22.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 462/12

1)

nationella konkurrensmyndigheter inte kan avvika från sin egen praxis rörande tillämpningen av de rättsakter som det europeiska konkurrensnätverkets fastställt och beslutat, särskilt modellprogrammet för förmånlig behandling, i ett fall såsom i det nationella målet, utan att det strider mot vad Europeiska unionens domstol slagit fast i punkterna 21 och 22 i sin dom av den 14 juni 2011 i mål C-360/09, Pfleiderer,

2)

det finns ett sådant rättsligt samband mellan huvudansökan om immunitet, som ett företag framställt eller planerar att framställa till kommissionen, och dess förenklade ansökan om immunitet hos en nationell konkurrensmyndighet för samma konkurrensbegränsande samverkan att den nationella konkurrensmyndigheten – trots vad som föreskrivs i punkt 38 i kommissionens tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter – är skyldig att enligt punkt 22 i 2006 års modellprogram från nätverket (numera punkt 24 i 2012 års modellprogram) och motsvarande förklarande anmärkning nr 45 (numera förklarande anmärkning nr 49 till 2012 års modellprogram): a) bedöma den förenklade ansökan om immunitet mot bakgrund av huvudansökan, förutsatt att den förenklade ansökan troget återspeglar innehållet i huvudansökan, eller b) i andra hand – när den anser att den förenklade ansökan den mottagit rör ett snävare materiellt område än huvudansökan från samma företag, beträffande vilken kommissionen beviljat företaget villkorlig immunitet – kontakta kommissionen, eller företaget självt, för att kontrollera huruvida det efter att det framställt sin förenklade ansökan i sina interna undersökningar funnit konkreta, specifika exempel på ageranden i de delar som påstås omfattas av huvudansökan om immunitet men inte av den förenklade ansökan, och

3)

en nationell konkurrensmyndighet som vid tiden för de faktiska omständigheterna i målet tillämpade ett program för förmånlig behandling som det i detta mål, för en viss hemlig konkurrensbegränsande samverkan för vilken samma företag hade framställt eller planerade att framställa en huvudansökan om immunitet till kommissionen, med stöd av punkterna 3 och 22–24 i 2006 års modellprogram och de förklarande anmärkningarna nr 8, 41, 45 och 46 och med hänsyn tagen till ändringarna i punkterna 24–26 i 2012 års modellprogram och de förklarande anmärkningarna nr 44 och 49 lagligen kunde ta emot: a) endast en förenklad ansökan om immunitet från detta företag, eller b) även senare förenklade ansökningar om immunitet från olika företag, vilka framställt ”icke godtagbara” huvudansökningar till kommissionen eller ansökningar om nedsättning av böterna, särskilt när de företagens huvudansökningar framställdes efter det att det första företaget beviljats villkorlig immunitet?