—

elmax är elförbrukningen när produkten tillhandahåller den nominella värmeeffekten, exklusive den energi som krävs för transportfläkten, uttryckt i kW;

—

elmin är elförbrukningen när produkten tillhandahåller den lägsta värmeeffekten, exklusive den energi som krävs för transportfläkten, uttryckt i kW;

—

elsb är elförbrukningen när produkten är i standbyläge, uttryckt i kW;

—

SCOP är säsongsvärmefaktorn för uppvärmning, uttryckt i procent.

—

F(i) är korrigeringar beräknade enligt punkt 3.3 som uttrycks i procent.

1.

För enheter med fast kapacitet:

I det fall den lägsta deklarerade uppvärmningskapacitet överstiger dellasten för uppvärmningen (eller kapacitetsförhållande CRu <1,0):

där:

och

2.

För enheter med stegvis kapacitetskontroll eller variabel kapacitet:

Bestäm den deklarerade uppvärmningskapaciteten och COPd(Tj) vid det närmaste steget eller ökning av enhetens kapacitetskontroll för att nå den värmelast som krävs.

Om detta steg gör det möjligt att uppnå den värmelast som krävs inom ± 10 % (t.ex. mellan 9,9 kW och 8,1 kW för en nödvändig värmelast på 9 kW) antas COPbin(Tj) vara lika med COPd(Tj).

Om detta steg inte gör det möjligt att uppnå den värmelast som krävs inom ± 10 % (t.ex. mellan 9,9 kW och 8,1 kW för en nödvändig värmelast på 9 kW) ska kapaciteten och COPbin(Tj) bestämmas vid de definierade dellasttemperaturerna för stegen på vardera sida av den värmelast som krävs. Dellastkapaciteten och COPbin(Tj) vid den värmelast som krävs bestäms då genom linjär interpolering mellan de resultat som erhållits från dessa två steg.

Om enhetens minsta kontrollsteg endast tillåter en deklarerad uppvärmningskapacitet som är högre än den värmelast som krävs beräknas COPbin(Tj) vid det dellastförhållande som krävs med hjälp av den metod som används för enheter med fast kapacitet.

3.

För bin-villkor som representerar andra driftsförhållanden än de som anges ovan:

COPbin ska fastställas genom interpolering, med undantag för dellastförhållanden över dellastförhållande A, för vilka samma värden som för driftsförhållande A ska användas, och för dellastförhållanden under dellastförhållande D, för vilka samma värden som för driftsförhållande D ska användas.

—

SPERh är säsongsfaktorn för primärenergi för uppvärmning, uttryckt i %;

—

F(i) är korrigeringar beräknade enligt punkt 3.3 som uttrycks i procent.

—

QEh = effektiv uppvärmningskapacitet, i kW;

—

QEhr,c = effektiv värmeåtervinningskapacitet, i kW;

—

Qgmh = är den uppmätta värmeeffekten för uppvärmning, i kW;

—

GUEh ska också beakta degraderingseffekter på grund av cykling på ett sätt som liknar det för elektriska värmepumpar.

—

QEh = effektiv uppvärmningskapacitet, i kW;

—

QEhr,c = effektiv värmeåtervinningskapacitet, i kW;

—

PEc = effektiv tillförd elektrisk effekt för uppvärmning, i kW.

—

AEFh ska också beakta degraderingseffekter på grund av cykling på ett sätt som liknar det för elektriska värmepumpar.

1.

För enheter med fast kapacitet:

I det fall den lägsta deklarerade uppvärmningskapacitet överstiger dellasten för uppvärmningen (eller kapacitetsförhållande CRu <1,0):

och

där:

och

2.

För enheter med stegvis kapacitetskontroll eller variabel kapacitet:

Bestäm den deklarerade uppvärmningskapacitet vid det närmaste steget eller ökning av enhetens kapacitetskontroll för att nå den värmelast som krävs.

Om detta steg tillåter uppvärmningskapaciteten att nå den värmelast som krävs inom ± 10 % (t.ex. mellan 9,9 kW och 8,1 kW för en nödvändig värmelast på 9 kW) antas GUEbin(Tj) motsvara GUEd(Tj) och AEFbin(Tj) antas motsvara AEFd(Tj).

Om detta steg inte gör det möjligt att uppnå den värmelast som krävs inom ± 10 % (t.ex. mellan 9,9 kW och 8,1 kW för en nödvändig värmelast på 9 kW) ska kapaciteten och GUEbin(Tj) och AEFbin(Tj) bestämmas vid de definierade dellasttemperaturerna för stegen på vardera sida av den värmelast som krävs. Uppvärmningskapaciteten i dellast, GUEbin(Tj) och AEFbin(Tj) vid den värmelast som krävs bestäms då genom linjär interpolering mellan de resultat som erhållits från dessa två steg.

Om enhetens minsta kontrollsteg endast tillåter en deklarerad uppvärmningskapacitet som är högre än den värmelast som krävs beräknas GUEbin(Tj) och AEFbin(Tj) vid det dellastförhållande som krävs med hjälp av den metod som används för enheter med fast kapacitet.

För bin-villkor som representerar andra driftsförhållanden än de som anges ovan ska GUEbin och AEFbin fastställas genom interpolering, med undantag för dellastförhållanden över dellastförhållande A, för vilka samma värden som för driftsförhållande A ska användas, och för dellastförhållanden under dellastförhållande D, för vilka samma värden som för driftsförhållande D ska användas.

—

SEER är säsongsmedelverkningsgrad för rumsnedkylning i aktivt läge, uttryckt i procent;

—

F(i) är korrigeringar beräknade enligt punkt 3.3, uttryckt i procent.

1.

För elektriska luftkonditioneringsapparater (anslutna till ett luftbaserat kylsystem), vars kapacitetskontroll är fast kapacitet:

I det fall den lägsta deklarerade kylkapaciteten överstiger dellasten för kylningen (eller kapacitetsförhållande CRu <1,0):

där:

2.

För elektriska komfortkylaggregat och processkylaggregat av högtemperaturtyp (anslutna till ett vattenbaserat kylsystem), vars kapacitetskontroll är fast kapacitet:

I det fall den lägsta deklarerade kylkapacitet överstiger dellasten för kylningen (eller kapacitetsförhållande CRu <1,0):

där:

3.

För luftkonditioneringsapparater och komfortkylaggregat med stegvis kapacitetskontroll eller variabel kapacitet:

Bestäm den deklarerade kylkapaciteten och EERd(Tj) vid det närmaste steget eller ökning av enhetens kapacitetskontroll för att nå den värmelast som krävs.

Om detta steg gör det möjligt att uppnå den kyllast som krävs inom ± 10 % (t.ex. mellan 9,9 kW och 8,1 kW för en nödvändig kyllast på 9 kW) antas EERbin(Tj) vara lika med EERd(Tj).

Om detta steg inte gör det möjligt att uppnå den kyllast som krävs inom ± 10 % (t.ex. mellan 9,9 kW och 8,1 kW för en nödvändig kyllast på 9 kW) ska kapaciteten och EERbin(Tj) bestämmas vid de definierade dellasttemperaturerna för stegen på vardera sida av den kyllast som krävs. Dellastkapaciteten och EERbin(Tj) vid den kyllast som krävs bestäms då genom linjär interpolering mellan de resultat som erhållits från dessa två steg.

Om enhetens minsta kontrollsteg endast tillåter en deklarerad kylkapacitet som är högre än den kyllast som krävs beräknas EERbin(Tj) vid det dellastförhållande som krävs med hjälp av den metod som används för enheter med fast kapacitet.

4.

För processkylaggregat av högtemperaturtyp:

Den kyllast som krävs ska nås inom en marginal på ± 3 %.

För bin-villkor som representerar andra driftsförhållanden än de som anges ovan ska EERbin fastställas genom interpolering, med undantag för dellastförhållanden över dellastförhållande A, för vilka samma värden som för driftsförhållande A ska användas, och för dellastförhållanden under dellastförhållande D, för vilka samma värden som för driftsförhållande D ska användas.

—

SPERc är säsongsfaktorn för primärenergi för kylning, uttryckt i %;

—

F(i) är korrigeringar beräknade enligt punkt 3.3, uttryckt i procent.

1.

För luftkonditioneringsapparater med förbränningsmotor (anslutna till ett luftbaserat kylsystem), vars kapacitetskontroll är fast kapacitet:

I det fall den lägsta deklarerade kylkapacitet överstiger dellasten för kylningen (eller kapacitetsförhållande CRu <1,0):

och

där:

och

2.

För komfortkylaggregat med förbränningsmotor (anslutna till ett vattenbaserat kylsystem), vars kapacitetskontroll är fast kapacitet:

I det fall den lägsta deklarerade kylkapacitet överstiger dellasten för kylningen (eller kapacitetsförhållande CRu <1,0):

där:

och

3.

För enheter med stegvis kapacitetskontroll eller variabel kapacitet:

Bestäm den deklarerade kylkapaciteten vid det närmaste steget eller ökning av enhetens kapacitetskontroll för att nå den kyllast som krävs.

Om detta steg tillåter kylkapaciteten att nå den kyllast som krävs inom ± 10 % (t.ex. mellan 9,9 kW och 8,1 kW för en nödvändig kyllast på 9 kW) antas GUEbin(Tj) motsvara GUEd(Tj) och AEFbin(Tj) antas motsvara AEFd(Tj).

Om detta steg inte gör det möjligt att uppnå den kyllast som krävs inom ± 10 % (t.ex. mellan 9,9 kW och 8,1 kW för en nödvändig värmelast på 9 kW) ska kapaciteten och GUEbin(Tj) och AEFbin(Tj) bestämmas vid de definierade dellasttemperaturerna för stegen på vardera sida av den kyllast som krävs. Kylkapaciteten i dellast, GUEbin(Tj) och AEFbin(Tj) vid den kyllast som krävs bestäms då genom linjär interpolering mellan de resultat som erhållits från dessa två steg.

Om enhetens minsta kontrollsteg endast tillåter en deklarerad kylkapacitet som är högre än den kyllast som krävs beräknas GUEbin(Tj) och AEFbin(Tj) vid det dellastförhållande som krävs med hjälp av den metod som används för enheter med fast kapacitet.

För bin-villkor som representerar andra driftsförhållanden än de som anges ovan ska GUEbin och AEFbin fastställas genom interpolering, med undantag för dellastförhållanden över dellastförhållande A, för vilka samma värden som för driftsförhållande A ska användas, och för dellastförhållanden under dellastförhållande D, för vilka samma värden som för driftsförhållande D ska användas.

och

där:

och

där:

1.

Enheter med fast kapacitet:

För att erhålla en genomsnittlig utloppstemperatur ska inlopps- och utloppstemperaturerna för kapacitetstestet bestämmas med hjälp av ekvationen nedan:

toutlet,average = t inlet,capacity test + (toutlet,capacity test – tinlet,capacity test) * CR

där:

För bestämning av toutlet,average krävs en iterativ procedur vid alla förhållanden (B, C, D) där kylaggregatets kylkapacitet (kontrollsteg) är högre än den kyllast som krävs.

För varje dellastförhållande B, C, D beräknas sedan EERPL enligt följande:

där:

För kylaggregat kan degraderingen på grund av den tryckutjämnande effekten när enheten startas om betraktas som försumbar.

Den enda effekten som kommer att påverka EER vid cykling är den återstående tillförda effekten när kompressorn slås av.

Den tillförda elektriska effekten när enhetens kompressor befinner sig i avstängt tillstånd mäts när kompressorn stängs av i minst 10 minuter.

Degraderingskoefficienten Cc bestäms för varje dellastförhållande enligt följande:

Om Cc inte bestäms genom test ska degraderingskoefficienten vara Cc0,9.

2.

För enheter med variabel kapacitet:

Bestäm den deklarerade kapaciteten och EERPL vid det närmaste steget eller ökning av enhetens kapacitetskontroll för att nå den kyllast som krävs. Om detta steg inte gör det möjligt att uppnå den kyllast som krävs inom +/- 10 % (t.ex. mellan 9,9 kW och 8,1 kW för en nödvändig kyllast på 9 kW) ska kapaciteten och EERPL bestämmas vid de definierade dellasttemperaturerna för stegen på vardera sida av den kyllast som krävs. Dellastkapaciteten och EERPL vid den kyllast som krävs bestäms då genom linjär interpolering mellan de resultat som erhållits från dessa två steg.

Om enhetens minsta kontrollsteg är högre än den kyllast som krävs beräknas EERPL vid det dellastförhållande som krävs med hjälp av ekvationen för enheter med fast kapacitet.