52014DC0072

1. Inledning

Under mer än femton år har EU bidragit till att stödja och utveckla internet: internet har, som en väsentlig del av livet och som en grundpelare för den digitala inre marknaden, främjat innovation, tillväxt, handel, demokrati och mänskliga rättigheter.[1]. Tillväxten med anknytning till internetekonomin kommer enligt prognoserna att uppgå till nästan 11 % i EU, med en förväntad ökning från 3,8 % 2010 till 5,7 % 2016[2] som en andel av BNP. Små och medelstora företag som använder internet intensivt växer nästan dubbelt så snabbt som företag som inte gör det[3]. Denna ekonomiska potential måste utnyttjas så att enskilda människor får tillgång till det innehåll och de varor och de tjänster som de önskar ta del av, och så att de kan kontrollera vilka personuppgifter de vill eller inte vill dela med sig av. Säkra, stabila och motståndskraftiga nätverk bildar grunden till en pålitlig och blomstrande internetekonomi[4]. Ett öppet och fritt internet där samtliga rättigheter och friheter som människor har utanför internet även gäller online främjar sociala och demokratiska processer över hela världen.

En hållbar internetförvaltning, där alla intressenter[5] är delaktiga, är avgörande för att bevara dessa fördelar. Förvaltningen av internet inbegriper en lång rad organisationer[6] och anses i vid bemärkelse avse statens, den privata sektorns och civilsamhällets utveckling och tillämpning inom sina respektive roller av gemensamma principer, normer, regler, beslutsförfaranden och program som formar internets utveckling och användning[7].

På sistone har motsättningen intensifierats mellan olika visioner om internets framtid och om hur dess flerpartsförvaltning ska kunna stärkas på ett hållbart sätt. Dessutom har avslöjanden om storskaliga övervakningsprogram och rädslan för it-brottslighet sänkt förtroendet för internet. Sammantaget skulle en fortsatt minskning av förtroendet för internet och dess nuvarande förvaltning kunna hämma innovationen och bromsa utvecklingen vid europeiska internetföretag. Det skulle också kunna tvinga fram nya regionala och nationella förvaltningsstrukturer som i sin tur skulle kunna leda till en splittring av internet.

Genom detta meddelande önskar man lägga fram en gemensam europeisk vision för förvaltningen av internet

l för att försvara och främja grundläggande rättigheter, demokratiska värden och förvaltningsstrukturer enligt en flerpartsmodell som baseras på tydliga regler som är förenliga med dessa rättigheter och värden[8],

l som ett enda sammanhållet nätverk, som omfattas av samma lagar och regler som gäller inom andra områden av vårt dagliga liv, där enskilda kan dra nytta av sina rättigheter och av rättshjälp när dessa rättigheter kränks,

l som förvaltas genom en genuin flerpartsmodell

· där de nödvändiga mellanstatliga diskussionerna förankras i ett flerpartssammanhang med fullständig insikt i att internet byggs upp och upprätthålls av en rad olika intressenter liksom av regeringar,

· där beslut fattas på grundval av principerna om god förvaltning, och inbegriper öppenhet, ansvarsskyldighet och inkludering av alla viktiga intressenter,

l med ett stärkt och reformerat Forum för förvaltning av internet,

l med ett globaliserat Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN) och Internet Assigned Numbers Authority (IANA).

Detta meddelande bygger på kommissionens tidigare meddelande om förvaltning av internet från 2009, i synnerhet när det gäller förstärkningen av flerpartsmodellen. Enligt detta meddelande krävs det inget nytt internationellt rättsligt instrument för att hantera frågor med anknytning till förvaltningen av internet[9].

Detta meddelande fokuserar på de huvudsakliga politikområden som är relevanta för det komplexa internetförvaltningsrelaterade ekosystemet. De främsta områden som för närvarande diskuteras, nämligen utvecklingen av principer för internetförvaltning, samarbetsramar och internets centrala funktioner, behandlas i avsnitt 2, 3 och 4. I avsnitt 5 läggs det fram konkreta förslag på hur den nuvarande flerpartsmodellen kan stärkas. I avsnitt 6, 7 och 8 blickar man framåt och tar upp några av de nyckelfrågor som måste behandlas med tanke på den framtida förvaltningen av internet, nämligen det starka samspelet mellan tekniska normer och internetpolitiken, de huvudsakliga utmaningarna i fråga om att återskapa förtroende och konflikter i fråga om domsagor och lagar. En mängd av de frågor som tas upp kommer att diskuteras vid ytterligare specifika samråd med intressenter.

2. En principbaserad strategi

Internets styrka ligger i dess öppna, utspridda karaktär som utgår från standarder som inte är upphovsrättsligt skyddade, vilket möjliggör låga inträdeshinder. Europeiska unionen har alltid sett internet som ett enda sammanhållet utrymme där alla resurser bör vara tillgängliga på samma sätt, oberoende av var användaren och leverantören befinner sig. Detta gäller särskilt när dessa resurser rör mänskliga rättigheter och vissa stater försöker, genom att hänvisa till säkerhetsöverväganden, lägga band på sina medborgares globala förbindelsemöjlighet genom censur och andra begränsningar. Att blockera, sakta ned eller diskriminera innehåll, tillämpningar och tjänster strider mot internets öppna karaktär[10]. Även inför komplexa lagstiftningsmässiga och politiska utmaningar kan filtrering av trafik vid gränser eller andra rent nationella strategier leda till att internet splittras och att man äventyrar den ekonomiska tillväxten och det fria flödet av information. Detta utesluter inte ökade insatser för diversifiering av den underliggande infrastrukturen, såsom lokala internetknutpunkter och överföringskapacitet, som kan stärka internets motståndskraft och robusthet, samt åtgärder som är nödvändiga för att skydda de grundläggande rättigheterna och för att ta hänsyn till den oro som avslöjandena om storskalig övervakning och underrättelseverksamhet gett upphov till.

Under mer än två år har kommissionen förespråkat en strategi som sammanfattas genom akronymen COMPACT[11]: internet som ett utrymme för medborgerligt ansvar (Civic responsibilities), en sammanhållen resurs (One unfragmented resource) som förvaltas genom en flerpartsstrategi (Multistakeholder approach) för att främja (Promote) demokrati och mänskliga rättigheter, på grundval av en gedigen teknisk arkitektur (Architecture) som är förtroendeingivande (engenders Confidence) och underlättar en öppen (Transparent) förvaltning av både den underliggande internetinfrastrukturen och de tjänster som bygger på densamma.

COMPACT bygger på Tunisagendan från 2005. Sedan dess har olika principer för förvaltningen av internet fått spridning inom olika miljöer, men i de flesta fall utan att finna stöd från mer än ett begränsat antal intressenter eller inom ett begränsat geografiskt område[12]. En utveckling mot en mer sammanhängande uppsättning principer för förvaltning av internet med ett bredare stöd skulle vara till nytta för att finna en gemensam grundval.

Kommissionen stöder att man tillsammans med alla intressenter fastställer en sammanhängande uppsättning principer, som överensstämmer med grundläggande rättigheter och demokratiska värden. Kommissionen kommer att främja diskussioner mellan intressenterna, inbegripet via flerpartsplattformar och högnivågruppen för förvaltning av internet[13]. Kommissionen uppmanar rådet och Europaparlamentet att bidra till en gemensam europeisk ståndpunkt i alla lämpliga forum.

3. En ram för förvaltning genom samarbete

Ömsesidigt respektfulla dialoger mellan alla intressenter om den framtida utvecklingen av den globala förvaltningen av internet är avgörande mot bakgrund av internets övergripande betydelse för ekonomin och samhället. Forumet för förvaltning av internet tillkom i samband med världstoppmötet om informationssamhället för att främja framåtsyftande samtal mellan alla intressenter, varav många inte hade samarbetat på nära håll förut. Det är emellertid viktigt att förbättra kvaliteten och formen på resultaten från Forumet för förvaltning av internet för att höja dess inverkan på den globala förvaltningen av internet och på internetpolitiken.

Starkare växelverkan mellan de intressenter som deltar i förvaltningen av internet bör främjas genom frågebaserade dialoger i stället för genom nya organ. Därigenom skulle alla viktiga intressenter kunna ta itu med specifika utmaningar oberoende av eventuella strukturella och organisatoriska gränser. Sådana upplägg skulle kunna hämta inspiration från internets spridda arkitektur, som skulle kunna fungera som en förebild för en bättre växelverkan mellan alla parter.

Dessutom är det i samband med en hållbar modell nödvändigt att tydligt fastställa aktörernas roller inom förvaltningsprocessen, även offentliga myndigheters roll i fråga om att fullgöra sitt ansvar på området offentlig politik i enlighet med mänskliga rättigheter online[14]. För en sådan hållbarhet krävs även ett gemensamt åtagande från alla intressenter om en sammanhängande uppsättning principer för förvaltning av internet.

Det är avgörande med mekanismer för ansvarsskyldighet när det gäller aktörerna på internet, inbegripet organisationer som ansvarar för centrala internetuppgifter. Mekanismer såsom självbedömning och oberoende granskning (sakkunniggranskning) kan stärka genomförandet och bidra med förslag till förbättringar.

ICANN:s åtagandeförklaring och användning av granskningspaneler där flera parter ingår skulle kunna utgöra en inspirationskälla för andra organisationer och processer.

Kommissionen kommer tillsammans med intressenter åta sig att

– stärka Forumet för förvaltning av internet, med beaktande av rekommendationerna från arbetsgruppen för förbättringar av Forumet för förvaltning av internet[15],

– tydligt fastställa de offentliga myndigheternas roll i flerpartssammanhanget, som är förenlig med ett öppet och fritt internet,

– främja en frågebaserad flerpartsdialog och beslutsfattande över organisatoriska gränser.

4. Globalisering av centrala beslut avseende internet

Internet har blivit en viktig infrastruktur med globala dimensioner. Det fungerar väl utan strukturell övervakning av internationella mellanstatliga organ. Samtidigt kan bättre internationell balans inom de befintliga strukturerna öka legitimiteten för den befintliga förvaltningsordningen.

2005 åtog sig USA:s regering att arbeta tillsammans med världssamfundet för att ta itu med de allmänna intressena avseende förvaltningen av nationella toppdomäner (ccTLD)[16]. Emellertid har detta inte genomförts fullt ut ännu. I sitt meddelande från 2009[17] framhöll kommissionen den ofullständiga internationaliseringen av internets centrala funktioner och organisationer.

Sedan 2009 har ICANN tagit steg i denna riktning, framför allt genom inrättandet av internationella nav i Istanbul och Singapore 2013. Dessa insatser uppmuntras. Emellertid har det faktum att ICANN är underställt Kalifornisk lag med ett avtalsförhållande till ett enda land inte förändrats. Det faktum att ICANN endast har koppling till en enda regering – vilket framgår av dess åtagandeförklaring – kan härledas till internets historia. Kopplingen måste bli mer global i denna internetpräglade tidsålder, eftersom internet har blivit en avgörande stödfunktion för samhällen och ekonomier över hela världen. I oktober 2013 efterfrågade ledarna för de organisationer som ansvarar för samordningen av internets tekniska infrastruktur, genom sitt uttalande i Montevideo[18] om framtidens internetsamarbete, en påskyndad globalisering av ICANN:s och IANA:s uppgifter. Det globala flerpartsmötet om den framtida förvaltningen av internet som kommer att hållas i Brasilien i april 2014 bör leda till fastställandet av konkreta och genomförbara steg för att ta itu med globaliseringen av ICANN:s och IANA:s uppgifter[19].

Kommissionen kommer att arbeta tillsammans med samtliga intressenter för att

– fastställa hur globaliseringen av IANA:s uppgifter ska gå till, samtidigt som domännamnssystemet fortsätter att skyddas,

– fastställa en tydlig tidsplan för globaliseringen av ICANN, inbegripet dess åtagandeförklaring.

5. Flerpartsprocess

Flerpartsprocesserna med koppling till internet har antagit olika former – från enkelt nätverksarbete till beslut av övergripande betydelse såsom de beslut som fattas av ICANN och genom IETF:s (Internet Engineering Task Force) processer för fastställande av specifikationer[20]. Emellertid utgör det faktum att en process påstås inbegripa flera parter i sig ingen garanti för att resultaten ska komma att betraktas som legitima i bredare kretsar. Kommissionen fortsätter att stödja en genuin flerpartsstrategi för förvaltningen av internet, vilken kan tillföra denna legitimitet.

För att stärka flerpartsmodellen ytterligare föreslår kommissionen att flerpartsprocesser med avseende på internetpolitik – förutom att de ska vara förenliga med de grundläggande rättigheterna – ska uppfylla åtminstone följande krav:

·Öppenhet. Alla intressenter ska ha meningsfull tillgång till och information om de organisatoriska processer och förfaranden enligt vilka organet verkar. Detta bör i synnerhet förhindra eventuell ombudsverksamhet för tysta intressenter.

·Inkludering och jämvikt. De som ansvarar för en inkluderande process ska vida rimliga åtgärder för att nå ut till alla parter som påverkas av ett visst tema och erbjuda rättvisa och överkomliga möjligheter att delta och bidra under alla avgörande skeden av beslutsfattandet, samtidigt som man undviker att eventuella dominanta intressenter eller egenintressen tar över processen.

·Ansvarsskyldighet. Det ska finnas tydliga offentliga åtaganden om att regelbundet redovisa sitt arbete inför intressenterna eller oberoende tillsynsorgan och om att tillåta alla parter att söka prövning genom effektiva tvistlösningsmekanismer.

Dessutom bör man inom ramen för flerpartsstrategierna, i syfte att säkerställa ökad representativitet, vidta tillräckliga åtgärder för att motverka de omfattande skillnaderna i fråga om möjligheten att delta mellan olika intressegrupper, exempelvis genom att som ett standardalternativ tillåta deltagande på distans. Vidare bör man erkänna att varje etapp av beslutsprocesserna ställer sina egna krav och kan beröra olika intressentgrupper. Kommissionen välkomnar det faktum att vissa intressentgrupper arbetar med att utveckla flerpartsriktlinjer och uppmuntrar ytterligare insatser. Omfattande flerpartsprocesser förblir avgörande för den framtida förvaltningen av internet. Samtidigt bör dessa inte påverka de offentliga myndigheternas kapacitet, vilka får sina befogenheter och sin legitimitet från demokratiska processer, att fullgöra sina skyldigheter på området offentlig politik förutsatt att dessa är förenliga med de universella mänskliga rättigheterna. Detta inbegriper deras rätt att vid behov ingripa genom lagstiftning.

Kommissionen står fast vid flerpartsmodellen för förvaltningen av internet. Kommissionen uppmanar intressenterna att ytterligare förstärka modellens hållbarhet genom att förmå aktörer och processer att bli mer inkluderande, öppna och ansvarsfulla.

Kommissionen kommer att arbeta med intressenterna när det gäller ett utbyte av bästa praxis.  

Att möjliggöra ett inkluderande deltagande

Den stora uppsättningen internetrelaterade politikområden utgör tillsammans med sin komplicerade institutionella ram ett hinder för många intressenter när det gäller att delta i utformningen av internetpolitiken på ett effektivt sätt. Detta kan leda till en allmän upplevelse av bristande inkludering och rösträttsförlust. I detta sammanhang måste behoven hos människor med funktionsnedsättning också beaktas[21]. Ytterligare insatser behövs även för att vidga flerpartsstrukturerna i länder där parterna för närvarande inte finns representerade i tillräcklig utsträckning. Stödet från de europeiska och nordamerikanska regionala internetregistren i samband med upprättandet av det afrikanska regionala internetregistret är ett bra exempel.

Ett sätt att bemöta denna utmaning är att underlätta tillträdet till forum och information genom distansdeltagande vid möten som en allmän regel. I ett senare skede kan verktyg för datautvinning och datavisualisering som tillämpas på fritt tillgängliga data och fritt tillgänglig information om internetpolitik och förvaltning av internet möjliggöra ett mer omfattande deltagande från intressenternas sida.

Tillsammans med internationella partner planerar kommissionen att utveckla ett globalt observationsorgan för internetpolitik (GIPO, Global Internet Policy Observatory)[22] genom vilket sådan information kan kanaliseras och göras allmänt tillgänglig. Syftet med GIPO är att vara en global onlineresurs för övervakning av utformningen av internetpolitik samt av bestämmelser och teknik för att hjälpa till att fastställa förbindelser mellan olika forum och diskussioner, i syfte att ta sig förbi ”politiska lagerhyllor” och bidra till att sätta in information i ett sammanhang. Därigenom skulle det bli lättare för intressenter med begränsade resurser att följa, förstå och medverka i politik och förvaltning med avseende på internet.[23]

Kommissionen föreslår att ett globalt observationsorgan för internetpolitik (GIPO) ska inrättas under 2014 som en resurs för världssamfundet.

Kommissionen uppmanar intressenterna att medverka i kapacitetsuppbyggnaden för att upprätta och främja flerpartsprocesser i länder och regioner där sådana processer endast har utvecklats något eller inte har utvecklats alls.

Under 2014 kommer kommissionen tillsammans med mottagarna att fortsätta att förstärka sina program för utvecklingsbistånd till stöd för medieutveckling och yttrandefrihet samt teknisk, politisk och lagstiftningsmässig kapacitetsuppbyggnad med avseende på internet.

Man har viss erfarenhet av att använda en flerpartsmodell vid utformningen av internetrelaterad politik på nationell nivå. Bland exemplen inom EU kan nämnas Conseil national du numérique i Frankrike och Multistakeholder Advisory Group on Internet Governance i Storbritannien. Utanför EU utgör Comitê Gestor da Internet i Brasilien ett framstående exempel där en flerpartsprocess används vid utarbetandet av internetpolitik under samrådsformer[24]. Liknande mekanismer kan användas med goda resultat på europeisk nivå för att minimera en framtida splittring av politiken med anknytning till förvaltningen av internet, och eventuellt bygga vidare på erfarenheterna från befintliga nätverk[25]. Detta skulle tillfredsställa behovet av att ha en mekanism för tidiga samråd på plats som är anpassad efter den snabba tekniska utvecklingen och inverkan på politiken med anknytning till internetförvaltning genom en kontinuerlig dialog med en bred och komplex uppsättning intressentgrupper. En annan viktig funktion skulle kunna vara att bistå samordningen av verksamheterna vid befintliga rådgivande organ i EU när så krävs. Icke-bindande rådgivande yttranden från ett sådant organ skulle göra det möjligt för EU:s institutioner och organ att på ett meningsfullt sätt hålla kontakten med alla viktiga intressenter i Europa, även inbegripet närdemokratiska initiativ som utgör en viktig del av internets ekosystem. Ett omfattande samråd kommer att inledas för att undersöka enligt vilka former och med vilka uppdrag man kan uppnå en så effektiv och ändamålsenlig metod som möjligt för att komma fram till gemensamma europeiska ståndpunkter.

Kommissionen kommer att inleda ett omfattande samråd med det civila samhället, tekniker och akademiker och den europeiska industrin, samt med Europaparlamentet och medlemsstaterna, om hur man kan säkra ett lämpligt och öppet deltagande av många olika aktörer i arbetet med att formulera den framtida europeiska politiken för internetförvaltning.

6. Tekniska normer som formar internet

Tekniska uppgifter om internetprotokoll och andra specifikationer om informationsteknik kan ha betydande konsekvenser för den offentliga politiken. Deras utformning kan ha inverkan på mänskliga rättigheter såsom skyddet av användarnas personuppgifter och säkerhet, deras möjlighet att få tillgång till olika typer av kunskap och information och deras yttrandefrihet online. Det påverkar även andra intressenter, bland annat företag som bedriver verksamhet online, vars säkerhetsproblem också måste beaktas.

Kommissionen välkomnar det tekniska samfundets insatser för att upprätta strategier för fastställande av specifikationer på grundval av allmänna intressen. De positiva exemplen inbegriper tekniska riktlinjer för hänsyn till privatlivet i nya protokoll[26], erkännande av flerspråkighet vad gäller internationella domännamn och tillgänglighetsstandarder för personer med funktionsnedsättning. Sådana insatser är särskilt viktiga eftersom IP-baserad teknik används alltmer inom traditionella ekonomiska sektorer såsom energi, transport, finanser och hälsa.

Emellertid fattas ofta centrala beslut av tekniska experter utan någon bredare medverkan av intressenterna, också när den tekniska diskussionsprocessen är öppen. En effektiv flerpartsstrategi för fastställande av specifikationer på internet kommer att utgå från effektiv ömsesidig växelverkan mellan tekniska hänsynstaganden och hänsyn till allmänna intressen,[27] så att de tekniska specifikationerna på ett mer systematiskt sätt kommer att beakta allmänna intressen. Detta är särskilt viktigt när det finns en tydlig inverkan på enskilda personers lagstadgade rättigheter, särskilt deras mänskliga rättigheter. Samtidigt följer distributionen och administrationen av internetresurser regler som skapas genom flerpartsprocesser.

Konsekvenserna av utvecklingen av normarbetet när det gäller internet kräver en öppen offentlig debatt med alla som berörs.

Det är också viktigt att stödja den europeiska internetindustrins genomförande av öppna standarder liksom dess deltagande i utvecklingen av öppna internetstandarder.

Kommissionen föreslår tillsammans med intressenterna, inklusive den europeiska internetindustrin, att man anordnar ett antal workshoppar med internationella experter inom juridik, etik[28], samhällsvetenskap, ekonomi, internationella relationer och teknik. Det resultat som man förväntar sig av detta är konkreta och genomförbara rekommendationer för att säkerställa samstämmighet mellan befintliga normativa ramar och nya former av internetbaserat fastställande av normer.

Kommissionen uppmanar alla intressenter att stärka (och i lämpliga fall upprätta) strukturerade mekanismer för att möjliggöra ett regelbundet, tidigt och verkligt inkluderande deltagande liksom granskning och kommentarer inom ramen för tekniska beslut. Dessa strukturerade mekanismer bör även sträva efter att se till att de tekniska besluten är förenliga med de mänskliga rättigheterna.

7. Att bygga upp förtroende

Förtroende för internet och dess förvaltning är en förutsättning för att internets potential som motor för ekonomisk tillväxt och innovation ska kunna förverkligas. Internets säkerhet, skydd och motståndskraft är också avgörande när det gäller att bevara och främja de ekonomiska och samhälleliga vinster som det digitala ekosystemet ger upphov till.

Kommissionen arbetar för att lösa dessa frågor, i synnerhet genom reformen av EU:s dataskyddsram[29] en effektiv kamp mot it-brottslighet och ett ambitiöst arbete för att hantera cybersäkerhetsfrågor, som EU:s strategi för cybersäkerhet[30]. Denna strategi syftar till att göra EU:s onlinemiljö säkrast i världen, samtidigt som de grundläggande rättigheterna bevaras och främjas ytterligare[31]. Det förekommer ett ökat antal onlineaktiviteter som direkt motverkar utövandet av de grundläggande rättigheterna.

It-brott, inbegripet övergrepp mot barn online[32], identitetsstölder, it-angrepp och icke-kontantrelaterade betalningsbedrägerier samt andra former av olaglig behandling av personuppgifter utgör ett allvarligt hot mot förtroendet för internetanvändningen. Kommissionen har åtagit sig att minska it-brottsligheten drastiskt.

Tekniksamfundets har en avgörande roll, bland annat när det gäller att säkerställa förtroendet för IP-baserad kommunikation och förbättra motståndskraften hos kryptosystem för att öka förtroendet för IP-baserad kommunikation. Detta skulle främja en effektiv kamp mot it-brottslighet och skydda användarnas privatliv.

Storskalig övervaknings- och underrättelseverksamhet har också lett till ett minskat förtroende för internet och den nuvarande internetförvaltningen. Kommissionen behandlade några av dessa problem i sitt meddelande om att återskapa förtroendet för internationell överföring av personuppgifter[33]. Konsekvenserna för den globala internetförvaltningen måste också angripas.

Kommissionen kommer att samarbeta med rådet och Europaparlamentet för att uppnå ett snabbt antagande och genomförande av den centrala lagstiftningen, som reformen av dataskyddsramen och det föreslagna direktivet om nät- och informationssäkerhet, för att stärka förtroendet online.

Kommissionen kommer i samarbete med sina partner att verka för att återuppbygga förtroendet för internet, bland annat genom att stärka den globala internetförvaltningen, vilket är en förutsättning för den långsiktiga framtiden för ett öppet internet.

8. Konflikter mellan domsagor och lagar

Precis som annan gränsöverskridande verksamhet ger internet upphov till en rad utmaningar när det gäller tillämpningen av lagstiftning. Det här är inte nödvändigtvis något specifikt för internet, men själva mängden gränsöverskridande transaktioner som sker online gör det nödvändigt att noga analysera hur de befintliga reglerna tillämpas på internet.

Extraterritoriell tillämpning, ofta med utgångspunkt i domännamnssystemets geografi, har lett till ett antal motstridiga rättsliga beslut[34]. Detta kan, till exempel, leda till fall där domännamn som används inom en domsaga upphävs på grundval av bestämmelser inom en annan domsaga, beroende på registratorns eller registrets geografiska lokalisering.

Många verksamheter på internet förvaltas i allt högre grad enligt avtalsförhållanden mellan privata företag och användare på internet. Icke-avtalsmässiga skyldigheter för aktörer och mellanhänder på e-handelsområdet är också relevanta i detta sammanhang. Komplexiteten och, i vissa fall, svårgenomträngligheten hos dessa arrangemang, även när det gäller bestämmelser om tillämplig domsaga och lagstiftning, kan ge upphov till ett visst mått av rättsosäkerhet.

Ur privaträttslig synvinkel finns det enhetliga europeiska regler om domsaga och erkännande och verkställande av domar och lagvalsregler inom vissa områden, i synnerhet vad gäller fullgörandet av avtalsmässiga och icke-avtalsmässiga skyldigheter. Genom dessa regler regleras sådana problem inom Europeiska unionen. På internationell nivå är lagvalsreglerna otillräckligt utvecklade, vilket ger upphov till olösta lagkonflikter utanför unionen. I synnerhet för internetrelaterade tjänster som i sig själva är av gränsöverskridande karaktär, såsom molnbaserade datortjänster, kan denna komplexitet på internationell nivå skada tillväxten.

I samband med hanteringen av det spända förhållandet mellan det internationella internet och nationella domsagor bör man också beakta den uppsjö av fall som kan vara föremål för dessa konflikter och som inte bör hanteras genom en enda mekanism.

Kommissionen kommer att inleda en djuplodande översyn av riskerna på internationell nivå av de konflikter mellan lagar och domsagor som uppstår på internet och bedöma alla de mekanismer, processer och verktyg som finns tillgängliga och som är nödvändiga för att lösa sådana konflikter. Alla handlingsalternativ på EU-nivå och internationell nivå kommer därefter att övervägas noggrant, inbegripet tänkbara lagstiftningsinitiativ eller ytterligare riktlinjer enligt vad som blir nödvändigt, förutsatt att lämpliga konsekvensbedömningar utförs. Detta arbete kommer att bygga vidare på befintlig politik.

9. Slutsatser

EU, och världen i stort, behöver fatta ett medvetet beslut om internets framtida form och utveckling och om hur internet ska förvaltas. Kommissionen anser att EU:s institutioner och medlemsstater behöver en gemensam vision för den framtida modellen för internets förvaltning. Kommissionen planerar en lägesrapport under 2015 om de viktigaste inslag som tas upp i detta meddelande mot bakgrund av den globala utvecklingen på området förvaltning av internet.

Internet bör förbli ett enda, öppet, fritt, sammanhållet nätverk av nätverk, som omfattas av samma lagar och regler som gäller inom andra områden av vårt dagliga liv. Förvaltningen av internet bör utgå från en inkluderande, öppen flerpartsförvaltningsmodell med ansvarsskyldighet, utan att detta påverkar eventuella lagstiftningsmässiga åtgärder som kan komma att vidtas med hänsyn till fastställda mål avseende allmänintresset, såsom att säkerställa respekten för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och demokratiska värden samt språklig och kulturell mångfald och omsorg i fråga om utsatta personer. En säker, trygg, gedigen och motståndskraftig arkitektur utgör grunden för att internetanvändarna ska kunna känna tilltro och förtroende. Samtidigt måste internets innovationskraft bibehållas genom ett fullständigt deltagande av den europeiska internetekonomin, som bygger på en förstärkt digital inre marknad som är sammanlänkad med världen. För detta krävs det en försiktig men samtidigt handfast förvaltning.

EU har goda förutsättningar att bidra med sin del till en god förvaltning av internet i och med sin fortsatta utveckling mot ett modernt nätverkspräglat samhälle med decentraliserad makt och decentraliserat beslutsfattande. Kommissionen uppmanar rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén och medlemsstaterna att komma överens om en gemensam vision i enlighet med vad som framhålls i detta meddelande och att hävda densamma gemensamt under kommande internationella debatter.

[1]               Se KOM(1998) 111, KOM(1998) 476, KOM(2000) 202, EGT C 293, 14.10.2000, KOM(2009) 277 och Europaparlamentets resolution 15.6.2010 (2009/2229(INI)).

[2]               Boston Consulting Group, ”The $4.2 Trillion Opportunity – the Internet Economy in the G-20” (en möjlighet värd 4,2 biljoner dollar – internetekonomin inom G-20), mars 2012.

[3]               McKinsey Global Institute ”Internet matters: The Net's sweeping impact on growth, jobs, and prosperity” (internets betydelse: nätets genomgripande inverkan på tillväxt, arbetstillfällen och välstånd), 2011.

[4]               Join(2013) 1, ”EU:s strategi för cybersäkerhet: en öppen, säker och trygg cyberrymd”, 7.2.2013

[5]               Enligt Tunisagendan bör förvaltningen av internet inbegripa regeringar, den privata sektorn och civilsamhället (stycke 34) samt mellanstatliga och internationella organisationer (stycke 35 d–e) och omfatta bidrag från den akademiska och tekniska världen (stycke 36).

[6]               Se t.ex. ”Introduction to Internet Governance” (introduktion till förvaltningen av internet), http://www.diplomacy.edu/IGBook. Projektet för kartläggning av förvaltningen av internet på http://idgovmap.org/,                 http://www.icann.org/sites/default/files/assets/governance-2500x1664-21mar13-en.png

[7]               Arbetsdefinition av förvaltningen av internet som godkänts enligt slutsatserna från världstoppmötet om informationssamhället (WSIS), se             http://www.itu.int/wsis.

[8]                      I enlighet med bl.a. den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

[9]               Dessutom kräver inte de åtgärder som planeras i detta meddelande någon ytterligare budget utöver de nuvarande anslag som redan planeras i den nuvarande fleråriga budgetramen.

[10]             COM(2013) 627. Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder avseende den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och för att skapa en uppkopplad kontinent.

[11]             Lades fram i samband med OECD:s högnivåmöte om internetekonomin den 28 juni 2011, http://ec.europa.eu/commission_2010-2014/kroes/en/blog/i-propose-a-compact-for-the-internet.

[12]             T.ex. OECD-rådets rekommendationer om principer för beslutsfattande om internet (2011); G8-deklarationen från Deauville (2011).

[13]             Kommissionens expertgrupp för att säkerställa samordning på EU-nivå av uppföljningen av världstoppmötet om informationssamhället.

[14]                    Se styckena 35–36 i Tunisagendan och KOM(2009)277, stycke 2.

[15]             Se http://unctad.org/meetings/en/SessionalDocuments/a67d65_en.pdf.

[16]             Se http://www.ntia.doc.gov/other-publication/2005/us-principles-internets-domain-name-and-addressing-system.

[17]             COM(2009) 277.

[18]             Se http://www.internetsociety.org/news/montevideo-statement-future-internet-cooperation.

[19]             IANA:s funktioner inbegriper 1) samordning av tilldelningen av tekniska IP-parametrar; 2) administreringen av vissa ansvarsområden som hör ihop med hanteringen av DNS-rotzoner; 3) allokeringen av nummerresurser på internet; och 4) andra tjänster som hör ihop med förvaltningen av toppdomänerna ARPA och INT.

[20]                                            Se http://www.ietf.org/about/.

[21]             Detta kommer att återspegla EU:s åtagande genom undertecknandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, se    http://www.un.org/disabilities/convention/conventionfull.shtml.

[22]             Se http://ec.europa.eu/digital-agenda/en/news/commission-plans-guide-through-global-internet-policy-labyrinth.

[23]             Bestämmelser om GIPO:s tekniska utveckling och EU:s preliminära bidrag på 500 000 euro ingår i Horisont 2020:s arbetsprogram för 2014–2020.

[24]             Andra relevanta exempel inbegriper de rådgivande kommittéerna avseende internet inom OECD och KICTAnet i Kenya.

[25]             T.ex. EuroDIG, http://www.eurodig.org/.

[26]             Se http://tools.ietf.org/html/rfc6973.

[27]             Se förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering, kommissionens beslut av den 28 november 2011 om inrättande av Europeiska flerpartsforumet för IKT-standardisering, se https://ec.europa.eu/digital-agenda/en/european-multistakeholder-platform-ict-standardisation.

[28]             Se även yttrandet från Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik, http://ec.europa.eu/bepa/european-group-ethics/docs/publications/ict_final_22_february-adopted.pdf.

[29]             COM(2012) 11, 25.1.2012, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (allmän uppgiftsskyddsförordning).

[30]                    JOIN(2013) 1, EU:s strategi för cybersäkerhet: En öppen, säker och trygg cyberrymd, 7.2.2013 och COM(2013) 48, Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen.

[31]                    I enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

[32]             Direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF och COM(2012) 196, Europeisk strategi för ett bättre internet för barn av den 2 maj 2012.

[33]             Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet: Återskapande av förtroendet för dataflöden mellan EU och Förenta staterna, COM(2013) 846.

[34]             En användbar genomgång av exempel finns hos projektet Internet and Jurisdiction. Se http://www.internetjurisdiction.net/