1. INLEDNING

När Turkiet den 21 juni 2012 paraferade återtagandeavtalet med EU, som landet förhandlat med Europeiska kommissionen om sedan 2005, uppmanade Europeiska unionens råd kommissionen att ”parallellt med undertecknandet av återtagandeavtalet mellan Turkiet och EU vidta åtgärder i riktning mot viseringsliberalisering som ett långsiktigt perspektiv med gradvis införande”. Europaparlamentet lämnade samma rekommendation till kommissionen i sitt betänkande av den 18 april 2013 om 2012 års framstegsrapport om Turkiet.

Åtagandeavtalet mellan EU och Turkiet undertecknades i Bryssel den 16 december 2013. Samtidigt inledde EU och Turkiet en dialog om viseringslättnader. Syftet med dialogen är att gå i riktning mot ett avskaffande av viseringskravet för turkiska medborgare som reser in i Schengenområdet för kortare tid.

Samtidigt med dialogen undersöker Europeiska kommissionen relevanta delar av Turkiets lagstiftning och förvaltningspraxis. Detta sker med utgångspunkt i färdplanen mot en viseringsfri ordning med Turkiet, som utarbetades av kommissionen i nära samarbete med berörda experter från EU:s medlemsstater. Dokumentet fastställer de riktmärken som kommissionen kommer att använda för att avgöra om och när det är lämpligt att föreslå att rådet och Europaparlamentet ska häva det viseringskrav som för närvarande är tillämpligt på turkiska medborgare, genom att ändra förordning (EG) nr 539/2001.

Kraven i färdplanen grupperas i fem block: dokumentsäkerhet, migrationshantering, allmän ordning och säkerhet, grundläggande rättigheter samt återtagande av irreguljära migranter.

Kommissionen kommer regelbudet att rapportera till rådet och parlamentet om Turkiets framsteg i arbetet med att uppfylla kraven i färdplanen. Rapporterna ska även ge Turkiet vägledning om vilka områden som kan kräva ytterligare åtgärder. För att utarbeta denna första rapport besökte kommissionen Turkiet vid flera tillfällen mellan den 16 mars och den 20 juni 2014 för att samla information om lagstiftning och praxis på de områden som omfattas av färdplanen. Kommissionen bistås av EU:s delegation i Turkiet och av experter från EU:s medlemsstater samt relevanta EU-organ (Frontex, Europol och Easo).

Denna rapport behandlar situationen och framsteg avseende alla riktmärkeskrav tillsammans med kommissionens bedömning av om Turkiet uppfyller kraven i färdplanen.

Följande framstegsbedömningar görs per riktmärkeskrav:

kravet är uppfyllt, kravet är nästan uppfyllt: (endast begränsade insatser återstår för att helt och hållet uppfylla kravet), kravet är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg: (mycket återstår ännu att göra, men resultaten av det arbete som utförts av de turkiska myndigheterna är väsentliga och utvecklingen är hittills positiv), kravet är endast delvis uppfyllt: (mycket återstår ännu att göra för att uppfylla riktmärkeskravet och det går inte att se några särskilda positiva utvecklingsinsatser), kravet är inte uppfyllt: (Turkiet har långt kvar innan riktmärkeskravet kan uppfyllas).

På alla områden där kommissionen anser att riktmärkeskraven ännu inte är helt uppfyllda lämnas i rapporten förslag på åtgärder som kommissionen anser skulle kunna bidra till att avhjälpa de brister som kartlagts.

Vi vill slutligen påminna om att den här rapporten inriktas på hur Turkiet uppfyllt riktmärkena i färdplanen för en viseringsfri ordning med Turkiet, vilka har fastställts för att med säkerhet avgöra under vilka förutsättningar framsteg kan göras på vägen mot viseringsliberalisering. Den här rapporten är alltså inte avsedd att bedöma de övergripande framsteg som Turkiet gjort för i sina förberedelser för ett medlemskap i Europeiska unionen. Den bedömningen görs även fortsättningsvis i lägesrapporten om Turkiet som kommissionen lägger fram varje år, och senast offentliggjorde den 8 oktober 2014[1].

2. BLOCK 1: DOKUMENTSÄKERHET

2.1. Allmän bedömning

Turkiet har hållit jämna steg med den tekniska och politiska utvecklingen i det internationella samfundet i fråga om rese- och identitetshandlingar, och planerar att vidta ytterligare åtgärder. Turkiet uppfyller för närvarande inte helt alla krav i block 1 i färdplanen, men har gjort goda framsteg med de flesta av dem och har teknisk kapacitet att nå målet, förutsatt att relevanta reformer och tekniska lösningar inrättas i tid.

2.2. Ytterligare kommentarer till riktmärkeskraven i blocket för dokumentsäkerhet

Ø Fortsätta utfärda maskinläsbara biometriska resehandlingar som överensstämmer med ICAO:s standarder och följa ICAO:s rekommenderade förfaranden, fasa ut alla pass som inte överensstämmer med ICAO:s standarder samt stegvis införa internationella pass med biometriska uppgifter, inklusive foto och fingeravtryck, i enlighet med EU:s standarder, särskilt rådets förordning 2252/2004

I enlighet med de normer som fastställdes 2010 av Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) har Turkiet upphört att utfärda passhandlingar som inte uppfyller Icaos normer (dvs. pass utan några biometriska uppgifter alls) och utfärdar i stället bara passhandlingar som följer Icaos normer (pass med starka säkerhetsdetaljer och vissa biometriska uppgifter, i Turkiet ett digitalt foto som visar passinnehavarens ansikte). Några turkiska passhandlingar som inte uppfyller Icaos normer är fortfarande i omlopp men alla kommer att ha löpt ut den 25 november 2015.

Turkiet har ännu inte börjat utfärda passhandlingar som uppfyller EU:s normer enligt rådets förordning nr 2252/2004 (dvs. pass med starka säkerhetsdetaljer och flera biometriska uppgifter, däribland fingeravtryck och digitalt foto). Kommissionen rekommenderar att Turkiet systematiskt börjar utfärda nya pass med passinnehavarens fingeravtryck.

Detta är tekniskt möjligt för Turkiet, som redan systematiskt samlar in och lagrar fingeravtryck på alla medborgare som ansöker om pass (även om dessa uppgifter hittills inte lagrats på passets chip). Kommissionen anser därför att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

Ø Genomföra lämpliga administrativa åtgärder som säkerställer integritet och säkerhet i processen för personalisering, utfärdande och validering, för internationella pass och andra bakomliggande dokument

Det system som används i Turkiet uppfyller Icaos normer och framstår som pålitligt, effektivt och säkert.

Men kommissionen anser ändå att detta krav bara är nästan uppfyllt, eftersom det vid expertbesöken framkom vissa brister som trots att de är marginella ändå bör uppmärksammas för att undvika problem i framtiden.

I synnerhet bör man förbättra den metod som används när polisen destruerar utgångna pass för att ytterligare minska antalet återstående fysiska delar i handlingen, för att undvika att de används för att framställa falska passhandlingar. Säkerheten i lagerlokalen för blanka pass i Ankara bör också skärpas.

Ø Upprätta utbildningsprogram och anta etiska koder för korruptionsbekämpning med inriktning på tjänstemän vid alla offentliga myndigheter som hanterar viseringar, bakomliggande dokument eller pass

Turkiet har lämpliga förfaranden, utbildning och kontrollsystem. Kommissionen anser därför att detta riktmärkeskrav är uppfyllt.

Ø Omgående och systematiskt rapportera till Interpol/Lasp-databasen om förlorade och stulna pass

Det system som används för att uppfylla detta krav förefaller vara adekvat. Kommissionen anser därför att detta riktmärkeskrav är uppfyllt.

Ø Säkerställa en hög säkerhetsnivå för bakomliggande dokument och id-kort och fastställa strikta ansöknings- och utfärdandeförfaranden för sådana dokument

De identitetshandlingar som för närvarande är i omlopp är inga fysiskt säkra handlingar, utan de är relativt enkla att förfalska. Men det är inte särskilt troligt att falska identitetshandlingar används i administrativa förfaranden, till exempel vid utfärdande av passhandlingar. Detta beror på att Turkiet har ett säkert och tillförlitligt system för folkbokföring, där alla medborgare skrivs in och får ett identifikationsnummer. Systemet drivs på ett effektivt sätt av befolkningsenheten vid inrikesministeriet och den elektroniska databasen Mernis, som kan konsulteras av alla berörda turkiska myndigheter ger en tillförlitlig grund för att identifiera turkiska medborgare.

En svaghet i systemet är att identitetshandlingar utfärdas med obegränsad giltighetstid, varför bilden på innehavaren med tiden blir inaktuell. I avsaknad av en tillförlitlig porträttbild kan det i vissa fall vara mycket svårt att säkert avgöra om den person som visar upp identitetshandlingen faktiskt är den rättmätiga innehavaren.

Kommissionen anser därför att detta krav i färdplanen är nästan uppfyllt.

För att helt och hållet uppfylla detta riktmärkeskrav rekommenderar kommissionen att Turkiet inför bestämmelser för att se till att identitetshandlingarna upphör att gälla om porträttbilden är inaktuell. Andra sätt att uppnå ett likvärdigt resultat skulle vara att införa en tidsgräns för identitetshandlingarnas giltighetstid, eller ersätta dem med nya identitetshandlingar som innehåller sådana biometriska uppgifter från innehavaren som inte kan bli inaktuella.

Ø Regelbundet utbyta passmodeller, viseringsformulär och information om falska dokument och samarbeta om dokumentsäkerhet med EU

Flera medlemsstater uppger att de redan regelbundet erhåller passmodeller från Turkiet. Men ingen medlemsstat har dock uppgett att man fått information om falska resehandlingar som upptäckts av Turkiska myndigheter. Kommissionen anser därför att detta krav är endast delvis uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att regelbundet och i god tid förse alla EU:s medlemsstater med information om passmodeller och viseringsformulär som utfärdas av Turkiet.

Kommissionen rekommenderar vidare att Turkiet i god tid informerar alla medlemsstater om falska resehandlingar och viseringar som upptäckts av turkiska rättsvårdande myndigheter och resebyråer med verksamhet i Turkiet. På denna punkt bör särskild uppmärksamhet ägnas åt uppspårning på Atatürkflygplatsen i Istanbul, som nu har blivit en strategisk plats för avresa och transiteringa v passagerare som reser in till EU.

Turkiet uppmanas även att utveckla ömsesidigt bistånd och operativt samarbete med EU:s medlemsstater, i synnerhet med polissambandsmän från EU:s medlemsstater som är stationerade i Turkiet för att ge rättsvårdande myndigheter, såväl i Turkiet som i medlemsstaterna, bättre möjligheter att spåra falska resehandlingar och viseringar.

Ø Anta och genomföra åtgärder som säkerställer integritet och säkerhet vad gäller civilstånd och folkbokföring, inbegripet samordning och sammankoppling av relevanta databaser samt verifiering av skannade uppgifter mot civilståndsdatabasen, varvid särskild uppmärksamhet ägnas åt ändringar av enskilda personers grundläggande personuppgifter

Det system som används för att uppfylla detta krav är adekvat. Kommissionen anser att detta krav är uppfyllt.

3. BLOCK 2: MIGRATIONSHANTERING

3.1. Allmän bedömning

Turkiets gränser är svårbevakade, vilket beror på deras längd, de geografiska förhållandena och miljön. På senare tid har gränsbevakningen blivit än mer komplex på grund av situationen i Syrien och Irak. Turkiet är ett vanligt ursprungs- och transiteringsland för irreguljära migranter från olika delar av världen, men har på senare tid fått uppleva migrationsflöden av hittills okänd omfattning då omkring 1,5 miljoner syriska flyktingar anlände på grund av kriget i Syrien.

Turkiet inledde en omfattande reform av migrationshanteringssystemet, när man år 2013 antog en ny lag om utlänningar och internationellt skydd vilken trädde i kraft den 11 april 2014. Genom lagen inrättades även en ny specialiserad civil myndighet (generaldirektoratet för migrationshantering vid inrikesministeriet) som ska ansvara för migranter och flyktingar, vilka tidigare hanterats av polisen.

Ur en rättslig eller institutionell synvinkel hjälper denna reform Turkiet att närma sig EU:s och det internationella samfundets normer för migrationshantering, samtidigt som Turkiet närmar sig ett uppfyllande av kraven i färdplanen. Den nya lagstiftningen och andra delar av reformen måste nu genomföras. Liknande reformer behövs även med avseende på block 2, i synnerhet när det gäller gränsförvaltning och viseringspolitik.

3.2. Ytterligare kommentarer till riktmärkeskraven i blocket för migrationshantering

3.2.1. Gränsförvaltning

Ø Genomföra adekvata gränskontroller och adekvat gränsövervakning utmed landets alla gränser, särskilt utmed gränserna till EU:s medlemsstater, på ett sådant sätt att det leder till en betydande och varaktig minskning av antalet personer som olagligt lyckas korsa Turkiets gränser för att antingen resa in i eller ut ur Turkiet

Fortfarande lyckas ett relativt stort antal irreguljära migranter olagligen ta sig över gränsen till Turkiet utan att bli upptäckta av de turkiska gränsmyndigheterna. Men de turkiska myndigheter som ansvarar för gränsförvaltningen gör stora ansträngningar för att hantera situationen och ägnar väsentliga mänskliga, ekonomiska och tekniska resurser åt detta.

Kommissionen anser att Turkiet uppfyller detta riktmärkeskrav endast delvis, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att fortsätta arbeta på att förbättra resultaten på området, i synnerhet genom att reformera och stärka sina gränsmyndigheter. Följande åtgärder skulle enligt kommissionen hjälpa Turkiet att göra väsentliga framsteg i arbetet med att uppfylla detta riktmärkeskrav:  

· En ordentlig riskanalys bör göras för hela gränsen, i synnerhet de delar som är mest utsatta för irreguljär migration eller där risken för falska resehandlingar är som störst. Analysen bör göra det möjligt att bedöma de särskilda resurser som behövs och vilka metoder som är lämpligast för de olika gränsområdena.

· Armén bör använda mer flexibla övervakningsmetoder för att bättre hantera smugglare i de gränsområden de ansvarar för.

· Det operativa samarbetet mellan polisen och tullen bör stärkas. De utredningsverktyg och uppgifter som är tillgängliga för tullen bör i större utsträckning användas för att även stödja polisen. Gränsövergångsställen bör organiseras och förvaltas på ett sådant sätt att det finns tid, personal, utrymmen och medel för att även kontrollera personer som passerar.

· Gendarmeriet bör i ökad utsträckning patrullera gränsnära områden och kustområden. Detta ökar möjligheterna att upptäcka dels irreguljära migranter som passerat landets östra gränser genom att kringgå arméns kontroller, dels personer som planerar att lämna landet irreguljärt längs med gränsen till Grekland och Bulgarien.

· Polisen bör lägga större vikt vid att upptäcka falska resehandingar och äkta resehandlingar som används av någon annan än den rättmätiga innehavaren, i synnerhet vid Atatürkflygplatsen i Istanbul, men även vid Turkiets andra gränspassager. Man bör inte bara systematiskt beslagta resehandlingarna och åtala de personer som använt dem, utan också alltid inleda en utredning för att spåra och spränga de brottsligor som tillhandahållit handlingarna.

· Passkontroller bör systematiskt göras av passagerare i utrikestransit på turkiska flygplatser, i synnerhet av passagerare som reser in till EU.

· Man bör överväga att återkalla den möjlighet som idag finns att resa över den turkiska gränsen med identitetshandlingar som inte uppfyller Icaos normer.

Ø Anta och faktiskt tillämpa lagstiftning som styr rörligheten för personer vid de yttre gränserna samt lagstiftning om organiserandet av gränsmyndigheterna och deras uppgifter, i enlighet med den nationella handlingsplan för genomförandet av Turkiets integrerade gränsförvaltningsstrategi som godkändes av turkiska myndigheter den 27 mars 2006 och i enlighet med de principer och den bästa praxis som ingår i EU:s kodex om Schengengränserna och EU:s katalog över rekommendationer för en korrekt tillämpning av Schengenregelverket och bästa metoder

Kommissionen anser att detta krav inte är uppfyllt, eftersom den nationella handlingsplanen för genomförandet av Turkiets integrerade gränsförvaltningsstrategi genomförts bara i mycket begränsad omfattning, och ett av de viktigaste inslagen i planen inte genomförts alls. Det gäller inrättandet av en enda specialiserad civil gränsmyndighet till vilken hela ansvaret och alla resurser för gränsförvaltning skulle överföras. Dessa delas idag mellan flera olika myndigheter (tull, polis, kustbevakningen och armén).

Kommissionen rekommenderar därför Turkiet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra handlingsplanen, i synnerhet den lagstiftning som krävs för att inrätta den nya gränsmyndigheten.

Innan denna enda specialiserade civila gränsmyndighet kunnat inrättas, rekommenderar kommissionen dessutom att Turkiet förbättrar det sätt på vilket de olika befintliga gränsmyndigheterna verkar och samarbetar för att åstadkomma en modern och integrerad gränsförvaltning. I synnerhet rekommenderar kommissionen Turkiet att vidta följande åtgärder:

· Se över hur armén verkar i fråga om gränsförvaltning för att se till att styrkor som ansvarar för att övervaka landgränserna i så ringa mån som möjligt begränsas av eventuella motstridiga regler och skyldigheter som beror på deras militära status, så att de i större utsträckning har möjlighet att

v samarbeta till fullo med övriga rättsvårdande myndigheter och gränsmyndigheter,

v utveckla mer flexibla patrulleringstekniker, och

v organisera arbetet så att verksamheten inriktas på den prioriterade uppgiften att bekämpa smuggling över gränserna.

· Vidta åtgärder för att se till att gränsmyndigheterna samarbetar bättre med varandra och med gendarmeriet. Detta skulle bland annat kunna omfatta åtgärder för att göra följande:

v Inrätta och använda inbördes kompatibla kommunikationsmedel.

v Utbyta sambandsmän och delta tekniska resurser och utbyta information.

v Tillåta ömsesidigt tillgång till de enskilda databaserna och tillåta att de övriga i undantagsfall griper in i de övrigas ansvarsområden.

v Utveckla gemensamma arbetsmetoder eller metoder för gemensamma insatser med utgångspunkt i gemensamt framtagna hotbildsanalyser.

v Dela med sig av statistik.

v Utveckla gemensamma utbildningsprogram.

v Inrätta förfaranden som gör att de olika institutionernas patruller kan kommunicera med varandra direkt och vid behov kan ta initiativ till att agera gemensamt.

v Inrätta system för att i god tid kunna utbyta information och upplysningar på operativ nivå, både vid operativ samordning och samarbete, för att se till att irreguljär migration som involverar flera myndigheters asvarsområden enklare kan upptäckas genom verkningsfull användning av medel som är tillgängliga för samtliga myndigheter.

v Stärka samordningsrollen vid organet för integrerad gränsförvaltning.

Ø Vidta nödvändiga budgetåtgärder och andra administrativa åtgärder för att säkerställa utplacering av välutbildade och kompetenta gränsvakter (i tillräckligt antal) vid gränsövergångsställena och utmed landets alla gränser, särskilt vid gränserna till EU:s medlemsstater, och tillgång till effektiv infrastruktur, utrustning och it-teknik, inbegripet genom en ökad användning av övervakningsutrustning, särskilt elektroniska medel, mobila och fasta, videoövervakning, infraröda kameror och andra sensorsystem

Turkiet har avsatt avsevärda mänskliga resurser, teknik och infrastruktur till arbetet längs med landets gränser. Det finns en klar ambition att fortsätta förbättra beredskapen hos personal vid gränsmyndigheterna och höja kvaliteten på deras utrustning. Det arbete som armén utför i fråga om gränsbevakning längs Turkiets landgränser och kustbevakningens professionalism är särskilt imponerande. Polisens databas, POLNET, är ett effektivt verktyg för att registrera personers in- och utresa över gränserna och kontrollera deras rättigheter att resa över gränsen.

Det finns dock stort utrymme för förbättringar och kommissionen anser därför att detta riktmärkeskrav bara är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

I synnerhet rekommenderar kommissionen Turkiet att vidta följande åtgärder:

· Progressiv utfasning av systemet med ungdomar som under sin militärtjänstgöring bevakar de gröna gränserna, så att de enbart anlitas för stödtjänster. Detta kan kräva ökad användning av teknisk övervakningsutrustning (särskilt radarutrustning på fordon, obemannade luftfarkoster och värmekameror samt centraliserad bevakning av övervakningsdata).

· Utbildning av personal som arbetar vid de gröna gränserna bör vara en annan än den vanliga utbildningsplanen för armén och inriktas på gränsförvaltningsfrågor.

· Rotation av arméns fast anställda personal bör begränsas till gränspatruller för att möjliggöra specialisering och framväxt av en kultur och metodik för gränsbevakningsarbetet. Om detta inte är möjligt, bör man ge dem som vill specialisera sig på området incitament att göra detta. Detsamma gäller polisen, i syfte att utbilda personer som är specialister på att upptäcka falska resehandlingar eller personer som falskeligen utger sig för att vara den rättmätiga innehavaren av resehandlingen.

· Gradvis utveckling av ett integrerat system med kustradar för bevakning av sjögränserna som ger en rättvisande bild av situationen. Detta bör kompletteras med ökad luftbevakning för att kunna ingripa snabbt när migranter avreser irreguljärt från Turkiets territorialvatten.

Ø Utöka samarbetet och informationsutbytet mellan personalen och organ som ansvarar för gränsförvaltning, tullen och andra rättsvårdande myndigheter, i syfte att förstärka kapaciteten för att samla in underrättelser, använda mänskliga och tekniska resurser effektivt samt agera på ett samordnat sätt

Enligt kommissionen är detta krav endast delvis uppfyllt, särskilt med tanke på att de åtgärder som Turkiet för närvarande vidtar endast säkerställer en löslig samordning mellan gränsmyndigheterna på grundval av regelbundna möten på chefsnivå, men att det saknas ett ordentligt institutionellt system som ser till att de olika organen faktiskt samarbetar på ett integrerat sätt.

För att uppfylla detta riktmärkeskrav rekommenderas Turkiet att genomföra de åtgärder som redan rekommenderats avseende tidigare riktmärkeskrav, för att se till att de rättsvårdande myndigheterna och armén samarbetar närmare och göra det möjligt att införa en integrerad gränsförvaltning.

Ø Upprätta utbildningsprogram och anta etiska koder för korruptionsbekämpning med inriktning på gränsvakter, tullpersonal och andra tjänstemän som deltar i gränsförvaltningen

Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg. Turkiet har etiska bestämmelser som ska följas av alla som arbetar i den offentliga förvaltningen och vid rättsvårdande myndigheter.

Kommissionen rekommenderar dock att Turkiet gör följande:

· Utvecklar versioner av de allmänna etiska bestämmelserna med särskild inriktning på den situation som tjänstemän med ansvar för gränsförvaltning ställs inför.

· Utvecklar lämpliga utbildningsmoduler för att öka kännedomen om dessa.

· Inrättar system för övervakning.

Ø Genomföra det samförståndsavtal som undertecknats med Frontex på ett effektivt sätt, bland annat genom att utveckla gemensamma samarbetsinitiativ och utbyta data- och riskanalyser

Kommissionen anser att detta krav för närvarande är uppfyllt.

Turkiet uppmanas dock att fortsätta och fördjupa genomförandet av den treåriga samarbetsagenda som överenskommits med Frontex inom ramen för samförståndsavtalet.

Ø Se till att gränsförvaltningen genomförs i enlighet med internationell flyktingrätt, med full respekt för principen om ”non-refoulement” och på ett sådant sätt att personer i behov av internationellt skydd faktiskt får tillgång till asylförfaranden

På senare tid har Turkiet beviljat över en miljon asylsökande från Syrien och många andra länder internationellt skydd. Inga fall av avvisning har rapporterats. Kommissionen anser därför att detta krav för närvarande är uppfyllt.

Ø Säkerställa lämpligt samarbete med angränsande EU-medlemsstater med det särskilda målet att förstärka förvaltningen av gränserna till EU:s medlemsstater

Kommissionen anser att detta krav är delvis uppfyllt med hänvisning till de förbättringar som nyligen ägt rum i gränssamarbetet vid landgränsen mellan Turkiet, Grekland och Bulgarien för att förhindra irreguljär migration.

För att helt uppfylla detta riktmärkeskrav rekommenderar kommissionen Turkiet att vidta följande åtgärder:

· Fördjupa och konsolidera samarbetet med Grekland och Bulgarien vid landgränserna, bland annat i form av regelbundna möten med turkiska armén, genom att inrätta säkra kommunikationskanaler och ett stabilt och strukturerat system för samordning och informationsutbyte, bland annat i form av insatser för att utarbeta ett kontaktcentrum för de tre samarbetsparterna med bas vid gränsövergångsstället Capitan Andreevo.

· Utveckla det operativa samarbetet med Grekland i Egeiska havet, för att se till att samarbetet till sjöss omfattar insatser för att förebygga irreguljär migration genom informationsutbyte och användning inte bara av formell kommunikation mellan de båda kustbevakningarnas högkvarter, utan även operativa kontakter mellan officerare på plats. På denna punkt vore det bra att inrätta ett system för informationsutbyte och tidig varning mellan alla lokala myndigheter som ansvarar för att förebygga och motverka irreguljär migration.

· I enlighet med rekommendationerna för block 1 se till att den turkiska polisen samarbetar med, delar information med och lämnar ömsesidigt bistånd till polissambandsmän från EU:s medlemsstater för att kunna spåra falska handlingar som kan användas av passagerare som avreser från eller via Turkiet till flygplatser inom EU.

3.2.2. Viseringspolitik

Ø Förstärka utbildningen i dokumentsäkerhet bland Turkiets konsulära personal och gränspersonal och utveckla det turkiska informationssystemet för viseringar

Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg med tanke på den uppmärksamhet Turkiet redan ägnat åt utbildningsplaner för att lära gränspersonal och konsulär personal att spåra falska identitetshandlingar, och eftersom polisen kan söka i flera databaser som även omfattar utfärdade viseringar.

Kommissionen rekommenderar dock Turkiet att vidta följande åtgärder:

Utveckla en bättre utbildning för gränspersonal och konsulär personal, i synnerhet för att öka deras möjligheter att känna igen pass och viseringar från Schengen- och OECD-länder, samt de nya turkiska viseringarna med bättre säkerhetsdetaljer som snart ska införas. och Fortsätta arbeta på en full integrering av de nuvarande viseringsdatabaserna, så att alla rättstillämpande myndigheter i Turkiet som arbetar med gränsförvaltning eller med att motverka irreguljär migration snabbt kan kontrollera äktheten hos en turkisk visering på resehandlingar som innehas av utlänningar som vill resa in eller har rest in på turkiskt territorium.

Ø Upphöra att utfärda viseringar vid gränserna som ett ordinarie förfarande för medborgare i vissa tredjeländer, särskilt länder som i invandrings- och säkerhetshänseende utgör en stor risk för EU

Turkiet utfärdar fortfarande viseringar vid gränsen för medborgare från 89 länder, viket i många fall är en potentiell källa till irreguljär migration till EU. Men den nya lagen om utlänningar och internationellt skydd som trädde i kraft i april 2014 gör att Turkiet inte längre har någon lagfäst möjlighet att utfärda viseringar vid gränserna som ett ordinarie förfarande, och enligt Turkiets uttalanden kommer systemet för visering vid gränsen troligen att upphöra snart (antagligen i slutet av år 2014). Med hänsyn till detta anser kommissionen att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg. Kommissionen rekommenderar att Turkiet genomföra denna förändring så snart som möjligt.

Ø Börja använda nya turkiska viseringsmärken med bättre säkerhetsdetaljer och sluta använda frimärksviseringar

De turkiska myndigheterna använder sig fortfarande av frimärksviseringar, som är enkla att förfalska, men de har nu avslutat de tekniska förberedelserna av nya turkiska viseringsmärken med bättre säkerhetsdetaljer som enligt uppgift snart kommer att införas. Kommissionen anser därför att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

Kommissionen rekommenderar att Turkiet slutar använda frimärksvisringar, börjar använda de nya turkiska viseringsmärkena med bättre säkerhetsdetaljer och allt eftersom utvidgar användningen av dessa så att de ersätter alla andra typer av viseringar som används.

Ø Införa viseringar för flygplatstransitering

Enligt Kommissionen är detta krav nästan uppfyllt eftersom den nya lagen om utlänningar och internationellt skydd ger Turkiet rättslig möjlighet att kräva att utlänningar som ska transitera genom utrikeshallen på en turkisk flygplats på väg till annan destination måste ha skaffat transiteringsvisering från en turkisk beskickning före avresan.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att tillämpa relevanta bestämmelser i den nya lagstiftningen.

Ø Ändra de regler på grundval av vilka Turkiet tillåter inresa på dess territorium för medborgare i de viktigaste av de länder som utgör betydande källor till olaglig migration för EU, med målet att försvåra tillträdet för dem som vill resa in på turkiskt territorium för att därefter olagligt försöka ta sig över EU:s yttre gränser

I dagsläget får sålunda medborgare från 89 länder resa in på turkiskt territorium helt enkelt genom att begära visering direkt vid gränsen, viket i många fall är en potentiell källa till irreguljär migration. Turkiet har dock uttalat att landet har för avsikt att avveckla systemet för visering vid gränsen.

När detta sker kommer medborgare i dessa länder i princip även fortsättningsvis att kunna få visering enkelt genom en ansökan i e-viseringssystemet. Systemet inrättades som ett pilotprojekt år 2013 och började användas i april 2014, men har samma svagheter som systemet för gränsvisering.

Enligt nuvarande regler kan inte alla få visering ur e-viseringssystemet. I stället kommer (med ett par undantag) medborgare i länder som betraktas som potentiella ursprungsländer för irreguljär migration bara att kunna ansöka om e-visering för Turkiet om de, när viseringsansökan lämnas in, redan har en gällande visering eller ett uppehållstillstånd som utfärdats av OECD- och Schengenländer.

Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta riktmärkeskrav för närvarande är bara delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

För att göra framsteg i arbetet med att uppfylla detta riktmärkeskrav rekommenderar kommissionen Turkiet att vidta följande åtgärder:

Omedelbart häva möjligheten att erhålla viseringar vid gränsen för medborgare i länder som är potentiella källor till irreguljär migration. Fortsätta tillämpa strikta bestämmelser och en selektiv hållning till utfärdande av viseringar via e-viseringssystemet. Uppmärksamt följa hur människor som beviljas inresa till Turkiet via e-viseringssystemet eller som inte behöver visering använder denna möjlighet. Inrätta lämpliga åtgärder för att i tid reagera på potentiella fall av missbruk, om detta oftare förekommer bland personer från vissa länder eller vissa kategorier av människor.

Med tanke på den sistnämnda frågan vill kommissionen, för att kunna bedöma Turkiets framsteg i arbetet med att uppfylla detta riktmärkeskrav, uppmana Turkiet att regelbundet lämna information om följande:

Hur många viseringar landet utfärdat till medborgare i vissa länder, med angivande av vilken typ av visering som utfärdats (gränsvisering, e-visering eller visering vid ambassad). Antalet irreguljära migranter som kommer från vissa länder och som blir föremål för ingripande i Turkiet, i förekommande fall med uppgifter om vilken typ av viseringar de hade. Hur många och vilken typ av falska eller förfalskade viseringar och uppehållstillstånd från OECD- och Schengenländer som upptäckts av Turkiet bland innehavare av turkiska e-viseringar.

Om den irreguljära migrationen till Turkiet av personer från ett visst land skulle öka väsentligt, kommer kommissionen också att behöva upplysningar från Turkiet om vilka åtgärder landet har vidtagit eller planerar att vidta för att hantera problemet.

Ø Fortsätta anpassningen av Turkiets viseringspolitik, lagstiftning och administrativa kapaciteter till EU:s regelverk, framför allt i förhållande till de viktigaste av de länder som utgör betydande källor till olaglig migration för EU

Såsom förklarats ovan har Turkiet uppgivit att landet avser att sluta utfärda viseringar vid gränsen samt att ersätta frimärksviseringarna med nya viseringsmärken med tillförlitligare säkerhetsdetaljer i enlighet med de regler och säkerhetsdetaljer som används i Schengensystemet. När systemet för visering vid gränsen upphävs kommer Turkiets negativa viseringsförteckning att bli ett stort steg på vägen mot (partiell) anpassning till den negativa viseringsförteckning som används av Schengenländerna.

Men inga av dessa reformer har ännu genomförts.

Enligt tillgängliga uppgifter tycks Turkiets konsulära myndigheter utföra kontroller av viseringssökande som är relativt begränsade jämfört med de kontroller som tillämpas i EU:s medlemsstater. En visering beviljas vanligtvis först när myndigheterna kontrollerat att den sökande uppfyller vissa krav (till exempel att sökanden inte förbjudits inresa till Turkiet av rättsliga skäl eller säkerhetsskäl och att sökanden kan visa att han eller hon har tillgängliga resurser för att täcka kostnaderna för vistelsen i Turkiet och hemresan). Ingen ytterligare dokumentation samlas in och ingen närmare analys görs till exempel för att utröna om den viseringssökande efter inresan till Turkiet har för avsikt att stanna kvar i landet som irreguljär migrant, eller använda Turkiet som start för att irreguljärt resa in till EU.

Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta riktmärkeskrav är endast delvis uppfyllt.

För att göra framsteg i arbetet med att uppfylla detta riktmärkeskrav, rekommenderar kommissionen Turkiet att genomföra de reformer som meddelats, se över sitt system för utfärdande av viseringar och utbilda konsulär personal som utfärdar viseringar på ett sätt som inspireras av Schengens viseringssystem. För att kunna bedöma Turkiets framsteg i arbetet med att genomföra denna rekommendation behöver kommissionen följande:

Kopior av de instruktioner som utfärdas för Turkiets konsulära personal och gränsbevakningspersonal avseende kriterier och förfaranden för att godta eller vägra bevilja viseringsansökningar, däribland förteckningen över de handlingar som ska lämnas in av viseringssökande. Ingående statistik över viseringsansökningar som godtagits respektive vägrats, tillsammans med skälen för vägran.

Turkiet uppmanas även att fortsätta arbeta för att anpassa Turkiets negativa viseringsförteckning till den negativa viseringsförteckning som används av Schengenländerna eller åtminstone undvika ytterligare skillnader.

Ø Tillåta icke-diskriminerande viseringsfritt tillträde till Turkiets territorium för medborgare i alla EU:s medlemsstater

Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav inte är uppfyllt, eftersom det idag bara är medborgare i 19 av EU:s 28 medlemsstater som kan resa in på turkiskt territorium utan visering.

Farhågor kvarstår i fråga om den faktiska diskrimineringen av sökande från Republiken Cypern. Dessa medborgare måste ansöka om visering för att resa in till turkiskt territorium. Detta kan erhållas genom ansökan till det turkiska systemet för e-viseringssystemet, men på den webbplats där ansökan till e-viseringssystemet ska lämnas in betecknas Republiken Cypern som ”den grekcypriotiska administrationen av södra Cypern”.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att upphöra med denna diskriminerande behandling om landet ska kunna uppfylla detta riktmärkeskrav.

3.2.3 Transportörers ansvar

Ø Anpassa och effektivt tillämpa lagstiftningen om transportörers ansvar med sanktioner

Flygbolag med verksamhet i Turkiet är redan skyldiga att återsända passagerare till avreseorten om Turkiet vägrar bevilja inresa till sitt territorium och detta krav stadfästes i den nya lagen om utlänningar och internationellt skydd. Med hänsyn till detta anser kommissionen att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

För att skapa ett mer stringent system, förebygga irreguljär inresa till Turkiet och göra framsteg i arbetet med att uppfylla detta riktmärkeskrav rekommenderar kommissionen Turkiet att införa påföljder för vårdslösa flygbolag, med hänsyn till goda metoder som används inom EU och internationellt.

3.2.4. Internationellt skydd

Ø Anta och faktiskt genomföra lagstiftning och genomförandebestämmelser, i enlighet med EU:s regelverk och med de standarder som fastställs genom Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning från 1951 och dess protokoll från 1967 och därmed utesluta alla geografiska begränsningar, för att garantera respekten för principen om ”non-refoulement”, med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, möjligheten att lämna in en asylansökan och att erhålla flyktingstatusskydd eller en subsidiär form av skydd för personer i behov av internationellt skydd och tillåta UNHCR att faktiskt fullgöra sitt uppdrag på turkiskt territorium utan restriktioner

I och med att den nya lagen om utlänningar och internationellt skydd antogs och trädde i kraft i april 2014 anser kommissionen att Turkiet tagit ett avgörande steg på vägen mot att uppfylla detta riktmärkeskrav, eftersom lagen innehåller bestämmelser om inrättande av ett nationellt asylförfarande och skydd som på det stora hela följer det internationella samfundets och EU:s normer.

Lagen minimerar även maximalt verkningarna av de geografiska begränsningar som Turkiet tillämpar på Genèvekonventionen från 1951 och som Turkiet för närvarande har beslutat att fortsätta tillämpa. Begränsningen inskränker Genèvekonventionens tillämpning i Turkiet till att endast omfatta ”personer som blivit flyktingar på grund av händelser i Europa”. Men den nya lagstiftningen ger dock alla som inte omfattas av den geografiska begränsningen tillträde till internationellt skydd i Turkiet (vilket i den lagen kallas ”villkorliga flyktingar”). Den ställning som erbjuds så kallade villkorliga flyktingar är något mindre gynnsam än ställningen för personer som omfattas av den geografiska begränsningen, men skillnaderna är inte enorma. När lagen ger en tolkningsmarginal för tillämpningen kan dessa skillnader ibland vara närmast symboliska.

Kommissionen noterar dock att eftersom bestämmelserna är nya saknas äldre uppgifter om genomförandet. Vissa viktiga frågor som avser asylsökande och personer som åtnjuter internationellt skydd i Turkiet regleras inte i lagen, utan kommer i stället att bero på bestämmelser i sekundärlagstiftning som ännu inte antagits.

Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

För att kommissionen ska kunna höja bedömningen bör Turkiet

se till att all sekundärlagstiftning som behövs för att faktiskt tillämpa lagen konsekvent antas, och se till att bestämmelserna i lagen faktiskt tillämpas konsekvent i hela landet.

I fråga om den första punkten är det särskilt viktigt att kontrollera följande:

Bestämmelserna i lag, bland annat prövningen av möjligheterna att ansöka om eller beviljas internationellt skydd, tillämpas i praktiken även på sådana sökande och flyktingar (som erkänts av UNHCR) som redan befann sig i Turkiet när lagen trädde i kraft. Personer som beviljats tillfälligt skydd i enlighet med lagen kommer med stöd i den sekundärlagstiftning som ska antas att få rättigheter som är jämförbara med dem som beviljas genom EU:s direktiv om tillfälligt skydd. De kommer vid behov även att ha möjlighet att få tillträde till individuell prövning av möjligheterna till internationellt skydd. Villkorliga flyktingar beviljas en status som i praktiken inte skiljer sig från den som beviljas flyktingar som omfattas av den geografiska begränsningen, och båda grupperna har rätt att få arbetstillstånd, socialbidrag och möjligheter att integrera sig, på samma sätt som enligt EU:s skyddsdirektiv.

Ø Inrätta ett specialiserat organ med ansvar för förfaranden för fastställande av flyktingstatus med möjlighet till faktisk prövning, rättsligt och i praktiken, inför domstol, samt för säkerställande av skydd och bistånd till asylsökande och flyktingar och sörja för att detta organ och dess personal har tillräcklig arbetskapacitet och utbildning

Två viktiga etapper på vägen mot att uppfylla detta riktmärkeskrav fullbordades dels när man inrättade generaldirektoratet för migrationshantering, dels när den nya lagen om utlänningar och internationellt skydd trädde i kraft eftersom den bland annat innehåller bestämmelser om omprövning av avvisade ansökningar om internationellt skydd och liknande beslut, däribland beslut om kvarhållande, både på administrativ och rättslig nivå.

Arbetet med att inrätta generaldirektoratet pågår fortfarande, särskilt ute i landet, och direktoratets ansvar för att tillämpa lagen är därför fortfarande i hög grad delegerad till andra offentliga organ som agerar för generaldirektoratets räkning. Alla institutionella förändringar som krävs för att genomföra den nya lagstiftningen har ännu inte genomförts, i synnerhet inte för att delegera centralmaktens behörighetet till regionala och andra myndigheter ute i landet.

Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

För att kommissionen ska kunna höja bedömningen bör Turkiet säkerställa följande:

Se till att lagens bestämmelser om överklagande på administrativ och rättslig nivå av avslag på ansökningar om internationellt skydd och liknande beslut, däribland beslut om kvarhållande, faktiskt tillämpas konsekvent i hela landet, även med avseende på möjligheterna att få en oberoende och opartisk rättslig omprövning.

· Se till att generaldirektoratet för migrationshantering slutför sin interna organisation och att man får tillräckligt med personal, särskilt ute i landet, så att det kan ta ansvar för den konkreta hanteringen av asylprövningar.

· Se till att det finns en klar och tydlig ansvarsfördelning, när det gäller personer som ansöker om internationellt skydd respektive personer som redan åtnjuter internationellt skydd.

Kommissionen rekommenderar även att Turkiet inrättar ett integrerat och tillförlitligt system för att identifiera personer som ansöker om eller som åtnjuter internationellt skydd. Systemet bör göra det möjligt att få ut en uttömmande och harmoniserad statistik.

Ø Tillhandahålla tillräcklig infrastruktur och tillräckligt med personal och medel för att säkerställa ett anständigt mottagande och skydd av asylsökandes och flyktingars rättigheter och värdighet

Personer som ansöker om eller som åtnjuter internationellt skydd i Turkiet erbjuds vanligen inte bostad av landets myndigheter. Turkiet erbjuder dock 220 000 syriska flyktingar inkvartering av god standard i flyktingläger. Kommissionen anser att Turkiet uppfyller detta riktmärkeskrav delvis, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

I dagsläget är det inte realistiskt att vänta sig att Turkiet ska kunna erbjuda inkvartering av alla asylsökande och personer som åtnjuter internationellt skydd i landet. Kommissionen rekommenderar dock Turkiet att vidta följande åtgärder:

· Inrätta ett lämpligt antal mottagningscentrum för andra personer som söker eller internationellt skydd än sådana som kommer från kommer från Syrien och som inte har tillgång till annan inkvartering, och erbjuda åtminstone de mest utsatta grupperna inkvartering, med utgångspunkt i de normer som fastställs i direktivet om mottagningsvillkor och skyddsdirektivet.

· Utarbeta bestämmelser och institutionella verktyg för att förhindra diskriminering av personer som åtnjuter internationellt skydd, och för att garantera en rättvis tillgång till inkvartering för alla personer som åtnjuter internationellt skydd med utgångspunkt i normerna i mottagningsdirektivet.

Ø Personer som beviljas flyktingstatus ska ges möjlighet till självförsörjning, få tillgång till offentliga tjänster, åtnjuta sociala rättigheter och få möjlighet att integreras i Turkiet

Turkiet har tagit ett avgörande steg på vägen mot att uppfylla detta riktmärkeskrav i samband med att lagen om utlänningar och internationellt skydd trädde i kraft, eftersom den innehåller bestämmelser om att personer som åtnjuter internationellt skydd ska ha rätt att få tillträde till det offentliga utbildningssystemet, sjukvård och arbetsmarkanden och eftersom landet vidtagit åtgärder för att finansiera den praktiska tillämpningen av bestämmelserna om utbildning och hälsovård.

Av olika skäl är dock den konkreta tillgången till dessa rättigheter inte säkerställd på samma sätt för alla överallt i Turkiet. Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta följande åtgärder:

· Se till att alla personer som åtnjuter internationellt skydd, även personer som beviljats tillfälligt skydd och villkorliga flyktingar enligt den nya lagen, faktiskt och systematiskt kan åberopa sina rätt till identitetshandlingar och tillträde till arbetsmarknaden för att uppnå självförsörjning och integration.

Utarbeta och tillämpa bestämmelser som underlättar för personer som beviljats internationellt skydd och som riskerar utslagning att åberopa sina rättigheter. Detta gäller i synnerhet dem som inte beviljats statlig inkvartering. Övervaka och kontrollera, bland annat genom att samla in statistik, vilken mån personer som åtnjuter internationellt skydd har faktisk tillgång till offentliga tjänster och det sociala stöd som fastställs i lag.

3.2.5. Olaglig migration

Ø Anta och tillämpa lagstiftning som sörjer för en effektiv migrationshantering och som omfattar regler anpassade till EU:s och Europarådets standarder om utlänningars och deras familjemedlemmars inresa, utresa samt kort- och långvariga vistelse samt om mottagande och återsändande av de utlänningar som har påträffats vid olaglig inresa eller vistelse i Turkiet samt när det gäller deras rättigheter

Enligt kommissionen är detta krav delvis uppfyllt med goda utsikter till fortsatta framsteg eftersom lagen om utlänningar och internationellt skydd nyligen antagits och trätt i kraft.

För att kommissionen ska kunna höja bedömningen bör Turkiet se till att bestämmelserna i den nya lagstiftningen tillämpas i praktiken på ett omfattande sätt inom hela landet och att all relevant sekundär lagstiftning antas.

Ø Upprätta och börja tillämpa en mekanism för övervakning av migrationsflöden, med uppgifter om såväl laglig som olaglig migration, inrätta organ med ansvar för insamling och analys av uppgifter om migrerande grupper och migrationsflöden och utarbeta en lägesbild över olagliga migrationsflöden på nationell, regional och lokal nivå och de olika ursprungsländerna för den olagliga migrationen, inbegripet tillämpning av riskanalys och underrättelser

Med tanke på den nya roll som generaldirektoratet för migrationshantering fått, när det gäller att samla in och analysera statistik över migration samt de turkiska myndigheternas samarbete med Frontex, anser kommissionen att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att ge generaldirektoratet för migrationshantering de resurser som krävs för att man ska kunna inleda det praktiska arbetet med att samla in och analysera statistik över alla relevanta apsekter av migration.

Kommissionen rekommenderar vidare att Turkiet fortsätter samarbetet med Frontex och börjar utveckla en analys av vilka risker olika länder medför när det gäller irreguljär migration till Turkiet.

Ø Åtgärda de pullfaktorer som befordrar olagliga migrationsflöden in i landet och vidta åtgärder för att förbättra kapaciteten att utreda fall av organiserad migration och människosmuggling

Detta krav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

Kommissionen rekommenderar att Turkiet genomför de nyligen antagna reformerna av viserings- och asylsystemet, avskaffar turkiska pass utan biometriska uppgifter och stärker arbetsmarknadsministeriet kapacitet att kontrollera och förebygga irreguljära migranter från att ta sig in på arbetsmarknaden.

För att kunna bedöma framstegen i arbetet med att uppfylla detta riktmärkeskrav behöver kommissionen se att turkiska rättsvårdande myndigheter har bättre kapacitet att identifiera och häkta irreguljära migranter och människosmugglare och utföra mer komplexa utredningar för att kunna upptäcka och spränga brottsligor som smugglar migranter.

Ø Faktiskt sträva efter att slutföra och tillämpa återtagandeavtal med de länder som utgör källor till betydande olagliga migrationsflöden riktade mot Turkiet eller EU:s medlemsstater

Turkiet har ingått en del återtagandeavtal, men mycket få av dem med länder som är väsentliga källor till irreguljär migration. I vissa fall har man förhandlat eller föreslagit förhandlingar om återtagandeavtal med sådana länder, men arbetet har inte gett något resultat, i synnerhet eftersom vissa av de återtagandeavtal som undertecknats av Turkiet sedan inte ratificerats. Turkiet har med vissa grannländer ingått avtal om gränssamarbete som innehåller bestämmelser om återtagande av irreguljära migranter, men bestämmelserna tillämpas sällan. Mot denna bakgrund anser kommissionen att Turkiet endast delvis uppfyllt detta riktmärkeskrav.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att göra sitt bästa för att se till

att de hittills undertecknade återtagandeavtalen träder i kraft, att man faktiskt tillämpar återtagandebestämmelserna i de avtal om gränssamarbete som landet ingått med vissa grannländer, och att framsteg görs i förhandlingarna och ingåendet av återtagandeavtal med åtminstone vissa av de länder som är centrala källor till irreguljär migration till Turkiet.

Ø Se till att det finns tillräckligt med medel och personal för en effektiv migrationshantering, inbegripet adekvata utbildningsprogram

Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav är nästan uppfyllt.

För att göra ytterligare framsteg bör Turkiet göra följande:

Slutföra inrättandet av generaldirektoratet för migrationshantering. Fortsätta bevilja generaldirektoratet tillräckliga resurser för att det ska kunna utföra sina uppgifter.

Ø Se till att tredjelandsmedborgare som uppehåller sig olagligt i landet faktiskt utvisas från dess territorium

Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav är nästan uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att öka sina möjligheter att kartlägga medborgarskapet hos upptäckta irreguljära migranter för att minska risken att de lämnar felaktiga uppgifter om sitt ursprung för att undvika utvisning.

Ø Fastställa villkor för frivilligt återvändande för tredjelandsmedborgare som är på väg att bli utvisade från landet och som är beredda att utnyttja denna metod

Kommissionen anser att detta krav är delvis uppfyllt med goda utsikter till fortsatta framsteg med tanke på bestämmelserna i lagen om utlänningar och internationellt skydd och de begränsade pilotprogrammen för beledsagat frivilligt återvändande som redan genomförts i Turkiet.

För att kommissionen ska kunna ge en bättre bedömning behöver den få in följande:

Uppgifter som gör det möjligt att kontrollera hur de nya bestämmelserna i den turkiska lagstiftningen om irreguljära migranters frivilliga återvändande faktiskt tillämpas. Statistik över hur många frivilliga återvändanden som beslutats och faktiskt genomförts av Turkiet.

Ø Tillhandahålla tillräcklig infrastruktur (inklusive förvarsenheter) och stärka ansvariga organ för att säkerställa faktisk utvisning av tredjelandsmedborgare som olagligt vistas på och/eller transiterar genom turkiskt territorium, samtidigt som de återvändande erbjuds all nödvändig rättshjälp och socialt och psykologiskt stöd samt anständiga och skäliga förvarsvillkor och förfaranden för avlägsnande

Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

För att göra ytterligare framsteg i arbetet med att uppfylla detta riktmärkeskrav rekommenderar kommissionen att Turkiet fortsätter bygga och utrusta mottagningscentrum som hyser irreguljära migranter under värdiga omständigheter medan arbetet med återtagande och avlägsnande pågår.

Kommissionen rekommenderar även att man förbättrar dessa människors faktiska tillgång till rättshjälp, socialt och psykologiskt stöd, värdiga och rimliga förfaranden för kvarhållande, i synnerhet genom samarbete med specialiserade organisationer, lämplig finansiering och insättande av välutbildad och motiverad personal.

4. BLOCK 3: ALLMÄN ORDNING OCH SÄKERHET

4.1. Allmän bedömning

Situationen i Turkiet på detta område är varierande och ibland självmotsägande.

De rättsvårdande myndigheterna är resursstarka och aktiva. Personalen är vanligen mycket professionella och engagerade specialister som gör stora ansträngningar för att bekämpa brottslighet, ofta med mycket goda resultat. Men resultaten när det gäller att upptäcka och spränga brottsligor som verksamma i landet eller deltar i gränsöverskridande nätverk motsvarar inte alltid förväntningarna.

Landet har omfattande och väletablerade verktyg för polisiärt och rättsligt samarbete med internationella motparter, däribland EU:s medlemsstater och EU:s organ. Men resultaten av samarbetet ligger dock under den nivå som både EU och Turkiet behöver. Svårigheterna har olika orsaker, såsom skillnaden mellan EU:s och Turkiets regelverk, de olika avtal som parterna har anslutit sig till och de olika inställningar länderna har i vissa frågor.

I många fall har turkiska tjänstemän utarbetat förslag till lagstiftning och avtal, som om de antogs skulle stärka samarbetet eller tillåta bättre utnyttjande av de turkiska rättsvårdande myndigheternas resurser, men regeringens godkännande och undertecknande av dessa har dragit ut på tiden i flera år av skäl som kommissionen inte känner till.

Många väsentliga framsteg tycks ligga inom räckhåll inom en snar framtid, förutsatt att det finns politisk vilja att stödja dem genom reformer.

4.2. Ytterligare kommentarer till riktmärkeskraven i blocket för allmän ordning och säkerhet

4.2.1. Förebyggande och bekämpning av organiserad brottslighet, terrorism och korruption

Ø Fortsätta och slutföra genomförandet av sin nationella strategi och handlingsplan för kampen mot organiserad brottslighet (särskilt gränsöverskridande aspekter) och säkerställa att det finns tillräckligt med personal och medel för genomförandet

Turkiet avsätter avsevärda ekonomiska, tekniska och mänskliga resurser för att bekämpa den organiserade brottsligheten. De rättsvårdande myndigheterna har nått betydande resultat på området, vilket framgår bland annat av den rapport om insatser mot människohandel och organiserad brottslighet under 2013 som lämnats av det turkiska polisväsendet.

Kommissionen saknar dock fortfarande upplysningar om vilka särskilda åtgärder som vidtagits av Turkiet för att genomföra handlingsplanen för kampen mot organiserad brottslighet, eller om hur sådana åtgärder och den nationella strategin för kampen mot organiserad brottslighet i praktiken ska bidra till att avvärja hotet från brottsligor som är verksamma i Turkiet. Det tycks inte heller finnas någon analys av hur den organiserade brottsligheten är uppbyggd och hur den arbetar i Turkiet. Enligt kommissionen är detta riktmärkeskrav därför endast delvis uppfyllt.

För att kommissionen ska kunna höja bedömningen bör Turkiet tillhandahålla följande:

· Uppgifter om vilka särskilda åtgärder som i praktiken vidtagits för att genomföra handlingsplanen.

· Upplysningar som ger kommissionen insikter i vilken typ av brottsligor som verkar i Turkiet och hur stora de är, särskilt de som arbetar nationellt eller gränsöverskridande, tillsammans med uppgifter om deras vanligaste geografiska och ekonomiska verksamhetsområden samt en beskrivning av hur de turkiska myndigheterna planerar att spränga dessa brottsligor och motverka deras verksamhet.

Ø Underteckna och ratificera Europarådets konvention om bekämpande av människohandel samt anta och faktiskt genomföra lagstiftning som omfattar bestämmelser anpassade till de standarder som anges i denna konvention samt i det EU-regelverk som har anknytning till förebyggandet av människohandel, lagföring av människohandlare samt skydd och bistånd till deras offer

Turkiets straffrättsliga lagstiftning och lagen om utlänningar och internationellt skydd innehåller bestämmelser som gör det möjligt att åtala människosmugglare och bistå offer för människohandel. Det saknas dock fortfarande övergripande lagstiftning om människohandel och Europarådskonventionen i frågan har undertecknats men inte ratificerats.

Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta krav är endast delvis uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta följande åtgärder:

Ratificera Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Anta övergripande lagstiftning om människohandel i enlighet med normerna i konventionen och EU:s regelverk.

Ø Tillhandahålla tillräcklig infrastruktur och tillräckligt med personal och medel för att säkerställa ett anständigt mottagande och skydd av människohandelns offers rättigheter och värdighet och stödja deras sociala och yrkesmässiga återanpassning

Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, tack vare det arbete som redan utförts i Turkiet för att stödja offer för människohandel.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta följande åtgärder:

Öka det stöd som tillhandahålls för att kunna hantera de många offer som räddas, i synnerhet genom att öppna och driva ytterligare nödbostäder. Utveckla program för att hjälpa offren att återintegrera sig i samhället, både socialt och yrkesmässigt. Se till att personal som arbetar med människohandelns offer får lämplig utbildning.

Ø Ratificera Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott och om finansiering av terrorism (CETS 198) och införliva dess bestämmelser i den inhemska lagstiftningen samt anta och faktiskt genomföra lagstiftning som gör det möjligt att uppfylla kraven i denna konvention och rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) om upprättande av ett system för frysning av tillgångar och en definition av terrorismfinansiering

Även om Turkiet ännu inte ratificerat konventionen, har landet utvecklat nationell lagstiftning och administrativ kapacitet att motverka penningtvätt och terrorismfinansiering. Kommissionen anser därför att detta krav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta följande åtgärder:

Ratificera och börja tillämpa konventionen. Se över nationell lagstiftning så att den är fullt förenlig med bestämmelserna i konventionen. Inrätta ett system för att centralisera insamlandet av statistik över förverkande av vinning av brott. Fullt ut genomföra rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder.

 Turkiet uppmanas även att överväga möjligheten att inrätta ett kontor för återvinning av tillgångar, för att kunna beslagta och återvinna behållning av brott.

Ø Ratificera Europarådets konvention om it-brottslighet samt anta lagstiftning och genomföra åtgärder som gör det möjligt att efterleva denna konvention

Kommissionen anser att detta krav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg med tanke på att Turkiet nyligen ratificerat konventionen, som ännu inte börjat tillämpas i landet, och eftersom de rättsvårdande myndigheterna utvecklat väsentlig kapacitet att motverka it-brottslighet.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att börja tillämpa konventionen och se över nationell lagstiftning så att den är fullt förenlig med bestämmelserna i konventionen, i synnerhet när det gäller artiklarna 9, 16, 17 och 18 i konventionen.

Ø Fortsätta att genomföra den nationella strategin och handlingsplanerna mot narkotika och narkotikamissbruk och utveckla samarbete med Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN)

Turkiet framstår som mycket engagerat i kampen mot narkotikasmuggling. Landet samarbetar även med ECNN och tillämpar strategin och handlingsplanen.

Den rapport om narkotika i Turkiet 2013 som offentliggjordes av det turkiska inrikesministeriet innehöll uttömmande uppgifter om narkotikasmuggling och narkotikamissbruk i Turkiet samt om Turkiets politik i dessa frågor. Turkiet har dock inte lämnat några närmare upplysningar om vilka särskilda åtgärder som vidtagits för att genomföra handlingsplanen.

Samarbetsavtalet med ECNN ratificerades av Turkiet den 29 juni 2012, men eftersom det officiella ratifikationsinstrumentet inte har deponerats av Turkiet kan avtalet inte träda i kraft.

Mot bakgrund av det ovanstående anser kommissionen att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

För att kunna lämna en bättre bedömning behöver kommissionen uttömmande uppgifter om de åtgärder Turkiet vidtagit för att faktiskt genomföra den nuvarande handlingsplanen mot narkotika och narkotikamissbruk.

Kommissionen rekommenderar även att Turkiet fortsätter förbättra den (redan goda) kvaliteten på sina årsrapporter och att landet ger avtalet med ECNN möjlighet att träda i kraft genom att det officiella ratifikationsinstrumentet deponeras.

Ø Fortsätta att genomföra den nationella strategin och handlingsplanen för korruptionsbekämpning och rekommendationerna från Greco - gruppen av stater mot korruption (utvärderingsomgång I, II och III)

Enligt kommissionen är detta krav endast delvis uppfyllt, eftersom de begränsade uppgifter som lämnats av Turkiet visar att bara vissa av Grecos rekommendationer fullgjorts på lämpligt sätt och att bara vissa av åtgärderna i handlingsplanen för korruptionsbekämpning har genomförts.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta följande åtgärder:

· Följa upp alla rekommendationer från Greco.

· Slutföra genomförandet av handlingsplanen för korruptionsbekämpning.

· Lämna ingående upplysningar om vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra dessa båda rekommendationer.

Eftersom den nuvarande nationella strategin och handlingsplanen för korruptionsbekämpning löper ut 2014, rekommenderar kommissionen även att Turkiet antar och börjar genomföra en ny strategi och handlingsplan.

Handlingarna bör bygga på en uttömmande analys av möjligheterna att förebygga och bekämpa korruption och bör bland annat innehålla följande:

· Tvingande tidsfrister för att genomföra de planerade åtgärderna.

· Budgetanslag.

· Uppgifter om vilka institutioner och personer som ska ansvara för att genomföra åtgärderna.

· Resultatindikatorer.

Det civila samhället bör delta i arbetet med att utarbeta dessa handlingar och följa resultaten, medan den övergripande bevakningen och noteringen om hur handlingsplanen genomförts bör göras av ett förvaltningsorgan eller en arbetsgrupp som har befogenheter att arbeta på ett tillräckligt oberoende sätt.

4.2.2. Rättsligt samarbete

Ø Genomföra och följa internationella konventioner om rättsligt samarbete i straffrättsliga ärenden (särskilt Europarådets konvention om utlämning (nr 24 från 1957, inklusive de ännu inte genomförda tilläggsprotokollen från 1975, 2010 och 2012), om ömsesidigt bistånd i straffrättsliga ärenden (nr 30 från 1959, inklusive det ännu inte genomförda tilläggsprotokollet från 2001) samt om överföring av dömda personer (nr 112 från 1983, inklusive det ännu inte genomförda tilläggsprotokollet från 1997)

Turkiet är redan part i många av de konventioner och protokoll som avses i detta riktmärkeskrav, genomför dem och avser att underteckna fler av dem. Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

Kommissionen rekommenderar att Turkiet undertecknar, ratificerar och börjar tillämpa de tre protokollen till konventionen om utlämning, protokollet till konventionen om ömsesidigt bistånd i straffrättsliga ärenden samt protokollet till konventionen om överföring av dömda personer, där Turkiet ännu inte deltar.

Ø Vidta åtgärder som syftar till att förbättra domares och åklagares effektivitet i det rättsliga samarbetet i straffrättsliga ärenden med EU:s medlemsstater och länder i regionen

Turkiska myndigheter och experter har utarbetat en enda övergripande rättsakt för att klart och tydligt fastställa vilka förfaranden som Turkiet ska följa, för att begära och tillhandahålla internationellt straffrättsligt samarbete på ett effektivt och verkningsfullt sätt. Någon sådan rättsakt har dock ännu inte antagits.

Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatta framsteg.

För att göra framsteg i arbetet med att uppfylla detta riktmärkeskrav, rekommenderar kommissionen Turkiet att överväga att anta en sådan övergripande rättsakt.

Kommissionen rekommenderar vidare att Turkiet fortsätter införa relevanta administrativa, tekniska och rättsliga åtgärder, däribland utbildning, så att man snabbare kan besvara ansökningar om ömsesidigt rättsligt bistånd i straffrättsliga ärenden.

Ø Utveckla arbetsförbindelser med Eurojust

Turkiet har god nytta av alla eventuella möjligheter till närmare förbindelser med Eurojust som erbjuds. Men Turkiets möjligheter att utveckla ett omfattande samarbete med Eurojust begränsas av strukturella brister, eftersom det saknas nationell lagstiftning om uppgiftsskydd som uppfyller kraven i EU:s regelverk. Därför får Eurojust inte lämna ut personuppgifter eller sekretessbelagda uppgifter i vissa rättsärenden till de turkiska myndigheterna.

Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta krav är endast delvis uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att anta och börja tillämpa nationell lagstiftning om uppgiftsskydd som uppfyller kraven i EU:s regelverk.

Kommission rekommenderar samtidigt att landet även lämnar upplysningar om vilka åtgärder som planeras för att utveckla arbetsförbindelserna med Eurojust.

Ø Fortsätta att genomföra 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn och ansluta sig till 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn samt till 2007 års Haagkonvention om internationell indrivning av underhåll för barn och andra familjemedlemmar

Turkiet tillämpar 1980 års Haagkonvention, även om förfarandena ofta drar ut på tiden. Turkiet deltar inte i 1996 och 2007 års konventioner, trots att landet deltar i andra konventioner som avser liknande frågor, vilka dock hanteras på ett annat sätt. Med tanke på detta anser kommissionen att detta krav är endast delvis uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta följande åtgärder:

Ansluta sig till 1996 och 2007 års Haagkonventioner. Vidta konkreta åtgärder för att begränsa förseningarna i förfaranden med anknytning till 1980 års Haagkonvention på en rimlig nivå.

På denna punkt uppmanas Turkiet att särskilt beakta möjligheten att omarbeta det förfarande som nu används för att tillämpa Haagkonventionen, för att snabbare kunna inleda rättsliga förfaranden (i synnerhet överklaganden) och förkorta handläggningstiden, samt möjligheterna att pröva dessa förfaranden i specialdomstol.

Turkiet uppmanas även att överväga möjligheten att utse en domare som kontaktperson i International Hague Network of Judges, för att underlätta samarbetet i frågor som omfattas av Haagkonventionen.  

Ø Erbjuda effektivt rättsligt samarbete i straffrättsliga ärenden till alla EU:s medlemsstater, även i utlämningsärenden, bland annat genom att främja direktkontakter mellan centrala myndigheter

Turkiets möjligheter att fullt ut samarbeta med EU:s medlemsstater i utlämningsärenden hindras i första hand av strukturella begränsningar, i synnerhet det grundlagsbaserade valet att inte tillåta utlämning av egna medborgare. Inte heller kan EU:s medborgare utlämnas till Turkiet. Inom ramen för dessa gränser och med hänsyn till ömsesidighetsprincipen och tillämpliga internationella överenskommelser är Turkiet dock i princip redo att samarbeta med EU:s medlemsstater om utlämning av personer som inte är medborgare i landet. Den turkiska rättsordningen tillåter även att Turkiet väcker åtal nationellt eller verkställer domar som meddelats av utländsk domstol avseende turkiska medborgare som tagit sin tillflykt till turkiskt territorium efter att ha begått brott i andra länder.

Ett annat hinder för Turkiets samarbete med EU:s medlemsstater i straffrättsliga frågor är det motstånd som landet uppvisat mot att positivt följa upp förfrågningar om rättsligt samarbete från vissa av EU:s medlemsstater, som tidigare avvisat förfrågningar från Turkiet om rättsligt samarbete. Turkiet följer denna linje även när en medlemsstat avböjt samarbete av tekniska skäl, till exempel på grund av skillnader i den lagstiftning eller de skyddsåtgärder som används i EU-medlemsstaten respektive Turkiet i fråga om det brott som ansökan avser. Trots denna viktiga begränsning erbjuder Turkiet de flesta av EU:s medlemsstater ett effektivt rättsligt samarbete i straffrättsliga ärenden, även om samarbetets omfattning och effektivitet kan variera väsentligt.

Mot denna bakgrund anser kommissionen att detta riktmärkeskrav är delvis uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att göra följande:

· Uppvisa samarbetsvilja när myndigheter i medlemsstaterna kontaktar dem för att inleda straffrättsligt samarbete. Skapa en god nivå på det ömsesidiga informationsutbytet om tillämplig lagstiftning och förfaranden i respektive land samt avstå från en strikt tillämpning av ömsesidighetsprincipen.

· Fortsätta reformen av det turkiska straffrättsliga systemet och lagstiftningen för att nå ytterligare harmonisering med EU:s bestämmelser och de europeiska normerna, samt bevara domstolsväsendets oberoende och stärka rättssäkerheten.

· Hjälpa medlemsstaternas myndigheter att kartlägga och tillämpa förfaranden enligt turkisk lagstiftning för att kunna åtala brott som begåtts på EU:s territorium av turkiska medborgare som därefter tagit sin flykt till turkiskt territorium.

· Erbjuda rättsligt samarbete i straffrättsliga ärenden till alla EU:s medlemsstater, utan undantag, även till myndigheter i Republiken Cypern.

4.2.3. Samarbete på det rättsvårdande området

Ø Vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa effektivt och ändamålsenligt samarbete för brottsförebyggande och brottsbekämpning mellan berörda nationella myndigheter – särskilt gränsvakter, polis och tulltjänstemän genom fullt utvecklat samarbete mellan myndigheterna på området underrättelse och informationsutbyte – samt samarbete med de rättsliga myndigheterna

Turkiets rättsvårdande myndigheter delar inte rutinmässigt resurser och arbetsverktyg eller tillgången till sina respektive att databaser och underrättelser med andra myndigheter. Man har dock inrättat system för samordning och informationsutbyte och gett rättsväsendet tillgång till alla relevanta förfaranden via databasen UYAP, samtidigt som polisen och tullen har förbättrat sitt samarbete genom ett protokoll som gör det möjligt att utbyta uppgifter. Kommissionen anser därför att detta riktmärkeskrav är nästan uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att fortsätta utveckla samarbetet mellan de rättsvårdande myndigheterna och andra berörda organ i den offentliga sektorn, i synnerhet för att förbättra deras möjligheter att ta fram gemensamma hotbilder, genomföra gemensamma insatser och i högre grad utnyttja varandras kompetens för att inleda och genomföra utredningar.

Ø Förstärka det regionala samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter och genomföra bilaterala och multilaterala operativa samarbetsavtal, inbegripet genom att utan dröjsmål utbyta relevant information med behöriga rättsvårdande myndigheter i EU:s medlemsstater

Kommissionen anser att detta krav är nästan uppfyllt med tanke på Turkiets deltagande i olika internationella organisationer som är verksamma i polisiära frågor, i synnerhet Interpol, och eftersom landet ingått säkerhetsavtal med de flesta av EU:s medlemsstater.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att erbjuda polissamarbete, även i Interpolärenden, med polismyndigheter i alla EU:s medlemsstater, även Republiken Cypern.

Ø Förbättra kvalitet och kapacitet i de rättsvårdande myndigheternas operativa verksamhet och särskilda utredningsverksamhet för att på ett effektivare sätt angripa grov och gränsöverskridande brottslighet, inbegripet bedrägeri med identitets- och resehandlingar

Turkiets rättsvårdande myndigheter tycks ha god tillgång till den kapacitet som detta riktmärkeskrav gäller. Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav är uppfyllt.

Ø Effektivt samarbeta med Olaf och Europol när det gäller att skydda euron mot förfalskning

Turkiet samarbetar effektivt och regelbundet med relevanta myndigheter på EU-nivå och i EU:s medlemsstater för att skydda euron mot förfalskning. Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav är uppfyllt.

Ø Stärka kapaciteten i Masak (den turkiska regeringens organ för utredning av ekonomisk brottslighet) och utveckla dess samarbete med andra finansunderrättelseenheter inom EU:s medlemsstater

Masak är en relativt ny institution, men med tanke på dess breda verksamhetsfält och det samarbete som man redan utvecklat med ekobrottsmyndigheter i EU:s medlemsstater anser kommissionen att detta krav är delvis uppfyllt, med goda utsikter till fortsatt framsteg.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta fler åtgärder för att bygga vidare på Masaks kapacitet och utveckla arbetsredskap som ökar utredningarnas kvalitetet, kvantitet och omfattning, bland annat på följande sätt:

Öka Masaks kapacitet att samla in, behandla och analysera uppgifter om misstänkta transaktioner för att kunna göra mer effektiva och framgångsrika utredningar. Samla in och framställa statistik om antalet misstänkta transaktioner som utmynnar i åtal för penningtvätt samt om antalet fällande domar. Gå igenom de interna resurserna för att se över om Masaks system, personal och resurser är lämpliga. Göra nationella riskbedömningar för att kartlägga hur penningtvätt genomförs i Turkiet, upptäcka finansiella produkter och företag som är utsatta för höga risker och arbeta med de reglerade sektorerna för att minska dessa risker. Denna riskbedömning kan användas för att utveckla en ny turkisk handlingsplan för bekämpning av penningtvätt. Analysera vilken bevakning som utförs för den turkiska handlingsplanen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, för att se till att de är förenliga och harmoniserade med praxis i EU:s medlemsstater. Ta fram ett system för att bedöma kompetensen hos övervakningsansvariga som arbetar med den turkiska handlingsplanen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Genomföra gemensam utbildning om den turkiska handlingsplanen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism med turkiska rättsvårdande myndigheter.

Ø Fortsätta genomföra det strategiska avtalet med Europol

Kommissionen anser att detta krav är nästan uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att fortsätta arbeta för att utveckla alla möjliga typer av samarbete inom ramen för det strategiska avtalet.

Ø Slutföra samt fullständigt och effektivt genomföra ett avtal om operativt samarbete med Europol

Detta krav är inte uppfyllt.

För att Turkiet ska närma sig undertecknande av ett operativt samarbetsavtal med Europol, rekommenderar kommissionen att Turkiet antar och börjar tillämpa nationell lagstiftning om uppgiftsskydd som uppfyller kraven i EU:s regelverk.

4.2.4 Uppgiftsskydd

Ø Underteckna, ratificera och följa relevanta internationella konventioner, särskilt Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter från 1981 och dess tilläggsprotokoll nr 181

Kommissionen anser att detta krav inte är uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar att Turkiet ratificerar och genomför konventionen och tilläggsprotokollet.

Ø Anta och genomföra lagstiftning om skydd av personuppgifter i enlighet med EU:s standarder, särskilt när det gäller oberoendet hos den myndighet som har ansvaret för att garantera skyddet av personuppgifter

Kommissionen anser att detta krav inte är uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att anta och börja tillämpa nationell lagstiftning om uppgiftsskydd som uppfyller kraven i EU:s regelverk.

5. BLOCK 4: GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETER

5.1. Allmän bedömning

 I den mån detta är relevant för att kunna bedöma framstegen i fråga om viseringsliberalisering kan det fastställas att Turkiet har gjort goda framsteg och vidtagit väsentliga åtgärder på de områden som omfattas av kravspecifikationen i detta block. I många fall håller reformer och nya metoder redan på att utarbetas. Kommissionen uppmanar Turkiet att fortsätta arbetet.

5.2. Ytterligare kommentarer till riktmärkeskraven i blocket för grundläggande rättigheter

5.2.1. Fri rörlighet för medborgare

Se till att den fria rörligheten för Turkiets medborgare inte är föremål för oberättigade restriktioner, inbegripet åtgärder av diskriminerande art, baserade på någon grund som kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller trosuppfattning, politisk eller annan uppfattning, medlemskap i en nationell minoritet, egendom, födelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning samt vid behov genomföra fullständiga utredningar av denna typ av ärenden

Kommissionen anser att detta krav är uppfyllt eftersom fri rörlighet i stort sett är garanterad i Turkiet och det inte tycks finnas några större hinder för att utöva denna rättighet i praktiken.

5.2.2. Villkor och förfaranden för utfärdande av identitetshandlingar

Ø Tillhandahålla information om de villkor och omständigheter som gäller för erhållandet av turkiskt medborgarskap

Turkiet har lämnat nödvändiga uppgifter om villkoren för att erhålla turkiskt medborgarskap. Kommissionen anser därför att Turkiet har uppfyllt detta krav.

Ø Tillhandahålla information om villkoren för ändring av personuppgifter

Turkiet har lämnat nödvändiga uppgifter om villkoren för att begära ändring av personuppgifter. Kommissionen anser därför att Turkiet har uppfyllt detta krav.

Ø Säkerställa fullständig och faktisk tillgång till rese- och identitetshandlingar för alla medborgare, inbegripet kvinnor, barn, personer med funktionsnedsättning, personer som tillhör minoriteter, internflyktingar och andra utsatta grupper

Turkisk lagstiftning innehåller bestämmelser om tillgång till rese- och identitetshandlingar för alla medborgare. Kommissionen anser därför att Turkiet har uppfyllt detta krav.

Ø Säkerställa fullständig och faktisk tillgång till identitetshandlingar för de flyktingar och statslösa personer som vistas i Turkiet

Kommissionen anser att detta krav är nästan uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar att Turkiet fortsätter att arbeta för registrering i god tid och tillgång till riktiga identitetshandlingar för alla personer som söker eller beviljats internationellt skydd i landet.

Tillhandahålla tillgänglig information om krav för registrering för utlänningar som önskar uppehålla sig i Turkiet och säkerställa lika och öppen tillämpning av respektive lagstiftning

Med tanke på bestämmelserna i den nya lagen om utlänningar och internationellt skydd anser kommissionen att detta krav är uppfyllt.

5.2.3. Mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter

Ø Utveckla och genomföra strategier som på ett effektivt sätt åtgärdar romers sociala utanförskap samt marginalisering och diskriminering i tillgång till utbildning och hälsovård samt deras svårighet att få tillgång till id-kort, bostäder, sysselsättning och deltagande i samhällslivet

Kommissionen anser att detta krav är endast delvis uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta följande åtgärder:

Anta en omfattande strategi och en handlingsplan för att förbättra situationen för den romska befolkningen i Turkiet, med utgångspunkt i bestämmelserna i EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer från 2011 samt genomföra och övervaka strategin i samarbete med romska organisationer i det civila samhället. Förse det berörda departement med lämpliga resurser för att faktiskt samordna genomförandet av strategin och handlingsplanen. Öka insamlingen av kvalitativa och kvantitativa uppgifter om integrationen av romer och om framstegen med genomförandet av den övergripande strategin och handlingsplanen avseende romer. Som ett led i de planerade åtgärderna för bosättning för romer se till att dessa åtgärder åtföljs av program för social integration. Anta lagstiftning mot diskriminering med utgångspunkt i EU:s regelverk om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung.  

Ø Ratificera tilläggsprotokoll nr 4 och 7 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)

Detta krav är delvis uppfyllt eftersom Turkiet har undertecknat men inte ratificerat tilläggsprotokoll nr 4 och 7 till Europakonventionen.

Kommissionen rekommenderar att Turkiet ratificerar och genomför de båda tilläggsprotokollen.

Turkiet skulle även kunna genomföra en undersökning för att kontrollera om den nationella lagstiftningen är förenlig med bestämmelserna i de ovannämnda protokollen. Om undersökningen påvisar väsentliga brister rekommenderar kommissionen att Turkiet vidtar lämpliga åtgärder.

Revidera – i enlighet med Europakonventionen och Europadomstolens rättspraxis, EU:s regelverk och praxis i EU:s medlemsstater – den rättsliga ramen avseende organiserad brottslighet och terrorism samt domstolarnas, säkerhetsstyrkornas och de rättsvårdande myndigheternas tolkning av denna, i syfte att säkerställa rätten till frihet och säkerhet, rätten till en rättvis rättegång samt yttrandefrihet, mötesfrihet och organisationsfrihet i praktiken

Kommissionen anser att detta krav är endast delvis uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar Turkiet att vidta följande åtgärder:

Fortsätta genomföra handlingsplanen om förebyggande av kränkningar av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt tillhandahålla nödvändiga mänskliga och ekonomiska resurser för att se till att handlingsplanen genomförs och bevakas. Fortsätta sina konstruktiva insatser avseende de så kallade Incalärendena så att ministerkommittéen kan avsluta övervakningen av dessa ärenden. Vidta åtgärder för att i praktiken stärka enskildas möjligheter att vända sig till författningsdomstolen samt stärka ombudsmannaämbetet och de nationella myndigheter som arbetar med mänskliga rättigheter. Fortsätta se över och ändra lagstiftningen om insatser mot terrorism med utgångspunkt i EU:s normer samt samarbeta med företrädare från det civila samhället. Vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att tjänstemän, domare och åklagare vid rättsvårdande myndigheter tolkar gällande lagstiftning på ett konsekvent sätt med hänsyn till bestämmelserna i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Dessa åtgärder bör omfatta medvetandegörande insatser, utbildning och inrättande av ett självständigt och oberoende tillsynsorgan för polisbrott.

6. BLOCK 5: ÅTERTAGANDE AV IRREGULJÄRA MIGRANTER

6.1. Allmän bedömning

Genomförandet på detta område kräver betydande ytterligare insatser. Vissa positiva åtgärder som redan vidtagits av Turkiet förtjänar att uppmärksammas, till exempel ratificeringen av återtagandeavtalet mellan Turkiet och EU och inrättandet av en ny administrativ struktur som ansvarar för hanteringen av återtagandeärenden.

Men eftersom avtalet trädde i kraft först den 1 oktober 2014 har inga uppgifter om genomförandet ännu kunnat samlas in. En central bestämmelse avseende återtagande av tredjelandsmedborgare kommer dessutom att börja tillämpas först tre år senare. Det är därför inte möjligt att göra en uttömmande bedömning av hur detta block genomförts dessförinnan. Ett annat viktigt krav inom detta block som avser fullständigt genomförande av befintliga återtagandeskyldigheter gentemot enskilda medlemsstater i EU kan bedömas i nuläget, men är för närvarande tyvärr inte fullgjort på ett tillfredsställande sätt.

6.2. Ytterligare kommentarer till riktmärkeskraven i blocket för återtagande

Ø Fullständigt och effektivt genomföra de befintliga återtagandeskyldigheterna gentemot medlemsstaterna

Kommissionen anser att detta krav inte är uppfyllt eftersom Turkiet sällan accepterar ansökningar om återtagande från Grekland och eftersom Turkiet år 2013 ensidigt beslutade att upphöra att samarbeta med Bulgarien i fråga om återtagande (vilket skett fram till dess).  

Kommissionen rekommenderar att Turkiet genomför alla sina återtagandeskyldigheter gentemot medlemsstaterna och bibehåller ett gott samarbete på detta arbetsområde.

Ø Ratificera det återtagandeavtal mellan EU och Turkiet som paraferades den 21 juni 2012

Eftersom Turkiet ratificerat återtagandeavtalet är detta krav uppfyllt.

Ø Fullständigt och effektivt genomföra alla bestämmelser i återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet, på ett sådant sätt att säkra resultat kan uppvisas som bekräftelse på att återtagandeförfarandena fungerar korrekt i förhållande till samtliga medlemsstater

Kommissionen anser att detta riktmärkeskrav inte är uppfyllt eftersom återtagandeavtalet med EU trädde i kraft först den 1 oktober 2014 och en del centrala bestämmelser i avtalet kommer att börja tillämpas först tre år efter den dagen.

Ø Fastställa och tillämpa interna förfaranden som möjliggör identifiering och återsändande, snabbt och effektivt, av turkiska medborgare, tredjelandsmedborgare och statslösa personer som inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa till eller vistelse i eller bosättning på någon av medlemsstaternas territorium och förenklad transitering av personer som ska återsändas till sitt bestämmelseland, i god samarbetsanda

Turkiet har nationella förfaranden för återsändande av irreguljära migranter, och dessa brukar kunna tillämpas smidigt även på turkiska medborgare. Inget tyder på att det finns förfaranden för att säkerställa att irreguljära migranter, i synnerhet tredjelandsmedborgare, återtas inom utsatt tid. Kommissionen anser därför att detta krav är endast delvis uppfyllt.

Kommissionen rekommenderar att Turkiet utvecklar de interna förfaranden som nämns i detta krav, däribland förfaranden för ett smidigt genomförande av påskyndade gränsförfaranden och informera kommissionen om framstegen.

Turkiet bör slutföra rekryteringen till och utbildningen av personalen vid landets generaldirektorat för migrationshantering, som nu ska hantera återtagande och återsändande av tredjelandsmedborgare. Man bör även klart och tydligt ange generaldirektoratets ansvarsområden och hur det ska samarbeta med personalen vid andra rättsvårdande myndigheter och gränsmyndigheter som är vana att hantera irreguljära migranter.

Ø Stärka den behöriga myndighetens förmåga att behandla ansökningar om återtagande inom den tidsram som anges i återtagandeavtalet och begränsa antalet oavgjorda ansökningar om återtagande, även sådana som rör tredjelandsmedborgare

Återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet har börjat tillämpas först nyligen. Under tre år efter det att avtalet trätt i kraft kommer det vidare att tillämpas endast partiellt eftersom vissa avtalsbestämmelser ännu inte är tillämpliga. Därför är det ännu inte möjligt att bedöma i vilken mån de frister som fastställs i avtalet med avseende på behandlingen av återtagandeansökningar följs. Därför anser kommissionen att detta krav inte är uppfyllt.

Ø Säkerställa att ansökningar om återtagande behandlas i enlighet med nationella krav och EU-krav på uppgiftsskydd

Detta krav är inte uppfyllt eftersom Turkiet ännu inte antagit lagstiftning om uppgiftsskydd som följer EU:s normer.

Ø Sammanställa och i läglig tid delge medlemsstaternas behöriga myndigheter och Europeiska kommissionen detaljerad återtagandestatistik

Eftersom återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet ännu inte börjat tillämpas är det ännu inte möjligt att avgöra i vilken mån statistik över återtagande sammanställs och delges. Kommissionen anser därför att detta krav inte är uppfyllt.

7. STATISTIK

7.1. Allmän bedömning

De statistiska indikatorerna i den färdplan som används för att följa förändringarna i Turkiets riskprofil tyder på en relativt positiv utveckling, med två undantag. Ett undantag är samarbetet i fråga om återtagande, som fortfarande fungerar dåligt. Det andra undantaget är att allt fler människor anländer till EU från Turkiet med hjälp av falska eller förfalskade resehandlingar.

7.2. Ytterligare kommentarer till statistiken

Ø Andelen viseringsansökningar som avslås för sökande från Turkiet

Antalet avslagna viseringsansökningar i Turkiet har minskat marginellt men stadigt.

År 2010 avslogs 6,73 % av ansökningarna om C-visering (något mer än det genomsnittliga antalet avslag vid EU:s medlemsstaters beskickningar i hela världen som låg på 5,79 %). År 2011 avslogs 5,04 % av ansökningarna om C-visering (något mindre än det genomsnittliga antalet avslag vid EU:s medlemsstaters beskickningar i hela världen som låg på 5,5 %). År 2012 avslogs 4, 51 % av ansökningarna om C-visering (något mindre än det genomsnittliga antalet avslag vid EU:s medlemsstaters beskickningar i hela världen som låg på 4,77 %). År 2013 inkom 780 846 ansökningar om C-visering och 36 901 ansökningar avslogs vilket innebär att 4,7 % av ansökningarna avslogs (något mindre än det genomsnittliga antalet avslag vid EU:s medlemsstaters beskickningar i hela världen som låg på 4,8 %).

Medan andelen avslagna viseringsansökningar minskade fortsatte däremot ansökningarna om Schengenvisering i Turkiet öka (med 61 % mellan år 2009 och 2013) vilket omfattade 780 846 av de C-viseringar som utfärdades år 2013.

Ø Andelen inresor till det gemensamma Schengenområdet som nekas turkiska medborgare

Antalet turkiska medborgare som vägrades inresa till Schengenområdet minskade från 1 889 personer år 2011, till 1 763 personer år 2012 och 1 715 personer år 2013.

Ø Antalet turkiska medborgare som påträffas vid olaglig inresa eller vistelse på medlemsstaternas territorium

Antalet turkiska medborgare som rest in illegalt till någon av EU:s medlemsstater minskade från 700 personer år 2011, till 416 personer år 2012 och 317 personer år 2013.

Antalet turkiska medborgare som olagligen uppehöll sig i någon av EU:s medlemsstater minskade från 7 803 personer år 2011, till 7 220 personer år 2012 och 6 744 personer år 2013.

Utvecklingen är positiv i båda fallen ovan.

Ø Det totala antalet asylansökningar från turkiska medborgare i EU:s medlemsstater

Antalet asylansökningar från turkiska medborgare har minskat sedan 2008. Antalet ansökningar minskade från 7 115 stycken år 2008, till 7 030 stycken år 2009, 6 360 stycken år 2010, 6 505 stycken år 2011, 6 210 stycken år 2012, och 5 625 stycken år 2013. Även om antalet ansökningar är relativt högt för ett stabilt och demokratiskt land som Turkiet är utvecklingen med avseende på detta krav positiv.

Andelen beviljade asylansökningar har dock ökat från 11 % år 2008 till 19,3 % år 2013, vilket tyder på att det antal turkiska medborgare som ansetts vara i behov av internationellt skydd har ökat.

Ø Antalet ansökningar om återtagande, inbegripet ansökningar från tredjelandsmedborgare, som medlemsstaterna översänt till Turkiet och som avslagits av landet

År 2011 återsändes 2 643 irreguljära migranter till Turkiet, år 2012 återsändes 2 161 personer och år 2013 återsändes 1 777 personer. Av dessa var 1 866, 1 666 respektive 1 445 personer turkiska medborgare.

Antalet irreguljära migranter (de flesta inte turkiska medborgare) för vilka Grekland begärt återtagande uppgick år 2011 till 18 758 personer, år 2012 till 20 464 personer och år 2013 till 3 413 personer. Antalet ansökningar som avslagits eller vägrats av Turkiet var mycket högt och uppgick till 17 206 stycken år 2011 (91 %), 19 641 stycken år 2012 (96 %) och 3 079 stycken år 2013 (90 %).

Ø Antalet tredjelandsmedborgare som anlänt direkt från Turkiets territorium, som påträffats i färd med att olagligen försöka ta sig över EU:s yttre gränser eller som olagligen vistas i EU

Antalet tredjelandsmedborgare som anlände direkt från Turkiet till EU uppgick till 56 201 personer år 2011, 36 307 personer år 2012 och 24 262 personer år 2013. Siffrorna är relativt höga men trenden är sjunkande.

Ø Antalet tredjelandsmedborgare som anlänt till EU eller som försöker ta sig över EU:s yttre gränser, som kommer direkt från Turkiets territorium och som påträffas med olagliga resehandlingar

Antalet personer (även turkiska medborgare och andra tredjelandsmedborgare) som anlände direkt från Turkiet och som vid gränsövergången till EU hade olagliga resehandlingar uppgick till 629 personer år 2011, 927 personer år 2012 och 1 693 personer år 2013. Antalet växer. De flesta (84 % år 2013) anlände med flyg från Turkiet.

Ø Antalet insatser som genomförts av turkiska rättsvårdande myndigheter mot kriminella organisationer som ägnar sig åt människohandel och människosmuggling samt antalet gripna människohandlare och människosmugglare

Det var inte möjligt att få entydig statistik över vilka övergripande resultat Turkiet nått i dessa frågor, utan bara separat statistik över resultat som nåtts av vissa av de rättsvårdande myndigheterna. I den rapport om insatser mot människohandel och organiserad brottslighet under 2013 som lämnats av det turkiska polisväsendet anges att 312 insatser genomfördes år 2012 och 335 insatser år 2013 avseende smuggling av migranter och att 24 respektive 17 insatser gjordes mot människohandel. Insatserna ledde till åtal mot 1 036 respektive 918 människosmugglare och 140 respektive 89 människohandlare.

8. SLUTSATSER

Dialogen mellan EU och Turkiet om viseringsliberalisering inleddes med att kommissionen den 16 december 2013 lade fram färdplanen mot en viseringsfri ordning med Turkiet.

Denna första rapport om hur färdplanen genomförts, som lämnas efter det första årets förhandlingar, visar att Turkiet redan är på god väg att genomföra många av riktmärkeskraven i färdplanen och har kapacitet att göra ytterligare framsteg för att uppfylla alla riktmärkeskrav, förutsatt att Turkiet utvecklar samarbetet med EU och alla dess medlemsstater på de berörda områdena samt inleder och genomföra flera viktiga lagstiftnings- och förvaltningsreformer. Den rättsliga och administrativa situationen och utvecklingen i Turkiet och det övergripande samarbetet med EU har dock ännu inte nått ett stadium som gör att kommissionen kan föreslå att rådet och Europaparlamentet ska avskaffa viseringskravet för turkiska medborgare i Schengenområdet.

Ingående upplysningar om vilka områden som kräver reformer och ökat samarbete har lämnats i rapporten. Följande förteckning sammanfattar de viktigaste frågorna.

När det gäller dokumentsäkerhet bör Turkiet börja utfärda nya passhandlingar som i enlighet med unionens regelverk innehåller biometriska uppgifter och bör utveckla ett effektivt informationsutbyte och samarbete med EU:s medlemsstater för att spåra falska resehandlingar. När det gäller migrationshantering kommer Turkiet att behöva se till att den nya lagen om utlänningar och internationellt skydd faktiskt tillämpas konsekvent, bland annat med hjälp av lämplig sekundärlagstiftning, samtidigt som inrättandet av generaldirektoratet för migrationshantering kommer att behöva kompletteras. Åtgärder bör vidtas i Turkiet för att upprätta ett modernare, effektivare och mer integrerat gränsförvaltningssystem, för att stärka viseringssystemet samt utveckla ett bättre gränssamarbete med EU:s medlemsstater. EU:s avtal om återtagande med Turkiet trädde i kraft den 1 oktober 2014. EU förväntar sig nu att avtalet genomförs till fullo och på ett verkningsfullt sätt i förhållande till samtliga medlemsstater. De befintliga bilaterala återtagandeskyldigheterna som redan föreligger mellan Turkiet och EU:s medlemsstater bör genomföras mer effektivt. I fråga om allmän ordning och säkerhet bör Turkiet underteckna, ratificera och börja tillämpa flera internationella överenskommelser samt genomföra dem på ett samarbetsfrämjande sätt, anta nationell lagstiftning som följer europeiska och internationella normer samt fortsätta reformen av Turkiets rättsväsende för att bevara dess oberoende och effektivitet. Detta kommer att bidra till att stödja de insatser som Turkiets rättsvårdande myndigheter gör mot organiserad brottslighet och bidra till att utveckla det polisiära och rättsliga samarbetet med deras motparter i EU:s medlemsstater. Framsteg i fråga om uppgiftsskydd kommer i synnerhet att göra det möjligt att förbättra kontakterna med Europol och Eurojust. När det gäller de grundläggande rättigheterna bör Turkiet fortsätta att se över lagstiftningen om insatser mot terrorism och arbeta för att genomföra denna lagstiftning i enlighet med bestämmelserna i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Turkiet bör även anta och genomföra en omfattande strategi och handlingsplan för att förbättra situationen för personer av romsk härkomst som är bosatta i Turkiet och anta lagstiftning för att förebygga diskriminering och underlätta social integration.

Kommissionen är säker på att Turkiet kommer att göra sitt bästa för att utveckla och genomföra både dessa reformer och samarbetet, och uppmanar landet att hålla kommissionen underrättad om hur uppfyllandet av riktmärkeskraven utvecklas.

Kommission är fast besluten att stödja Turkiet i denna uppgift med alla ekonomiska och tekniska resurser som EU har tillgång till, bland annat genom instrumentet för stöd inför anslutningen.

Kommissionen gör detta därför att den eftersträvar partnerskap och en rättvisare fördelning av bördan, men också därför att den är medveten om att de flesta åtgärder som stödjer Turkiets framsteg på vägen mot viseringsliberalisering enligt färdplanen och som dessutom rekommenderas i den här rapporten, om de genomförs på lämpligt sätt, ytterligare kommer att öka anpassningen av Turkiets lagstiftning, förvaltningskapacitet och metoder till EU:s normer.

Kommissionen kommer även fortsättningsvis att följa Turkiets framsteg med genomförandet av de riktmärkeskrav som fastställts i färdplanen för en viseringsfri ordning med Turkiet och med de särskilda rekommendationerna i denna rapport. En andra rapport kommer att utarbetas inom tolv månader.

[1] Kommissionens lägesrapport om Turkiet 2014, arbetsdokument från kommissionens avdelningar SWD(2014) 307, som åtföljer kommissionens meddelande om strategin för utvidgningen och huvudfrågor 2014–2015, COM(2014) 700 av den 8 oktober 2014.