—

Vincent Deroo-Blanquart, genom P. Rémy-Corlay, avocat,

—

Sony Europe Limited, som har övertagit rättigheterna från Sony France SA, genom P. Spinosi, avocat,

—

Frankrikes regering, genom D. Colas, J. Traband och S. Ghiandoni, samtliga i egenskap av ombud,

—

Belgiens regering, genom J.-C. Halleux och J. Van Holm, båda i egenskap av ombud,

—

Tjeckiens regering, genom M. Smolek, J. Vláčil och S. Šindelková, samtliga i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom D. Roussanov, M. Van Hoof och K. Herbout-Borczak, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 5 och 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Vincent Deroo-Blanquart, bosatt i Frankrike, och Sony Europe Limited (nedan kallat Sony), som har trätt i stället för Sony France SA, med säte i Frankrike, angående en affärsmetod som består i försäljning av en dator utrustad med förinstallerade program.

3

Skälen 13, 14, 17 och 18 i direktiv 2005/29 har följande lydelse:

…

4

I artikel 2 i detta direktiv, vilken har rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

…

…

…

…”

5

I artikel 3.1 i direktiv 2000/78, vilken har rubriken ”Tillämpningsområde”, anges följande:

”Detta direktiv skall tillämpas på otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på det sätt som anges i artikel 5, före, under och efter en affärstransaktion som gäller en produkt.”

6

I artikel 4 i samma direktiv, vilken har rubriken ”Inre marknaden”, föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna får inte begränsa friheten att tillhandahålla tjänster eller den fria rörligheten för varor av anledningar som omfattas av det område som tillnärmas genom detta direktiv.”

7

Artikel 5 i direktiv 2005/29, vilken har rubriken ”Förbud mot otillbörliga affärsmetoder”, har följande lydelse:

”1.   Otillbörliga affärsmetoder skall vara förbjudna.

2.   En affärsmetod skall vara otillbörlig om den

…

4.   Affärsmetoder skall anses otillbörliga om de

5.   Bilaga I innehåller förteckningen över de affärsmetoder som under alla omständigheter skall betraktas som otillbörliga. …”

8

Artikel 6 i detta direktiv har rubriken ”Vilseledande handlingar”. I punkt 1 i denna artikel anges följande:

”En affärsmetod skall anses vara vilseledande om den inbegriper oriktig information och således är falsk eller om den på något sätt, även genom den allmänna utformningen – även om informationen är korrekt i sak – vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda genomsnittskonsumenten i ett eller flera av följande avseenden, samt i endera fallet medför eller sannolikt kommer att medföra att denne fattar ett affärsbeslut som han annars inte skulle ha fattat

…”

9

I artikel 7 i direktivet, vilken har rubriken ”Vilseledande underlåtenhet”, anges följande:

”1.   En affärsmetod skall anses vara vilseledande om den, i sitt sammanhang och med beaktande av alla dess särdrag och omständigheterna kring den samt av kommunikationsmediets begränsningar, innebär att näringsidkaren underlåter att lämna väsentlig information som genomsnittskonsumenten, beroende på sammanhanget, behöver för att fatta ett välgrundat affärsbeslut och därigenom medför, eller sannolikt kommer att medföra, att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat.

2.   Det ska även anses vara vilseledande underlåtenhet om en näringsidkare, med hänsyn till de omständigheter som beskrivs i punkt 1, döljer sådan väsentlig information som avses i den punkten eller ger sådan information på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller olämpligt sätt, eller inte anger affärsmetodens kommersiella syfte om detta inte redan framgår av sammanhanget och när något av dessa fall innebär, eller sannolikt kommer att innebära, att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat.

…

4.   Vid ett köperbjudande skall följande information anses som väsentlig, om den inte framgår av sammanhanget:

…

…”

10

Bilaga I till direktiv 2005/29 innehåller en förteckning över de affärsmetoder som under alla omständigheter är otillbörliga. Enligt led 29 utgör följande metod en av de aggressiva affärsmetoderna:

”Kräva omedelbar eller uppskjuten betalning för … produkter som näringsidkaren tillhandahållit men som konsumenten inte beställt (leverans utan föregående beställning) …”

11

I artikel L. 111-1 i code de la consommation (konsumentlagen), i den lydelse som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen, föreskrevs följande:

”Varje näringsidkare som säljer en vara eller tillhandahåller en tjänst ska, innan avtalet ingås, ge konsumenten information om varans eller tjänstens väsentliga egenskaper.”

12

I artikel L. 113-3 första stycket i denna lag, i den lydelse som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen, föreskrevs följande:

”Den som säljer en vara eller tillhandahåller en tjänst ska genom märkning, affischering eller på något annat lämpligt sätt informera konsumenten om pris, eventuella begränsningar av det avtalsrättsliga ansvaret samt om särskilda försäljningsvillkor. Detta ska ske i enlighet med tillämpningsföreskrifter som antas av ministern …”

13

I artikel L. 120-1 i konsumentlagen, i den lydelse som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen, föreskrevs följande:

”Otillbörliga affärsmetoder är förbjudna. En affärsmetod är otillbörlig när den strider mot god yrkessed och innebär, eller sannolikt kommer att innebära, avsevärd snedvridning av det ekonomiska beteendet i förhållande till produkten hos en konsument som är normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten beträffande en vara eller tjänst

…

14

I artikel L. 121-1 i denna lag, i den lydelse som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen, föreskrevs följande:

…

I samtliga kommersiella meddelanden som utgör ett köperbjudande och riktar sig till en konsument samt anger varans eller tjänstens egenskaper och pris ska följande information anses som väsentlig:

…

…

15

I artikel L. 122-1 första stycket i konsumentlagen, i den lydelse som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen, angavs följande:

”Det är förbjudet att vägra att sälja en vara eller en tjänst till en konsument, utan legitimt skäl, och att villkora försäljningen av en vara av att en viss kvantitet av varan köps eller av att en annan vara eller en annan tjänst köps, och att villkora tillhandahållandet av en tjänst av att en annan tjänst tillhandahålls eller av att en vara köps.”

16

Artikel L. 122-1 första stycket i denna lag hade följande lydelse under tiden från den 19 maj 2011 till den 30 juni 2016:

”Det är förbjudet att vägra att sälja en vara eller en tjänst till en konsument, utan legitimt skäl, och att villkora försäljningen av en vara av att en viss kvantitet av varan köps eller av att en annan vara eller en annan tjänst köps, och att villkora tillhandahållandet av en tjänst av att en annan tjänst tillhandahålls eller av att en vara köps, om detta villkor utgör en otillbörlig affärsmetod i den mening som avses i artikel L. 120-1.”

17

I artikel L. 122-3 första stycket i nämnda lag, i den lydelse som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen, föreskrevs följande:

”Leverans av en vara eller tillhandahållande av en tjänst utan föregående beställning från konsumenten är förbjuden när den är förenad med ett krav på betalning. Inga krav får riktas mot den konsument som mottar en vara eller tillhandahålls en tjänst i strid mot detta förbud.”

18

Det framgår av handlingarna i målet vid den nationella domstolen att Vincent Deroo-Blanquart förvärvade en bärbar dator av märket Sony, modell VAIO VGN-NR38E, i Frankrike den 27 december 2008. Datorn var utrustad med förinstallerade program såsom dels operativsystemet Microsoft Windows Vista utgåva Home Premium, dels ett flertal tillämpningsprogram.

19

När Vincent Deroo-Blanquart använde datorn för första gången vägrade han att underteckna det ”Licensavtal för slutanvändare” avseende operativsystemet som visades på datorskärmen och begärde, den 30 december 2008, att Sony skulle återbetala den del av köpeskillingen för datorn som motsvarade kostnaden för de förinstallerade programmen.

20

Genom skrivelse av den 8 januari 2009 vägrade Sony att medge denna återbetalning och gjorde gällande att VAIO-datorerna tillsammans med de förinstallerade programmen utgjorde ett enda erbjudande som inte kunde delas upp. Efter diskussioner erbjöd Sony, den 15 april 2009, Vincent Deroo-Blanquart att köpet skulle gå tillbaka och att återbetala honom hela köpeskillingen, det vill säga 549 euro, mot att den köpta produkten återlämnades.

21

Vincent Deroo-Blanquart godtog inte detta förslag utan väckte genom skrivelse av den 17 februari 2011 talan mot Sony vid Tribunal d’instance d’Asnières (Förstainstansdomstolen i Asnières, Frankrike), och yrkade att Sony, bland annat, skulle betala ett belopp på 450 euro i schablonersättning för de förinstallerade programmen samt ett belopp på 2500 euro för den skada Vincent Deroo-Blanquart lidit på grund av otillbörliga affärsmetoder.

22

Genom dom av den 13 september 2012 ogillade Tribunal d’instance d’Asnières Vincent Deroo-Blanquarts samtliga yrkanden.

23

Vincent Deroo-Blanquart överklagade domen till Cour d’appel de Versailles (Appellationsdomstolen i Versailles, Frankrike).

24

Genom dom av den 5 november 2013 fastställde Cour d’appel de Versailles den överklagade domen och konstaterade att försäljningen i fråga varken utgjorde en otillbörlig affärsmetod avseende tvångsförsäljning, en otillbörlig affärsmetod grundad på kopplingsförbehåll, eller en vilseledande eller aggressiv affärsmetod.

25

Vincent Deroo-Blanquart överklagade domen från Cour d’appel de Versailles till Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike).

26

Efter att ha konstaterat att bestämmelserna i den tillämpliga nationella lagstiftningen omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2005/29, beslutade Cour de cassation att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

27

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan, vilka ska prövas först och tillsammans, för att få klarhet i huruvida en affärsmetod som består i försäljning av en dator utrustad med förinstallerade program, utan möjlighet för konsumenten att köpa en dator av samma modell som inte är utrustad med förinstallerade program, ska anses utgöra en otillbörlig affärsmetod enligt artikel 5.2 i direktiv 2005/29.

28

Inledningsvis ska det erinras om att kombinationserbjudanden, vilka grundar sig på ett sammanförande av minst två separata produkter eller tjänster i ett enda erbjudande, utgör affärshandlingar som tydligt ingår i en näringsidkares affärsstrategi och som direkt avser dennes marknadsföring och försäljning. Av detta följer att de utgör affärsmetoder i den mening som avses i artikel 2 d i direktiv 2005/29 och således omfattas av direktivets tillämpningsområde (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2009, VTB-VAB och Galatea, C‑261/07 och C‑299/07, EU:C:2009:244, punkt 50).

29

Såsom uttryckligen anges i skäl 17 i direktiv 2005/29 kan endast de affärsmetoder som räknas upp i den uttömmande förteckningen i bilaga I till direktivet betraktas som otillbörliga under alla omständigheter, utan att en prövning görs från fall till fall utifrån bestämmelserna i artiklarna 5–9 i nämnda direktiv (dom av den 19 september 2013, CHS Tour Services, C‑435/11, EU:C:2013:574, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

30

Domstolen har dock slagit fast att kombinationserbjudanden inte ingår bland de metoder som räknas upp i bilaga I till direktiv 2005/29 och att detta direktiv utgör hinder för ett allmänt förbud mot kombinationserbjudanden i förebyggande syfte, utan någon föregående prövning av huruvida de är otillbörliga mot bakgrund av de kriterier som ställs upp i artiklarna 5–9 i nämnda direktiv (dom av den 23 april 2009, VTB-VAB och Galatea, C‑261/07 och C‑299/07, EU:C:2009:244, punkterna 57 och 62).

31

Huruvida affärsmetoder som de som är i fråga i det nationella målet eventuellt är otillbörliga ska därför prövas mot bakgrund av innehållet och systematiken i artiklarna 5–9 i detta direktiv (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2009, VTB-VAB och Galatea, C‑261/07 och C‑299/07, EU:C:2009:244, punkt 58).

32

En affärsmetod ska anses vara otillbörlig i den mening som avses i artikel 5.2 i direktiv 2005/29 om den uppfyller två villkor. Det krävs dels att den strider mot god yrkessed, dels att den innebär, eller sannolikt kommer att innebära, avsevärd snedvridning av det ekonomiska beteendet i förhållande till produkten hos genomsnittskonsumenten (se dom av den 19 december 2013, Trento Sviluppo och Centrale Adriatica, C‑281/12, EU:C:2013:859, punkt 28). Det ska i detta sammanhang erinras om att detta direktiv, enligt skäl 18 i direktivet, utgår från en genomsnittskonsument som är normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten, med beaktande av sociala, kulturella och språkliga faktorer.

33

Därmed uppkommer, för det första, frågan huruvida en näringsidkare som, under sådana omständigheter som dem som föreligger i det nationella målet, endast erbjuder datorer utrustade med förinstallerade program till försäljning, agerar på ett sätt som strider mot god yrkessed, vilket i artikel 2 h i direktiv 2005/29 definieras som den nivå av fackmässighet och aktsamhet som en näringsidkare skäligen kan förväntas visa gentemot konsumenterna, i enlighet med hederlig marknadspraxis och/eller den allmänna principen om god tro i näringsidkarens bransch.

34

Det ska således prövas om näringsidkarens beteende strider mot hederlig marknadspraxis och/eller den allmänna principen om god tro i näringsidkarens bransch, i detta fall branschen för tillverkning av datorutrustning för allmänheten, mot bakgrund av genomsnittskonsumentens berättigade förväntningar.

35

Av begäran om förhandsavgörande i förevarande fall framgår det bland annat att Sonys försäljning av datorer utrustade med förinstallerade program motsvarar förväntningarna – såsom de framgår av en analys av den berörda marknaden – hos en betydande andel av de konsumenter som föredrar att köpa en dator som är utrustad på detta sätt och kan användas direkt framför att köpa en dator och program separat. Dessutom framgår det av denna begäran att innan Vincent Deroo-Blanquart, i egenskap av konsument, köpte datorn som är i fråga i det nationella målet, i vederbörlig ordning hade informerats av Sonys återförsäljare om förekomsten av förinstallerade program i datorn och de särskilda egenskaperna hos vart och ett av dessa program. Slutligen erbjöd Sony, efter köpet, vid den första användningen av datorn, Vincent Deroo-Blanquart en möjlighet att antingen underteckna licensavtalet för slutanvändare för att kunna använda dessa program, eller låta köpet gå tillbaka.

36

Domstolen har i det avseendet redan slagit fast att ett kombinationserbjudande av olika varor och tjänster kan uppfylla kraven på tillbörlighet i direktiv 2005/29 genom att konsumenten till exempel ges korrekt information (se dom av den 23 april 2009, VTB-VAB och Galatea, C‑261/07 och C‑299/07, EU:C:2009:244, punkt 66).

37

I detta sammanhang ska det erinras om att sådana omständigheter som de som anges i punkt 35 ovan – däribland att konsumenten ges korrekt information, att kombinationserbjudandet motsvarar förväntningarna hos en betydande andel av konsumenterna samt att konsumenterna ges möjlighet att godta samtliga delar i erbjudandet eller låta köpet gå tillbaka – kan innebära att kravet på iakttagande av hederlig marknadspraxis eller den allmänna principen om god tro inom branschen för tillverkning av datorutrustning för allmänheten är uppfyllt, genom att näringsidkaren därigenom visar aktsamhet gentemot konsumenterna. Följaktligen ankommer det på den nationella domstolen att beakta dessa omständigheter när den gör sin helhetsbedömning av samtliga omständigheter som föreligger i det nationella målet vid prövningen av huruvida god yrkessed har iakttagits.

38

För det andra ska det prövas om en affärsmetod som består i försäljning av en dator utrustad med förinstallerade program, utan möjlighet för konsumenten att köpa en dator av samma modell som inte är utrustad med förinstallerade program, leder till eller kan leda till att genomsnittskonsumentens ekonomiska beteende avsevärt snedvrids i förhållande till produkten, det vill säga, enligt artikel 2 e i direktiv 2005/29, i märkbar mån försämrar konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat beslut och därmed får konsumenten att fatta ett annat affärsbeslut än vad som annars skulle ha varit fallet.

39

Det framgår av begäran om förhandsavgörande, vilket även påpekats i punkt 35 ovan, att konsumenten före köpet i vederbörlig ordning hade informerats om att datormodellen som är i fråga i det nationella målet inte kunde köpas utan förinstallerade program.

40

När det gäller upplysningar som ges till konsumenten ska det understrykas att det är av grundläggande betydelse för konsumenten att denne före ingåendet av avtalet underrättas om avtalsvillkoren och om följderna av att avtalet ingås. Det är bland annat mot bakgrund av dessa uppgifter som konsumenten avgör om han eller hon vill ingå ett avtal med en näringsidkare och vara bunden av de villkor som näringsidkaren utformat i förväg (dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai, C‑26/13, EU:C:2014:282, punkt 70).

41

Det ankommer således på den nationella domstolen att inom ramen för en prövning av det andra villkoret i artikel 5.2 i direktiv 2005/29 avgöra huruvida konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut avsevärt har försvårats under sådana omständigheter som dem som föreligger i det nationella målet, det vill säga när en konsument i vederbörlig ordning före köpet har underrättats om att den datormodell som köpet avser inte kan köpas utan förinstallerade program och konsumenten med anledning av denna omständighet i princip har möjlighet att välja en annan datormodell av ett annat märke, med jämförbara tekniska egenskaper, som säljs utan program eller tillsammans med andra program.

42

Mot bakgrund av ovanstående ska den andra och den tredje frågan besvaras så, att en affärsmetod som består i försäljning av en dator utrustad med förinstallerade program, utan möjlighet för konsumenten att köpa en dator av samma modell som inte är utrustad med förinstallerade program, inte i sig ska anses utgöra en otillbörlig affärsmetod enligt artikel 5.2 i direktiv 2005/29, såvida inte en sådan metod strider mot god yrkessed och innebär, eller sannolikt kommer att innebära, avsevärd snedvridning av genomsnittskonsumentens ekonomiska beteende i förhållande till produkten, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma, med beaktande av de särskilda omständigheterna i det nationella målet.

43

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida underlåtenhet att lämna uppgift om priset för varje enskilt program i ett kombinationserbjudande om försäljning av en dator utrustad med förinstallerade program ska anses utgöra en vilseledande affärsmetod enligt artiklarna 5.4 a och 7 i direktiv 2005/29.

44

I detta hänseende ska det erinras om att det i artikel 5.4 a i direktivet föreskrivs att vilseledande affärsmetoder kan utgöras av vilseledande handlingar enligt artikel 6 i nämnda direktiv eller vilseledande underlåtenhet enligt artikel 7 i direktivet.

45

Enligt artikel 7.1 i direktiv 2005/29 ska således en affärsmetod anses vara vilseledande om den, i sitt sammanhang och med beaktande av alla dess särdrag och omständigheterna kring den samt av kommunikationsmediets begränsningar, innebär att näringsidkaren underlåter att lämna väsentlig information som genomsnittskonsumenten, beroende på sammanhanget, behöver för att fatta ett välgrundat affärsbeslut och därigenom medför, eller sannolikt kommer att medföra, att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat. I artikel 7.4 c i detta direktiv anges att information om priset inklusive skatter ska anses som väsentlig.

46

Det framgår således av ordalydelsen i den sistnämnda bestämmelsen att priset för en produkt som erbjuds till försäljning, det vill säga det totala priset för en produkt och inte priset för varje del i denna, ska anses som väsentlig information. Av detta följer att denna bestämmelse ålägger näringsidkare att ange det totala priset för den berörda produkten till konsumenten.

47

I förevarande fall har Vincent Deroo-Blanquart, vilket även framgår av begäran om förhandsavgörande, informerats om det totala priset för hela produkten, bestående av en dator utrustad med förinstallerade program. Den hänskjutande domstolen önskar dock få klarhet i huruvida även priserna – avseende ett specifikt kombinationserbjudande som gäller en dator och flera förinstallerade program – för de olika delar som ingår i den produkt som erbjudandet avser, kan utgöra väsentlig information.

48

Oaktat att information om delposter som ingår i det totala priset inte anges bland den information som enligt artikel 7.4 i direktiv 2005/29 ska anses som väsentlig, ska det understrykas att en viktig upplysning som konsumenten behöver för att kunna fatta ett välgrundat affärsbeslut utgör väsentlig information enligt skäl 14 i direktivet.

49

Vidare framgår det av artikel 7.1 i nämnda direktiv att huruvida en information är väsentlig ska bedömas mot bakgrund av det sammanhang som affärsmetoden ingår i och med beaktande av alla dess särdrag.

50

I förevarande fall utbjöds emellertid den dator som är föremål för köpet i det nationella målet, vilket även framgår av begäran om förhandsavgörande, under alla omständigheter till försäljning endast utrustad med förinstallerade program. Med beaktande av svaret på den andra och den tredje frågan utgör inte en sådan affärsmetod, i sig, en otillbörlig affärsmetod enligt artikel 5.2 i direktiv 2005/29.

51

Följaktligen, och mot bakgrund av det sammanhang i vilket ett kombinationserbjudande om försäljning av en dator utrustad med förinstallerade program görs, förhindrar inte underlåtenhet att lämna uppgift om priset för vart och ett av dessa program konsumenten att fatta ett välgrundat affärsbeslut, och denna underlåtenhet kommer sannolikt inte heller att medföra att konsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat. Därmed utgör inte uppgift om priset för varje enskilt program väsentlig information i den mening som avses i artikel 7.4 i direktiv 2005/29.

52

Mot bakgrund av ovanstående ska den första frågan besvaras så, att underlåtenhet att lämna uppgift om priset för varje enskilt program i ett kombinationserbjudande om försäljning av en dator utrustad med förinstallerade program inte ska anses utgöra en vilseledande affärsmetod enligt artiklarna 5.4 a och 7 i direktiv 2005/29.

53

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande: