EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52013DC0249

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Grön infrastruktur (GI) – Att stärka Europas naturkapital

/* COM/2013/0249 final */

52013DC0249

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Grön infrastruktur (GI) – Att stärka Europas naturkapital /* COM/2013/0249 final */


MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Grön infrastruktur (GI) – Att stärka Europas naturkapital

1.1.        Bakgrund

Människans samhälle är beroende av den nytta naturen ger i form av t.ex. livsmedel, råvaror, rent vatten, ren luft, klimatreglering, förebyggande av översvämningar, pollinering och rekreation[1]. Denna nytta brukar kallas ”ekosystemtjänster” och många av dem används som om tillgången är i stort sett obegränsad eller som gratis råvaror utan att man riktigt inser deras verkliga värde. Detta kan leda till att offentliga myndigheter använder konstruerad infrastruktur – s.k. grå infrastruktur – i stället för naturliga lösningar på problem som till exempel förebyggande av översvämningar. I Europa fortsätter vi alltså att förstöra vårt naturkapital, riskera vår långsiktiga hållbarhet och undergräva vår motståndskraft mot miljöchocker. I färdplanen för ett resurseffektivt Europa[2] konstateras att underlåtenheten att skydda vårt naturkapital och värdera ekosystemtjänster på ett rättvisande sätt måste åtgärdas som ett led i satsningen för att uppnå en smart och hållbar tillväxt för alla, vilket prioriteras av EU genom Europa 2020-strategin[3]. I färdplanen fastställs att investeringar i grön infrastruktur är en viktig åtgärd för att skydda naturkapitalet. I EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020[4] lovar kommissionen att utarbeta en strategi för grön infrastruktur[5]. I färdplanen för ett resurseffektivt Europa sägs att kommissionen ska utarbeta ett meddelande om grön infrastruktur. Genom föreliggande dokument infriar kommissionen dessa åtaganden[6]. Här fastställs hur EU-omfattande insatser kan tillföra ett mervärde till de lokala initiativ som redan finns.

1.2.        Vad är grön infrastruktur?

Grön infrastruktur har visat sig vara ett framgångsrikt verktyg för att uppnå positiva ekologiska, ekonomiska och sociala effekter genom naturliga lösningar. Den hjälper oss att förstå värdet av den nytta naturen ger samhället och att mobilisera investeringar för att främja och förbättra denna nytta. Den gör det också lättare att undvika att bli beroende av infrastruktur som är dyr att bygga eftersom naturen ofta kan erbjuda billigare och mer varaktiga lösningar. Många av dessa lösningar skapar lokala sysselsättningsmöjligheter. Grön infrastruktur bygger på principen att skyddet och förbättringen av naturen och naturliga processer, och den betydande nytta naturen ger samhället, medvetet ska integreras i fysisk planering och lokal och regional utveckling. Grön infrastruktur har många fördelar jämfört med grå infrastruktur som bara tjänar ett enda syfte. Den håller inte tillbaka lokal och regional utveckling, utan främjar naturliga lösningar om de är det bästa alternativet. Den kan ibland utgöra ett alternativ, eller vara ett komplement, till standardlösningarna.

Det finns många definitioner av grön infrastruktur[7] och det är därför svårt att täcka in alla aspekter i ett enda kortfattat stycke. Följande arbetsdefinition kommer dock att användas i detta meddelande.

Grön infrastruktur: ett strategiskt planerat nätverk av naturliga och halvnaturliga områden med miljöinslag som har utformats och som förvaltas för att tillhandahålla en rad olika ekosystemtjänster. Omfattar grönområden (eller ”blå” områden om det handlar om havsekosystem) och andra fysiska inslag i mark- (inklusive kust-) och havsområden. På land finns grön infrastruktur i landsbygds- och stadsmiljöer.

2.           Den gröna infrastrukturens bidrag till EU:s politik

2.1.        Inledning

Grön infrastruktur kan på ett avsevärt sätt bidra till det faktiska genomförandet av all politik när vissa eller alla mål som eftersträvas helt eller delvis kan uppnås genom naturbaserade lösningar. Investeringar i grön infrastruktur ger i regel en hög avkastning och samlade bedömningar av återställandeprojekt brukar visa på en kostnads-/nyttokvot i storleksordningen 3:75[8].

2.2.        Regionalpolitik

I kommissionens förslag beträffande Sammanhållningsfonden[9] och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf)[10] framhålls grön infrastruktur specifikt som en av prioriteringarna för investeringar. Grön infrastruktur sägs bidra till regionalpolitik och hållbar tillväxt i Europa[11] och främja en smart och hållbar tillväxt genom smart specialisering[12].

Ruta I: Natur- och kulturarvet är en del av EU:s territoriella kapital och identitet. Ekologiska värden, miljökvalitet och kulturella tillgångar är avgörande för vårt välmående och för våra ekonomiska möjligheter. Det är allmänt känt att en överexploatering av dessa naturresurser hotar den lokala och regionala utvecklingen. Att arbeta i samklang med naturen och det lokala landskapet för att producera viktiga varor och tjänster genom projekt som rör grön infrastruktur som är ”platsbaserade” är kostnadseffektivt och bevarar traktens fysiska särdrag och identitet[13].

GI-lösningar är särskilt viktiga i stadsmiljöer där mer än 60 procent av EU:s befolkning lever[14]. Grön infrastruktur i städer kan ge hälsofrämjande effekter som ren luft och bättre vattenkvalitet. Friska ekosystem minskar även spridningen av vektorburna sjukdomar. Grön infrastruktur i stadsområden skapar bättre gemenskap, stärker samarbetet med frivilligåtgärder som vidtas av det civila samhället, samt bidrar till att bekämpa social utestängning och isolering. Grön infrastruktur är positiv för individen och samhället i fysiskt, psykologiskt, känslomässigt och socioekonomiskt hänseende. Grön infrastruktur skapar möjligheter att koppla samman stad och landsbygd och skapar områden där det är attraktivt att bo och arbeta[15]. Genom livsmedelsproduktion och stadsdelsträdgårdar, som är effektiva för att i synnerhet undervisa skolbarn och engagera ungdomar, hjälper den gröna infrastrukturen till att skapa en koppling mellan produktionen och konsumtionen av livsmedel och till att höja deras upplevda värde. Investeringar i grön infrastruktur har en betydande potential att stärka regional utveckling och stadsutveckling, bl.a. genom att bevara eller skapa sysselsättning[16].

Ruta 2: Att använda marken i stället för luftkonditionering – och samtidigt spara pengar. Lägre fuktighet på grund av bristen på växtlighet i stadsområden, samt att mörka asfalts- och betongytor absorberar mer solvärme, är de främsta orsakerna till att innerstadsområden ofta är flera grader varmare än omgivningarna. Fenomenet kallas den urbana värmeöeffekten och kan få allvarliga följder för sårbara gruppers hälsa (t.ex. kroniskt sjuka och äldre), särskilt i samband med värmeböljor. Den fuktiga luft som naturen tillhandahåller gratis kan återskapas artificiellt med hjälp av el för att förånga vatten, vilket dock beräknas kosta omkring 500 000 euro per hektar. Genom att arbeta i samklang med naturen och använda grön infrastruktur i stadsmiljön, bl.a. genom att anlägga parker rika på biologisk mångfald, gröna ytor och frisk luft, kan man minska den urbana värmeöeffekten[17].

2.3.        Klimatförändringar och katastrofriskhantering

Ekosystembaserade metoder är strategier och åtgärder som drar nytta av naturens anpassningsförmåga. De är några av de mest användbara, ekonomiskt bärkraftiga och effektiva verktygen för att bekämpa klimatförändringarnas effekter. Sådana metoder använder i tillämpliga fall GI-lösningar genom att dra nytta av biologisk mångfald och ekosystemtjänster inom ramen för en övergripande anpassningsstrategi för att hjälpa människor att anpassa sig till eller mildra klimatförändringarnas negativa effekter. Syftet med EU:s nya strategi för anpassning till klimatförändring[18] är därför att undersöka om det behövs ytterligare riktlinjer för myndigheter, beslutsfattare, det civila samhället, privata företag och naturskyddsorganisationer för att få igång så många ekosystembaserade anpassningsstrategier som möjligt. GI-initiativ inom jord- och skogsbruk som har en positiv inverkan på koldioxidlager och medlemsstaternas växthusgasbalans ska beaktas inom ramen för LULUCF[19] och därmed bidra till den klimatpolitik som förs av EU och på grundval av FN:s ramkonvention om klimatförändringar.

Ruta 3: Grön infrastruktur för minskning av och anpassning till klimatförändringarna Ett exempel på de många positiva effekter som ett återställande av naturkapitalet kan få är det ekologiska återställandet av flodslättsskogar. Om flodslättsskogarna fungerar som de ska kan de ge många positiva effekter genom att t.ex. filtrera vatten, upprätthålla grundvattennivån och förhindra erosion. Skogen mildrar även klimatförändringseffekterna genom att lagra koldioxid och skapa bioråvaror som kan fungera som tillfälliga koldioxidlager (skördade skogsprodukter) eller som koldioxidsubstitut genom att ersätta koldioxidintensiva råvaror och bränslen. Den fungerar även som en ”säkerhetsventil” för att lagra vatten och minska risken för översvämningar i bebodda områden. Att återställa flodslättsskogar är ofta billigare sett till engångs- och underhållskostnader än rent tekniska lösningar som att anlägga dammar och flodslättsreservoarer. Eftersom åtgärder för att återställa flodslättsskogar även återupprättar kopplingen mellan floden och det angränsande flodslättsområdet skapar de förbindelser för arter som är viktiga för Europa, t.ex. uttern, liksom för sällsynta fisk- och fågelarter.

Grön infrastruktur kommer även att vara ett nödvändigt komplement för att minska transport- och energisektorns koldioxidavtryck genom att minska de negativa effekterna av att landområden tas i anspråk och splittras upp, samt öka möjligheterna att bättre integrera hänsyn som rör markanvändning, ekosystem och biologisk mångfald i politik och planering. GI-lösningar kan bidra avsevärt till utvecklingen av gröna transportkorridorer genom att utnyttja friska ekosystems potential att t.ex. varaktigt minska koldioxidutsläppen.

Direktivet om byggnaders energiprestanda[20] ska främja utveckling och användning av nya material och designinslag i byggandet av hus som ett led i satsningen för att minska de stora utsläppen av växthusgaser från denna sektor. GI-lösningar som gröna tak och väggar kan minska utsläppen av växthusgaser, eftersom de kräver mindre energi för uppvärmning och avkylning och även ger många andra positiva effekter i form av exempelvis vattenhållning, luftrening och ökning av den biologiska mångfalden.

GI-lösningar som förbättrar motståndskraften mot katastrofer är även ett viktigt inslag i EU:s politik för katastrofriskhantering. Klimatförändringarna och infrastrukturutvecklingen gör katastrofdrabbade områden mer sårbara för extrema väderförhållanden och naturkatastrofer som översvämningar, jordskred, laviner, skogsbränder och flodvågor, som skördar människoliv och ger upphov till skador och försäkringskostnader till ett värde av flera miljarder i EU varje år. Effekterna av sådana händelser på samhället och miljön kan ofta minskas med hjälp av GI-lösningar som funktionella flodslätter, strandskogar, skyddsskogar i bergsområden, barriärstränder och kustvåtmarker som kan anläggas i kombination med katastrofförebyggande infrastruktur som till exempel översvämningsskydd. Grön infrastruktur kan även bidra till att minska sårbarheten för risker genom att stötta lokala utkomstmöjligheter och den lokala ekonomin. Investeringar i ekosystembaserad katastrofriskminskning och grön infrastruktur kan alltså ge många positiva effekter för innovativa riskhanteringsmetoder, anpassning till klimatförändringsrelaterade risker, bevarande av hållbara utkomstmöjligheter och främjande av grön tillväxt[21]. Städer och lokala myndigheter står i frontlinjen när det gäller att hantera de omedelbara följderna av sådana katastrofer. De spelar därför en avgörande roll när det gäller att genomföra förebyggande åtgärder som grön infrastruktur.

Ruta 4: Större motståndskraft och ett starkare skydd. När det gäller skyddet mot kustöversvämningar har den planerade tillbakaflyttningen i sumpmarksområdet Alkborough vid floden Humbers mynning i England stärkt översvämningsskyddet och minskat och skjutit upp kostnaderna för det konstgjorda kustskyddet. Programmet beräknas ge en årlig vinst när det gäller översvämningsskyddet på 400 667 pund (465 000 euro), totala vinster till ett nuvärde av 12,2 miljoner pund (14 miljoner euro), samt ha andra positiva effekter på djurliv och ekosystemtjänster. Programmet kostade 10,2 miljoner pund (11,8 miljoner euro) och inkluderade återställande av tidvattenlivsmiljöer på 440 hektar jordbruksmark.

2.4.        Naturkapital

Grön infrastruktur kan spela en viktig roll genom att skydda, bevara och stärka EU:s naturkapital på det sätt som föreskrevs i kommissionens förslag nyligen om ett miljöhandlingsprogram fram till 2020[22].

Mark och jord

Mark och jord är viktiga delar av EU:s naturresurser. Ändå uppgår den årliga markförbrukningen för ändamål som bostäder, industri, vägar eller rekreation till mer än 1 000 km²[23]. I många regioner eroderas jorden på ett oåterkalleligt sätt eller har ett lågt innehåll av organiskt material. Även markkontaminering är ett allvarligt problem[24]. Genom att systematiskt inkludera GI-hänsyn i planerings- och beslutsprocessen kan man minska förlusten av ekosystemtjänster i samband med framtida markförbrukning och förbättra och återställa markens funktioner.

Förvaltningen av mark som används för jord- och skogsbruk har stor inverkan på tillståndet för EU:s naturkapital. Denna koppling erkänns genom att det inom den gemensamma jordbrukspolitiken finns instrument och åtgärder som ska uppmuntra grön infrastruktur och områden av högt naturvärde på landsbygden. Det finns till exempel ett omfattande direktstöd till jordbrukare inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare för att förhindra nedläggning av jordbruk och ägosplittring, liksom mer småskaliga åtgärder som stöds genom program för landsbygdsutveckling inom den andra pelaren, såsom stöd till icke-produktiva investeringar, åtgärder för ett miljövänligt jordbruk (t.ex. åtgärder för att bevara jordbrukslandskapet, underhåll och förbättring av häckar, buffertremsor, terrasser, stenmurar, skogsbetesåtgärder etc.), stöd till ett sammanhängande Natura 2000, samarbete kring underhållet av värdefulla åkerkanter, samt bevarande och återställande av natur- och kulturarvet på landsbygden.

Kommissionen beaktade andra miljöfrämjande aspekter i sina förslag om reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, bl.a. kravet att jordbrukare som får stöd från den första pelaren ska bevara permanent gräsmark inom sina jordbruk och att 7 procent av den odlingsbara och permanenta åkermarken ska vara ekologiska fokusområden[25]. Om dessa åtgärder genomförs på rätt sätt kan de bidra till en grön infrastruktur. Eftersom strategier för att främja grön infrastruktur förutsätter en helhetssyn när det gäller ekosystemtjänster uppmuntrar de ett balanserat synsätt som betonar att landsbygdsområden har många funktioner, bl.a. att ge tillgång till hållbara, säkra och näringsrika livsmedel via korta leveranskedjor. Grön infrastruktur främjar därför ett mer sammanhållet synsätt när man fattar beslut genom att integrera miljö- och hållbarhetsfrågor i den fysiska planeringen av landsbygds- och stadslandskapet.

Ruta 5: Insats i landsbygdsområden. Föreningen för unga jordbrukare i Sevilla i Spanien ledde ett banbrytande Life-projekt för att utveckla en modell för en mer hållbar markförvaltning. Projektet var inriktat på områden där större trädplanteringar och en mer intensiv produktion hade lett till ökad sedimentation, avrinning av gödningsmedel och föroreningar till följd av bekämpningsmedel. Föreningen slog fast vilken typ av växtlighet som ger det bästa skyddet mot erosion. Markens ökade vattenhållningsförmåga var en annan positiv effekt som förbättrade vattenkvaliteten genom en minskad avrinning av jordbrukskemikalier. Detta hade även en positiv effekt på det lokala landskapets kvalitet och på den biologiska mångfalden. I ett större perspektiv innebar förändringen av marktäcket att jordbrukslandskapet blev mer sammanhängande och motståndskraftigt, särskilt mot klimatförändringar.

Den nya skogsbruksstrategi som ska antas framöver ska integrera andra miljöhänsyn och vara inriktad på uppnåendet av delmålet beträffande skogar i strategin för biologisk mångfald. Åtgärder för att kraftigt minska uppsplittring och förstöring av skogsmarker och återställa förstörda skogar kan också bidra till att förbättra bevarandestatusen för arter och livsmiljöer som är beroende av eller påverkas av skogsbruket och öka utbudet av relaterade ekosystemtjänster. Grön infrastruktur kan på ett konstruktivt sätt bidra i detta sammanhang genom att skapa en sammanhållen ram för bevarande och förbättring av naturens särdrag och funktioner i skogsområden.

Vatten

Genom att integrera GI-hänsyn i förvaltningen av flodområden kan man på ett betydelsefullt sätt bidra till god vattenkvalitet, minska effekterna av hydromorfologiska påfrestningar och effekterna av översvämningar och torka[26]. Grön infrastruktur erbjuder även kostnadseffektiva alternativ[27] för ett bättre genomförande av direktivet om dricksvatten[28] och direktivet om grundvatten[29]. Innovativa, högeffektiva och kostnadseffektiva gröna lösningar som ger flera positiva effekter håller även på att utvecklas för rening av avloppsvatten[30].

Ruta 6: Insats för vattenrelaterade åtgärder för ett miljövänligt jordbruk. I Sint-Truiden i Belgien vidtogs åtgärder för att skydda byn mot markerosion och lerfloder. Det handlade bl.a. om gräsbevuxna vattenvägar, gräsbevuxna buffertremsor och dammar i nederbördsområdet. Den totala kostnaden för dessa åtgärder var låg (126 euro/hektar/20 år) jämfört med kostnaderna för att reparera skador och för uppröjning efter lerfloder i det område som undersöktes (54 euro/hektar/år). Därutöver tillkom andrahandseffekter som bättre vattenkvalitet nedströms, lägre muddringskostnader nedströms, minskad psykologisk press på invånarna och större biologisk mångfald. Större biologisk mångfald och bättre kvalitet på landskapet skapade nya möjligheter för jordbruks- och ekoturism.

När det gäller havsmiljön kan grön infrastruktur göra det lättare att omsätta de nuvarande strategierna för fysisk planering i havsområden och integrerad kustförvaltning[31] i praktiken, i synnerhet strategierna för en hållbar förvaltning av kustområden och för ett effektivare kustskydd. En fortsatt utveckling av metoder när det gäller ”blå koldioxidbindning”[32] som är gynnsamma för fiskbestånden kan också främjas av GI-principer för att främja flera ekosystemtjänster i havsmiljön.

Naturskydd

Natura 2000 är ett miljönätverk som upprättades inom ramen för direktiven om livsmiljöer[33] och fåglar[34]. Det omfattar mer än 26 000 platser i samtliga medlemsstater och täcker 18 procent av EU:s markyta och omkring 4 procent av medlemsstaternas territorialvatten. Nätverket upprättades främst för att bevara och skydda viktiga arter och livsmiljöer inom EU, men levererar även många ekosystemtjänster till samhället. Värdet av dessa tjänster har beräknats uppgå till 200–300 miljarder euro om året[35]. Det arbete som har gjorts de senaste 25 åren för att upprätta och förstärka nätverket innebär att det redan finns en grundstruktur för grön infrastruktur i EU. Det är en källa till biologisk mångfald som kan utnyttjas för att återinföra arter och revitalisera förstörda miljöer och få igång en utveckling av grön infrastruktur. Detta kommer även att bidra till att minska uppsplittringen av ekosystem, förbättra kopplingarna mellan områden som ingår i Natura 2000-nätverket och därmed uppnå målen i artikel 10 i direktivet om livsmiljöer[36].

3.           Utveckling av en EU-strategi för grön infrastruktur

Som framgår av föregående avsnitt kan grön infrastruktur bidra avsevärt till flera viktiga EU-mål. Detta avsnitt handlar om vad som behöver göras för att uppmuntra en utveckling av grön infrastruktur och vad som bör göras på EU-nivå.

EU-dimensionen – frågor om omfattning och politik

Utvecklingen av grön infrastruktur inom EU befinner sig vid ett vägskäl. Under de senaste 20 åren har fler och fler GI-projekt genomförts och det finns en betydande erfarenhet som visar att denna metod är flexibel, välgrundad och kostnadseffektiv. GI-projekt genomförs lokalt, regionalt, nationellt eller över gränserna. För att optimera den gröna infrastrukturens funktion och maximera de positiva effekterna bör det emellertid finns kopplingar och ett ömsesidigt beroende mellan de GI-insatser som görs på olika nivåer. Om det finns en viss enhetlighet och konsekvens mellan de olika nivåerna ökar de positiva effekterna betydligt. Om det inte vidtas några åtgärder på EU-nivå kommer det bara att finnas ett fåtal självständiga initiativ som inte kan nå sin fulla potential att återställa naturkapitalet och minska kostnaderna för tung infrastruktur[37]. Intressenterna vill därför att EU gör ett tydligt, långsiktigt åtagande om att utveckla och använda grön infrastruktur.

Grön infrastruktur ska integreras i viktiga politikområden

I avsnitt 2 konstateras att grön infrastruktur bidra avsevärt på områden som regional utveckling, klimatförändringar, katastrofriskhantering, jord- och skogsbruk samt miljön. I de flesta fall är man redan medveten om vad den gröna infrastrukturen kan bidra med. Vad som nu krävs är att den blir en vedertagen del av fysisk planering och lokal och regional utveckling som är helt integrerad i genomförandet av politiken på dessa områden. För att den gröna infrastrukturens hela potential ska kunna infrias under nästa budgetperiod (2014–2020) måste villkor för hur den ska användas fastställas så snart som möjligt så att den kan integreras i projekt som får stöd genom finansieringsmekanismer som den gemensamma jordbrukspolitiken, Sammanhållningsfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Horisont 2020, Fonden för ett sammanlänkat Europa, Europeiska havs- och fiskerifonden och det finansiella instrumentet för miljön (Life).

Behovet av enhetlig och säker statistik

Enhetlig och säker statistik är avgörande för att den gröna infrastrukturen ska kunna användas på ett effektivt sätt. För att främja GI-lösningar inom fysisk planering och beslutsprocessen för infrastruktur behövs information om ekosystemens omfattning och tillstånd, vilka tjänster de tillhandahåller och värdet på dessa tjänster[38], så att ekosystemtjänster värderas, och i tillämpliga fall prissätts, på ett rättvisande sätt. De flesta besluten om GI-projekt kommer naturligtvis att fattas på lokal, regional och nationell nivå, men en viss grad av enhetlighet bör uppmuntras när det gäller den statistik som ligger till grund för besluten, i synnerhet när det handlar om projekt som får EU-stöd.

Trots att det finns en stor mängd statistik har den i de flesta fall inte tagits fram eller analyserats på ett enhetligt eller samordnat sätt. I samband med EU:s strategi för biologisk mångfald arbetar kommissionen tillsammans med Europeiska miljömyndigheten, andra forskningsorgan, medlemsstaterna och intressenterna för att se till att uppgifter från pågående och planerade insatser används så effektivt som möjligt. Detta arbete kommer att fortsätta framöver, men det bör helst utökas och forskarsamhällets bidrag kan förstärkas. EU har en viktig roll i denna process, inte minst genom att ge ekonomiskt stöd till program för att fylla detta kunskapsgap, till exempel Horisont 2020 och de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

Förbättra kunskapsbasen och uppmuntra innovation

Våra kunskaper om de tekniska frågorna i samband med användning av grön infrastruktur har ökat betydligt på senare år. Det behövs emellertid mer forskning för att förbättra våra kunskaper om kopplingarna mellan biologisk mångfald (arter/livsmiljöer) och ekosystemets tillstånd (livskraft, motståndskraft och produktivitet), och mellan ekosystemets tillstånd och dess förmåga att tillhandahålla ekosystemtjänster. Större kunskaper om värderingen av ekosystemtjänster, i synnerhet GI-lösningars positiva effekter på samhället, människors hälsa och när det gäller säkerhet och motståndskraft skulle också vara ytterst värdefulla för den framtida utvecklingen av grön infrastruktur. Investeringar i tillämpad forskning för att testa och tillämpa innovativa GI-lösningar bör också uppmuntras.

Den gröna infrastrukturens potential att skapa kostnadseffektiva lösningar ska ökas genom utveckling av lämplig teknik och lämpliga processer, i synnerhet när det gäller transport, energi, jordbruk och våra städers utformning och funktion och för att främja bioekonomin[39]. I städer kan ”intelligenta” och resurseffektiva byggnader med miljövänliga inslag som gröna tak och väggar och som är byggda i nya material ge positiva effekter för miljön, samhället och människors hälsa[40]. Parallellt med tekniken måste människor som arbetar med grön infrastruktur förvärva tillräckliga kunskaper och kompetens för att kunna ställa om till ett mer innovativt synsätt. Kunskapsluckor måste åtgärdas genom omskolning och vidareutbildning av personal så att man på medellång sikt får tillgång till en tillräckligt utbildad arbetskraft.

På EU-nivå är Horisont 2020 och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) potentiella källor för stöd till forskning och innovation när det gäller grön infrastruktur.

Ekonomiskt stöd till GI-projekt

Genom att integrera grön infrastruktur i genomförandet av politiken inom viktiga områden skulle man se till att de finansieringsmekanismer som är knutna till dessa områden kan ge stöd för att uppmuntra en ökad användning av grön infrastruktur i hela EU. Även den privata sektorn har en roll när det gäller investeringar i grön infrastruktur. GI-projekt är emellertid komplicerade och av nödvändighet riskfyllda, i synnerhet i de inledande utvecklingsfaserna. EU måste minska riskerna genom finansiella instrument (t.ex. riskdelning) och överenskommelser mellan flera parter som omfattar både offentliga och privata medel. Potentiella investerare (kommuner, regioner, privata exploatörer) behöver dessutom tekniskt bistånd för att utveckla GI-projekt[41]. Kommissionen och EIB tittar på olika alternativ för att inrätta en finansieringsfond för stöd till investeringar som rör biologisk mångfald, däribland GI-projekt.

GI-projekt på EU-nivå

Många geografiska inslag som bergskedjor (Alperna, Pyrenéerna, Karpaterna), flodområden (Rhen, Donau) och skogar (Finnskogarna) överskrider nationella gränser och är en del av EU:s gemensamma natur- och kulturarv och identitet. De kräver samordnade, gemensamma insatser och en paneuropeisk vision. Storskaliga infrastrukturprojekt har hittills handlat om transport, energi och informations- och kommunikationsteknik[42]. Ett likvärdigt instrument – transeuropeiska prioriterade områden för grön infrastruktur i Europa, TEN-G (baserat på transeuropeiska nätverk i sektorer med grå infrastruktur) – skulle bidra avsevärt till motståndskraften och livskraften i några av Europas mest ikoniska ekosystem och få positiva sociala och ekonomiska följdeffekter. Sådana initiativ skulle även fungera som flaggskeppsinitiativ som kan tjäna som exempel på nationell, regional och lokal nivå och ge utvecklingen av transeuropeisk grön infrastruktur en mer framträdande plats i beslut om politik, planering och finansiering. Medlemsstaterna och regionerna uppmuntras dra nytta av möjligheterna att utveckla grön infrastruktur i gränsöverskridande/transnationella sammanhang genom de makroregionala strategier som får stöd från Eruf[43] och program för europeiskt territoriellt samarbete[44].

Ruta 7: GI-projekt på EU-nivå Initiativet ”Europas gröna bälte” är ett miljönätverk som sträcker sig från Barents hav till Svarta havet. Syftet är att se till att mänsklig verksamhet sker i bättre harmoni med den naturliga miljön och att bidra till de lokala samhällenas socioekonomiska utveckling. Bältet binder samman nationalparker, naturparker, biosfärreservat, gränsöverskridande naturskyddsområden och oskyddade områden som löper längs med eller över nationella gränser. Stöd ges till regionala utvecklingsinitiativ som baseras på naturskydd. Initiativet omvandlar en av de mest splittrande skiljelinjerna i människans historia (järnridån) till en symbol för försoning och gränsöverskridande samarbete genom att bevara och skydda några av Europas mest storslagna och ömtåliga landskap.

4.           EU:s strategi för att främja grön infrastruktur

Kommissionen har åtagit sig att utveckla en GI-strategi för EU som bidrar till att skydda och förbättra vårt naturkapital och till uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin. Med utgångspunkt i de överväganden som beskrivs i det föregående om den gröna infrastrukturens potentiella positiva effekter och den roll EU kan spela i dess utveckling anser kommissionen att strategin ska ha formen av en gynnsam ram som både ger politiska signaler och innehåller tekniska eller vetenskapliga åtgärder. Kommissionen anser att strategin i detta skede kan genomföras inom ramen för den lagstiftning, de politiska instrument och finansieringsmekanismer som redan finns. Strategin ska innehålla följande delar.

Grön infrastruktur ska främjas inom de viktigaste politikområdena

Regional utveckling/sammanhållning, klimatförändringar och miljöpolitik, katastrofriskhantering, hälsa och konsumentpolitik och den gemensamma jordbrukspolitiken, samt deras olika finansieringsmekanismer, är de viktigaste politikområden inom vilka den gröna infrastrukturen ska främjas. Senast i slutet av 2013 ska kommissionen ha utarbetat tekniska riktlinjer för hur grön infrastruktur ska integreras i genomförandet av politiken på dessa områden under perioden 2014–2020. Inom dessa politikområden ska kommissionen vidta åtgärder för att öka kunskaperna om grön infrastruktur hos viktiga intressentgrupper och främja bästa praxis, bl.a. genom att ta fram en särskild IT-plattform för informationsutbyte.

Kommissionen ska även överväga hur GI-relaterad innovation kan finansieras genom flera andra EU-instrument, t.ex. fonden för ett sammanlänkat Europa. I TEN-T-politiken kan grön infrastruktur som en integrerad del av projekten till exempel främjas inom ramen för den föreslagna korridorstrategin.

Förbättra informationen, stärka kunskapsbasen och främja innovation

Förutom den fortsatta kartläggningen och analysarbetet i samband med EU:s strategi för biologisk mångfald ska kommissionen senast 2015 granska mängd och kvalitet avseende den tekniska och rumsliga statistik om GI-användning som beslutsfattare har att tillgå. Granskningen ska även gälla hur de nuvarande arrangemangen för att för att ta fram, analysera och sprida denna statistik kan förbättras, i synnerhet genom bättre användning av system för informationsutbyte.

Senast 2013 ska kommissionen bedöma behov och möjligheter inom ramen för Horisont 2020 att metodologiskt stödja det fortsatta kartläggnings- och analysarbetet, förbättra kunskapsbasen och utveckla och uppmuntra innovativ teknik och innovativa metoder att främja utvecklingen av grön infrastruktur. Kommissionen ska även bedöma hur tekniska standarder, särskilt för fysiska byggkomponenter och förfaranden, kan få marknaden för GI-vänliga produkter att växa.

Bättre tillgång till finansiering

Kommissionen ska fortsätta att undersöka möjligheterna att inrätta innovativa finansieringsmekanismer för att främja grön infrastruktur. Tillsammans med EIB åtar sig kommissionen att åta sig att inrätta en EU-fond senast 2014 för att ge stöd till aktörer som vill genomföra GI-projekt.

GI-projekt på EU-nivå

Senast i slutet av 2015 ska kommissionen genomföra en undersökning för att bedöma möjligheterna att utveckla ett TEN-G-initiativ för EU. Undersökningen ska omfatta en analys av kostnader och den ekonomiska, sociala och miljörelaterade nyttan av ett sådant initiativ.

5.           Slutsatser

Grön infrastruktur kan bidra avsevärt till många av EU:s viktigaste politiska mål. Det bästa sättet för EU att främja utvecklingen av grön infrastruktur är att skapa en gynnsam ram för att uppmuntra och främja GI-projekt med hjälp av de rättsliga, politiska och finansiella instrument som redan finns. Medlemsstaterna uppmuntras att utifrån dessa förutsättningar uppmuntra grön infrastruktur och dra nytta av dess positiva effekter för en hållbar utveckling. I detta dokument beskrivs argumenten för varför grön infrastruktur bör främjas och vad den framtida EU-strategin bör innehålla. Senast i slutet av 2017 ska kommissionen granska vilka framsteg som har gjorts i utvecklingen av grön infrastruktur och lägga fram en rapport om de lärdomar som har gjorts, samt rekommendationer för framtida åtgärder.

[1]               COM(2012) 710 final, förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020, Att leva gott inom planetens gränser.

[2]               KOM(2011) 571 slutlig, EUT C 37, 10.2.2012.

[3]               KOM(2010) 2020 slutlig, EUT C 88, 19.3.2011.

[4]               KOM(2011) 244 slutlig, EUT C 264, 8.9.2011.

[5]               I sina slutsatser om EU:s strategi för biologisk mångfald underströk rådet (miljö) i juni 2011 ”betydelsen av grön infrastruktur även som ett bidrag för att ytterligare införliva överväganden som rör biologisk mångfald i EU:s andra politikområden” och välkomnade ”kommissionens åtagande att senast 2012 utarbeta en strategi för grön infrastruktur”. I december 2012 uppmanade Europaparlamentet kommissionen med kraft ”att anta en särskild strategi för miljövänlig infrastruktur senast 2012, med skyddet av den biologiska mångfalden som ett av huvudmålen.”

[6]               Närmare teknisk information om grön infrastruktur finns i ett arbetsdokument som kommissionen antog samtidigt som man antog detta meddelande SWD(2013) 155 final.

[7]               Green Infrastructure and territorial cohesion. Europeiska miljömyndigheten (2011). Teknisk rapport nr 18/2011. Se även http://ec.europa.eu/environment/nature/ecosystems/docs/Green_Infrastructure.pdf

[8]               Nellemann, C., Corcoran, E. (red.) 2010. Dead Planet, Living Planet — Biodiversity and ecosystem restoration for sustainable development. A rapid response Assessment. UNEP, GRID-Arendal.

[9]               KOM(2011) 612 slutlig/2.

[10]             KOM(2011) 614 slutlig.

[11]             KOM(2011) 17 slutlig, Regionalpolitikens bidrag till Europa 2020-strategins mål för hållbar tillväxt. Kommissionens arbetsdokument, SEK(2011) 92 slutlig.

[12]             Connecting smart and sustainable growth through smart specialisation. Europeiska kommissionen, 2012.

[13]             Europeiska unionens territoriella agenda 2020. På väg mot ett inkluderande, smart och hållbart Europa med olika regioner. Informellt ministermöte för ministrar ansvariga för fysisk planering och lokal och regional utveckling. 19 maj 2011, Ungern.

[14]             Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om den temainriktade strategin för stadsmiljön. KOM(2005) 718 slutlig.

[15]             Rapporter, studier och utvärderingar som fått stöd av Europeiska kommissionen —http://ec.europa.eu/environment/nature/ecosystems/studies.htm.

[16]             Se exempel på hur grön infrastruktur har skapat sysselsättning i tabell 2 i kommissionens arbetsdokument (SWD(2013) 155 final).

[17]             SWD(2012)101 final/2, s. 13.

[18]             COM(2013) 216 final, EU:s strategi för anpassning till klimatförändringarna.

[19]             ”Land Use, Land Use Change and Forestry” (markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk).

[20]             EGT L 1, 4.1.2003, s. 65.

[21]             Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer, KOM(2009) 82 slutlig.

[22]             COM(2012) 710 final.

[23]             Europeiska miljömyndigheten, rapport om tillståndet för miljön 2010. http://www.eea.europa.eu/soer

[24]             Genomförandet av den temainriktade strategin för markskydd och pågående insatser. Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. COM(2012) 46 final.

[25]             KOM(2011) 625 slutlig/2.

[26]             Strategi för att skydda Europas vattenresurser. Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. COM(2012) 673 final.

[27]             The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB). Exempel från Wien, New York, Philadelphia, Vittel, http://www.teebweb.org/

[28]             EGT L 330, 5.12.98, s. 32.

[29]             EUT L 372, 27.12.2006, s. 19.

[30]             Integrerade konstruerade våtmarker är ett exempel på grön infrastruktur som kan göra det lättare att uppnå EU:s mål när det gäller rening av avloppsvatten och skydd av badvatten.

[31]             COM(2013) 133 final.

[32]             http://www.thebluecarbonproject.com/the-problem-2/

[33]             EGT L 206, 22.7.92, s. 7.

[34]             EGT L 103, 25.4.79, s. 1.

[35]             http://ec.europa.eu/environment/nature/natura2000/financing/index_en.htm.

[36]             http://ec.europa.eu/environment/nature/ecosystems/docs/adaptation_fragmentation_guidelines.pdf.

[37]             http://ec.europa.eu/environment/nature/ecosystems/studies.htm#design.

[38]             Det metodologiska arbetet med att kartlägga och bedöma ekosystemen och deras tjänster sker inom ramen för åtgärd 5 i strategin för biologisk mångfald. Sådan information måste emellertid anpassas för GI-sammanhang (se exempel på http://ec.europa.eu/environment/nature/ecosystems/index_en.htm). När det gäller klimatförändringspolitiken antog EU nyligen lagstiftning om harmonisering av redovisningen av växthusgaser inom LULUCF-sektorn (markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk) och en färdplan för att förbättra och utvidga medlemsstaternas redovisningssystem. Detta kommer att ge tillgång till enhetlig och EU-omfattande statistik över utsläppen av växthusgaser från (förvaltade) ekosystem: Europaparlamentets och rådets beslut om bokföringsregler för utsläpp och upptag av växthusgaser till följd av verksamheter i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk och om information beträffande åtgärder som rör dessa verksamheter .

[39]             COM(2012) 60 final.

[40]             Connecting smart and sustainable growth through smart specialisation. Europeiska kommissionen, 2012.

[41]             http://ec.europa.eu/environment/enveco/biodiversity/pdf/BD_Finance_summary-300312.pdf

[42]             KOM(2011) 676 slutlig, KOM(2011) 665 slutlig.

[43]             Östersjöstrategin och Donaustrategin.

[44]             http://ec.europa.eu/regional_policy/cooperate/cooperation/index_en.cfm.

Top