningsmedel,
• penningtvätt (dock ej de bakomliggande brotten).

Europols behörighet omfattar även de brott som hör samman med de här typerna av brottslighet.

Upprätta en enda kontaktpunkt i medlemsländerna: de nationella enheterna

Varje medlemsland upprättar eller utser en nationell enhet. Denna enhet är det enda sambandsorganet mellan Europol och de nationella behöriga myndigheterna. Enheten sänder minst en sambandsman till Europol med uppdrag att företräda enhetens intressen inom Europol. Cheferna för de nationella enheterna möts regelbundet.

I den nationella enhetens arbete ingår bl.a. att

• förse Europol med den information och de underrättelser som krävs för Europols verksamhet, särskilt inmatning av information i Europols informationssystem,
• besvara och vidarebefordra förfrågningar om information till Europol,
• vidarebefordra informationen från Europol till de behöriga myndigheterna.

Den nationella enheten är Europols enda kontaktpunkt i medlemsländerna. De ändringar som infördes i november 2003 genom protokollet till Europolkonventionen möjliggör emellertid direktkontakter mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och Europol, under förutsättning att de nationella enheterna samtidigt underrättas.

Europols förvaltning och finansiering

Europol består av följande organ:

• Styrelsen, som består av en företrädare för varje medlemsland och har en företrädare från kommissionen som observatör. Styrelsen deltar bl.a. vid fastställandet av Europols målsättningar, fastställer enhälligt förbindelseofficerarnas rättigheter och skyldigheter, fastställer villkoren för behandlingen av uppgifter, utarbetar tillämpningsföreskrifter för arbetsregistret, undersöker de problem som den gemensamma tillsynsmyndigheten påpekar osv. Styrelsen sammanträder minst två gånger om året. Den antar varje år enhälligt en verksamhetsberättelse om Europol och en verksamhetsplan om Europols framtida verksamhet där medlemsstaternas operationella behov och deras påverkan på Europols budget tas med i beräkningen. Dessa rapporter överlämnas till Europeiska unionens råd (EU:s råd), som skall godkänna dem. Europaparlamentet informeras. Ordförande för styrelsen är företrädaren för den medlemsstat som har ordförandeskapet i rådet.

• Direktören, som efter styrelsens yttrande utses genom enhälligt beslut av EU:s råd för en period av fyra år som kan förnyas en gång. Direktören assisteras av tre biträdande direktörer som utses av EU:s råd för en period av fyra år som kan förnyas en gång. Deras uppgifter fastställs av direktören. Direktören, å sin sida, är ansvarig för verkställandet av Europols uppgifter, den löpande administrationen, ledningen av personalen osv. Direktören ansvarar för utförandet av sina uppgifter inför styrelsen. Direktören är Europols lagliga företrädare.
• Styrekonomen, som utses enhälligt av styrelsen och är ansvarig inför denna.
• Budgetkommittén, som består av en företrädare för varje medlemsstat.

Europol finansieras med bidrag från medlemsstaterna. Räkenskaperna för alla intäkter och utgifter som tas upp i budgeten samt balansräkningen för Europols tillgångar och skulder kontrolleras genom en årlig revision. Den preliminära budgeten och genomförandet av budgeten granskas av rådet.

Samla in information: Ett datoriserat informationssystem för insamling av uppgifter

För att sköta arbetet har Europol upprättat ett datoriserat informationssystem för insamling av uppgifter. Informationssystemet får inte i något fall samköras med andra system för automatiserad databehandling, med undantag för de nationella enheternas system. Den nationella enheten ansvarar för skyddet av datorutrustningen för behandling av personuppgifter och kontrollerar bevarandet och utplåningen av uppgifterna i registret. Systemet består av tre delar: Det datoriserade informationssystemet, arbetsregistret och indexregistret.

Det datoriserade informationssystemet får endast användas för att lagra, ändra och använda uppgifter som är nödvändiga för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter. Systemet rymmer inte någon information om andra brott som hör samman med brottsligheten. Informationen rör personer som, i förhållande till den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i ett brott inom Europols behörighet, eller som har dömts för ett sådant brott. Systemet rymmer även uppgifter om personer som misstänks för att planera att begå brott inom Europols behörighet.

Personuppgifterna får endast omfatta

• efternamn och förnamn och i förekommande fall tilltalsnamn eller antagna namn,
• födelsedatum och födelseort,
• nationalitet,
• kön,
• andra kännetecken som möjliggör identifiering, såsom speciella objektiva och bestående fysiska kännetecken.

Dessutom innehåller informationsregistret uppgifter om

• brott och gärningsbeskrivning, inbegripet tid och plats,
• de medel som använts eller misstänks kunna användas,
• de berörda enheterna och deras aktbeteckningar,
• misstanke om tillhörighet till en kriminell organisation,
• fällande domar, i den mån de rör brott inom Europols behörighet,
• omnämnande av Europol eller den nationella enhet som registrerat uppgifterna.

Informationssystemet är åtkomligt för de nationella enheterna, sambandsmännen, direktören, de biträdande direktörerna och behöriga Europoltjänstemän. De behöriga myndigheter som utsetts av medlemsländerna har begränsad tillgång till systemet. Tillgång till upplysningar ges endast via den nationella enheten. Endast den enhet som har registrerat uppgifter är berättigad att ändra, rätta eller utplåna dem.

Europol får lagra, ändra och använda uppgifter om brott som omfattas av dess behörighet i andra register (arbetsregister), inbegripet uppgifter rörande brott som hör samman med sådan brottslighet. Dessa register, som skapas för analysändamål i syfte att underlätta förundersökningar, omfattar information om

• personer som, i förhållande till den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i ett brott inom Europols behörighet, eller som har dömts för ett sådant brott,
• personer som i förhållande till en medlemsstats nationella lagstiftning misstänks för att planera att begå brott inom Europols behörighet,
• eventuella vittnen vid förundersökningar rörande brott eller vid straffrättsliga förfaranden,
• offer för något av de brott som utreds eller personer som skulle kunna bli offer för ett sådant brott,
• kontakter eller medhjälpare,
• personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds.

Alla automatiserade dataregister med personuppgifter måste bland annat ange

• registrets ändamål och benämning,
• typ av uppgifter som skall lagras,
• tidsfristerna för kontroll av uppgifter och den tid under vilken de lagras, osv.

Varje förslag till analys medför att en analysgrupp bildas bestående av analytiker och andra tjänstemän från Europol, samt sambandsmän eller sakkunniga från medlemsländerna. Endast analytikerna har rätt att registrera uppgifter i ett informationsregister, men alla får söka i det. Insamlingen, lagringen och behandlingen av uppgifterna sker med strikt iakttagande av skyddet av individer med avseende på automatisk behandling av personuppgifter.

Uppgifterna får bevaras högst tre år i registret. Europol kontrollerar emellertid en gång om året det fortsatta behovet att behålla uppgifterna. Europols direktör kan vid behov besluta att uppgifterna får bevaras ytterligare tre år.

Europol upprättar ett indexregister över uppgifter som finns lagrade i arbetsregistren. Direktören, de biträdande direktörerna, de befullmäktigade Europoltjänstemännen och sambandsmännen har rätt att rådfråga indexregistret.

Uppgiftsskydd: behandling av informationen

Europol överlämnar alla uppgifter som rör en medlemsstat till dess nationella enhet, samt på enhetens begäran till sambandsmännen. Medlemsländerna garanterar i sin nationella lagstiftning en nivå av personuppgiftsskydd som åtminstone måste motsvara Europarådets konvention av den 28 januari 1981. Medlemsländerna ansvarar för de uppgifter som överförts till Europol i fråga om lagenlighet, exakthet, uppdatering och kontrollen av lagringstidsfrister. Europol bär ansvaret för de uppgifter som överförts till Europol av tredjeman eller som är resultatet av Europols analysarbete.

Varje person som önskar utnyttja sin rätt att utan avgift få tillgång till sådana uppgifter om honom eller henne själv som Europol lagrar får begära detta i valfri medlemsstat hos den behöriga nationella myndigheten. Den behöriga nationella myndigheten underrättar Europol om detta och meddelar den som inkommit med en begäran att Europol kommer att svara denne direkt. Begäran skall behandlas i sin helhet av Europol inom tre månader efter det att den behöriga nationella myndigheten har mottagit den. Varje persons rätt att få tillgång till uppgifter om sig själv eller att låta kontrollera dem utövas med iakttagande av lagstiftningen i den medlemsstat där denna ansökan görs. Överföringen av uppgifter får nekas endast i den mån det är nödvändigt för att

• Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter,
• skydda medlemsstaternas säkerhet och allmänna ordning,
• bekämpa brott,
• skydda utomståendes rättigheter och friheter.

Varje person har rätt att begära hos Europol att felaktiga uppgifter som berör honom rättas eller utplånas. Om de uppgifter som är felaktiga eller strider mot bestämmelserna i denna konvention har förts in av medlemsstaterna, är medlemsstaterna skyldiga att rätta eller utplåna dem tillsammans med Europol. Europol informerar personen i fråga att rättningen eller utplåningen av uppgifter som berör denne har ägt rum. Om personen i fråga inte är nöjd med Europols svar eller om han eller hon inte fått något svar inom tre månader, kan denne vända sig till den gemensamma tillsynsmyndigheten. Denna oberoende gemensamma tillsynsmyndighet har till uppgift att övervaka Europols verksamhet för att försäkra sig om att lagringen, behandlingen och användningen av de uppgifter som Europol disponerar över inte inkräktar på individens rättigheter.

Utöver den gemensamma tillsynsmyndigheten har varje medlemsstat en nationell tillsynsmyndighet som har till uppgift att i enlighet med den nationella lagstiftningen kontrollera att såväl registreringen och rådfrågningarna som översändandet av personuppgifter från denna medlemsstat till Europol sker lagligt. Den försäkrar sig om att individens rättigheter inte kränks. Varje person har rätt att begära att den nationella tillsynsmyndigheten garanterar att registreringen hos och överföringen till Europol av uppgifter som berör honom eller henne, samt även medlemsstatens användning av uppgifterna, sker lagligt. Denna rättighet regleras av den nationella rätten i den medlemsstat som tillsynsmyndigheten tillhör.

Varje medlemsstat är ansvarig för all skada som åsamkas en person, om vilken det finns uppgifter som är behäftade med rättsliga eller faktiska fel och som lagrats eller behandlats av Europol. Endast den medlemsstat där den skadebringande handlingen företogs kan bli föremål för en skadeståndstalan från den skadelidande. Den skadelidande skall vända sig till den behöriga domstolen enligt den nationella rätten i den berörda medlemsstaten.

Garantera effektiviteten: samarbetet med EU-institutionerna, internationella organisationer och tredjeländer

Genom en akt antagen av Europols styrelse har avtal slutits mellan Europol och följande EU-institutioner genom Europols avtal om internationella förbindelser och samarbetsavtal:

• Europeiska centralbanken (ECB)
• Eurojust
• Europeiska kommissionen
• Europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN)
• Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).

Enligt konventionen får Europol sluta överenskommelser om strategiskt eller operativt samarbete (endast de operativa överenskommelserna möjliggör överföring av personuppgifter) med tredjeländer och internationella organisationer.

Bakgrund

Medlemsstaterna ratificerar konventionen i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Efter ikraftträdandet av denna konvention har olika åtgärder vidtagits för att den europeiska polisbyrån Europol ska kunna inrättas. De rör förbindelseofficerarnas rättigheter och skyldigheter, tillämpningsföreskrifter för registren, den gemensamma tillsynsmyndighetens arbetsordning, tjänsteföreskrifter för anställda, regler om sekretesskydd, finansiella bestämmelser, överenskommelse om säte, protokoll om privilegier och immunitet och överenskommelse om sambandsmännens privilegier och immunitet. På så sätt kunde Europol inleda sin verksamhet den 1 juli 1999, och därmed ersätta Europols narkotikaenhet som inrättades provisoriskt 1995.

Denna konvention står öppen för anslutning för varje stat som blir medlem i EU. Den kan inte göras till föremål för någon reservation.

Två protokoll till denna konvention antogs av rådet i november 2002 respektive november 2003. Dessa stärker Europols behörighet att stödja medlemsländerna, särskilt genom att Europol ges behörighet att samordna de gemensamma utredningsgrupperna, begära inledande av en undersökning, möjliggöra deltagande av tredjeländer (som Europol har slutit operationella överenskommelser med) i analysgrupperna osv.

Den 1 januari 2010 ersätts konventionen av rådets beslut 2009/371/JHA om inrättande av Europol. Följaktligen kommer eventuella ändringar av Europol att underlättas i framtiden. Genom beslutet blir Europol en EU-institution och omfattas av de allmänna regler och förfaranden som gäller för liknande organ och byråer, vilket sålunda förenklar dess förvaltning. Samtidigt kommer Europol att finansieras genom EU:s allmänna budget och därmed omfattas polisbyrån av Europaparlamentets budgetkontroll.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets beslut 2005/511/JHA av den 12 juli 2005 om skydd av euron mot förfalskning genom att Europol utses till centralbyrå för bekämpande av förfalskning av euron [EUT L 185, 16.7.2005].

Rådets beslut av den 6 december 2001 om utvidgning av Europols mandat till att omfatta de allvarliga former av internationell brottslighet som finns förtecknade i bilagan till Europolkonventionen [EGT C 362, 18.12.2001].

See also

Senast ändrat den 10.09.2009