EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52014DC0646
REPORT FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL on progress by Turkey in fulfilling the requirements of its visa liberalisation roadmap
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om Turkiets framsteg med uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om Turkiets framsteg med uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering
/* COM/2014/0646 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om Turkiets framsteg med uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering /* COM/2014/0646 final */
1. INLEDNING När Turkiet den 21 juni 2012 paraferade
återtagandeavtalet med EU, som landet förhandlat med Europeiska kommissionen om
sedan 2005, uppmanade Europeiska unionens råd kommissionen att ”parallellt med
undertecknandet av återtagandeavtalet mellan Turkiet och EU vidta åtgärder i
riktning mot viseringsliberalisering som ett långsiktigt perspektiv med gradvis
införande”. Europaparlamentet lämnade samma rekommendation till kommissionen i
sitt betänkande av den 18 april 2013 om 2012 års framstegsrapport om Turkiet. Åtagandeavtalet mellan EU och Turkiet undertecknades
i Bryssel den 16 december 2013. Samtidigt inledde EU och Turkiet en dialog om
viseringslättnader. Syftet med dialogen är att gå i riktning mot ett
avskaffande av viseringskravet för turkiska medborgare som reser in i
Schengenområdet för kortare tid. Samtidigt med dialogen undersöker
Europeiska kommissionen relevanta delar av Turkiets lagstiftning och
förvaltningspraxis. Detta sker med utgångspunkt i färdplanen mot en viseringsfri ordning
med Turkiet, som utarbetades av kommissionen i nära
samarbete med berörda experter från EU:s medlemsstater. Dokumentet fastställer
de riktmärken som kommissionen kommer att använda för att avgöra om och när det
är lämpligt att föreslå att rådet och Europaparlamentet ska häva det
viseringskrav som för närvarande är tillämpligt på turkiska medborgare, genom
att ändra förordning (EG) nr 539/2001. Kraven i färdplanen grupperas i fem block:
dokumentsäkerhet, migrationshantering, allmän ordning och säkerhet,
grundläggande rättigheter samt återtagande av irreguljära migranter. Kommissionen kommer regelbudet att rapportera till
rådet och parlamentet om Turkiets framsteg i arbetet med att uppfylla kraven i
färdplanen. Rapporterna ska även ge Turkiet vägledning om vilka områden som kan
kräva ytterligare åtgärder. För att utarbeta denna första rapport besökte kommissionen
Turkiet vid flera tillfällen mellan den 16 mars och den 20 juni 2014 för att
samla information om lagstiftning och praxis på de områden som omfattas av
färdplanen. Kommissionen bistås av EU:s delegation i Turkiet och av experter
från EU:s medlemsstater samt relevanta EU-organ (Frontex, Europol och Easo). Denna rapport behandlar situationen och framsteg
avseende alla riktmärkeskrav tillsammans med kommissionens bedömning av om
Turkiet uppfyller kraven i färdplanen. Följande framstegsbedömningar görs per riktmärkeskrav:
kravet är uppfyllt,
kravet är nästan uppfyllt:
(endast begränsade insatser återstår för att helt och hållet uppfylla
kravet),
kravet är delvis uppfyllt, med goda
utsikter till fortsatta framsteg: (mycket återstår ännu att
göra, men resultaten av det arbete som utförts av de turkiska
myndigheterna är väsentliga och utvecklingen är hittills positiv),
kravet är endast delvis uppfyllt: (mycket
återstår ännu att göra för att uppfylla riktmärkeskravet och det går inte
att se några särskilda positiva utvecklingsinsatser),
kravet är inte uppfyllt: (Turkiet
har långt kvar innan riktmärkeskravet kan uppfyllas).
På alla områden där kommissionen anser att
riktmärkeskraven ännu inte är helt uppfyllda lämnas i rapporten förslag på
åtgärder som kommissionen anser skulle kunna bidra till att avhjälpa de brister
som kartlagts. Vi vill slutligen påminna om att den här rapporten
inriktas på hur Turkiet uppfyllt riktmärkena i färdplanen för en viseringsfri
ordning med Turkiet, vilka har fastställts för att med säkerhet avgöra under
vilka förutsättningar framsteg kan göras på vägen mot viseringsliberalisering.
Den här rapporten är alltså inte avsedd att bedöma de övergripande framsteg som
Turkiet gjort för i sina förberedelser för ett medlemskap i Europeiska unionen.
Den bedömningen görs även fortsättningsvis i lägesrapporten om Turkiet som
kommissionen lägger fram varje år, och senast offentliggjorde den 8 oktober
2014[1]. 2. BLOCK 1: DOKUMENTSÄKERHET 2.1. Allmän bedömning Turkiet har hållit jämna steg med den tekniska och
politiska utvecklingen i det internationella samfundet i fråga om rese- och
identitetshandlingar, och planerar att vidta ytterligare åtgärder. Turkiet
uppfyller för närvarande inte helt alla krav i block 1 i färdplanen, men har
gjort goda framsteg med de flesta av dem och har teknisk kapacitet att nå
målet, förutsatt att relevanta reformer och tekniska lösningar inrättas i tid. 2.2. Ytterligare kommentarer till
riktmärkeskraven i blocket för dokumentsäkerhet Ø Fortsätta
utfärda maskinläsbara biometriska resehandlingar som överensstämmer med ICAO:s
standarder och följa ICAO:s rekommenderade förfaranden, fasa ut alla pass som
inte överensstämmer med ICAO:s standarder samt stegvis införa internationella
pass med biometriska uppgifter, inklusive foto och fingeravtryck, i enlighet
med EU:s standarder, särskilt rådets förordning 2252/2004 I
enlighet med de normer som fastställdes 2010 av Internationella civila
luftfartsorganisationen (Icao) har Turkiet upphört att utfärda passhandlingar
som inte uppfyller Icaos normer (dvs. pass utan några biometriska uppgifter
alls) och utfärdar i stället bara passhandlingar som följer Icaos normer (pass
med starka säkerhetsdetaljer och vissa biometriska uppgifter, i Turkiet ett
digitalt foto som visar passinnehavarens ansikte). Några turkiska
passhandlingar som inte uppfyller Icaos normer är fortfarande i omlopp men alla
kommer att ha löpt ut den 25 november 2015. Turkiet
har ännu inte börjat utfärda passhandlingar som uppfyller EU:s normer enligt
rådets förordning nr 2252/2004 (dvs. pass med starka säkerhetsdetaljer och
flera biometriska uppgifter, däribland fingeravtryck och digitalt foto).
Kommissionen rekommenderar att Turkiet systematiskt börjar utfärda nya pass med
passinnehavarens fingeravtryck. Detta
är tekniskt möjligt för Turkiet, som redan systematiskt samlar in och lagrar
fingeravtryck på alla medborgare som ansöker om pass (även om dessa uppgifter
hittills inte lagrats på passets chip). Kommissionen anser därför att detta
riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg. Ø Genomföra
lämpliga administrativa åtgärder som säkerställer integritet och säkerhet i
processen för personalisering, utfärdande och validering, för internationella
pass och andra bakomliggande dokument Det
system som används i Turkiet uppfyller Icaos normer och framstår som pålitligt,
effektivt och säkert. Men
kommissionen anser ändå att detta krav bara är nästan uppfyllt, eftersom
det vid expertbesöken framkom vissa brister som trots att de är marginella ändå
bör uppmärksammas för att undvika problem i framtiden. I
synnerhet bör man förbättra den metod som används när polisen destruerar
utgångna pass för att ytterligare minska antalet återstående fysiska delar i handlingen,
för att undvika att de används för att framställa falska passhandlingar.
Säkerheten i lagerlokalen för blanka pass i Ankara bör också skärpas. Ø
Upprätta
utbildningsprogram och anta etiska koder för korruptionsbekämpning med
inriktning på tjänstemän vid alla offentliga myndigheter som hanterar
viseringar, bakomliggande dokument eller pass Turkiet
har lämpliga förfaranden, utbildning och kontrollsystem. Kommissionen anser
därför att detta riktmärkeskrav är uppfyllt. Ø Omgående och
systematiskt rapportera till Interpol/Lasp-databasen om förlorade och stulna pass Det
system som används för att uppfylla detta krav förefaller vara adekvat.
Kommissionen anser därför att detta riktmärkeskrav är uppfyllt. Ø Säkerställa en
hög säkerhetsnivå för bakomliggande dokument och id-kort och fastställa strikta
ansöknings- och utfärdandeförfaranden för sådana dokument De
identitetshandlingar som för närvarande är i omlopp är inga fysiskt säkra
handlingar, utan de är relativt enkla att förfalska. Men det är inte särskilt
troligt att falska identitetshandlingar används i administrativa förfaranden, till
exempel vid utfärdande av passhandlingar. Detta beror på att Turkiet har ett
säkert och tillförlitligt system för folkbokföring, där alla medborgare skrivs
in och får ett identifikationsnummer. Systemet drivs på ett effektivt sätt av
befolkningsenheten vid inrikesministeriet och den elektroniska databasen
Mernis, som kan konsulteras av alla berörda turkiska myndigheter ger en
tillförlitlig grund för att identifiera turkiska medborgare. En
svaghet i systemet är att identitetshandlingar utfärdas med obegränsad
giltighetstid, varför bilden på innehavaren med tiden blir inaktuell. I
avsaknad av en tillförlitlig porträttbild kan det i vissa fall vara mycket
svårt att säkert avgöra om den person som visar upp identitetshandlingen
faktiskt är den rättmätiga innehavaren. Kommissionen
anser därför att detta krav i färdplanen är nästan uppfyllt. För
att helt och hållet uppfylla detta riktmärkeskrav rekommenderar kommissionen
att Turkiet inför bestämmelser för att se till att identitetshandlingarna
upphör att gälla om porträttbilden är inaktuell. Andra sätt att uppnå ett
likvärdigt resultat skulle vara att införa en tidsgräns för
identitetshandlingarnas giltighetstid, eller ersätta dem med nya
identitetshandlingar som innehåller sådana biometriska uppgifter från
innehavaren som inte kan bli inaktuella. Ø Regelbundet
utbyta passmodeller, viseringsformulär och information om falska dokument och
samarbeta om dokumentsäkerhet med EU Flera medlemsstater uppger att de redan regelbundet
erhåller passmodeller från Turkiet. Men ingen medlemsstat har dock uppgett att man
fått information om falska resehandlingar som upptäckts av Turkiska
myndigheter. Kommissionen anser därför att detta krav är endast delvis
uppfyllt. Kommissionen rekommenderar Turkiet att regelbundet
och i god tid förse alla EU:s medlemsstater med information om passmodeller och
viseringsformulär som utfärdas av Turkiet. Kommissionen rekommenderar vidare att Turkiet i god
tid informerar alla medlemsstater om falska resehandlingar och viseringar som
upptäckts av turkiska rättsvårdande myndigheter och resebyråer med verksamhet i
Turkiet. På denna punkt bör särskild uppmärksamhet ägnas åt uppspårning på
Atatürkflygplatsen i Istanbul, som nu har blivit en strategisk plats för avresa
och transiteringa v passagerare som reser in till EU. Turkiet uppmanas även att utveckla ömsesidigt
bistånd och operativt samarbete med EU:s medlemsstater, i synnerhet med
polissambandsmän från EU:s medlemsstater som är stationerade i Turkiet för att
ge rättsvårdande myndigheter, såväl i Turkiet som i medlemsstaterna, bättre
möjligheter att spåra falska resehandlingar och viseringar. Ø Anta och
genomföra åtgärder som säkerställer integritet och säkerhet vad gäller
civilstånd och folkbokföring, inbegripet samordning och sammankoppling av
relevanta databaser samt verifiering av skannade uppgifter mot
civilståndsdatabasen, varvid särskild uppmärksamhet ägnas åt ändringar av
enskilda personers grundläggande personuppgifter Det
system som används för att uppfylla detta krav är adekvat. Kommissionen anser
att detta krav är uppfyllt. 3. BLOCK 2: MIGRATIONSHANTERING 3.1. Allmän bedömning Turkiets gränser är svårbevakade, vilket beror på deras
längd, de geografiska förhållandena och miljön. På senare tid har
gränsbevakningen blivit än mer komplex på grund av situationen i Syrien och
Irak. Turkiet är ett vanligt ursprungs- och transiteringsland för irreguljära
migranter från olika delar av världen, men har på senare tid fått uppleva
migrationsflöden av hittills okänd omfattning då omkring 1,5 miljoner syriska
flyktingar anlände på grund av kriget i Syrien. Turkiet inledde en omfattande reform av
migrationshanteringssystemet, när man år 2013 antog en ny lag om utlänningar
och internationellt skydd vilken trädde i kraft den 11 april 2014. Genom lagen
inrättades även en ny specialiserad civil myndighet (generaldirektoratet för
migrationshantering vid inrikesministeriet) som ska ansvara för migranter och
flyktingar, vilka tidigare hanterats av polisen. Ur en rättslig eller institutionell synvinkel
hjälper denna reform Turkiet att närma sig EU:s och det internationella
samfundets normer för migrationshantering, samtidigt som Turkiet närmar sig ett
uppfyllande av kraven i färdplanen. Den nya lagstiftningen och andra delar av
reformen måste nu genomföras. Liknande reformer behövs även med avseende på
block 2, i synnerhet när det gäller gränsförvaltning och viseringspolitik. 3.2. Ytterligare kommentarer till
riktmärkeskraven i blocket för migrationshantering 3.2.1.
Gränsförvaltning Ø Genomföra
adekvata gränskontroller och adekvat gränsövervakning utmed landets alla
gränser, särskilt utmed gränserna till EU:s medlemsstater, på ett sådant sätt
att det leder till en betydande och varaktig minskning av antalet personer som
olagligt lyckas korsa Turkiets gränser för att antingen resa in i eller ut ur
Turkiet Fortfarande lyckas ett relativt stort antal
irreguljära migranter olagligen ta sig över gränsen till Turkiet utan att bli
upptäckta av de turkiska gränsmyndigheterna. Men de turkiska myndigheter som
ansvarar för gränsförvaltningen gör stora ansträngningar för att hantera
situationen och ägnar väsentliga mänskliga, ekonomiska och tekniska resurser åt
detta. Kommissionen anser att Turkiet uppfyller detta
riktmärkeskrav endast delvis, med goda utsikter till fortsatta framsteg. Kommissionen rekommenderar Turkiet att fortsätta
arbeta på att förbättra resultaten på området, i synnerhet genom att reformera
och stärka sina gränsmyndigheter. Följande åtgärder skulle enligt kommissionen
hjälpa Turkiet att göra väsentliga framsteg i arbetet med att uppfylla detta
riktmärkeskrav: ·
En ordentlig riskanalys bör göras för hela gränsen,
i synnerhet de delar som är mest utsatta för irreguljär migration eller där
risken för falska resehandlingar är som störst. Analysen bör göra det möjligt
att bedöma de särskilda resurser som behövs och vilka metoder som är lämpligast
för de olika gränsområdena. ·
Armén bör använda mer flexibla övervakningsmetoder
för att bättre hantera smugglare i de gränsområden de ansvarar för. ·
Det operativa samarbetet mellan polisen och tullen
bör stärkas. De utredningsverktyg och uppgifter som är tillgängliga för tullen
bör i större utsträckning användas för att även stödja polisen.
Gränsövergångsställen bör organiseras och förvaltas på ett sådant sätt att det
finns tid, personal, utrymmen och medel för att även kontrollera personer som
passerar. ·
Gendarmeriet bör i ökad utsträckning patrullera gränsnära
områden och kustområden. Detta ökar möjligheterna att upptäcka dels irreguljära
migranter som passerat landets östra gränser genom att kringgå arméns
kontroller, dels personer som planerar att lämna landet irreguljärt längs med
gränsen till Grekland och Bulgarien. ·
Polisen bör lägga större vikt vid att upptäcka
falska resehandingar och äkta resehandlingar som används av någon annan än den rättmätiga
innehavaren, i synnerhet vid Atatürkflygplatsen i Istanbul, men även vid
Turkiets andra gränspassager. Man bör inte bara systematiskt beslagta
resehandlingarna och åtala de personer som använt dem, utan också alltid inleda
en utredning för att spåra och spränga de brottsligor som tillhandahållit
handlingarna. ·
Passkontroller bör systematiskt göras av
passagerare i utrikestransit på turkiska flygplatser, i synnerhet av
passagerare som reser in till EU. ·
Man bör överväga att återkalla den möjlighet som
idag finns att resa över den turkiska gränsen med identitetshandlingar som inte
uppfyller Icaos normer. Ø Anta och
faktiskt tillämpa lagstiftning som styr rörligheten för personer vid de yttre
gränserna samt lagstiftning om organiserandet av gränsmyndigheterna och deras
uppgifter, i enlighet med den nationella handlingsplan för genomförandet av
Turkiets integrerade gränsförvaltningsstrategi som godkändes av turkiska
myndigheter den 27 mars 2006 och i enlighet med de principer och den bästa
praxis som ingår i EU:s kodex om Schengengränserna och EU:s katalog över
rekommendationer för en korrekt tillämpning av Schengenregelverket och bästa
metoder Kommissionen
anser att detta krav inte är uppfyllt, eftersom den nationella handlingsplanen
för genomförandet av Turkiets integrerade gränsförvaltningsstrategi genomförts
bara i mycket begränsad omfattning, och ett av de viktigaste inslagen i planen
inte genomförts alls. Det gäller inrättandet av en enda specialiserad civil gränsmyndighet
till vilken hela ansvaret och alla resurser för gränsförvaltning skulle
överföras. Dessa delas idag mellan flera olika myndigheter (tull, polis,
kustbevakningen och armén). Kommissionen
rekommenderar därför Turkiet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra
handlingsplanen, i synnerhet den lagstiftning som krävs för att inrätta den nya
gränsmyndigheten. Innan
denna enda specialiserade civila gränsmyndighet kunnat inrättas, rekommenderar
kommissionen dessutom att Turkiet förbättrar det sätt på vilket de olika
befintliga gränsmyndigheterna verkar och samarbetar för att åstadkomma en
modern och integrerad gränsförvaltning. I synnerhet rekommenderar kommissionen
Turkiet att vidta följande åtgärder: ·
Se över hur armén verkar i fråga om gränsförvaltning
för att se till att styrkor som ansvarar för att övervaka landgränserna i så ringa
mån som möjligt begränsas av eventuella motstridiga regler och skyldigheter som
beror på deras militära status, så att de i större utsträckning har möjlighet
att v
samarbeta till fullo med övriga rättsvårdande
myndigheter och gränsmyndigheter, v
utveckla mer flexibla patrulleringstekniker, och v
organisera arbetet så att verksamheten inriktas på
den prioriterade uppgiften att bekämpa smuggling över gränserna. ·
Vidta åtgärder för att se till att
gränsmyndigheterna samarbetar bättre med varandra och med gendarmeriet. Detta skulle
bland annat kunna omfatta åtgärder för att göra följande: v
Inrätta och använda inbördes kompatibla
kommunikationsmedel. v
Utbyta sambandsmän och delta tekniska resurser och
utbyta information. v
Tillåta ömsesidigt tillgång till de enskilda
databaserna och tillåta att de övriga i undantagsfall griper in i de övrigas
ansvarsområden. v
Utveckla gemensamma arbetsmetoder eller metoder för
gemensamma insatser med utgångspunkt i gemensamt framtagna hotbildsanalyser. v
Dela med sig av statistik. v
Utveckla gemensamma utbildningsprogram. v
Inrätta förfaranden som gör att de olika
institutionernas patruller kan kommunicera med varandra direkt och vid behov
kan ta initiativ till att agera gemensamt. v
Inrätta system för att i god tid kunna utbyta
information och upplysningar på operativ nivå, både vid operativ samordning och
samarbete, för att se till att irreguljär migration som involverar flera
myndigheters asvarsområden enklare kan upptäckas genom verkningsfull användning
av medel som är tillgängliga för samtliga myndigheter. v
Stärka samordningsrollen vid organet för integrerad
gränsförvaltning. Ø Vidta nödvändiga
budgetåtgärder och andra administrativa åtgärder för att säkerställa
utplacering av välutbildade och kompetenta gränsvakter (i tillräckligt antal)
vid gränsövergångsställena och utmed landets alla gränser, särskilt vid
gränserna till EU:s medlemsstater, och tillgång till effektiv infrastruktur,
utrustning och it-teknik, inbegripet genom en ökad användning av
övervakningsutrustning, särskilt elektroniska medel, mobila och fasta,
videoövervakning, infraröda kameror och andra sensorsystem Turkiet
har avsatt avsevärda mänskliga resurser, teknik och infrastruktur till arbetet
längs med landets gränser. Det finns en klar ambition att fortsätta förbättra
beredskapen hos personal vid gränsmyndigheterna och höja kvaliteten på deras
utrustning. Det arbete som armén utför i fråga om gränsbevakning längs Turkiets
landgränser och kustbevakningens professionalism är särskilt imponerande.
Polisens databas, POLNET, är ett effektivt verktyg för att registrera personers
in- och utresa över gränserna och kontrollera deras rättigheter att resa över
gränsen. Det
finns dock stort utrymme för förbättringar och kommissionen anser därför att
detta riktmärkeskrav bara är delvis uppfyllt, med goda utsikter till
fortsatta framsteg. I
synnerhet rekommenderar kommissionen Turkiet att vidta följande åtgärder: ·
Progressiv utfasning av systemet med ungdomar som under
sin militärtjänstgöring bevakar de gröna gränserna, så att de enbart anlitas för
stödtjänster. Detta kan kräva ökad användning av teknisk övervakningsutrustning
(särskilt radarutrustning på fordon, obemannade luftfarkoster och värmekameror
samt centraliserad bevakning av övervakningsdata). ·
Utbildning av personal som arbetar vid de gröna
gränserna bör vara en annan än den vanliga utbildningsplanen för armén och
inriktas på gränsförvaltningsfrågor. ·
Rotation av arméns fast anställda personal bör
begränsas till gränspatruller för att möjliggöra specialisering och framväxt av
en kultur och metodik för gränsbevakningsarbetet. Om detta inte är möjligt, bör
man ge dem som vill specialisera sig på området incitament att göra detta.
Detsamma gäller polisen, i syfte att utbilda personer som är specialister på att
upptäcka falska resehandlingar eller personer som falskeligen utger sig för att
vara den rättmätiga innehavaren av resehandlingen. ·
Gradvis utveckling av ett integrerat system med
kustradar för bevakning av sjögränserna som ger en rättvisande bild av
situationen. Detta bör kompletteras med ökad luftbevakning för att kunna
ingripa snabbt när migranter avreser irreguljärt från Turkiets
territorialvatten. Ø Utöka samarbetet
och informationsutbytet mellan personalen och organ som ansvarar för
gränsförvaltning, tullen och andra rättsvårdande myndigheter, i syfte att
förstärka kapaciteten för att samla in underrättelser, använda mänskliga och
tekniska resurser effektivt samt agera på ett samordnat sätt Enligt
kommissionen är detta krav endast delvis uppfyllt, särskilt med tanke på
att de åtgärder som Turkiet för närvarande vidtar endast säkerställer en löslig
samordning mellan gränsmyndigheterna på grundval av regelbundna möten på
chefsnivå, men att det saknas ett ordentligt institutionellt system som ser
till att de olika organen faktiskt samarbetar på ett integrerat sätt. För
att uppfylla detta riktmärkeskrav rekommenderas Turkiet att genomföra de
åtgärder som redan rekommenderats avseende tidigare riktmärkeskrav, för att se
till att de rättsvårdande myndigheterna och armén samarbetar närmare och göra
det möjligt att införa en integrerad gränsförvaltning.
Ø Upprätta
utbildningsprogram och anta etiska koder för korruptionsbekämpning med
inriktning på gränsvakter, tullpersonal och andra tjänstemän som deltar i
gränsförvaltningen Kommissionen
anser att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till
fortsatta framsteg. Turkiet har etiska bestämmelser som ska följas av alla
som arbetar i den offentliga förvaltningen och vid rättsvårdande myndigheter. Kommissionen
rekommenderar dock att Turkiet gör följande: ·
Utvecklar versioner av de allmänna etiska
bestämmelserna med särskild inriktning på den situation som tjänstemän med
ansvar för gränsförvaltning ställs inför. ·
Utvecklar lämpliga utbildningsmoduler för att öka
kännedomen om dessa. ·
Inrättar system för övervakning. Ø Genomföra det
samförståndsavtal som undertecknats med Frontex på ett effektivt sätt, bland
annat genom att utveckla gemensamma samarbetsinitiativ och utbyta data- och
riskanalyser Kommissionen
anser att detta krav för närvarande är uppfyllt. Turkiet
uppmanas dock att fortsätta och fördjupa genomförandet av den treåriga
samarbetsagenda som överenskommits med Frontex inom ramen för samförståndsavtalet. Ø Se till att
gränsförvaltningen genomförs i enlighet med internationell flyktingrätt, med
full respekt för principen om ”non-refoulement” och på ett sådant sätt att
personer i behov av internationellt skydd faktiskt får tillgång till asylförfaranden På senare tid har Turkiet beviljat över en miljon
asylsökande från Syrien och många andra länder internationellt skydd. Inga fall
av avvisning har rapporterats. Kommissionen anser därför att detta krav för
närvarande är uppfyllt. Ø Säkerställa lämpligt
samarbete med angränsande EU-medlemsstater med det särskilda målet att
förstärka förvaltningen av gränserna till EU:s medlemsstater Kommissionen anser att detta krav är delvis uppfyllt med
hänvisning till de förbättringar som nyligen ägt rum i gränssamarbetet vid
landgränsen mellan Turkiet, Grekland och Bulgarien för att förhindra irreguljär
migration. För att helt uppfylla detta riktmärkeskrav rekommenderar
kommissionen Turkiet att vidta följande åtgärder: ·
Fördjupa och konsolidera samarbetet med Grekland och Bulgarien vid
landgränserna, bland annat i form av regelbundna möten med turkiska armén,
genom att inrätta säkra kommunikationskanaler och ett stabilt och strukturerat
system för samordning och informationsutbyte, bland annat i form av insatser för
att utarbeta ett kontaktcentrum för de tre samarbetsparterna med bas vid
gränsövergångsstället Capitan Andreevo. ·
Utveckla det operativa samarbetet med Grekland i Egeiska havet,
för att se till att samarbetet till sjöss omfattar insatser för att förebygga
irreguljär migration genom informationsutbyte och användning inte bara av
formell kommunikation mellan de båda kustbevakningarnas högkvarter, utan även
operativa kontakter mellan officerare på plats. På denna punkt vore det bra att
inrätta ett system för informationsutbyte och tidig varning mellan alla lokala
myndigheter som ansvarar för att förebygga och motverka irreguljär migration. ·
I enlighet med rekommendationerna för block 1 se till att den
turkiska polisen samarbetar med, delar information med och lämnar ömsesidigt
bistånd till polissambandsmän från EU:s medlemsstater för att kunna spåra
falska handlingar som kan användas av passagerare som avreser
från eller via Turkiet till flygplatser inom EU. 3.2.2.
Viseringspolitik Ø Förstärka
utbildningen i dokumentsäkerhet bland Turkiets konsulära personal och
gränspersonal och utveckla det turkiska informationssystemet för
viseringar Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav är delvis
uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg med tanke på den uppmärksamhet
Turkiet redan ägnat åt utbildningsplaner för att lära gränspersonal och
konsulär personal att spåra falska identitetshandlingar, och eftersom polisen
kan söka i flera databaser som även omfattar utfärdade viseringar. Kommissionen rekommenderar dock Turkiet att vidta
följande åtgärder:
Utveckla en bättre utbildning för
gränspersonal och konsulär personal, i synnerhet för att öka deras
möjligheter att känna igen pass och viseringar från Schengen- och
OECD-länder, samt de nya turkiska viseringarna med bättre
säkerhetsdetaljer som snart ska införas. och
Fortsätta arbeta på en full
integrering av de nuvarande viseringsdatabaserna, så att alla
rättstillämpande myndigheter i Turkiet som arbetar med gränsförvaltning
eller med att motverka irreguljär migration snabbt kan kontrollera
äktheten hos en turkisk visering på resehandlingar som innehas av
utlänningar som vill resa in eller har rest in på turkiskt territorium.
Ø Upphöra att
utfärda viseringar vid gränserna som ett ordinarie förfarande för medborgare i
vissa tredjeländer, särskilt länder som i invandrings- och säkerhetshänseende
utgör en stor risk för EU Turkiet utfärdar fortfarande viseringar vid gränsen för
medborgare från 89 länder, viket i många fall är en potentiell källa till
irreguljär migration till EU. Men den nya lagen om utlänningar och
internationellt skydd som trädde i kraft i april 2014 gör att Turkiet inte
längre har någon lagfäst möjlighet att utfärda viseringar vid gränserna som ett
ordinarie förfarande, och enligt Turkiets uttalanden kommer systemet för
visering vid gränsen troligen att upphöra snart (antagligen i slutet av år
2014). Med hänsyn till detta anser kommissionen att detta riktmärkeskrav är delvis
uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg. Kommissionen
rekommenderar att Turkiet genomföra denna förändring så snart som möjligt. Ø Börja använda
nya turkiska viseringsmärken med bättre säkerhetsdetaljer och sluta använda
frimärksviseringar De turkiska myndigheterna använder sig fortfarande av
frimärksviseringar, som är enkla att förfalska, men de har nu avslutat de
tekniska förberedelserna av nya turkiska viseringsmärken med bättre
säkerhetsdetaljer som enligt uppgift snart kommer att införas. Kommissionen
anser därför att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter
till fortsatta framsteg. Kommissionen rekommenderar att Turkiet slutar
använda frimärksvisringar, börjar använda de nya turkiska viseringsmärkena med
bättre säkerhetsdetaljer och allt eftersom utvidgar användningen av dessa så
att de ersätter alla andra typer av viseringar som används. Ø Införa
viseringar för flygplatstransitering Enligt Kommissionen är detta krav nästan uppfyllt
eftersom den nya lagen om utlänningar och internationellt skydd ger Turkiet
rättslig möjlighet att kräva att utlänningar som ska transitera genom
utrikeshallen på en turkisk flygplats på väg till annan destination måste ha
skaffat transiteringsvisering från en turkisk beskickning före avresan. Kommissionen rekommenderar Turkiet att tillämpa
relevanta bestämmelser i den nya lagstiftningen. Ø Ändra de regler
på grundval av vilka Turkiet tillåter inresa på dess territorium för medborgare
i de viktigaste av de länder som utgör betydande källor till olaglig migration
för EU, med målet att försvåra tillträdet för dem som vill resa in på turkiskt
territorium för att därefter olagligt försöka ta sig över EU:s yttre gränser I dagsläget får sålunda medborgare från 89 länder
resa in på turkiskt territorium helt enkelt genom att begära visering direkt
vid gränsen, viket i många fall är en potentiell källa till irreguljär
migration. Turkiet har dock uttalat att landet har för avsikt att avveckla
systemet för visering vid gränsen. När detta sker kommer medborgare i dessa länder i
princip även fortsättningsvis att kunna få visering enkelt genom en ansökan i
e-viseringssystemet. Systemet inrättades som ett pilotprojekt år 2013 och
började användas i april 2014, men har samma svagheter som systemet för
gränsvisering. Enligt nuvarande regler kan inte alla få visering ur
e-viseringssystemet. I stället kommer (med ett par undantag) medborgare i
länder som betraktas som potentiella ursprungsländer för irreguljär migration
bara att kunna ansöka om e-visering för Turkiet om de, när viseringsansökan
lämnas in, redan har en gällande visering eller ett uppehållstillstånd som
utfärdats av OECD- och Schengenländer. Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta
riktmärkeskrav för närvarande är bara delvis uppfyllt, med goda utsikter
till fortsatta framsteg. För att göra framsteg i arbetet med att uppfylla detta
riktmärkeskrav rekommenderar kommissionen Turkiet att vidta följande åtgärder:
Omedelbart häva möjligheten att
erhålla viseringar vid gränsen för medborgare i länder som är potentiella
källor till irreguljär migration.
Fortsätta tillämpa strikta bestämmelser
och en selektiv hållning till utfärdande av viseringar via
e-viseringssystemet.
Uppmärksamt följa hur människor som
beviljas inresa till Turkiet via e-viseringssystemet eller som inte
behöver visering använder denna möjlighet.
Inrätta lämpliga åtgärder för att i
tid reagera på potentiella fall av missbruk, om detta oftare förekommer
bland personer från vissa länder eller vissa kategorier av människor.
Med tanke på den sistnämnda frågan vill kommissionen,
för att kunna bedöma Turkiets framsteg i arbetet med att uppfylla detta
riktmärkeskrav, uppmana Turkiet att regelbundet lämna information om följande:
Hur många viseringar landet utfärdat
till medborgare i vissa länder, med angivande av vilken typ av visering
som utfärdats (gränsvisering, e-visering eller visering vid ambassad).
Antalet irreguljära migranter som
kommer från vissa länder och som blir föremål för ingripande i Turkiet, i
förekommande fall med uppgifter om vilken typ av viseringar de hade.
Hur många och vilken typ av falska
eller förfalskade viseringar och uppehållstillstånd från OECD- och
Schengenländer som upptäckts av Turkiet bland innehavare av turkiska
e-viseringar.
Om den irreguljära migrationen till Turkiet av
personer från ett visst land skulle öka väsentligt, kommer kommissionen också
att behöva upplysningar från Turkiet om vilka åtgärder landet har vidtagit
eller planerar att vidta för att hantera problemet. Ø Fortsätta
anpassningen av Turkiets viseringspolitik, lagstiftning och administrativa
kapaciteter till EU:s regelverk, framför allt i förhållande till de viktigaste
av de länder som utgör betydande källor till olaglig migration för EU Såsom förklarats ovan har Turkiet uppgivit att
landet avser att sluta utfärda viseringar vid gränsen samt att ersätta
frimärksviseringarna med nya viseringsmärken med tillförlitligare säkerhetsdetaljer
i enlighet med de regler och säkerhetsdetaljer som används i Schengensystemet.
När systemet för visering vid gränsen upphävs kommer Turkiets negativa
viseringsförteckning att bli ett stort steg på vägen mot (partiell) anpassning
till den negativa viseringsförteckning som används av Schengenländerna. Men inga av dessa reformer har ännu genomförts. Enligt tillgängliga uppgifter tycks Turkiets
konsulära myndigheter utföra kontroller av viseringssökande som är relativt
begränsade jämfört med de kontroller som tillämpas i EU:s medlemsstater. En
visering beviljas vanligtvis först när myndigheterna kontrollerat att den
sökande uppfyller vissa krav (till exempel att sökanden inte förbjudits inresa
till Turkiet av rättsliga skäl eller säkerhetsskäl och att sökanden kan visa
att han eller hon har tillgängliga resurser för att täcka kostnaderna för
vistelsen i Turkiet och hemresan). Ingen ytterligare dokumentation samlas in
och ingen närmare analys görs till exempel för att utröna om den
viseringssökande efter inresan till Turkiet har för avsikt att stanna kvar i
landet som irreguljär migrant, eller använda Turkiet som start för att
irreguljärt resa in till EU. Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta
riktmärkeskrav är endast delvis uppfyllt. För att göra framsteg i arbetet med att uppfylla detta
riktmärkeskrav, rekommenderar kommissionen Turkiet att genomföra de reformer
som meddelats, se över sitt system för utfärdande av viseringar och utbilda
konsulär personal som utfärdar viseringar på ett sätt som inspireras av
Schengens viseringssystem. För att kunna bedöma Turkiets framsteg i arbetet med
att genomföra denna rekommendation behöver kommissionen följande:
Kopior av de instruktioner som
utfärdas för Turkiets konsulära personal och gränsbevakningspersonal
avseende kriterier och förfaranden för att godta eller vägra bevilja
viseringsansökningar, däribland förteckningen över de handlingar som ska
lämnas in av viseringssökande.
Ingående statistik över viseringsansökningar
som godtagits respektive vägrats, tillsammans med skälen för vägran.
Turkiet uppmanas även att fortsätta arbeta för att
anpassa Turkiets negativa viseringsförteckning till den negativa
viseringsförteckning som används av Schengenländerna eller åtminstone undvika
ytterligare skillnader. Ø Tillåta
icke-diskriminerande viseringsfritt tillträde till Turkiets territorium för
medborgare i alla EU:s medlemsstater Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav inte
är uppfyllt, eftersom det idag bara är medborgare i 19 av EU:s 28
medlemsstater som kan resa in på turkiskt territorium utan visering. Farhågor kvarstår i fråga om den faktiska
diskrimineringen av sökande från Republiken Cypern. Dessa medborgare måste
ansöka om visering för att resa in till turkiskt territorium. Detta kan
erhållas genom ansökan till det turkiska systemet för e-viseringssystemet, men
på den webbplats där ansökan till e-viseringssystemet ska lämnas in betecknas
Republiken Cypern som ”den grekcypriotiska administrationen av södra Cypern”. Kommissionen rekommenderar Turkiet att upphöra med
denna diskriminerande behandling om landet ska kunna uppfylla detta
riktmärkeskrav. 3.2.3 Transportörers ansvar Ø Anpassa och
effektivt tillämpa lagstiftningen om transportörers ansvar med sanktioner Flygbolag med verksamhet i Turkiet är redan skyldiga
att återsända passagerare till avreseorten om Turkiet vägrar bevilja inresa
till sitt territorium och detta krav stadfästes i den nya lagen om utlänningar
och internationellt skydd. Med hänsyn till detta anser kommissionen att detta
riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.
För att skapa ett mer stringent system, förebygga
irreguljär inresa till Turkiet och göra framsteg i arbetet med att uppfylla detta
riktmärkeskrav rekommenderar kommissionen Turkiet att införa påföljder för
vårdslösa flygbolag, med hänsyn till goda metoder som används inom EU och
internationellt. 3.2.4. Internationellt skydd Ø Anta och
faktiskt genomföra lagstiftning och genomförandebestämmelser, i enlighet med
EU:s regelverk och med de standarder som fastställs genom Genèvekonventionen
angående flyktingars rättsliga ställning från 1951 och dess protokoll från 1967
och därmed utesluta alla geografiska begränsningar, för att garantera respekten
för principen om ”non-refoulement”, med beaktande av den europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, möjligheten att lämna in en asylansökan och att erhålla
flyktingstatusskydd eller en subsidiär form av skydd för personer i behov av
internationellt skydd och tillåta UNHCR att faktiskt fullgöra sitt uppdrag på
turkiskt territorium utan restriktioner I och med att den nya lagen om utlänningar och
internationellt skydd antogs och trädde i kraft i april 2014 anser kommissionen
att Turkiet tagit ett avgörande steg på vägen mot att uppfylla detta
riktmärkeskrav, eftersom lagen innehåller bestämmelser om inrättande av ett
nationellt asylförfarande och skydd som på det stora hela följer det
internationella samfundets och EU:s normer. Lagen minimerar även maximalt verkningarna av de
geografiska begränsningar som Turkiet tillämpar på Genèvekonventionen från 1951
och som Turkiet för närvarande har beslutat att fortsätta tillämpa.
Begränsningen inskränker Genèvekonventionens tillämpning i Turkiet till att
endast omfatta ”personer som blivit flyktingar på grund av händelser i Europa”.
Men den nya lagstiftningen ger dock alla som inte omfattas av den geografiska
begränsningen tillträde till internationellt skydd i Turkiet (vilket i den
lagen kallas ”villkorliga flyktingar”). Den ställning som erbjuds så kallade
villkorliga flyktingar är något mindre gynnsam än ställningen för personer som
omfattas av den geografiska begränsningen, men skillnaderna är inte enorma. När
lagen ger en tolkningsmarginal för tillämpningen kan dessa skillnader ibland
vara närmast symboliska. Kommissionen noterar dock att eftersom
bestämmelserna är nya saknas äldre uppgifter om genomförandet. Vissa viktiga
frågor som avser asylsökande och personer som åtnjuter internationellt skydd i
Turkiet regleras inte i lagen, utan kommer i stället att bero på bestämmelser i
sekundärlagstiftning som ännu inte antagits. Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta
riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg. För att kommissionen ska kunna höja bedömningen bör
Turkiet
se till att all
sekundärlagstiftning som behövs för att faktiskt tillämpa lagen konsekvent
antas, och
se till att bestämmelserna i lagen
faktiskt tillämpas konsekvent i hela landet.
I fråga om den första punkten är det särskilt
viktigt att kontrollera följande:
Bestämmelserna i lag, bland annat
prövningen av möjligheterna att ansöka om eller beviljas internationellt
skydd, tillämpas i praktiken även på sådana sökande och flyktingar (som
erkänts av UNHCR) som redan befann sig i Turkiet när lagen trädde i kraft.
Personer som beviljats tillfälligt
skydd i enlighet med lagen kommer med stöd i den sekundärlagstiftning som
ska antas att få rättigheter som är jämförbara med dem som beviljas genom
EU:s direktiv om tillfälligt skydd. De kommer vid behov även att ha
möjlighet att få tillträde till individuell prövning av möjligheterna till
internationellt skydd.
Villkorliga flyktingar beviljas en
status som i praktiken inte skiljer sig från den som beviljas flyktingar
som omfattas av den geografiska begränsningen, och båda grupperna har rätt
att få arbetstillstånd, socialbidrag och möjligheter att integrera sig, på
samma sätt som enligt EU:s skyddsdirektiv.
Ø Inrätta ett
specialiserat organ med ansvar för förfaranden för fastställande av
flyktingstatus med möjlighet till faktisk prövning, rättsligt och i praktiken,
inför domstol, samt för säkerställande av skydd och bistånd till asylsökande
och flyktingar och sörja för att detta organ och dess personal har tillräcklig
arbetskapacitet och utbildning Två viktiga
etapper på vägen mot att uppfylla detta riktmärkeskrav fullbordades dels när
man inrättade generaldirektoratet för migrationshantering, dels när den nya
lagen om utlänningar och internationellt skydd trädde i kraft eftersom den
bland annat innehåller bestämmelser om omprövning av avvisade ansökningar om
internationellt skydd och liknande beslut, däribland beslut om kvarhållande,
både på administrativ och rättslig nivå. Arbetet med att inrätta generaldirektoratet pågår fortfarande,
särskilt ute i landet, och direktoratets ansvar för att tillämpa lagen är
därför fortfarande i hög grad delegerad till andra offentliga organ som agerar
för generaldirektoratets räkning. Alla institutionella förändringar som krävs
för att genomföra den nya lagstiftningen har ännu inte genomförts, i synnerhet
inte för att delegera centralmaktens behörighetet till regionala och andra
myndigheter ute i landet. Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta riktmärkeskrav
är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg. För att kommissionen ska kunna höja bedömningen bör
Turkiet säkerställa följande:
Se till att lagens bestämmelser om
överklagande på administrativ och rättslig nivå
av avslag på ansökningar om internationellt skydd och liknande beslut,
däribland beslut om kvarhållande, faktiskt tillämpas konsekvent i hela
landet, även med avseende på möjligheterna att få en oberoende och
opartisk rättslig omprövning.
·
Se till att generaldirektoratet
för migrationshantering slutför sin interna organisation och att man får
tillräckligt med personal, särskilt ute i landet, så att det kan ta ansvar för
den konkreta hanteringen av asylprövningar. ·
Se till att det finns en klar
och tydlig ansvarsfördelning, när det gäller personer som ansöker om
internationellt skydd respektive personer som redan åtnjuter internationellt
skydd. Kommissionen rekommenderar även att Turkiet inrättar ett
integrerat och tillförlitligt system för att identifiera personer som ansöker
om eller som åtnjuter internationellt skydd. Systemet bör göra det möjligt att
få ut en uttömmande och harmoniserad statistik. Ø Tillhandahålla
tillräcklig infrastruktur och tillräckligt med personal och medel för att
säkerställa ett anständigt mottagande och skydd av asylsökandes och flyktingars
rättigheter och värdighet Personer som ansöker om eller som åtnjuter
internationellt skydd i Turkiet erbjuds vanligen inte bostad av landets
myndigheter. Turkiet erbjuder dock 220 000 syriska flyktingar inkvartering av
god standard i flyktingläger. Kommissionen anser att Turkiet uppfyller detta
riktmärkeskrav delvis, med goda utsikter till fortsatta framsteg. I dagsläget är det inte realistiskt att vänta sig att
Turkiet ska kunna erbjuda inkvartering av alla asylsökande och personer som
åtnjuter internationellt skydd i landet. Kommissionen rekommenderar dock
Turkiet att vidta följande åtgärder: ·
Inrätta ett lämpligt antal mottagningscentrum
för andra personer som söker eller internationellt skydd än sådana som kommer
från kommer från Syrien och som inte har tillgång till annan inkvartering, och
erbjuda åtminstone de mest utsatta grupperna inkvartering, med utgångspunkt i de
normer som fastställs i direktivet om mottagningsvillkor och skyddsdirektivet. ·
Utarbeta bestämmelser och
institutionella verktyg för att förhindra diskriminering av personer som
åtnjuter internationellt skydd, och för att garantera en rättvis tillgång till
inkvartering för alla personer som åtnjuter internationellt skydd med
utgångspunkt i normerna i mottagningsdirektivet. Ø Personer som
beviljas flyktingstatus ska ges möjlighet till självförsörjning, få tillgång
till offentliga tjänster, åtnjuta sociala rättigheter och få möjlighet att
integreras i Turkiet Turkiet har tagit ett avgörande steg på vägen mot
att uppfylla detta riktmärkeskrav i samband med att lagen om utlänningar och
internationellt skydd trädde i kraft, eftersom den innehåller bestämmelser om
att personer som åtnjuter internationellt skydd ska ha rätt att få tillträde
till det offentliga utbildningssystemet, sjukvård och arbetsmarkanden och
eftersom landet vidtagit åtgärder för att finansiera den praktiska
tillämpningen av bestämmelserna om utbildning och hälsovård. Av olika skäl är dock den konkreta
tillgången till dessa rättigheter inte säkerställd på samma sätt för alla
överallt i Turkiet. Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta
riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg. Kommissionen
rekommenderar Turkiet att vidta följande åtgärder: ·
Se till att alla personer som
åtnjuter internationellt skydd, även personer som beviljats tillfälligt skydd
och villkorliga flyktingar enligt den nya lagen, faktiskt och systematiskt kan
åberopa sina rätt till identitetshandlingar och tillträde till arbetsmarknaden
för att uppnå självförsörjning och integration.
Utarbeta och tillämpa bestämmelser som underlättar
för personer som beviljats internationellt skydd och som riskerar
utslagning att åberopa sina rättigheter. Detta gäller i synnerhet dem som
inte beviljats statlig inkvartering.
Övervaka och kontrollera, bland annat genom att
samla in statistik, vilken mån personer som åtnjuter internationellt skydd
har faktisk tillgång till offentliga tjänster och det sociala stöd som
fastställs i lag.
3.2.5.
Olaglig migration Ø
Anta
och tillämpa lagstiftning som sörjer för en effektiv migrationshantering och
som omfattar regler anpassade till EU:s och Europarådets standarder om
utlänningars och deras familjemedlemmars inresa, utresa samt kort- och
långvariga vistelse samt om mottagande och återsändande av de utlänningar som
har påträffats vid olaglig inresa eller vistelse i Turkiet samt när det gäller
deras rättigheter Enligt
kommissionen är detta krav delvis uppfyllt med goda utsikter till fortsatta
framsteg eftersom lagen om utlänningar och internationellt skydd nyligen
antagits och trätt i kraft. För
att kommissionen ska kunna höja bedömningen bör Turkiet se till att
bestämmelserna i den nya lagstiftningen tillämpas i praktiken på ett omfattande
sätt inom hela landet och att all relevant sekundär lagstiftning antas. Ø Upprätta och
börja tillämpa en mekanism för övervakning av migrationsflöden, med uppgifter
om såväl laglig som olaglig migration, inrätta organ med ansvar för insamling
och analys av uppgifter om migrerande grupper och migrationsflöden och utarbeta
en lägesbild över olagliga migrationsflöden på nationell, regional och lokal
nivå och de olika ursprungsländerna för den olagliga migrationen, inbegripet
tillämpning av riskanalys och underrättelser Med tanke på den nya roll som generaldirektoratet
för migrationshantering fått, när det gäller att samla in och analysera
statistik över migration samt de turkiska myndigheternas samarbete med Frontex,
anser kommissionen att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt. Kommissionen rekommenderar Turkiet att ge
generaldirektoratet för migrationshantering de resurser som krävs för att man
ska kunna inleda det praktiska arbetet med att samla in och analysera statistik
över alla relevanta apsekter av migration. Kommissionen rekommenderar vidare att Turkiet
fortsätter samarbetet med Frontex och börjar utveckla en analys av vilka risker
olika länder medför när det gäller irreguljär migration till Turkiet. Ø Åtgärda de
pullfaktorer som befordrar olagliga migrationsflöden in i landet och vidta
åtgärder för att förbättra kapaciteten att utreda fall av organiserad migration
och människosmuggling Detta krav är delvis uppfyllt, med goda utsikter
till fortsatta framsteg. Kommissionen rekommenderar att Turkiet genomför de
nyligen antagna reformerna av viserings- och asylsystemet, avskaffar turkiska
pass utan biometriska uppgifter och stärker arbetsmarknadsministeriet kapacitet
att kontrollera och förebygga irreguljära migranter från att ta sig in på
arbetsmarknaden. För att kunna bedöma framstegen i arbetet med att uppfylla
detta riktmärkeskrav behöver kommissionen se att turkiska rättsvårdande
myndigheter har bättre kapacitet att identifiera och häkta irreguljära
migranter och människosmugglare och utföra mer komplexa utredningar för att
kunna upptäcka och spränga brottsligor som smugglar migranter. Ø Faktiskt sträva
efter att slutföra och tillämpa återtagandeavtal med de länder som utgör källor
till betydande olagliga migrationsflöden riktade mot Turkiet eller EU:s
medlemsstater Turkiet
har ingått en del återtagandeavtal, men mycket få av dem med länder som är
väsentliga källor till irreguljär migration. I vissa fall har man förhandlat
eller föreslagit förhandlingar om återtagandeavtal med sådana länder, men
arbetet har inte gett något resultat, i synnerhet eftersom vissa av de
återtagandeavtal som undertecknats av Turkiet sedan inte ratificerats. Turkiet
har med vissa grannländer ingått avtal om gränssamarbete som innehåller
bestämmelser om återtagande av irreguljära migranter, men bestämmelserna tillämpas
sällan. Mot denna bakgrund anser kommissionen att Turkiet endast delvis
uppfyllt detta riktmärkeskrav. Kommissionen
rekommenderar Turkiet att göra sitt bästa för att se till
att
de hittills undertecknade återtagandeavtalen träder i kraft,
att
man faktiskt tillämpar återtagandebestämmelserna i de avtal om
gränssamarbete som landet ingått med vissa grannländer, och
att
framsteg görs i förhandlingarna och ingåendet av återtagandeavtal med
åtminstone vissa av de länder som är centrala källor till irreguljär
migration till Turkiet.
Ø
Se
till att det finns tillräckligt med medel och personal för en effektiv
migrationshantering, inbegripet adekvata utbildningsprogram Kommissionen
anser att detta riktmärkeskrav är nästan uppfyllt. För
att göra ytterligare framsteg bör Turkiet göra följande:
Slutföra
inrättandet av generaldirektoratet för migrationshantering.
Fortsätta
bevilja generaldirektoratet tillräckliga resurser för att det ska kunna utföra
sina uppgifter.
Ø
Se
till att tredjelandsmedborgare som uppehåller sig olagligt i landet faktiskt
utvisas från dess territorium Kommissionen
anser att detta riktmärkeskrav är nästan uppfyllt. Kommissionen rekommenderar Turkiet att öka sina
möjligheter att kartlägga medborgarskapet hos upptäckta irreguljära migranter för
att minska risken att de lämnar felaktiga uppgifter om sitt ursprung för att
undvika utvisning. Ø Fastställa
villkor för frivilligt återvändande för tredjelandsmedborgare som är på väg att
bli utvisade från landet och som är beredda att utnyttja denna metod Kommissionen
anser att detta krav är delvis uppfyllt med goda utsikter till fortsatta
framsteg med tanke på bestämmelserna i lagen om utlänningar och
internationellt skydd och de begränsade pilotprogrammen för beledsagat
frivilligt återvändande som redan genomförts i Turkiet. För att kommissionen ska kunna ge en bättre
bedömning behöver den få in följande:
Uppgifter som gör det möjligt att
kontrollera hur de nya bestämmelserna i den turkiska lagstiftningen om
irreguljära migranters frivilliga återvändande faktiskt tillämpas.
Statistik över hur många frivilliga
återvändanden som beslutats och faktiskt genomförts av Turkiet.
Ø Tillhandahålla
tillräcklig infrastruktur (inklusive förvarsenheter) och stärka ansvariga organ
för att säkerställa faktisk utvisning av tredjelandsmedborgare som olagligt
vistas på och/eller transiterar genom turkiskt territorium, samtidigt som de
återvändande erbjuds all nödvändig rättshjälp och socialt och psykologiskt stöd
samt anständiga och skäliga förvarsvillkor och förfaranden för avlägsnande Kommissionen
anser att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till
fortsatta framsteg. För
att göra ytterligare framsteg i arbetet med att uppfylla detta riktmärkeskrav
rekommenderar kommissionen att Turkiet fortsätter bygga och utrusta
mottagningscentrum som hyser irreguljära migranter under värdiga omständigheter
medan arbetet med återtagande och avlägsnande pågår. Kommissionen rekommenderar även att man förbättrar
dessa människors faktiska tillgång till rättshjälp, socialt och psykologiskt
stöd, värdiga och rimliga förfaranden för kvarhållande, i synnerhet genom
samarbete med specialiserade organisationer, lämplig finansiering och
insättande av välutbildad och motiverad personal. 4. BLOCK 3: ALLMÄN ORDNING OCH SÄKERHET 4.1. Allmän bedömning Situationen
i Turkiet på detta område är varierande och ibland självmotsägande. De
rättsvårdande myndigheterna är resursstarka och aktiva. Personalen är vanligen
mycket professionella och engagerade specialister som gör stora ansträngningar
för att bekämpa brottslighet, ofta med mycket goda resultat. Men resultaten när
det gäller att upptäcka och spränga brottsligor som verksamma i landet eller
deltar i gränsöverskridande nätverk motsvarar inte alltid förväntningarna. Landet
har omfattande och väletablerade verktyg för polisiärt och rättsligt samarbete
med internationella motparter, däribland EU:s medlemsstater och EU:s organ. Men
resultaten av samarbetet ligger dock under den nivå som både EU och Turkiet
behöver. Svårigheterna har olika orsaker, såsom skillnaden mellan EU:s och
Turkiets regelverk, de olika avtal som parterna har anslutit sig till och de
olika inställningar länderna har i vissa frågor. I
många fall har turkiska tjänstemän utarbetat förslag till lagstiftning och
avtal, som om de antogs skulle stärka samarbetet eller tillåta bättre
utnyttjande av de turkiska rättsvårdande myndigheternas resurser, men
regeringens godkännande och undertecknande av dessa har dragit ut på tiden i
flera år av skäl som kommissionen inte känner till. Många
väsentliga framsteg tycks ligga inom räckhåll inom en snar framtid, förutsatt
att det finns politisk vilja att stödja dem genom reformer. 4.2. Ytterligare kommentarer till
riktmärkeskraven i blocket för allmän ordning och säkerhet 4.2.1.
Förebyggande och bekämpning av organiserad brottslighet, terrorism och
korruption Ø Fortsätta och
slutföra genomförandet av sin nationella strategi och handlingsplan för kampen
mot organiserad brottslighet (särskilt gränsöverskridande aspekter) och
säkerställa att det finns tillräckligt med personal och medel för genomförandet Turkiet avsätter avsevärda ekonomiska, tekniska och
mänskliga resurser för att bekämpa den organiserade brottsligheten. De
rättsvårdande myndigheterna har nått betydande resultat på området, vilket
framgår bland annat av den rapport om insatser mot människohandel och
organiserad brottslighet under 2013 som lämnats av det turkiska polisväsendet. Kommissionen saknar dock fortfarande upplysningar om
vilka särskilda åtgärder som vidtagits av Turkiet för att genomföra
handlingsplanen för kampen mot organiserad brottslighet, eller om hur sådana
åtgärder och den nationella strategin för kampen mot organiserad brottslighet i
praktiken ska bidra till att avvärja hotet från brottsligor som är verksamma i
Turkiet. Det tycks inte heller finnas någon analys av hur den organiserade
brottsligheten är uppbyggd och hur den arbetar i Turkiet. Enligt kommissionen
är detta riktmärkeskrav därför endast delvis uppfyllt. För att kommissionen ska kunna höja bedömningen bör
Turkiet tillhandahålla följande: · Uppgifter
om vilka särskilda åtgärder som i praktiken vidtagits för att genomföra
handlingsplanen. · Upplysningar
som ger kommissionen insikter i vilken typ av brottsligor som verkar i Turkiet
och hur stora de är, särskilt de som arbetar nationellt eller
gränsöverskridande, tillsammans med uppgifter om deras vanligaste geografiska
och ekonomiska verksamhetsområden samt en beskrivning av hur de turkiska
myndigheterna planerar att spränga dessa brottsligor och motverka deras
verksamhet. Ø Underteckna och
ratificera Europarådets konvention om bekämpande av människohandel samt anta
och faktiskt genomföra lagstiftning som omfattar bestämmelser anpassade till de
standarder som anges i denna konvention samt i det EU-regelverk som har
anknytning till förebyggandet av människohandel, lagföring av människohandlare
samt skydd och bistånd till deras offer Turkiets straffrättsliga lagstiftning och lagen om
utlänningar och internationellt skydd innehåller bestämmelser som gör det möjligt
att åtala människosmugglare och bistå offer för människohandel. Det saknas dock
fortfarande övergripande lagstiftning om människohandel och
Europarådskonventionen i frågan har undertecknats men inte ratificerats. Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta krav
är endast delvis uppfyllt. Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta
följande åtgärder:
Ratificera Europarådets konvention
om bekämpande av människohandel.
Anta övergripande lagstiftning om
människohandel i enlighet med normerna i konventionen och EU:s regelverk.
Ø Tillhandahålla
tillräcklig infrastruktur och tillräckligt med personal och medel för att
säkerställa ett anständigt mottagande och skydd av människohandelns offers
rättigheter och värdighet och stödja deras sociala och yrkesmässiga
återanpassning Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav är delvis
uppfyllt, tack vare det arbete som redan utförts i Turkiet för att stödja
offer för människohandel. Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta
följande åtgärder:
Öka det stöd som tillhandahålls för
att kunna hantera de många offer som räddas, i synnerhet genom att öppna
och driva ytterligare nödbostäder.
Utveckla program för att hjälpa
offren att återintegrera sig i samhället, både socialt och yrkesmässigt.
Se till att personal som arbetar
med människohandelns offer får lämplig utbildning.
Ø Ratificera
Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande
av vinning av brott och om finansiering av terrorism (CETS 198) och införliva
dess bestämmelser i den inhemska lagstiftningen samt anta och faktiskt
genomföra lagstiftning som gör det möjligt att uppfylla kraven i denna
konvention och rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder
(FATF) om upprättande av ett system för frysning av tillgångar och en
definition av terrorismfinansiering Även om Turkiet ännu inte ratificerat
konventionen, har landet utvecklat nationell lagstiftning och administrativ
kapacitet att motverka penningtvätt och terrorismfinansiering. Kommissionen
anser därför att detta krav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till
fortsatta framsteg. Kommissionen rekommenderar Turkiet att
vidta följande åtgärder:
Ratificera och börja
tillämpa konventionen.
Se över nationell
lagstiftning så att den är fullt förenlig med bestämmelserna i
konventionen.
Inrätta ett system för att
centralisera insamlandet av statistik över förverkande av vinning av
brott.
Fullt ut genomföra
rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder.
Turkiet uppmanas även att överväga möjligheten att
inrätta ett kontor för återvinning av tillgångar, för att kunna beslagta och
återvinna behållning av brott. Ø
Ratificera
Europarådets konvention om it-brottslighet samt anta lagstiftning och genomföra
åtgärder som gör det möjligt att efterleva denna konvention Kommissionen anser att detta krav är delvis
uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg med tanke på att
Turkiet nyligen ratificerat konventionen, som ännu inte börjat tillämpas i
landet, och eftersom de rättsvårdande myndigheterna utvecklat väsentlig
kapacitet att motverka it-brottslighet. Kommissionen rekommenderar Turkiet att börja
tillämpa konventionen och se över nationell lagstiftning så att den är fullt
förenlig med bestämmelserna i konventionen, i synnerhet när det gäller
artiklarna 9, 16, 17 och 18 i konventionen. Ø
Fortsätta
att genomföra den nationella strategin och handlingsplanerna mot narkotika och
narkotikamissbruk och utveckla samarbete med Europeiska centrumet för kontroll
av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) Turkiet
framstår som mycket engagerat i kampen mot narkotikasmuggling. Landet
samarbetar även med ECNN och tillämpar strategin och handlingsplanen. Den
rapport om narkotika i Turkiet 2013 som offentliggjordes av det turkiska
inrikesministeriet innehöll uttömmande uppgifter om narkotikasmuggling och
narkotikamissbruk i Turkiet samt om Turkiets politik i dessa frågor. Turkiet
har dock inte lämnat några närmare upplysningar om vilka särskilda åtgärder som
vidtagits för att genomföra handlingsplanen. Samarbetsavtalet
med ECNN ratificerades av Turkiet den 29 juni 2012, men eftersom det officiella
ratifikationsinstrumentet inte har deponerats av Turkiet kan avtalet inte träda
i kraft. Mot
bakgrund av det ovanstående anser kommissionen att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.
För
att kunna lämna en bättre bedömning behöver kommissionen uttömmande uppgifter
om de åtgärder Turkiet vidtagit för att faktiskt genomföra den nuvarande
handlingsplanen mot narkotika och narkotikamissbruk. Kommissionen
rekommenderar även att Turkiet fortsätter förbättra den (redan goda) kvaliteten
på sina årsrapporter och att landet ger avtalet med ECNN möjlighet att träda i
kraft genom att det officiella ratifikationsinstrumentet deponeras. Ø Fortsätta att
genomföra den nationella strategin och handlingsplanen för
korruptionsbekämpning och rekommendationerna från Greco - gruppen av stater mot
korruption (utvärderingsomgång I, II och III) Enligt kommissionen
är detta krav endast delvis uppfyllt, eftersom de begränsade uppgifter
som lämnats av Turkiet visar att bara vissa av Grecos rekommendationer
fullgjorts på lämpligt sätt och att bara vissa av åtgärderna i handlingsplanen
för korruptionsbekämpning har genomförts. Kommissionen
rekommenderar Turkiet att vidta följande åtgärder: ·
Följa
upp alla rekommendationer från Greco. ·
Slutföra
genomförandet av handlingsplanen för korruptionsbekämpning. ·
Lämna
ingående upplysningar om vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra dessa
båda rekommendationer. Eftersom den nuvarande
nationella strategin och handlingsplanen för korruptionsbekämpning löper ut
2014, rekommenderar kommissionen även att Turkiet antar och börjar genomföra en
ny strategi och handlingsplan. Handlingarna bör
bygga på en uttömmande analys av möjligheterna att förebygga och bekämpa
korruption och bör bland annat innehålla följande: ·
Tvingande
tidsfrister för att genomföra de planerade åtgärderna. ·
Budgetanslag.
·
Uppgifter
om vilka institutioner och personer som ska ansvara för att genomföra
åtgärderna. ·
Resultatindikatorer.
Det civila
samhället bör delta i arbetet med att utarbeta dessa handlingar och följa
resultaten, medan den övergripande bevakningen och noteringen om hur
handlingsplanen genomförts bör göras av ett förvaltningsorgan eller en
arbetsgrupp som har befogenheter att arbeta på ett tillräckligt oberoende sätt.
4.2.2.
Rättsligt samarbete Ø Genomföra och
följa internationella konventioner om rättsligt samarbete i straffrättsliga
ärenden (särskilt Europarådets konvention om utlämning (nr 24 från 1957,
inklusive de ännu inte genomförda tilläggsprotokollen från 1975, 2010 och
2012), om ömsesidigt bistånd i straffrättsliga ärenden (nr 30 från 1959,
inklusive det ännu inte genomförda tilläggsprotokollet från 2001) samt om
överföring av dömda personer (nr 112 från 1983, inklusive det ännu inte
genomförda tilläggsprotokollet från 1997) Turkiet är redan part i många av de konventioner och
protokoll som avses i detta riktmärkeskrav, genomför dem och avser att
underteckna fler av dem. Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav är delvis
uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg. Kommissionen rekommenderar att Turkiet undertecknar,
ratificerar och börjar tillämpa de tre protokollen till konventionen om
utlämning, protokollet till konventionen om ömsesidigt bistånd i
straffrättsliga ärenden samt protokollet till konventionen om överföring av
dömda personer, där Turkiet ännu inte deltar. Ø Vidta åtgärder
som syftar till att förbättra domares och åklagares effektivitet i det
rättsliga samarbetet i straffrättsliga ärenden med EU:s medlemsstater och
länder i regionen Turkiska myndigheter och experter har utarbetat en
enda övergripande rättsakt för att klart och tydligt fastställa vilka
förfaranden som Turkiet ska följa, för att begära och tillhandahålla internationellt
straffrättsligt samarbete på ett effektivt och verkningsfullt sätt. Någon sådan
rättsakt har dock ännu inte antagits. Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta
riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg. För att göra framsteg i arbetet med att uppfylla detta
riktmärkeskrav, rekommenderar kommissionen Turkiet att överväga att anta en
sådan övergripande rättsakt. Kommissionen rekommenderar vidare att Turkiet
fortsätter införa relevanta administrativa, tekniska och rättsliga åtgärder,
däribland utbildning, så att man snabbare kan besvara ansökningar om ömsesidigt
rättsligt bistånd i straffrättsliga ärenden. Ø Utveckla
arbetsförbindelser med Eurojust Turkiet har god nytta av alla eventuella möjligheter
till närmare förbindelser med Eurojust som erbjuds. Men Turkiets möjligheter
att utveckla ett omfattande samarbete med Eurojust begränsas av strukturella
brister, eftersom det saknas nationell lagstiftning om uppgiftsskydd som
uppfyller kraven i EU:s regelverk. Därför får Eurojust inte lämna ut
personuppgifter eller sekretessbelagda uppgifter i vissa rättsärenden till de
turkiska myndigheterna. Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta krav
är endast delvis uppfyllt. Kommissionen rekommenderar Turkiet att anta och
börja tillämpa nationell lagstiftning om uppgiftsskydd som uppfyller kraven i
EU:s regelverk. Kommission rekommenderar samtidigt att landet även
lämnar upplysningar om vilka åtgärder som planeras för att utveckla
arbetsförbindelserna med Eurojust. Ø Fortsätta att
genomföra 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella
bortföranden av barn och ansluta sig till 1996 års Haagkonvention om
behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor
om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn samt till 2007 års
Haagkonvention om internationell indrivning av underhåll för barn och andra
familjemedlemmar Turkiet
tillämpar 1980 års Haagkonvention, även om förfarandena ofta drar ut på tiden.
Turkiet deltar inte i 1996 och 2007 års konventioner, trots att landet deltar i
andra konventioner som avser liknande frågor, vilka dock hanteras på ett annat
sätt. Med tanke på detta anser kommissionen att detta krav är endast delvis
uppfyllt. Kommissionen
rekommenderar Turkiet att vidta följande åtgärder:
Ansluta
sig till 1996 och 2007 års Haagkonventioner.
Vidta
konkreta åtgärder för att begränsa förseningarna i förfaranden med
anknytning till 1980 års Haagkonvention på en rimlig nivå.
På
denna punkt uppmanas Turkiet att särskilt beakta möjligheten att omarbeta det
förfarande som nu används för att tillämpa Haagkonventionen, för att snabbare
kunna inleda rättsliga förfaranden (i synnerhet överklaganden) och förkorta
handläggningstiden, samt möjligheterna att pröva dessa förfaranden i
specialdomstol. Turkiet
uppmanas även att överväga möjligheten att utse en domare som kontaktperson i
International Hague Network of Judges, för att underlätta samarbetet i frågor
som omfattas av Haagkonventionen. Ø Erbjuda
effektivt rättsligt samarbete i straffrättsliga ärenden till alla EU:s
medlemsstater, även i utlämningsärenden, bland annat genom att främja
direktkontakter mellan centrala myndigheter Turkiets möjligheter att fullt ut
samarbeta med EU:s medlemsstater i utlämningsärenden hindras i första hand av
strukturella begränsningar, i synnerhet det grundlagsbaserade valet att inte
tillåta utlämning av egna medborgare. Inte heller kan EU:s medborgare utlämnas
till Turkiet. Inom ramen för dessa gränser och med hänsyn till ömsesidighetsprincipen
och tillämpliga internationella överenskommelser är Turkiet dock i princip redo
att samarbeta med EU:s medlemsstater om utlämning av personer som inte är
medborgare i landet. Den turkiska rättsordningen tillåter även att Turkiet
väcker åtal nationellt eller verkställer domar som meddelats av utländsk
domstol avseende turkiska medborgare som tagit sin tillflykt till turkiskt
territorium efter att ha begått brott i andra länder. Ett annat hinder för Turkiets samarbete
med EU:s medlemsstater i straffrättsliga frågor är det motstånd som landet
uppvisat mot att positivt följa upp förfrågningar om rättsligt samarbete från
vissa av EU:s medlemsstater, som tidigare avvisat förfrågningar från Turkiet om
rättsligt samarbete. Turkiet följer denna linje även när en medlemsstat avböjt
samarbete av tekniska skäl, till exempel på grund av skillnader i den
lagstiftning eller de skyddsåtgärder som används i EU-medlemsstaten respektive
Turkiet i fråga om det brott som ansökan avser. Trots denna viktiga begränsning
erbjuder Turkiet de flesta av EU:s medlemsstater ett effektivt rättsligt
samarbete i straffrättsliga ärenden, även om samarbetets omfattning och
effektivitet kan variera väsentligt. Mot denna bakgrund anser kommissionen
att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt. Kommissionen rekommenderar Turkiet att göra
följande: ·
Uppvisa samarbetsvilja när
myndigheter i medlemsstaterna kontaktar dem för att inleda straffrättsligt
samarbete. Skapa en god nivå på det ömsesidiga informationsutbytet om
tillämplig lagstiftning och förfaranden i respektive land samt avstå från en strikt
tillämpning av ömsesidighetsprincipen. ·
Fortsätta reformen av det
turkiska straffrättsliga systemet och lagstiftningen för att nå ytterligare
harmonisering med EU:s bestämmelser och de europeiska normerna, samt bevara
domstolsväsendets oberoende och stärka rättssäkerheten. ·
Hjälpa medlemsstaternas
myndigheter att kartlägga och tillämpa förfaranden enligt turkisk lagstiftning
för att kunna åtala brott som begåtts på EU:s territorium av turkiska medborgare
som därefter tagit sin flykt till turkiskt territorium. ·
Erbjuda rättsligt samarbete i straffrättsliga
ärenden till alla EU:s medlemsstater, utan undantag, även till myndigheter i
Republiken Cypern. 4.2.3. Samarbete på det rättsvårdande
området Ø Vidta nödvändiga
åtgärder för att säkerställa effektivt och ändamålsenligt samarbete för
brottsförebyggande och brottsbekämpning mellan berörda nationella myndigheter –
särskilt gränsvakter, polis och tulltjänstemän genom fullt utvecklat samarbete
mellan myndigheterna på området underrättelse och informationsutbyte – samt
samarbete med de rättsliga myndigheterna Turkiets rättsvårdande myndigheter delar inte
rutinmässigt resurser och arbetsverktyg eller tillgången till sina respektive
att databaser och underrättelser med andra myndigheter. Man har dock inrättat
system för samordning och informationsutbyte och gett rättsväsendet tillgång
till alla relevanta förfaranden via databasen UYAP, samtidigt som polisen och
tullen har förbättrat sitt samarbete genom ett protokoll som gör det möjligt
att utbyta uppgifter. Kommissionen anser därför att detta riktmärkeskrav är nästan
uppfyllt. Kommissionen rekommenderar Turkiet att fortsätta
utveckla samarbetet mellan de rättsvårdande myndigheterna och andra berörda
organ i den offentliga sektorn, i synnerhet för att förbättra deras möjligheter
att ta fram gemensamma hotbilder, genomföra gemensamma insatser och i högre
grad utnyttja varandras kompetens för att inleda och genomföra utredningar. Ø Förstärka det
regionala samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter och genomföra bilaterala
och multilaterala operativa samarbetsavtal, inbegripet genom att utan dröjsmål
utbyta relevant information med behöriga rättsvårdande myndigheter i EU:s
medlemsstater Kommissionen anser att detta krav är nästan
uppfyllt med tanke på Turkiets deltagande i olika internationella
organisationer som är verksamma i polisiära frågor, i synnerhet Interpol, och
eftersom landet ingått säkerhetsavtal med de flesta av EU:s medlemsstater. Kommissionen rekommenderar Turkiet att erbjuda
polissamarbete, även i Interpolärenden, med polismyndigheter i alla EU:s
medlemsstater, även Republiken Cypern. Ø Förbättra
kvalitet och kapacitet i de rättsvårdande myndigheternas operativa verksamhet
och särskilda utredningsverksamhet för att på ett effektivare sätt angripa grov
och gränsöverskridande brottslighet, inbegripet bedrägeri med identitets- och
resehandlingar Turkiets rättsvårdande myndigheter tycks ha god
tillgång till den kapacitet som detta riktmärkeskrav gäller. Kommissionen anser
att detta riktmärkeskrav är uppfyllt. Ø Effektivt
samarbeta med Olaf och Europol när det gäller att skydda euron mot
förfalskning Turkiet samarbetar effektivt och regelbundet med
relevanta myndigheter på EU-nivå och i EU:s medlemsstater för att skydda euron
mot förfalskning. Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav är uppfyllt. Ø Stärka
kapaciteten i Masak (den turkiska regeringens organ för utredning av ekonomisk
brottslighet) och utveckla dess samarbete med andra finansunderrättelseenheter
inom EU:s medlemsstater Masak är en relativt ny institution, men med tanke
på dess breda verksamhetsfält och det samarbete som man redan utvecklat med
ekobrottsmyndigheter i EU:s medlemsstater anser kommissionen att detta krav är
delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatt framsteg. Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta fler
åtgärder för att bygga vidare på Masaks kapacitet och utveckla arbetsredskap
som ökar utredningarnas kvalitetet, kvantitet och omfattning, bland annat på
följande sätt:
Öka Masaks kapacitet att samla in,
behandla och analysera uppgifter om misstänkta transaktioner för att kunna
göra mer effektiva och framgångsrika utredningar.
Samla in och framställa statistik
om antalet misstänkta transaktioner som utmynnar i åtal för penningtvätt
samt om antalet fällande domar.
Gå igenom de interna resurserna
för att se över om Masaks system, personal och resurser är lämpliga.
Göra nationella riskbedömningar för
att kartlägga hur penningtvätt genomförs i Turkiet, upptäcka finansiella
produkter och företag som är utsatta för höga risker och arbeta med de
reglerade sektorerna för att minska dessa risker. Denna riskbedömning kan
användas för att utveckla en ny turkisk handlingsplan för bekämpning av
penningtvätt.
Analysera vilken bevakning som utförs
för den turkiska handlingsplanen för bekämpning av penningtvätt och
finansiering av terrorism, för att se till att de är förenliga och
harmoniserade med praxis i EU:s medlemsstater.
Ta fram ett system för att bedöma
kompetensen hos övervakningsansvariga som arbetar med den turkiska
handlingsplanen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av
terrorism.
Genomföra
gemensam utbildning om den turkiska handlingsplanen för bekämpning av
penningtvätt och finansiering av terrorism med turkiska rättsvårdande
myndigheter.
Ø Fortsätta
genomföra det strategiska avtalet med Europol Kommissionen anser att detta krav är nästan
uppfyllt. Kommissionen rekommenderar Turkiet att fortsätta
arbeta för att utveckla alla möjliga typer av samarbete inom ramen för det strategiska
avtalet. Ø Slutföra samt
fullständigt och effektivt genomföra ett avtal om operativt samarbete med
Europol Detta krav är inte uppfyllt. För att Turkiet ska närma sig undertecknande av ett
operativt samarbetsavtal med Europol, rekommenderar kommissionen att Turkiet
antar och börjar tillämpa nationell lagstiftning om uppgiftsskydd som uppfyller
kraven i EU:s regelverk. 4.2.4 Uppgiftsskydd Ø Underteckna,
ratificera och följa relevanta internationella konventioner, särskilt
Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter från 1981 och dess tilläggsprotokoll nr 181 Kommissionen anser att detta krav inte är
uppfyllt. Kommissionen rekommenderar att Turkiet ratificerar
och genomför konventionen och tilläggsprotokollet. Ø Anta och
genomföra lagstiftning om skydd av personuppgifter i enlighet med EU:s
standarder, särskilt när det gäller oberoendet hos den myndighet som har
ansvaret för att garantera skyddet av personuppgifter Kommissionen anser att detta krav inte är
uppfyllt. Kommissionen rekommenderar Turkiet att anta och
börja tillämpa nationell lagstiftning om uppgiftsskydd som uppfyller kraven i
EU:s regelverk. 5. BLOCK 4: GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETER 5.1. Allmän bedömning I den mån detta är relevant för att kunna bedöma
framstegen i fråga om viseringsliberalisering kan det fastställas att Turkiet
har gjort goda framsteg och vidtagit väsentliga åtgärder på de områden som
omfattas av kravspecifikationen i detta block. I många fall håller reformer och
nya metoder redan på att utarbetas. Kommissionen uppmanar Turkiet att fortsätta
arbetet. 5.2. Ytterligare kommentarer till
riktmärkeskraven i blocket för grundläggande rättigheter 5.2.1.
Fri rörlighet för medborgare
Se till att den fria rörligheten
för Turkiets medborgare inte är föremål för oberättigade restriktioner,
inbegripet åtgärder av diskriminerande art, baserade på någon grund som
kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag,
språk, religion eller trosuppfattning, politisk eller annan uppfattning,
medlemskap i en nationell minoritet, egendom, födelse,
funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning samt vid behov
genomföra fullständiga utredningar av denna typ av ärenden
Kommissionen
anser att detta krav är uppfyllt eftersom fri rörlighet i stort sett är
garanterad i Turkiet och det inte tycks finnas några större hinder för att
utöva denna rättighet i praktiken. 5.2.2.
Villkor och förfaranden för utfärdande av identitetshandlingar Ø Tillhandahålla
information om de villkor och omständigheter som gäller för erhållandet av
turkiskt medborgarskap Turkiet
har lämnat nödvändiga uppgifter om villkoren för att erhålla turkiskt
medborgarskap. Kommissionen anser därför att Turkiet har uppfyllt detta
krav. Ø Tillhandahålla information om villkoren för ändring av
personuppgifter Turkiet har lämnat nödvändiga uppgifter om villkoren
för att begära ändring av personuppgifter. Kommissionen anser därför att
Turkiet har uppfyllt detta krav. Ø Säkerställa
fullständig och faktisk tillgång till rese- och identitetshandlingar för alla
medborgare, inbegripet kvinnor, barn, personer med funktionsnedsättning,
personer som tillhör minoriteter, internflyktingar och andra utsatta grupper Turkisk lagstiftning innehåller bestämmelser om
tillgång till rese- och identitetshandlingar för alla medborgare. Kommissionen
anser därför att Turkiet har uppfyllt detta krav. Ø Säkerställa
fullständig och faktisk tillgång till identitetshandlingar för de flyktingar
och statslösa personer som vistas i Turkiet Kommissionen
anser att detta krav är nästan uppfyllt. Kommissionen
rekommenderar att Turkiet fortsätter att arbeta för registrering i god tid och
tillgång till riktiga identitetshandlingar för alla personer som söker eller
beviljats internationellt skydd i landet.
Tillhandahålla tillgänglig
information om krav för registrering för utlänningar som önskar uppehålla
sig i Turkiet och säkerställa lika och öppen tillämpning av respektive
lagstiftning
Med tanke på bestämmelserna i den nya lagen om
utlänningar och internationellt skydd anser kommissionen att detta krav är uppfyllt. 5.2.3. Mänskliga rättigheter samt
respekt för och skydd av minoriteter Ø Utveckla och
genomföra strategier som på ett effektivt sätt åtgärdar romers sociala
utanförskap samt marginalisering och diskriminering i tillgång till utbildning
och hälsovård samt deras svårighet att få tillgång till id-kort, bostäder,
sysselsättning och deltagande i samhällslivet Kommissionen anser att detta krav är endast delvis uppfyllt. Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta följande åtgärder:
Anta en omfattande strategi och en
handlingsplan för att förbättra situationen för den romska befolkningen i
Turkiet, med utgångspunkt i bestämmelserna i EU-ramen för nationella
strategier för integrering av romer från 2011 samt genomföra och övervaka
strategin i samarbete med romska organisationer i det civila samhället.
Förse det berörda departement med lämpliga
resurser för att faktiskt samordna genomförandet av strategin och
handlingsplanen.
Öka insamlingen av kvalitativa och kvantitativa
uppgifter om integrationen av romer och om framstegen med genomförandet av
den övergripande strategin och handlingsplanen avseende romer.
Som ett led i de planerade åtgärderna för
bosättning för romer se till att dessa åtgärder åtföljs av program för
social integration.
Anta lagstiftning mot diskriminering med
utgångspunkt i EU:s regelverk om likabehandling oavsett ras eller etniskt
ursprung.
Ø Ratificera
tilläggsprotokoll nr 4 och 7 till den europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) Detta krav är delvis uppfyllt eftersom Turkiet har
undertecknat men inte ratificerat tilläggsprotokoll nr 4 och 7 till
Europakonventionen. Kommissionen rekommenderar att Turkiet ratificerar och genomför de
båda tilläggsprotokollen. Turkiet
skulle även kunna genomföra en undersökning för att kontrollera om den
nationella lagstiftningen är förenlig med bestämmelserna i de ovannämnda
protokollen. Om undersökningen påvisar väsentliga brister rekommenderar
kommissionen att Turkiet vidtar lämpliga åtgärder.
Revidera – i enlighet med
Europakonventionen och Europadomstolens rättspraxis, EU:s regelverk och
praxis i EU:s medlemsstater – den rättsliga ramen avseende organiserad
brottslighet och terrorism samt domstolarnas, säkerhetsstyrkornas och de
rättsvårdande myndigheternas tolkning av denna, i syfte att säkerställa
rätten till frihet och säkerhet, rätten till en rättvis rättegång samt
yttrandefrihet, mötesfrihet och organisationsfrihet i praktiken
Kommissionen anser att detta krav är endast
delvis uppfyllt. Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta följande åtgärder:
Fortsätta genomföra handlingsplanen om
förebyggande av kränkningar av den europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt
tillhandahålla nödvändiga mänskliga och ekonomiska resurser för att se
till att handlingsplanen genomförs och bevakas.
Fortsätta
sina konstruktiva insatser avseende de så kallade Incalärendena så att
ministerkommittéen kan avsluta övervakningen av dessa ärenden.
Vidta
åtgärder för att i praktiken stärka enskildas möjligheter att vända sig
till författningsdomstolen samt stärka ombudsmannaämbetet och de
nationella myndigheter som arbetar med mänskliga rättigheter.
Fortsätta
se över och ändra lagstiftningen om insatser mot terrorism med
utgångspunkt i EU:s normer samt samarbeta med företrädare från det civila
samhället.
Vidta
alla nödvändiga åtgärder för att se till att tjänstemän, domare och
åklagare vid rättsvårdande myndigheter tolkar gällande lagstiftning på ett
konsekvent sätt med hänsyn till bestämmelserna i den europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna och rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
Dessa åtgärder bör omfatta medvetandegörande insatser, utbildning och
inrättande av ett självständigt och oberoende tillsynsorgan för
polisbrott.
6. BLOCK 5: ÅTERTAGANDE AV
IRREGULJÄRA MIGRANTER 6.1. Allmän bedömning Genomförandet på detta område kräver betydande ytterligare
insatser. Vissa positiva åtgärder som redan vidtagits av Turkiet förtjänar att
uppmärksammas, till exempel ratificeringen av återtagandeavtalet mellan Turkiet
och EU och inrättandet av en ny administrativ struktur som ansvarar för
hanteringen av återtagandeärenden. Men eftersom avtalet trädde i kraft först den 1
oktober 2014 har inga uppgifter om genomförandet ännu kunnat samlas in. En
central bestämmelse avseende återtagande av tredjelandsmedborgare kommer
dessutom att börja tillämpas först tre år senare. Det är därför inte möjligt
att göra en uttömmande bedömning av hur detta block genomförts dessförinnan. Ett
annat viktigt krav inom detta block som avser fullständigt genomförande av
befintliga återtagandeskyldigheter gentemot enskilda medlemsstater i EU kan
bedömas i nuläget, men är för närvarande tyvärr inte fullgjort på ett
tillfredsställande sätt. 6.2. Ytterligare kommentarer till
riktmärkeskraven i blocket för återtagande Ø Fullständigt och
effektivt genomföra de befintliga återtagandeskyldigheterna gentemot
medlemsstaterna Kommissionen anser att detta krav inte
är uppfyllt eftersom Turkiet sällan accepterar ansökningar om återtagande
från Grekland och eftersom Turkiet år 2013 ensidigt beslutade att upphöra att
samarbeta med Bulgarien i fråga om återtagande (vilket skett fram till dess). Kommissionen rekommenderar att Turkiet genomför alla
sina återtagandeskyldigheter gentemot medlemsstaterna och bibehåller ett gott
samarbete på detta arbetsområde. Ø Ratificera
det återtagandeavtal mellan EU och Turkiet som paraferades den 21 juni 2012 Eftersom Turkiet ratificerat återtagandeavtalet är
detta krav uppfyllt. Ø Fullständigt och effektivt genomföra alla bestämmelser i
återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet, på ett sådant sätt att säkra resultat
kan uppvisas som bekräftelse på att återtagandeförfarandena fungerar korrekt i
förhållande till samtliga medlemsstater Kommissionen anser att detta
riktmärkeskrav inte är uppfyllt eftersom återtagandeavtalet med EU
trädde i kraft först den 1 oktober 2014 och en del centrala bestämmelser i
avtalet kommer att börja tillämpas först tre år efter den dagen. Ø Fastställa och tillämpa interna förfaranden som möjliggör
identifiering och återsändande, snabbt och effektivt, av turkiska medborgare,
tredjelandsmedborgare och statslösa personer som inte eller inte längre
uppfyller villkoren för inresa till eller vistelse i eller bosättning på någon
av medlemsstaternas territorium och förenklad transitering av personer som ska
återsändas till sitt bestämmelseland, i god samarbetsanda Turkiet har nationella förfaranden för återsändande
av irreguljära migranter, och dessa brukar kunna tillämpas smidigt även på
turkiska medborgare. Inget tyder på att det finns förfaranden för att
säkerställa att irreguljära migranter, i synnerhet tredjelandsmedborgare, återtas
inom utsatt tid. Kommissionen anser därför att detta krav är endast delvis
uppfyllt. Kommissionen rekommenderar att Turkiet utvecklar de
interna förfaranden som nämns i detta krav, däribland förfaranden för ett
smidigt genomförande av påskyndade gränsförfaranden och informera kommissionen
om framstegen. Turkiet bör slutföra rekryteringen till och
utbildningen av personalen vid landets generaldirektorat för
migrationshantering, som nu ska hantera återtagande och återsändande av
tredjelandsmedborgare. Man bör även klart och tydligt ange generaldirektoratets
ansvarsområden och hur det ska samarbeta med personalen vid andra rättsvårdande
myndigheter och gränsmyndigheter som är vana att hantera irreguljära migranter. Ø Stärka
den behöriga myndighetens förmåga att behandla ansökningar om återtagande inom
den tidsram som anges i återtagandeavtalet och begränsa antalet oavgjorda
ansökningar om återtagande, även sådana som rör tredjelandsmedborgare Återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet
har börjat tillämpas först nyligen. Under tre år efter det att avtalet trätt i
kraft kommer det vidare att tillämpas endast partiellt eftersom vissa
avtalsbestämmelser ännu inte är tillämpliga. Därför är det ännu inte möjligt
att bedöma i vilken mån de frister som fastställs i avtalet med avseende på
behandlingen av återtagandeansökningar följs. Därför anser kommissionen att
detta krav inte är uppfyllt. Ø Säkerställa
att ansökningar om återtagande behandlas i enlighet med nationella krav och
EU-krav på uppgiftsskydd Detta krav är inte uppfyllt eftersom Turkiet
ännu inte antagit lagstiftning om uppgiftsskydd som följer EU:s normer. Ø Sammanställa
och i läglig tid delge medlemsstaternas behöriga myndigheter och Europeiska
kommissionen detaljerad återtagandestatistik Eftersom återtagandeavtalet mellan EU
och Turkiet ännu inte börjat tillämpas är det ännu inte möjligt att avgöra i
vilken mån statistik över återtagande sammanställs och delges. Kommissionen
anser därför att detta krav inte är uppfyllt. 7. STATISTIK 7.1. Allmän bedömning De statistiska indikatorerna i den färdplan som
används för att följa förändringarna i Turkiets riskprofil tyder på en relativt
positiv utveckling, med två undantag. Ett undantag är samarbetet i fråga om
återtagande, som fortfarande fungerar dåligt. Det andra undantaget är att allt
fler människor anländer till EU från Turkiet med hjälp av falska eller
förfalskade resehandlingar. 7.2. Ytterligare kommentarer till
statistiken Ø Andelen
viseringsansökningar som avslås för sökande från Turkiet Antalet avslagna viseringsansökningar i Turkiet har
minskat marginellt men stadigt.
År 2010 avslogs 6,73 % av
ansökningarna om C-visering (något mer än det genomsnittliga antalet
avslag vid EU:s medlemsstaters beskickningar i hela världen som låg på
5,79 %).
År 2011 avslogs 5,04 % av
ansökningarna om C-visering (något mindre än det genomsnittliga antalet
avslag vid EU:s medlemsstaters beskickningar i hela världen som låg på
5,5 %).
År 2012 avslogs 4, 51 % av
ansökningarna om C-visering (något mindre än det genomsnittliga antalet
avslag vid EU:s medlemsstaters beskickningar i hela världen som låg på
4,77 %).
År 2013 inkom 780 846
ansökningar om C-visering och 36 901 ansökningar avslogs vilket
innebär att 4,7 % av ansökningarna avslogs (något mindre än det
genomsnittliga antalet avslag vid EU:s medlemsstaters beskickningar i hela
världen som låg på 4,8 %).
Medan andelen avslagna viseringsansökningar minskade
fortsatte däremot ansökningarna om Schengenvisering i Turkiet öka (med
61 % mellan år 2009 och 2013) vilket omfattade 780 846 av de
C-viseringar som utfärdades år 2013. Ø Andelen inresor
till det gemensamma Schengenområdet som nekas turkiska medborgare Antalet turkiska medborgare som vägrades inresa till
Schengenområdet minskade från 1 889 personer år 2011, till 1 763
personer år 2012 och 1 715 personer år 2013. Ø Antalet turkiska
medborgare som påträffas vid olaglig inresa eller vistelse på medlemsstaternas
territorium Antalet turkiska medborgare som rest in illegalt till
någon av EU:s medlemsstater minskade från 700 personer år 2011, till 416
personer år 2012 och 317 personer år 2013. Antalet turkiska medborgare som olagligen uppehöll
sig i någon av EU:s medlemsstater minskade från 7 803 personer år 2011,
till 7 220 personer år 2012 och 6 744 personer år 2013. Utvecklingen är positiv i båda fallen ovan. Ø Det totala
antalet asylansökningar från turkiska medborgare i EU:s medlemsstater Antalet asylansökningar från turkiska medborgare har
minskat sedan 2008. Antalet ansökningar minskade från 7 115 stycken år
2008, till 7 030 stycken år 2009, 6 360 stycken år 2010, 6 505
stycken år 2011, 6 210 stycken år 2012, och 5 625 stycken år 2013.
Även om antalet ansökningar är relativt högt för ett stabilt och demokratiskt
land som Turkiet är utvecklingen med avseende på detta krav positiv. Andelen beviljade asylansökningar har dock ökat från
11 % år 2008 till 19,3 % år 2013, vilket tyder på att det antal
turkiska medborgare som ansetts vara i behov av internationellt skydd har ökat. Ø Antalet
ansökningar om återtagande, inbegripet ansökningar från tredjelandsmedborgare,
som medlemsstaterna översänt till Turkiet och som avslagits av landet År 2011 återsändes 2 643 irreguljära migranter
till Turkiet, år 2012 återsändes 2 161 personer och år 2013 återsändes
1 777 personer. Av dessa var 1 866, 1 666 respektive 1 445
personer turkiska medborgare. Antalet irreguljära migranter (de flesta inte
turkiska medborgare) för vilka Grekland begärt återtagande uppgick år 2011 till
18 758 personer, år 2012 till 20 464 personer och år 2013 till
3 413 personer. Antalet ansökningar som avslagits eller vägrats av Turkiet
var mycket högt och uppgick till 17 206 stycken år 2011 (91 %),
19 641 stycken år 2012 (96 %) och 3 079 stycken år 2013
(90 %). Ø Antalet tredjelandsmedborgare
som anlänt direkt från Turkiets territorium, som påträffats i färd med att
olagligen försöka ta sig över EU:s yttre gränser eller som olagligen vistas i
EU Antalet tredjelandsmedborgare som anlände direkt
från Turkiet till EU uppgick till 56 201 personer år 2011, 36 307
personer år 2012 och 24 262 personer år 2013. Siffrorna är relativt höga
men trenden är sjunkande. Ø Antalet
tredjelandsmedborgare som anlänt till EU eller som försöker ta sig över EU:s
yttre gränser, som kommer direkt från Turkiets territorium och som påträffas
med olagliga resehandlingar Antalet personer (även turkiska medborgare och andra
tredjelandsmedborgare) som anlände direkt från Turkiet och som vid
gränsövergången till EU hade olagliga resehandlingar uppgick till 629 personer
år 2011, 927 personer år 2012 och 1 693 personer år 2013. Antalet växer.
De flesta (84 % år 2013) anlände med flyg från Turkiet. Ø Antalet insatser
som genomförts av turkiska rättsvårdande myndigheter mot kriminella
organisationer som ägnar sig åt människohandel och människosmuggling samt
antalet gripna människohandlare och människosmugglare Det var inte möjligt att få entydig statistik över
vilka övergripande resultat Turkiet nått i dessa frågor, utan bara separat
statistik över resultat som nåtts av vissa av de rättsvårdande myndigheterna. I
den rapport om insatser mot människohandel och organiserad brottslighet under
2013 som lämnats av det turkiska polisväsendet anges att 312 insatser
genomfördes år 2012 och 335 insatser år 2013 avseende smuggling av migranter
och att 24 respektive 17 insatser gjordes mot människohandel. Insatserna ledde
till åtal mot 1 036 respektive 918 människosmugglare och 140 respektive 89
människohandlare. 8. SLUTSATSER Dialogen mellan EU och Turkiet om viseringsliberalisering
inleddes med att kommissionen den 16 december 2013 lade fram färdplanen mot en
viseringsfri ordning med Turkiet. Denna första rapport om hur färdplanen genomförts,
som lämnas efter det första årets förhandlingar, visar att Turkiet redan är på
god väg att genomföra många av riktmärkeskraven i färdplanen och har kapacitet
att göra ytterligare framsteg för att uppfylla alla riktmärkeskrav, förutsatt
att Turkiet utvecklar samarbetet med EU och alla dess medlemsstater på de
berörda områdena samt inleder och genomföra flera viktiga lagstiftnings- och
förvaltningsreformer. Den rättsliga och administrativa situationen och
utvecklingen i Turkiet och det övergripande samarbetet med EU har dock ännu
inte nått ett stadium som gör att kommissionen kan föreslå att rådet och
Europaparlamentet ska avskaffa viseringskravet för turkiska medborgare i
Schengenområdet. Ingående upplysningar om vilka områden som kräver
reformer och ökat samarbete har lämnats i rapporten. Följande förteckning
sammanfattar de viktigaste frågorna.
När det gäller dokumentsäkerhet bör
Turkiet börja utfärda nya passhandlingar som i enlighet med unionens
regelverk innehåller biometriska uppgifter och bör utveckla ett effektivt
informationsutbyte och samarbete med EU:s medlemsstater för att spåra
falska resehandlingar.
När det gäller migrationshantering
kommer Turkiet att behöva se till att den nya lagen om utlänningar och
internationellt skydd faktiskt tillämpas konsekvent, bland annat med hjälp
av lämplig sekundärlagstiftning, samtidigt som inrättandet av
generaldirektoratet för migrationshantering kommer att behöva
kompletteras.
Åtgärder bör vidtas i Turkiet för
att upprätta ett modernare, effektivare och mer integrerat
gränsförvaltningssystem, för att stärka viseringssystemet samt utveckla
ett bättre gränssamarbete med EU:s medlemsstater.
EU:s avtal om återtagande med
Turkiet trädde i kraft den 1 oktober 2014. EU förväntar sig nu att avtalet
genomförs till fullo och på ett verkningsfullt sätt i förhållande till
samtliga medlemsstater. De befintliga bilaterala återtagandeskyldigheterna
som redan föreligger mellan Turkiet och EU:s medlemsstater bör genomföras
mer effektivt.
I fråga om allmän ordning och
säkerhet bör Turkiet underteckna, ratificera och börja tillämpa flera
internationella överenskommelser samt genomföra dem på ett
samarbetsfrämjande sätt, anta nationell lagstiftning som följer europeiska
och internationella normer samt fortsätta reformen av Turkiets
rättsväsende för att bevara dess oberoende och effektivitet. Detta kommer
att bidra till att stödja de insatser som Turkiets rättsvårdande
myndigheter gör mot organiserad brottslighet och bidra till att utveckla
det polisiära och rättsliga samarbetet med deras motparter i EU:s
medlemsstater.
Framsteg i fråga om uppgiftsskydd
kommer i synnerhet att göra det möjligt att förbättra kontakterna med
Europol och Eurojust.
När det gäller de
grundläggande rättigheterna bör Turkiet fortsätta att se över
lagstiftningen om insatser mot terrorism och arbeta för att genomföra
denna lagstiftning i enlighet med bestämmelserna i den
europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna och rättspraxis från Europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna.
Turkiet bör även anta och genomföra
en omfattande strategi och handlingsplan för att förbättra situationen för
personer av romsk härkomst som är bosatta i Turkiet och anta lagstiftning
för att förebygga diskriminering och underlätta social integration.
Kommissionen är säker på att Turkiet
kommer att göra sitt bästa för att utveckla och genomföra både dessa reformer
och samarbetet, och uppmanar landet att hålla kommissionen underrättad om hur uppfyllandet
av riktmärkeskraven utvecklas. Kommission är fast besluten att stödja
Turkiet i denna uppgift med alla ekonomiska och tekniska resurser som EU har
tillgång till, bland annat genom instrumentet för stöd inför anslutningen. Kommissionen gör detta därför att den eftersträvar
partnerskap och en rättvisare fördelning av bördan, men också därför att den är
medveten om att de flesta åtgärder som stödjer Turkiets framsteg på vägen mot
viseringsliberalisering enligt färdplanen och som dessutom rekommenderas i den
här rapporten, om de genomförs på lämpligt sätt, ytterligare kommer att öka
anpassningen av Turkiets lagstiftning, förvaltningskapacitet och metoder till
EU:s normer. Kommissionen
kommer även fortsättningsvis att följa Turkiets framsteg med genomförandet av
de riktmärkeskrav som fastställts i färdplanen för en viseringsfri ordning med
Turkiet och med de särskilda rekommendationerna i denna rapport. En andra
rapport kommer att utarbetas inom tolv månader. [1]
Kommissionens
lägesrapport om Turkiet 2014, arbetsdokument från kommissionens avdelningar
SWD(2014) 307, som åtföljer kommissionens meddelande om strategin för
utvidgningen och huvudfrågor 2014–2015, COM(2014) 700 av den 8 oktober 2014.