52013DC0716

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET Skjutvapen och EU:s inre säkerhet: skydda medborgarna och försvåra olaglig handel............................................................. 3

1........... Inledning......................................................................................................................... 3

2........... Behovet av insatser på EU-nivå....................................................................................... 6

3........... Prioritering 1: Skydda den lagliga marknaden för civila skjutvapen.................................... 9

3.1........ Uppgift 1 Klargöra vilka skjutvapen som är förbjudna och vilka som kräver tillstånd......... 9

3.2........ Uppgift 2 Upprättande av en EU-standard om märkning................................................ 10

3.3........ Uppgift 3 Förenkla reglerna för vapenlicensiering........................................................... 11

4........... Prioritering 2: Från laglig till olaglig: Minska antalet skjutvapen som hamnar i kriminella händer  12

4.1........ Uppgift 1 Uppdatera kontroller av försäljning och olaglig tillverkning av skjutvapen......... 12

4.2........ Uppgift 2 Förebygga stöld och förlust............................................................................ 13

4.3........ Uppgift 3 Mobilisera yttre åtgärder och utvidgningsprocessen för att minska risken för avledning från tredje land.................................................................................................................................... 13

4.4........ Uppgift 4 Framhålla destruktion som det bästa sättet att hantera skjutvapenöverskott..... 14

5........... Prioritering 3: Öka trycket på de kriminella marknaderna............................................... 14

5.1........ Uppgift 1 Vägledning för personal inom brottsbekämpande myndigheter........................ 14

5.2........ Uppgift 2 Gränsöverskridande samarbete för att stoppa olagligt innehav och olaglig spridning av skjutvapen     15

5.3........ Uppgift 3 Bygga upp ett samarbete för att spåra skjutvapen som används av brottslingar 15

5.4........ Uppgift 4 Stärka de avskräckande åtgärderna mot missbruk av skjutvapen.................... 16

6........... Prioritering 4: Skapa en bättre underrättelsebild............................................................. 16

6.1........ Uppgift 1 Samla in mer tillförlitliga och uttömmande uppgifter om skjutvapenrelaterad brottslighet i EU och globalt.................................................................................................................................... 17

6.2........ Uppgift 2 Sätta in brottsbekämpande utbildning där det bäst behövs.............................. 18

7........... Slutsats......................................................................................................................... 18

BILAGA 1: Prioriteringar och uppgifter....................................................................................... 19

BILAGA 2: Statistik................................................................................................................... 20

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Skjutvapen och EU:s inre säkerhet: skydda medborgarna och försvåra olaglig handel

1.           Inledning

Skjutvapen kan användas på ett lagligt och ansvarsfullt sätt och tillverkning, försäljning och förvärv av skjutvapen utgör en del av EU:s inre marknad.[1] Det kan dock få katastrofala följder för medborgare och samhällen om skjutvapen hamnar i orätta händer. Det finns fortfarande alltför många offer för vapenrelaterat våld i EU[2]. Under tvåtusentalets första årtioende begicks 10 000 mord eller dråp med hjälp av skjutvapen i EU:s 28 medlemsstater[3] och varje år begås 4000 självmord med hjälp av skjutvapen[4]. Det begås i genomsnitt 0,24 mord och 0,9 självmord med hjälp av skjutvapen per 100 000 personer per år i EU[5]. Kraftfulla och ofta olagliga skjutvapen kan särskilt i eftersatta stadsområden skapa en känsla av otrygghet bland medborgarna.

De beväpnade män som under de senaste åren begått fruktansvärda dödsskjutningar i skolorna i Tuusula (2007) och Kauhajoki (2008), och i Cumbria (2010) och Alphen aan den Rijn (2011), var psykiskt instabila vuxna som ändå innehade vapenlicens. I Winnenden (2009) använde en ungdom en pistol som hade förvarats på ett osäkert sätt i föräldrarnas sovrum. I attackerna i Liège under 2011 använde mannen vapen från en enorm personlig arsenal som omfattade militära vapen och samlarobjekt som han hade köpt och byggt om. Endast dessa enskilda händelser kostade 61 personer livet, däribland 19 barn[6].

Vapen som innehas olagligt används ofta för att tvinga och trakassera offer för organiserad brottslighet. Olaglig import, försäljning och tillverkning av dessa vapen är en lukrativ verksamhet för EU:s runt 3 600 organiserade kriminella grupper.[7] Terrorister och extremister har använt skjutvapen för att skapa rädsla och att döda: sju dog i attackerna i Toulouse och Montauban 2012, och två i incidenten på års Frankfurts flygplats 2011[8]

Det finns uppskattningsvis 80 miljoner skjutvapen som innehas lagligt för civilt bruk inom EU. Det finns ingen exakt statistik över det stora antalet skjutvapen som har spridits illegalt, men det beror ofta på stöld eller avledning från den lagliga livscykeln, eller på att de har importerats illegalt från tredjeländer eller byggts om från andra föremål till skjutvapen. Nästan en halv miljon skjutvapen som har förlorats eller stulits i EU har fortfarande inte hittats. En överväldigande majoritet är civila skjutvapen enligt Schengens informationssystem[9]. I en medlemsstat, nämligen Frankrike, rapporterade myndigheterna en 40-procentig ökning av beslagtagna stulna civila och militära vapen mellan 2010 och 2011[10]. Stora mängder kraftfullt militära vapen har sedan mitten av 1990-talet nått EU från länderna på västra Balkan och det forna Sovjetblocket,[11] ofta i små mängder och gömda i fordon som långfärdsbussar för att undgå upptäckt [12]. Senaste tidens omvälvningar i Nordafrika och Mellanöstern innebär en risk för att överskottsvapen och stulna militära vapen kommer att nå Europas kriminella marknader på liknande sätt. Handeln med skjutvapen och delar och komponenter till dessa sker i ökande grad på nätet och levereras via postorder, post eller budtjänster. De brottsbekämpande myndigheterna i EU är oroliga över att skjutvapen som har gjorts obrukbara ånyo görs brukbara på olaglig väg och säljs för kriminella syften, och att föremål såsom larmvapen, luftvapen och skjutvapen för lös ammunition byggs om till olagliga dödliga skjutvapen, och att brottslingar mycket snart kan utnyttja 3D-utskriftsteknik för att sätta ihop hemmagjorda vapen eller tillverka komponenter som kan användas för att åter försätta skjutvapen i brukbart skick. En översikt över vissa av smugglingrutterna som har rapporterats av skjutvapenexperter i medlemsstaterna visas nedan.

Smuggelvägar såsom rapporteras till gruppen för europeiska skjutvapenexperter[13]

Missbruk av skjutvapen[14], vare sig det rör sig om lagliga civila vapen eller civila eller militära vapen som har framställts eller erhållits på olaglig väg, är ett allvarligt hot mot EU:s säkerhet från både ett internt och externt perspektiv[15]. I detta meddelande föreslås en integrerad politik för att bemöta detta hot, genom lagstiftning, operativa insatser, utbildning och EU-finansiering. Genom att utgå från de åtgärder som redan vidtagits på internationell, europeisk och nationell nivå är meddelandet inriktat på fyra prioriteringar (se bilaga 1 för alla åtgärder som föreslås):

(1) Skydda den lagliga marknaden för civila skjutvapen genom nya EU-standarder för hur skjutvapen kan säljas för civilt bruk, hur skjutvapen bör märkas, och hur tillstånd ska utfärdas för personer som vill äga och att använda skjutvapen.

(2) Minska risken att skjutvapen hamnar i kriminella händer genom utveckling av effektiva normer om säker förvaring av civila skjutvapen och om hur civila och militära skjutvapen ska göras obrukbara, och större ansträngningar för att minska olaglig handel med skjutvapen (oavsett om det rör sig om civila eller militära vapen) från länder utanför EU.

(3) Ett ökat tryck på de kriminella marknaderna genom bättre gränsöverskridande samarbete mellan polis, tull och gränsbevakning, och genom att bedöma behovet av gemensamma EU-bestämmelser om vilka brott med anknytning till skjutvapen som bör kriminaliseras och vilka straffrättsliga påföljder som medlemsstaterna bör införa.

(4) Bygga upp bättre underrättelser genom att samla in och sprida mer information om skjutvapenbrott och genom målinriktad utbildning av brottsbekämpande personal.

Dessa prioriteringar bygger på diskussioner med brottsbekämpande myndigheter, synpunkter från offer för vapenvåld, icke-statliga organisationer och godkända tillverkare, återförsäljare och användare samt reaktionerna på ett offentligt samråd som kommissionen genomförde under perioden mars–juni 2013[16].

Detta meddelande är ett svar på uppmaningen från Europaparlamentet att öka insatserna för att identifiera och åtgärda sårbarheten i livscykeln för skjutvapen, för att skydda laglig tillverkning, försäljning och innehav av skjutvapen, för att störa de kriminella leveranskedjorna samt att avskräcka från olagligt bruk[17]. Det kompletterar EU:s insatser på andra viktiga säkerhetsområden, inbegripet kampen mot organiserad brottslighet och terrorism och EU:s strategi mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa[18]från 2005.

Kommissionen kommer att genomföra en ytterligare, grundlig analys för att få bättre kunskaper om de problem som beskrivs i detta meddelande och deras bakomliggande orsaker. Kommissionen kommer att samråda med berörda parter, däribland Europaparlamentet, medlemsstaterna, lagliga tillverkare och förbund av användare av skjutvapen för civilt bruk, i syfte att lägga fram nya proportionella förslag, och vid behov lagstiftningsförslag under 2015 på grundval av en konsekvensbedömning[19].

2.           Behovet av insatser på EU-nivå

Under de senaste tio åren har EU vidtagit ett antal åtgärder för att ta itu med det säkerhetshot som skjutvapen utgör mot EU:s inre säkerhet.

I år anslöt EU (inom gränsen för sitt behörighetsområde) sig till FN:s protokoll om skjutvapen[20] som kommer att stärka kontrollerna av överföring av handeldvapen, pistoler och andra lätta vapen till, från och inom EU. På global nivå är förhoppningen att det nyligen antagna vapenhandelsfördraget[21] kommer att visa sig vara en milstolpe för att kontrollera vapenhandeln. Fördraget innebär att konventionsstaterna åtar sig att bedöma all export i syfte att utrota olaglig handel med vapen och på så sätt bidra till fred och säkerhet och förhindra allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning.

Dessa internationella avtal är visserligen viktiga men utgör endast ett första steg mot en fullständigt effektiv insats. EU vill därför hitta en välavvägd metod för att reglera den lagliga spridningen av civila (dvs. icke-militära) skjutvapen på den inre marknaden, att hindra den otillåtna spridningen och användning av civila skjutvapen, och införa standarder för överföring och förmedling av konventionella militära vapen.

På lagstiftningssidan fastställer skjutvapendirektivet (rådets direktiv 91/477/EEG ändrat genom direktiv 2008/51/EG) regler för förvärv och innehav av icke-militära vapen och skapat det "europeiska vapenpasset” för jägare med licens, tävlingsskyttar, samlare och vapenhandlare att resa inom EU. Genom förordning nr 258/2012 (”skjutvapenförordningen”), kräver EU tillstånd för export av icke-militära skjutvapen till länder utanför EU i överensstämmelse med FN:s skjutvapenprotokoll. Sedan 1998 har EU inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken haft en uppförandekod för vapenexport, som under 2008 ersattes av en gemensam ståndpunkt, inklusive en gemensam förteckning över militära vapen och miniminormer för nationella bestämmelser för beviljande av licenser[22]. Direktiv 2009/43/EG syftar till att förenkla tillståndsförfaranden för överföring av sådana vapen inom EU[23]. Det finns även miniminormer i kraft för förmedling av konventionella vapen mellan tredjeländer som äger rum på en medlemsstats territorium[24].

I sin egenskap av tullunion har EU under de senaste åren utvecklat en gemensam ram bestående av riskkriterier och IT-system för hantering av risker som rör rörligheten för varor som förs över EU:s yttre gränser som en del av den kommersiella leveranskedjan. Kommissionen har nyligen påpekat vilka riskhanteringsproblem som EU:s tullmyndigheter står inför, och har lagt fram flera förslag för att förbättra tullens kapacitet, däribland bättre utnyttjande av information, informationskällor och andra verktyg och förfaranden för att fastställa risker och analysera rörelserna inom den kommersiella leveranskedjan.[25]

På operativ nivå har EU upprättat en europeisk grupp för skjutvapenexperter för att främja informationsutbyte och samarbete[26] och 2010 antagit en handlingsplan för att underlätta spårning och samarbete mot olaglig handel med skjutvapen[27]. Medlemsstaterna och kommissionen har på grundval av Europols hotbildsbedömning avseende den grova och organiserade brottsligheten i EU 2013 gjort det till en av EU:s nio brottsbekämpningsprioriteringar för 2014–2017 att hindra den olagliga tillverkningen och handeln med skjutvapen[28].

När det gäller externa åtgärder antog EU under 2005 en strategi för att bekämpa olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa. Strategin fastställer tre principer som ligger till grund för EU:s åtgärder när det gäller handeldvapen och lätta vapen, nämligen förebyggande arbete, partnersamarbete och stöd för multilateralism. Detta kompletterar och bidrar till genomförandet av FN:s handlingsprogram om olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen och Internationella spårningsinstrumentet[29] genom att man sammanför EU:s alla instrument och strategier för att hantera alla aspekter av skjutvapenfrågan. Totalt ca 21 miljoner euro från olika budgetrubriker användes under 2011–2013 för att stödja avväpning, demobilisering och återanpassning och för att motverka olaglig handel med skjutvapen, handeldvapen och lätta vapen i hela världen. EU stöder t.ex. arbete med fysisk säkerhet och lagerhanteringsverksamhet i Libyen och den omgivande regionen[30], Sydösteuropeiska centrumet för kontroll av handeldvapen och lätta vapen, regionala centrum för skjutvapenkontroll i Centralamerika (Casac) och Afrika (Recsa), OSSE:s sekretariat, FN:s kontor för nedrustningsfrågor, flera av det civila samhällets organisationer[31] och Interpols system för spårning av skjutvapen (se nedan). Kommissionen har tillsammans med Europeiska utrikestjänsten tagit fram ett förslag[32] om stabilitetsinstrumentet för perioden 2014–2020 enligt vilket ytterligare stöd för att motverka olaglig handel med skjutvapen skulle kunna ges till partnerländerna, kompletterat med stöd från medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter. Kandidatländerna för anslutning till EU måste anpassa sin nationella lagstiftning till befintliga instrument[33] om export, förmedling, förvärv, innehav och olaglig handel med vapen.

Det behövs dock fler åtgärder, som exempel och statistik här ovan visar. Enligt skjutvapenexperter utnyttjas skillnaderna i nationell lagstiftning om skjutvapen av brottslingar, vilket ökar risken för otillåten spridning över gränserna[34]. Detta innebär att det krävs en tillnärmning av de nationella skjutvapenlagstiftningarna. Brist på tillförlitlig EU-omfattande statistik och underrättelser minskar effektiviteten i politiska och operativa insatser, och har bidragit till skjutvapenbrott nedprioriteras i förhållande till andra allvarliga brott, trots insikten om att skjutvapen spelar en nyckelroll vid brott såsom olaglig narkotikahandel. De senaste gemensamma tullinsatserna som inriktades på skjutvapen ägde rum 2006[35], och då kunde inte några beslag göras på grund av brist på ledtrådar och exakta kunskaper om rutterna för den olagliga handeln med skjutvapen. Åtgärder på EU-nivå kan bidra till att bygga upp en grund med underrättelser och statistik för att fylla kunskapsluckor och för att bidra till dialogen om bästa praxis mellan medlemsstater.

EU måste även undersöka vad som mer direkt kan göras för att stoppa den olagliga handeln med skjutvapen. Ett vapens livscykel börjar med att det tillverkas och slutar med att det förstörs. I alla mellanliggande etapper såsom försäljning, innehav, handel, lagring och deaktivering kan vapnet hamna i kriminella händer. Starkare insatser mot de mest utsatta punkterna i ett skjutvapens livscykel från produktion till destruktion skulle underlätta både den lagliga handeln på den inre marknaden och brottsbekämpande samarbete för att identifiera och lösa upp organiserade kriminella grupper, vilket är en prioritet för EU:s strategi för inre säkerhet och "policycykeln" för att bekämpa allvarlig och organiserad brottslighet[36].

3.           Prioritering 1: Skydda den lagliga marknaden för civila skjutvapen

Konsekvent kontroll av skjutvapen på den inre marknaden ger säkerhet för lagliga tillverkare och ägare av skjutvapen, samt underlättar gränsöverskridande polissamarbete i ansträngningarna att störa den kriminella verksamheten. Det kvarstår dock stora skillnader i den nationella tillämpningen av regler om vilka skjutvapen som är tillåtna, om förfaranden för klart identifierbara märkningar och om licensiering för handel och innehav av vapen.

3.1.        Uppgift 1 Klargöra vilka skjutvapen som är förbjudna och vilka som kräver tillstånd

I skjutvapendirektivet fastställs att vissa skjutvapen, såsom automatvapen (som förtecknas i kategori A), är så farliga och har sådan försumbar legitim civil användbarhet att de inte bör vara tillåtna för civilt bruk[37]. EU kräver att andra typer av vapen (kategori B) såsom halvautomatiska vapen och skjutvapen för enkelskott, som anses vara mindre farliga, får användas av tävlingsskyttar och jägare med tillstånd. Andra skjutvapen med lägre risk (kategori C), t.ex. långa skjutvapen med räfflade lopp för enkelskott är underkastade mindre stränga krav, t.ex. en anmälan till myndigheterna där vapnet hålls, eller inga restriktioner (kategori D) t.ex. för enkelskotts långa skjutvapen med slätborrade lopp. Detta är minimikraven, men medlemsstaterna kan välja att tillämpa striktare normer.

På grundval av sin senaste bedömning av möjligheterna att förenkla dessa regler[38], där man kom fram till att inte föreslå en minskning av antalet kategorier, har kommissionen börjat att granska denna fråga i ett bredare sammanhang, bland annat möjligheten att minska olaglig handel mellan medlemsstater som tillämpar olika bestämmelser, för att underlätta det gränsöverskridande brottsbekämpningssamarbetet.

Som ett andra steg kommer kommissionen att på teknisk nivå väga värdet av vissa typer av skjutvapen som nu godkända för civilt bruk, t.ex. halvautomatiska vapen, mot säkerhetsriskerna, och överväga om det skulle vara lämpligare att ytterligare begränsa tillträdet till dessa vapen.

För det tredje kommer kommissionen att bedöma behovet av att utöka skjutvapendirektivets nuvarande räckvidd och att, mot bakgrund av medlemsstaternas erfarenheter, ta upp behovet av reglering av försäljning och innehav av föremål såsom luftgevär, kopior, antika vapen och deaktiverade vapen som lätt kan byggas om till eller användas som vapen[39]. Parallellt kommer kommissionen att föreslå gemensamma riktlinjer för deaktiveringsstandarder för att se till att de skjutvapen som gjorts obrukbara aldrig kan användas på nytt.

Eftersom ett skjutvapen endast kan endast vålla skada med ammunition kommer kommissionen att undersöka möjligheterna att förhindra brottslingars förvärv och missbruk av ammunition, t.ex. genom märkning och begränsning av den maximala storleken på ammunitionsmagasinen för lagliga civila vapen.

Slutligen kommer kommissionen att överväga olika sätt att skapa större rättssäkerhet för ekonomiska aktörer och i brottsbekämpningen genom att definiera och förtydliga EU-lagstiftningens tekniska skjutvapenrelaterade termer i den ordlista som utarbetats av den europeiska skjutvapenexpertgruppen, till exempel termer som rör deaktivering och märkningssystem.

3.2.        Uppgift 2 Upprättande av en EU-standard om märkning

Skjutvapen som släppts ut på EU-marknaden har olika märkningar som består av symboler och/eller nummer som har stämplats på eller graverats in under tillverknings-, import- eller försäljningstadiet[40]. Märkningarna är främst avsedda att garantera att produkten överensstämmer med gällande krav på kvalitet och säkerhet samt att göra det möjligt att identifiera skjutvapnet och spåra det om det förloras, stjäls, används felaktigt eller överförs på olagligt sätt.

Skjutvapendirektivet innehåller grundläggande bestämmelser för att möjliggöra identifiering och spårning. Medlemsstaterna är skyldiga att garantera märkning av alla väsentliga delar på skjutvapnet, men de kan fastställa märkningsförfaranden på nationell nivå, även för kvalitets- och säkerhetsfrågor. Många problem har identifierats när det gäller olagliga vapen och märkningskrav. Märkningen kan tas bort eller ändras. Det finns också belägg för att ett skjutvapen som har gjorts obrukbart kan sättas ihop med hjälp av icke-märkta delar, vilket gör att det sedan bli svårt eller omöjligt att spåra. De brottsbekämpande myndigheterna rapporterar att det är mer sannolikt att utredare på på en brottsplats hittar använd ammunition och patronhylsor, som i allmänhet är omärkta, snarare än vapnet i sig.

Kommissionen kommer därför att i samråd med industrin och permanenta internationella kommissionen för skjutvapenprovning (C.I.P.)[41]undersöka genomförbarheten av en EU-märkningsstandard för alla vapen, civila och militära, samt för väsentliga delar, ammunition och ammunitionsförpackningar, för att minimera risken för att märkningen förvanskas.

Syftet är att tillsammans med internationella partner utveckla en global standard för märkning som bygger på det internationella spårningsinstrumentet, som godkändes av FN:s samtliga medlemsstater i december 2005[42].

3.3.        Uppgift 3 Förenkla reglerna för vapenlicensiering

Det gynnar såväl människors säkerhet som en väl fungerande inre marknad om det finns en konsekvent strategi för tillstånd för handlare[43], mäklare och ägare av skjutvapen i hela EU. I skjutvapendirektivet hänvisas till de odefinierade termerna ”licenser” och ”tillstånd” (för kategori B-skjutvapen), ”tillstånd” (när det gäller kategorierna C och D), och behovet av en ”anmälan” (kategori C) eller ”registrering” (avseende vapenmäklare). Brottslingar kan försöka förvärva skjutvapen där de nationella förfarandena anses vara mest flexibla.

Kommissionen kommer att överväga att diskutera eventuella definitionsluckor. Kommissionen kommer också att i nära samarbete med europeiska sammanslutningar av vapentillverkare och vapenägare utvärdera fördelarna med att kräva medicinska kontroller samt kontroll av kriminalregister som ett villkor för att lagligt kunna köpa och äga skjutvapen, och av tidsbegränsade tillstånd som måste förnyas, vilket redan är praxis i många medlemsstater på liknande sätt som för körkort. Det skulle också kunna finnas ett värde i att anta fler gemensamma EU-standarder om de legitima syftena för att äga eller använda ett skjutvapen och om tillfällen när en licensansökan ska avslås.

Medan skjutvapendirektivet redan föreskriver regler för registrering och godkännande av ägare och handlare överlåts registrering av mäklare på medlemsstaterna, och förhandstillstånd för förmedlingstransaktioner behövs endast för transaktioner mellan tredjeländer. Detta kan leda till olaglig verksamhet koncentreras till medlemsstater där lagstiftningen är mindre sträng[44]. Otillåten förmedling, som är mycket lukrativt och sällan reglerat globalt, kan vara en viktig faktor för olaglig vapenhandel i EU[45]: I en medlemsstat (Förenade kungariket) har sedan 2007 15 framgångsrika åtal gjorts för olaglig vapenförmedling[46]. Kommissionen kommer därför att överväga behovet av obligatorisk registrering och kontroll av vapenmäklare.

Skjutvapendirektivet ålägger säljaren att till polisen anmäla förlust eller stöld av ett skjutvapen, delar av detta eller ammunition och löpande dokumentera typ, antal, ursprung och befintlighet beträffande skjutvapen. I syfte att ytterligare underlätta spårning av förlorade, stulna eller felaktigt använda skjutvapen kommer kommissionen att överväga om ett liknande krav bör tillämpas för alla som söker ett tillstånd att köpa eller sälja skjutvapen, eller för att ställa skjutvapen till förfogande för andra.

4.           Prioritering 2: Från laglig till olaglig: Minska antalet skjutvapen som hamnar i kriminella händer

Brottslingar kommer att söka efter möjligheter att bryta ner även de strängaste kontrollerna på den lagliga marknaden, och senare tidens hotbildsbedömningar (se kartan i avsnitt 1 ovan) har riktat uppmärksamheten på flödet av olagliga vapen med ursprung i konfliktområden i EU:s grannskap och för potentiellt missbruk av vapenmässor, näthandel och 3D-teknik för utskrift av vapen. EU måste kunna identifiera den potentiella sårbarheten på den marknad där skjutvapen tillverkas för kriminella syften eller där skjutvapen som tillverkas för civil eller militär användning avleds till de kriminella marknaderna vid försäljning, användning eller deaktivering. Denna sårbarhet, som kommer att beaktas i utvärderingsrapporten om skjutvapendirektivet som planeras till 2015, bör lösas genom korrekt genomförande av skjutvapendirektivet, och vid behov en uppdatering av detta, genom kapacitetsuppbyggnad och stödprojekt i tredjeländer på områden såsom destruktion av överskottslager, lagerhantering och säkerhet, samt genom ansvarsfull kontroll av vapenöverföringar.

4.1.        Uppgift 1 Uppdatera kontroller av försäljning och olaglig tillverkning av skjutvapen

Det hålls ofta vapenmässor i många av EU:s medlemsstater och angränsande länder. Dessa utgör ett tillfälle att förvärva deaktiverade, skjutvapen för lös ammunition, imitationer och antika skjutvapen, inklusive icke-antika skjutvapen med pipa, som är förbjudna i vissa medlemsstater. Kommissionen kommer att säkerställa att EU:s normer för överlåtelse av vapen genomdrivs och kommer att samarbeta med medlemsstaterna för att ta fram riktlinjer för hur man kan begränsa avledning av olagliga vapen genom vapenmässor, och om överträdelseförfaranden i de fall normerna överträtts.

E-handeln ökar i rask takt, och vissa medlemsstater har lyft fram svårigheterna att vidta effektiva brottsbekämpande åtgärder mot onlineförsäljning av vapen. Europol bör undersöka omfattningen av denna e-marknad och hur den fungerar, som ett led i den mer omfattande hotbildsbedömningen, och även de utmaningar som möjligheten att göra 3D-utskrifter av vapen och ammunition innebär. I överensstämmelse med rådets handlingsplan 2010 kommer Europol att utarbeta en handbok för bekämpning av nätbaserad olaglig handel med skjutvapen.[47] Kommissionen kommer att stödja inrättandet av enheter för nätpatrullering i medlemsstaterna, liknande dem används för att bekämpa narkotikahandel. Kommissionen kommer också att överväga om det ur ett säkerhetsperspektiv är genomförbart och proportionerligt att införa ett totalförbud mot försäljning och köp på nätet av alla eller vissa skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition inom EU[48].

Med tanke på de farhågor som uttryckts av ett antal medlemsstater kommer kommissionen att samråda med nationella myndigheter och rederier, genom att bygga på det befintliga samarbetet när det gäller att upptäcka sprängämnen, för att minska risken för olagliga postleveranser av skjutvapen.

4.2.        Uppgift 2 Förebygga stöld och förlust

Starkare marknadskontroller kan göra lagliga skjutvapen mer stöldbegärliga för brottslingar. Kommissionen kommer att göra en bedömning av möjligheterna att införa miniminormer för hur EU:s skjutvapenägare ska förvara sina vapen på ett säkert sätt, eventuellt genom obligatorisk användning av bankfack, som redan krävs enligt lag i vissa medlemsstater. Kommissionen kommer att arbeta tillsammans med skjutvapenindustrin för att undersöka tekniska lösningar, t.ex. biometriska sensorer där personuppgifter lagras på skjutvapnet, för att säkerställa att köpta skjutvapen endast kan användas av den rättsliga ägaren. Den kommer att genomföra en detaljerad kostnadsnyttoanalys när det gäller frågan om sådana ”smarta” vapensäkerhetsdetaljer ska göras obligatoriska för skjutvapen som säljs på laglig väg i EU.

4.3.        Uppgift 3 Mobilisera yttre åtgärder och utvidgningsprocessen för att minska risken för avledning från tredje land

Mot bakgrund av de senaste hotbildsbedömningarna bör EU fortsätta att ge stöd till grannländerna och till konflikt- eller postkonfliktområden runt om i världen för att förhindra avledning, stöld och handel med handeldvapen och lätta vapen genom mer tillförlitliga nationella kontrollsystem för vapenexport[49]. I överensstämmelse med de nya rekommendationerna från EU:s särskilda representants och UNDP:s konferens om vapenkontroll[50] kommer kandidatländerna att uppmanas att utarbeta och genomföra en strategi för handeldvapen och lätta vapen, inbegripet destruktion eller säkring av vapenförråd och antagandet av EU-standarder för skjutvapenrelaterad riskminimering. Kommissionen kommer att ta upp säkerhetsfrågor i andra relevanta dialoger såsom viseringsavtal och bedöma kraftfullheten i de nationella rättsliga ramarna och arrangemangen för polis- och tullsamarbete i kampen mot vapenhandel. EU kommer att fortsätta att införa bestämmelser om reglering av handeldvapen och lätta vapen i alla relevanta internationella avtal och fortsätta att integrera åtgärder för handeldvapen och lätta vapen genom dess geografiska och tematiska instrument för samarbete.

EU kommer i enlighet med sitt långvariga biståndsprogram för vapenexportkontroll också att uppmuntra ett allmänt, fullständigt och effektivt genomförande av vapenhandelsfördraget, och främja effektiv multilateralism för utveckling av mekanismer mot utbudet och den destabiliserande spridningen av handeldvapen och lätta vapen och ammunition. Samarbete med tredje länder kommer att kunna få stöd särskilt från budgeten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, från finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, det europeiska grannskapsinstrumentet, instrumentet för stöd inför anslutningen och stabilitetsinstrumentet[51].

4.4.        Uppgift 4 Framhålla destruktion som det bästa sättet att hantera skjutvapenöverskott

Kommissionen är medveten om att det finns betydande skillnader i deaktiveringsstandarder mellan medlemsstaterna och det har rapporterats om mord där skjutvapen som olagligen gjorts brukbara igen har använts. Detta kan vara en följd av olämplig tillämpning av skjutvapnendirektivet[52], till exempel om delar som har gjorts obrukbara i enlighet med någon medlemsstats regler överförs till en annan medlemsstat som tillämpar strängare standarder. Kommissionen kommer vid en granskning av riktlinjerna för deaktivering i enlighet med skjutvapendirektivet att bedöma hur effektiva de nationella standarderna för deaktivering av civila och militära vapen är, och utvärdera behovet av rättsligt bindande gemensamma strandarder för hela EU.

Kommissionen anser att destruktion är den mest effektiva och billigaste metoden för att förebygga riskerna med skjutvapen. Den kommer att undersöka hur man på bästa sätt kan stödja och främja destruktion av vapen istället för deaktivering. På denna grundval kommer EU att fortsätta att bistå tredjeländer med att minska sitt överskottsbestånd av handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa genom destruktion och genom att förbättra förvaltningen av och säkerheten för återstående lager.

5.           Prioritering 3: Öka trycket på de kriminella marknaderna

Det operativa samarbetet på EU-nivå har under de senaste åren lett till beslag av skjutvapen som hålls på olaglig väg, vanligtvis som en del av insatser mot narkotikasmuggling eller trafikpolisåtgärder, även om omfattande statistik saknas. Oriktiga, falska eller vilseledande handlingar används för att smuggla vapen till EU, och för att kunna spåra dessa vapen måste myndigheterna kontrollera det fysiska innehållet i sändningar som förs in i EU, både vid den yttre gränsen och på det tullkontor på bestämmelseorten där varorna genomgår tullklarering. Beslutet att prioritera skjutvapen under policycykeln för att bekämpa allvarlig och organiserad brottslighet 2014–2017 erbjuder nu en unik möjlighet för samordnade åtgärder från EU under flera år.

5.1.        Uppgift 1 Vägledning för personal inom brottsbekämpande myndigheter

Denna nya kampanj bör stärkas med hjälp av tydliga riktlinjer för brottsbekämpande personal. Rådet har försökt att standardisera förfarandena för gränsöverskridande utredningar av beslagtagna eller återtagna skjutvapen som är kopplade till brottslighet[53]. Dessa riktlinjer bör utvärderas och, om nödvändigt, uppdateras.

5.2.        Uppgift 2 Gränsöverskridande samarbete för att stoppa olagligt innehav och olaglig spridning av skjutvapen

En övergripande plan för koordinerade operativa insatser[54] har tagits fram av skjutvapen- och tullexperter i medlemsstaterna och Europol som en del av policycykeln. Denna plan omfattar följande:

· Samordnad insamling och utbyte av information om skjutvapenbrottslighet, där polis, gränsbevakning och tullmyndigheter deltar, både inom medlemsstaterna och över gränserna.

· Poliskontrollinsatser för att ta itu med de huvudsakliga källorna och vägarna för olagliga skjutvapen, inklusive västra Balkan, och en bedömning av riskerna för vapenhandel över EU:s östra gräns och från Nordafrika (i linje med prioritet 2, uppgift 3 ovan).

· Uppmuntra samordnad uppföljning av skjutvapenrelaterade registreringar i andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för att se till att antalet olösta registreringar inte fortsätter att öka. and

· Ett program för gemensamma polis- och tullinsatser under ledning av medlemsstaterna och Europol och med deltagande av kommissionen för att identifiera risken för skjutvapensmuggling genom passagerarrörelser mellan medlemsstaterna.

Kommissionen kommer tillsammans med rådet och Europol att kontrollera hur effektiv denna operativa verksamhet är. EU:s fond för inre säkerhet kommer att användas för att stödja genomförandet av åtgärder inom ramen för den policycykeln för 2014–2017[55].

5.3.        Uppgift 3 Bygga upp ett samarbete för att spåra skjutvapen som används av brottslingar

Ett område för brottsbekämpningssamarbete som förtjänar att nämnas särskilt är arbetet med att spåra skjutvapen. Spårning är av avgörande betydelse för att fastställa vem som är ansvarig för ett skjutvapenbrott och hur personen har förvärvat skjutvapnet. Det kan avslöja strukturer för vapensmuggling och spåra brottslingar, och det hjälper regeringarna att införa en effektiv och målinriktad skjutvapenpolitik. Det är fortfarande oklart huruvida medlemsstaternas myndigheter är kapabla att systematiskt undersöka ursprunget för alla vapen som de återtar eller förverkar. EU bör hjälpa dem att göra detta genom att utvärdera den nuvarande spårningshandboken och vad som kan utgöra hinder för dess genomförande. Kommissionen kommer att överväga behovet av bindande bestämmelser på detta område, med utgångspunkt i det internationella spårningsinstrumentet och internationella bästa praxis som utvecklats av FN:s internationella standarder för kontroll av handeldvapen (ISACS)[56]. Vägledning och bestämmelser för spårning skulle kunna innefatta ett krav på att ladda upp väsentliga information om beslagtagna skjutvapen till Interpols system för registrering och spårning av olagliga vapen (iARMS)[57], som också genererar rapporter om risken för avledning till brottsliga användningsområden och underlättar internationella spårningsförfrågningar.

Kommissionen kommer också att sträva efter att förbättra möjligheterna för ballistisk identifiering. Genom att underlätta utbyte av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna kan man medverka till en snabbare spridning av ny teknik på brottsbekämpningsområdet runt om i EU. Ytterligare en möjlighet skulle vara att inrätta ett centraliserat, digitalt arkiv av faktauppgifter om ballistik och vapentyper, som bör underhållas av Europol, och som bygger på Interpols nätverk för referenstabeller för skjutvapen och ballistisk information, för att hjälpa polis- och tullväsendet att identifiera ammunition och vapen.

5.4.        Uppgift 4 Stärka de avskräckande åtgärderna mot missbruk av skjutvapen

Personer som tänker begå skjutvapenbrott kan avskräckas av styrkan i straffrättsliga påföljder, men kriminalisering av överträdelser varierar avsevärt i olika delar av EU: i sex medlemsstater är det t.ex. inte ett brott att inte märka ett skjutvapen när det tillverkas[58]. Genom större enhetlighet mellan medlemsstaternas lagar i fråga om vilka skjutvapenbrott som ska bli föremål för straffrättsliga påföljder och om graden av påföljder skulle man kunna komma åt efterfrågesidan på de kriminella marknaderna. Utifrån erfarenheterna från medlemsstaterna, och på grundval av en bedömning av huruvida befintliga nationella påföljder har visat sig vara ”effektiva, proportionella och avskräckande”[59]kommer kommissionen att undersöka om det behövs EU-lagstiftning, på grundval av artikel 83.1 i EUF-fördraget, med gemensamma definitioner av skjutvapenrelaterade brott och straffrättsliga minimipåföljder. De brott som skulle kunna ha en gemensam definition skulle kunna omfatta olaglig tillverkning, handel, förvanskning av märkning, olagligt innehav av skjutvapen och avsikt att leverera skjutvapen.

6.           Prioritering 4: Skapa en bättre underrättelsebild

Ett beslagtaget skjutvapen utgör bevis för dess eventuella användning i tidigare brott, men genom att spåra dess historia kan man även lösa utredningar av relaterade brott och kriminella organisationer[60]. För närvarande är registrering och spårning av skjutvapen inom EU bristfällig och inte tillräckligt samordnad. Så kan t.ex. beslag registreras i polisens databaser men inte i tullens databaser och vice versa, och dataformat och tillgångsbestämmelser för EU:s olika system som exempelvis tullriskhanteringssystemet, tullinformationssystemet och Europols informationssystem inte är driftskompatibla[61]. Förslagen nedan skulle i kombination med bättre vägledning eller utbildning om hur brottsbekämpningspersonal på fältet fullt ut skulle kunna utnyttja datasystemen med den tid och de resurser som finns tillgängliga, kunna ge en verklig effekt när det gäller att ta itu med dessa problem.

6.1.        Uppgift 1 Samla in mer tillförlitliga och uttömmande uppgifter om skjutvapenrelaterad brottslighet i EU och globalt

Befintliga IT-verktyg och informationskällor bör användas gemensamt och intelligent på operativ nivå under de berörda stegen i brottsutredningarna. Dessa system kan också göra det möjligt för EU att skapa en tydligare helhetsbild av fenomenet skjutvapenbrottslighet. Kommissionen kommer att samråda med europeiska skjutvapenexpertgruppen, medlemsstaternas gemensamma kontaktpunkter för vapenhandel, nationella samordningscentraler för gränsövervakning, rättsliga myndigheter, tullmyndigheter, Interpol, kontaktpunkterna för FN:s handlingsprogram i medlemsstaterna och tredjeländer och Europeiska datatillsynsmannen. EU bör utveckla en plan för informationsinsamling om skjutvapen och vägledning för slutanvändare för att utnyttja synergier och förbättra nationella brottsbedömningar. Planen omfattar fem huvudpelare.

För det första måste medlemsstaterna ha möjlighet att utföra nationella skjutvapenriskbedömningar. Genom införandet av datoriserade register över lagligt innehav av skjutvapen till slutet av 2014 (ett krav i skjutvapendirektivet[62]) bör man kunna bistå medlemsstaterna i detta avseende och de bör utbyta erfarenheter av att upprätta dessa system för att undvika dubbelarbete.

För det andra bör alla beslagtagna eller återvunna skjutvapen registreras av nationella skjutvapenexperter i tillfredställande teknisk detalj för att möjliggöra spårning och identifiering av trender. Denna information ska laddas upp i Europols informationssystem. När tullen beslagtar ett skjutvapen som olagligt tagits in i EU är tulltjänstemännen tvugna att registrera grundläggande uppgifter i tullinformationssystemet[63] innan man överlåter vapnet till skjutvapenexperter. Skjutvapenexperterna måste kontrollera alla beslagtagna skjutvapnen mot databaser över förlorade eller stulna skjutvapen, inklusive Schengens informationssystem (SIS II) och iARMS. Nationella brottsbekämpande ansökningar bör uppdateras så att handläggaren kan öppna, uppdatera eller radera poster i en och samma transaktion (dvs. ”One-stop shopping”) som säkerställer att uppgifterna är korrekta i nationella register, SIS II och iarms. Europol, som har tillgång till alla gränsöverskridande system (tullens, SIS II och iARMS samt Europols informationssystem), bör sammanställa årlig statistik, på grundval av anonymiserade uppgifter om det sammanlagda antalet beslag och rapportera om alla avvikelser eller uppgifternas kvalitet.

För det tredje bör alla rapporter över förlorade eller stulna skjutvapen resultera i en registrering i SIS II och iARMS. Alla medlemsstater bör se till att alla slutanvändare har tillträde till de sökningsverktyg som för närvarande finns tillgängliga som gör det möjligt för dem att göra en enda sökning nationella register, SIS II och iARMS, och att alla resultat kommer upp på användarens skärm.

För det fjärde, för mer allmän informationsdelning om olaglig vapenverksamhet, bör medlemsstaterna använda tillgängliga säkra nät såsom Europols Siena-verktyg som möjliggör för Europols nationella sambandsmän att bistå utredningar om andra former av brottslig verksamhet, såsom narkotikahandel där vapen är inblandade[64].

För det femte kommer kommissionen på global nivå att arbeta med FN:s FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) för att kartlägga globala skjutvapensmugglingsvägar och för att identifiera viktiga knutpunkter för brottslig verksamhet som man måste ta itu med i framtida EU-insatser och och globala insatser, för att till fullo utnyttja EU:s befintliga verktyg, inbegripet tullens riskhanteringssystem. EU kommer att stödja kompletterande insatser för att förbättra systematisk övervakning av vapenflöden till och från väpnade konfliktområden för att främja internationell fred och säkerhet.

6.2.        Uppgift 2 Sätta in brottsbekämpande utbildning där det bäst behövs

På grundval av de operativa kraven bedriver Cepol för närvarande som en del av de brottsbekämpande utbildningsprogrammet[65] en analys av luckor för att identifiera utbildningsbehoven för hantering av skjutvapenrisken. Utbildning på nationell nivå och EU-nivå från och med 2014 måste då tillgodose dessa behov. Cepol bör också samarbeta med partner i tredjeländer om utbildning av personalen vid brottsbekämpande organ som arbetar med skjutvapenfrågor.

7.           Slutsats

I detta meddelande beskrivs ett antal sätt som EU kan hjälpa medlemsstaterna på att underbygga insatserna för att minska det hot som olaglig användning av skjutvapen innebär. Kommissionen föreslår en integrerad politik för att både förbättra den inre marknaden för skjutvapen till förmån för lagliga användare och även begränsa de negativa följderna för EU:s inre säkerhet som orsakats av brottsligt missbruk. Strategin bör genomföras genom sektorsövergripande deltagande, inbegripet lokala myndigheter, skjutvapenindustrin, permanenta internationella kommissionen för skjutvapenprovning, förbund av rättsliga användare av skjutvapen, läkarkåren, europeiska standardiseringsorgan och Europeiska försvarsbyrån och brottsbekämpande myndigheter, som bygger på bästa praxis som tagits fram enligt initiativet om administrativ hållning [66]. Dessa uppgifter kommer att genomföras i full överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som fastställs särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive rätten till privatliv och skydd av personuppgifter.

Kommissionen kommer att samråda med berörda parter inklusive Europaparlamentet och medlemsstaterna i syfte att bedöma olika alternativ för att hantera de identifierade problemen. Vid behov, och med stöd genom detaljerade bedömningar av genomförbarhet och inverkan på säkerhet, industri och lagliga skjutvapenanvändare, kommer kommissionen att lägga fram lämpliga förslag, bland annat lagförslag, 2015[67].

BILAGA 1: Prioriteringar och uppgifter

Prioritet || Uppgift || Huvudansvar? (i samarbete med) || Tidsfrist

1 Skydda den lagliga marknaden för civila skjutvapen || Klargöra vilka skjutvapen som är förbjudna och vilka som kräver tillstånd || Kommissionen (EFE, skjutvapenindustrin) || 2015

|| Upprättande av en EU-standard om märkning || KOM (skjutvapenindustrin, c.i.p., Europeiska standardiseringsorganisationen) || 2015

|| Förenkla reglerna för vapenlicensiering || KOM (medlemsstaterna, industrin, ägare) || 2015

2 Från laglig till olaglig: Minska antalet skjutvapen som hamnar i kriminella händer || Uppdatera kontroll av försäljning och olaglig tillverkning av skjutvapen || KOM (medlemsstaterna, Europol, Europeiska försvarsbyrån) || 2015

|| 2. Förebygga stöld och förlust || KOM (medlemsstater, c.i.p., skjutvapenindustrin) || 2015

|| Mobilisera yttre åtgärder och utvidgningsprocessen för att minska risken för avledning?? från tredje land || Utrikestjänsten (KOM, FN) || 2013–2015

|| 4. Främja förstöring som det bästa sättet att göra sig av ned skjutvapenöverskott || KOM och utrikestjänsten (Europeiska försvarsbyrån) || 2013–2015

3. Öka trycket på de kriminella marknaderna || 1. Vägledning för personal inom brottsbekämpande myndigheter || KOM (medlemsstaterna, Europol) || 2014–15

|| 2. Gränsöverskridande samarbete för att stoppa olagligt innehav och spridning av skjutvapen || KOM, Utirkestjänsten, medlemsstaterna och Europol || 2013–2017

|| 3. Inleda samarbete för att spåra skjutvapen som används av brottslingar || KOM (medlemsstaterna, Europol) || 2015

|| 4. Skärpa avskräckande åtgärder mot missbruk av skjutvapen || KOM || 2015

4. Skapa en bättre underrättelsebild || 1. Samla in mer tillförlitliga och uttömmande uppgifter om skjutvapenrelaterad brottslighet i EU och globalt || KOM (medlemsstaterna, Europol) || 2014–2017

|| 2. Sätta in brottsbekämpande utbildning där det bäst behövs || Cepol (KOM) || 2014

BILAGA 2: Statistik

2011 tillverkning av skjutvapen för civilt bruk i EU-27 (enheter) (globalt i kursiv)[68]:

Totalt: 1 974 156 (10 255 580)

Korta skjutvapen: 806 645 (1 219 000)

Långa skjutvapen 1 167 511 (5 074 395)

2011 export av civila skjutvapen i EU-27 (enheter)2011[69]:

Totalt 1 200 941

Korta skjutvapen 566 345

Långa skjutvapen 634 596

Import av civila skjutvapen i EU-27 (enheter) 2011[70]:

Totalt: 195 382

Korta skjutvapen: 25 958

Långa skjutvapen: 169 424

Export 2011 av civila och militära skjutvapen i EU-28 (värde i euro)[71]:

Totalt: 931 633 044

Nationell statistik om äganderätt och dråp med hjälp av skjutvapen[72]

|| Lagligt innehav av skjutvapen per 100 invånare || Mord med hjälp av skjutvapen per 100 000 invånare || Självmord med hjälp av skjutvapen per 100 000 invånare

Belgien || 17,2 || 0,68 || 1,96

Bulgarien || 6,2 || 0,67 || 0,87

Tjeckien || 16,3 || 0,19 || 1,39

Tyskland || 30,3 || 0,19 || 0,94

Danmark || 12 || 0,27 || 1,16

Estland || 9,2 || 0,24 || 1,57

Irland || 8,6 || 0,48 || 0,56

Grekland || 22,5 || 0,26 || 0,97

Spanien || 10,4 || 0,2 || 0,42

Frankrike || 31,2 || 0,06 || 2,33

Kroatien || 21,7 || 0,39 || 2,35

Italien || 11,9 || 0,71 || 0,81

Cypern || 36,4 || 0,46 || 0,48

Lettland || 19 || 0,22 || 0,94

Litauen || 0,7 || 0,18 || 1

Luxemburg || 15,3 || 0,62 || 1

Ungern || 5,5 || 0,07 || 0,72

Malta || 11,9 || 0 || 1,68

Nederländerna || 3,9 || 0,33 || 0,24

Österrike || 21,9 || 0,28 || 2,68

Polen || 1,3 || 0,09 || 0,12

Portugal || 8,5 || 0,41 || 1,09

Rumänien || 0,7 || 0,02 || 0,06

Slovenien || 13,5 || 0,1 || 2,34

Slovakien || 8,3 || 0,18 || 0,94

Finland || 45,3 || 0,45 || 3,34

Sverige || 31,6 || 0,41 || 1,2

Förenade kungariket || 6,5 || 0,07 || 0,18

[1]               I EU tillverkades nästan 2 miljoner civila skjutvapen under 2011, vilket motsvarar ungefär 20 % av den globala produktionen, se ”The Global Regime for Transnational Crime”, Council on Foreign Relations, Issue Brief, juli 2, 2012) och kompletterande sifferuppgifter i bilaga 2.

[2]               Eurostat, ”Trends in crime and criminal justice”, 18/2013

[3]               Perioden 2000-2009. Källa: ”Global Study on Homicide 2011”, FN:s drog och brottsbekämpninggsbyrå (UNODC). Detta är en ofullständig uppgift eftersom det för de flesta medlemsstater inte finns tillgänglig statistik för hela perioden.

[4]               Gunpolicy.org

[5]               Se bilaga 2. Det finns enorma skillnader mellan medlemsstaterna från noll mord med skjutvapen i Malta till 0,71 per 100 000 i Italien, och från 0,7 skjutvapen per 100 invånare i Litauen och Rumänien till 45 i Finland. Källor: UNODC, Small Arms Survey, GunPolicy.org.

[6]               Uppgifterna omfattar de sex beväpnade män som begick självmord efter sina attacker.

[7]               Europol, Serious and Organised Crime Threat Assessment 2013. Skjutvapen smugglas av väl strukturerade, organiserade kriminella grupper... som vanligen ägnar sig åt smuggling av narkotika eller andra lukrativa olagliga varor. FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC), ”Digest of Organized Crime Cases” 2012, s. 101.

[8]               Europol, TE-SAT 2013 - EU Terrorism Situation and Trend Report. De vapen som användes var en Colt 45 pistol och en Uzi kulsprutepistol (Toulouse/Montauban) och en 9 mm FN P35-pistol (Frankfurt).

[9]               Andra generationen av Schengens informationssystem är ett datasystem som gör det möjligt för medlemsstaternas myndigheter att utbyta uppgifter (t.ex. typ och serienummer) om skjutvapen som rapporterats förkommet, stulits eller missbrukat.

[10]             Källa: Fransk polis.

[11]             Det är omöjligt att göra exakta uppskattningar av storleken på dessa förråd, och de beräkningar som finns att tillgå varierar kraftigt, vilket delvis beror på att volymerna ändras. I en nyligen genomförd studie uppskattades försvarets vapenlager i Bosnien och Hercegovina under 2011 till 76 000 handeldvapen och lätta vapen och 100 000 metriska ton ammunition, och i Montenegro 2011 till 28 000 vapen och 7000 ton ammunition, Pierre Gobinet, "Significant Surpluses: Weapons and Ammunition Stockpiles in South-east Europe", Small Arms Survey, The Regional Approach to Stockpile Reduction and the US Office of Weapons Removal and Abatement, december 2011.

[12]             Källa: Gruppen för europeiska skjutvapenexperter (European Firearms Expert group), Convertible Weapons in the Western Balkans, SEESAC, 2009. Under 2010–2011 kom i Storbritannien 63 % av de 2 534 stulna skjutvapnena från bostadsområden. Homicides, Firearms Offences and Intimate Violence 2010/11: Supplementary Volume 2 to Crime in England and Wales 2010/11, Kevin Smith et al, Home Office Statistical Bulletin 2012.

[13]             På grundval av information från Österrike, Belgien, Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Danmark, Irland, Estland, Tyskland, Grekland, Ungern, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige och Förenade kungariket.

[14]             På EU-nivå finns det två liknande men skilda definitioner av vapen. 1) ”Skjutvapen” definieras på EU:s inre marknad och i den gemensamma handelspolitiken som ”varje bärbart vapen med pipa som avfyrar, är avsett att avfyra eller kan omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne...” (direktiv 2008/51/EG, som nämnts ovan och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 av den 14 mars 2012 om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (FN:s protokoll om skjutvapen), och om införande av exporttillstånd, import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition, EUT 94, 30.3.2012, s. 1. Skjutvapen som har utformats för militär användning omfattas inte av den lagstiftning som denna definition gäller. 2) Termen ”handeldvapen och lätta vapen” används normalt i FN:s forum och inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Även om det inte finns någon internationellt överenskommen definition av detta begrepp anser EU att den omfattar automatiska och halvautomatiska kulsprutor och mynningsladdade vapen som är särskilt avsedda för militär användning (Rådets gemensamma åtgärd av den 12 juli 2002 om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen och om upphävande av gemensam åtgärd 1999/34/GUSP). Detta meddelande behandlar de risker som är förknippade med alla vapen oavsett om de definieras som ”skjutvapen” eller ”handeldvapen” eller ”civila” eller ”militära”.

[15]             Rådets rapport om genomförandet av EU:s säkerhetsstrategi – Att skapa säkerhet i en värld i förändring: EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa [KOM(2010) 673].

[16]             Samråd om en gemensam strategi mot brottslig användning av skjutvapen i EU. http://ec.europa.eu/yourvoice/index_sv.htm

[17]             Delrapporten om organiserad brottslighet från Europaparlamentets CRIM-utskott lyfter särskilt fram fler åtgärder i fråga om märkning och olaglig handel.

[18]             EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa, rådets dokument 5319/06.

[19]             Enligt artikel 17 i direktiv 2008/51/EG ska kommissionen senast 2015 överlämna en rapport om den situation som tillämpningen av detta direktiv har resulterat i, vid behov åtföljd av förslag till åtgärder.

[20]             Protokoll mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar av och komponenter till dessa samt ammunition, vilket kompletterar Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

[21]             Vapenhandelsfördraget antogs av FN:s generalförsamling den 2 april 2013. I fördraget fastställs gemensamma internationella standarder – som främst berör mänskliga rättigheter och humanitär rätt – som reglerar den internationella handeln med huvudkategorierna av vapen, vilket omfattar handeldvapen och lätta vapen. Det avser alla konventionella vapen, inklusive skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition, oavsett deras slutliga användning. Stater som är parter till fördraget är skyldiga att beakta dessa gemensamma standarder när de beslutar om tillstånd för vapenöverföringar. Fördraget kommer att träda i kraft när det har ratificerats av 50 stater. Kommissionen lade i maj 2013 fram ett förslag till rådets beslut om bemyndigande för EU:s medlemsländer att underteckna fördraget.

[22]             EU:s uppförandekod för vapenexport, som antogs av rådet den 8 juni 1998. Europeiska unionens gemensamma militära förteckning, som rådet antog den 13 juni 2000, uppdateras regelbundet. Uppförandekoden ersattes av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel, EUT L335, s. 99.

[23]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen, EUT L 146, 10.6.2009.

[24]             Rådets gemensamma ståndpunkt GUSP/468/2003 om kontroll av vapenförmedling, EGT L156, 25.5.2003, s. 79.

[25]             Kommissionens meddelande om riskhantering på tullområdet och säkerhet i leveranskedjan COM(2012) 793.

[26]             Den europeiska skjutvapenexpertgruppen inrättades 2004 för att underlätta informationsutbyte och främja samarbete för bekämpa olaglig export och innehav av vapen. Den stöder rådets arbetsgrupp för brottsbekämpning och omfattar skjutvapenexperter från alla EU:s medlemsstater, samt från Europol och de associerade medlemmarna Liechtenstein, Norge, Schweiz och Turkiet.

[27]             Rådets rekommendation om ett standardförfarande i medlemsstaterna vid gränsöverskridande förfrågningar från polismyndigheter som undersöker kanaler för leverans av beslagtagna eller återtagna skjutvapen som är kopplade till brottslighet, 12 och 13 juni 2007. Rådets slutsatser om en europeisk handlingsplan för att bekämpa olaglig handel med så kallade ”tunga” skjutvapen som kan användas eller används i kriminell verksamhet, december 2010.

[28]             Under 2010 inrättade EU en flerårig policycykel avseende organiserad och grov internationell brottslighet i syfte att säkerställa ett effektivt samarbete mellan medlemsstaternas rättsvårdande myndigheter, EU-institutioner, EU-organ och relevanta tredje parter och tillhandahålla samstämmiga och stabila operativa insatser mot de mest akuta kriminella hot som EU står inför. Den första hela cykeln löper 2014–2017, efter hotbildsbedömningen avseende den grova och organiserade brottsligheten i EU 2013 och definitionen av en flerårig strategisk plan (juli 2013) och en operativ handlingsplan (oktober 2013). Rådets slutsatser om inrättande och genomförande av en policycykel för EU avseende organiserad och grov internationell brottslighet, rådets (rättsliga och inrikes frågor) 3049 möte, Bryssel den 8 och 9 november 2010.

[29]             FN:s handlingsprogram för att förebygga, bekämpa och utrota alla former av olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen från 2001 är ett politiskt bindande dokument som antogs enhälligt av alla FN:s medlemsstater och föreskriver ett globalt åtagande för en övergripande strategi för att främja, på lokal, nationell, subregional, regional och global nivå att förhindra, begränsa och utrota olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen i alla dess aspekter, i ett bidrag till internationell fred och säkerhet. Det omfattar ett stort antal olika typer av verksamhet, inklusive lagerhantering och säkerhet, överföringskontroller, dokumentation, förstöring, mekanismer för informationsutbyte samt avväpning, demobilisering och återanpassning (DDR). Det syftar inte till att kontrollera överföringar till icke-statliga aktörer eller innehav av civila handeldvapen. Genomförandet granskas vartannat år vid möten mellan staterna och regelbundna konferenser för översyn (den senaste översynskonferensen ägde rum i augusti–september 2012 i New York). Det internationella instrumentet för att möjliggöra för stater att i tid och på ett tillförlitligt sätt identifiera och spåra olagliga handeldvapen och lätta vapen, antaget av FN:s generalförsamling den 8 december 2005.

[30]             Rådets beslut 2013/320/Gusp Detta är ett led i EU:s övergripande strategi för att stödja övergången till demokrati, hållbar fred och säkerhet i Libyen. EU:s gränsövervakningsuppdrag i Libyen.

[31]             Exempel på organisationer som stöds av EU är Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (Stockholm International Peace Research Institute – Sipri) och Saferworld.

[32]             Förordning planeras att antas hösten 2013.

[33]             Skjutvapendirektiv (1991 och 2008), rådets beslut 2011/428/Gusp av den 18 juli 2011 stöd för verksamheten vid Förenta nationernas kontor för nedrustningsfrågor för genomförande av Förenta nationernas handlingsprogram för att förebygga, bekämpa och utrota alla former av olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen.

[34]             Källa: Europeiska skjutvapenexpertgruppen.

[35]             Operation Fireball inriktades på lastbilar från Västra Balkan som kommer in i EU genom dess östra gräns.

[36]             Se fotnot 29.

[37]             Se bilaga I till direktiv 2008/51/EG.

[38]             KOM(2012) 415; När det gäller de de möjliga för- och nackdelarna med att minska klassificeringen till två kategorier av skjutvapen (förbjudna eller godkända) i syfte att förbättra den inre marknadens funktion för de berörda produkterna genom förenkling, drogs slutsatsen att ”en obligatorisk begränsning på EU-nivå till två kategorier skjutvapen inte i sig själv skulle medföra tydliga fördelar”.

[39]             Så införde t.ex. Förenade kungariket 1997 ett allmänt förbud mot handeldvapen, och 2006 begränsningar av försäljning av luftvapen och ett förbud mot import och försäljning av "verklighetstrogna” vapenattrapper. Litauen införde ett förbud mot gaspistoler under 2012.

[40]             Beroende på tillverkarens val och nationella rättsliga krav kan märkningen inbegripa tillverkare, modell, kaliber eller patronbenämning, kontrollanstalt och kontrollår samt löpnummer. En kontrollanstalt är en teknisk anläggning som undersöker skjutvapen i länder där kontroll och andra tekniska åtgärder är obligatoriska. Länderna kan ha en eller flera kontrollanstalter, som kan vara placerade i tillverkarens lokaler. Kontrollanstalterna utför testskjutningar och tester av säkerhetsdetaljer hos komponenter, och vapnen stämplas sedan eller graveras med märkning som visar typen och tidpunkten för testningen.

[41]             La Commission Internationale Permanente pour l’ ’épreuve des Armes à Feu Portatives (C.I.P.) är en internationell organisation som erbjuder ackreditering för kontrollanstalter och tillämpar standardiserade märkningskrav som är obligatoriska i vart och ett av de 14 medlemsländerna, som omfattar 11 EU-medlemsstater (Österrike, Belgien, Tjeckien, Finland, Frankrike, Tyskland, Ungern, Italien, Slovakien, Spanien och Förenade kungariket).

[42]             Se fotnot 30. Detta politiskt bindande instrument kräver, på ett liknande sätt som skjutvapendirektivet, antingen en unik märkning med tillverkarens namn, landet för tillverkningen och serienumret eller att alla andra former av unik och lätthanterlig märkning behålls, varigenom alla medlemsstaterna lätt kan identifiera tillverkningslandet.

[43]             En vapenhandlare är "varje fysisk eller juridisk person vars näringsverksamhet helt eller delvis består i att tillverka, bedriva handel eller byteshandel med, hyra ut, reparera eller omvandla skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition" (artikel 1.2 i direktiv 1991/477/EG ändrad genom artikel 1.1c i direktiv 2008/51/EU).

[44]             Artikel 1.3 i direktiv 2008/51/EG. En vapenmäklare definieras som "varje fysisk eller juridisk person, med undantag av vapenhandlare, vars näringsverksamhet helt eller delvis består i att förvärva, sälja eller arrangera överföring av skjutvapen (artikel 1.1 e, direktiv 91/477/EEG, ändrad genom artikel 1.1 b, direktiv 2008/51/EG).

[45]             Se t.ex. Small Arms Survey, UNIDIR och United Nations Department for Disarmament Affairs, "Developing a Mechanism to Prevent Illicit Brokering in Small Arms and Light Weapons—Scope and Implications", 2007.

[46]             Källa: Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (Sipri).

[47]             Med utgångspunkt i 2010 års handlingsplan för att bekämpa illegal handel med så kallade ”tunga” skjutvapen (se fotnot 28 ovan).

[48]             En sådan åtgärd bör inte äventyra legitim forsknings- och utvecklingsverksamhet för att utnyttja 3D-skrivare och tillhörande teknik där det finns en tydlig samhällsintresse.

[49]             2009/1012/Gusp 2012/711/Gusp

[50]             En ministerkonferens om vapenkontroll i samband med EU-utvidgning med deltagande av kontoret för Europeiska unionens särskilda representant och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) i Bosnien och Hercegovina ägde rum den 18-19 juni 2013.

[51]             Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingsarbete, KOM(2011) 840 slutlig, 2011/0406 (COD) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, KOM(2011) 839 slutlig, 2011/0405 (COD) Rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen, EUT L210, sid 82. Om stabilitetsinstrumentet se fotnot 33.

[52]             Medlemsstaterna är skyldiga att ”låta en behörig myndighet kontrollera de åtgärder ... för att göra skjutvapen obrukbara, för att på detta sätt säkerställa att de ingrepp som görs i ett skjutvapen medför att det aldrig kan användas på nytt.” Bilaga I, del III till direktiv 91/477/EG.

[53]             Europeiska unionens handbok – Spårning av innehav av skjutvapen – En handbok för att systematiskt spåra skjutvapen som beslagtagits i samband med olagligt innehav eller brott http://register.consilium.europa.eu/pdf/sv/07/st10/st10000.sv07.pdf

[54]             Detta kommer också att utgöra en del av ett mer omfattande samarbete inom EU:s sjunde handlingsplan för samarbete mellan tull- och polismyndigheterna.

[55]             KOM(2011) 753 slutlig, Förslag till förordning om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering.

[56]             http://www.smallarmsstandards.org/; iARMS är Interpols system för registrering och spårning av olagliga vapen – se uppgift 3.

[57]             EU:s stabilitetsinstrument stödjer den pågående utvecklingen och utbyggnaden av iARMS. Hittills deltar 12 EU-medlemsstater: Belgien, Tjeckien, Spanien, Irland, Kroatien, Ungern, Litauen, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien och Förenade kungariket. Rådet, Fjortonde lägesrapporten om genomförandet av EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa (2012/II) (2013/C 138/03).

[58]             Frankrike, Grekland, Irland, Nederländerna, Österrike och Finland.

[59]             Se artikel 16 i rådets direktiv 91/477/EEG i dess ändrade lydelse enligt direktiv 2008/51/EG.

[60]             UNODC, Digest of Organized Crime Cases, s. 103.

[61]             KOM (2004) 376 Förbättrat polis- och tullsamarbete i EU.

[62]             Artikel 1.2 i direktiv 2008/51/EG.

[63]             Rådets beslut 2009/917/RIF Dessa grundläggande uppgifter om platsen för beslag och vapnets ursprung i TIS lagras för tulländamål, nämligen för att genom riskanalys bättre kunna identifiera potentiella transporter av insmugglade skjutvapen . Därför igår inga uppgifter som inte är relevanta för tulländamål (t.ex. kaliber) i TIS.

[64]             KOM(2012) 735 om ett stärkt EU-samarbete inom brottsbekämpningen: den europeiska modellen för informationsutbyte (Eixm)

[65]             COM(2013) 172 om inrättande av ett europeiskt utbildningsprogram för tjänstemän inom brottsbekämpning

[66]             Stockholmsprogrammet — ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd (2010/c 115/01) betonade behovet av ett sådant tillvägagångssätt på följande sätt: ”det bästa sättet att minska antalet brott är att vidta effektiva åtgärder för att förhindra att de någonsin förekommande [...] med hjälp av ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt som även inbegriper att vidta administrativa åtgärder och främja samarbete mellan administrativa myndigheter.”

[67]             Den kommer att bygga på befintliga resurser och kommer att utformas för att undvika behovet av ytterligare personal eller finansiella resurser i kommissionen eller någon av de decentraliserade organen.

[68]             Källa: Världsforum efter det att skottet avlossats verksamhet mars 2013 med hjälp av information från kontrollanstalter. Bestående av officiella uppgifter från Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och Förenade kungariket, uppskattningar för övriga medlemsstater.

[69]             Eurostat.

[70]             Eurostat. Ett antal medlemsstater har inte lämnat någon rapport över export av pistoler och revolvrar (Österrike, Belgien, Bulgarien, Frankrike, Rumänien) och militära skjutvapen (Österrike, Belgien, Bulgarien, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien och Rumänien).

[71]             Källa: Fredsforskningsinstitutet i Oslo.

[72]             Källa: UNODC, Small Arms Survey, www.gunpolicy.org; Dessa siffror kan jämföras med svaren på Eurobarometer 383 där i genomsnitt 5 % uppgav att de ägde ett skjutvapen, vilket varierar mellan 1 % i Nederländerna och 18 % i Cypern.