52014DC0540

Innehållsförteckning

1............ Inledning. 3

2............ Transaktioner som täcks av EU-budgeten. 3

3............ Utvecklingen för garanterade transaktioner 5

3.1......... Insatser som förvaltas direkt av kommissionen. 5

3.1.1...... Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen. 5

3.1.2...... Systemet för betalningsbalansstöd (betalningsbalansfaciliteten) 6

3.1.3...... Lån för makroekonomiskt stöd (MFA-lån) 6

3.1.4...... Euratomlån. 7

3.2......... Utvecklingen för EIB:s externa utlåningstransaktioner 7

4............ Risker som täcks av EU-budgeten. 8

4.1......... Definition av risk. 8

4.2......... 4.2. Total risksammansättning. 9

4.3......... Årlig risk som täcks av EU-budgeten. 11

4.3.1...... Risk som avser medlemsstater 11

4.3.2...... Risk kopplad till tredjeländer 12

5............ Aktivering av garantier och fondens utveckling. 14

5.1......... Aktivering av garantier 14

5.1.1...... Betalningar från likvida medel 14

5.1.2...... Utbetalningar från EU-budgeten. 14

5.1.3...... Begäran om att ta fonden i anspråk och återvinning. 14

5.2......... Fondens utveckling. 15

1.           Inledning

Den här rapporten ska kartlägga de kreditrisker som belastar EU-budgeten till följd av garantier som lämnats och utlåningstransaktioner som genomförts direkt av Europeiska unionen eller indirekt genom den garanti som beviljats för EIB:s finansieringsprojekt utanför unionen.

Denna rapport lämnas i enlighet med artikel 149 i budgetförordningen[1] som kräver att kommissionen årligen rapporterar till Europaparlamentet och rådet om garantier som belastar EU-budgeten och de motsvarande riskerna[2].

Denna rapport har följande struktur: i avsnitt 2 påminns om huvuddragen i de transaktioner som garanteras av EU-budgeten; flera andra kompletterande krishanteringsmekanismer, som inte medför någon risk för EU:s budget, presenteras också. I avsnitt 3 beskrivs utvecklingen av garantitransaktionerna. Därefter, i avsnitt 4 belyses de huvudsakliga risker som täcks av EU:s budget, medan avsnitt 5 beskriver aktiveringen av garantier och utvecklingen av garantifonden för externa åtgärder (fonden)[3].

Ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar (SWD) kompletterar denna rapport med ett antal detaljerade tabeller och förklarande anmärkningar. Det innehåller också en makroekonomisk analys av de länder som omfattas av EU:s lån och/eller garantier, som svarar för den större delen av fondens exponering.

2.           Transaktioner som täcks av EU-budgeten

De risker som täcks av gemenskapens budget avser ett rett spektrum av låne- och garantitransaktioner som kan delas in i följande två kategorier:

– Lån med makroekonomiska mål som Europeiska unionen beviljar, dvs. lån för makroekonomiskt stöd[4] (MFA) till tredjeländer och – i samarbete med Bretton Woods-institutionerna, lån för att stötta betalningsbalansen[5] (BOP) i medlemsstater utanför euroområdet som har drabbats av betalningsbalansproblem. Därutöver lån inom ramen för den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM)[6] för att stötta medlemsländer i euroområdet som drabbas eller allvarligt hotas av en allvarlig ekonomisk och finansiell störning orsakad av extraordinära händelser som de inte råder över, och

– lån med mikroekonomiska mål, dvs. Euratomlån och framför allt utlåning från Europeiska investeringsbanken (EIB) för finansiering av insatser i tredjeland (EIB:s externa utlåning), som täcks av EU-garantier[7].

EIB:s garanterade externa utlåning, Euratomlånen och lån för makroekonomiskt stöd till tredjeländer har sedan 1994 täckts av garantifonden för åtgärder avseende tredjeland (nedan kallad fonden), medan betalningsbalanslån (BOP) och lån inom ramen för den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM) täcks direkt av EU-budgeten.

Fonden täcker uteblivna betalningar på lån och lånegarantier som beviljats tredjeländer eller för projekt i tredjeländer. Den upprättades för att

– tillhandahålla en ”likviditetsbuffert”, så att inte EU:s budget måste tas i anspråk varje gång en situation med utebliven eller försenad betalning på ett garanterat lån uppstår, och

– skapa ett instrument för budgetdisciplin genom att upprätta en finansiell ram för  utformningen av EU:s politik i fråga om garantier för kommissionens och EIB:s lån till tredjeländer[8].

Om tredjeländer blir medlemsstater täcks lån som rör dessa länder inte längre av fonden, och risken måste bäras direkt av EU-budgeten. Fonden tillförs medel från EU:s budget och måste bibehållas på en nivå som motsvarar en viss procentandel av de utestående lån och lånegarantier som täcks av fonden. Denna procentandel, som kallas målsatsen, är för närvarande 9 %[9]. Om fondmedlen inte är tillräckliga, kommer EU-budgeten bidra med de nödvändiga medlen.

Andra krishanteringsmekanismer som inte täcks av EU:s budget

Som en del av krishanteringen har flera andra mekanismer inrättats, som dock inte medför någon risk för EU:s budget:

- Lånefaciliteten till förmån för Grekland (GLF)[10],som finansieras genom bilaterala lån från andra medlemsstater i euroområdet till Grekland, administreras centralt av kommissionen.

- Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF)[11]: EFSF inrättades av medlemsstaterna i euroområdet efter de beslut som fattades den 9 maj 2010 inom ramen för Ekofin-rådets möte. EFSF:s mandat är att bevara den finansiella stabiliteten i Europa genom att bevilja ekonomiskt stöd till medlemsstater i euroområdet inom ramen för ett makroekonomiskt anpassningsprogram. EFSF skapades som en tillfällig räddningsmekanism och är långivare till Grekland (tillsammans med IMF och vissa medlemsstater) samt till Irland och Portugal (tillsammans med IMF, vissa medlemsstater och EU/EFSM)[12]. I oktober 2010 beslutades om inrättandet av en permanent räddningsmekanism, den europeiska stabilitetsmekanismen.

- Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)[13]: ESM-fördraget trädde i kraft den 27 september 2012. Från och med detta datum blev ESM en permanent krismekanism och det huvudsakliga instrumentet för att finansiera nya program. Parallellt med ESM fortsätter EFSF med sina pågående program för Grekland, Portugal och Irland, men medverkar inte längre i nya finansieringsprogram eller avtal om lånefaciliteter sedan den 1 juli 2013. Den europeiska stabilitetsmekanismen är en mellanstatlig organisation enligt internationell rätt, med säte i Luxemburg. Dess aktieägare utgörs av de 18 medlemsstaterna i euroområdet. Det totala tecknade kapitalet uppgår till 702 miljarder euro, varav inbetalt kapital till 80 miljarder euro (den sista av fem trancher ska betalas under det första halvåret 2014) och utfäst garantikapital uppgår till 622 miljarder euro. Dess faktiska utlåningskapacitet är 500 miljarder euro.

3.           Utvecklingen för garanterade transaktioner

I detta avsnitt beskrivs utvecklingen för garantitransaktionerna. Först för dem som förvaltas direkt av kommissionen och sedan för dem som förvaltas av EIB.

3.1.        Insatser som förvaltas direkt av kommissionen

3.1.1.     Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen

I slutsatserna från Ekofinrådet fastställs att mekanismen maximalt ska omfatta 60 miljarder euro[14], där den legala limiten anges i artikel 2.2 i rådets förordning nr 407/2010, som begränsar det utestående beloppet till den tillgängliga marginalen under taket för egna medel.

Efter rådets beslut att bevilja ekonomiskt bistånd från unionen till Irland[15] (på upp till 22,5 miljarder euro) och Portugal[16] (på upp till 26 miljarder euro), utbetalades totalt 21,7 miljarder euro till Irland och 22,1 miljarder euro till Portugal.

Utvecklingen under 2013

Det förekom inga nya transaktioner under 2013.

Per den 31 december 2013 hade EFSM en återstående utlåningskapacitet på 11,5 miljarder euro av dess maximala lånevolym på 60 miljarder euro för att, vid behov, tillhandahålla ytterligare ekonomiskt bistånd[17].

Utvecklingen efter den 31 december 2013

I mars 2014 verkställdes den sista delutbetalningen på 800 miljoner euro till Irland, vilket avslutade det maximala låneutrymmet för landet. En ytterligare delutbetalning på 1,8 miljarder euro verkställdes samtidigt till Portugal.

3.1.2.     Systemet för betalningsbalansstöd (betalningsbalansfaciliteten)

EU:s system för medelfristigt ekonomiskt stöd enligt systemet för betalningsbalansstöd (betalningsbalansfaciliteten) återaktiverades i november 2008 och därefter i januari och maj 2009 för att hjälpa Lettland och Rumänien att återvinna marknadens förtroende. Det totala åtagandet uppgick till 14,6 miljarder euro. Av dessa kommer 1,2 miljarder euro inte att utbetalas, eftersom tidsfristen för utbetalning har löpt ut.

Utvecklingen under 2013

När det gäller Rumänien beslöt rådet den 12 maj 2011 att, utöver de 5 miljarder euro i betalningsbalansstöd till Rumänien som redan tillhandahållits, ge landet förebyggande ekonomiskt bistånd på högst 1,4 miljarder euro[18]. Inga utbetalningar blev emellertid nödvändiga och instrumentet upphörde att gälla den 31 mars 2013.

Den 22 oktober 2013 beslutade rådet att bevilja Rumänien ett andra förebyggande medelfristigt finansiellt bistånd[19] på högst 2 miljarder euro i form av ett lån med en maximal genomsnittlig löptid på 8 år. Framställan om medel kan göras fram till den 30 september 2015.

Per den 31 december 2013 hade betalningsbalansfaciliteten en återstående utlåningskapacitet på 36,6 miljarder euro av ett totalt utlåningstak på 50 miljarder euro, för att, om så krävs, tillhandahålla ytterligare ekonomiskt bistånd.

Utvecklingen efter den 31 december 2013

Inga ytterligare transaktioner genomfördes.

3.1.3.     Lån för makroekonomiskt stöd (MFA-lån)

Efter Lissabonfördragets ikraftträdande fattas beslut om makroekonomiskt stöd inte längre av rådet ensamt, utan enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Utvecklingen under 2013

Det förekom bara en utbetalning på 100 miljoner euro till Bosnien och Hercegovina under denna period. Härav har 80,9 miljoner euro återbetalats av de stödmottagande länderna (Rumänien 12,5 miljoner euro, Bosnien och Hercegovina 4 miljoner euro, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien 7,4 miljoner euro, Serbien 44,76 miljoner euro, Montenegro 0,24 miljoner euro och Tadzjikistan 12 miljoner euro).

De utestående beloppen för MFA-lån har under rapporteringsperioden ökat från 545,5 miljoner euro till 564,6 miljoner euro 2013.

Utvecklingen efter den 31 december 2013

Det makroekonomiska stödet till Ukraina som godkändes 2010[20] tillsammans med de tillgängliga medlen från stöd som godkändes 2002[21] uppgår till 610 miljoner euro i lån. Av detta belopp utbetalades den första tranchen på 100 miljoner euro i mitten av maj 2014.  

Den 14 april 2014 beslöt rådet att bevilja ytterligare MFA-lån till Ukraina[22] på upp till 1 miljard euro. Den första tranchen (500 miljoner euro) betalades ut i juni 2014.

3.1.4.     Euratomlån

Euratoms utlåning till medlemsstater eller i vissa låneberättigade tredjeländer (Ryska federationen, Armenien, Ukraina) har ett utlåningstak på 4 miljarder euro, varav omkring 85 % av detta belopp redan utnyttjats. Återstående cirka 600 miljoner euro skulle kunna användas för finansiering av nya projekt. Ett lån på 300 miljoner euro till Ukraina avsett för uppgradering av befintliga kärntekniska anläggningar undertecknades den 7 augusti 2013.

Utvecklingen under 2013

Det förekom inga nya låneutbetalningar under 2013. Återbetalda belopp utgjordes av 19,81 miljoner euro från Bulgarien, 10 miljoner euro från Rumänien och 6,61 miljoner euro från Ukraina.

Utvecklingen efter den 31 december 2013

Inga ytterligare transaktioner.

3.2.        Utvecklingen för EIB:s externa utlåningstransaktioner

Utvecklingen under 2013

EU-garantin till EIB för EIB:s externa utlåning för perioden 2007-2013 (”det externa mandatet 2007 – 2013) förlängdes med sex månader eftersom inget beslut om en ny EU-garanti till EIB hade antagits av rådet och Europaparlamentet per den 31 december 2013.

Räntebetalningar och låneamorteringar från den syriska regeringen uteblev fortsatt under 2013. EIB har uppmanat garantifonden att täcka dessa inställda betalningar (se punkt 5.3 nedan).

Enligt det externa utlåningsmandatet för perioden 2007–2013 ökade antalet tecknade lån under 2013 med 17 % och uppgick till 3 901 miljoner euro. De lånebelopp som betalades ut uppgick till 2 288 miljoner euro (en ökning med 20 % jämfört med den 31 december 2012). Det sammanlagda beloppet för undertecknade lån och utbetalda lån inom ramen för mandatet uppgick till 27 062 miljoner euro respektive 13 590 miljoner euro per den 31 december 2013. För EIB:s tidigare mandat för extern utlåning, se bilagan till tabell A1 i arbetsdokumentet.

Utvecklingen efter den 31 december 2013

Det nya beslutet om beviljande av en EU-garanti för EIB:s utlåningstransaktioner utanför unionen för perioden 2014-2020[23] antogs i april 2014. I beslutet fastslås att det maximala taket för EU-garantin bör delas upp i ett fast tak på 27 miljarder euro och ett villkorat ytterligare belopp på 3 miljarder euro. Aktivering, helt eller delvis, av det villkorade ytterligare beloppet kommer att beslutas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet på grundval av halvtidsutvärderingsrapporteringen om hur EIB har genomfört beslutet och hur EIB:s verksamhet har utvecklats. Parallellt är ett nytt garantiavtal på väg att antas såsom föreskrivs i artikel 14 i beslutet.

Utestående belopp per den 31 december 2013 för de olika låneinstrument som det hänvisas till i detta avsnitt redovisas i tabell 1.

4.           Risker som täcks av EU-budgeten

4.1.        Definition av risk

Den risk som EU-budgeten utsätts för härrör från utestående kapital- och räntebelopp avseende transaktioner som täcks av garantier.

I denna rapport används två metoder för att bedöma de risker som EU-budgeten utsätts för (antingen direkt eller indirekt via fonden):

– ”Sammanlagd risktäckning” baseras på summan av utestående kapital för de berörda transaktionerna vid en given tidpunkt, inklusive upplupen ränta[24].

– Den budgetmetod som definieras som ”den årliga risk som EU-budgeten utsätts för” baseras på beräkningen av det högsta belopp som EU skulle behöva betala ut under ett budgetår, om inga garanterade lån skulle återbetalas[25].

4.2.        4.2. Total risksammansättning

Fram till 2010 var den maximala risken i samband med de samlade täckta utestående beloppen i huvudsak kopplade till lån som beviljats tredjeländer. Sedan 2011 har finanskrisen fått allvarliga konsekvenser för medlemsstaternas offentliga finanser, vilket ökat EU:s utlåningsverksamhet för att tillgodose medlemsstaternas ökade offentliga finansieringsbehov.

Följaktligen har riskernas sammansättning förändrats. Per den 31 december 2013:

· · 71 % av det totala utestående garanterade beloppet rörde upplåning kopplad till lån som beviljats medlemsstater och som direkt täcks av EU-budgeten (vilket ska jämföras med 45 % per den 31 december 2010).

En detaljerad fördelning av den totala risk som täcktes av EU-budgeten per den 31 december 2013 anges i tabell 1 nedan.

Tabell 1: Totala utestående belopp som täcktes av EU-budgeten per den 31 december 2013 (i miljoner euro)

|| Utestående kapital || Upplupen ränta || Totalt || %

Medlemsstater* || || || ||

Euratom || 357 || 2 || 359 || < 1 %

Betalningsbalansstöd (BOP) || 11 400 || 223 || 11 623 ||  14 %

EIB || 2 657 || 22 || 2 676 ||  3 %

EFSM || 43 800 || 669 || 44 469 ||  54 %

Delsumma medlemsstater || 58 214 || 916 || 59 130 ||  71 %

Tredjeländer** || || || ||

Makroekonomiskt stöd (MFA) || 565 || 5 || 569 || 1 %

Euratom || 29 || 0 || 29 || < 1 %

EIB*** || 22 917 || 155 || 23 072 || 28 %

Delsumma tredjeländer || 23 510 || 160 || 23 670 || 29 %

Totalt || 81 724 || 1 076 || 82 799 || 100 %

 *  Denna risk täcks direkt av EU-budgeten. Gäller även makroekonomiskt stöd, Euratom- och EIB-lån som beviljats länder inför deras anslutning till EU. ** Denna risk täcks av fonden. ***Lån där EU utbytts till fordringsägare (subrogation) efter det att uteblivna betalningar från Syrien på EIB-lån har inkluderats (belopp: 60 miljoner euro).

I tabellerna A1, A2, A3 och A4 i arbetsdokumentet återfinns närmare uppgifter om dessa utestående belopp, särskilt i fråga om övre gränsvärden, utbetalade belopp eller garantinivåer.

4.3.        Årlig risk som täcks av EU-budgeten

För 2014 var det högsta belopp som EU skulle behöva betala ut (direkt och via fonden) — under antagandet att alla garanterade lån var nödlidande — är 7 395 miljoner euro. Detta motsvarar betalningar av kapitalbelopp och räntor för garanterade lån som förfaller till betalning under 2014, med antagande av att nödlidande lån inte ökar (för närmare uppgifter se tabell A2 i arbetsdokumentet).

4.3.1.     Risk som avser medlemsstater

De risker som avser medlemsstater hänför sig till följande:

a) EIB-lån och/eller makroekonomiskt stöd och/eller Euratom-lån som beviljades före EU-anslutningen.

b) Lån som beviljats genom systemet för betalningsbalansstöd.

c) Lån som beviljats genom den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen.

Tabell 2: Rangordning av medlemsstaterna efter den årliga risk EU-budgeten utsätts för under 2014 (miljoner euro)

Rangordning || Land || Lån || Maximal årlig risk || Landets viktning i förhållande till medlemsstaternas årliga risk || Landets viktning i förhållande till den totala årliga risken (medlemsstater och tredjeländer)

1 || Ungern || a)+b) || 2 128,42 || 41,0 % || 28,8 %

2 || Lettland || a)+b) || 1 096,43 || 21,1 % || 14,8 %

3 || Irland || c) || 661,00 || 12,7 % || 8,9 %

4 || Portugal || c) || 644,88 || 12,4 % || 8,7 %

5 || Rumänien || a)+b) || 377,02 || 7,3 % || 5,1 %

6 || Bulgarien || a) || 87,52 || 1,7 % || 1,2 %

7 || Tjeckien || a) || 56,44 || 1,1 % || 0,8 %

8 || Polen || a) || 52,49 || 1,0 % || 0,7 %

9 || Kroatien || a) || 42,62 || 0,8 % || 0,6 %

10 || Slovakien || a) || 25,78 || 0,5 % || 0,3 %

11 || Slovenien || a) || 7,44 || 0,1 % || 0,1 %

12 || Litauen || a) || 4,95 ||  0,1 % || 0,1 %

13 || Cypern || a) || 3,29 || 0,1 % || < 0,1 %

Totalt || || || 5 188,29 || 100 % || 70,2 %

4.3.2.     Risk kopplad till tredjeländer

Fonden täcker garanterade lån till tredjeländer med löptider fram till 2042. Under 2014 kommer den maximala årliga risk som belastar fonden och som avser tredjeländer att uppgå till 2 206,6 miljoner euro (30 % av den totala årliga risken).

Nedan rangordnas de tio tredjeländer (av totalt fyrtiotvå) som står för de största totala utestående beloppen. Dessa länder står för 1 684 miljoner euro eller 76,3 % av den årliga risk som fonden exponeras för. Dessa länders ekonomiska situation analyseras och kommenteras i punkt 3 i arbetsdokumentet. Kreditvärdigheten, enligt kreditvärderingsinstitutens bedömning, anges också i varje lands tabell.

Tredjeländers risker hänför sig till EIB-lån och/eller makroekonomiskt stöd (MFA) och/eller Euratomlån (närmare uppgifter anges i tabell A3b och A4 i arbetsdokumentet).

Tabell 3: Rangordning av de 10 tredjeländer som står för den största risk som fonden exponeras för under 2014 (miljoner euro)

Rangordning || Land || Maximal årlig risk || Landets viktning i förhållande till tredjeländers årliga risk || Landets viktning i förhållande till den totala årliga risken (medlemsstater och tredjeländer)

1 || Turkiet || 542,67 || 24,6 % || 7,3 %

2 || Tunisien || 221,59 || 10,0 % || 3,0 %

3 || Marocko || 217,77 || 9,9 % || 2,9 %

4 || Serbien || 195,00 || 8,8 % || 2,6 %

5 || Egypten || 184,11 || 8,3 % || 2,5 %

6 || Brasilien || 102,45 || 4,6 % || 1,4 %

7 || Sydafrika || 74,51 || 4,6 % || 1,4 %

8 || Syrien || 72,52 || 3,3 % || 1,0 %

9 || Bosnien och Hercegovina || 63,24 || 2,9 % || 0,9 %

10 || Ukraina || 10,61 || 0,5 % || 0,1 %

|| Totalt för dessa 10 || 1 684,47 || 76,3 % || 22,8 %

5.           Aktivering av garantier och fondens utveckling

5.1.        Aktivering av garantier

5.1.1.     Betalningar från likvida medel

I de fall en låntagares återbetalning till EU är försenad, använder kommissionen sina likvida medel för att undvika förseningar med åtföljande kostnader för förvaltningen av den egna upplåningsverksamheten[26]. Detta skedde inte under 2013.

5.1.2.     Utbetalningar från EU-budgeten

Om det inte skulle inträffa en eventuell betalningsförsummelse skulle EU:s budget tas i anspråk för att täcka underskottet. Eftersom inga betalningsförsummelser från medlemsstater registrerades under 2013, begärdes inga anslag. 

5.1.3.     Begäran om att ta fonden i anspråk och återvinning

Om en låntagare överskrider en förfallodag för betalning av ett lån till tredjeländer som EU beviljat eller garanterat, ska fonden täcka den uteblivna betalningen inom tre månader efter begäran[27].

EIB drabbades från och med 2011 av uteblivna betalningar när det gällde vissa räntebetalningar och låneåterbetalningar från den syriska regeringen. Eftersom de officiella betalningskraven förblivit utan resultat, började EIB i maj 2012 att ta garantifonden i anspråk. Utvecklingen av anspråken på fonden motsvarande de nödlidande lånen i Syrien presenteras i tabell 4.

De belopp som tagits i anspråk av EIB tas bort från garantifondens konto efter godkännande av kommissionen. När EU gör en utbetalning inom ramen för EU-garantin, överlåts EIB:s rättigheter och anspråk till EU. Återviningsförfaranden genomförs av EIB på EU:s vägnar med avseende på de överlåtna beloppen.

Tabell 4: Utbetalningar från garantifonden för nödlidande lån i Syrien (i miljoner euro)

Budgetår || Antal anspråk på fonden som lett till  betalning || Avbetalningsbelopp som förfallit till betalning  || Dröjsmålsränta och upplupen ränta (1) || Belopp som återvunnits[28] || Totalt

2012 || 2 || 24,02 || Ej tillämpligt || 2,15 || 21,87

2013 || 8 || 59,27 || 1,36 || 0 || 60,63

Totalt || 10 || 83,29 || 1,36 || 2,15 || 82,50

1) Dröjsmålsränta och upplupen ränta begärs av banken först i samband med den andra begäran om betalning för varje enskilt lån och löper från dagen för den uteblivna betalningen till den dag då garantifonden gör sin utbetalning.

Per den 31 december 2013 uppgår de totalt utestående kapitalbeloppen för garanterade lån med koppling till Syrien till totalt 554 miljoner euro, med en längsta löptid till 2030.

5.2.        Fondens utveckling

Enligt garantifondens regler måste fondens tillgångar nå en lämplig nivå (målbeloppet) som ska vara 9 % av gemenskapens samlade åtaganden från varje transaktion, omfattande kapitalbelopp och upplupen ränta. En mekanism har införts för att säkerställa att målbeloppet uppfylls.

På grundval av avsättningsmekanismen betalades från EU-budgeten 155,66 miljoner euro till fonden i februari 2013 medan motsvarande betalning i februari 2014 uppgick till 58.43 miljoner euro.

Den 31 december 2013 uppgick fondens nettotillgångar[29] till 1 981,29 miljoner euro. Kvoten mellan fondens egna medel och kapitalbeloppet av de totala utestående låneåtagandena[30] ( 23 609,19 miljoner euro), enligt vad som avses i garantifondsförordningen, var lägre än målbeloppet. Därför infördes en avsättning på 144,40 miljoner euro i budgetförslaget för 2015.

Den 31 december 2013 hade fonden återkrav på 82,5 miljoner euro i eftersläpande betalningar.

[1]               Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

[2]               COM(2013) 871 final och SWD(2013)504 final utgör den föregående rapporten om de garantier som täcks av den allmänna budgeten per den 31 december 2012.

[3]               Rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 av den 25 maj 2009 om upprättandet av en garantifond för åtgärder avseende tredjeland (kodifierad version), kallad ”garantifondsförordningen” (EUT L 145, 10.6.2009, s. 10).

[4]               Lån för makroekonomiskt stöd kan också beviljas i form av bidrag till tredjeländer.

[5]               Rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (EGT L 53, 23.2.2002, s. 1).

[6]               Rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (EUT L 118, 12.5.2010, s. 1).

[7]               Hänvisningar till rättsliga grunder förtecknas i tabell A4 i arbetsdokumentet.

[8]               Även om EU-budgeten i sista hand täcker externa risker, fungerar garantifonden som ett instrument för att skydda EU-budgeten mot risker för uteblivna betalningar. För den senaste årliga rapporten om hur fonden fungerar hänvisas till COM(2013) 661 final och det bifogade arbetsdokumentet från kommissionen (SWD(2012) 217 final).

[9]               För en utförlig rapport om hur fonden fungerar hänvisas till COM(2014) 214 final och det bifogade arbetsdokumentet från kommissionen (SWD(2014) 129 final).

[10]             Om lånefaciliteten till förmån för Grekland (GLF):  http://ec.europa.eu/economy_finance/assistance_eu_ms/greek_loan_facility/index_en.htm.

[11]             Om EFSF: http://www.efsf.europa.eu.

[12]             De lån som beviljats genom EU/EFSM täcks av garantier från EU-budgeten.

[13]             Om ESM: http://esm.europa.eu.

[14]             Jmfr. Pressmeddelandet om det extrainsatta mötet i Ekofinrådet den 9 och 10 maj 2010. (http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/ecofin/114324.pdf).

[15]             Rådets genomförandebeslut 2011/77/EU av den 7 december 2010 om beviljande av ekonomiskt bistånd från unionen till Irland (EUT L 30, 4.2.2011, s. 348).

[16]             Rådets genomförandebeslut 2011/344/EU av den 17 maj 2011 om beviljande av ekonomiskt bistånd från unionen till Portugal (EUT L 159, 17.6.2011, s. 88) se även rättelse (EUT L 178, 10.7.2012, s. 15).

[17]             För ytterligare information om EFSM, se även kommissionens rapport om Europeiska unionens upp- och utlåningsverksamhet 2012 – COM(2013) 752 final).

[18]             Rådets beslut 2011/288/EU av den 12 maj 2011 om tillhandahållande av förebyggande medelfristigt finansiellt EU-stöd till Rumänien (EUT L 132, 19.5.2011, s. 15).

[19]             Rådets beslut 2013/531/EU av den 22 oktober 2013 om tillhandahållande av förebyggande medelfristigt finansiellt EU-stöd till Rumänien (EUT L 286, 29.10.2013, s. 1).

[20]             Europaparlamentets och rådets beslut nr 388/2010/EU av den 7 juli 2010 om makroekonomiskt stöd till Ukraina (EUT L 179, 14.7.2010, s. 1).

[21]             Rådets beslut 2002/639/EG av den 12 juli 2002 om kompletterande makroekonomiskt stöd till Ukraina (EGT L 209, 6.8.2002, s. 22).

[22]             Rådets beslut nr 2014/215/EU av den 14 april 2014 om makroekonomiskt stöd till Ukraina (EUT L 111, 15.4.2014, s. 85).

[23]             Europaparlamentets och rådets beslut nr nr 466/2014/EU av den 16 april 2014 om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och lånegarantier för projekt utanför unionen (EUT L 135, 8.5.2014, s. 1).

[24]             Se tabell 1 i rapporten.

[25]             Vid denna beräkning antas att lån som inte återbetalas inte ökar, dvs. bara förfallna betalningar tas med (se också tabellerna 2 och 3a/3b i rapporten och tabell A2 i arbetsdokumentet).

[26]             Se artikel 12 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförandet av beslut 2007/436/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, 31.5.2000, s. 1).

[27]             Sedan inrättandet 1994 och per rapporteringsdatum har fonden tagits i anspråk för sammanlagt 502 miljoner euro. 579 miljoner euro återvanns(detta inkluderar återbetalda kapital- och räntebelopp, plus straffräntor för betalningsförseningar, plus konstaterade växelkursvinster och -förluster). För närmare uppgifter se avsnitt 2.5.4 i arbetsdokumentet.

[28]             Sedan den inrättades 1994 har fonden återkrävt sammanlagt 579 miljoner euro (detta inkluderar återbetalda kapital- och räntebelopp, dröjsmålsräntor, samt konstaterade växelkursvinster och växelkursförluster).

[29]             Fondens totala tillgångar med avdrag för upplupna skulder (EIB-avgifter och revisionsavgifter).

[30]             Inklusive upplupen ränta.