61995J0013

Socialpolitik - Tillnärmning av lagstiftning - Företagsöverlåtelser - Skydd för arbetstagares rättigheter - Direktiv 77/187 - Tillämpningsområde - Uppdragsgivare som säger upp ett avtal om städning med en självständig företagare för att sluta ett nytt avtal med en annan företagare - Överlåtelse av betydande tillgångar och övertagande av en huvuddel av personalstyrkan föreligger inte - Omfattas inte

(Rådets direktiv 77/187, artikel 1.1)

Artikel 1.1 i direktiv 77/187 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter skall tolkas så, att direktivet inte skall tillämpas på en situation där en uppdragsgivare, som hade givit städningsuppdraget avseende sina lokaler till en första företagare, säger upp det avtal som han hade slutit med denne och sluter ett nytt avtal med en andra företagare, för utförande av liknande uppdrag, om denna process inte är förenad med vare sig en överlåtelse av betydande materiella eller immateriella tillgångar mellan de båda företagarna eller ett övertagande, av den nye företagaren, av en huvuddel - i förhållande till antal och kompetens - av personalstyrkan som hans föregångare avdelade för att fullgöra sitt avtal.

Med begreppet överlåtelse i den mening som avses i direktivet åsyftas nämligen det fall där en ekonomisk enhet - det vill säga en sådan organiserad enhet av personer och beståndsdelar som kan bedriva en ekonomisk verksamhet genom vilken ett särskilt syfte eftersträvas - behåller sin identitet efter överlåtelsen i fråga. Förlusten av ett tjänsteavtal till en konkurrent kan, under dessa förutsättningar, följaktligen inte i sig anses visa att det rör sig om en sådan överlåtelse. Även om det för övrigt kan tänkas att en ekonomisk enhet, på vissa områden, kan fungera utan betydande materiella eller immateriella tillgångar och motsvara ett kollektiv av arbetstagare som varaktigt förenas i en gemensam verksamhet, krävs det därutöver - för att det skall vara fråga om en överlåtelse i den mening som avses i direktivet - att detta kollektiv består efter att huvuddelen av personalstyrkan har övertagits av den nye innehavaren av avtalet.

I mål C-13/95,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Arbeitsgericht Bonn, att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Ayse Süzen

och

Zehnacker Gebäudereinigung GmbH Krankenhausservice,

med stöd av

Lefarth GmbH

intervenient,

angående tolkningen av rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, s. 26),

meddelar

DOMSTOLEN

sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena J.C. Moitinho de Almeida, J.L. Murray och L. Sevón samt domarna P.J.G. Kapteyn, C. Gulmann, D.A.O. Edward, J.-P. Puissochet (referent), G. Hirsch, P. Jann och H. Ragnemalm,

generaladvokat: A. La Pergola,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören D. Louterman-Hubeau,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Zehnacker Gebäudereinigung GmbH Krankenhausservice, genom advokaten Christof Brößke, Villingen,

- Tysklands regering, genom Ernst Röder, Ministerialrat, förbundsekonomiministeriet, och Gereon Thiele, Assessor, samma ministerium, båda i egenskap av ombud,

- Konungariket Belgiens regering, genom administrative direktören Jan Devadder, utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud,

- Frankrikes regering, genom biträdande direktören Edwige Belliard, utrikesministeriets rättsavdelning, och Anne de Bourgoing, chargé de mission, samma avdelning, båda i egenskap av ombud,

- Förenade kungarikets regering, genom John E. Collins, Assistant Treasury Solicitor, i egenskap av ombud, och Derrick Wyatt, QC,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom Christopher Docksey, rättstjänsten, och Horstpeter Kreppel, nationell tjänsteman med förordnande vid rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 18 juni 1996 av: Ayse Süzen, företrädd av advokaten Christoph Krämer, Bonn, Zehnacker Gebäudereinigung GmbH Krankenhausservice, företrätt av Christof Brößke, Lefarth GmbH, företrätt av advokaten Nicolaus Christ, Rösrath, Tysklands regering, företrädd av Ernst Röder, Frankrikes regering, företrädd av Anne de Bourgoing, Förenade kungarikets regering, företrädd av Derrick Wyatt, och Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Klaus-Dieter Borchardt, rättstjänsten, i egenskap av ombud,

och efter att den 15 oktober 1996 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Arbeitsgericht Bonn har i beslut av den 30 november 1994, som inkom till domstolen den 18 januari 1995, begärt att domstolen enligt artikel 177 i EG-fördraget skall meddela ett förhandsavgörande angående två frågor om tolkningen av rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, s. 26, nedan kallat direktivet).

2 Dessa frågor har uppkommit inom ramen för en tvist mellan Ayse Süzen och bolaget Zehnacker Gebäudereinigung Krankenhausservice (nedan kallat Zehnacker).

3 Ayse Süzen var anställd vid Zehnacker och hade till uppgift att städa lokaler vid Aloisiuskolleg, ett gymnasium i Bonn-Bad-Godesberg i Tyskland, inom ramen för ett avtal om städning som det senare hade slutit med Zehnacker. Till följd av att Aloisiuskolleg sade upp detta avtal med verkan från den 30 juni 1994, sade Zehnacker upp anställningsavtalet med Ayse Süzen samt sju andra anställda som också hade till uppgift att underhålla denna skola.

4 Aloisiuskolleg gav därefter genom avtal, från och med den 1 augusti 1994, städningsuppdraget avseende sina lokaler till bolaget Lefarth, som är intervenient i målet vid den nationella domstolen. Det framgår inte av beslutet om hänskjutande att detta bolag skulle ha givit de av Zehnacker uppsagda löntagarna ett erbjudande om återanställning.

5 Ayse Süzen väckte talan vid Arbeitsgericht Bonn om fastställelse av att uppsägningen från Zehnacker inte innebar att arbetsförhållandet mellan henne och detta bolag hade upphört.

6 Eftersom Arbeitsgericht Bonn bedömde att tvistens avgörande var beroende av tolkningen av direktivet, beslutade den att förklara målet vilande och att i en begäran om förhandsavgörande till domstolen ställa följande tolkningsfrågor:

"1) Är, med hänsyn till domstolens dom av den 14 april 1994 i mål C-392/92, Christel Schmidt (Rec. 1994, s. I-1311) och av den 19 maj 1992 i mål C-29/91, Dr. Sophie Redmond Stichting (Rec. 1992, s. I-3189), direktiv 77/187/EEG tillämpligt även när ett företag säger upp det avtal som det har slutit med ett annat företag och därefter ger uppdraget till ett tredje företag?

2) Föreligger lagenlig överlåtelse i den mening som avses i direktivet i ett sådant fall som anges i fråga 1 ovan, där inte någon materiell eller immateriell produktionsfaktor har överlåtits?"

7 I artikel 1.1 i direktivet föreskrivs att "[d]etta direktiv skall tillämpas vid överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion".

8 Domstolen fastställde i den ovan nämnda domen i målet Schmidt att denna bestämmelse skall förstås så, att dess tillämpningsområde omfattar en sådan situation som den som avsågs i beslutet om hänskjutande, där en företagare genom avtal anförtror en annan företagare ansvaret att utföra städningsuppdrag som tidigare har ombesörjts på ett direkt sätt, även om dessa uppdrag innan överlåtelsen utfördes av en enda anställd. Tidigare, i den ovan nämnda domen i målet Redmond Stichting, ansåg domstolen bland annat att begreppet "lagenlig överlåtelse" är tillämpligt på en situation där en offentlig myndighet beslutar att inte längre bevilja en juridisk person bidrag för att i stället överföra dem till en annan juridisk person, som eftersträvar ett motsvarande syfte, och därigenom förorsakar att den förra fullständigt och definitivt upphör med sin verksamhet.

9 Den nationella domstolen begär genom sina två frågor, som det finns anledning att behandla gemensamt, att få veta om direktivet även skall tillämpas på en situation där en uppdragsgivare, som hade givit städningsuppdraget avseende sina lokaler till en första företagare, säger upp det avtal som han hade slutit med denne och sluter ett nytt avtal med en andra företagare för utförande av liknande uppdrag, utan att denna process är förenad med en överlåtelse av materiella eller immateriella tillgångar mellan de båda företagarna.

10 Direktivet syftar till att trygga kontinuiteten i arbetsförhållanden inom en ekonomisk enhet, oberoende av om det sker ett ägarbyte. Det avgörande kriteriet för att fastställa om det föreligger en överlåtelse enligt direktivet är om enheten i fråga behåller sin identitet, vilket är fallet i synnerhet när driften faktiskt fortsätter eller återupptas (dom av den 18 mars 1986 i mål 24/85, Spijkers, Rec. 1986, s. 1119, punkterna 11 och 12, och, senare, av den 7 mars 1996 i mål C-171/94 och C-172/94, Merckx och Neuhuys, REG 1996, s. I-1253, punkt 16; se även Efta-domstolens rådgivande yttrande av den 19 december 1996, E-2/96, Ulstein och Røiseng, ännu inte publicerad, punkt 27).

11 Den omständigheten att det inte finns något avtalsförhållande mellan överlåtaren och förvärvaren eller, såsom i detta fall, mellan de två företagarna, vilka efter varandra hade anförtrotts städningsuppdragen i en skola, kan inte ha någon avgörande betydelse i detta hänseende, även om det kan utgöra ett indicium på att det inte har skett någon överlåtelse i den mening som avses i direktivet.

12 Såsom senast har fastställts i den ovan nämnda domen i målet Merckx och Neuhuys, punkt 28, är direktivet tillämpligt i samtliga fall när det som ett led i ett avtalsförhållande sker ett byte av den fysiska eller juridiska person som är ansvarig för verksamhetens drift och som tar på sig en arbetsgivares skyldigheter gentemot de anställda i företaget. Det behöver följaktligen inte finnas ett direkt avtalsförhållande mellan överlåtaren och förvärvaren för att direktivet skall vara tillämpligt, eftersom överlåtelsen även kan ske i två etapper genom en tredje man, såsom ägaren eller hyresvärden.

13 För att direktivet skall vara tillämpligt måste överlåtelsen emellertid hänföra sig till en stabilt organiserad ekonomisk enhet vars verksamhet inte är begränsad till utförandet av ett visst arbete (dom av den 19 september 1995 i mål C-48/94, Rygaard, REG 1995, s. I-2745, punkt 20). Begreppet enhet avser följaktligen en sådan organisation av personer och beståndsdelar som kan bedriva en ekonomisk verksamhet genom vilken ett särskilt syfte eftersträvas.

14 För att avgöra om förutsättningarna för överlåtelse av en enhet är uppfyllda måste hänsyn tas till samtliga omständigheter som kännetecknar ifrågavarande process. Till dessa omständigheter hör särskilt den typ av företag eller verksamhet som det är frågan om, huruvida några materiella tillgångar - såsom byggnader eller lös egendom - har överlåtits eller ej, värdet på de immateriella tillgångarna vid tidpunkten för överlåtelsen, huruvida huvuddelen av personalstyrkan har övertagits av den nye arbetsgivaren, huruvida kundkretsen har överlåtits samt graden av likhet mellan den verksamhet som har utövats före och efter överlåtelsen och varaktigheten av ett eventuellt avbrott i verksamheten. Alla dessa omständigheter är emellertid endast aspekter av den helhetsbedömning som skall göras och kan därför inte bedömas isolerat (se bland annat de ovan nämnda domarna i målen Spijkers och Redmond Stichting, punkterna 13 respektive 24).

15 Att den tjänst som tillhandahölls av den tidigare och av den nye innehavaren av avtalet är av samma slag kan, såsom har påpekats av huvuddelen av intervenienterna i målet, i sig inte leda till slutsatsen att det rör sig om överlåtelse av en ekonomisk enhet. En enhet kan nämligen inte reduceras till att innebära den verksamhet som den bedriver. Dess identitet följer även av andra omständigheter såsom dess personal, arbetsledning, organisation av arbetet, driftsmetoder och, i förekommande fall, det driftkapital som den förfogar över.

16 Förlusten av ett tjänsteavtal till en konkurrent kan följaktligen inte i sig anses visa att det rör sig om en överlåtelse i den mening som avses i direktivet. Det tjänsteföretag som tidigare innehade avtalet, och som förlorar en kund, består likväl i sin helhet utan att det kan anses att dess verksamhet eller del av verksamhet har överlåtits till den nye innehavaren av avtalet.

17 Det finns dessutom anledning att konstatera att även om överlåtelse av tillgångar är ett av de olika kriterier som den nationella domstolen skall ta hänsyn till för att bedöma om det har skett en företagsöverlåtelse, utesluter avsaknaden av sådana omständigheter inte nödvändigtvis att det har skett en sådan överlåtelse (se de ovan nämnda domarna i målen Schmidt, punkt 16, samt Merckx och Neuhuys, punkt 21).

18 Såsom har påmints om i punkt 14 i denna dom skall nämligen den nationella domstolen, i sin bedömning av de faktiska omständigheter som utmärker den ifrågavarande processen, i synnerhet ta hänsyn till vilken typ av företag eller verksamhet som det rör sig om. Av detta följer att den vikt som skall tillmätas de olika kriterierna för bedömningen av om det har förekommit en överlåtelse i den mening som avses i direktivet med nödvändighet varierar med hänsyn till den verksamhet som bedrivs och även till de produktions- eller driftsmetoder som används i ifrågavarande företag, verksamhet eller del av verksamhet. I synnerhet som en ekonomisk enhet, på vissa områden, kan fungera utan betydande materiella eller immateriella tillgångar, kan bibehållandet av identiteten för en sådan enhet efter den process som den är föremål för hypotetiskt sett inte vara beroende av att sådana beståndsdelar har överlåtits.

19 Den brittiska regeringen och kommissionen har hävdat att det, för att den enhet som utgörs av den tidigare innehavaren av ett tjänsteavtal skall ha varit föremål för en överlåtelse i den mening som avses i direktivet, under vissa omständigheter kan vara tillräckligt att den nye innehavaren frivilligt har övertagit majoriteten av de löntagare som hans föregångare särskilt avdelade för att fullgöra sitt avtal.

20 Det finns i detta hänseende anledning att påminna om att de faktiska omständigheter som skall beaktas, för att avgöra om förutsättningarna är uppfyllda för att det skall röra sig om överlåtelse, utgörs förutom av graden av likhet mellan den verksamhet som har utövats före och efter överlåtelsen och den typ av företag eller verksamhet som det är frågan om, också av huruvida huvuddelen av personalstyrkan har övertagits av den nye arbetsgivaren (den ovan nämnda domen i målet Spijkers, punkt 13).

21 Eftersom ett kollektiv av arbetstagare som varaktigt förenas i en gemensam verksamhet, på vissa områden där verksamheten i huvudsak baserar sig på arbetskraft, kan utgöra en ekonomisk enhet, skall det medges att en sådan enhet kan behålla sin identitet efter att den har överlåtits när den nye arbetsgivaren inte inskränker sig till att fortsätta verksamheten i fråga utan även övertar en huvuddel - i förhållande till antal och kompetens - av personalstyrkan som hans föregångare särskilt hade avdelat för denna uppgift. I sådant fall förvärvar den nye arbetsgivaren, för att återge vad som uttalades i den ovan nämnda domen i målet Rygaard, punkt 21, nämligen en organisatorisk helhet av beståndsdelar som gör det möjligt för honom att på ett stabilt sätt fortsätta det överlåtande företagets verksamhet eller viss del av denna verksamhet.

22 Det tillkommer den nationella domstolen att, mot bakgrund av allt tolkningsunderlag ovan, fastställa om det har skett en överlåtelse i detta fall.

23 Svaret på frågorna från den nationella domstolen är således att artikel 1.1 i direktivet skall tolkas så, att direktivet inte skall tillämpas på en situation där en uppdragsgivare, som hade givit städningsuppdraget avseende sina lokaler till en första företagare, säger upp det avtal som han hade slutit med denne och sluter ett nytt avtal med en andra företagare, för utförande av liknande uppdrag, om denna process inte är förenad med vare sig en överlåtelse av betydande materiella eller immateriella tillgångar mellan de båda företagarna eller ett övertagande, av den nye företagaren, av en huvuddel - i förhållande till antal och kompetens - av personalstyrkan som hans föregångare avdelade för att fullgöra sitt avtal.

Rättegångskostnader

24 De kostnader som har förorsakats den tyska, den belgiska, den franska och den brittiska regeringen samt Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

- angående de frågor som genom beslut av den 30 november 1994 har förts vidare av Arbeitsgericht Bonn - följande dom:

Artikel 1.1 i rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter skall tolkas så, att direktivet inte skall tillämpas på en situation där en uppdragsgivare, som hade givit städningsuppdraget avseende sina lokaler till en första företagare, säger upp det avtal som han hade slutit med denne och sluter ett nytt avtal med en andra företagare, för utförande av liknande uppdrag, om denna process inte är förenad med vare sig en överlåtelse av betydande materiella eller immateriella tillgångar mellan de båda företagarna eller ett övertagande, av den nye företagaren, av en huvuddel - i förhållande till antal och kompetens - av personalstyrkan som hans föregångare avdelade för att fullgöra sitt avtal.