Tredje lägesrapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen: förslag till regionalpolitik efter 2006

För första gången sedan införandet den europeiska debatten 2001 läggs det i den tredje rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen fram konkreta förslag om den framtida regionalpolitiken efter 2006. Analysen i rapporten grundas på utvärderingen av hur gemenskapens och medlemsstaternas politik påverkar sammanhållningen. I rapporten belyses de tillgängliga uppgifterna om den ekonomiska och sociala sammanhållningen i Europeiska unionen.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen - Tredje lägesrapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen [KOM(2004) 107 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Politiken för ekonomisk och social sammanhållning har positiva effekter på de regioner i Europeiska unionen som har problem. De socioekonomiska skillnaderna mellan medlemsstaterna och mellan olika regioner är dock fortfarande stora. Skillnaderna i välstånd och dynamik beror på strukturella brister i vissa nyckelfaktorer för konkurrenskraft såsom investeringar i fysisk infrastruktur, innovation och mänskliga resurser. Medlemsstaterna och regionerna behöver stöd genom gemenskapspolitiken för att övervinna dessa handikapp, utveckla sina komparativa fördelar och utvecklas bättre i en miljö som i allt högre grad utsätts för konkurrens.

FÖRSLAG TILL EN REFORMERAD SAMMANHÅLLNINGSPOLITIK

Den 10 februari 2004 godkände kommissionen förslaget till budget för Europeiska unionen utvidgad till 27 medlemsstater (de femton nuvarande, de tio nya medlemsstaterna, Bulgarien och Rumänien) för perioden 2007-2013. I meddelandet om budgetplanen anser kommissionen bl.a. att sammanhållningspolitiken borde få en egen budgetpost med ökade medel. I den tredje sammanhållningsrapporten införs en sådan strategi. I rapporten diskuteras den utmaning som utvidgningen innebär för sammanhållningspolitiken. För första gången lägger kommissionen fram konkreta förslag som härrör från debatten om regionalpolitikens framtid efter 2006. I ekonomiska termer föreslår kommissionen en budget för 2007-2013 som motsvarar 0,41 % av bruttonationalprodukten (BNP) för unionen med 27 medlemsstater. Denna procentuella andel motsvarar 336,3 miljarder euro för den aktuella perioden. Kommissionen grundar sina förslag på den socioekonomiska situationen i unionen och undersökningen om effekterna av regionalpolitiken, annan gemenskapspolitik och nationell politik.

Utvidgningen innebär en genomgripande förändring av den socioekonomiska situationen i unionen

I och med utvidgningen den 1 maj 2004 ökar Europeiska unionens befolkning med 20 %, och ytan ökar med omkring en fjärdedel. EU:s BNP ökar dock endast med 5 %. De regionala skillnaderna kommer att fördubblas. Den genomsnittliga inkomsten per capita i unionen med 25 medlemsstater minskar med cirka 12,5 %. Den andel av befolkningen som bor i mindre utvecklade regioner ökar från 20 % till 25 %. Samtidigt har problemen för de mindre gynnade områdena i den nuvarande unionen inte försvunnit. Stödet till dessa områden måste därför fortsätta.

Europeiska unionen har gått in i en fas av ekonomisk omstrukturering. Denna utveckling beror på internationaliseringen av handeln, införandet av kunskapsekonomin och den åldrande befolkningen. Den ekonomiska konjunkturen har dessutom försämrats de senaste tre åren och arbetslösheten har ökat.

I mars 2000 fastställde Europeiska rådet vid mötet i Lissabon (DE) (EN) (FR) målet att Europeiska unionen ska bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska område. En stark kunskapsbaserad ekonomi ska stimulera skapandet av arbetstillfällen och främja socialpolitiken och miljöpolitiken och samtidigt garantera en hållbar utveckling och social sammanhållning. Vid Europeiska rådets möten i Nice (EN) (FR) och Göteborg översattes detta mål till sektorsstrategier på områdena för social integration och hållbar utveckling. Sammanhållningspolitiken bidrar också till att förverkliga Lissabonmålet. Reformen av denna politik bör gå längre i denna riktning.

Hur stort ska gemenskapsstödet till de nya medlemsstaterna vara mellan 2004 och 2006?

De tio nya medlemsstaterna får gemenskapsstöd från och med anslutningen. Under perioden 2000-2006 kommer de att få 3 miljarder euro i stöd från strukturfonderna genom de finansiella föranslutningsinstrumenten ISPA (transporter och miljö) och Sapard (jordbruket och landsbygdens utveckling) samt Phareprogrammet (stärka den offentliga förvaltningens förmåga). Efter anslutningen kommer de nya medlemsstaterna samt Bulgarien och Rumänien att få 1,6 miljarder euro per år i stöd från Phareprogrammet fram till 2006.

Perioden 2004-2006 kommer att vara en övergångsperiod för de nya medlemsstaterna. Under denna period kommer de att få möjlighet att vänja sig vid förvaltningen av strukturfonderna och de gällande bestämmelserna. De kommer att motta stöd från strukturfonderna till ett totalt belopp på 21,8 miljarder euro. De åtgärder som vidtas kommer att vara inriktade på ett begränsat antal prioriteringar (esdeenfr) som infrastruktur, mänskliga resurser och produktiva investeringar.

En förnyad sammanhållningspolitik för perioden 2006-2013

Den framtida regionalpolitiken kommer att inriktas på ett begränsat antal huvudteman, nämligen innovation och kunskapsekonomin, miljö och förebyggande av risker, tillgänglighet och tjänster i allmänhetens intresse. För att genomföra dessa prioriteringar införs tre nya gemenskapsmål som ersätter de nuvarande indelningarna i Mål 1, Mål 2 och Mål 3.

• Målet "Konvergens" ska stödja tillväxten och skapandet av arbetstillfällen i mindre utvecklade regioner. Det omfattar regioner på NUTS II-nivå (esdeenfr)med en BNP per capita som är lägre än 75 % av genomsnittet i unionen med 25 medlemsstater. Stödet kommer att utgöra cirka 78 % av den framtida regionalpolitikens budget. Till och med 2013 kommer även ett övergångsstöd att ges till de regioner som för närvarande är stödberättigade men som inte längre kommer att uppfylla detta kriterium av statistiska orsaker. Eftersom BNP för unionen med 25 medlemsstater är lägre än BNP för unionen med 15 medlemsstater kommer vissa regioner som för närvarande är berättigade till Mål 1-stöd inte längre att uppfylla kriteriet för stöd.Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) kommer att medfinansiera modernisering av grundläggande infrastruktur (transportnät, telekommunikationsnät och energinät), ekonomisk diversifiering av områden samt naturskydd (vattenrening och avfallshantering, förebyggande av naturliga och tekniska risker). Europeiska socialfonden (ESF) kommer att stärka sin roll som huvudsakligt gemenskapsinstrument för den europeiska sysselsättningsstrategin som stöder medlemsstaterna i reformerna av arbetsmarknaden.Endast de medlemsstater med en BNP som är lägre än 90 % av EU:s BNP kommer även att kunna få stöd från sammanhållningsfonden för investeringar på transport- och miljöområdena. Fondens relativa betydelse kommer att öka, eftersom den kommer att fördela en tredjedel av stödet till de tio nya medlemsstaterna.
• Målet "Regional konkurrenskraft och sysselsättning" kommer att främja dynamiken i ekonomin i enlighet med målen från toppmötena i Lissabon och Nice.Kommissionen föreslår en dubbel strategi som både är regional och nationell. Regionala program gör det möjligt att bättre förutse ekonomiska förändringar. Eftersom programmen endast stöds av ERUF riktar de sig till regioner som för närvarande omfattas av Mål 1-stöd och som av naturliga skäl hamnar utanför stödområdet, samt till regioner som inte omfattas av konvergensprogrammen.Nationella program kommer att stärka genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin. Eftersom programmen endast stöds av ESF kommer de att vara inriktade på tre prioriteringar: anpassning av den aktiva befolkningen till utveckling i arbetet (livslångt lärande), främjande av sysselsättningen och åtgärder mot för tidigt utträde från arbetsmarknaden (aktivt åldrande, ökad andel kvinnor i arbete), anställning av grupper med svårigheter (funktionshindrade, etniska grupper).Cirka 18 % av budgetmedlen kommer att anslås till detta mål, jämnt fördelade mellan ERUF och ESF. Fördelningen av anslagen mellan medlemsstaterna kommer att ske på grundval av ekonomiska, sociala och territoriella kriterier som fastställs på EU-nivå.
• Det regionala samarbetet kommer att främja en balanserad utveckling inom EU. På grundval av erfarenheten av initiativet Interreg III föreslår kommissionen att man inrättar ett nytt mål för gränsöverskridande samarbete och samarbete mellan olika länder och regioner, som skulle tilldelas 4 % av anslagen från budgeten för den framtida regionalpolitiken.Alla regioner på NUTS III-nivå som är belägna längs inre och yttre gränser, gränser på land och till sjöss, kommer att kunna samarbeta med sin/sina granne/grannar, särskilt på de huvudområden som togs upp på toppmötena i Lissabon och Göteborg.Kommissionen vill inrätta två nya rättsliga samarbetsinstrument, nämligen en "gränsöverskridande regional myndighet" vid de inre gränserna och ett "nytt grannskapsinstrument" vid unionens yttre gränser. Med dessa instrument kan man vidta åtgärder för att lösa de rättsliga och administrativa problem som denna typ av samarbete medför.

De naturliga handikappen gör att utvecklingsproblemen blir allt större. Inom den framtida sammanhållningspolitiken kommer vissa regioner alltså att uppmärksammas särskilt. Åtgärder till förmån för stadsområden kommer helt att integreras i de regionala programmen för att fler städer ska kunna få stöd jämfört med i gemenskapsinitiativet Urban II. Inom ramen för det framtida målet "Konvergens" kommer kommissionen att inrätta ett särskilt program för de sju yttersta randområdena (Guadeloupe, Martinique, Guyana, Reunion, Kanarieöarna, Azorerna och Madeira). Problemen rörande tillgänglighet är särskilt stora på många öar, i många bergsområden och i glest befolkade områden. Vid fördelningen av medel till målet "Regional konkurrenskraft och sysselsättning" kommer denna verklighet att beaktas genom att regionala kriterier fastställs och det finansiella bidraget från gemenskapen ökas. Stödinstrumenten för landsbygdens utveckling och fiskesektorn kommer dessutom att förenklas och förtydligas. Initiativet Leader+ som stöder innovativa strategier och innovativ utveckling på landsbygden kommer helt att integrera den generella programplaneringen.

Komplementariteten mellan regionalpolitiken och annan gemenskapspolitik är central för den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Politiken på områdena innovation, utbildning och yrkesutbildning, jämställdhet samt offentlig upphandling får regionala konsekvenser. Överensstämmelse mellan sammanhållning och konkurrens är också en viktig faktor. De mindre utvecklade områdena är berättigade till statligt stöd. Detta gäller även de yttersta randområdena, men under en övergångsperiod. När det gäller de övriga regionala programmen förslår kommissionen att man upphäver det nuvarande systemet med en detaljerad karta över de subregionala områden som är berättigade till stöd. Överensstämmelse garanteras för de prioriteringar som ska finansieras.

Reformera förvaltningen av strukturfonderna

Förfarandena för förvaltning av regionalpolitiken påverkar dess effektivitet. Genom förfarandena fastställs enhetliga och stränga regler. Programplanering, partnerskap, medfinansiering och utvärdering kommer även i fortsättningen att vara de allmänna principerna för den framtida regionalpolitiken. För att öka utnyttjandet av anslagen är följande förbättringar möjliga:

• En strategi som är mer inriktad på unionens prioriterade mål. Strategin utgår helt från de mål som sattes upp i Lissabon, Nice och Göteborg. Den kommer också att stärka överensstämmelsen med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Varje år undersöker EU:s institutioner de framsteg som har gjorts på grundval av en rapport från kommissionen.
• Förenklad förvaltning som i större utsträckning grundas på subsidiaritetsprincipen. Beträffande programplaneringen kommer varje medlemsstat att förbereda ett politiskt dokument om sin utvecklingsstrategi. Detta dokument ska ligga till grund för antagande av regionala och nationella program. Programkomplement och förvaltning av enskilda åtgärder kommer att försvinna. Fonderna är tre till antalet (ERUF, ESF och Sammanhållningsfonden) och varje program kommer att finansieras genom en enda fond. Investeringar på transport- och miljöområdena kommer att involvera ERUF och Sammanhållningsfonden.Bestämmelser om berättigande kommer att tillämpas på utgifter. Utbetalningarna kommer att göras för varje prioriterat område och inte för varje åtgärd. Systemet med förskott och återbetalningar behålls. Samma sak gäller automatiskt återtagande enligt "regeln n+2" enligt vilken anslagen måste förbrukas inom de två år som följer efter programplaneringen. När det gäller kontroller kommer kommissionens medverkan att vara beroende av gemenskapens medfinansiering. Under vissa tak kommer det nationella systemet att bli lidande. För att ta sitt ansvar vid genomförande av budgeten kommer kommissionen att tillämpa förfaranden för avslutande av räkenskaperna och mekanismer för finansiella korrigeringar. Mer kännbara sanktioner och snabb indrivning av medel i händelse av missförhållanden eller bedrägerier planeras också. Additionalitetsprincipen, enligt vilken gemenskapens medel ska läggas till de nationella medlen, förblir en av huvudprinciperna för sammanhållningspolitiken. Kommissionen övervakar tillämpningen av programmen i målet "Konvergens".Vidare kommer ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna, de lokala myndigheterna, arbetsmarknadens parter och det civila samhället att förstärka partnerskapet. Europeiska centralbankens (EIB) förstärkta roll kommer att möjliggöra en bättre mobilisering av moderna finansieringsformer såsom riskkapital.
• Koncentreringen av resurser kommer att gynna de fattigaste medlemsstaterna och regionerna, särskilt de nya medlemsstaterna.Kommissionen föreslår att man tar bort det nuvarande systemet med mikroregioner. För målet "Regional konkurrenskraft och sysselsättning" kommer koncentrationen att gälla finansieringsnivån genom införande av minimigränser för de tre prioriteringar som nämnts, nämligen innovation och kunskapsekonomin, tillgänglighet och tjänster i allmänhetens intresse, miljöskydd och förebyggande av risker.
• Resultat och kvalitet ska prioriteras högre.Utvärderingarna före, under loppet av och i slutet av programmen är avgörande för programmens kvalitet. Kommissionen har därför föreslagit att man inrättar en gemenskapsreserv för belöning av framsteg i syfte att stödja de medlemsstater och regioner som har de bästa resultaten. Kommissionen vill att medlemsstaterna gör samma sak för att snabbt kunna vidta åtgärder i händelse av sektorskriser eller lokala kriser.I meddelandet om budgetplanen föreslås att ett särskilt instrument inrättas, fonden för anpassning av tillväxten, som gör det möjligt att reagera snabbt på ekonomiska och handelsrelaterade kriser. Kommissionen föreslår att den ska finansiera detta instrument med en miljard euro genom att använda outnyttjade medel från ERUF och ESF.

Kommissionen grundar sina förslag på den socioekonomiska situationen i unionen och undersökningen om effekterna av regionalpolitiken, andra politikområden inom EU och nationell politik. Se motsvarande SCADPlus-sida. Mer information finns på Generaldirektoratet för regionalpolitiks webbplats Inforegio.

• Den tredje lägesrapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen i en oavkortad version.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Andra lägesrapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen [KOM(2003) 34 slutlig -ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning]

Se motsvarande SCADPlus-sida (esdeenfr)

Första lägesrapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen [KOM(2003) 46 slutlig -ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning]

Se motsvarande SCADPlus-sida (esdeenfr)

"Ett enat Europa, solidaritet mellan folken, regional mångfald" - Andra rapporten om ekonomisk och social sammanhållning [KOM(2001) 24 slutlig - ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Se SCADPlus-sidorna om sammanfattning och resultat (esdeenfr), slutsatser och rekommendationer (esdeenfr), 10 frågor i centrum för debatten

Senast ändrat den 07.05.2007