13.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 363/6

1.1

I enlighet med artikel 31 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) beslutar rådet med kvalificerad majoritet om autonoma tullbefrielser och tullkvoter på förslag av kommissionen. Kommissionen offentliggjorde 1998 ett meddelande (1) som hade till syfte att ange de riktlinjer och förfaranden kommissionen skulle följa vid utarbetande av de förslag som skulle föreläggas rådet.

1.2

Detta reviderade meddelande har utarbetats med hänsyn till målen för Tull 2013-programmet samt de behov och synpunkter som medlemsstaterna framförde i anslutning till det seminarium om autonoma tullbefrielser och tullkvoter som hölls i Istanbul den 23–24 september 2010. Denna revidering är begränsad och har två syften: dels att förtydliga vissa principer för systemen med autonoma tullbefrielser och tullkvoter, dels att beskriva det förfarande som medlemsstater och ekonomiska aktörer ska följa när de ansöker om att få tillämpa sådana autonoma åtgärder.

1.3

Ytterligare ändringar av detta meddelandes innehåll kan bli nödvändiga till följd av den studie om autonoma tullkvoters och tullbefrielsers effekter på EU:s ekonomi som kommissionen avser att inleda under 2012. I denna studie inbegrips också effekterna på små och medelstora företag.

1.4

Kommissionens mål vid fastställandet av dessa riktlinjer är att närmare beskriva det ekonomiska resonemang som ligger till grund för unionens politik på detta område. Detta överensstämmer även med de öppenhetsregler som har fastställts av kommissionen.

1.5

Kommissionen avser att följa den allmänna politik som beskrivs i detta meddelande och de därtill hörande administrativa arrangemangen för tullbefrielser och tullkvoter från och med halvårsskiftet 2012.

2.1.1

I artikel 28 i EUF-fördraget står det att ”unionen ska innefatta en tullunion, som ska omfatta all handel med varor och som ska innebära […] att en gemensam tulltaxa gentemot tredjeland ska införas”.

Unionen har sedan 1968 tillämpat huvuddelen av denna gemensamma tulltaxa (2) som en del av en uppsättning åtgärder som är avsedda att främja unionsindustrins effektivitet och internationella konkurrenskraft.

2.1.2

De tullsatser som fastställs i denna tulltaxa är avsedda att främja den industriella utvecklingen inom unionen och stärka unionsindustrins produktionskapacitet, för att på så sätt underlätta för unionsproducenterna att konkurrera med leverantörer från tredjeländer.

Följaktligen ska de tullar som fastställs i denna tulltaxa betalas för alla produkter som övergår till fri omsättning, bortsett från de undantag som anges i unionslagstiftningen. Normalfallet är således att dessa tullar ska betalas.

2.2.1

Sådan befrielse som beviljas på grundval av artikel 31 i EUF-fördraget utgör ett undantag från normalfallet under åtgärdens giltighetstid och för en obegränsad kvantitet (tullbefrielse) eller en begränsad kvantitet (tullkvot). Båda åtgärderna medger helt undantag (fullständig befrielse) eller partiellt undantag (partiell befrielse) från den normala tull som är tillämplig på varor som importeras från ett tredjeland (antidumpnings- och utjämningstullar samt särskilda tullar berörs inte av dessa befrielser och kvoter). Varor som omfattas av antidumpnings- eller utjämningstullar ska normalt undantas från förfarandet för beviljande av tullbefrielser och kvoter. Varor som omfattas av importförbud och importbegränsningar (t.ex. enligt konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites)) är inte berättigade till tullbefrielser eller kvoter.

2.2.2

Varor som importeras inom ramen för en tullbefrielse eller tullkvot kan befordras fritt inom unionen. Följaktligen kan alla aktörer i varje medlemsstat utnyttja en tullbefrielse eller tullkvot så snart den beviljats. En tullbefrielse eller kvot som beviljas på begäran av en medlemsstat kan få följder för alla de andra medlemsstaterna och denna fråga bör därför skötas genom ett nära och brett samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen, så att alla intressen i unionen beaktas. Autonoma tullkvoter förvaltas av kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna via en central databas för tullkvoter. Tullkvoterna fördelas enligt ”först-till-kvarn”-metoden i enlighet med artiklarna 308a–308c i förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3).

2.2.3

EU:s utvidgning, teknisk utveckling och ändringar i de traditionella internationella handelsmönstren har förändrat den ekonomiska bakgrunden i en alltmer globaliserad ekonomi. Utifrån unionens synpunkt är det viktigt att tullbefrielser gör det möjligt för unionsföretag att upprätthålla full sysselsättning och erhålla de insatsvaror som krävs för att tillverka sofistikerade produkter med ett högt förädlingsvärde inom EU, även om verksamheten främst består av montering.

2.3.1

I artikel 31 i EUF-fördraget föreskrivs att rådet på förslag av kommissionen ska fastställa tullsatserna i Gemensamma tulltaxan. Detta innefattar ändring av eller (partiell eller fullständig) befrielse från dessa tullsatser.

2.3.2

Tullbefrielser och tullkvoter bör regelbundet ses över och kunna upphävas på begäran av en berörd part. I undantagsfall, när en fortsatt tullbefrielse tyder på att det finns ett varaktigt behov av vissa varor till nedsatt tullsats eller nolltullsats (t.ex. för att en viss nödvändig produkt inte finns tillgänglig (tullbefrielse) eller för att de kvantiteter som behövs av en viss produkt är för små för att det ska vara lönsamt att göra de investeringar som krävs för att börja producera varan i unionen (tullkvot)), kan kommissionen föreslå en ändring av Gemensamma tulltaxan. I detta avseende kommer kommissionen att agera på grundval av ansökningar från medlemsstaterna eller på eget initiativ.

2.3.3

Eftersom tullbefrielser utgör ett undantag från den allmänna regeln i form av Gemensamma tulltaxan måste de emellertid i likhet med alla undantag tillämpas enhetligt.

2.3.4

För att undvika diskriminering måste tullbefrielserna vara tillgängliga för alla unionsimportörer och leverantörer från tredjeländer. Detta innebär att tullbefrielser eller tullkvoter inte kommer att beviljas för

2.4.1

Kommissionen anser att tullar har en särskild ekonomisk funktion. Autonoma tullbefrielser som är avsedda att helt eller delvis upphäva tullarnas verkningar under en viss tidsperiod kan endast beviljas om de berörda produkterna inte finns tillgängliga inom unionen. Autonoma tullkvoter kan öppnas för varor som inte tillverkas i tillräckliga mängder inom unionen.

2.4.2

Eftersom dessa tullar bidrar till unionens traditionella egna medel bör vidare de angivna ekonomiska skälen avvägas mot unionens allmänna intresse.

2.4.3

Systemet med tullbefrielser och tullkvoter har visat sig vara ett mycket effektivt politiskt verktyg för att stödja ekonomisk verksamhet i Europeiska unionen och kommer att fortsätta att vara det, vilket visas av det konstant ökande antalet ansökningar som inkommer till kommissionen. För närvarande motsvarar dessa åtgärder mellan 5 och 6 % av unionens budgeterade traditionella egna medel.

2.4.4

Genom dessa åtgärder blir det möjligt för företag att under en viss tidsperiod erhålla leveranser till en lägre kostnad, vilket medför att ekonomisk aktivitet i EU kan främjas, att dessa företags konkurrenskraft kan stärkas och i synnerhet att det blir möjligt för dessa att upprätthålla eller skapa sysselsättning, modernisera sina strukturer osv. År 2011 uppgick antalet gällande autonoma tullbefrielser och tullkvoter till cirka 1 500. Under den senaste tidens recession i EU-ekonomin har kommissionen registrerat en ökning av antalet ansökningar, vilket visar hur viktig den här politiken är för unionens företag.

2.5.1

Tullbefrielser har till syfte att göra det möjligt för unionsföretag att få tillgång till råvaror, halvfabrikat och komponenter som inte finns tillgängliga eller inte tillverkas inom unionen, med undantag av färdiga produkter.

2.5.2

Trots vad som sägs i punkterna 2.5.3 och 2.5.4 avses i detta meddelande med ”färdiga produkter” varor som uppvisar en eller flera av följande egenskaper:

2.5.3

Eftersom unionsföretagen alltmer övergår till montering av produkter som kräver mycket sofistikerade delar kan vissa av dessa nödvändiga delar användas utan större ändringar och skulle därför kunna anses vara ”färdiga produkter”. Inte desto mindre kan i vissa fall tullbefrielse beviljas för ”färdiga produkter” som används som komponenter i en slutprodukt, under förutsättning att monteringsprocessens förädlingsvärde är tillräckligt högt.

2.5.4

För utrustning och material som används i produktionsprocessen kan tullbefrielse eventuellt beviljas (även om sådana produkter vanligen anses vara ”färdiga produkter”), under förutsättning att de är specifika och nödvändiga för tillverkningen av klart angivna produkter och tullbefrielsen inte utgör ett hot mot konkurrerande unionsföretag.

3.1

Autonoma tullbefrielser och tullkvoter har huvudsakligen till syfte att göra det möjligt för unionsföretag att använda råvaror, halvfabrikat eller komponenter utan att behöva betala de normala tullsatser som anges i Gemensamma tulltaxan.

Alla ansökningar om tullbefrielser lämnas först till delegaterna i arbetsgruppen, som bedömer om de är godtagbara. Ansökningarna diskuteras därefter grundligt under tre möten i arbetsgruppen, och först efter denna bedömning av de ekonomiska skäl som ligger till grund för ansökningarna föreslås åtgärder.

Kommissionen lägger fram sina förslag (som var sjätte månad delvis aktualiserar förteckningarna över produkter som är föremål för tullbefrielser och produkter som är föremål för tullkvoter) till rådet, för tillämpning från och med den 1 januari respektive den 1 juli, så att man kan beakta nya ansökningar samt tekniska och ekonomiska utvecklingstrender i fråga om produkter och marknader.

3.2

Om inte unionens intressen kräver det och med hänsyn till internationella åtaganden kommer tullbefrielser eller tullkvoter i princip inte att föreslås när

3.3

När det förekommer viss produktion i unionen av identiska eller likvärdiga produkter med eller ersättningsprodukter till den produkt som ska importeras, men denna produktion inte är tillräcklig för att fylla de relevanta förädlings- eller tillverkningsföretagens behov, kan tullkvoter (som är begränsade till de kvantiteter som fattas) eller partiell tullbefrielse beviljas.

En tullkvot kan inrättas antingen på grundval av en ansökan om tullkvot eller vara en följd av en ansökan om tullbefrielse. I detta sammanhang kommer vid behov hänsyn att tas till risken för att den tillverkningskapacitet som skulle kunna tillhandahållas i unionen skadas.

3.4

Så långt som möjligt bedöms likvärdigheten mellan importerade produkter och unionsprodukter utifrån objektiva kriterier med hänsyn tagen till varje produkts viktigaste kemiska, fysiska och tekniska egenskaper, dess avsedda användningsområde och kommersiella användning och särskilt dess funktionssätt och den aktuella och framtida tillgången till den på unionsmarknaden.

Prisskillnader mellan de importerade produkterna och unionsprodukterna beaktas inte vid bedömningen.

3.5

Ansökningar om tullbefrielse eller tullkvoter, som upprättats i enlighet med bilagorna till detta meddelande, ska lämnas av medlemsstaterna på de förädlings- eller tillverkningsföretags i unionen vägnar, med angivande av företagens namn, som har adekvat utrustning för att använda de importerade varorna i sin produktionsprocess. De sökande ska kunna ange att de nyligen, utan framgång, verkligen har försökt skaffa de aktuella varorna, likvärdiga produkter eller ersättningsprodukter från potentiella unionsleverantörer. För ansökningar om tullkvoter måste unionsproducentens/unionsproducenternas namn anges i ansökan.

De sökande måste även lämna uppgifter som gör det möjligt för kommissionen att undersöka deras ansökningar på grundval av de kriterier som anges i detta meddelande. Av praktiska skäl beaktas inte ansökningar om den outtagna tullen beräknas uppgå till mindre än 15 000 EUR per år. Företag kan slå sig samman för att nå upp till denna tröskel.

3.6

Tullkvoternas tillgängliga saldo offentliggörs dagligen på internet på Europaservern http://ec.europa.eu/taxation_customs/common/databases/index_en.htm. Klicka på ”quota” för att kontrollera enskilda kvoter.

Konsoliderade bilagor till förordningar om tullbefrielse och tullkvoter, en förteckning över nya ansökningar och adresser till medlemsstaternas ansvariga förvaltningar kommer också att finnas tillgängliga på samma server.

4.1.1

Ansökningar ska lämnas till en medlemsstats centralkontor. Adresser till medlemsstaternas centralkontor finns på följande länk: http://ec.europa.eu/taxation_customs/dds2/susp/faq/faqsusp.jsp?Lang=en#Who. Det är medlemsstaterna som ansvarar för att kontrollera att ansökan uppfyller villkoren i detta meddelande och att de upplysningar som lämnas i ansökningarna är korrekta i alla relevanta avseenden. Medlemsstaterna vidarebefordrar endast ansökningar som uppfyller villkoren i detta meddelande till kommissionen.

4.1.2

Ansökningarna ska vidarebefordras till kommissionen i tillräckligt god tid med hänsyn till den tid som behövs för att fullfölja förfarandet för utvärdering och offentliggörande av en tullbefrielse eller tullkvot. Gällande tidsfrister anges i bilaga V till detta meddelande.

4.1.3

Ansökningarna ska lämnas in elektroniskt i ett ordbehandlingsformat med användning av formulären i bilaga I. För att påskynda den administrativa handläggningen av ansökningar rekommenderas att ansökningar på den sökandes modersmål vid behov åtföljs av en engelsk, fransk eller tysk översättning (inklusive alla tillägg).

4.1.4

Den sökande ska till alla ansökningar bifoga en förklaring om att de produkter som ska importeras inte omfattas av ett avtal om exklusiv handel (se bilaga II till detta meddelande).

4.1.5

Ansökningar om tullbefrielser och tullkvoter granskas av kommissionen, med stöd av ett yttrande från arbetsgruppen. Arbetsgruppen sammanträder i kommissionens regi minst tre gånger per runda (se tidsplan i bilaga V till detta meddelande) för att diskutera ansökningarna, beroende på behoven och arten av de produkter som ska undersökas.

4.1.6

Det förfarande som beskrivs i punkt 3.3 befriar inte den sökande från skyldigheten att tydligt ange vilken slags åtgärd som ansökan avser (dvs. tullbefrielse eller tullkvot). När det gäller ansökningar om tullkvoter ska den önskade mängden anges i ansökan.

4.1.7

Namn och uttryck från Kombinerade nomenklaturen eller, om denna inte är lämplig, från Internationella standardiseringsorganisationen (ISO), internationella generiska benämningar (INN), Internationella kemiunionen (IUPAC), Europeiska tullförteckningen över kemiska ämnen (ECICS) eller färgindexbenämningar (C.I.) ska användas vid varubeskrivningen.

4.1.8

Kombinerade nomenklaturens måttenheter ska användas. I avsaknad av extra mängdenheter ska det internationella enhetssystemet (SI) användas. Om det krävs testmetoder och standarder för att beskriva de berörda varorna ska dessa vara internationellt erkända. Märkesnamn och företagsinterna kvalitetsstandarder, produktspecifikationer, artikelnummer eller liknande begrepp godtas inte.

4.1.9

Kommissionen kan avslå en ansökan om vilseledande varubeskrivningar inte korrigerats vid tidpunkten för arbetsgruppens andra möte.

4.1.10

Ansökningar om tullbefrielser eller tullkvoter ska åtföljas av all dokumentation som krävs för en grundlig undersökning av de berörda åtgärderna (tekniska faktablad, bruksanvisningar, reklammaterial, statistik, varuprover osv.). Vid behov kan kommissionen avseende en ansökan om tullbefrielse begära att den berörda medlemsstaten lämnar alla ytterligare uppgifter som bedöms vara väsentliga för att kommissionen ska kunna utarbeta ett förslag till rådet.

Om uppgifter och dokumentation saknas har den sökande tid på sig att lämna in detta fram till arbetsgruppens andra möte. Om detta inte sker kan kommissionen avslå ansökan. Invändningar mot dessa ofullständiga ansökningar måste läggas fram senast under det tredje mötet.

4.1.11

Om ansökan innefattar konfidentiella uppgifter ska dessa tydligt märkas som sådana och tillämplig sekretessnivå anges (dvs. endast avsedd för kommissionen eller endast avsedd för medlemmarna i arbetsgruppen). Ordföranden för arbetsgruppen kan dock vidarebefordra sådana uppgifter till en annan medlemsstat eller en av kommissionens avdelningar på dennas uttryckliga begäran, förutsatt att företrädaren för den medlemsstat som ansvarar för uppgifterna lämnat ett uttryckligt tillstånd. Arbetsgruppens delegater och kommissionens tjänstemän ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att uppgifterna behandlas konfidentiellt.

Om någon av de uppgifter som är väsentliga för att en ansökan ska kunna granskas och diskuteras inte lämnas kommer ansökan emellertid inte att beaktas, oavsett vilket skäl som åberopas (särskilt ”skydd av affärshemligheter” såsom tillverkningsprocesser, kemiska formler eller föreningar osv.).

4.2.1

Ansökningar om förlängning av en åtgärd ska lämnas in elektroniskt i ett ordbehandlingsformat till medlemsstaternas respektive centralkontor (se länken i punkt 4.1.1), med användning av formuläret i bilaga III. Centralkontoret kontrollerar att ansökan uppfyller villkoren i detta meddelande. Medlemsstaten beslutar på eget ansvar vilka ansökningar som ska vidarebefordras till kommissionen. Gällande tidsfrister anges i bilaga V till detta meddelande.

4.2.2

De administrativa aspekterna rörande nya ansökningar gäller i tillämpliga delar för ansökningar om förlängning.

4.5.1

Invändningar ska lämnas till respektive medlemsstats centralkontor (se länken i punkt 4.1.1), som kontrollerar att de uppfyller villkoren i detta meddelande. Medlemsstaterna beslutar på eget ansvar vilka invändningar som ska sändas via Circasystemet till medlemmarna i arbetsgruppen och till kommissionen.

4.5.2

Invändningar ska lämnas in elektroniskt i ett ordbehandlingsformat med användning av formuläret i bilaga IV. Gällande tidsfrister anges i bilaga V till detta meddelande.

4.5.3

Kommissionen kan avslå en invändning om den har lämnats för sent, om formuläret är ofullständigt ifyllt, om begärda varuprov inte tillhandahållits, om kontakterna mellan det invändande och det sökande företaget inte skett i tid (cirka 15 arbetsdagar) eller om invändningsformuläret innehåller vilseledande eller oriktiga uppgifter.

4.5.4

I de fall då det invändande och det sökande företaget inte kan ha kontakt med varandra (t.ex. på grund av konkurrenslagstiftning), ska kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar agera som opartisk medlare. Om så är lämpligt kommer även andra kommissionsavdelningar att involveras.

4.5.5

Den medlemsstat som agerar för den sökandes räkning måste försäkra sig om att kontakterna mellan företagen inleds och måste kunna bevisa detta på begäran av kommissionen eller medlemmar i arbetsgruppen.