Sammanfattning

Konsekvensbedömning av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder

A. Åtgärder krävs

Varför? Vilket är det problem som behandlas?

De nuvarande ordningen med tekniska åtgärder (31 förordningar) är inte längre lämplig för att uppnå den nya gemensamma fiskeripolitikens hållbarhetsmål. Följande gäller för de nuvarande reglerna:

De är baserade på negativa, till största delen tvingande incitament i ett toppstyrt system, vilket skapar misstro bland aktörerna eftersom åtgärderna uppfattas som orättvisa, vilket i sin tur leder till bristande efterlevnad.

 Det är omöjligt att mäta deras effekter när det gäller att uppnå den gemensamma fiskeripolitikens bevarandemål.

De är många till antalet och alltför komplexa vilket försvårar efterlevnad och kontroll.

De kontrollerar alltför många aspekter av fiskeverksamheten vilket undergräver sektorns förtroende för åtgärderna.

Incitamenten att fiska selektivt uteblir om det inte kostar något att kasta fisk överbord, att fånga känsliga arter eller att göra åverkan på havsbotten. XXX

De är otillfredsställande när det gäller att uppnå bredare miljöpolitiska och ekologiska mål.

Fångstsektorn (ca 82 000 fartyg, sysselsätter 98 500 heltidsekvivalenter) påverkas mest. 

Vad förväntas detta initiativ uppnå?

Detta initiativ syftar till att

(1)optimera de tekniska åtgärdernas bidrag till de viktigaste målen för den nya gemensamma fiskeripolitiken som trädde i kraft den 1 januari 2014,

(2)skapa den flexibilitet som krävs för att anpassa de tekniska åtgärderna genom att underlätta regionaliserade arbetssätt (i överensstämmelse med målen enligt EU-rätten),

(3)förenkla de nuvarande reglerna i linje med kommissionens Refit-program. De nuvarande reglerna är alltför komplexa och svåra att tillämpa, och förenkling kommer att leda till minskade administrativa kostnader och bördor. Initiativet efterkommer också det behov av en förenkling av de tekniska åtgärderna som beskrivs i ett tidigare meddelande från kommissionen om genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken.

Vad är mervärdet av åtgärder på EU-nivå? 

Bestämmelserna om bevarandet av de marina biologiska resurser omfattas av unionens exklusiva befogenhet enligt artikel 3.1 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig på dessa bestämmelser. Emellertid utgörs kärnan i detta förslag av regionalisering, vilket innebär att medlemsstaterna kommer att samarbeta på regional nivå för att utforma och genomföra bevarandeåtgärder.

B. Lösningar

Vilka lagstiftningsmässiga och icke lagstiftningsmässiga alternativ har övervägts? Är något alternativ att föredra? Varför?

Referensscenariot behåller den nuvarande uppsättningen av 31 förordningar.

Alternativ 1: Konsolidering – En ny övergripande förordning med ett begränsat tillämpningsområde som skulle sammanföra och konsolidera gemensamma bestämmelser, medan de regionala särbestämmelserna bibehålls i de existerande förordningarna. Regionalisering blir verklighet om och när medlemsstaterna lämnar in gemensamma rekommendationer till fleråriga planer.

Alternativ 2: Ramstrategi – En ramförordning innehållande allmänna bestämmelser och motsvarande standarder, gemensamma regler och tekniska bestämmelser, samt referensstandarder per region som svarar mot identifierade resultat, som skulle fungera som standardåtgärder i ett regionaliseringssammanhang. De referensstandarder och tekniska standardåtgärder som överensstämmer med målen skulle vara tillämpliga om inte, och till dess att, regionala åtgärder har tagits fram och införts i unionslagstiftningen. Ett delalternativ 2.1 består i en ramförordning utan fastställda referensstandarder.

Alternativ 3: Avskaffande av existerande regler – Upphävande av merparten av de befintliga förordningarna (utom för viktiga naturvårdsåtgärder). Tekniska åtgärder som eventuellt blir nödvändiga på längre sikt skulle utarbetas regionalt inom ramen för fleråriga planer. Detta alternativ förutsätter att landningsskyldigheten i sig utgör en resultatinriktad åtgärd som kommer att leda till renare fiske.

Alternativ 2 anses vara bäst ägnat att uppnå de satta målen och kunna ge garantier för att bevarandemålen kommer att fortsätta att uppfyllas medan regionaliseringen utvecklas.

Vem stöder vilket alternativ? 

Att behålla referensscenariot betraktades inte som ett godtagbart alternativ av någon av de berörda parterna

Alternativ 1 fick mycket litet stöd från samtliga nyckelaktörer.

Alternativ 2 stöddes av en del av fångstsektorn, några medlemsstater och några icke-statliga organisationer. De berörda parternas åsikter om ramstrategins innehåll gick isär. Fångstsektorn förespråkade en ram utan referensstandarder (delalternativ 2.1) men medlemsstaterna, de icke-statliga organisationerna och några av de rådgivande nämnderna invände mot detta.

Alternativ 3 föredrogs av vissa avsnitt inom fångstsektorn, men tillbakavisades av medlemsstaterna, icke-statliga organisationer och andra delar av fångstsektorn, som ansåg att det var en högriskstrategi.

C. Konsekvenser av det alternativ som förespråkas

Vilka är fördelarna med det alternativ som förespråkas (om fördelar finns, ange annars viktiga fördelar)?

De ekonomiska effekterna skulle vara positiva, eftersom den rättsliga ramen skulle driva fram regionalisering, och därigenom bidra till uppnå maximalt hållbart uttag (MSY) för alla bestånd, minskningar av oavsiktliga fångster och god miljöstatus enligt ramdirektivet om en marin strategi. Detta skulle leda till ökade fiskemöjligheter och ökade intäkter från landningar av större och värdefullare fisk (uppskattningsvis 10-40 %). Situationen skulle stadigt förbättras med tiden.

Sysselsättningsnivån bör stabiliseras snabbt med detta alternativ och det finns potential för ökad sysselsättning. När MSY-nivåerna uppnåtts kommer fiskemöjligheterna att öka (med minst 20 % till 2020). En så stor ökning har potential att skapa nya jobb inom fångstsektorn. Vid fiske ur hållbara bestånd ökar både inkomster och löner vilket ger attraktivare arbetstillfällen. Genomsnittslönerna kommer att nästan fördubblas som en följd av hållbart fiske.

Miljöpåverkan kommer att vara positiv. Ramstrategin skulle hantera övergången till regionalisering och säkerställa att de miljömässiga hållbarhetsmålen inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken inte äventyras. På längre sikt kommer det att uppstå positiva effekter för fiskbestånden och ett bättre skydd för känsliga arter och livsmiljöer.

Vilka är kostnaderna för det alternativ som förespråkas (om kostnader finns, ange annars de största)?

Hur kommer företag, små och medelstora företag samt mikroföretag att påverkas?

De administrativa kostnaderna och bördorna skulle minska eftersom de nuvarande förordningarna omedelbart förenklas och fångstsektorn, via de rådgivande nämnderna, får spela en större roll i arbetet med att ta fram tekniska åtgärder. Dessutom kan den potentiella övergången till ett resultatbaserat system på längre sikt leda till ytterligare förenkling av de tekniska reglerna, men kommer att innebära att bevisbördan läggs över på fångstsektorn.

Blir det stora konsekvenser för nationella budgetar och förvaltningar?

Övergången till regionalisering kommer att leda till ökade kostnader för de nationella förvaltningarna (uppskattningsvis 80 000 – 120 000 euro) för utarbetandet av en övergripande flerårig plan. Alla kostnaderna är inte direkt förbundna med tekniska åtgärder då dessa endast utgör en del av sådana planer. Dessa kostnader kommer till stor del att uppstå i ett tidigt stadium av utarbetandet av dessa planer. Kostnaderna för kontroller kommer att minska på kort sikt till följd av förenkling, även om det kommer att uppstå vissa merkostnader för genomförandet av landningsskyldigheten. På längre sikt bör kontrollkostnaderna minska avsevärt, särskilt om regionerna går mot en resultatbaserad förvaltning där behovet av att normativa bestämmelser till sjöss minskar. För närvarande är kostnaderna för tillsynen av att tekniska åtgärder efterlevs till havs mycket höga.

Blir det några andra betydande konsekvenser?

Strategin förenklar strukturen: En enda övergripande förordning kommer att ersätta sex förordningar, delvis ersätta tre förordningar och upphäva tio kommissionsförordningar. Detta är en väg som leder direkt till regionalisering i linje med den gemensamma fiskeripolitiken.

D. Uppföljning

När kommer politiken att ses över? 

En efterhandsutvärdering bör göras före 2020 som är det år då landningsskyldigheten bör vara genomförd fullt ut, MSY ha uppnåtts för alla bestånd och god miljöstatus ha uppnåtts för marina ekosystem. Denna utvärdering skulle bidra direkt till den retrospektiva utvärdering av den gemensamma fiskeripolitiken som man planerar inleda år 2022.