INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Jordbruk och landsbygdsutveckling............................................................................................... 3

Medborgarna................................................................................................................................ 7

Civilskydd.................................................................................................................................... 9

Klimatåtgärder............................................................................................................................ 12

Konkurrenskraft och små och medelstora företag........................................................................ 18

Tull och beskattning.................................................................................................................... 22

Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning......................................................................... 25

Utbildning och kultur................................................................................................................... 30

Sysselsättning och sociala frågor.................................................................................................. 34

Miljö.......................................................................................................................................... 40

Yttre åtgärder............................................................................................................................. 45

Kamp mot bedrägerier................................................................................................................ 50

Hälsa och konsumentskydd......................................................................................................... 52

Inrikes frågor.............................................................................................................................. 55

Infrastrukturfond för ett sammankopplat Europa.......................................................................... 58

Innovativa finansieringsinstrument................................................................................................. 79

Rättvisa...................................................................................................................................... 82

Havs- och fiskeripolitiken............................................................................................................ 84

Forskning och innovation............................................................................................................. 87

Administration............................................................................................................................. 92

Jordbruk och landsbygdsutveckling

1. Politiska mål

Den största delen av vårt territorium används till jord- och skogsbruk. De är av central betydelse för landsbygdsekonomin och för våra landskap. Jordbrukarna fyller många olika funktioner inom alltifrån produktion av livsmedel och icke-livsmedel till landskapsskötsel, naturskydd och turism.

Syftet med den gemensamma jordbrukspolitiken är att åstadkomma en modern, hållbar och effektiv jordbrukssektor i Europa. Politiken ska främja konkurrenskraften inom denna sektor, säkerställa en tillräcklig och säker livsmedelsförsörjning och bevara miljön och landsbygden, samtidigt som jordbruksbefolkningen ges en skälig levnadsstandard.

Den gemensamma jordbrukspolitiken är äkta EU-politik. I stället för att 27 medlemsstater bedriver sin egen jordbrukspolitik och utarbetar sin egen jordbruksbudget slår de samman sina resurser och bedriver en en enda EU-politik med en enda EU-budget. Det betyder naturligtvis att den gemensamma jordbrukspolitiken står för en betydande andel av EU-budgeten. Den här metoden är dock både effektivare och mer ekonomisk än osamordnade nationella strategier.

I dag står EU-jordbruket inför flera olika utmaningar. Under de senaste åren har jordbrukspriserna stigit med 50 %, men priserna på energi och gödselmedel har ökat med 200 % respektive 150 %. Resultatet har varit en brant och långsiktig minskning av jordbruksinkomsterna. Jordbrukssektorn måste också hantera problemet med klimatförändringar och miljöförstöring och akuta problem som gäller tryggad livsmedelsförsörjning, balans mellan olika områden och strävan efter hållbar tillväxt.

Inför dessa utmaningar har den gemensamma jordbrukspolitiken utvecklats åtskilligt under senare år. Den kommande reformen är en fortsättning på denna process, som ska resultera i en modernare och miljövänligare politik med förutsättningar att bidra aktivt till att förverkliga målen för Europa 2020-strategin. Detta ska ske genom att frigöra ekonomisk potential i jordbruksområden, utveckla lokala marknader och arbetstillfällen, åtfölja omstruktureringen av jordbruket och vidta åtgärder för inkomststöd till jordbrukare för att upprätthålla en hållbar jordbrukssektor i hela EU.

Den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken ska främja en smart och hållbar tillväxt för alla genom att främja resurseffektivitet för att upprätthålla produktionsbasen för livsmedel, foder och förnybar energi i hela EU. Den ska även uppmuntra till åtgärder för att begränsa klimatförändringarna och främja en anpassning till dem, skydda ekosystem och bekämpa minskningen av den biologiska mångfalden samt stödja en breddning av den ekonomiska aktiviteten i landsbygdsområden för att främja en balanserad regional utveckling i hela EU.

2. Instrument

Kommissionen föreslår att man behåller de nuvarande två pelarna i den gemensamma jordbrukspolitiken:

· Den första pelaren kommer att fortsätta att ge direkt stöd till jordbrukare och att stödja marknadsåtgärder. Direktstöd och marknadsåtgärder finansieras helt genom EU:s budget för att säkerställa tillämpningen av en gemensam politik inom hela den inre marknaden och för att möjliggöra ett integrerat administrations- och kontrollsystem.

· Den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare kommer att fortsätta att tillhandahålla särskilda miljömässiga fördelar, förbättra konkurrenskraften inom jord- och skogsbrukssektorerna och främja livskvalitet och diversifiering av ekonomisk verksamhet i landsbygdsområden. Medlemsstaterna har flexibilitet att själva utforma åtgärderna på grundval av särskilda nationella och regionala behov, men på ett sätt som återspeglar EU:s prioriteringar. Åtgärder inom den andra pelaren samfinansieras av medlemsstaterna, vilket bidrar till att garantera att de underliggande målen uppnås och förstärker hävstångseffekten i politiken för landsbygdens utveckling. Genom högre medfinansieringssatser för de fattigare regionerna i EU, bidrar den andra pelaren också till EU:s sammanhållningsmål.

Inom strukturen med två pelare kommer politiken att moderniseras och förenklas på ett genomgripande sätt för att en rättvisare och miljövänligare politik anpassad till Europa 2020-målen ska kunna åstadkommas.

De viktigaste inslagen i reformen kommer att omfatta följande:

· En mer rättvis fördelning av det direkta inkomststödet

Av historiska skäl är variationerna mellan olika EU-medlemsstater stora när det gäller det direkta hektarstödet till jordbrukarna. Det genomsnittliga direktstödet per hektar potentiellt stödberättigad mark och per stödmottagare för 2013 är t.ex. 94,7 euro i Lettland och 457,5 euro i Nederländerna. Genomsnittet för de 27 EU-länderna är 269,1 euro.

Den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken kommer att inbegripa ett system för ”konvergens” för att minska dessa skillnader och främja en rättvisare fördelning av ekonomiskt stöd. Denna omfördelning av stöd är ett viktigt inslag i reformen som syftar till en effektivare användning av offentliga resurser genom rättvisare och mer målinriktade direktstöd samt en bättre balans mellan framtida fördelning av stödet för utveckling av landsbygden och de politiska målen. Detta kommer att uppnås på följande sätt: Alla medlemsstater med direktstöd under 90 % av genomsnittet för de 27 EU-länderna kommer under perioden i fråga att kunna överbrygga nära en tredjedel av klyftan mellan nuvarande nivå och 90 % av EU-genomsnittet för direktstöd.

Fördelningen av stödet för landsbygdsutveckling kommer också att moderniseras, med andelar som fastställs på grundval av en rad objektiva territoriella och ekonomiska kriterier som avspeglar de framtida ekonomiska, sociala, miljömässiga och regionalpolitiska målen.

· Miljöanpassning av direktstöd

Obligatorisk miljöanpassning av direktstöd är grundläggande för reformen. Det kommer att förbättra miljöprestanda inom sektorn och illustrerar tydligt hur den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken kommer att bidra till ett bredare spektrum av unionens prioriteringar.

Särskilt kommer i framtiden 30 % av direktstödet att göras avhängigt av att mottagarna tillämpar en rad miljövänliga metoder som går längre än tvärvillkoren.

· Stöd till aktiva jordbrukare

För att garantera en effektiv användning av resurserna för den gemensamma jordbrukspolitiken förbehålls direktstödet aktiva jordbrukare.

· Fastställande av nivån för direktstöd för de största jordbrukarna

För närvarande får stora jordbruksföretag en oproportionerligt stor andel av det direkta inkomststödet från den gemensamma jordbrukspolitiken. Den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken kommer genom måttliga och successiva förändringar att fastställa en övre gräns för det direkta inkomststödet för de största anläggningarna, med vederbörlig hänsyn till de stordriftsfördelar som större strukturer medför och den direkta sysselsättning dessa strukturer skapar.

· En resultatinriktad politik för landsbygdsutveckling

För att maximera synergieffekterna mellan landsbygdsutvecklingspolitiken och EU:s övriga territoriella utvecklingsfonder kommer Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling att införlivas i partnerskapsavtalen mellan kommissionen och varje medlemsstat. Dessa avtal kommer att vara kopplade till målen för Europa 2020-strategin och de nationella reformprogrammen. De kommer att tillhandahålla en integrerad strategi för regional utveckling som stöds av alla relevanta EU: s strukturfonder, inbegripet landsbygdsutveckling. De kommer att omfatta mål som baseras på överenskomna indikatorer, strategiska investeringar och ett antal villkor.

· Förenklad ordning för små jordbrukare

            Många av dem som tar emot direktstöd är småbrukare. En förenklad mekanism för tilldelning av deras stöd kommer att väsentligt minska den administrativa bördan för medlemsstater och jordbrukare och samtidigt vara neutral för EU:s budget.

· Marknadsutgifter och krisinstrument

Det europeiska jordbruket står i dag inför en rad utmaningar, i synnerhet behovet av att reagera på oförutsedda omständigheter som har en plötslig inverkan på jordbruksinkomsterna, eller behovet av att underlätta anpassningar/övergångar som krävs enligt internationella handelsavtal.

Av dessa skäl föreslås en omstrukturering av de marknadsåtgärder som för närvarande är samlade inom den första pelaren, för att skapa och utvidga två instrument utanför de fleråriga budgetramarna. En beredskapsmekanism för att reagera på krissituationer (som skulle kunna bli följden av ett problem med livsmedelssäkerheten eller en plötslig vändning på marknaden) kommer att skapas för att tillhandahålla direkt stöd till jordbrukarna genom ett påskyndat förfarande. Förfarandet för att ta denna fond i anspråk kommer att vara detsamma som för reserven för katastrofbistånd.

Det föreslås också att man utvidgar tillämpningsområdet för ingripanden som görs av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att ge övergångsstöd till jordbrukare för att underlätta deras anpassning till en ny marknadssituation som är ett resultat av indirekta globaliseringseffekter. Kommissionen föreslår dessutom att finansieringen av livsmedelsbistånd för de sämst ställda överförs till rubrik 1, i syfte att sammanföra åtgärder för att bekämpa fattigdom och utanförskap, samt att finansieringen av livsmedelssäkerhet slås ihop med åtgärder som rör folkhälsan.

3. Genomförande

Genom att Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) inrättades omstrukturerades den rättsliga grunden för den gemensamma jordbrukspolitiken för att anpassa de två pelarna inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Under perioden efter 2013 föreslås det att anpassningen av de båda fonderna bibehålls så långt det är möjligt.

Förslaget till ny artikel i budgetförordningen om delad förvaltning är i linje med nuvarande förvaltnings- och kontrollsystem som tillämpas på EGFJ och EJFLU.

En betydande förenkling av EU-lagstiftningen om organisationen av jordbruksmarknaderna har också genomförts med den samlade gemensamma organisationen av marknaden, förordning (EG) nr 1234/2007) som i en enda förordning sammanför de bestämmelser som tidigare omfattades av de sektorspecifika gemensamma organisationerna av marknaderna.

För perioden efter 2013 pågår en översyn av alla rättsliga grunder för den gemensamma jordbrukspolitiken för att säkerställa fortsatt förenkling där det är nödvändigt och möjligt.

4. Budgetanslag

(alla siffror i 2011 års fasta priser)

Totala budget som föreslås för 2014 – 2020 Varav · Första pelaren – direktstöd och marknadsutgifter · Andra pelaren – landsbygdsutveckling · Livsmedelssäkerhet · Personer som har det sämst ställt · Krisreserv för jordbrukssektorn · Europeiska globaliseringsfonden · Forskning och innovation om livsmedelssäkerhet, bioekonomi och hållbart jordbruk (i den gemensamma strategiska ramen för forskning och innovation) || 386,9 miljarder euro 281,8 miljarder euro 89,9 miljarder euro 2,2 miljarder euro 2,5 miljarder euro 3,5 miljarder euro 2,5 miljarder euro 4,5 miljarder euro

Medborgarna

1. Politiska mål

Lissabonfördraget ger medborgarna och medborgarorganisationernas större möjligheter att delta i det demokratiska livet i EU.

Programmet Ett Europa för medborgarna stöder transnationella projekt som rör medborgerligt samhällsengagemang och europeisk identitet. Specifika åtgärder finns visserligen inom olika politikområden men programmet Ett Europa för medborgarna är dock det enda verktyg som avser medborgarnas engagemang för allmänna EU-frågor, vare sig de är institutionella – t.ex. EU:s olika fördrag eller Europaparlamentsvalen – eller övergripande.

Att föra ut EU:s politik, dvs. informera allmänheten om den, är ett annat sätt att stärka medborgarnas medvetenhet om EU-frågor och vilka rättigheter de har. Kommunikations­arbete ökar därför medvetenheten och stöder unionens politiska prioriteringar.

2. Instrument

Merparten av programmet Ett Europa för medborgarna avser stöd till transnationell vänortsverksamhet. Programmet ger också strukturellt stöd till paraplyorganisationer i civilsamhället och tankesmedjor på EU-nivå. Dessa strategiska partnerskap gör att europeiska intresseorganisationer kan formulera sina bidrag till debatter som berör hela EU. Detta stärker delaktigheten i EU:s dagordning ute i civilsamhället och bland EU:s medborgare och främjar en kultur av medborgarengagemang som är till gagn för EU och dess medlemsstater. Programmet bidrar också till framväxandet av en gemensam förståelse av europeisk historia (särskilt vad gäller förintelsen och stalinismen) genom att stödja hågkomstprojekt.

· Sedan 2007 har cirka 1 miljon EU-medborgare per år direkt deltagit i åtgärder som stöds av programmet.

· Mellan 2007 och 2010 pågick omkring 800 verksamheter som involverade civilsamhället eller gällde hågkomstprojekt samt över 4 000 vänortsprojekt.

· Programmet stöder också över 50 större tankesmedjor på EU-nivå, paraply- organisationer och nätverk, som är viktiga kontakter för EU:s institutioner och också informationsförmedlare.

Förutom detta särskilda program behövs bättre kommunikationen med den breda allmänheten och större synergieffekter mellan kommissionens olika kommunikations­verksamheter för att unionens politiska prioriteringar ska kommuniceras på ett effektivt sätt. En kommunikationsbestämmelse, inklusive en kommunikationspolicy, kommer därför att infogas i alla rättsliga grunder i den nya generationen av rättsliga instrument för 2014–2020

3. Genomförande

Programmet Ett Europa för medborgarna förvaltas centralt av kommissionen med hjälp av genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur. De biträds av en programkommitté bestående av företrädare för medlemsstaternas regeringar. Kontaktpunkter för Ett Europa för medborgarna har inrättats i de flesta av de deltagande länderna för att bistå stödmottagarna på nationell nivå och ge återkoppling till kommissionen om hur programmet genomförs. En dialog med berörda parter arrangeras regelbundet inom ramen för programmet.

Synergier och sammanslagning av kommunikationsresurser med olika rättsliga grunder kommer att skapa ökad samstämmighet och stordriftsfördelar samt leda till att resurserna för kommunikationsåtgärder som riktar sig till den breda allmänheten kan utnyttjas bättre.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror i 2011 års fasta priser.

Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 || 203 miljoner euro

Civilskydd

1. Politiska mål

De övergripande målen för EU:s samarbete på civilskyddsområdet är bättre skydd för människor, miljö och egendom samt kulturarv i händelse av större naturkatastrofer, tekniska katastrofer eller katastrofer orsakade av människor.

Ökningen av antalet och omfattningen på naturkatastroferna och av människan orsakade katastrofer och deras ekonomiska effekter kräver systematiska insatser på europeisk nivå för att stärka beredskapen och bygga ut insatskapaciteten, både inom och utanför EU. Samarbetet och solidariteten i Europa gör det möjligt för EU som helhet att vara kollektivt beredd på att hantera större katastrofer och sätter medlemsstaterna och andra deltagande stater (Norge, Liechtenstein, Island och Kroatien) i stånd att slå samman resurser och göra kollektiva ansträngningar som maximerar effekterna av katastrofinsatserna och minimerar de mänskliga och materiella förlusterna. När en katastrof inträffar inom EU eller i tredjeland kan myndigheterna i det drabbade landet få omedelbart och konkret stöd genom unionens civilskyddsmekanism.

EU:s samarbete på civilskyddsområdet har följande syften:

– Underlätta snabba och effektiva insatser vid katastrofer.

– Säkerställa att civilskyddsaktörerna har tillräcklig beredskap för nödsituationer.

– Utveckla åtgärder för att förebygga katastrofer.

EU har tagit fram en integrerad strategi för katastrofhantering som rör insatser, beredskap och förebyggande verksamhet. Meddelandet Förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer[1] antogs av kommissionen och godkändes av rådet 2010. Huvudsyftet är att förbättra effektiviteten, samstämmigheten och synligheten för EU:s insatser. Detta kommer att ske på grundval av lärdomarna som dragits vid naturkatastrofer som inträffat i och utanför EU under 2010 (t.ex. stormen Xynthia i Östeuropa, översvämningar, skogsbränder i Sydeuropa, utsläppet av rött slam i Ungern, jordbävningen i Haiti, översvämningar i Pakistan).

Inrättandet av den europeiska insatskapaciteten vid nödsituationer (ERC) kommer främst att bygga på medlemsstaternas befintliga kapacitet, så att extra kostnader kan undvikas. På EU-nivå kommer det europeiska centrumet för snabba insatser i nödsituationer med sina förstärkta planerings- och samordningsfunktioner att ge vinster för hela EU genom att generera besparingar för medlemsstaternas del som uppväger kostnaderna för bidraget till EU:s budget, även om fördelarna med snabba och effektiva katastrofinsatser i termer av sparade mänskliga liv givetvis inte kan mätas i rent ekonomiska termer.

Bland de förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder som förekommer i kommissionens meddelanden och rådets slutsatser[2] märks stöd för utbildning och övningar, utbyte av experter samt samarbetsprojekt som testar nya metoder för att reducera katastrofrisken. I oberoende studier som gjorts på olika organisationers uppdrag, bl.a. Världsbanken, antyds att avkastningen på investeringar som förebygger katastrofer ligger mellan 400 och 700 %.

2. Instrument

Kommissionen föreslår en förnyelse av det finansiella instrumentet för civilskydd (CPI) med ekonomiskt stöd till insatser som gäller olika aspekter av katastrofhanteringscyklen; mer sammanhängande och bättre samordnade insatser vid nödlägen, förbättrad beredskap för att hantera katastrofer och innovativa åtgärder för att minska risken för katastrofer. Det finansiella instrumentet för civilskydd ska också användas för att inrätta den europeiska insatskapaciteten vid nödsituationer, som bygger på en frivillig poolning av medlemsstaternas civilskyddsresurser, och som ska höja kostnadseffektiviteten genom att man samordnar tillgängliga civilskyddsresurser.

Det reviderade finansiella instrumentet för civilskydd stärker och förbättrar ytterligare EU:s katastrofhanteringskapacitet i och med en övergång till system som är förutsägbara och på förhand planerade. Detta sker i form av mer omfattande insamling av realtidsinformation om katastrofer, en bättre kartläggning av medlemsstaternas civilskydd samt en samordning av rutinerna vilket underlättar snabb utplacering av personal och material på katastrof­området. Det kommer också att stödja beredskapsverksamhet med fokus på höjd utbildningskvalitet, större bredd på utbildningen så att den innefattar förebyggande åtgärder samt att utbildningen integreras med övningar. Instrumentet kommer också att stödja medlemsstaternas ansträngningar att stärka riskhanteringsplaneringen och att utveckla innovativa finansieringsmekanismer (t.ex. regional poolning av försäkringar).

3. Genomförande

Vid förnyelsen av instrumentet kommer hänsyn att tas till utvärderingsresultat samt förslag från berörda civilskyddsparter om hur förfaranden och finansieringsmekanismer kan förenklas, samt också erfarenheter från pilotprojekt och förberedande åtgärder för snabbinsatser .

De civilskyddsverksamheter som genomförs av civilskyddsorgan i medlemsstaterna kommer att stödjas och kompletteras via EU:s försorg, t.ex. genom att samordnade insatser underlättas. Detta ska ske i form av olika aktiviteter, t.ex. frivillig resurspoolning, utbildning samt stöd till kostnaderna för transporter till katastrofplatserna.

Detta kommer att göra det lättare att förenkla förfaranden som används i det nuvarande instrumentet och kommer att strama upp de administrativa rutinerna, särskilt på bidragsområdet, allt under beaktande av principerna om öppenhet och likabehandling. De alternativ som håller på att bedömas avser den typ av verksamhet som ska stödjas – utbildning, övningar för nödsituationer, transportstöd till medlemsstater i händelse av en nödsituation, samarbetsprojekt kring förebyggande åtgärder samt katastrofberedskap.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror i 2011 års fasta priser.

Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 för instrumentet för civilskydd varav || 455 miljoner euro

Civilskydd – internt || 245 miljoner euro

Civilskydd – externt och Europeisk insatskapaciteten vid nödsituationer || 210 miljoner euro

Klimatåtgärder

1. Politiska mål

Att komma till rätta med klimatförändringen är en av de stora utmaningarna som EU och dess partner i världen står inför. Behovet av snabb handling syns tydligt i Europa 2020-strategin och EU:s långtgående 20-20-20-mål, nämligen

– att minska utsläppen av växthusgaser med 20 % (30 % om förutsättningarna är de rätta),

– att minska energiförbrukningen med 20 % genom ökad energieffektivitet, och

– att tillgodose 20 % av energibehovet genom förnybara källor.

Att bygga upp en koldioxidsnål och klimattålig ekonomi kommer att förbättra EU:s konkurrenskraft, skapa nya, miljövänligare arbeten, öka energitryggheten och ge hälsofördelar på grund av renare luft.

För att uppnå klimat- och miljömålen för 2020 och bortom detta årtal krävs fortsatta ansträngningar och investeringar. EU har spelat en central roll när det gäller att hålla uppsikt över arbetet med att nå målen. Exempelvis behövs det mer till för att nå det 20-procentiga målet gällande energieffektivitet (uppskattningar tyder på att siffran kommer att stanna på under 10 %), vilket kan leda till en 25-procening minskning av utsläppen av växthusgas. Kommissionen har kartlagt vilka åtgärder som tillåter EU att minska utsläppen av växthusgaser med 80–95 % fram till 2050[3].

EU:s budget har en viktig roll att spela för klimatåtgärder inom alla sektorer av den europeiska ekonomin och för att katalysera de särskilda investeringar som krävs för att uppnå klimatmålen. Investeringarna avser flera olika typer av teknik som förbättrar energieffektiviteten, liksom även förnybara energikällor med tillhörande infrastruktur samt investeringar i åtgärder som leder skapar anpassning till klimatförändringarna.

Kostnaden för dessa investeringar som gäller begränsningar av klimatförändringarna – beräknade till 125 miljarder euro per år[4] under perioden 2014–2020 – måste främst bäras av privata investerare, även om EU-budgeten kan fungera som stimulans för nationell finansiering och skapa långsiktig förutsägbarhet för de privata investerarna. De mest lovande områdena innefattar renovering av byggnader, innovation inom transportsektorn och ny teknik som t.ex. intelligenta nät samt förnybar energi.

Sådana investeringar har stor potential att stimulera konkurrenskraft och tillväxt i hela EU. Via EU-budgeten kan ett starkt specifikt EU-mervärde tillföras genom att man underlättar investeringar i medlemsstater som har hög potential för kostnadseffektiva utsläppsminskningar, men en förhållandevis låg egen investeringsförmåga. Investeringar i energieffektivitet i dessa medlemsstater kommer också att öka den totala produktiviteten och bidra till att lösa frågor som rör energiförsörjning och energi­fattigdom. Genom att stödja dessa investeringar kan man via EU-budgeten bidra till att avsevärt minska de totala kostnaderna för att uppnå EU:s klimat- och energimål.

2. Instrument 2.1. Integrering av den klimatpolitiska aspekten

I dag integreras klimatpolitiken i många politikområden och genomförs genom en rad instrument som understödjer flera av EU:s mål, t.ex. vad gäller både biologisk mångfald och klimatförändringarna. Redan nu avser en del av EU:s budget integrering av klimatfrågor och bidrar på så sätt till Europas övergång till ett koldioxidsnålt och klimattåligt samhälle. Kommissionen avser att öka denna del till minst 20 %, med bidrag från olika politikområden, med förbehåll för de belägg som framkommer i konsekvensbedömningen.

För att nå Europa 2020-målen och för att hjälpa övriga delar av världen att öka takten i bekämpningen av klimatförändringarna måste den klimatrelaterade andelen av EU:s framtida budget ökas avsevärt, bl.a. med investeringar i projekt som inte uteslutande är klimatrelaterade men som har en betydande klimatkomponent.

För att uppnå detta mål kommer åtgärder för att begränsa och skapa anpassning till klimatförändringen att integreras i alla de större EU-programmen.

· Den politik som rör sammanhållning, energi och transport är mycket klimat­relevant. I fråga om sammanhållningspolitiken kommer en stark fokusering på resultat och större villkorlighet att borga för att de projekt som får stöd genom EU:s budget aktivt bidrar till EU:s klimatmål. Partnerskapsavtalen med medlemsstaterna kommer att användas för att stimulera och övervaka fortskridandet av de investeringar som ska bidra till uppnåendet av 20-20-20-målen. Integreringen bör syfta till att ”klimatsäkra” investeringarna. I kraft av sina operativa program placerade över hela EU intar sammanhållnings­politiken en mycket viktig funktion i de ökade ansträngningarna att nå det 20-procentiga målet i fråga om energieffektiviteten.

· Forskning och innovation: Klimatpolitiken kommer att bli en hörnsten i den framtida gemensamma strategiska ramen för forskning och innovation, som ska stödja åtgärder med direkt eller indirekt positiv inverkan på klimatet på områden som transporter, energi, materialforskning och hållbar bioekonomi. Enligt den strategiska energitekniska planen behövs 50 miljarder euro under åren 2010–2020 till teknisk utveckling för att ta itu med klimatförändringarna, trygga EU:s energiförsörjning och säkra konkurrenskraften. En väsentlig del av budgeten bör investeras via finansiella instrument (lån och eget kapital) för att hantera den innovativa koldioxidsnåla teknikens och anpassnings­teknikens bristande marknads­penetrering[5].

· Ett miljövänligare direktstöd till jordbrukare blir ett av de viktigaste inslagen i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Utöver de befintliga tvärvillkoren kommer 30 % av utbetalningarna till jordbrukarna att styras av efterlevanden av ett antal regler för god miljöpraxis som kommer att bidra till ett mer klimatvänligt jordbruk. På så sätt kommer den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken att ge ett viktigt bidrag till att uppnå EU:s klimatmål, både vad gäller begränsning (t.ex. ökning av mängden organiskt material i jorden, minskade utsläpp från användning av gödselmedel och gödsel) och anpassning (t.ex. ökad motståndskraft mot skadegörare och minskad vattentillgång).

· Dessutom kommer politiken för utveckling av landsbygden i större utsträckning att kopplas till klimatåtgärderna. Genom att integrera klimat och miljö skapas starka incitament för jordbrukare att leverera kollektiva nyttigheter inom EU och öka användningen av effektiv teknik för en klimatvänligare och klimattåligare jordbrukssektor.

2.2. Programmet Life+

Utöver en integrering av klimatpolitiken och miljömålen föreslår kommissionen en fortsättning på programmet Life+ och att det anpassas till Europa 2020-målen, bl.a. med fler klimatåtgärder. Life+ kommer fortsatt att fungera som en plattform för utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och som en katalysator för effektivare investeringar. Programmet kommer att ge upphov till klimatåtgärder på gräsrotsnivå, både i form av projekt som rör kapacitetsuppbyggnad på lokal/regional nivå och stöd till privata aktörer (särskilt små och medelstora företag) som testar småskalig koldioxidsnål teknik och anpassningsteknik.

Såddkapital behövs både för pilotprojekt som rör anpassning till och begränsning av klimatförändringarna för att de idéer som finns bakom politiken ska läras in samt att dessa nya EU-prioriteringar ytterligare ska utvecklas. Delprogrammen som rör klimat ska inriktas på pilotprojekt och småskaliga demonstrationsprojekt. Integrerade projekt kommer att användas, t.ex. för att främja gränsöverskridande anpassningsstrategier i områden som ofta drabbas av översvämning.

Delprogrammen som rör klimat­åtgärder ska främst stödja uppnåendet av följande mål:

(1) Begränsning av klimatförändringarna: Stöd för minskningar av utsläppen av växthusgaser. Åtgärder för att sätta igång pilotprojekt, som kan användas för testning av innovativa metoder, bl.a. stöd till små och medelstora företag, för att förbättra kunskapsbasen och underlätta genomförandet av klimatregelverket.

(2) Anpassning till klimatförändringarna: Stöd till arbete som leder till ökad tålighet inför förändringarna av klimatet. Åtgärder som stöder utvecklingen eller genomförandet av nationella/regionala/lokala anpassningsstrategier. Åtgärder som sätter beslutsfattarna i stånd att effektivt använda kunskap och data om verkningarna av klimatförändringarna, särskilt för anpassningsrelaterad planering.

(3) Styrelseformer och medvetenhet: Stöd till arbete som leder till förhöjd medvetenhet, kommunikation, samarbete och spridning av åtgärder som begränsar klimatförändringarna och skapar anpassning till dem. Åtgärder för att höja medvetenheten bland allmänheten i EU och berörda parter, bl.a. beteendeförändringar.

2.3. Den globala dimensionen

I och med Lissabonfördraget har bekämpningen av klimatförändringarna på internationell nivå gjorts till ett särskilt EU-mål. EU har i egenskap av världens största biståndsgivare och en föregångare vad gäller marknadsbaserade mekanismer, en unik sakkunskap att bidra med. Finansiella bidrag och deltagande i ledningsorganen för de internationella instrumenten och fonderna kommer att garantera att EU fortsatt är en viktig aktör i arbetet med att utforma den framtida internationella klimatpolitiken. EU är fast besluten att uppfylla sina åtaganden i fråga om internationell klimatfinansiering.

Klimatpolitiken kommer att integreras och få större utrymme i de geografiska instrumenten för yttre åtgärder så att klimatrelaterad finansiering under rubriken yttre åtgärder kan trappas upp väsentligt. Vad avser tematiska delar av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete bör EU sikta på att använda minst 25 % av programmet för ”Globala kollektiva nyttigheter” på mål som rör klimatförändringarna och miljön. EU:s budget kommer att bidra till den internationella klimatfinansieringsfond som planeras för utvecklingsländer senast 2020 (100 miljarder dollar per år) i samband med förhandlingarna gällande FN:s ramkonvention om klimatförändringarna.

Förutom att integrera klimatåtgärderna i budgeten för yttre åtgärder överväger kommissionen att inrätta en mekanism/fond utanför budgeten där man kan samla bidragen från medlemsstater och EU:s budget.

3. Genomförande 3.1. Integrering

Integreringen maximerar synergieffekterna mellan olika klimatpolitiska åtgärder och andra områden, men den måste vara synlig och kraftfull. Den kommer också att medföra en tydlig övergripande skyldighet att fastställa vilka program som främjar klimatåtgärderna eller energieffektiviteten så att EU tydligt kan ange hur mycket av dess utgifter som går till klimatåtgärder.

Förslaget går ut på att tydliga riktmärken samt övervaknings- och rapporteringsregler ska etableras för EU:s politik för alla relevanta instrument. Ramen bör vara enkel och pragmatisk och bygga på två delar: 1) gemensamma spårningsförfaranden för klimatrelaterade utgifter, och 2) fastställande av mål inom alla relevanta politikområden samt övervakning av resultat.

Spårningen av klimatrelaterade utgifter kommer att integreras i den metod som redan finns för att mäta prestanda och som används för EU-programmen. Alla relevanta instrument kommer att innehålla ett särskilt klimatanknutet mål, åtföljt av en resultatindikator.

Alla utgifter kommer att indelas i en av tre kategorier: endast klimatrelaterade (100 %), till stor del klimatrelaterade (40 %), och inte klimatrelaterade (0 %). Detta grundas på en etablerad OECD-metod (Rio markers), men utesluter inte användning av mer precisa metoder inom de politikområden där sådana finns att tillgå.

En övervakning av resultaten gör att integreringen kommer att bli verklighet under nästa budgetcykel. Detta blir också en hjälp att avgöra effektiviteten hos olika utgiftsprogram och de villkor som är knutna till dem.

3.2. Life+

Det nuvarande programmet Life+ sköts av kommissionen genom direkt centraliserad förvaltning. Kommissionen anser att också det framtida programmet bör förvaltas centralt, men att förvaltningsuppgifter i stor utsträckning skulle kunna delegeras till ett befintligt genomförande­organ, t.ex. genomförandeorganet för konkurrenskraft och innovation. Villkoren och formerna för delegeringen behöver ta hänsyn till att kommissionen vad gäller integrerade projekt måste bibehålla en stark politisk koppling.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Siffror i 2011 års fasta priser. Omfattar ej integreringsmedel som ingår i budgetanslagen för sektorsinriktade finansieringsinstrument.

Programmet Life+ (delprogrammet för klimatåtgärder) || 800 miljoner euro

Konkurrenskraft och små och medelstora företag

1. Politiska mål

Att främja konkurrenskraften för EU:s näringsliv – särskilt de små och medelstora företagen – och hjälpa till med att anpassa produktions- och tjänsteprocesser till en koldioxidsnål, klimattålig och resurseffektiv ekonomi är centrala mål i Europa 2020-strategin. EU arbetar för att förbättra företagarklimatet och för att stödja utvecklingen av en stark och diversifierad industriell bas som har förmåga att konkurrera globalt.

Särskilda insatser krävs för att främja utvecklingen av små och medelstora företag. Små och medelstora företag är en viktig källa till ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i EU och står för mer än 67 % av arbetstillfällena inom den privata sektorn och genererar mer än 58 % av den totala omsättningen i EU. Att skapa förutsättningar som får små och medelstora företag att blomstra är en del av EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi i enlighet med vad som beskrivs i kommissionens meddelande om industripolitik inom ramen för flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin[6].

EU har en viktig roll att spela när det gäller att tillvarata de små och medelstora företagens tillväxtpotential, bl.a. genom en målinriktad användning av EU:s budget. Verksamheten på detta område är inriktad på att åtgärda centrala marknadsmisslyckanden som begränsar tillväxten för små och medelstora företag – t.ex. vad gäller tillgången till finansiering – och se till att små och medelstora företag kan utnyttja den inre marknadens enorma potential.

Används EU:s budget på ett strategiskt och innovativt sätt stöder man dessa insatser avsevärt. EU:s budget ska användas för att få fram välbehövligt eget kapital och skuldfinansiering via innovativa finansiella instrument och för att stödja en rad insatser som främjar utvecklingen av små och medelstora företag på det europeiska planet. Tillsammans kommer dessa aktiviteter att ge små och medelstora företag en avsevärd skjuts framåt.

2. Instrument

EU:s strategi för industriell konkurrenskraft och små och medelstora företag går främst ut på att främja verksamheter som gynnar små och medelstora företag inom EU:s alla politikområden och finansieringsprogram samt att tillhandahålla stöd och tjänster som motsvarar de särskilda behov som små och medelstora företag har på europeisk nivå.

2.1. Främjande av industriell konkurrenskraft och små och medelstora företag

Det är viktigt att de små och medelstora företagens särskilda intressen och förutsättningar beaktas när man utformar samtliga EU:s politikområden och finansieringsprogram.

Särskilt den framtida budgetramen kommer att utformas så att den underlättar små företags deltagande i finansieringsprogram, t.ex. genom förenklade regler, minskade kostnader för deltagande, påskyndade upphandlingsförfaranden samt en ”one-stop shop” som gör livet lättare för dem som mottagare av EU-stöd.

2.2. Ett särskilt program för industriell konkurrenskraft och små och medelstora företag

Utöver främjandet av små och medelstora företags intressen och de åtgärder som har vidtagits för att öka samordningen och förenklingarna av finansieringsprogrammen kommer också ett målinriktat ekonomiskt stöd för små och medelstora företag att betalas ut via EU:s budget. Kommissionen föreslår att ett särskilt program för konkurrenskraft och små och medelstora företag inrättas som efterföljare till det nuvarande ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation. Allt forsknings- och innovationsstöd till små och medelstora företag (däribland ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation) kommer att ingå i den gemensamma strategiska ramen för forskning och innovation. Programmet för konkurrenskraft och små och medelstora företag kommer i huvudsak att inriktas på åtgärder som främjar mer dynamiska och internationellt konkurrenskraftiga små och medelstora företag. Dessa åtgärder inbegriper följande:

2.2.1. Tillgång till finansiering: de finansiella tillväxtinstrumenten

Finansiella tillväxtinstrument kommer att göra det lättare för små och medelstora företag att få tillgång till finansiering via innovativa finansiella instrument. Dessa instrument kommer att dra full nytta av de nya plattformarna för eget kapital och skulder för att tillhandahålla faciliteter både för eget kapital och för lånegarantier. Finansiella instrument för start- och tillväxtinvesteringar, särskilt riskkapital, kommer också att lämnas via den gemensamma strategiska ramen för forskning och innovation för innovativa företag och små och medelstora företag. I instrumenten i programmet för konkurrenskraft och små och medelstora företag kommer följande att ingå:

(1) En facilitet för eget kapital för investeringar i tillväxtfasen, som kommer att ge kommersiell återbetalningsbar finansiering av eget kapital främst i form av riskkapital via finansiella mellanhänder till små och medelstora företag. Två åtgärder planeras:

– Investeringar i riskkapitalfonder som verkar över gränserna inom EU och är inriktade på investeringar i tillväxtorienterade företag, och som därigenom stöder framväxten av en EU-omfattande riskkapitalmarknad.

– En ”fund-of-funds” (eller ”EU-fond”) som gör gränsöverskridande investeringar i riskkapitalfonder som i sin tur investerar i företag, särskilt i samband med deras internationella expansionsfas.

(2) En lånefacilitet som tillhandahåller direkta arrangemang eller sådana som inbegriper riskdelning med finansiella mellanhänder för att täcka lån till små och medelstora företag. Faciliteten skulle ge upphov till en betydande hävstångseffekt och skulle öppna för gränsöverskridande utlåning eller multinationell utlåning av en typ som inte enkelt skulle kunna uppnås genom med en facilitet på nationell nivå.

För att säkra komplementariteten kommer dessa verksamheter att nära samordnas med de typer av åtgärder som vidtas som ett led i sammanhållningspolitiken med delad förvaltning.

2.2.2. Förbättra konkurrenskraften och hållbarheten för EU:s näringsliv

Denna del av programmet för konkurrenskraft och för små och medelstora företag kommer bl.a. att stödja följande åtgärder:

· Förbättringar av europeisk konkurrenskraft: EU-insatserna kommer att inriktas på att stödja enhetlighet och konsekvens i genomförandet samt att se till att beslut som fattas på europeisk nivå är väl underbyggda. Med benchmarking, utbyte av bästa praxis och sektoriella initiativ kommer detta främst att förbättra de ekonomiska och tillsynsrelaterade förhållandena.

· Att arbeta fram en politik för små och medelstora företag och att främja små och medelstora företags konkurrenskraft i linje med målen för småföretagsakten. EU:s åtgärder kommer bl.a. att stärka principen ”tänk småskaligt först” i EU och i medlemsstaterna, ringa in och utbyta bästa metoder för att genom­föra småföretags­akten, bibehålla en enda ingångsportal till EU:s politik – webbplatsen för små och medelstora företag – och lämna stöd till små och medelstora företag så att de kan utnyttja potentialen på den inre marknaden.

· Turism: EU:s åtgärder på turismområdet kommer bl.a. att inriktas på att lämna tillförlitlig information om trender i efterfrågan på europeisk nivå, utveckla konkurrenskraften inom turistnäringen och främja turistföretagens användning av IKT, motverka turistsäsongernas rigiditet, främja hållbara turismprodukter och destinationer, införa en ram av färdigheter och kompetenser för arbetstagare och arbetsgivare inom sektorn, förenkla utbytet av bästa praxis och skapa partnerskap. I linje med Lissabonfördraget kommer EU:s turismåtgärder att uppmuntra samarbete mellan medlemsstaterna genom att bidra till en diversifiering av det transnationella turistutbudet, samordna nationella insatser för att öka EU:s synlighet på marknader utanför EU och gemensamt främja nya, icke-traditionella europeiska destinationer.

· Nya affärsidéer och teknik för hållbara, användarstyrda designbaserade varor: Detta initiativ kommer att inriktas på kommersiell användning av relevanta koncept och idéer inom sektorerna för textil, skor och idrott och andra konsumentvaror.

2.2.3. Tillgång till marknader

Dessa verksamheter kommer att omfatta bl.a. följande:

· Tillväxtorienterade stödtjänster via Enterprise Europe Network: Enterprise Europe Network är en samlad kontaktpunkt (one-stop-shop) för små och medelstora företag som har 600 partnerorganisationer i 49 länder. Nätverket kommer fortsatt att erbjuda allsidiga och integrerade tjänster till små och medelstora företag, bl.a. följande:

– Informations- och rådgivningstjänster om EU-frågor.

– Underlättade gränsöverskridande partnerskap via en samarbetsdatabas med 13 000 aktiva önskemål och erbjudanden om samarbete.

– Internationaliseringstjänster inom EU som leder till 2 500 fall av samarbete mellan företag samt tekniska avtal och FoU-partnerskapsavtal varje år.

– Informera små och medelstora företag om EU:s lagstiftning och främja EU:s finansieringsprogram, inklusive den gemensamma strategiska ramen för forskning och innovation.

– En kanal för dubbelriktad kommunikation mellan små och medelstora företag och kommissionen där 10 000 små och medelstora företag har varit inblandade.

– Stöd för att förbättra små och medelstora företags ekonomiska kunskaper.

– Tillgång till expertis när det gäller energieffektivitet, klimat och miljö för små och medelstora företag.

· Affärsstöd för små och medelstora företag på marknader utanför EU: För att framgångsrikt få tillträde till marknader i tredjeland måste små och medelstora företag ha lämpliga färdigheter och kunskaper om det aktuella landets regelverk. De föreslagna verksamheterna på detta område innefattar jämförelser mellan efterfrågan på en viss tjänst och tillgången, skapandet av en internetportal och, om så är lämpligt, i vissa fall etablering av och/eller fortsatt stöd till EU-center för små och medelstora företag i samarbete med lokala europeiska och nationella näringslivsorganisationer. EU-center för små och medelstora företag kommer att ge heltäckande stödtjänster till små och medelstora företag som är verksamma på marknader utanför EU.

· Internationellt industrisamarbete: Avsikten är att minska skillnaderna i regelverk och företagsklimat mellan EU och dess viktigaste handelspartner och länder i det ”europeiska grannskapet”, genom mellanstatlig dialog, dialog mellan företag och ”direkta åtgärder ” med tredjeland (t.ex. tematiska seminarier och konferenser).

2.2.4. Främjande av entreprenörskap

Detta område ska omfatta förenkling av administrativa förfaranden samt utveckling av entreprenörsförmåga och attityder, särskilt bland nya entreprenörer, ungdomar och kvinnor. All verksamhet ska innehålla en stark europeisk dimension.

Utbytesprogrammet Erasmus för entreprenörer erbjuder nya eller blivande entreprenörer möjlighet att arbeta i upp till 6 månader med en erfaren entreprenör i ett annat EU-land. Detta europeiska mobilitetsprogram syftar till att främja företagarandan och stödja en internationalisering samt konkurrenskraften bland mikroföretag och små företag i EU.

3. Genomförande

Förvaltningen av det nya programmet för konkurrenskraft och små och medelstora företag kommer till stor del att läggas ut på entreprenad till externa organ, främst EIB-gruppen för ”finansiella tillväxtinstrument” och (efterträdaren till) genomförandeorganet för konkurrenskraft och innovation för annan verksamhet som rör små och medelstora företag.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror i 2011 års fasta priser.

Programmet Konkurrenskraft och små och medelstora företag || 2,4 miljarder euro

Tull och beskattning

1. Politiska mål

Tullunionen är en av den inre marknadens hörnstenar. Den gör att den gränslösa inre marknaden kan fungera eftersom den säkerställer att varor från tredjeländer uppfyller överenskomna regler vid införseln eller övergången till omsättning och därför fritt kan transporteras på den inre marknaden. Tullunionen är tillika den operativa grenen av den gemensamma handelspolitiken, som genomför bilaterala och multilaterala handelsavtal, uppbär importtullar, tillämpar handelspolitiska åtgärder (t.ex. ursprungsregler), embargon och andra restriktioner.

Tullen har dessutom alltmer en skyddande funktion, t.ex. att trygga försörjningskedjan, bekämpa terrorism och internationell brottslighet (t.ex. penningtvätt, narkotikaprekursorer och olaglig handel med vapen) och ska upprätthålla skyddet av immateriella rättigheter vid gränsen. Den bidrar till att skapa likvärdiga förutsättningar genom att garantera att importerade varor uppfyller samma tekniska standarder och hälso- och säkerhetsnormer som varor tillverkade inom EU.

Den internationella handeln växer stadigt och effektiva import- och exportrutiner är avgörande för konkurrenskraften för EU:s ekonomi. Samtidigt ökar säkerhets- och säkerhetsriskerna. EU står därför inför en dubbel utmaning som kommer att forma prioriteringarna för framtiden: Att underlätta flödet av varor för seriösa aktörer samtidigt som de skyddar medborgarna mot det som risker deras säkerhet och trygghet.

Nationella tulltjänstemän ansvarar dagligen för att tullunionen fungerar som den ska. Detta kräver intensiva operativa nätverkskontakter mellan tullförvaltningarna, bl.a. med hjälp av en IT-infrastruktur och IT-system av senaste modell som gör det möjligt för dem att agera som en enda samlad tullförvaltning i världsklass. Det är ekonomiskt försvarbart att finansiera vissa åtgärder genom EU:s budget i stället för via särskilda nationella program. Detta är orsaken till att ett EU-finansierat program – tullsamarbetsprogrammet – på många olika praktiska sätt stöder detta nätverkande och samarbete.

EU:s företag och medborgare stöter på många olika skatterelaterade hinder när de handlar över gränserna. Dessa hinder beror på en fragmentering och de skillnader som finns i hur samma transaktioner sker i olika medlemsstater. Det är därför avlägsnandet av dessa hinder och strävan efter ytterligare skattesamordning mellan medlemsstaterna – med full respekt för medlemsstaternas behörighet på detta område – är en av prioriteringarna för att stärka och fördjupa den inre marknaden.

Skattebedrägerier har varit och är fortsatt allvarliga utmaningar för EU och medlemsstaterna, särskilt i en tid då den finanspolitiska disciplinen är utomordentligt viktig. Kampen mot skattebedrägerier inom den inre marknaden står därför högt på EU:s skattepolitiska dagordning. För att bekämpa bedrägerier på den inre marknaden krävs intensivt administrativt samarbete mellan medlemsstaternas skatteförvaltningar samt effektivt utbyte av information om transaktioner, företag eller bedrägerier. Exempelvis underlättas bekämpningen av moms- och punktskattebedrägerier i hög grad av system som möjliggör ett snabbt utbyte av information mellan förvaltningarna.

EU spelar en oumbärlig roll när det gäller att bistå medlemsstaterna när de inför nödvändiga system och förfaranden för ett effektivt gränsöverskridande samarbete. Särskilt samarbets­programmet Fiscalis är avgörande för att underlätta detta samarbete, som är till stor nytta för medlemsstaternas i deras egna insatser på detta område.

2. Instrument

Kommissionen har lagt fram förslag om en ny generation av tull- och beskattningsprogram (”Tull 2020” och ”Fiscalis 2020”) .

Båda programmen kommer att spela en viktig roll för att stödja och stärka den inre marknaden under det kommande årtiondet. Båda programmen kommer att spela en viktig roll för att stödja och stärka den inre marknaden under det kommande årtiondet.

Dessa program kommer att bistå medlemsstaternas skatte- och tullförvaltningar att kommunicera effektivare med stöd av moderna och effektiva system för informationsutbyte i syfte att underlätta den lagliga handeln samtidigt som bedrägliga verksamheter bekämpas. Sådana alleuropeiska hjälpsystem sköts effektivast och mest ekonomiskt på EU-nivå: Exempelvis ger tillgång till ett Europaomfattande säkert transeuropeiskt datornät som sammanlänkar tull- och skatteförvaltningarna en årlig besparing på 35 miljoner euro för medlemsstaterna samtidigt som det endast kostar 11 miljoner euro på central EU-nivå.

Programmen kommer att stödja följande verksamheter:

· Transeuropeiska IT-system för att sprida data och processer mellan nationella tull- och skattemyndigheter genom driftskompatibla IT-tillämpningar som gör att förvaltningarna kan samarbeta och ”fungera som en helhet” och ytterligare förbättra e-förvaltningen för företag och medborgare.

· Stärkta nätverk mellan människor och kompetensuppbyggnad för att stimulera praktiskt samarbete, kunskapsdelning och kartläggning och spridning av bästa praxis samt utbildning av nationella tulltjänstemän, nationella skattetjänstemän och handelsföreträdare.

· Kapacitetsuppbyggnad av infrastrukturen för att samfinansiera inköp av operativ utrustning för tullkontroller och övervakning vid EU:s yttre gränser, som ligger i alla medlemsstaters intresse.

3. Genomförande

Tull- och Fiscalisprogrammen genomförs på prioritetsbaserat sätt. Arbetsprogram har upprättats – tillsammans med berörda parter – där prioriteringarna fastställts för en viss period. De rättsliga grunderna för dessa program ska omarbetas för att överföra dem från de årliga till de fleråriga arbetsprogrammen och för att förenkla nuvarande förfaranden.

Nuvarande direkta centrala förvaltning ska bibehållas och stramas upp i fråga om de båda programmen för största möjliga effektivitet i stödet av den dagliga förvaltningen på kommissions- och medlemsstatsnivå och så att samtliga berörda parter bättre ska förstå genomförandebestämmelserna.

Upphandlingskontrakt som står för den största delen av programmens budget kommer främst att utföras av kommissionen i enlighet med EU:s regler och genom tillämpning av gemensamma regler för kvalitetssäkring och godkännande.

Båda programmen är utformade så att EU kan reagera lämpligt och snabbt i hastigt föränderliga situationer. En särskilt sammansatt verktygslåda som kan utnyttjas av programhandläggarna samt en flexibel förslagsinlämningsmekanism kommer att effektivisera genomförandet av programverksamheten.

Det finns klara argument för att tillämpa flera alternativa finansieringsmetoder för att täcka deltagande- och organisationskostnader. Kommissionen kommer att ersätta (åtminstone delvis) det nuvarande systemet med faktiska kostnader med utbetalning av klumpsummor.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror i 2011 års fasta priser.

Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 För Tull 2020 och Fiscalis 2020 || 690 miljoner euro

Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

1. Politiska mål

Det främsta syftet med EU:s sammanhållningspolitik är att minska de stora ekonomiska, sociala och territoriella skillnader som fortfarande finns mellan Europas regioner. Underlåtenhet att vidta åtgärder för att minska dessa skillnader skulle undergräva några av hörnstenarna i EU, bl.a. den inre marknaden och dess valuta, euron.

Sammanhållningspolitiken har också en viktig roll att spela när det gäller att uppnå Europa 2020-målen i hela EU. Välriktade utgifter för sammanhållning kan ge ett verkligt mervärde, stimulera tillväxt och skapa arbetstillfällen i Europas regioner. I enlighet med slutsatserna från den femte sammanhållningsrapporten[7] föreslår kommissionen att man fäster större vikt vid resultat och mervärde för EU genom att mer systematiskt koppla ihop sammanhållningspolitiken med målen för Europa 2020-strategin.

Kommissionen föreslår i synnerhet viktiga ändringar av hur sammanhållningspolitiken utformas och genomförs. Finansieringen kommer att koncentreras till färre prioriteringar, framsteg i riktning mot överenskomna mål kommer att övervakas mer noggrant och stränga villkor kommer att fastställas i partnerskapsavtal med medlemsstaterna. Tack vare detta kan EU:s sammanhållningspolitik lämna största möjliga bidrag till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och skapandet av tillväxt och sysselsättning.

2. Instrument 2.1. En gemensam strategisk ram

Kommissionen föreslår att Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samlas inom en gemensam strategisk ram, som även kommer att omfatta Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska fiskerifonden. Detta garanterar större samstämmighet mellan de olika finansieringskällorna och en mycket tydligare inriktning på Europa 2020-strategin.

2.2. Ökad inriktning på Europa 2020-strategin

För att öka sammanhållningsutgifternas effektivitet kommer finansieringen i framtiden att vara inriktad på ett begränsat antal mål med anknytning till prioriteringarna för Europa 2020-strategin.

Finansieringen för att främja sammanhållning kommer även i fortsättningen att koncentreras på de mindre utvecklade regionerna och medlemsstaterna. Mot bakgrund av de svårigheter som medlemsstaterna haft med att utnyttja strukturfondsmedel och skaffa fram nödvändig medfinansiering kommer dock ett tak på 2,5 % av BNP att sättas för sammanhållningsanslagen.

En ny kategori av regioner – ”övergångsregioner” – kommer att införas som ska ersätta det nuvarande systemet med utfasning/infasning. Denna kategori ska omfatta alla regioner med en BNP per capita mellan 75 % och 90 % av genomsnittet för de 27 EU-länderna. Följande regioner berörs:

· Regioner som för närvarande är stödberättigade enligt konvergensmålet men vars BNP per capita har ökat till mer än 75 % av genomsnittet för de 27 EU-länderna. Som ett skyddsnät kommer dessa regioner att behålla två tredjedelar av sin nuvarande tilldelning.

· Regioner som – trots att de för närvarande inte är berättigade till stöd enligt konvergensmålet – har en BNP per capita mellan 75 % och 90 % av genomsnittet för de 27 EU-länderna. Stödnivån varierar enligt BNP-nivå, så att regioner med en BNP nära 90 % av EU-genomsnittet kommer att få en stödnivå som motsvarar stödnivån i de mer utvecklade regionerna.

Konkurrenskraftsregioner med en BNP över 90 % av EU-genomsnittet kommer att få fortsatt stöd från sammanhållningspolitiken för ett begränsat antal prioriteringar.

Övergångsregioner och konkurrenskraftsregioner skulle tvingas att fokusera hela sin tilldelning av sammanhållningsmedel (utom för Europeiska socialfonden) på energieffektivitet och förnybar energi, konkurrenskraft för små och medelstora företag samt innovation. I dessa regioner kommer investeringarna i energieffektivitet och förnybar energi att uppgå till minst 20 %. Konvergensregioner kommer att kunna använda sina anslag för fler syften som avspeglar deras bredare spektrum av utvecklingsbehov.

Slutligen kommer det territoriella samarbetet att fortsätta att spela en viktig roll för att hjälpa regionerna att övervinna de geografiska nackdelarna av att de ligger vid inre eller yttre gränser genom att bidra till en ambitiös grannskapspolitik och angripa gemensamma gränsöverskridande och transnationella problem.

Sammanhållningsinstrumenten kommer att användas för att genomföra olika men kompletterande mål:

· Europeiska regionala utvecklingsfonden

Europeiska regionala utvecklingsfonden syftar till att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen i Europeiska unionen genom att korrigera obalanser mellan regionerna. Fonden stöder regional och lokal utveckling genom medfinansiering av investeringar i FoU och innovation, klimatförändringar och miljö, stödtjänster till små och medelstora företag, tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, telekommunikation, energi- och transportinfrastrukturer, hälsa, utbildning och social infrastruktur samt hållbar stadsutveckling.

Till skillnad från den aktuella perioden kommer alla dessa typer av investeringar i framtiden att kunna finansieras inte bara med bidrag, utan också genom finansieringsinstrument (riskkapitalfonder, lokala utvecklingsfonder osv.).

· Europeiska socialfonden

Europeiska socialfonden har till syfte att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen genom att stödja sysselsättningsfrämjande åtgärder, investeringar i kompetensutveckling, utbildning och livslångt lärande, social delaktighet och kampen mot fattigdom samt att förbättra den institutionella kapaciteten och den offentliga förvaltningens effektivitet.

Mininimiandelar för Europeiska socialfonden kommer att fastställas för varje kategori av regioner (25 % för konvergensregioner, 40 % för övergångregioner och 52 % för konkurrenskraftsregioner). Tillämpningsområdet för Europeiska socialfonden kommer att utvidgas till att täcka kostnaderna för utrustning i samband med investeringar i socialt kapital och humankapital.

· Sammanhållningsfonden

Sammanhållningsfonden hjälper de medlemsstater vars BNI per invånare understiger 90 % av genomsnittet i de 27 EU-länderna att göra investeringar i TEN-T-transportnät och miljö. En del av anslagen till Sammanhållningsfonden (10 miljarder euro) kommer att vara öronmärkta för att finansiera centrala transportnät inom ramen för fonden för ett sammankopplat Europa (se även separat faktablad). Sammanhållningsfonden kan också stödja energirelaterade projekt så länge de uppenbart är till fördel för miljön, till exempel genom att främja energieffektivitet och användning av förnybar energi.

3. Genomförande 3.1. Delad förvaltning

Stöd som tillhandahålls genom sammanhållningspolitiken kommer att fortsätta att förvaltas gemensamt av Europeiska kommissionen och medlemsstaterna (utom fonden för ett sammankopplat Europa, som kommer att vara centralt förvaltad), vilket kommer att krävas för att medfinansiering ska tillhandahållas. Länder som får finansiellt bistånd i enlighet med artikel 136 eller 143 i EUF-fördraget ska kunna få mer.

3.2. Partnerskapsavtal

Partnerskapsavtal mellan kommissionen och varje medlemsstat kommer att ge uttryck för kommissionens och de nationella och regionala partnernas engagemang. Dessa avtal kommer att vara kopplade till målen för Europa 2020-strategin och de nationella reformprogrammen. De kommer att ange en integrerad strategi för regional utveckling som stöds av alla relevanta EU-strukturfonder och omfattar mål som baseras på överenskomna indikatorer, strategiska investeringar och ett antal villkor. De kommer att innehålla åtaganden om årlig redovisning av de framsteg som gjorts i de årliga rapporterna om sammanhållningspolitiken och i annan offentlig rapportering.

3.3. Integrerad programplanering

Medlemsstaterna kommer i framtiden att uppmuntras att använda flerfondsprogram med gemensamma processer för utarbetande, förhandling, förvaltning och genomförande, särskilt där behovet av bättre samordning av investeringar i humankapital och infrastruktur är som störst.

Där så är lämpligt ska en samordnande fond (lead fund) inrättas med anknytning till de politikområden som omfattas av programmet. Tanken är att ingripandena inom ramen för den samordnande fonden ska kompletteras med ingripanden inom ramen för de övriga strukturfonderna för att säkerställa ett samordnat stöd till de olika tematiska mål som sammanhållningspolitiken omfattar.

3.4. Villkorlighet

Nya villkorsbestämmelser kommer att införas för att göra EU-finansieringen resultatinriktad och ge medlemsstaterna starka incitament att se till att målen för Europa 2020-strategin uppfylls effektivt via sammanhållningspolitiken. Och för att sammanhållningsutgifternas effektivitet inte ska undergrävas av en osund makroekonomisk politik ska villkor som är förknippade med den nya ekonomiska styrningen komplettera de sektorsspecifika förhandsvillkor som fastställs i varje avtal.

Villkorligheten omfattar både förhandsvillkor, som måste vara uppfyllda innan medel kan utbetalas och efterhandsvillkor som gör frigörandet av ytterligare medel beroende av att vissa på förhand fastställda resultat uppnås. För att underlätta detta kommer tydliga riktmärken och indikatorer att specificeras och utvecklingen att övervakas noggrant genom årlig rapportering. Bristande framsteg kommer att leda till att finansieringen dras in, tillfälligt eller definitivt.

3.5. Resultatreserv

För att öka fokuseringen på resultat och uppnående av målen för Europa 2020-strategin kommer 5 % av budgeten för sammanhållningspolitiken att läggas undan. Den kommer i samband med en halvtidsöversyn att tilldelas de medlemsstater och regioner som i sina program har uppnått milstolparna i förhållande till förverkligandet av programmets mål med anknytning till målen för Europa 2020-strategin. Milstolparna kommer att fastställas i enlighet med reglerna för sammanhållningspolitiken.

3.6. Innovativ finansiering

Utöver beviljandet av finansiering föreslås det att sammanhållningsstöd till företag och projekt som förväntas generera betydande ekonomisk avkastning främst ska ges via innovativa finansieringsinstrument. (Se även separat faktablad om innovativa finansieringsinstrument)

4. Föreslagna budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror anges i 2011 års fasta priser.

Total föreslagen budget för 2014–2020 Varav || 376 miljarder euro

· Konvergensregioner · Övergångsregioner · Konkurrenskraftsregioner · Territoriellt samarbete · Sammanhållningsfonden · Extra anslag för de yttersta randområdena och för glest befolkade regioner || 162,6 miljarder euro 39 miljarder euro 53,1 miljarder euro 11,7 miljarder euro 68,7 miljarder euro 926 miljoner euro

· Fonden för ett sammankopplat Europa, för transport, energi och IKT || 40 miljarder euro plus 10 miljarder euro enbart inom Sammanhållningsfonden

Utbildning och kultur

1. Politiska mål

Utbildning är av grundläggande vikt för utvecklingen och tillväxten av den europeiska ekonomin och kommer att spela en avgörande roll i vår kollektiva strävan efter att uppnå Europa 2020-målen. Ökade investeringar i mänskligt kapital och moderniseringen av utbildningssystemen kommer att bidra till att göra EU till en smart och hållbar ekonomi för alla.

En stor del av dessa investeringar kommer att göras på nationell nivå. Men eftersom ett ständigt ökande antal europeiska medborgare letar utomlands efter utbildning och utbildningsmöjligheter har EU en viktig roll att spela när det gäller att se till att den inre marknadens möjligheter görs tillgängliga för alla.

EU arbetar för att främja utbildning och yrkesutbildning på en rad olika sätt. Program för att främja transnationell rörlighet i utbildningssyfte – exempelvis Erasmusprogrammet – har visat sig vara mycket populära och har hjälp människor att förvärva ny kompetens som krävs för morgondagens yrken. Ökad rörlighet kan också bidra till en reform av systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning genom att spridning av idéer och bästa praxis underlättas mellan länderna. Genom en sammansättning av riktade finansieringsprogram i kombination med andra finansieringskällor, exempelvis strukturfonderna, kan EU:s budget uppnå ett reellt mervärde genom att främja rörlighet, underlätta samarbete och utbyte av bästa praxis samt stödja medlemsstaterna i deras modernisering av sina utbildnings- och yrkesutbildnings­väsende.

Europas kulturella mångfald är en av våra starkaste sidor som berikar och inspirerar befolkningen och ger reella ekonomiska fördelar. Den kulturella och kreativa branschens ekonomiska och sociala roll framstår allt tydligare. Den utgjorde 4,5 % av Europas totala BNP 2008 och sysselsätter 3,8 % av EU:s arbetskraft. EU arbetar i nära samarbete med medlemsstaterna på detta område för att dra nytta av den inre marknaden och skapa de rätta förutsättningarna för att den kulturella och kreativa branschen ska blomstra.

Nästa generation av program som finansieras via EU:s budget kommer att rätta till de brister som begränsar tillväxtpotentialen i denna sektor genom att åtgärda marknadsfragmenteringen, stärkt konkurrenskraften i den kulturella och audiovisuella sektorn samt fokusera på kapacitetsskapande åtgärder och stöd till spridning av kulturella verk.

2. Instrument

Kommissionen föreslår att EU:s budget ska stödja utbildnings- och kulturpolitiken via två huvudsakliga instrument:

2.1. Ett program för utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor – ”Utbildning Europa”

I detta program kommer man att sammanföra de nuvarande separata delarna inom programmet för livslångt lärande och de internationella delarna i program som avser högre utbildning, bl.a. Erasmus Mundus och Aktiv ungdom. Detta kommer att möjliggöra en effektivisering, en starkare strategisk fokusering samt synergieffekter som kan utnyttjas mellan programmets olika aspekter.

EU:s nuvarande mobilitetsinstrument leder visserligen till ändamålsenliga examina för innovativa arbeten och nyskapande forskning, men de är däremot inte anpassade till studerande i magisterprogrammen. Det mest kostnadseffektiva sättet att nå denna kategori av studenter är att använda EU:s budget för att skaffa fram medel från den privata sektorn, huvudsakligen nationella banker, för att garantera att studielånen och studentbidragens är tillräckligt stora.

De åtgärder som för närvarande stöds genom Leonardoprogrammet ska byggas ut i samband med insatserna för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och kommissionen kommer att arbeta med EIB för att ge garantier för lån till studeranden i magisterprogrammen som vill skaffa sig sin magisterexamen i en annan medlemsstat.

Det nya programmet kommer att inriktas på följande:

– Målinriktade transnationella utbildningsmöjligheter.

– Matcha kompetens med efterfrågan på arbetsmarknaden för att främja anställbarhet, företagaranda och ungdomars deltagande.

– Volontärarbete och informellt lärande.

– Stödja omfattande reformer och modernisering av utbildningsväsendet inom och utom EU.

Konkret kommer programmet att omfatta tre huvudsakliga åtgärdsområden:

(1) Transnationell rörlighet i utbildningssyfte – upp till 800 000 EU-medborgare, framför allt studerande, kan få hjälp att bli mobila varje år.

(2) Samarbetsverksamhet mellan utbildningsanstalter och arbetslivet ska stödjas för att främja modernisering av utbildning, innovation och entreprenörskap.

(3) Policystöd kommer att ges för att samla in belägg för utbildningsinvesteringarnas effektivitet och för att hjälpa medlemsstaterna att vidta effektiva politiska åtgärder.

Strikta kvalitetskriterier för rörlighet, koncentration på centrala politiska mål där en kritisk massa kan uppnås och komplementaritet med andra EU-program kommer att bidra till ett mycket stort europeiskt mervärde.

Programmet Utbildning Europa kommer att omfatta befintliga internationella program som Erasmus Mundus och Tempus, Alfa, Edulink och samarbetsprogram med industriländer inom samma instrument, och kommer att rymma olika mål (den attraktionskraft som utövas av det europeiska området för högre utbildning, frågor om högsta kvalitet, solidaritet och rättvisa).

Detta kommer att innebära slutet för dagens fragmenterade EU-instrument för stöd till internationellt samarbete inom högre utbildning som försvårar för studenter och universitet att få information om möjligheterna till högre utbildning i Europa och som gör det svårt för EU:s högre utbildning att göra sig synlig på den globala arenan.

2.2. Idrott

Som underavdelning inom programmet Utbildning Europa kommer det föreslagna delprogrammet för idrott att inriktas på följande:

· Ta itu med gränsöverskridande hot som är specifika för idrotten, t.ex. dopning, våld, rasism och intolerans, eller frågor som rör tävlingarnas integritet och idrottsutövarnas hälsa.

· Utveckla det europeiska samarbetet inom idrotten, t.ex. genom riktlinjer för dubbla karriärer för idrottare eller riktmärken för goda styrelseformer inom idrotts­organisationer.

· Stödja amatöridrottsorganisationer som kan spela en roll när det gäller att komma till rätta med vidare socioekonomiska problem som exempelvis social integration.

Det europeiska mervärde som detta program tillför gäller problem som sammanhänger med idrottens specifika karaktär och sker genom mobilisering av privat finansiering från aktörer på idrottsområdet och stöd till idrottsorganisationer på gräsrotsnivå – inte den högsta professionella nivån.

2.3. Ett program för kultur och den audiovisuella industrin ”Kreativa Europa”

Detta program ska sammanföra de nuvarande programmen Kultur, Media samt Media Mundus för att fokusera stödet på att uppnå Europa 2020-målen och för att frigöra potential att skapa arbetstillfällen i de kulturella och kreativa sektorerna. Programmet blir ett komplement till andra EU-program genom att särskilt inrikta sig på behoven inom de kulturella och kreativa sektorerna med ambitionen att bedriva verksamhet över nationella gränser, och med en stark koppling till främjandet av kulturell och språklig mångfald. Särdragen inom varje sektor kommer att tillgodoses, bl.a. genom ett särskilt budgetanslag och en tredje programdel kommer att dela ut ett övergripande stöd till kreativa och kulturella branscher med hjälp av innovativa finansiella instrument.

3. Genomförande

Genomförandet av de nya programmen kommer att förenklas avsevärt.

Det nya programmet Utbildning Europa kommer att medföra en avsevärd åtgärds- och regelförenkling genom att avskaffa delprogrammen, minska det samlade antalet verksamheter och öka användningen av klumpsummor.

Programmet Kreativa Europa kommer att förvaltas centralt via genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur, vilket för närvarande är fallet för de båda programmen Kultur och Media. Ett mindre antal åtgärder kommer att förvaltas direkt av kommissionen (t.ex. europeisk kulturhuvudstad, EU:s kulturpriser, gemensamma åtgärder tillsammans med internationella institutioner).

Kultur- och mediedelarna inom Kreativa Europa kommer att kompletteras med ett innovativt finansiellt instrument, som ska skötas av EIB-gruppen, för finansiering genom lån och eget kapital för den kulturella och kreativa branschen. Detta kommer att åtgärda ett av de största hindren mot utveckling av kulturellt och kreativt innehåll – tillgång till finansiering – och skulle nå ut till kulturella och kreativa branscher som inte understöds via andra EU-program.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror i 2011 års fasta priser.

Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 varav || 16,8 miljarder euro

· Utbildning Europa || 15,2 miljarder euro

· Kreativa Europa || 1,6 miljarder euro

Sysselsättning och sociala frågor

1. Politiska mål

Europeiska unionen står inför mycket stora utmaningar när det gäller sysselsättning och sociala frågor. Nästan 23 miljoner människor är i dag arbetslösa och över 113 miljoner beräknas riskera att drabbas av fattigdom eller utestängning[8]. Sociala frågor och sysselsättningsfrågor är en hjärtesak för EU:s medborgare och ett område där mer förväntas av unionen. Trots den senaste tidens förbättringar i de ekonomiska utsikterna är sysselsättningsutsikterna fortfarande blandade på medellång sikt, bl.a. på grund av obalansen mellan medlemsstaterna och det förväntade trycket från den globala ekonomin mot en ekonomisk omstrukturering.

Arbetslöshet och ihållande höga fattigdomssiffror kräver övergripande åtgärder. De politiska åtgärder som redan har vidtagits måste aktualiseras och stärkas när unionen står inför trängande utmaningar: kompetensbrister, otillräckliga resultat när det gäller aktiva arbetsmarknadsåtgärder och utbildningsväsendet, social utslagning inom marginaliserade grupper samt en låg arbetskrafts­rörlighet. Många av dessa utmaningar har förvärrats av den finansiella och ekonomiska krisen och av demografiska och migratoriska tendenser samt de snabba tekniska förändringarna. Såvida de inte åtgärdas effektivt utgör de ett stort hot mot den sociala sammanhållningen och mot konkurrenskraften.

Huvudansvaret för en modernisering av arbetsmarknaden och de socialpolitiska systemen vilar på medlemsstaterna. EU kan dock tillföra deras insatser ett mervärde genom att fungera som en katalysator som främjar och underlättar reformer, framför allt genom Europeiska socialfonden och genom att uppmuntra arbetsmarknadens parter, civilsamhällets organisationer och andra berörda parter som har en avgörande roll att spela i genomförandet av reformer.

2. Instrument

Ett europeiskt initiativ gällande sysselsättning och social inkludering kommer att tas via gemensamma åtgärder som rör utbildning, sysselsättning och social integration. Finansieringen på området kommer främst att komma från tre huvudsakliga instrument. Dessa kommer helt att samordnas med Europa 2020-målen och resultaten av dem kommer att förbättras eftersom de kompletteras med andra instrument och eftersom förfarandena förenklas.

2.1. Europeiska socialfonden (ESF)

Europeiska socialfonden (ESF) kommer att tillhandahålla medel för strukturåtgärder för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Finansieringen inriktas på de viktigaste prioriteringarna i Europa 2020-strategin, främst genom fyra ”investeringsfönster”:

– Främjande av sysselsättning.

– Investeringar i färdigheter, utbildning och livslångt lärande.

– Social integration och kampen mot fattigdom.

– Förbättringar av den institutionella kapaciteten och effektiv offentlig förvaltning.

Inom dessa ”fönster” kommer ESF också att inlemma andra politiska mål, t.ex. underlättande av övergången till en koldioxidsnål och resurseffektiv ekonomi, främjande av forskning och innovation, främst på det sociala området, förbättrad jämställdhet samt motverkan av diskriminering. Åtgärderna föreslås bli omgrupperade, särskilt till förmån för social integration, genom att programmet för livsmedelsstöd till de mest utsatta människorna förs över till ESF.

Efter 2013 kommer ESF att ingå i strukturfondernas gemensamma strategiska ram[9]. Finansieringen kommer att planeras som en del av de partnerskapsavtal som ska förhandlas fram med medlemsstaterna. De mål som sätts upp anpassas till de nationella reform­programmen och ska omvandla överenskomna mål till investeringsbeslut.

För att öka tonvikten på resultat kommer en villkorlighetsmekanism, baserad på heltäckande krav som formuleras i förhand, att inrättas för att maximera effekten av EU:s budget och utlösa nödvändiga reformer i medlemsstaterna.

För att ESF verkligen ska kunna bidra till Europa 2020-målen måste en kritisk massa av finansiering uppnås både på EU-nivå och i de operativa programmen. Den nödvändiga minimiandel av sammanhållningspolitiska investeringar som anslås till ESF ska skräddarsys för de olika kategorierna av regioner och ska avspegla deras skiftande stödnivåer och problem. Detta kommer att ske genom att minimiandelar av strukturfondsstödet går till ESF för varje kategori av region (25 % för konvergensregioner, 40 % för övergångsregioner, 52 % för konkurrenskraftregioner, med utgångspunkt i att Sammanhållningsfonden fortsätter att ha en tredjedel av de sammanhållningspolitiska anslagen i stödberättigade medlemsstater, och med undantag för territoriellt samarbete). Tillämpningen av dessa andelar innebär en övergripande minimiandel för ESF på 25 % av den budget som anslås till sammanhållningspolitiska åtgärder.

2.2. Ett integrerat program för sysselsättning, social politik och inkludering

Det integrerade programmet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering kommer att anslutas till Europa 2020-strategin och dess ömsesidigt understödjande överordnade mål, genom stöd till åtgärder som ska främja en hög sysselsättningsnivå och ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning och fattigdom och förbättrade arbetsvillkor. Programmet kommer att fungera som katalysator för förändringar i medlemsstaterna och består av följande delar:

· En EU-omfattande plattform för ömsesidiga inlärningsprocesser för att stärka faktabasen vid utformning och genomförande av reformer samt för att främja berörda parters medverkan i uppläggningen av politiken så att deras delaktighet stärks vad gäller EU:s sysselsättnings- och socialpolitik samt inkluderingsmål, med utgångspunkt i de goda erfarenheter från Progress-programmet.

· Främja faktabaserad social innovation för att stödja medlemsstaternas arbete med att modernisera nationella social- och sysselsättningspolitiska system genom beprövade metoder för att utforma, genomföra och utvärdera innovation samt en effektiviserad informationsspridning.

· Främja arbetskraftens rörlighet inom EU och förbättra tillgången till arbetstillfällen, särskilt för unga människor, med utgångspunkt i aktiviteterna inom Eures-nätverket.

· Att stödja företagande och egenföretagande som ett sätt att skapa arbetstillfällen och bekämpa social utslagning genom ökad tillgång och tillgänglighet till mikrofinansiering för utsatta grupper, mikroföretag och den sociala ekonomin, som en vidareutveckling av instrumentet Progress för mikrokrediter.

2.3. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter

Särskilt stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av genomgripande struktur­förändringar kommer att lämnas genom Europeiska fonden för justering för globaliserings­effekter (EGF).

EU kommer via EGF att fortsätta att bistå medlemsstaterna genom att lämna anpassat stöd för arbetstagare som sagts upp till följd av genomgripande strukturella förändringar som utlösts av ökande globaliseringen av produktion och handelsmönster. Dessutom kommer EGF att lämna assistans vid storskaliga uppsägningar till följd av allvarliga störningar i lokala, regionala och nationella ekonomier som orsakats av en plötslig och oväntad kris. EGF:s ambition är att 50 % av de understödda arbetstagarna ska hitta nya och fasta arbeten efter 12 månader[10].

Kommissionen kommer att föreslå att tillämpningsområdet för EGF utvidgas så att man i vissa fall lämnar kompensation för följderna av globaliseringen för vissa jordbruks­sektorer.

2.4. Autonoma budgetposter

Vid sidan av dessa instrument, och i kraft av sina fördragsfästa befogenheter, kommer kommissionen att fortsätta att implementera autonoma budgetposter[11] i syfte att:

– underlätta den europeiska sociala dialogen som är en avgörande komponent i den europeiska sociala modellen,

– analysera och utvärdera viktigare trender i nationell lagstiftning om fri rörlighet för personer och främja en samordning av de nationella socialtrygghetssystemen, och

– analysera den sociala situationen och verkningarna av de demografiska förändringarna.

3. Genomförande

Minskningen av antalet finansiella instrument och budgetposter och uppstramningen av metoderna och systemen för förvaltning och genomförande möjliggör bättre samordning mellan instrumenten och innebär en avsevärd förenkling, särskilt för stödmottagarna.

3.1. Europeiska socialfonden (ESF)

Genomförandet av ESF kommer att fokusera på en mer resultatorienterad strategi, genom att ESF införlivas i den gemensamma strategiska ramen för alla instrument med delad förvaltning och de partnerskapsavtal som framförhandlats med medlemsstaterna.

Genomförandet kommer också att förenklas. Förenklade kostnadsalternativ kommer att användas i större utsträckning, särskilt för små projekt, vilket minskar medlemsstaternas och regionernas administrativa börda och underlättar lokala initiativs tillgång till finansiering. En närmare koppling mellan utbetalningarna och uppnåendet av mål som på förhand fastställs i partnerskaps­avtalen kommer också att bli möjlig på grundval av gemensamma handlings­planer.

Slutligen kommer resultatbaserade incitamentsmekanismer att införas för att belöna framgångsrika program och åtgärder och stimulera förändringar i dem som inte presterar tillräckligt.

3.2. Ett integrerat program (direkt förvaltning) för sysselsättning, socialpolitik och inkludering

Det nya integrerade programmet för sysselsättning och social inkludering kommer att förvaltas direkt av kommissionen. Bland de viktigaste förfarandena märks anbudsförfaranden, förslagsinfordringar och gemensam förvaltning – särskilt vid genomförande av instrumentet för mikrokrediter i samarbete med Europeiska investeringsfonden. Det nya programmet kommer att inriktas på stora projekt med tydligt mervärde på EU-nivå i syfte att uppnå en kritisk massa och minska den administrativa bördan. Harmoniserade och förenklade regler och förfaranden kommer att införas för att underlätta tillgången till programmet, särskilt för små organisationer.

Dessutom kommer en flerårig programplanering att fastställa långsiktiga policymål tillsammans med den årliga finansieringen, vilket kommer att innebära att programmet verkligt styrs av de politiska målen. Programmet kommer att genomföras med hjälp av en resultatbaserad förvaltningsmetod som bygger på att man regelbundet följer vilka framsteg som görs i förhållande till tydliga indikatorer.

3.3. Stöd till uppsagda arbetstagare

Utnyttjande av EGF kommer även fortsättningsvis att kräva beslut av budgetmyndigheten. Kommissionen kommer att sträva efter att se till att EGF:s verksamhet blir enklare och mer anpassningsbar till de föränderliga ekonomiska omständigheterna.

3.4. Autonoma budgetposter

Genomförandet av de autonoma budgetposterna kommer för att undvika överlappningar och för att öka synergin att helt samordnas med båda instrumenten. Deras antal kommer att minskas och större projekt kommer att prioriteras i syfte att uppnå en kritisk massa och att minska den administrativa bördan.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror i 2011 års fasta priser.

Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 varav || 88,3 miljarder euro

· Europeiska socialfonden (baserad på formeln 25/40/52 per kategori av regioner, vilket resulterar i 25 % av det totala sammanhållningsanslaget, utom fonden för ett sammankopplat Europa) || 84 miljarder euro

· Integrerad politik för sysselsättning, socialpolitik och inkludering || 850 miljoner euro

· Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter || 3 miljarder euro

· Autonoma budgetposter || 400 miljoner euro

Miljö

1. Politiska mål

Europeiska unionens miljöpolitik bidrar till uppnåendet av Europa 2020-målen om smart och hållbar tillväxt för alla. Investeringar i miljöskydd är investeringar i en modernisering av våra samhällen och kommer att hjälpa till att omvandla Europa till en kunskapsbaserad och resurseffektiv ekonomi. De är nödvändiga för att skydda och förbättra kvaliteten på miljön.

En grönare ekonomi innebär reducerade miljökostnader genom effektivare användning av resurserna, vilket i sig bidrar till att öka tillväxten, konkurrenskraften och antalet nya arbetsplatser. Att skydda den biologiska mångfalden – vårt naturkapital – och stärka ekosystemens återhämtningsförmåga kommer i hög grad att hjälpa oss att nå våra mål gällande hållbar tillväxt. Ekosystemen ger livsmedel, färskvatten, råvaror och mycket mer nytta och bidrar därigenom till produktivitet och livskvalitet och minskar utgifterna för folkhälsan. Återställandet av ekosystemen och ekosystemtjänsterna bidrar till en miljövänlig ekonomi genom nya färdigheter, sysselsättning och affärsmöjligheter, genom att främja innovation och genom att bidra till begränsnings- och anpassningsåtgärder för att motverka klimatförändringarna.

Det mervärde som uppstår vid samarbete på europeisk nivå för gemensamma miljömål är allmänt erkänt, eftersom miljöfrågorna inte låter sig begränsas av nationella gränser. Ett nära samarbete med våra grannar och med tillväxtekonomierna är en förutsättning för ett grönare Europa. Miljömässig hållbarhet är också ett av millennieutvecklingsmålen, som EU har åtagit sig att uppfylla.

Utöver de fördelar som följer av EU:s miljölagstiftning kan EU-budgeten bidra till miljö­målen både genom särskilda program och genom att se till att miljömålen är stadigt förankrade i all verksamhet som får stöd ur EU:s budget.

2. Instrument 2.1. Integrering

De miljöpolitiska prioriteringarna kommer att vara ”integrerade” i EU:s alla större finansierings­instrument, bl.a. sammanhållning, jordbruk, sjöfart och fiske, forskning och innovation, liksom också externa biståndsprogram. Detta kommer att maximera synergieffekterna mellan de miljöpolitiska åtgärderna och andra områden och är ett erkännande av att samma åtgärder kan och bör sträva efter att uppnå en rad olika kompletterande mål. Detta tillvägagångssätt gör det lättare att undvika ett överutbud av program och minskar därigenom den administrativa bördan.

· Jordbruk. Ett viktigt mål med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är att främja miljömålen genom de miljövänligare direktstöden till jordbrukare. 30 % av direktstöden kommer att utbetalas på villkor att bästa miljöpraxis följs på en rad områden, utöver skyldigheterna enligt de nuvarande tvärvillkoren. Dessutom kommer landsbygdsutvecklingen inom den gemensamma jordbrukspolitiken ytterligare att omfokuseras på att leverera kollektiva nyttigheter, bl.a. genom åtgärder för miljövänligt jordbruk. Dessa åtgärder kommer att bidra till att EU:s jordbrukssektor blir hållbar och en viktig leverantör av kollektiva miljönyttigheter, t.ex. rent vatten, biologisk mångfald, markskydd, renare luft och landskapsskydd. Detta kommer också att bidra till uppnåendet av EU:s klimatmål, både vad gäller begränsnings- och anpassningsåtgärder.

· Havs- och fiskeripolitiken. Miljömässig hållbarhet står i centrum för den framtida havs- och fiskeripolitiken. Detta ska åstadkommas bl.a. genom att minska överfisket och överkapaciteten och att reducera de direkta verkningarna (t.ex. bifångster och påverkan på havsbotten) samt stödja skyddade havsområden. Den integrerade havspolitiken kommer att ytterligare definiera hållbarhetsgränserna för mänsklig verksamhet som påverkar havsmiljön som en del i genomförandet av ramdirektivet om en marin strategi.

· Sammanhållningspolitiken. Sammanhållningspolitiken får en tydligare inriktning på prioriteringarna i Europa 2020-strategin, bl.a. att ge EU en mer resurseffektiv, miljövänlig och konkurrenskraftig ekonomi. Detta kommer att uppnås genom en kraftfull fokusering på resultat och villkorlighet, bl.a. i förhållande till miljömålen. Bland målen ingår genomförandet av unionens miljölagstiftning (vatten, avfall, hav, nitrater, industriutsläppsdirektivet, luftkvalitets- och översvämnings­lagstiftning) och finansiering av relaterad miljöinfrastruktur, skydd och återställande av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna, bl.a. genom att utveckla miljövänlig infrastruktur och minska och förhindra ökenspridningen. Miljösäkringen kommer att stärkas som en del av sammanhållningspolitiken.

· Forskning och innovation. Den nya gemensamma strategiska ramen för forskning och innovation ska bidra till att påskynda de vetenskapliga och tekniska genombrott som krävs för omställningen till en resurseffektiv ekonomi. Fortsatt och mer allmänt finansiellt stöd för miljöinnovation kommer också att bidra till smart och hållbar tillväxt. Innovationspartnerskap kommer direkt att inverka på resurseffektiviteten, t.ex. på vatten, ekosystem, råvaror, smarta städer.

· På området yttre åtgärder kommer föranslutningsinstrumentet att hjälpa kandidatländerna att finansiera den infrastruktur- och kapacitetsuppbyggnad som behövs för att följa EU:s regelverk. Genom politisk dialog på regional och nationell nivå kommer kommissionen fortsatt att integrera stödet för miljön inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Miljöaspekten bör också integreras ytterligare i stödprogram för utvecklingsländer. Biologisk mångfald och ekosystem är viktiga globala kollektiva nyttigheter och kommer att ingå som en del i det planerade tematiska programmet för globala kollektiva nyttigheter och utmaningar. Lissabonfördraget ger EU en starkare roll att spela när det gäller multilaterala miljöavtal och internationell miljöstyrning, vilket kommer att avspeglas i ökad finansiering.

2.2. Ett särskilt instrument för miljö- och klimatpolitik

Vad sidan av integreringen föreslår kommissionen en fortsättning på programmet Life+ och att det närmare ska anpassas till Europa 2020-målen. Som redan är fallet under nuvarande programperiod kommer det nya instrumentet att täcka en rad olika åtgärder på områdena för miljö och klimatpolitik inom ett enda program.

Enligt delprogrammet för miljö[12] kommer instrumentet att inriktas på två typer av projekt: Nya integrerade projekt, vilkas antal och finansiella andel kommer att öka gradvis under den tid programmet löper, och ”traditionella” projekt. Kommissionen anser att integrerade projekt kan spela en mycket viktig roll som ”katalysatorer” i uppnåendet av mål som exempelvis skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem, god förvaltning av Natura 2000-nätverket, bättre miljöstyrning, avfallshantering och vattenförvaltning samt när det gäller att skaffa fram mer resurser för dessa ändamål. Projekten kommer fortsatt att väljas ut på grundval av deras mervärde på EU-nivå och potential vad gäller överföring av kunskap.

Integrerade Life-projekt är utformade för att visa upp hur man hållbart kan genomföra miljöhandlingsplaner[13] som rör EU:s viktigare miljödirektiv, t.ex. habitatdirektivet och vattenramdirektivet. Integrerade projekt kommer att stödja en rad verksamheter och åtgärder. Ytterligare pengar för dessa projekt kommer från andra EU-finansieringsprogram och likaså nationella, regionala eller privata medel och kommer att gå till arbetet med att uppnå miljömålen. Finansieringen från Life skulle därför fungera som en katalysator som skapar enhetlighet och ett strategiskt miljöfokus och tar vara på synergieffekterna. Ett mer strukturerat samarbete med andra EU-fonder kommer att upprättas genom en gemensam strategisk ram.

Delprogrammen för miljön kommer att organiseras enligt följande prioriteringar:

(a) Life – biologisk mångfald ska, samtidigt som fokus fortfarande ligger på Natura 2000 och på utveckling och utbyte av bästa praxis vad gäller biologisk mångfald, också inriktas på vidare problemområden i linje med målen rörande biologisk mångfald i Europa 2020-strategin om att bevara och återställa ekosystem och ekosystemtjänster.

(b) Life – Miljö ska inriktas på stöd till den offentliga och privata sektorns genom­förande av EU:s miljöpolitik, i synnerhet genomförandet av miljölagstiftning som är relevant för Europa 2020-strategins resurseffektivitetsmål (vatten­ram­direktivet och avfalls­ramdirektivet).

(c) Life – Styrningsformer kommer att stödja skapandet av plattformar för utbyte av bästa praxis så att EU:s miljöpolitiska prioriteringar efterlevs bättre samt också tillämpning, policyutveckling och kunskapsbaserat beslutsfattande (t.ex. vid spridning av projektresultat), med tonvikten på goda styrelseformer. Denna programdel kommer också att stödja icke-statliga miljöorganisationer och främja upplysningsarbete, opinionsbildning och spridning av miljöinformation eftersom detta oupplösligen är kopplat till möjligheten att skapa goda styrelseformer och ett fullständigt genomförande och fullständig efterlevnad.

2.3. Finansiering av biologisk mångfald

En finansiering av EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020[14] gör det nödvändigt att integrera aspekten biologisk mångfald i EU:s hela budget, både inom EU genom de viktigaste finansieringsinstrumenten och via medlen till yttre åtgärder. Det är också viktigt att effektivisera EU-finansieringen för att maximera samverkansvinsterna med klimat­finansieringen genom bidrag till ekosystembaserade anpassnings- och begränsnings­projekt som även ger upphov till vittomfattande ekosystemtjänster, både inom och utanför EU.

Skötseln och återställningen av Natura 2000-skyddade områden är mycket viktig för att uppnå Europa 2020-strategins mål, fastställda av Europeiska rådet för 2010, om att stoppa och vända förlusterna av biologisk mångfald i EU. På EU-nivå kommer man att skapa en stark grund för den nya finansieringsstrategin för Natura 2000 genom att arbeta på ett mer integrerat sätt med hjälp av olika sektoriella EU-medel – som ska överensstämma med prioriteringarna i handlingsramen för Natura 2000 – och med ett förbättrat Life-delprogram för biologisk mångfald.

Externt åtog sig EU vid det tionde mötet inom konferensen för parterna i konventionen om biologisk mångfald (CBD COP10) i oktober 2010 i Nagoya tillsammans med övriga deltagare att senast 2020 väsentligt utöka de ekonomiska resurserna för biologisk mångfald. Finansiering ur EU:s budget kommer att lämnas genom de geografiska och regionala anslagen i EU:s program för yttre åtgärder, liksom också via det tematiska programmet för globala kollektiva nyttigheter.

Utöver integreringen av biologisk mångfald i budgeten för yttre åtgärder föreslår kommissionen också att en mekanism/fond inrättas utanför budgeten där bidragen från medlemsstater och EU:s budget kan samlas.

3. Genomförande 3.1. Integrering

Integreringen kommer att ske via de strukturer och instrument som beskrivs på annat håll i de sektoriella policybeskrivningarna. För att säkert uppnå konkreta resultat kommer det att finnas tydliga riktmärken samt övervaknings- och rapporteringsregler för EU:s samtliga relevanta policyinstrument parat med lämpliga indikatorer.

För att maximera synergieffekterna för olika politiska mål planeras en möjlighet att spåra miljörelaterade utgifter liknande den som föreslagits för klimatrelaterade utgifter.

Vad gäller biologisk mångfald kommer de av OECD fastställda ”Rio-markörerna”, som kommissionen redan använder för externa instrument, att integreras i den nuvarande resultatmätningsmetod som användas för EU-program. De kommer också att hjälpa till att lyfta fram de positiva bieffekter som anslagen till klimat och biologisk mångfald för med sig, och betona de positiva bieffekter för den biologiska mångfalden som uppkommer genom klimatutgifter för Redd+-åtgärder (minskade utsläpp från avskogning och skogsförstörelse).

3.2. Ett specifikt instrument för miljö- och klimatpolitik

Det nuvarande programmet Life+ sköts av kommissionen genom direkt centraliserad förvaltning. Kommissionen anser att också det framtida programmet bör förvaltas centralt, men att förvaltningsuppgifter i stor utsträckning skulle kunna delegeras till ett befintligt genomförande­organ, t.ex. genomförandeorganet för konkurrenskraft och innovation. Omfattningen av samt villkoren och formerna för delegeringen behöver ta hänsyn till att kommissionen vad gäller integrerade projekt måste bibehålla en stark politisk koppling.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror i 2011 års fasta priser. Omfattar ej integreringsmedel som ingår i budgetanslagen för sektorsinriktade finansieringsinstrument.

Programmet Life+ (delprogrammet för miljöåtgärder) || 2,4 miljarder euro

Yttre åtgärder

1. Politiska mål

I kraft av sin folkmängd och ekonomiska styrka är Europeiska unionen en global aktör. Med 500 miljoner invånare står EU för över 25 % av världens bruttonationalprodukt och en femtedel av världshandeln. EU är också en aktiv politisk aktör, med regionala (särskilt i dess grannskap) och globala säkerhetsintressen och ett ansvar. Unionen visar sin solidaritet speciellt genom att ge mer än hälften av allt internationellt utvecklingsbistånd och är världens största givare av humanitärt bistånd. EU försvarar aktivt de mänskliga rättigheterna, främjar agendan för anständigt arbete, andra universella värderingar samt respekten för internationella miljökonventioner och konventioner om sociala frågor.

EU är alltmer aktiv vad gäller konfliktförebyggande arbete, krishantering och fredsbyggande verksamhet genom EU-ledda krishanteringsinsatser samt krishanterings- och stabiliseringsinstrument. EU stöder också FN:s och Afrikanska unionens fredsbevarande och fredsåterställande insatser i bräckliga eller krigshärjade länder. EU stöder dessutom helhjärtat det multilaterala systemet och en reform av detta system, liksom de multilaterala Doha-förhandlingarna och förhandlingarna i samband med FN:s ramkonvention om klimatförändringar, förhandlingarna i samband med konventionen om biologisk mångfald, och vidare förhandlingar om övriga multilaterala avtal, reformerna av G-8 och G-20 samt dagordningen för globala styrelseformer.

Den externa politiken är därför ett centralt åtgärdsområde för EU, vars roll har stärkts i Lissabonfördragets nya institutionella ram.

EU använder de finansiella instrumenten för yttre förbindelser för att stödja genomförandet av dessa externa politiska åtgärder, särskilt när det gäller följande:

(1) Främja EU:s värderingar utomlands och försvara dem. Den senaste tidens händelser i olika delar av världen föranleder en översyn av EU:s bistånd till övergångs- och demokratiseringsprocesser och till civilsamhället; en översyn där de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen sätts i centrum.

(2) Framhäva EU:s politiska åtgärder för att underbygga insatserna för att komma till rätta med globala problem – t.ex. att bekämpa klimatförändringarna, vända förlusten av biologisk mångfald samt skydda globala kollektiva nyttigheter och resurser – bör framhävas ytterligare. Kommissionen föreslår en proaktiv agenda för EU:s ömsesidiga intressen med tredjeländer, med särskilt fokus på de strategiska partnerna.

(3) Öka verkan av EU:s utvecklingssamarbete, med främsta syfte att utrota fattigdom. Stödet kommer att koncentreras till de områden där EU har särskild expertis. En differentiering görs mellan de olika partner­länderna och partnerregionerna så att stödresurserna kan användas efter behov, kapacitet, intressen och åtaganden. Vidare kommer EU att förbättra stödsamordningen och samstämmigheten i utvecklingspolitiken och skaffa fram lämplig utvecklings­finansiering. Ett pan­afrikanskt instrument ska inrättas för att stödja den gemen­samma afrikansk-europeiska strategin, med fokus på det klara mervärde som finns för verksamheter som binder samman regioner och världsdelar. Det kommer att vara tillräckligt flexibelt för att ta emot bidrag från EU:s medlemsstater, afrikanska stater, finansinstitut och den privata sektorn.

(4) Investeringar i långsiktigt välstånd och stabilitet i EU:s grannskap. Målet att upprätta ett område av stabilitet, välstånd och demokrati kommer att eftersträvas både genom att förbereda (potentiella) kandidatländer för medlemskap och genom vår förnyade grannskapspolitik. EU kommer att vara aktiv när det gäller att stödja demokratiska värderingar och principer i sitt grannskap och en rättvisare fördelning av tillväxten genom större politiskt samarbete och en djupare ekonomisk integration i söder och öster.

(5) Stärka Europas solidaritet efter naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor. Genom att upprätthålla de internationellt överenskomna principerna om humanitär rätt och uppgradera sin kapacitet att distribuera humanitärt bistånd och civilskydd kan EU:s budget stödja insatser som innebär att man förutser, förbereder sig för, förhindrar och agerar snabbare vid katastrofer och EU kan delta på ett mer flexibelt sätt i utvecklingsåtgärder så att de drabbade kan börja återuppbyggnaden efter krisen och utveckla sin återhämtningsförmåga för framtiden.

(6) Förbättra krisförebyggande och krislösning. EU kommer att öka sina insatser för att förebygga och lösa kriser, bevara freden och stärka den internationella säkerheten, samt förbättra sin beredskapskapacitet.

Ett öppet Europa som verkar inom en regelbaserad internationell ram, är den bästa vägen för att utnyttja fördelarna med globaliseringen för att stärka tillväxt och sysselsättning.

2. Instrument

Kommissionen föreslår följande struktur för EU:s framtida program för yttre åtgärder:

2.1. Utvecklingssamarbete

Kommissionen föreslår att man bygger vidare på nuvarande finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete vad gäller dess geografiska och tematiska täckning. Kommissionen föreslår att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) som har hand om samarbete med AVS-länder (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) och utomeuropeiska länder och territorier (ULT) fortsatt bör ligga utanför budgeten i nästa fleråriga budgetram.

2.2. Instrument för utvidgningsländerna

Ett enda integrerat instrument inför anslutningen föreslås som utvidgningsstrategins finansiella pelare och som innefattar alla aspekter av inre politik och tematiska frågor. Syftet är att kandidatländer och potentiella kandidatländer ska vara fullt förberedda för en anslutning. Tonvikten kommer att ligga på socioekonomisk utveckling, regionalt samarbete, på att länderna ska anta och genomföra EU:s regelverk samt på förberedelser för att de ska klara av att administrera den inre politiken efter en anslutning. Instrumentet ska implementeras via nationella program/program med flera stödmottagare som överenskommits med stödmottagarna och kommer också att avspegla strukturfonderna, Sammanhållningsfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), inklusive dessa fonders ändrade fokusering mot kollektiva nyttigheter. Dessutom kommer politiska och finansiella krisinstrument (makroekonomiskt bistånd, stabilitetsinstrument) fortsatt att finnas tillgängliga för användning i utvidgningsländerna om så skulle behövas.

2.3. Europeiska grannskapsinstrumentet

Europeiska grannskapsinstrumentet kommer att gynna EU:s grannländer genom stöd till fördjupat politiskt samarbete, närmare ekonomisk integration med EU och en verklig och hållbar övergång till demokrati. Samarbetet med EU:s grannländer kommer att baseras på principen ”mer ger mer”, i enlighet med slutsatserna i kommissionens meddelande om nya åtgärder i ett grannskap i förändring. Merparten av EU-medlen ska komma från det europeiska grannskapsinstrumentet och kompletteras med andra externa instrument om så krävs[15].

2.4. Partnerskapsinstrument

Detta nya program kommer att ge specialstöd till samarbete med alla tredjeländer (både utvecklingsländer och utvecklingsländer) med särskilt fokus på strategiska partner/tillväxtekonomier. Det kommer att finansiera insatser för att förtydliga bilden i utlandet av EU:s politik genom bilateralt samarbete och gemensamma strategier för att möta utmaningar, för ekonomiska partnerskap och företagssamarbete, offentlig diplomati och nätverk, direkta band mellan människor, politiska diskussioner och gemensam verksamheter med enskilda partnerländer samt främjande av handel och investeringar och lagstiftningskonvergens med strategiska partner.

2.5. Främjande av mänskliga rättigheter över hela världen

Ett förstärkt Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter kommer att fokuseras på två saker. För det första förstärks stödet till utvecklingen av blomstrande civila samhällen och deras särskilda roll i förändringarna och till stöd för mänskliga rättigheter och demokrati. Detta kommer att inkludera en bättre förmåga för EU att snabbt reagera då mänskliga rättigheter kränks och också innebära mer stöd för observation och mekanismer rörande mänskliga rättigheter på internationell och regional nivå. För det andra kommer stöd att lämnas för valövervakningsuppdrag och förbättringar av valprocesserna.

2.6. Solidaritet med och bistånd till befolkningsgrupper som drabbas av natur­katastrofer och katastrofer som orsakats av människor

Det humanitära biståndet och civilskyddet kommer att stärkas och fortsatt följa ett behovs­- och principbaserat tillvägagångssätt.

– Instrumentet för humanitärt bistånd ska användas vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor och grundar sig på internationella principer om humanitär rätt. Specialiserade organisationer kommer också att utnyttjas.

– Civilskyddsmekanismen kommer att utnyttjas vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor i tredjeland genom samordning av civilskyddsorganen i EU:s medlemsstater.

2.7. Krisförebyggande insatser och krishantering

Det finns flera underavdelningar i EU:s arbete inom detta område:

· Insatser vid kriser via stabilitetsinstrumentet, bl.a. vid naturkatastrofer, med tyngdpunkten på förebyggande av konflikter, fredsskapande åtgärder och statsuppbyggnad. Dess långsiktiga kapacitet ska hantera globala och transregionala hot såsom spridning av massförstörelsevapen, kampen mot terrorism och organiserad brottslighet, förebyggande av olaglig handel osv.

· Att genom makroekonomiskt stöd avhjälpa kortsiktiga finansieringsbehov för länder som omfattas av stabiliserings- och strukturanpassningsprogrammen.

· Främja kärnsäkerhet till stöd för internationella regler genom instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete. Målet kommer att vara att stödja en hög kärnsäkerhetsnivå, strålskydd och tillämpningen av effektiva och verkningsfulla säkerhetskontroller av kärnmaterial i tredjeland.

· Via budgeten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kommer dessutom åtgärder utan militära och försvarsmässiga konsekvenser att stödjas.

3. Genomförande

Genomförandet av de nya programmen kommer att förenklas ännu mer, särskilt för att inkorporera biståndseffektivitet. De nya instrumenten kommer, om så är lämpligt, att skapa ömsesidig ansvarighet vad gäller tilldelning och utbetalning av medel. Ökade synergieffekter vid användningen av externa medel för flera av EU:s politiska mål kommer att eftersträvas, exempelvis för att leva upp till EU:s åtaganden rörande fattigdomsminskning och finansiering som rör klimat och biologisk mångfald.

Ökad flexibilitet vad gäller yttre åtgärder kommer också att föreslås. Budgetmekanismerna utanför budgetramen för hantering av stora oförutsedda händelser kommer att stärkas (reserv för katastrofbistånd, flexibilitetsmekanismen).

Förenklingar ernås genom tydligare avgränsningar av och färre överlappningar mellan instrumenten, så att de kan särskiljas med hjälp av tydligt definierade politiska mål. Enklare regler och förfaranden för EU:s stöd kommer också att föreslås, bl.a. för att programplaneringen ska bidra till gemensamma insatser med medlemsstaterna.

Ytterligare användning av innovativa finansiella instrument föreslås i alla instrument (särskilt via regionala investeringsanslag), vilket bör göra det möjligt att blanda en större del av bidragen med lån, så att ytterligare medel kan skaffas fram för att täcka investeringsbehoven i partnerländerna.

Den demokratiska kontrollen av det externa biståndet anses behöva bli bättre. Detta skulle kunna uppnås genom delegerade akter i enlighet med fördragets artikel 290 för vissa aspekter av programmen. Förutom att de olika medlagstiftarna jämställs blir även planeringen mer flexibel. För Europeiska utvecklingsfondens del föreslås att kontrollerna anpassas till instrumentet för utvecklingssamarbete, samtidigt som de särskilda omständigheterna för detta instrument beaktas.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror i 2011 års fasta priser.

Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 varav || 70 miljarder euro

· Instrumentet för utvecklingssamarbete || 20,6 miljarder euro

· Föranslutningsinstrument || 12,5 miljarder euro

· Europeiskt grannskapsinstrument || 16,1 miljarder euro

· Partnerskapsinstrument || 1 miljard euro

· Stabilitetsinstrument || 2,5 miljarder euro

· Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter || 1,4 miljarder euro

· Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken || 2,5 miljarder euro

· Instrument för humanitärt bistånd || 6,4 miljarder euro

· Civilskydd och Europeisk insatskapacitet vid nödsituationer || 0,2 miljarder euro

· Europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd || 0,2 miljarder euro

· Instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete || 0,56 miljarder euro

· Makroekonomiskt stöd || 0,6 miljarder euro

· Garantifond för åtgärder avseende tredje land || 1,26 miljarder euro

Reserv för katastrofbistånd || 2,45 miljarder euro

Sammanlagd föreslagen budget enligt 11:e EUF || 30,3 miljarder euro

Kamp mot bedrägerier

1. Politiska mål

Målet för EU:s bedrägeribekämpning är att skydda Europeiska unionens ekonomiska intressen genom att förebygga, avskräcka samt utreda och beivra bedrägerier mot EU:s budget. Denna policy förverkligas av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), som är en del av kommissionen, men som helt oberoende bedriver sina utredningar.

OLAF handhar, som en avdelning inom kommissionen, de program som beskrivs nedan till stöd för EU:s bedrägeribekämpning. Ett särskilt uppdrag är att försvara euron mot sedel- och myntförfalskningar, vilket är centralt för den gemensamma valutans funktion.

2. Instrument

Tre program är utformade för att samordna medlemsstaternas insatser för att bekämpa bedrägerier mot budget, vilket ligger i linje med skyldigheten angående nära och regelbundet samarbete i artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

· Programmet Herkules II främjar bekämpningen av bedrägerier genom att förbättra gräns­överskridande och tvärvetenskapligt samarbete, utbildning, juridiska specialstudier, och genom andra specialiserade instanser för medlemsstaternas bedrägeribekämpande myndigheter med ansvar inom detta område (polis och tull, åklagare osv.). Vidare främjar programmet uppbyggnaden av nätverk för yrkesutövare på området, där också anslutande länder och kandidatländer ingår och finansierar teknisk utrustning för medlemsstaterna. Herkulesprogrammet spelar en särskild roll i kampen mot cigarrettsmuggling.

· Informationssystemet för bedrägeribekämpning (Afis) ger en säker infrastruktur för utbyte av bedrägerirelaterad information mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen. Afis möjliggör också gemensamma tullinsatser med deltagande av medlemsstater och tredjeländer, som samordnar olika organs resurser mot högriskmål då detta är av gemensamt intresse.

· Periklesprogrammet som är avsett att skydda euron mot förfalskning möjliggör utbyte av personal, assistans samt utbildningsprogram. Kampen mot euroförfalskningar har varit framgångsrik till följd av flera sinsemellan sammanhängande åtgärder, där tyngdpunkten legat på nära samarbete mellan alla aktörer på nationell och europeisk nivå, liksom även utbildning och informations­kampanjer.

Förutom det särskilda utgiftsprogrammet för bedrägeribekämpning kommer större enhetlighet mellan bedrägeribekämpningsbestämmelserna i alla utgiftsprogram att innebära att unionens åtagande att bekämpa bedrägerier effektivt kan genomföras. Bedrägeri­bekämpnings­bestämmelserna kommer därför att infogas i alla rättsliga grunder för den nya generationen av program 2014–2020.

3. Genomförande

I utvärderingarna av tidigare Herkulesprogram har betydande effekter påvisats i form av standardförbättringar på den tekniska utrustning som används av medlemsstaterna, underlättade gränsöverskridande transaktioner samt bättre kvalitet på bevismaterialet. Kontakterna mellan specialistpersonalen inom de brottsbekämpande myndigheterna har förstärkts. Rättsliga studier som är inriktade på särskilda frågor som rör gränsöverskridande verksamhet för bedrägeribekämpning har stärkt grundvalen för samarbetet.

Användningen av Afis i medlemsstaterna har ökat avsevärt efter införandet år 2010 av ny teknik. Ytterligare förbättringar planeras, som särskilt underlättar riskanalys. Förmågan att genomföra gemensamma tullinsatser kommer att höjas.

Periklesprogrammet har bidragit till att antalet förfalskningar av eurosedlar och -mynt är relativt lågt och till de framgångsrika insatser som stoppar förfalskningarna innan de hunnit komma i omlopp. Med omkring 110 kurser och nästan 6 000 fortbildade tjänstemän intar Periklesprogrammet en viktig roll i skyddet av euron mot förfalskningar.

Dessa program genomförs genom bidrag och offentlig upphandling.

Förslaget för samtliga tre program är att förbättra den nuvarande modellen i ljuset av vunna erfarenheter, i linje med kommissionens bedrägeribekämpningsstrategi, samtidigt som lämpliga utgiftsnivåer upprätthålls.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror i 2011 års fasta priser.

Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 för Herkules, Perikles och Afis || 150 miljoner euro

Hälsa och konsumentskydd

1. Politiska mål

EU:s hälso- och konsumentpolitik inriktar sig på frågor som är centrala för alla europeiska medborgare – hälsa och säkerhet och tillgången till ett brett utbud av livsmedel och konsumentprodukter på en inre marknad som fungerar effektivt och säkert. EU vill på detta område agera för att stärka de europeiska konsumenterna, skydda och förbättra de europeiska medborgarnas hälsa, se till att livsmedlen är säkra och hälsosamma och skydda växters hälsa och djurens välbefinnande och hälsa.

Kommissionen har ett särskilt ansvar att bidra till att skydda och förbättra djurens hälsa och levnadsförhållanden i EU, främst vad gäller de livsmedelsproducerande djuren, samtidigt som man underlättar handeln inom EU och import av djur och animalieprodukter i enlighet med lämpliga hälsostandarder och internationella förpliktelser. EU har likaledes uppsikt över saluföringen och användningen av växtskyddsmedel och fastställer standarder för övervakning och kontroll av resthalter av bekämpningsmedel. EU vidtar förebyggande åtgärder för att organismer som är skadliga för växter eller växtprodukter inte ska föras in i EU och spridas här. EU ser även till att kvalitetsvillkoren för försäljning av utsäde och förökningsmaterial i EU uppfylls. Denna uppgift sköts snabbare och mer kostnadseffektivt via EU:s budget än genom 27 olika nationella budgetar.

Hälsofrämjande är en integrerad del av målet om smart och hållabr tillväxt för alla i Europa 2020-strategin. Om människor håller sig friska och aktiva längre inverkar detta positivt på produktiviteten och konkurrenskraften. Innovation inom hälso- och sjukvård bidrar till en lösning av hållbarhetsproblemet inom sektorn med tanke på de demografiska förändringarna.

På samma sätt lämnar konsumentpolitiken ett viktigt bidrag till den europeiska ekonomins prestationsförmåga genom att ge medborgarna kapacitet att fullt ut spela en roll på den inre marknaden och stärka deras förmåga och förtroende för att köpa varor och tjänster över gränserna, särskilt via Internet. I och med att konsumtion utgör 56 % av EU:s BNP kan en effektiv konsumentpolitik aktivt bidra till att Europa 2020-målen uppnås.

Program som finansieras som ett led av EU:s hälso- och konsumentpolitik bidrar till de europeiska medborgarnas välbefinnande. Mervärdet av EU:s program för folkhälsa och konsumentpolitik ligger i att man med dem kan angripa problem som inte lika effektivt kan lösas av medlemsstaterna själva. Exempelvis på detta är åtgärder som främjar inköp i andra länder eller insatser vid problematiska situationer, utbrott av sjukdomar eller pandemier som påverkar flera medlemsstater som kräver ett samordnat och enhetligt agerande. Djur- och växtsjukdomar respekterar ju inte några nationsgränser. Genom att garantera en enhetlig och hög nivå på djurhälsan och livsmedelssäkerheten i hela EU möjliggörs fri rörlighet för levande djur och animalieprodukter; något som är nödvändigt för den inre marknadens funktion och som gynnar konsumenterna genom att ge dem större valmöjligheter och ökad konkurrens och innebär att EU:s livsmedelsproducenter kan dra nytta av stordriftsfördelar.

2. Instrument

Kommissionen föreslår följande program för att stödja EU:s hälso- och konsumentpolitik.

2.1. Hälsa 2.1.1. Programmet Hälsa för tillväxt

Det nya programmet Hälsa för tillväxt kommer att vara inriktat på åtgärder med tydligt EU-mervärde, i linje med Europa 2020-målen och nya rättsliga skyldigheter. Det främsta syftet är att arbeta med medlemsstaterna för att skydda medborgarna mot gränsöverskridande hälsohot, att öka hållbarheten i hälso- och sjukvården och förbättra folkhälsan, samtidigt som innovation uppmuntras på hälsoområdet. Programmet kommer exempelvis att understödja hälsopolitiken genom att utveckla bästa praxis och riktlinjer för diagnos och behandling av sällsynta sjukdomar, lämna stöd till europeiska referensnätverk för sjukdomar, utveckla bästa praxis och riktlinjer för cancerundersökningar och utarbeta en gemensam EU-strategi för bedömning av medicinsk teknik samt e-hälsa. Stöden till forsknings- och innovationsinsatser på hälsoområdet kommer att ges inom ramen för den gemensamma strategiska ramen för forskning och innovation.

2.1.2. Djurhälsa, växtskydd och livsmedelssäkerhet

Programmet för djur- och växtskydd och livsmedelssäkerhet är fokuserat på utrotning av djur­sjukdomar och på veterinärfonden med relaterade åtgärder, t.ex. finansiering av EU:s referens­laboratorier, samt på utbildningsprogram och vaccinbanker. Det framtida programmet kommer att fortsätta denna verksamhet med starkare tyngdpunkt på resultat. Programmet kommer även att finansiera välbehövliga extraåtgärder för att ta itu med skadedjur och sjukdomar som drabbar växter och som blir allt vanligare i hela EU.

2.2. Konsumenter

Konsumentprogrammet

Konsumentprogrammet kommer att främja konsumenternas ställning som ett mycket viktigt medel för att nå en hög skyddsnivå på den inre marknaden. Programmet kommer att inriktas på att förbättra informationsflödet till konsumenterna och det sätt som konsumenternas intressen företräds på. I programmet kommer man att arbeta för att konsumentskyddsreglerna tillämpas i verkligheten genom samarbete mellan myndigheter och organisationer som ansvarar för att de genomförs, och vidare genom information, utbildning och tvistlösning. Det nya programmet kommer att bygga på de positiva resultaten från det nuvarande programmet med en viss nyinriktning som motsvarar viktiga nya prioriteringar. Främst föreslår kommissionen mer resurser till alternativ tvistlösning och en uppbyggnad av rådgivningen till konsumenter som handlar över gränserna.

3. Genomförande

Budgeten för hälso- och konsumentfrågor genomförs genom direkt och indirekt central förvaltning. Större delen av livsmedels- och foderbudgeten genomförs genom direkt central förvaltning, främst via bidrag som betalas till medlemsstaternas myndigheter.

År 2004 inrättade kommissionen genomförandeorganet för hälso- och konsumentfrågor med uppgift att handlägga folkhälsoprogrammet. Organets mandat utvidgades 2008 till att omfatta konsumentprogrammet samt den utbildning i livsmedelssäkerhet som finansieras med livsmedels- och foderbudgeten. Ett antal andra tillsynsmyndigheter är verksamma på detta område: Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO), Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) och Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA). CPVO är helt självfinansierad genom avgifter. ECDC och EFSA finansieras genom ett årligt budgetstöd, medan EMA får ett budgetstöd tillsammans med avgifter från den privata sektorn. Dessa organ kommer att användas för att genomföra de nya programmen inom sina sakkunskapsområden.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror i 2011 års fasta priser.

Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 varav || 2,75 miljarder euro

· Livsmedelssäkerhet || 2,2 miljarder euro

· Programmet Hälsa för tillväxt || 396 miljoner euro

· Konsumentprogram || 175 miljoner euro

Inrikes frågor

1. Politiska mål

Syftet med EU:s politik vad gäller inrikes frågor är att skapa ett område utan inre gränser som människor fritt kan resa in i, bo och arbeta i med full tilltro till att deras rättigheter respekteras och säkerhet garanteras.

EU spelar en avgörande roll när det gäller att motverka hoten om allvarlig och organiserad brottslighet, IT-brottslighet och terrorism, och genom att trygga EU:s yttre gränser och genom snabba insatser vid begynnande kriser efter katastrofer som människor orsakat eller naturkatastrofer. I globaliseringens tidevarv, då hoten ökar och alltmer har en gränsöverskridande dimension, har ingen medlemsstat möjlighet att handla effektivt på egen hand. Ett enhetligt och allsidigt europeisk agerande krävs för att de rättsvårdande myndigheterna ska kunna fungera effektivt över gränserna och i olika jurisdiktioner.

Det samarbete och den solidaritet som finns i EU har redan medfört betydande framsteg när det gäller att skapa ett mer öppet och säkert Europa. EU kommer även fortsatt att ställas inför viktiga utmaningar, inte minst till följd av sin åldrande befolkning och krympande arbetskraftsreserv. En framåtblickande invandrings- och integrationspolitik är avgörande både för att öka EU:s konkurrenskraft och sociala sammanhållning, berika våra samhällen och skapa möjligheter för alla. Vi måste ta itu med den olagliga invandringen och bekämpa människohandel och andra former av modernt slaveri. Samtidigt måste EU fortsätta att visa solidaritet med dem som är i behov av internationellt skydd. Fullbordandet av ett säkrare och effektivare gemensamt europeiskt asylsystem som motsvarar våra värderingar är fortfarande en prioritet.

Stöd via EU:s budget kan ge ett verkligt mervärde på detta område. EU-finansieringen är ett konkret tecken på den solidaritet och ansvarsfördelning som är nödvändig för att möta våra gemensamma utmaningar. T.ex. är kontrollen av EU:s yttre gränser en grundförutsättning för den fria rörligheten och vissa medlemsstater handhar den i hela EU:s intresse och för hela EU:s räkning. I situationer där medlemsstater utsätts för ett särskilt tryck mot sina gränser bör EU kunna tillhandahålla lämpligt stöd. På samma sätt bör medlemsstater som på grund av sitt geografiska läge ådrar sig oproportionerliga kostnader till följd av migrationsströmmar få lämpligt ekonomiskt stöd genom EU:s budget.

EU-finansieringen kan också ge effektivitetsvinster genom poolning av resurser och stärka transnationellt praktiskt samarbete mellan medlemsstater, och mellan medlemsstater och tredjeland. Detta är särskilt relevant på området inre säkerhet, där ekonomiskt stöd till gemensamma verksamheter, t.ex. gemensamma utredningsgrupper, förbättrar samarbetet mellan polis, tull, gränskontrolltjänstemän och rättsliga myndigheter.

Utöver stödet för interna aspekter av politikområdet inrikes frågor bör också tillräckliga EU-medel anslås för att förstärka den externa dimensionen av detta politikområde i överens­stämmelse med EU:s yttre åtgärder, t.ex. genom stöd för genomförandet av återtagandeavtal och partnerskap för rörlighet, genom att hjälpa tredjeländer att utveckla sin gräns­övervaknings­kapacitet eller genom finansiering av kampen mot internationella kriminella nätverk, människohandel och smuggling av vapen och narkotika.

2. Instrument

Kommissionen föreslår en förenkling av strukturerna för EU:s finansiering på detta område genom minska antalet finansieringsprogram till två:

– Migrations- och asylfonden kommer att stödja insatser med anknytning till asyl och migration, integration av tredjelandsmedborgare samt återvändande.

– Fonden för inre säkerhet kommer att ge finansiell assistans till initiativ som rör EU:s yttre gränser samt inre säkerhet.

Båda fonderna bör ges en avsevärd extern dimension så att EU får erforderliga medel för att förverkliga sina prioriteringar vad gäller inrikes frågor i relation till tredjeländer och för att vidmakthålla EU:s intressen. Ekonomiskt stöd kommer att göras tillgängligt så att en territoriell kontinuitet kan uppnås i finansieringen, med börjar i EU och med en fortsättning i tredjeland. Exempelvis i samband med vidarebosättning av flyktingar, återtagandeavtal, regionala skyddsprogram kampen mot olaglig migration, stärkt gränsförvaltning och polisiärt samarbetet med t.ex. grannländer.

Instrumenten kommer också att medge ett snabbt agerande i nödsituationer eftersom de utformats så att EU kan handla på lämpligt sätt i snabbt föränderliga situationer.

3. Genomförande

Minskningen av antalet program och deras motsvarande genomförandebestämmelser kommer att strama upp förfarandena och göra bestämmelserna begripligare för alla berörda parter.

En övergång från direkt till delad förvaltning, där så är möjligt, kommer att undanröja onödiga byråkratiska bördor. Direkt förvaltning kommer att behållas för särskilda gränsöverskridande projekt eller särskilt innovativa projekt samt för stöd till icke-statliga aktörer, och också för evenemang och undersökningar. Det kommer även att bibehållas för den flexibla mekanismen för nödsituationer och den externa dimensionen.

Medel som omfattas av delad förvaltning föreslås bli överflyttade till ett system av resultatstyrd flerårig programplanering, i stället för årliga program. Detta kommer att leda till en bättre fokusering på mål och resultat, minskad arbetsbörda för alla berörda parter och förkorta den tid som krävs för godkännande av de nationella programmen och därigenom påskynda frigörandet av medel.

Ett antal organ stödjer EU:s arbete på detta område, däribland Europol, Frontex och det Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europeiska polisakademin, Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk samt IT-byrån. Det finns utrymme för och behov av ökad samverkan och enhetlighet mellan kommissionens och dess organs verksamhet så att dessa verksamt kan understödja det praktiska samarbetet mellan medlemsstaterna.

Storskaliga IT-system (SIS II och VIS) står för en betydande andel av budgeten på detta område. De medför ett stor mervärde för EU. Dessa system sköts för närvarande av kommissionen, men gradvis kommer de att överföras till den framtida IT-byrå, som kommer att inleda sin verksamhet 2012. IT-byrån kommer också att ha ansvaret för att utveckla och sköta framtida IT-system på detta område.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror i 2011 års fasta priser.

Sammanlagd föreslagen budget 2014–2020 varav || 8,23 miljarder euro

· Migrations- och asylfonden || 3,4 miljarder euro

· Fonden för inre säkerhet || 4,1 miljarder euro

· IT-system || 730 miljoner euro

Infrastrukturfond för ett sammankopplat Europa

1. Politiska mål

Europas ekonomiska framtid kräver smarta, hållbara och helt sammanlänkade transport-, energi- och digitalnät. De är en nödvändig förutsättning för att fullborda den europeiska inre marknaden. De kommer också att bidra till att uppfylla EU:s mål för hållbar utveckling enligt Europa 2020-strategin och EU:s ambitiösa 20-20-20-mål i fråga om energi- och klimatpolitiken[16].

Marknaden förväntas visserligen spela en viktig roll när det gäller att tillhandahålla erforderlig infrastruktur genom lämpliga investeringar och prissättningsmekanismer, utan någon reell offentlig intervention (EU:s budget inräknad), men vissa investeringar i infrastruktur kommer dock inte ske eller kommer att försenas till långt efter 2020.

För energisektorns del fastställde kommissionen 2010 de prioriterade korridorerna för överföring av el (fyra), gas (tre) och olja. Uppskattningsvis behövs omkring 200 miljarder euro i investeringar för gasledningar och kraftnät till 2020. 100 miljarder euro av detta totala investeringsbelopp bör komma från marknaden utan stöd, medan resterande 100 miljarder euro kommer att kräva offentliga åtgärder för att skaffa fram och stärka nödvändigt privat kapital.

Inom transportsektorn måste infrastrukturen planeras på ett sätt som maximerar de positiva effekterna på den ekonomiska tillväxten och minimerar negativ miljöpåverkan. Transportinfrastrukturen har utvecklats ojämnt i de östra och västra delarna av EU, vilket måste åtgärdas. Europa behöver ett alleuropeiskt ”stomnät” bestående av korridorer för gods- och persontrafik med hög effektivitet och låga utsläpp (i stor omfattning på grundval av befintlig infrastruktur), och vidare bygga saknade förbindelser och undanröja flaskhalsar och använda effektivare tjänster i multimodala kombinationer. Stomnätet ska understödjas av fonden för ett sammankopplat Europa och kompletteras av ett omfattande nätverk av nationella infrastrukturer (som kan stödjas av EU:s strukturfonder). Stomnätet kommer att fastställas med hjälp av en alleuropeisk planeringsmetod. Utöver underhåll av de befintliga tillgångarna skulle det heltäckande nätet baseras på nuvarande TEN-T och omfatta nuvarande och planerad infrastruktur i medlemsstaterna. Kostnaden för att få EU:s infrastruktur att motsvara efterfrågan på transporter har beräknats till drygt 1,5 triljoner euro för åren 2010–2030. Genomförandet av TEN-T-nätet kräver ungefär 500 miljarder euro fram till 2020, varav 250 miljarder euro skulle avse avlägsnandet av de största flaskhalsarna.

Digitala nät, både fysiska och tjänstebaserade, är en grundförutsättning för smart tillväxt. Som en del i den digitala agenda bör alla EU-medborgare ha tillgång till vanligt bredband senast 2013 och snabba och ultrasnabba bredband senast 2020. I september 2010 presenterade kommissionen vilka åtgärder som den och medlemsstaterna kan vidta för att bidra till att få fram de mellan 180 och 270 miljarder euro i investeringar som behövs för att leda fram snabba bredband till alla hushåll senast 2020. Riktad offentlig intervention är nödvändig att stimulera privata investeringar där marknadsintresset är svagt. I takt med att Europa moderniseras kommer gemensamma strukturer för digitala tjänster att stötta upp allt mer rörliga människor, möjliggöra framväxten av en digital inre marknad, stimulera tillväxten av gränsöverskridande tjänster och att minska transaktionskostnaderna för företag, särskilt små och medelstora företag med tillväxtmöjligheter utanför sina hemmamarknader.

2. Instrument

Under den rubrik som samlar alla åtgärder som stöder ekonomisk, social och territorial sammanhållning föreslår kommissionen att fonden för ett sammankopplat Europa inrättas för att främja fullbordandet av ”stomnätet för transporter”, ”prioriterade energikorridorer” och den digitala infrastruktur som EU behöver för sin framtida hållbara konkurrenskraft. Kommissionen kommer att stödja infrastrukturer som har en EU-dimension eller omfattar hela den inre marknaden genom att inrikta stödet på prioriterade nät som måste genomföras senast 2020 och där EU-insatser är mest motiverade. Med tanke på att näten blir allt mer komplicerade kan den effektiva samordning som drar ned kostnaderna för alla medborgare endast uppnås på europeisk nivå.

En annan uppgift är att skapa ett klimat som uppmuntrar till privata investeringar och att ta fram instrument som drar till sig specialiserade infrastrukturinvesterare. Medlemsstaterna och Europeiska unionen måste fastställa villkoren för att stimulera privata investeringar och måste också intensifiera sina egna ansträngningar, trots och på grund av de rådande ekonomiska svårigheter som alla myndigheter står inför. För att nå största effektivitet måste tillvägagångssättet vara sektorsövergripande och flera stater måste vara inblandade för att maximera diversifieringen och därigenom minska risken. Detta kan endast uppnås på europeisk nivå och på grundval av väldefinierade korridorer och målinriktade investeringsområden. Att attrahera sparade medel till långsiktiga, tillväxtfrämjande investeringar kommer att stimulera ekonomin, skapa arbetstillfällen, främja konsumtionen och stödja de mål som alla enats om inom ramen för Europa 2020-strategin.

Fonden för ett sammankopplat Europa kommer att lämna stöd till alleuropeiska projekt där de kollektiva kostnaderna minskas eller problemen med ojämna vinster löses genom en samordnad och optimerad strategi. Dessutom kommer den via gemensamt inrättande finansiella instrument att tillhandahålla verktyg för att locka privata medel från både inom och utanför EU. Projektfinansieringen kommer således att komplettera och förbättra användningen av EU-medel. Fonden för ett sammankopplat Europa kommer också att utnyttja synergieffekter i den materiella infrastrukturen (t.ex. genom att gemensamt förverkliga stora gränsöverskridande transport- och energilänkar) och genom att införa informationsteknik i transport- och energi­infrastrukturen.

3. Genomförande

Infrastrukturfonden ska innehålla ett samlat belopp på 40 miljarder euro för perioden 2014–2020. Av detta belopp kommer särskilda medel att anslås till energi, transport och digitala nätverk. Fonden kommer att förvaltas centralt av kommissionen med stöd av ett genomförandeorgan (som t.ex. det nuvarande genomförandeorganet för TEN-T) och finansiella mellanhänder. Det faktiska tekniska genomförandet av projekt ute på fältet (t.ex. upphandling och anbudsförfaranden) kommer att skötas av de projektansvariga. Faciliteten kommer att kompletteras med ytterligare 10 miljarder euro öronmärkta för relaterade investeringar i transportinfrastruktur inom Sammanhållningsfonden.

Beroende på sektorerna, geografisk belägenhet och typ av projekt kommer olika medfinansieringssatser att tillämpas som balanserar både behovet av att maximera hävstångseffekten och att avsevärt påskynda genomförandet av projektet. De högsta tillåtna medfinansieringssatserna kommer att moduleras på grundval av en kostnads-nyttoanalys för varje projekt, tillgången till budgetmedel och behovet av att maximera EU-finansieringens hävstångseffekt. För de tre sektorerna kommer effekterna av den tillämpliga medfinansierings­satsen starkt att bero på ekonomisk status/utvecklingsstatus i de berörda länderna[17]. Särskilt vad gäller energi har den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa visat att det behövdes en högre medfinansieringssats för att få igång projekt som ökade försörjningstryggheten[18].

Fonden för ett sammankopplat Europa kommer att kombinera marknadsbaserade instrument med direkta EU-stöd för att optimera effekterna av finansieringen. De stora hävstångseffekterna från innovativa finansiella instrument (som exempelvis kan vara så höga som 1:25 för projektobligationer) och en hög absorbering av direkta EU-stöd (som skett i den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa eller åtgärdsprogrammen för transeuropeiska transportnät) kommer i hög grad att bidra till att minska riskerna och underlätta tillgången till kapital till de enorma investeringsbehoven.

De mest prioriterade nätverksbehoven som omfattar hela EU har fastställts av kommissionen i det reviderade riktlinjerna för de transeuropeiska transportnäten (som ska antas i september 2011), i energiinfrastrukturpaketet (KOM (2010) 677) som godkändes av Europeiska rådet den 4 februari 2011 och i En digital agenda för Europa (KOM (2010) 245).

Ett förslag till förteckning över länkar som ska finansieras presenteras i bilaga.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror i 2011 års fasta priser.

Fonden för ett sammankopplat Europa varav || 40 miljarder euro

· Energi || 9,1 miljarder euro

· Transport || 21,7 miljarder euro

· IKT/Digital || 9,2 miljarder euro

Belopp i Sammanhållningsfonden avsedda för transport­infrastrukturer || 10 miljarder euro

Totalt || 50 miljarder euro

Preliminär förteckning över europeiska mobilitetskorridorer och transportstomnätsprojekt

Horisontella prioriteringar

Innovativ förvaltning & innovativa tjänster || Gemensamt europeiskt luftrum - Sesar

Innovativ förvaltning & innovativa tjänster || Trafikstyrningssystem för vägar, järnvägar och inre vattenvägar (ITS, ERTMS och RIS)

Innovativ förvaltning & innovativa tjänster || Stomnäthamnar och -flygplatser

|| || ||

Europeiska korridorer

Projektplanering rörande TEN-T- stomnätkorridorerna || Avsnitt som ska finansieras fram till 2020 || Transportsätt || Viktiga datum

1. Korridoren Östersjön– Adriatiska havet - Helsingfors – Tallinn – Riga – Kaunas – Warszawa – Katowice - Gdynia – Katowice - Katowice – Ostrava – Brno- Wien - Katowice – Ostrava – Brno- Wien - Wien – Graz – Udine (inklusive Koralm) – Venedig - Graz – Maribor – Ljubljana – Trieste / Koper – Venedig - Venedig – Bologna - Ravenna || || ||

|| Tallinn - Riga - Kaunas - Warszawa || Multimodal || Genomförbarhetsstudien avslutad, uppgradering av befintlig linje ska slutföras fram till 2015, arbeten på en ny linje ska påbörjas före 2020

Multimodal förbindelse Gdynia - Katowice || Multimodal || Uppgradering till 160 km/h pågår

Katowice - Ostrava - Brno & Katowice - Žilina - Bratislava || Järnväg || Uppgradering pågår

Järnvägsförbindelse Bratislava - Wiens flygplats – Wien || Järnväg || Flygplatsförbindelse under byggnation

Järnvägsförbindelse Wien - Graz - Klagenfurt (Semmering, Koralm) || Järnväg || Ingående studier pågår avseende Semmering, byggnation pågår vad gäller Koralm fram till 2024

Järnvägsförbindelse Klagenfurt - Udine (Pontebbana) || Järnväg || Trafikstyrningssystem ska läggas ut

Järnvägsförbindelse Graz - Maribor || Järnväg || Ska slutföras efter 2020

Järnvägsförbindelse Maribor - Ljubljana - Trieste || Järnväg || Studier och delvis uppgradering pågår

Järnvägsförbindelse Koper || Järnväg || Uppgradering pågår

Venedig – Bologna - Ravenna || Järnväg || Trafikstyrningssystem ska läggas ut, uppgradering av modal förbindelse

|| || ||

2. Korridoren Warszawa – Berlin – Amsterdam - Amsterdam (Rotterdam) – Hannover – Berlin – Poznań – Warzsawa || || ||

|| Multimodal förbindelse Warszawa - Poznań – tyska gränsen || Multimodal || Uppgradering av vägar och järnvägar pågår, studier angående höghastighets­järnväg pågår

Järnvägsförbindelse polska gränsen - Berlin - Hannover - Amsterdam || Järnväg || Studier pågår, trafikstyrningssystem ska läggas ut

Amsterdams slussar || Inre vattenvägar || Studier pågår

|| || ||

3. Medelhavskorridor - Algeciras – Madrid – Tarragona - Valencia – Tarragona - Tarragona – Barcelona – Perpignan – Lyon – Torino – Milano - Milano – Venice - Ljubljana – Budapest – ukrainska gränsen || || ||

|| Järnvägsförbindelse Algeciras - Madrid || Järnväg || Studier pågår, arbetena ska igångsättas före 2015, för att slutföras 2020

Järnvägsförbindelse Valencia - Taragona - Barcelona || Järnväg || Byggnation 2014–2020

Barcelona - Perpignan || Järnväg || Arbeten pågår, ska slutföras senast 2015

Perpignan - Montpellier direkt järnvägsförbindelse || Järnväg || Omfartsleden Nîmes - Montpellier tas i bruk 2017, Montpellier - Perpignan 2020

Järnvägsförbindelse Lyon - Turin || Järnväg || Arbetet ska utföras 2025

Milano - Brescia || Järnväg || Uppgradering pågår

Brescia - Venedig - Trieste || Järnväg || Arbetet inleds före 2014 på flera avsnitt

Trieste - Divača || Järnväg || Studier och delvis uppgradering pågår

Maribor - Budapest – Záhony || Järnväg || Arbete pågår

|| || ||

4. Korridoren Hamburg – Rostock – Constanta – Burgas – Pireus – Lefkosia - Hamburg – Berlin - Rostock – Berlin - Berlin – Prag – Brno – Bratislava – Budapest - Arad - Arad – Bucureşti – Constanţa - Arad – Timişoara – Sofia – Burgas - Sofia – Thessaloniki – Pireus – Lefkosia || || ||

|| Hamburg - Berlin & Rostock – Berlin - Dresden || || Trafikstyrningssystem ska läggas ut

Dresden - Prag || || Trafikstyrningssystem ska läggas ut, studier angående höghastighetsjärnväg pågår

Děčíns slussar || Inre vattenvägar || Studier pågår

Multimodal förbindelse Bratislava - Budapest (inklusive Budapests ringväg) || Multimodal || Arbete pågår

Multimodal förbindelse Budapest - Bucureşti – Constanţa, Arad - Timişoara - Calafat || Multimodal || Uppgraderingen i Ungern är nästan slutförd, pågår i Rumänien

Multimodal förbindelse Calafat - Sofia - Burgas Sofia - Thessaloniki || Multimodal || Studier Calafat - Sofia- Thessaloniki pågår, uppgradering Sofia - Burgas pågår

Hamninvesteringar & multimodal förbindelse på Cypern || Multimodal || Trafikstyrningssystem ska läggas ut, uppgradering av modal förbindelse

|| || ||

5. Korridoren Helsingfors – Valletta - Helsingfors – Åbo – Stockholm – Malmö – Köpenhamn – Hamburg (inkl. Fehmarn) - Hamburg – Hannover – Nürnberg – München – Verona (inkl. Brennerbastunneln) – Bologna – Rom – Neapel – Bari – Valletta || || ||

|| Helsingfors - Åbo || Multimodal || Arbete pågår

Stockholm - Malmö (den nordiska triangeln) || Multimodal || Arbete pågår

Endast Fehmarn || Multimodal || Studier pågår, byggnationsarbeten i Fehmarn 2014–2020

Multimodal förbindelse Köpenhamn - Hamburg via Fehmarn: tillfartsvägar || Multimodal || Tillfartsvägar i Danmark ska slutföras till 2020, tillfartsvägar i Tyskland ska slutföras i två steg (2020–2027)

Flaskhals i järnvägsnätet mellan Hamburg och München || Järnväg || Förväntas slutföras cirka 2017

München - Wörgl: infart mot Brennerbastunneln och det gränsöverskridande avsnittet || Järnväg || Studier har igångsatts

Brennerbastunneln || Järnväg || Arbeten på huvudtunneln 2010–2024

Brennerbastunneln tillfartsvägar till Verona || Järnväg || Studier pågår

Verona - Bologna - Rom – Neapel || Järnväg || Uppgradering av modal sammanlänkning

Neapel - Bari - Valletta || Järnväg || Studier pågår

Hamninvesteringar & multimodala förbindelser på Malta || Multimodal || Trafikstyrningssystem ska läggas ut, uppgradering av modal förbindelse

|| || ||

6. Korridoren Genua – Rotterdam - Genua – Milano/Novara – Basel – Mannheim – Köln - Köln– Düsseldorf – Rotterdam - Köln– Liège – Bryssel – Zeebrugge || || ||

|| Terzovalico - Milano/Novara - Genua || Järnväg || Studier och arbeten pågår

Järnvägsförbindelse Karlsruhe - Basel || Järnväg || Arbetet ska fullbordas i slutet av 2020

Järnvägsförbindelse Frankfurt - Mannheim || Järnväg || Studier pågår

Järnvägsförbindelse Rotterdam - Oberhausen || Järnväg || Arbetet ska slutföras fram till 2017

Havsslussar i Zeebrugge || Sjöfart || Studier pågår

|| || ||

7. Atlantisk korridor - Sines / Lissabon – Madrid - Valladolid - Lissabon - Aveiro - Oporto - Aveiro – Valladolid – Vitoria – Bordeaux – Paris || || ||

|| Höghastighetsjärnväg Sines/Lissabon - Madrid || Järnväg || Studier och arbete pågår, uppgradering av modal sammanlänkning

Höghastighetsjärnväg Porto - Lissabon || Järnväg || Studier pågår

Järnvägsförbindelse Aveiro - ES || Järnväg || Arbeten på det gränsöverskridande avnsittet pågår

Järnvägsförbindelse Bergara - San Sebastián - Bayonne || Järnväg || Förväntas slutföras i Spanien 2016, i Frankrike 2020

Bayonne - Bordeaux || Järnväg || Offentligt samråd pågår

|| || ||

8. Korridoren Dublin – London – Paris – Bryssel - Belfast – Dublin - Dublin – Holyhead - Holyhead – Birmingham – London – Lille – Bryssel - Lille – Paris (inkl. Canal Seine – Escaut) || || ||

|| Järnvägsförbindelse Dublin - Belfast || Järnväg || Arbeten pågår fram till 2018

Multimodala förbindelser i England (inkl. höghastighetslinje 2) || Multimodal || Ska slutföras till 2025

Canal Seine - Escaut || Inre vattenvägar || Utformning slutförd, konkurrens­präglad dialog igångsatt, helt slutförd 2018

Uppgradering av vattenvägarna i Vallonien || Inre vattenvägar || Studier pågår

|| || ||

9. Korridoren Antwerpen – Lyon – Basel - Rotterdam – Antwerpen – Bryssel – Luxemburg - Luxemburg – Dijon – Lyon - Luxemburg – Strasbourg – Basel || || ||

|| Uppgradering av Maas || Inre vattenvägar || Ska slutföras till 2015

Uppgradering av slussar i Terneuzen || Inre vattenvägar || Studier pågår

Havsslussar i Antwerpen || Sjöfart || Studier pågår

Eurocaprail || Järnväg || Arbete pågår

Järnvägsförbindelse Luxemburg Dijon Lyon (TGV Rhen–Rhône) || Järnväg || Studier pågår

Canal Saône–Moselle || Inre vattenvägar || Studier pågår

Strasbourg - Mulhouse - Basel || Multimodal || Studier och uppgradering pågår

|| || ||

10. Korridoren Seine – Donau - Le Havre – Paris – Strasbourg – Stuttgart – München – Wien || || ||

|| Höghastighetsförbindelse Le Havre - Paris || Järnväg || Studier pågår

Järnvägsförbindelse - Paris - Strasbourg: Andra fasen LGV Est || Järnväg || Ska slutföras till 2016

Järnvägsförbindelse Strasbourg - Kehl Appenweier || Järnväg || Ska slutföras till 2016

Karlsruhe - Stuttgart - München || Järnväg || Studier och arbeten pågår

Järnvägsförbindelse München - Salzburg || Järnväg || Studier och arbeten pågår

Järnvägsförbindelse Wels - Wien || Järnväg || Förväntas slutföras senast 2017

Donau uppgradering || Inre vattenvägar || Studier och arbeten pågår

|| || ||

Övriga avsnitt av stomnätet

|| || ||

Gränsöverskridande avsnitt || Järnvägsförbindelse Sofia - Plovdiv - Istanbul || Järnväg || Uppgradering pågår

Gränsöverskridande avsnitt || Järnvägsförbindelse Sofia - Bucureşti via Ruse || Väg || Studier pågår

Gränsöverskridande avsnitt || Väg- och järnvägs­förbindelse Sofia to Skopje || Multimodal || Studier pågår

Gränsöverskridande avsnitt || Väg- och järnvägs­förbindelse Timişoara - Belgrad || Multimodal || Studier pågår

Gränsöverskridande avsnitt || Järnvägsförbindelse Nürnberg - Prag || Järnväg || Studier och arbeten pågår

Gränsöverskridande avsnitt || Väg- och järnvägs­förbindelse Wrocław - Dresden || Multimodal || Uppgradering pågår

Gränsöverskridande avsnitt || Multimodal förbindelse Nürnberg - Linz || Multimodal || Arbete pågår

Flaskhals || Järnvägsförbindelse nordvästar Spanien och Portugal || Järnväg || Arbete pågår

Flaskhals || Järnvägsförbindelse Frankfurt - Fulda - Erfurt - Berlin || Järnväg || Studier pågår

Flaskhals || Halle - Leipzig - Nürnberg || Järnväg || Arbete pågår och ska slutföras fram till 2017

Flaskhals || Höghastighetslinje Provence - Côte d'Azur || Järnväg || Studier pågår

Flaskhals || Järnväg Egnathia (Grekland) || Järnväg || Studier pågår

Flaskhals || Inre vattenvägar Dunkerque - Lille || Inre vattenvägar || Studier pågår

Flaskhals || Parallell höghastighetsjärnväg Paris- Lyon || Järnväg || Preliminära studier pågår

Övriga stomnät || Stomnät höghastighets­förbindelser mellan Zaragoza - Pamplona - Logrono, Valladolid - La Coruña || Järnväg || Partiella arbeten pågår

Övriga stomnät || Järnvägsförbindelse Shannon - Cork - Dublin || Järnväg || Studier pågår

Övriga stomnät || Förbättringar av järnvägen och hög­hastighets­förbindelse mellan större polska städer (bl.a. Warszawa, Łódź, Wrocław, Poznań, Kraków) || Järnväg || Studier pågår

Övriga stomnät || Järnvägsförbindelse till Wilhelmshaven och Bremerhaven || Järnväg || Studier pågår

Preliminär förteckning över prioriterade energikorridorer

Horisontella prioriteringar

Utveckling av smarta nät || Investeringar i storskaliga projekt för att balansera efterfrågan med utbudet med hjälp av smarta nät för hög- och medelspänningselnät i stora gränsregioner med mycket olika typer av elproduktion

|| || ||

Europeiska elektricitetskorridorer

|| Mål som ska uppnås till 2020 || Berörda länder || Största flaskhalsar på kort sikt

1. Havsbaserat elnät i det norra havsområdet || Ett integrerat havsbaserat nät i det norra havsområdet som kopplar samman de planerade 40 GW förnybara energikällor och transporterar energin till förbrukarna || BE, DE, DK, FR, IE, LU, NL, SE, UK (NO) || - Optimala nätlösningar med radiella och seriella kopplingar med T-kopplingar till fastlandet och det publika nätet i Nordsjön, Irländska sjön och Engelska kanalen

- Utbyggnad av land­baserade nät så att el kan ledas till de huvud­sakliga förbrukarna i kust­staterna kring Nordsjön

- utökad tillgång till vattenkraft och andra lagringsmöjligheter för effektstyrning och balanshållning

|| || ||

2. Elsammanlänkning i sydvästra Europa || Sammanlänkningar i den sydvästra regionen mellan EU-medlems­stater och tredjeland i Medelhavs­området || ES, FR, IT, MT, PT (CH, nordafrikanska länder) || - sammanlänkningar mellan Iberiska halvön och Frankrike

- vidareförbindelser till Centraleuropa

- förbindelser mellan Italien/Spanien och nordafrikanska länder med tanke på deras långsiktigt förnybara potential

- adekvat förbindelse mellan Malta och Italien

|| || ||

3. Sammanlänkningar av el i östra Centraleuropa och sydöstra Europa || Utbyggda regionala elnät i nord-sydliga och öst-västliga kraftöverföringsriktningar för att slutföra den inre marknaden och integrera förnybara energier, både genom sammanlänkning och interna linjer || AT, BG, CZ, DE, GR, HU, IT, PL, RO, SI, SK (AL, BA, FYROM, HR, ME, SP) || - utbyggnad av interna nät i Polen, Tjeckien, Rumänien, Slovakien, Kroatien och Bulgarien liksom i Österrike och Tyskland i den nord-sydliga riktningen

- nya sammanlänkningar mellan Tyskland och Polen, Slovakien och Ungern

- utökad överföringskapacitet mellan Rumänien, Bulgarien och Grekland, och även med länder som anslutit sig till fördraget om upprättande av en energigemenskap

- förbindelser mellan Italien och länderna i energi­gemenskapen (främst Montenegro, men även Albanien och Kroatien)

|| || ||

4. Plan för sammanlänkning på den baltiska energimarknaden || De tre baltiska staternas isolering ska brytas och deras systemoberoende från det ryska elnätet ska utökas. På lång sikt ska de synkront kopplas till det europeiska kontinentala systemet som täcks av ENTSO-E || DE, DK, EE, FI, LT, LV, PL, SE (NO) || - ellänkar från de tre baltiska staterna till Sverige, Finland och Polen

- bygga ut de baltiska staternas interna nät, särskilt i Lettland

- ytterligare sammankoppling mellan Lettland och Estland för att skapa systemoberoende

- förbättra det polska nätet i nordost, samt ytterligare gränsöverskridande kapacitet mellan Polen och Litauen, för förberedelser för synkron förbindelse

Europeiska gaskorridorer

5. Södra gaskorridoren || Öppna en fjärde gasleveranskorridor till EU som kan koppla Europa till gasleveranser från Kaspiska havet och Mellanösternområdet (90,6 triljoner kubik­meter upptäckta reserver). || Direkt: IT, EL, BG, RO, AT, HU Indirekt: DE, CZ, PL, FR (AL, BA, FYROM, HR, ME, SP; Georgien, Irak, Turkiet, länderna i området kring Kaspiska havet) || - rörledningar som skulle göra det möjligt att skapa en direkt förbindelse mellan EU och gasfälten i regionen kring Kaspiska havet och Mellanöstern

- Ett flertal alternativ och rörkonfigurationer övervägs, bl.a. en särskild rörledning via Turkiet och rörledningar på Kaspiska havets och Svarta havets botten (Turkmenistan-Azerbajdzjan och Georgien-EU)

|| || ||

6. Nord-sydliga gaskorridoren i Västeuropa || Nya sammanlänkningar på den nord-sydliga axeln i Västeuropa för att bättre sammanlänka Medel­havs­området med den nordvästliga gas­regionen, och därigenom skapa ytterligare diversifiering från Italien och Spanien samt konkurrens i hela området. Ge tillgång till gas från Afrika, Norge och Ryssland och öka flexibiliteten för hela EU:s gasnät || BE, CY, DE, ES, FR, IE, IT, LU, MT, NL, PT, UK (Nordafrikanska länder) || - ytterligare samman­länknings­­kapaciteter mellan Iberiska halvön och Frankrike och undanröjande av interna flaskhalsar

- ytterligare samman­länknings­­kapaciteter mellan i norra Italien med Österrike och i söder med den nordafrikanska regionen

- adekvata rörlednings­lösningar för LNG och CNG på Cypern och Malta

- ytterligare infrastruktur för att höja kapaciteten i Förenade kungariket och på Irland (t.ex. lagring/LNG)

|| || ||

7. Nord-sydliga gassammanlänkningar i östra Centraleuropa och sydöstra Europa || Gassammanlänkningar mellan Östersjöregionen och Adriatiska och Egeiska havet och vidare till Svarta havet för att förbättra energi­försörjnings­tryggheten och diversifiering av leveranskällorna i regionen. I ett andra steg kommer denna integrations­process att utvidgas till medlems­stater som är anslutna till fördraget om energigemenskapen via adekvat samman­länknings­kapacitet. || BG, HU, CZ, PL, RO, SK, AT, GR, SI (HR, länder i energi­gemenskapen) || - Nord-sydliga förbindelser i och mellan länderna, I synnerhet uppgraderingar av eller nya rörledningar i Polen, Bulgarien och Rumänien, sammanlänkningar mellan Polen och Slovakien och Slovakien och Ungern

- utökad gränsöverskridande kapacitet eller möjlighet till flöden i båda riktningarna mellan Polen och Tjeckien, Polen och Tyskland och Rumänien och Ungern

- ny infrastruktur för gasimport från nya källor och deras sammankoppling till det regionala gasnätet i norr och i söder via nya rörledningar och LNG-terminaler i Polen, Kroatien och Rumänien som betjänar en större region

|| || ||

8. Plan för sammanlänkning på den baltiska gasmarknaden || Bryta de tre baltiska staternas och Finlands isolering, få slut på beroendet av en enda leverantör samt förbättra energi­försörjnings­tryggheten i hela Östersjöregionen via utökad diversifiering av leveranserna från Norge || DK, EE, FI, LT, LV, PL, SE, DE (NO) || - sammanlänkningar av Finland och Estland, Polen och Litauen och en regional LNG-terminal i östra Östersjöområdet

- interna systemuppgraderingar för att nå tillräcklig kapacitet för att möjliggöra fritt flöde av gas i alla riktningar

- för det västra Östersjö­området, ytterligare samman­länknings­möjligheter mellan de norska och danska systemen, en sammanlänkning av Polen med Danmark och en utökning av kapaciteterna i båda riktningarna mellan Tyskland och Danmark

Preliminär förteckning över målområden för bredband och europeiska korridorer för digitala tjänsteinfrastrukturer

Horisontella prioriteringar

Innovativ förvaltning & innovativa tjänster || En kartläggning av alleuropeisk bredbandsinfrastruktur kommer att medföra en ingående fysisk undersökning och dokumentering av relevanta webbplatser, analys av vissa rättigheter, bedömningar av potentialen för en uppgradering av befintliga faciliteter etc.

Innovativ förvaltning & innovativa tjänster || Tekniska assistansåtgärder, inklusive projekt- och investeringsplanering och genomförbarhetsstudier, till stöd för investeringsåtgärder och finansinstrument.

|| || ||

                                                  Målområden för bredband

Projektplanering rörande de prioriterade målområdena för bredband || Beskrivning av de målområden som ska finansieras fram till 2020 || Betydelse / Viktiga datum

1. Utveckling av en geografiskt diversifierad portfölj av bredbandsprojekt som bidrar till målen i En digital agenda för Europa || Geografiskt diversifierad portfölj med bredbandsprojekt som motsvarar målområdena för bredband, huvud­sakligen fastställda som förortsområden, för vilka portföljföretag kommer att ha nytta av tillgång till särskilda finansiella instrument, som är katalyserade och/eller kreditförbättrade genom ett bidrag på 1 miljard euro från EU-budgeten. Bidraget kommer sannolikt att attrahera andra medel från den offentliga eller privata sektorn som skulle kunna under­stödja en bruttoinvestering på 6–15 miljarder euro i bredband beroende på finansierings­behoven och de bakomliggande investeringarnas riskprofiler. I en första våg projekt som rör målområden för bredband är det sannolikt att etablerade teleföretag (etablerade operatörer eller andra operatörer) kommer att investera på områden där trycket från kabelföretagen är starkt. Andra allmännyttiga företag (vatten, avlopp, el) förväntas investera i passiva bredbandsnät, antingen själva eller i partnerskap med operatörer. Flera operatörer (ofta verksamma på marknaderna för fast och mobil telefoni) kan gå samman för att bygga en ny generation infrastrukturer. Partnerskap är i sig mer riskabla än ensamma låntagare. || Avsevärda ekonomiska och sociala fördelar är förknippade med högre bredbands­hastigheter. Omedelbar effekt på syssel­sättningen relaterad till uppbyggnaden och genomförandet av bredband med hög hastighet. Direkta effekter på medellång sikt kommer att stå I relation till förbättrad kostnads­effektivitet för IKT-baserade tjänster (t.ex. smarta nät, e-förvaltning, konsument­fördelar med avseende på hälso- och sjukvårdstjänster). En OECD-studie har visat att en ökning av bredbands­penetrationen som överstiger 5 procentenheter medför en arbetsproduktivitetshöjning på över 0,07 procentenheter. På lång sikt kommer effekterna på BNP att bli varaktiga.

|| || ||

                               Europeiska korridorer för digitala infrastrukturer

Projektplanering rörande prioriterade infrastrukturer || Beskrivning av den tjänsteinfrastruktur som ska finansieras fram till 2020 || Betydelse / Viktiga datum

1. Tillgång till digitala resurser rörande Europas kulturarv (Europeana) || Tjänsteinfrastruktur för att utforska de digitala resurserna i Europas museer, bibliotek, arkiv och audiovisuella samlingar. Denna infrastruktur ska vara en enkelt användbar, samlad portal till europeiskt kulturellt online-innehåll och ska omvandla Europas kulturella resurser till en bestående tillgång för den digitala ekonomin. Detta ska kombineras med särskild rättighetsinfrastruktur och tjäna som ett nav för de kreativa branscherna och för innovativ återanvändning av kulturellt material Det bygger på Europeana och trappas upp till att omfatta tidigare ej använda samlingar i alla medlemsstaterna. || Europeana ger enkel tillgång till kunskap, kulturell mångfald och kreativt innehåll och syftar till att underlätta digitalisering och spridning av kulturella verk i Europa. Rådets slutsatser från maj 2010 innehåller ett beslut om en utbyggnad av Europeana. De kulturella och kreativa branscherna är en av Europas mest dynamiska sektorer och står för 3,3 % av EU:s totala BNP och 3 % av syssel­sättningen. Europas starka kulturarv erbjuder en stabil grundval för innehållssektorn. Alla offentliga mästerverk ska finnas tillgängliga 2016. Från och med 2016 kommer ytterligare innehåll och tjänster.

|| || ||

2. Driftskompatibel säker elektronisk identifiering och autentisering i hela Europa || Tjänsteinfrastruktur för gräns­överskridande användning av elektronisk identifiering (eID), inkl. autentisering i hela Europa; möjlighet för medborgare och företag att få tillgång till digitala tjänster oavsett i vilken medlemsstat de bor eller reser till. Elektroniska identitets- och autentiseringstjänster utvidgas till alla medlemsstater som deltar i denna tjänsteinfrastruktur och integreras i ytterligare högnivåtjänster (elektronisk upphandling, företagsmobilitet, elektroniskt utbyte av rättslig information) || Ett antal andra tjänsteinfrastrukturer skulle bero på utvecklingen av gränsöverskridande eID-tjänsteinfrastruktur som t.ex. tjänstedirektivets single stop shop, utbyte av straffregister, av patientjournaler etc. Åtgärder för att tillhandahålla tjänstekonceptet i begränsad omfattning bör vidtas fram till 2014. Fullskaliga operationer bör ske från och med 2014.

|| || ||

3. Driftskompatibla gräns­överskridande elektroniska upphandlings­tjänster || Tjänsteinfrastruktur för att göra det möjligt för alla företag i EU att delta i europeiska offentliga anbudsförfaranden i samtliga medlemsstater och som innefattar elektronisk upphandling både före och efter det att kontrakten tilldelas en viss anbudsgivare. Utbyggnad för att omfatta alla medlemsstater och integrering av aktiviteter som t.ex. Virtual Company Dossier, elektroniska kataloger, elektroniska order och elektroniska fakturor. || Elektronisk offentlig upp­handling utökar marknaden för företag och offentliga för­valtningar och förbättrar kon­kurrensen i anbuds­givningen, vilket potentiellt leder till besparingar på mellan 1 % och 2 % per år av en sammanlagd marknad för offentlig upphandling på 2 000 miljarder euro genom användning av mer ändamåls­enliga och konkurrenspräglade upphandlings­processer. Från och med 2014 skulle tjänsteinfrastrukturen utvidgas till alla medlemsstater på grundval av vitboken om hur man sammanlänkar elektronisk upphandlingskapacitet över hela den inre marknaden.

|| || ||

4. Elektroniska förfaranden för att bilda företag i en annan EU-stat (inom ramen för tjänste­direktivet) || Tjänsteinfrastruktur inriktad på tjänsteleverantörer som vill erbjuda yrkestjänster utanför sina hemländer. Det syftar till att tillhandahålla smidiga gränsöverskridande elektroniska förfaranden för att bilda företag i ett annat EU-land för att klara av alla erforderliga administrativa förfaranden elektroniskt över gränserna via de gemensam kontaktpunkter i sammanhang av tjänstedirektivet || Driftskompatibel tjänsteinfrastruktur i enlighet med tjänstedirektivet. Insatser som syftar till att avlägsna de administrativa hindren som europeiska företag möter när de erbjuder sina tjänster utomlands kommer att pågå fram till 2014 i begränsad omfattning. Drift i full skala från och med 2014, med utvidgning till samtliga medlemsstater

|| || ||

5. Driftskompatibelt elektroniskt stöd för hälsoassistans överallt i EU || Tjänsteinfrastruktur som syftar till att länka samman hälsoinstitutioner och överbrygga språkliga, administrativa och tekniska hinder för e-hälsolösningar. Den aktuella servicen skulle omfatta utbyte av patientsammanfattningar och elektroniska ordinationer i hela Europa och stödja gränsöverskridande utveckling av telemedicint­jänster. || Infrastrukturen kommer att bidra till genomförande­mekanismen i artikel 14 i direktivet om patient­rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård i ett e-hälsosammanhang genom ett gemensamt regelverk för journalsemantik och förfaranden. Åtgärder för att få igång tjänsten i begränsad omfattning bör vidtas fram till 2015. Drift bör vara i gång i full skala från och med 2015.

|| || ||

6. Data.eu || Tjänsteinfrastruktur för att aggregera dataset i en åtkomstpunkt som tas fram av offentliga organ i medlems­staterna på nationell, regional eller lokal nivå och av EU:s institutioner, för dataanvändning och återanvändning med alla applikationer. En data.eu-portal tillhandahåller sökningar/tillgång till dataset på alla språk som används av offentliga organ i medlemsstaterna, för förfrågningar och visualisering. Det tillhandahåller öppna verktyg för alla att interagera med infrastrukturen (söka data, samla statistik, ladda ner data) för utveckling av nya företag. || Information från den offentliga sektorn är inte bara en primär datakälla, utan också ett viktigt sätt att skapa innovativa tjänster (platsbaserade tjänster, finansiella tjänster, marknadsföring, miljöövervakning). Den globala marknaden för geografisk information (i egenskap av en sektor av ovanstående information) uppskattades till 5,3 miljarder dollar år 2009. Pågående portalpilotprojekt i begränsad omfattning. Progressiv utveckling av en pan­europeisk öppen data­infrastruktur som stegvis utvidgas till att omfatta all offentlig förvaltning i EU från och med 2014.

|| || ||

7. Säkrare internet för barn || Tjänsteinfrastruktur för att bättre skydda unga internetanvändare. Den kommer att erbjuda en EU-omfattande plattform för utbyte av resurs­informationssystem och programvaruverktyg. Sammankopplade center för ett säkrare internet kommer att tillhandahålla pedagogiskt innehåll, säkerhets­information on-line, medvetandehöjande verktyg för allmänheten och integrera teknik för tillgång till föräldra­kontrollverktyg, för verifiering av minimiålder, för kategorisering i linje med branschens uppförandekoder (t.ex. online-spel), utveckling av innovativa innehållsskapande verktyg och för interoperabla vita listor för att snabba på utvecklingen av säkra internetmiljöer för yngre barn och främja tillgången till åldersanpassat kvalitetsinnehåll. || Denna infrastruktur hjälper till att uppnå kommissionens mål att skydda barn på internet i enlighet med En digital agenda för Europa. Att genomföra och utveckla en plattform och verktyg för olika komponenttjänster från och med 2014. Integration och upptrappning från och med 2018.

|| || ||

8 Flerspråkiga tjänster || Tjänsteinfrastruktur för elektronisk affärsverksamhet (e-handelsleverantörer) med oinskränkt tillgång till återanvändbara flerspråkiga byggblock uppbyggda kring onlineöversättning, interaktiva röstbaserade tjänster och flerspråkig innehållssökning. Infrastrukturen hyser och tillhandahåller tillgång med mervärde till dataresurser för EU-språk (t.ex. översatt material, flerspråkiga korpusar, lexikon och termdatabaser), relaterad metadata, verktyg och standarder och möjliggör poolning, spridning och handel med språkresurser (både data och verktyg) som härrör både från allmänheten och från den privata sektorn. || Överbryggas språkbarriärerna underlättas inrättandet av en smidig och effektiv gräns­överskridande digital inre marknad. I en studie från 2009 uppskattades värdet på EU:s språkbransch 2008 till 8,4 miljarder euro, bestående av översättning och tolkning, lokalisering av programvara, utveckling av språktekniska verktyg, konsultverksamhet och undervisning. Den årliga tillväxten för denna bransch uppskattades komma att ligga på minst 10 % under närmast kommande år. Infrastrukturen skulle börja med att koppla samman och utvidga befintliga initiativ (t.ex. TAUS, ELRA, LDC, EU-nät som exempelvis META-NET) och trappas upp från och med 2016.

|| || ||

9. Offentligt transeuropeiskt basnät (”mid-mile”) || Tjänsteinfrastruktur för att länka central offentlig service till ett alleuropeiskt basnät med mycket hög hastighet där andra höghastighets­tjänster kan levereras och där moln för transeuropeisk offentlig service kan byggas. På detta sätt kan efterfrågan be aggregeras, varigenom kostnaderna minskas och mycket snabbare når en kritisk massa i fråga om leverans av service. || Primärt berörda parter är myndigheter som erbjuder service som skulle dra nytta av höghastighetsnät (t.ex. hälsotjänster, offentlig data­förvaring, statistikkontor, miljöövervakningsorgan, civilskydd och kultur­institutioner). Med början 2014 skulle en sådan alleuropeisk tjänst kunna byggas ut med tillräcklig densitet inom 2 till 4 år. En andra fas skulle sedan ta itu med speciella luckor i geografiska och/eller på tematiska områden. En utgångspunkt för denna transeuropeiska tjänsteinfrastruktur är sTesta.

Innovativa finansieringsinstrument

1. Politiska mål

Användningen av innovativa finansieringsinstrument erbjuder ett alternativ till den traditionella bidragsfinansiering som EU-budgeten normalt förknippas med och kan utgöra en viktig ny finansieringsström för strategiska investeringar. En viktig fördel med innovativa finansieringsinstrument är att de ger upphov till en multiplikatoreffekt för EU-budgeten genom att underlätta och uppmuntra till annan offentlig och privat finansiering av projekt av intresse för EU.

För projekt med kommersiell potential kan EU-medel användas i partnerskap med den privata sektorn och banksektorn, särskilt via Europeiska investeringsbanken (EIB), i syfte att övervinna marknadsmisslyckanden när det gäller finansiering av projekt och verksamheter av strategiskt intresse för EU och dess medborgare.

Det finns potential för ökad användning av sådana instrument till stöd för en lång rad politikområden. I över tio år har finansieringsinstrument såsom garantier och riskkapitalinvesteringar för små och medelstora företag använts inom ramen för EU-budgeten. I den nuvarande budgetramen infördes en ny generation av finansieringsinstrument i samarbete med EIB, t.ex. finansieringsinstrumentet för riskdelning inom sjunde ramprogrammet för FoU eller instrumentet för lånegarantier till förmån för transeuropeiska transportnätverksprojekt. För verksamhet utanför EU inrättades den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi för att tillhandahålla riskkapitalinvesteringar i utvecklingsländer. På strukturfondsområdet har finansieringsinstrument införts till stöd för företag, stadsutveckling och energieffektivitet genom löpande fonder.

Dessa instrument har varit en framgång men de har utarbetats på ett experimentellt sätt. Därför föreslår kommissionen, som en del av den framtida finansieringsramen, att man inför ett effektivare och mer standardiserat tillvägagångssätt för användningen av innovativa finansieringsinstrument, så att EU-medlen används på effektivast möjliga sätt till stöd för EU-politiken.

2. Instrument

En rationalisering av de befintliga finansieringsinstrumenten föreslås för att tillhandahålla gemensamma regler för aktie- och skuldinstrument, så att det finns en integrerad syn på hur ekonomiska styrmedel ska användas såväl på EU-nivå som nationellt eller regionalt. De kommer att effektivisera relationerna med finansieringspartner, särskilt EIB och internationella finansinstitut. De kommer att ge marknaderna insyn i hur EU använder aktie- och skuldinstrument, vilket ger ökad förståelse för EU:s ingripanden.

Kommissionen föreslår en ny typ av instrument, ett EU-initiativ för projektobligationer, som skulle användas som ett sätt att säkra investeringsresurser för infrastrukturprojekt av stort strategiskt intresse för EU. Ett bidrag från EU-budgeten kommer att användas för att stödja projekt genom att höja deras kreditbetyg och därigenom locka till sig finansiering från EIB, andra finansinstitut och privata kapitalmarknadsinvesterare. Finansieringsinstrument innebär inte större risker än bidrag, eftersom risken för EU-budgeten i samtliga fall är begränsad till bidraget från budgeten. EU-budgeten får inte ha ett underskott.

Vad gäller åtgärder i tredjeland håller på man att utarbeta en särskild plattform för yttre samarbete och utveckling som kombinerar de starka sidorna hos kommissionen, medlemsstaterna och europeiska bilaterala och multilaterala finansinstitut (framför allt EIB) som är verksamma på området yttre samarbete och utveckling. Plattformen kommer att bidra till att göra EU:s finansiering av åtgärder i tredje land mer sammanhållen, effektiv, verkningsfull och synlig samtidigt som hänsyn tas till den särskilda situation som råder i partnerländer utanför EU.

3. Genomförande

Finansieringsinstrument kommer att utgöra en del av de ingripanden som görs med hjälp av EU:s budgetresurser inom en rad olika politikområden, särskilt de som har följande syften:

(1) Att öka den privata sektorns kapacitet att skapa tillväxt, arbetstillfällen och/eller innovation: stöd till nystartade företag, små och medelstora företag, medelstora företag, mikroföretag, kunskapsöverföring och investeringar i immateriella rättigheter.

(2) Att bygga infrastrukturer genom att utnyttja offentlig-privata partnerskap för att förbättra konkurrenskraften och hållbarheten inom transport-, energi- och IKT-sektorn i EU.

(3) Att stödja mekanismer som uppmuntrar till privata investeringar som främjar värden av allmänt intresse, t.ex. klimat och miljöskydd, på andra områden.

Utformningen av instrumenten kommer att vägledas av följande principer:

· Effektiva styrformer: Skuld- och kapitalplattformarna kommer att ha solida styrstrukturer som ska ge EU god överblick över de finansiella transaktionerna och investeringarna och garantera att de politiska målen uppnås.

· Finansiering genom olika budgetposter: Det kommer inte att finnas något särskilt anslag i budgeten för finansiering av finansieringsinstrumenten, utan i stället kommer de att finansieras via budgetposter från de specifika politikområdena, i kombination med lämpliga instrument som tillhandahåller kapital eller skuld.

· Inrättas som en del av budgetförordningen: De centrala principerna för de båda plattformarna kommer att införlivas i budgetförordningen, som för närvarande behandlas i rådet och Europaparlamentet. Detta kommer att bidra avsevärt till förenkling och standardisering.

· Användningen av gemensamma regler för aktie- och skuldinstrument kommer att vara obligatorisk för den inre politiken och gälla horisontellt för instrument inom dessa politikområden. Befintliga innovativa finansieringsinstrument kommer att anpassas till de gemensamma reglerna. När det gäller sammanhållningspolitiken kommer principen om delad förvaltning med medlemsstaterna att respekteras och därför kommer EU:s modeller att erbjudas som valfria modeller för bästa praxis, tillsammans med starka incitament för medlemsstaterna att följa den strategi som tillämpas på EU-nivå. Vad gäller yttre åtgärder kommer en större del av EU-bidragen (i förekommande fall genom regionala investeringsinstrument) att blandas med lån eller användas i aktie- eller riskdelningsinstrument. Detta kommer att bidra till att mobilisera ytterligare finansiering – även från den privata sektorn – till stöd för EU:s prioriteringar och för att täcka investeringsbehoven i våra partnerländer. Detta kommer att underlättas av de föreslagna nya bestämmelserna om finansieringsinstrument i budgetförordningen och av gemensamma principer för sådana instrument, i den utsträckning det lämpar sig för yttre åtgärder.

· Förvaltning som sköts av finansinstitut: Förvaltningen och genomförandet av finansieringsinstrument skulle kunna delegeras till EIB-gruppen, andra internationella finansinstitut eller offentliga finansinstitut där minst en medlemsstat är aktieägare. Förvaltningen skulle också kunna skötas genom en struktur som inrättas på grundval av nationell lagstiftning och genom att samla resurser från olika källor inom den offentliga och privata sektorn. Ytterligare delegering till privata ekonomiska aktörer vore också en möjlighet.

Rättvisa

1. Politiska mål

EU:s politik på områdena rättvisa, grundläggande rättigheter, medborgarskap och jämställdhet bygger på EU:s grundläggande värderingar och principer såsom demokrati, frihet, tolerans, icke-diskriminering och rättsstatsprincipen. Denna politik syftar till att skapa ett europeiskt rättsligt område för lag, rättigheter och rättvisa, till gagn för alla medborgare i EU.

I dagens EU deltar miljontals medborgare i verksamhet som spänner över gränserna - i deras privatliv genom arbete eller studier, eller som konsumenter. Kommissionen vill erbjuda praktiska lösningar på gränsöverskridande problem för både medborgare och företag: för att medborgarna ska kunna känna sig trygga när det gäller att bo, resa och arbeta i en annan medlemsstat och lita på att deras rättigheter skyddas oavsett var i EU de råkar befinna sig, och för att företagen ska kunna dra full nytta av de möjligheter som den inre marknaden erbjuder.

Det främsta verktyget för att skapa ett europeiskt område med rättvisa är lagstiftning, och kommissionen har ett långtgående program för fastställande av standarder för hela EU så att människor kan förlita sig på samma grundläggande nivå av rättvisa (t.ex. om de faller offer för brott) och ha tillgång till icke-diskriminerande behandling överallt i Europa. Lissabonfördraget erbjuder nya möjligheter för det straffrättsliga och civilrättsliga samarbetet och ger EU i uppdrag att underlätta tillgången till rättvisa i hela EU. Fördraget ger också möjlighet att i alla EU:s politik- och verksamhetsområden ta in frågor som gäller jämställdhet och icke-diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

För att dessa rättigheter och lagar ska vara effektiva i praktiken måste de genomföras korrekt och både allmänheten och juristerna måste förstå och kunna använda sig av dem. Kommissionen driver därför en rad särskilda finansieringsprogram till stöd för sin lagstiftning och politik, med betoning på gränsöverskridande frågor som endast kan lösas genom samordnade åtgärder på EU-nivå.

2. Instrument

Kommissionen föreslår att programmen på detta område rationaliseras och samlas dels i ett rättviseprogram, dels i ett medborgarskapsprogram. Detta kommer att förenkla finansieringen och ge större enhetlighet och konsekvens över hela skalan av verksamheter som finansieras. De integrerade programmen kommer att inriktas på en rad tematiska prioriteringar och finansiera insatser som erbjuder ett tydligt mervärde på EU-nivå, t.ex.

· Utbildning för jurister (t.ex. domare och åklagare) för att utrusta dem med de verktyg de behöver för att omsätta EU:s rättigheter och rättvisa i praktiken och skapa ömsesidigt förtroende, vilket utgör själva grunden för området med frihet, säkerhet och rättvisa.

· Stärka nätverk, dvs. EU-omfattande organisationer som ska bistå vid förberedelserna av framtida initiativ på detta område, samt främja ett konsekvent genomförande i hela Europa.

· Gränsöverskridande brottsbekämpande samarbete, t.ex. införande av system som slår larm om försvunna barn samt samordning av operativt och gränsöverskridande samarbete för narkotikabekämpning.

· Informationskampanjer riktade till allmänheten, inbegripet stöd för nationella och europeiska kampanjer för att informera människor om deras rättigheter, såsom de garanteras i EU-lagstiftningen, och hur de kan tillvaratas i praktiken.

Där så är möjligt kommer programmen att ge kandidatländer och eventuellt andra länder utanför EU möjlighet att delta.

3. Genomförande

Om man minskar antalet finansieringsprogram och koncentrerar alla finansieringsprioriteringar, kan samma regler tillämpas på alla områden och förfarandena rationaliseras.

Detta leder till större effektivitet både för kommissionen och för dem som tar emot EU-finansiering. Om man minskar antalet rättsliga grunder och budgetposter skapas större flexibilitet, vilket möjliggör bättre fokusering på EU:s politiska prioriteringar och bättre budgetgenomförande.

Kommissionen föreslår att man fortsätter att finansiera de befintliga myndigheterna inom området för rättvisa och grundläggande rättigheter, eftersom alla tillför ett betydande mervärde för utvecklingen och genomförandet av politiken på detta område. Dessa organ omfattar Eurojust, Europeiska jämställdhetsinstitutet och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

4. Föreslagna budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror anges i 2011 års fasta priser.

Total föreslagen budget för 2014–2020 Varav Rättviseprogrammet Programmet för grundläggande rättigheter och medborgarskap || 802 miljoner euro 416 miljoner euro 386 miljoner euro

Havs- och fiskeripolitiken

1. Politiska mål

En sund marin miljö är en viktig källa till biologisk mångfald som för med sig en rad ekonomiska, sociala och miljömässiga fördelar. Det är också källan till näringsriktig och säker mat i form av fisk och skaldjur som vi tycker är en viktig del av vår kost. Kustsamhällen där fisket spelar en viktig roll – med deras livsstil, kulturer, traditioner och kunskaper som växt fram under lång tid – är beroende av jobben – i fiskeflottan, vattenbruket, livsmedels­berednings­branschen eller fiskehamnarna. Fiskevattnen och kustområdena är också särskilt sårbara för klimatförändringarnas effekter, bl.a. översvämning, kusterosion och en stigande havsnivå.

EU har åtagit sig att uppnå en hållbar och ekosystembaserad förvaltning av fisket. Efter en omfattande översyn kommer kommissionen inom kort att föreslå radikala reformer av den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) som kommer att leda till genomgripande förändringar i hur fisket förvaltas så att fiskeresurserna utnyttjas på ett hållbart sätt och det framtida fisket i Europa kan säkras. Reformen kommer att åtföljas av en omfattande omorientering av finansieringen av den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) och den integrerade havspolitiken, bl.a. på följande sätt:

· En omfördelning av ineffektiva direktstöd till fiskeflottan i linje med målen i Europa 2020-strategin, bl.a. incitament för fiskerinäringen att reformera sig och vara innovativ samt att fiska på ett hållbart sätt.

· Överbrygga den innovationsklyfta som finns mellan fiske och andra sektorer i ekonomin, vilket gör EU:s fiskeflottor bärkraftiga och konkurrenskraftiga och bidrar till tillväxt och sysselsättning i fiskeberoende samhällen.

· Underlätta övergång till skonsamt fiske, med ett avskaffande av bruket att kasta fångst överbord och med låg påverkan på de marina ekosystemen.

· Bidrag till hållbar förvaltning av marina ekosystem och av ekosystem beroende av vattenbruk.

· Ökat stöd till kollektiva åtgärder, bl.a. saluföring och produktion med en viktig roll för producentorganisationer.

· Ökat fokus på bärkraften hos de kustområden och i inlandssamhällen som är beroende av fisket, bl.a. genom att skapa mervärde för fiskerirelaterade verksamheter och genom en diversifiering till andra sektorer av den maritima ekonomin.

· Ett konkurrenskraftigt och hållbart vattenbruk som förser EU:s konsumenter med hälsosamma produkter med höga näringshalter.

· Förstärkt kontroll och datainsamling, som säkrar bättre efterlevnad och en fullfjädrad kunskapsbaserad politik

· En integrerad havspolitik inriktad på att främja en hållbar tillväxt inom havssektorerna och i havsregioner.

2. Instrument

Den reformerade havs- och fiskepolitiken kommer att centreras kring en ny europeisk havs- och fiskerifond (EMFF), uppbyggd på fyra pelare:

· Smart, grönt fiske (delad förvaltning) för att främja en övergång till ett hållbart fiske som är mer selektivt, inte ger några fångster som kastas över bord och innebär mindre skador på marina ekosystem, och därigenom bidrar till en hållbar förvaltning av havsekosystemen, och att lämna stöd inriktat på innovation och mervärde, som gör fiskerinäringen ekonomiskt lönsam och motståndskraftig mot externa chocker och för konkurrens från tredjeländer.

· Smart grönt vattenbruk (delad förvaltning) för att skapa ett ekonomiskt lönsamt, konkurrenskraftigt och miljövänligt vattenbruk och som klarar av global konkurrens och förser EU:s konsumenter med produkter med högt näringsvärde.

· Hållbar territoriell utveckling som gynnar alla (delad förvaltning) – för att vända nedgången i många kust- och inlandssamhällen som är beroende av fiske genom att öka värdet på fiske och fiskerelaterad verksamhet och genom diversifiering till andra sektorer av den maritima ekonomin.

· Integrerad havspolitik (direkt central förvaltning) – för att stödja övergripande prioriteringar med stor besparings- och tillväxtpotential, men som medlemsstaterna inte själva kommer att föra vidare på egen hand – t.ex. marint vetande, fysisk planering i kust- och havsområden, integrerad förvaltning av kustområden och integrerad havsövervakning och anpassning till de negativa effekterna av klimatförändringarna i kustområdena.

Förutom de fyra pelarna kommer EMFF att omfatta de åtföljande åtgärderna som rör datainsamling och vetenskaplig rådgivning, kontroll, styrelseformer, fiskemarknader (även de yttersta randområdena), frivilliga betalningar till regionala fiskeriförvaltningsorganisationer (RFMO) samt teknisk assistans. Det kommer att bygga vidare på insatser som hör samman med fiskeri- och havspolitiken som ska stödjas inom den gemensamma strategiska ramen för forskning och innovation.

Denna politik kommer att kompletteras av två internationella instrument:

· Avtal om fiskepartnerskap (FPA-avtal), som upprättar en rättslig, ekonomisk och miljömässig ram för fiskeverksamhet som bedrivs av EU:s fiskefartyg i vatten som tillhör tredjeland som inte är i stånd att själva till fullo utnyttja sina fiskbestånd på ett hållbart sätt.

· Regionala fiskeriförvaltningsorganisationer (RFMO), som är internationella organ bestående av stater, regionala organisationer för ekonomisk integration (EU) och fiskeentiteter som har inrättats för att bevara fiskeresurserna ute i det öppna havet och säkra hållbarheten.

3. Genomförande

Utformningen av de rättsakter som ligger till grund för programmen kommer att förenklas mycket. En enda EMFF kommer att skapas, som inom en och samma ram integrerar alla befintliga fiske- och havsinstrument, med undantag av internationella fiskeavtal och EU:s medlemskap i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna. Härigenom möjliggörs större synergieffekter och mindre administration för programplanering, förvaltning, övervakning och utvärdering, både för medlemsstaterna och för kommissionen.

Vidare kommer den gemensamma strategiska ram, vari alla strukturfonder ingår, att göra att åtgärder som stöder havs- och fiskepolitiken kan programplaneras i andra fonder som ingår i ramen.

Antalet utgiftsområden med delad förvaltning kommer att utökas, vilket ger medlemsstaterna större flexibilitet och ett mer långsiktigt strategiskt perspektiv. EMFF kommer att ingå i den gemensamma strategiska ramen och partnerskapsavtalen som innefattar alla EU-medel med delad förvaltning.

4. Föreslaget budgetanslag för 2014–2020

Alla siffror i 2011 års fasta priser.

Europeiska havs- och fiskerifonden (EMFF) och internationella fiskeavtal/regionala fiskeri­förvaltnings­organisationer || 6,7 miljarder euro

Forskning och innovation

1. Politiska mål

Europa behöver spetsforskning och innovation som sträcker sig över nationsgränserna, kombinerar olika vetenskapliga discipliner, teknik och entreprenörsfärdigheter och lockar till sig begåvningar från hela världen. Forskning och innovation är viktiga för att stärka EU:s ställning på dagens snabbt föränderliga globaliserade marknader och för att hantera framtida utmaningar. Investeringar i forskning och innovation i Europa kommer att skapa nya arbetstillfällen och säkerställer hållbar tillväxt och konkurrenskraft för EU på lång sikt.

Vetenskapliga framsteg, ny teknik och innovation krävs också för att komma till rätta med utmaningar för samhället som kräver åtgärder, t.ex. klimatförändringen, en åldrande befolkning och resursbristen. Det rör sig om enorma problem som kräver betydande genombrott inom forskning och innovation, och vissa kan bara uppnås genom samordnade åtgärder på europeisk nivå. Tidigare EU-finansierad forskning har t.ex. fört samman experter från ledande forskningscentra runtom i Europa, vilket resulterat i ett innovativt sätt att upptäcka och behandla Alzheimers sjukdom. Sådana genombrott kommer att påverka EU-medborgarnas liv i grunden genom förbättringar i kvaliteten på hälso- och sjukvården, nya mönster för arbete och privatliv samt tryggare försörjning. Framgångsrik innovation som kan lösa dessa problem ger företagen enorma möjligheter att växa och skapa nya arbetstillfällen.

Men trots forskningens och innovationens grundläggande betydelse släpar EU efter jämfört med Förenta staterna och Japan. Kina, Brasilien och Indien är också på god väg att hinna ikapp. För att vända utvecklingen anges i Europa 2020-strategin målet att utgifterna för FoU ska öka till 3% av BNP till år 2020. En särskild prioritering är att öka företagsdriven forskning och innovation t.ex. genom att offentliga medel används för att stimulera till privata investeringar.

I samverkan med finansiering från medlemsstaterna och den privata sektorn kan EU-budgeten bidra väsentligt till att dessa mål uppnås och att den forskning och utveckling som bedrivs i EU ger ett bättre resultat.

2. Instrument

Ett viktigt steg för att modernisera EU-programmen för forskning och innovation är att inom en enda gemensam strategisk ram för forskning och innovation (nedan kallad gemenskapsstödramen) sammanföra de tre viktigaste befintliga initiativen och finansieringskällorna:

– Sjunde ramprogrammet.

– Innovationsdelen av ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation.

– Europeiska institutet för innovation och teknik.

I gemensskapsstödramen anges de strategiska målen för alla EU-åtgärder för finansiering av forskning och innovation. Den kommer att vara effektivare än nuvarande finansieringssystem, och kommer att genomföras genom harmoniserade regler och förfaranden. På detta sätt kopplas FoU-verksamheterna samman på ett konsekvent sätt, och EU-finansieringens betydelse kommer att öka. Gemenskapsstödramen kommer att öka mervärdet av EU:s insatser genom att man når den kritiska nivå av resurser, sakkunskap och kompetens inom forskning och innovation som inte kan uppnås på nationell nivå.

Genom att göra EU:s forskningsfinansiering enklare och enhetligare kommer gemenskapsstödramen också att vara mer gynnsam för små och medelstora företag och öppen för nya aktörer. Detta kommer att förbättra spridningen av den kunskap som krävs för innovation och beslutsfattande. Det kommer att göra det möjligt för gemensamma forskningscentret att bidra mer effektivt till beslutsfattandet. Det kommer att ge det internationella samarbetet en mer strategisk inriktning och stärka det europeiska området för forskningsverksamhet.

Inom denna övergripande ram kommer gemenskapsstödramen att omfatta direkt och indirekt forskning, vardera område uppbyggt kring tre separata men ömsesidigt förstärkande block i linje med prioriteringarna i Europa 2020-strategin:

(1) Excellens inom forskningsbasen. Detta block kommer att stärka EU:s högklassiga kompetens inom forskning genom att utveckla kompetens som finns i Europa och locka ledande forskare till Europa. Tonvikten kommer att ligga på ökat stöd till spetsforskning (via det europeiska forskningsrådet), framtida och framväxande teknik, färdigheter, utbildning och karriärutveckling för forskare (Marie Curie-åtgärder), och nätverksbyggande för, tillgång till och utveckling av prioriterade infrastrukturer för forskning (inbegripet e-infrastrukturer).

(2) Att hantera utmaningar för samhället. För att direkt svara på de utmaningar som identifierades i Europa 2020-strategin kommer detta block att stödja verksamheter som täcker hela spektrumet, från forskning till marknad. Det kommer att integrera innovationsåtgärder (pilotprojekt, demonstrationer, provningsanläggningar, stöd till offentlig upphandling och marknadslansering av innovation), tvärvetenskapliga tillvägagångssätt samt socioekonomisk och humanistisk forskning. Fokus kommer att ligga på demografiska förändringar, hälsa och välbefinnande, livsmedelssäkerhet och en biobaserad ekonomi, ren, säker och effektiv energi, smarta, miljövänliga och integrerade transporter, råvaruleveranser, resurseffektivitet och klimatåtgärder samt inkluderande, innovativa och säkra samhällen (inbegripet säkerhet på internet och att göra internet till en säkrare plats). Europeiska institutet för innovation och teknik kommer genom sina kunskaps- och innovationsgemenskaper att bidra starkt till hanteringen av dessa utmaningar.

(3) Skapa industriellt ledarskap och konkurrenskraftiga ramar. Att stödja och främja forskning och innovation på området grundläggande teknik som bedrivs av företag, tjänster och framväxande sektorer med ett starkt fokus på att uppmuntra den privata sektorn att investera i FoU samt att ta itu med problem som specifikt gäller små och medelstora företag. De prioriterade åtgärderna kommer att omfatta följande: öka strategiska investeringar och ledarskap inom nuvarande och framtida grundläggande och industriell teknik och tjänster med särskilt stöd för IKT (inklusive mikro-/nanoelektronik och fotonik), nanoteknik, avancerade material, avancerade tillverkningssystem, industriell bioteknik, rymdforskning och innovation och koldioxidsnål teknik och anpassningsteknik med särskilt beaktande av att säkerställa en integrerad strategi för viktig grundläggande teknik, underlätta tillgången till riskfinansiering och riskkapital (som bygger på faciliteten för riskdelning för sjunde ramprogrammet och finansieringsinstrument inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation) samt tillhandahålla EU-omfattande stöd till innovation i små och medelstora företag med stor tillväxtpotential.

Strategin ska omfatta både programstyrd verksamhet och mer öppna områden där sökande kan föreslå innovativa projekt och banbrytande lösningar.

3. Genomförande

I linje med idén med ett gemensamt strategiskt ramprogram för forskning och innovation kommer genomförandet att förenklas och standardiseras. Förenklingen gäller både finansieringsmetoder och administrativa regler för deltagande och spridning av resultat. De nya gemensamma reglerna kommer att gälla för de tre blocken inom den gemensamma strategiska ramen, samtidigt som hänsyn tas till de särskilda behov som Europeiska institutet för innovation och teknik har (och de flexibla regler det behöver) samt till de små och medelstora företagens särskilda behov. Den gemensamma strategiska ramen kommer att omfatta följande viktiga operativa inslag:

· En rationaliserad uppsättning finansieringsprogram och instrument kommer att användas inom den gemensamma strategiska ramen: de som fungerar väl ska främjas, de som har samma syften ska slås ihop och de som inte längre tjänar sitt syfte ska läggas ner. Liksom bidragsfinansiering kommer innovativa finansieringsinstrument att användas i större utsträckning. Hänsyn kommer också att tas till förkommersiell upphandling och priser.

· En enda uppsättning regler som täcker stödberättigande, redovisning, rapportering, och revision kommer att gälla över hela linjen. En ny avvägning kommer att göras mellan förtroende och kontroll samt mellan risktagande och undvikande av risker. För att minska den administrativa bördan för stödmottagarna kommer en radikalt förenklad metod för kostnadsersättning att införas. De ska bygga på bredast möjliga acceptans av stödmottagarnas vanliga redovisnings- och förvaltningspraxis och med större användning av engångsbelopp och schablonbelopp. Stödmottagarna ska utnyttja resultaten eller göra dem allmänt tillgängliga via lämpliga kanaler för informationsspridning.

· Projekt kommer att kunna inledas tidigare eftersom förhandlingsfaserna för urval och utvärdering kommer att vara mycket kortare. Enklare vägledning och rådgivning till sökande och deltagare kommer att tillhandahållas genom en unik IT-portal. Dessutom kommer stödstrukturer inom medlemsstaterna att rationaliseras för att inrätta en enda kontaktpunkt på det nationella språket för all verksamhet som bedrivs inom gemenskapsstödramen. Särskilda åtgärder kommer att införas för att bistå begåvade forskare och innovatörer som saknar erfarenhet av EU-finansiering. En enhetlig revisionsmetod kommer att tillämpas generellt för hela gemenskapsstödramen.

· Kvaliteten, effektiviteten och konsekvensen i genomförandet av gemenskapsstödramen kommer att stärkas genom en betydande entreprenad, genom att man bygger vidare på de framsteg som gjorts inom ramen för de nuvarande programmen. De genomförandeorgan som inrättats på grundval av de pågående programmen kommer att utvidgas för att stordriftsfördelar ska uppnås. Offentlig-privata partnerskap med industrin och offentlig-offentliga partnerskap med medlemsstaternas program kommer att utnyttjas i större utsträckning, bl.a. med hjälp av de nya möjligheter som den reviderade budgetförordningen erbjuder. Dessa partnerskap kommer att vila på ett starkt engagemang från alla parter att samla resurser, i syfte att främja investeringar inom strategiska områden och undvika att insatserna splittras.

· Strategisk anpassning av EU-resurser, nationella resurser och regionala resurser genom gemensam programplanering med medlemsstaterna kommer att öka mervärdet och investeringarnas effekt totalt sett.

· Ökad användning av innovativa finansieringsinstrument kommer att öka den privata sektorns investeringar i forskning och innovation, bland annat riskkapitalinvesteringar i innovativa högteknologiska företag, särskilt små och medelstora företag. Dessa kommer att skötas externt av Europeiska investeringsbanksgruppen eller andra internationella finansinstitut eller offentliga finansinstitut där minst en medlemsstat är aktieägare, i enlighet med de gemensamma reglerna för skuld och eget kapital.

På detta sätt räknar man med att omkring två tredjedelar av gemenskapsstödramens budget kan genomföras externt (cirka hälften under den nuvarande perioden), fördelat mellan de olika stödmekanismerna. Graden och typen av entreprenad bör bl.a. fastställas på grundval av hur det påverkar effektiviteten och den övergripande budgeten under förvaltning och kan medföra ytterligare förenkling av de regler som är tillämpliga på externaliserad förvaltning. Kommissionen skulle dock behålla det direkta förvaltningsansvaret, särskilt på områden med anknytning till viktiga politiska befogenheter.

Komplementaritet och synergieffekter med finansiering för forskning och innovation som kanaliseras via sammanhållningspolitiken kommer att säkerställas genom att klar åtskillnad görs mellan syftet med och metoderna för åtgärderna. Forskning och innovation är av central betydelse för välståndet och välbefinnandet i alla EU-regioner, och det är därför av intresse för alla medlemsstater att skapa utmärkta, starka och effektiva system för forskning och innovation. Åtgärder som vidtas på grundval av gemenskapsstödramen kommer att bidra till detta genom finansiering baserad på excellens i forskning och innovation, oberoende av geografiskt läge. De sammanhållningspolitiska insatserna kommer att förstärkas som det viktigaste instrumentet för att hantera uppbyggnad av FoU-kapacitet på regional nivå, inbegripet utveckling av forskningsinfrastrukturer genom en anslagsfördelning som baserar sig på förhandsbestämda anslag för stödberättigade regioner. Partnerskapsavtalen med medlemsstaterna kommer, tillsammans med gemenskapsstödramen, att stödja strategier för smart specialisering inriktade på de prioriteringar som anges i gemenskapsstödramen, på grundval av en bedömning av den regionala/lokala situationen. Detta ska ge en ”spetsforskningsstege” och med tiden leda till fler utmärkta forskare och innovatörer från de regioner (särskilt konvergensregionerna) som klarar att upprätta program som är helt anpassade till gemenskapsstödramen, men också öka kapaciteten för samtliga regioner att dra full nytta av sin innovationspotential. Ett lämpligt gränssnitt kommer också att fastställas med den gemensamma jordbrukspolitiken för att stödja forskning och innovation på jordbruksområdet, och med relevanta insatser från utbildning och andra EU-program, inbegripet säkerhet.

4. Föreslagna budgetanslag för 2014–2020

Siffror i 2011 års fasta priser.

Gemensam strategisk ram för forskning och innovation Varav Europeiska institutet för innovation och teknik || 80 miljarder euro 2,8 miljarder euro

Administration

Den administrativa rubriken i EU-budgeten finansierar verksamheten för alla EU-institutioner – Europaparlamentet (ca 20 %), Europeiska rådet och rådet (7 %), kommissionen (40 %) och övriga institutioner som domstolen, utrikestjänsten eller Europeiska ombudsmannen (15 %), samt pensioner (16 %) och Europaskolor (2 %).

Administrationskostnaderna utgör en relativt liten del av EU:s budget – 5,7 % av den nuvarande fleråriga budgetramen. Denna andel har inte förändrats i någon betydande utsträckning under de senaste åren, trots den största utvidgningen någonsin, ett ökande antal institutioner och organ över hela EU och nya arbetsuppgifter som av naturliga skäl leder till fler anställda och i förlängningen till fler pensionärer. Den administrativa delen av budgeten används till att betala löner och pensioner, löpande kostnader såsom byggnader, expertmöten, resekostnader, IT-system och andra därmed sammanhängande kostnader. Den täcker kostnaderna för översättning och tolkning för att driva en union med 23 språk. Det är också den del av budgeten som betalar för systemet med Europaskolor i flera medlemsstater.

Eftersom utgifterna för pensioner och Europaskolorna är av annan karaktär och påverkas av långsiktiga trender, presenteras i kommissionens förslag till flerårig budgetram de administrativa utgifter som är nödvändiga för driften av EU-institutionerna separat som en underrubrik inom rubrik 5 (exklusive pensioner och Europaskolor).

Kommissionen anser att det blir svårt men ändå är möjligt att begränsa ökningen av de administrativa kostnaderna (rubrik V i budgeten) under nästa programplaneringsperiod baserade på taken för 2013. För perioden 2014–2020 skulle detta innebära att de operativa administrativa utgifterna inte ökar, utan hänsyn till sådana kostnader som beror på framtida utvidgningar.

Under 2004 har Europeiska unionen genomfört en fullständig reform av sin förvaltning och gjort sin personallagstiftning till den modernaste i vår tid. En ny resultat- och meritbaserad karriärstruktur, en ny kontraktstatus för personal som sköter uppgifter som inte ingår i kärnverksamheten, en reform av pensionssystemet, nya arbetsmetoder och familjevänliga arbetsvillkor var bara några av de många förändringar som den första övergripande reformen av lagstiftningen om EU-förvaltningen sedan 1968 fört med sig. Denna reform gällde inte bara institutionerna utan också EU:s organ och myndigheter, som finns i nästan alla medlemsstater. Denna reform har gjort det möjligt för EU att spara ca 3 miljarder euro hittills. Den kommer att fortsätta att medföra besparingar i EU-budgeten på ca 5 miljarder euro fram till 2020.

Den senaste tidens händelser i den globala ekonomin och det därpå följande behovet av att konsolidera de offentliga finanserna kräver en särskild insats av alla offentliga förvaltningar och deras anställda för att förbättra effektiviteten och att anpassa sig till den förändrade ekonomiska och sociala situationen. Denna situation gäller även den europeiska offentliga förvaltningen och EU-instutionernas förvaltningar. Kommissionen har levt upp till detta ansvar under de senaste åren genom att följa en politik med anställningsstopp, genom att uppfylla nya politiska prioriteringar genom intern omplacering av personal, genom att införa verktyg och förfaranden för att förbättra sin interna organisation och effektivitet samt alldeles nyligen genom sitt förslag om att frysa sina administrativa utgifter för år 2012.

Utöver dessa administrativa åtgärder har kommissionen beslutat att föreslå ändringar av de gällande tjänsteföreskrifterna som kommer att göra det möjligt för alla institutioner, organ och myndigheter att göra ytterligare effektivitetsvinster och inbesparingar, samtidigt som den slår vakt om en europeisk offentlig förvaltning av högsta standard som utgör en attraktiv arbetsplats för medborgare från alla medlemsstater.

Kommissionen anser att ytterligare besparingar är nödvändiga och möjliga inom alla institutioner, organ och myndigheter. För att nå detta mål har kommissionen beslutat att föreslå en femprocentig minskning av personalen vid EU:s samtliga institutioner, organ och myndigheter. Detta kommer att vara ett av de viktigaste inslagen i bemödandena om att uppnå besparingar och är en del av ett övergripande incitament för alla institutioner att öka effektiviteten. Denna personalminskning ska kompenseras med en förlängning av arbetstiden utan kompenserande lönejusteringar.

Utmaningen att hejda ökningen av de administrativa utgifterna kommer dock att kräva ytterligare ändringar av de regler som gäller för EU-anställda. Kommissionen avser särskilt att vidta följande åtgärder:

· Ändra metoden för justering av lönerna samtidigt som den nuvarande högsta möjliga särskilda avgiften på 5,5 % som alla tjänstemän betalar förlängs.

· I linje med den demografiska utvecklingen i Europa höja pensionsåldern från 63–65 år och åldersgränsen för förtidspension från 55 till 58 år, samtidigt som det görs attraktivt att fortsätta arbeta till 67 år. Metoden för beräkning av procentsatsen för pensionsavgiften kommer också att anpassas till internationella bokföringsstandarder. Syftet med en sådan ändring är att ge institutionerna och medlemsstaten stabilare pensionsavgifter som är mindre känsliga för kortfristiga räntefluktuationer och därför mindre utsatta för tvära kast.

· Införa en tydlig koppling mellan ansvar och lönegrad: Karriärsystemet i tjänstegrupp AST kommer att omstruktureras så att de två högsta lönegraderna (AST 10 och 11) förbehålls tjänstemän som har det största ansvaret i denna kategori när det gäller personalfrågor, ekonomiskt ansvar eller samordning.

· Rekrytera tjänstemän och sekretariatspersonal som kontraktsanställda på permanent basis i stället för att de utnämns till tjänstemän på livstid. För att undvika eventuella bestående överlappningar mellan kontraktsanställda och tjänstemän som utför samma uppgifter kommer de renodlade kontorsuppgifterna så småningom att fasas ut för tjänstemännens del.

· Öka minimiantalet arbetstimmar per vecka från 37,5 till 40, samtidigt som man behåller det nuvarande maximiantalet 42 timmar per vecka. Denna förlängning av arbetstiden bidrar till att kompensera för den femprocentiga personalminskningen.

· Anpassa beräkningen av reseersättning.

När det gäller EU-organen vill kommissionen också föreslå vissa ändringar av tjänsteföreskrifterna i syfte att åstadkomma ett mer konsekvent och smidigare genomförande av tjänsteföreskrifterna som bättre tar hänsyn till EU-organens särdrag. Beroende på slutsatserna från den interinstitutionella arbetsgruppen för EU-myndigheter kan ytterligare åtgärder föreslås i framtiden, vilket skulle kunna medföra ytterligare besparingar i fråga om byråernas administrativa utgifter, vilket ska beaktas under motsvarande rubrik i EU-budgeten.

Kommissionen kommer att föreslå att dessa åtgärder genomförs från och med 2013, dvs. före programplaneringsperioden 2014–2020.

Föreslagna budgetanslag för 2014–2020

Siffror i 2011 års fasta priser.

Administration Varav || 62,6 miljarder euro

· Pensionsutgifter och Europaskolor || 12,1 miljarder euro

· Institutionernas administrativa utgifter || 50,4 miljarder euro

[1]               KOM (2010) 600 slutlig – antogs av kommissionen den 26 oktober 2010.

[2]               KOM (2009)82 slutlig och rådets slutsatser av den 30 november 2009 om en gemenskapsram för förebyggande av katastrofer i EU och rådets slutsatser från den 14 november 2008 om en europeisk utbildning för katastrofhantering.

[3]               KOM(2011) 112: Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050, 8 mars 2011.

[4]               På grundval av konsekvensbedömningen i färdplanen för 2050.

[5]               På grundval av erfarenheterna från NER 300-programmet som förväntas tillföra cirka 10 miljarder euro (varav 4–5 miljarder euro i form av intäkter från utauktioneringen av utsläppsrätter) för perioden 2011–2015 till stöd för avskiljning och lagring av koldioxid samt demonstrationsprojekt avseende förnybar energi.

[6]               KOM(2010) 614.

[7]               KOM (2010) 642.

[8]               Eurostats arbetslöshetsrapport av den 10 maj 2011 och Eurostats uppgifter angående Europe 2020-indikatorerna, 20 maj 2011.

[9]               Strukturfondernas gemensamma strategiska ram ska innefatta Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling samt Europeiska havs- och fiskerifonden.

[10]             Erfarenheterna hittills tyder på att återintegreringen ligger på cirka 40 % efter 12 månader och ytterligare positiva verkningar kan observeras på längre sikt.

[11]             I enlighet med budgetförordningen kräver dessa åtgärder inte någon särskild grundläggande rättakt för sitt genomförande. Anslagen till dem beslutas årligen av budgetmyndigheten.

[12]             Se separat informationsblad om klimatpolitiken för de föreslagna inslagen i delprogrammet för klimatåtgärder.

[13]             Miljöhandlingsplaner är lika med planer eller program för genomförandet av en specifik miljöpolitik i enlighet med kraven i EU:s miljödirektiv (t.ex. en prioriterad åtgärdsram enligt habitatdirektivet, förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt enligt vattenramdirektivet, avfallsminimeringsplaner enligt avfallsramdirektivet, luftreningsplaner för att uppnå luftkvalitetskraven i CAFE-lagstiftningen osv.) eller som utvecklas av myndigheterna i linje med EU:s rekommendationer (t.ex. hållbara stadsplaner, planer för integrerad förvaltning av kustområden osv.).

[14]             KOM(2011) 244.

[15]             Ryssland kommer fortsatt att få stöd för gränsöverskridande och regionalt samarbete inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet.

[16]             En minskning med 20 % av utsläppen av växthusgaser, en 20-procentig andel förnybar energi i EU:s slutliga energiförbrukning samt en 20-procentig ökning av energieffektiviteten fram till 2020.

[17]             För transportprojekt kommer medfinansieringssatserna att variera mellan transporttyper beroende på tillgången av projektfinansiering. Högre medfinansieringssatser kommer att användas för gränsöverskridande projekt. I konvergensregionerna kommer medfinansieringssatserna att grundas på de medfinansieringssatser för investeringar som tillämpats enligt de nya förordningarna för sammanhållnings- och strukturfonderna.

[18]             På grundval av erfarenheter av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa behövs uppskattningsvis medfinansiering på upp till 30 % för att få det slutliga investeringsbeslutet och sätta igång vanskliga gränsöverskridande projekt. Ett projekt som inte är kommersiellt bärkraftigt men som syftar till att öka försörjningstryggheten eller bryta isoleringen för vissa medlemsstater skulle den erforderliga nivån för medfinansiering till och med kunna vara högre (upp till 80 %).

Förord

Europeiska unionen arbetar dagligen för att bidra till att förverkliga det som våra 500 miljoner invånare längtar och strävar efter. Jag tror att det kan vara en kraft för förnyelse av en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft, i Europa och globalt. För att kunna göra detta behöver vi en budget som är innovativ. En budget som är utformad med hänsyn till globaliseringens nya realiteter. En budget som svarar mot dagens utmaningar och skapar möjligheter för morgondagen.

Detta är en innovativ budget. Jag uppmanar er att blicka bortom de traditionella rubrikerna och fokusera på hur vi genom hela budgeten kommer att förverkliga de mål för Europa 2020-strategin som vi har utarbetat tillsammans. Det är därför vi bryter med den kultur där vissa myndigheter tror sig ha rätt att använda medel enligt eget gottfinnande. Varje begäran måste numera ha en tydlig koppling till de mål och prioriteringar som vi kommit enats om tillsammans. På så sätt kan varje investerad euro användas för flera olika ändamål. En euro kan stärka sammanhållningen, främja energieffektiviteten och kampen mot klimatförändringen och samtidigt främja sociala syften, öka sysselsättningen och minska fattigdomen. Den kan ha en betydande hävstångseffekt på många områden.

Över hela Europa väljer regeringar, företag och familjer noga hur de använder sina pengar. Det är tid att noggrant tänka igenom var man kan skära ned och var man ska investera för framtiden. Vi måste vara återhållsamma, men samtidigt behövs också investeringar för tillväxten i Europa.

Europeiska unionen måste rätta mun efter matsäcken samtidigt som man investerar i framtiden. Vi har en relativt liten budget på bara ca 1 % av Europas samlade förmögenhet (mätt i BNI), dvs. en femtiondedel av medlemsstaternas budgetar. Men vi förväntas åstadkomma mycket med den budgeten och måste därför utnyttja den fulla potentialen i varenda euro.

I dag gör vi dessa val för perioden 2014–2020.

Den EU-budget vi lägger fram kommer inte att kosta skattebetalarna mer än tidigare. Men den kommer att ge mer i utbyte. Vi moderniserar EU-budgeten för att göra besparingar på vissa områden så att vi kan satsa mer på de prioriterade områden som verkligen har betydelse. Vi lägger fram en allvarligt syftande budget på områden där Europas insatser kan göra en verklig skillnad. Det är en budget som bygger på en europeisk logik som fokuserar på var vi kan utnyttja samverkanseffekter genom att använda pengar gemensamt och som finansierar åtgärder som skulle bli dyrare att finansiera separat på nationell nivå.

Den nya budgeten kommer att vara enklare, öppnare och mer rättvis. Vi föreslår en budget som kan skaffa fram privat finansiering. Och vi föreslår att sättet att finansiera budgeten ändras, genom att nya intäktsflöden skapas för att delvis ersätta de BNP-baserade bidragen från medlemsstaterna. Vi tror att detta kommer att erbjuda familjer och regeringar bättre villkor. Det kommer att vara en verkligt europeisk budget. En budget för integration. En budget där man undviker dubbla utgifter och som ger ett mervärde genom de synergier som uppstår då vi på EU-nivå kan besluta om åtgärder som inte kan genomföras utan detta europeiska perspektiv.

En stor del av budgeten kommer att vara inriktad på att få människor i arbete och ekonomin att växa, och den är kopplad till Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. Till exempel en facilitet för sammanlänkning av Europa ska finansiera de länkar som saknas på energi-, transport- och IT-området, och därmed stärka den inre marknadens integritet, förbinda öst med väst och norr med söder och skapa verklig territoriell sammanhållning till nytta för alla. Budgeten kommer att investera i europeisk intelligens genom att öka anslagen för utbildning, yrkesutbildning, forskning och innovation. Dessa områden är avgörande för Europas globala konkurrenskraft: de behövs för att vi ska kunna skapa morgondagens arbetstillfällen och idéer. I en värld där vi konkurrerar med andra block är det Europas bästa chans att slå samman de resurser som står till vårt förfogande, så att vi kan åstadkomma en konkurrensutsatt social marknadsekonomi som uppfyller målen för Europa 2020-strategin. Då våra ekonomier nu är mer beroende av varandra än någonsin tidigare har vi alla en roll att spela när det gäller att stärka den ekonomiska återhämtningen i våra respektive medlemsstater.

I linje med detta bekräftar den andel av budgeten som anslagits för jordbruk att det är fråga om ett verkligt gemensamt europeiskt politikområde av strategisk betydelse, där mer än 70 % av finansieringen inte längre är nationell och där EU-finansieringen blir billigare än om de 27 medlemsstaterna skulle bedriva sin egen nationella jordbrukspolitik. Den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att moderniseras för att tillhandahålla säkra och nyttiga livsmedel, skydda miljön och bättre gynna småbrukarna. Detta visar att varje investerad euro kan och måste tjäna många syften.

Världen krymper. Skiftande allianser och framväxande nya stormakter innebär att Europa måste göra mer för att få sin röst hörd. Vi vill investera för att hjälpa EU att engagera sig i världen. Vi vill ägna mer resurser åt vårt grannskap, och för att vi ska kunna uppfylla vårt åtagande att hjälpa de fattigaste i världen. Även om tiderna är svåra för oss här och nu, har de det ännu värre hela tiden.

Solidaritetstemat genomsyrar hela förslaget - solidaritet med de fattigaste medlemsstaterna och regionerna, solidaritet när det gäller att tillsammans ta itu med migrationsproblemen, solidaritet i fråga om energitrygghet och solidaritet med människor i tredjeländer.

Den allmänna uppfattningen att största delen av EU:s utgifter går till tjänstemän och byggnader är felaktig. Den sektorn utgör faktiskt bara 6 % av budgeten. Men jag anser att EU-institutionerna även bör visa solidaritet med EU-medborgarna, i en tid då det ställs stränga krav på sparåtgärder och maximal effektivitet på alla nivåer. Därför kommer de administrativa utgifterna inte att öka och därför ska antalet EU-anställda minska med 5 % under de närmaste sju åren.

Jag är övertygad om att vi lägger fram ambitiösa men ansvarsfulla förslag. Vi skär ned på vissa områden och satsar mer på de prioriterade områdena. Vi har motstått frestelsen att göra små ändringar som skulle leda till samma slags budget som tidigare. Allra främst är målet att ge EU-medborgarna valuta för pengarna.

Europaparlamentet, medlemsstaterna och kommissionen måste nu sätta sig kring förhandlingsbordet och omvandla förslagen till ett avtal. Jag väntar mig många svåra diskussioner under de närmaste månaderna, men om alla parter skrider till verket i en sann europeisk anda tror jag att vi kan enas om en vittsyftande och nyskapande budget som verkligen kan påverka människors liv.

José Manuel Durão Barroso

Europeiska kommissionens ordförande

1. Bakgrund

Kommissionen har i sitt arbete med att utarbeta Europeiska unionens framtida budget stått inför utmaningen att i det rådande klimatet av nationell åtstramning och budgetkonsolidering finansiera ett växande antal politikområden där åtgärderna blir mest effektiva på EU-nivå. Den föreslår därför en budget med en kraftfull alleuropeisk logik, som kan driva på tillväxtstrategin Europa 2020. Förslaget innehåller nya idéer om hur medlen ska spenderas och om hur EU-budgeten ska finansieras i framtiden, på ett sätt som potentiellt minskar den direkta inverkan på medlemsstaternas budgetar och omvandlar EU-budgeten till en verklig europeisk budget.

I kölvattnet av den ekonomiska och finansiella krisen har Europeiska unionen vidtagit omfattande åtgärder för att förbättra samordningen av den ekonomiska styrningen i syfte att understödja återhämtningen. Europaparlamentet och medlemsstaterna har erkänt fördelarna med att hantera det inbördes beroendet inom EU genom den strukturerade metod som fastläggs i den europeiska planeringsterminen för ekonomisk samordning. Nästa budgetram har utformats för att stödja denna process. Den anlägger ett långsiktigt perspektiv på Europas ekonomi som går utöver de nuvarande budgetproblemen i vissa medlemsstater. EU:s budget är inte en budget för ”Bryssel” – det är en budget för EU-medborgarna. Den är liten och investeras i medlemsstaterna för att gynna Europeiska unionen och dess medborgare. Den hjälper EU att genomföra sin tillväxtstrategi, eftersom den har en stark katalytisk effekt, särskilt om den utnyttjas för att uppnå målen i Europa 2020-strategin.

Huvudtemat för dessa förslag är smart och hållbar tillväxt för alla. Kommissionen föreslår att öka beloppen till forskning och innovation, utbildning och utveckling av små och medelstora företag. Den förslår att man ytterligare frigör den inre marknadens potential genom att ge den den infrastruktur som den behöver för att fungera i det tjugoförsta århundradet. Den föreslår att den gemensamma jordbrukspolitiken ska göras mer resurseffektiv, så att den inte bara tillhandahåller högkvalitativa livsmedel utan också hjälper oss att klara förvaltningen av vår miljö och till kampen mot klimatförändringen. Förslaget genomsyras också av tanken på solidaritet – solidaritet med de fattigaste medlemsstaterna och regionerna genom att större delen av utgifterna för sammanhållning inriktas på deras behov, solidaritet genom att tillsammans ta itu med migrationens utmaningar och hantera katastrofer, solidaritet i form av energitrygghet och solidaritet med människor i tredjeländer som behöver vårt stöd för sina omedelbara humanitära behov och sin långsiktiga utveckling.

Kommissionen delar Europaparlamentets[1] farhågor om att ”det sätt som systemet med egna medel har utvecklats på […] innebär att en oproportionellt hög tonvikt läggs vid nettobalansen mellan medlemsstaterna och sålunda strider mot principen om solidaritet inom EU, försvagar det gemensamma europeiska intresset och till stor del förbiser det europeiska mervärdet”. Genom dessa förslag försöker kommissionen föra in EU:s finanser på ett nytt spår – man börjar röra sig bort från en budget dominerad av bidrag grundade på bruttonationalinkomst och ger istället EU-budgeten en andel faktiska ”egna medel”, mer i linje med fördragsbestämmelserna som slår fast att budgeten ska finansieras helt av egna medel.

I sitt arbete med detta förslag till ny budgetram har kommissionen undersökt effekten av nuvarande finansieringsinstrument och program, genomfört breda samråd med berörda parter[2] och analyserat alternativa utformningar av instrument och program för nästa budgetram[3].

2. Den föreslagna fleråriga budgetramen

Vid sitt beslut om vilket totalbelopp som den ska föreslå för nästa budgetram har kommissionen tagit hänsyn till Europaparlamentets åsikt att ”en frysning av nästa fleråriga budgetram på 2013 års nivå … inte är ett genomförbart alternativ… [och att]… åtminstone fem procents ökning av resurserna är nödvändiga för nästa fleråriga budgetram”[4]. Kommissionen har också beaktat Europeiska rådets slutsatser[5] om att det är av stor vikt att ”den kommande fleråriga budgetramen återspeglar medlemsstaternas strävan efter konsolidering i avsikt att få underskottet och skulden att utvecklas i en mer hållbar riktning. [Det är nödvändigt att] se till att utgifter på europeisk nivå på lämpligt sätt bidrar till detta arbete, samtidigt som de olika institutionernas roll och behovet av att uppnå Europas mål respekteras”.

Kommissionen är övertygad om mervärdet av en finansiering på EU-nivå. Utgifterna inom den nuvarande budgetramen motsvarar bara 1 % av EU:s BNI och är små i förhållande till de alleuropeiska behov som regelbundet konstateras av Europaparlamentet och rådet. Kommissionen föreslår en budgetram med 1,05 % av BNI i åtaganden vilket motsvarar 1 % i betalningar från EU:s budget. Ytterligare 0,02 % i möjliga utgifter utanför budgetramen och 0,04 % i utgifter utanför budgeten leder till ett totalbelopp på 1,11 % av BNI: detta inbegriper finansiella belopp som bokförs för insatser vid kriser och nödsituationer (som inte kan förutses, såsom humanitära insatser) och utgifter som omfattas av särskilda bidrag från medlemsstaterna (t.ex. EUF vars fördelningsnyckel skiljer sig från den som finns i EU:s budget). Genom att föreslå denna budgetram, har kommissionen försökt hitta rätt balans mellan ambition och realism, med tanke på den tidsperiod under vilken budgeten förhandlas.

I enlighet med etablerad praxis för den fleråriga budgetramen lägger kommissionen fram sitt förslag uttryckt i framtida ekonomiska åtaganden. Det innehåller också närmare uppgifter om den förväntade betalningstakten i syfte att öka förutsebarheten, vilket är särskilt viktigt i en tid av budgetkonsolidering, vilket kräver en strikt kontroll över betalningsnivåerna vid nästa periods början.

Kommissionen har beslutat att föreslå följande budgetram för perioden 2014–2020:

·

3. Finansieringen av EU:s budget

Behovet av modernisering av budgetramen gäller inte bara utgiftsprioriteringarna och deras utformning, utan också finansieringen av EU:s budget, som ifrågasatts allt mer på senare år. I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt upprepas den ursprungliga föresatsen att EU ska finansieras helt av egna medel. Verkligheten är dock att mer än 85 % av EU:s finansiering idag baseras på statistiska aggregat som härleds från bruttonationalinkomsten (BNI) och mervärdesskatten. De ses allmänt som nationella bidrag som medlemsstaterna vill minimera. Detta har lett till att nettobidragsgivarna fått inställningen att de vill ”ha sina pengar tillbaka”, vilket har förvanskat logiken bakom EU-budgeten, och till att unionens övergripande solidaritetsprincip har ifrågasatts. Det har också lett till en alltför stor inriktning på nettobetalningar och nettobalanser och har gjort att EU:s budget inte fullt ut kan spela sin roll och tillföra ett mervärde till EU som helhet.

Det är dags att åter anpassa EU:s finansiering till principerna om autonomi, insyn och rättvisa, och att utrusta EU så att de överenskomna politiska målen kan uppnås. Syftet med förslaget om nya egna medel är inte att öka den totala EU-budgeten, utan att avlägsna sig från attityden om att vilja ”ha sina pengar tillbaka” och öka insynen i systemet. Det handlar inte om att ge EU budgetmässig autonomi, utan snarare om att återgå till finansieringsmekanismer som ligger närmare fördragens ursprungliga avsikt. Kommissionens förslag skulle således leda till en minskning av de direkta bidragen från medlemsstaternas budgetar.

I översynen av budgeten[6] upprättade kommissionen en icke uttömmande förteckning över möjliga finansieringskällor som gradvis skulle kunna ersätta de nationella bidragen och minska belastningen på de nationella budgetarna. Den angav också en rad kriterier som den kommer att använda i sina överväganden. Kommissionen har genomfört en omfattande analys av alternativen[7] och har beslutat att föreslå ett system med egna medel baserat på en skatt på finansiella transaktioner och ett nytt momsbaserat medel. Dessa nya egna medel skulle delvis finansiera EU:s budget och skulle kunna ersätta de befintliga komplicerade momsbaserade egna medlen, som enligt kommissionens förslag ska avskaffas, samt minska de BNI-baserade medlen. Närmare uppgifter om kommissionens förslag till rådets beslut om nya egna medel ges i den medföljande lagtexten[8]. I detta sammanhang stöder kommissionen Europaparlamentets uppmaning till en interparlamentarisk konferens med nationella parlament för att diskutera frågan.

Av ovan angivna skäl föreslår kommissionen också en viktig förenkling av problemet med rabatter och justeringar. Försök att minska skillnaderna mellan medlemsstaternas inbetalningar till EU:s budget och mellan intäkterna från olika EU-utgiftsområden leder till snedvridningar i budgeten och minskar dess kapacitet att tillföra ett mervärde. Det är därför som kommissionen, i linje med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Fontainebleu 1984, föreslår att begränsa bidragen från de medlemsstater som annars skulle drabbas av en budgetbörda som är alltför stor i förhållande till deras relativa välstånd.

4. Grundläggande principer för EU:s budget

EU:s budget skiljer sig från medlemsstaternas budgetar. EU tillhandahåller ingen direkt finansiering av sjuk- och hälsovård eller utbildning. EU-budgeten finansierar inte heller polisen eller försvaret på det sätt som de nationella budgetarna gör. EU:s budget har en alleuropeisk, och inte en nationell, logik. Dess relativa litenhet gör att den kan inriktas på de områden där den tillför ett stort mervärde[9]. Syftet med EU:s budget är inte att finansiera åtgärder som medlemsstaterna kan finansiera själva. Den finns eftersom det finns verksamhet som måste finansieras för att EU ska kunna fungera eller eftersom verksamheten kan utföras billigare och effektivare genom gemensam finansiering från EU-budgeten. EU:s budget har följande syften:

(a) Att finansiera gemensam politik som medlemsstaterna har enats om bör hanteras på EU-nivå (t.ex. den gemensamma jordbrukspolitiken).

(b) Att visa solidaritet mellan alla medlemsstater och regioner, att stödja utvecklingen av de svagaste regionerna, vilket också innebär att EU kan fungera som ett gemensamt ekonomiskt område (t.ex. genom sammanhållningspolitik).

(c) Att finansiera åtgärder för att slutföra den inre marknaden som inte ens de rikaste medlemsstaterna kan finansiera själva. EU:s budget möjliggör ett alleuropeiskt perspektiv snarare än ett rent nationellt perspektiv (t.ex. genom att finansiera alleuropeiska investeringar i infrastruktur). Den bidrar också till att man undviker dyrbar överlappning mellan olika nationella ordningar som delvis strävar efter samma mål.

(d) Att trygga synergier och stordriftsfördelar genom att underlätta samarbetet och bidra till gemensamma lösningar som medlemsstaterna inte kan tillhandahålla själva (t.ex. strävan efter världsledande forskning och innovation, samarbetet om inrikes frågor, migration och rättsliga frågor).

(e) Att ta itu med befintliga och framväxande utmaningar som kräver en gemensam, alleuropeisk hållning (t.ex. på områden som miljö, klimatförändringar, humanitärt bistånd, demografiska förändringar och kultur).

Mot denna bakgrund har kommissionen, i utarbetandet av nästa budgetram, tillämpat följande principer som den skisserade i 2010 års budgetöversyn:

· Ett fokus på resultat i fråga om viktiga politiska prioriteringar.

· Fokus på mervärde på EU-nivå.

· Fokus på effekter och resultat.

· Ömsesidiga fördelar i hela Europeiska unionen.

EU:s budget är ett uttryck för ”politik i siffror”. Således måste finansieringen gå hand i hand med det befintliga regelverket och de politiska prioriteringarna på de relevanta områdena. Finansieringen måste ge de förväntade resultaten – de offentliga myndigheterna har inte någon automatisk rätt att få medel som de sedan kan spendera som de vill. De mottar istället EU-finansiering för att de ska kunna nå gemensamt uppställda EU-mål. De program och de instrument som ingår i detta förslag till budgetram har därför omformats för att se till att deras resultat och effekter driver på EU:s viktigaste politiska prioriteringar. Nästa uppsättning finansiella program och instrument kommer framför allt att kännetecknas av en inriktning på resultat, ökad användning av villkorlighet och en förenkling av genomförandet.

· Resultaten kommer att ha ett tydligt samband med genomförandet av Europa 2020-strategin och uppnåendet av målen i denna. Detta innebär att programmen inriktas på ett begränsat antal viktiga prioriteringar och åtgärder som leder till att en kritisk massa uppnås. Splittring och okoordinerade åtgärder måste undvikas. När så är möjligt kommer befintliga program att slås samman (t.ex. när det gäller inrikes frågor, utbildning och kultur) eller omformas (t.ex. forskning och sammanhållning) för att säkerställa en integrerad programplanering och enhetliga mekanismer för genomförande, rapportering och kontroll.

· Förenkling: De nuvarande finansieringsreglerna har utvecklats inte bara på grund av behovet av ansvarsskyldighet när det gäller hur offentliga medel används, utan också för att ta hänsyn till tidigare problem. Resultatet är en mångfald och en komplexitet som är svår att genomföra och kontrollera. Denna komplexitet medför en tung administrativ börda för mottagarna och för kommissionen och medlemsstaterna, vilket kan få den oönskade effekten att minska viljan att delta och även försena genomförandet. Arbete pågår för att förenkla både de allmänna bestämmelserna (budgetförordningen) och de sektorspecifika reglerna.

· Villkorlighet: För att sätta fokus på resultaten snarare än på utgångspunkterna, kommer villkorlighet att införas i program och instrument. Detta är särskilt relevant för de stora utgiftsområdena sammanhållningspolitik och jordbruk, där medlemsstaterna och mottagarna kommer att behöva visa att de mottagna medlen används för att EU:s politiska prioriteringar ska uppnås på ett bättre sätt. Mer allmänt kommer kommissionen att trygga samstämmigheten mellan EU:s övergripande ekonomiska politik och EU:s budget, särskilt för att undvika situationer där EU-finansieringens effektivitet undergrävs av osund makroekonomisk politik.

· Att mobilisera investeringar: Genom att samarbeta med den privata sektorn om innovativa finansiella instrument kan man förstärka inverkan av EU:s budget och möjliggöra fler strategiska investeringar så att EU:s tillväxtpotential ökas. Erfarenheterna av arbete särskilt med Europeiska investeringsbanksgruppen (EIB-gruppen) samt nationella och internationella offentliga finansinstitut har varit positiva och kommer att tas tillvara i nästa budgetram. Genom garantier och riskdelningsarrangemang kan den finansiella sektorn tillhandahålla mer eget kapital och låna mer pengar till innovativa företag, eller till infrastrukturprojekt. På så sätt kan sådana finansiella instrument också bidra till den övergripande utvecklingen av finansmarknaden efter krisen.

5. De viktigaste nyheterna

Kommissionens ambition för nästa EU-budget är att använda pengarna på ett annat sätt, med större tonvikt på resultat och utförande, och att inrikta sig på att genomföra Europa 2020-dagordningen genom striktare villkorlighet i sammanhållningspolitiken och genom mer miljöanpassade direkta betalningar till bönderna. Nästa budget bör moderniseras genom att medel omfördelas till prioriterade områden såsom alleuropeisk infrastruktur, forskning och innovation, utbildning och kultur, säkerställande av EU:s yttre gränser och politiska prioriteringar för yttre förbindelser såsom EU:s grannskap. Den tar itu med övergripande politiska prioriteringar, såsom miljöskydd och kampen mot klimatförändringen, som en integrerad del av alla huvudsakliga instrument och ingripanden. Fullständiga uppgifter om strategin på varje politikområde ges i det medföljande dokumentet som utgör del II av detta meddelande. I följande avsnitt anges de huvudsakliga ändringar som kommer att göras på de viktigaste utgiftsområdena.

5.1. Horisont 2020: En gemensam strategisk ram för forskning, innovation och teknisk utveckling

EU står inför en avsevärd innovationsklyfta[10], som man måste ta itu med om EU ska kunna konkurrera med andra utvecklade ekonomier och tillväxtekonomier. EU som helhet släpar efter Japan och Förenta staterna i fråga om ett antal nyckelindikatorer, såsom antalet registrerade patent, antalet exporterade medel- till högteknologiska produkter och den procentandel av BNP som spenderas på forskning och utveckling.

Forskning och innovation bidrar till att skapa arbetstillfällen, välstånd och livskvalitet. Även om EU är ledande på många teknikområden, står vi inför allt större utmaningar från både traditionella konkurrenter och tillväxtekonomier. Forskningsinsatser sammanförs i gemensamma program och kan således ge resultat som enskilda medlemsländer inte själva kan åstadkomma.

Utmaningen är att främja ökade investeringar i forskning och utveckling i hela EU, så att man når det överordnade målet i Europa 2020-strategin om att investera 3 % av BNP. EU måste också förbättra sina resultat när det gäller att omvandla vetenskapliga rön till patenterade processer och produkter för användning inte bara i högteknologiska branscher utan, kanske ännu viktigare, också i traditionella sektorer. Detta kräver insatser från de offentliga myndigheterna, den privata sektorn och forskarsamfundet. Genom bildandet av Europeiska forskningsrådet inledde kommissionen en omfattande översyn av EU:s strukturer för forskningsförvaltning, vilken nu ger positiva resultat. Kommissionen föreslår att man ska gå längre och omorganisera EU:s nuvarande finansieringsinstrument för forskning och innovation (i synnerhet ramprogrammet för forskning och programmet för konkurrenskraft och innovation) för att stärka banden med fastställda politiska målsättningar och förenkla förfarandena för genomförandet. Detta kommer också att minska den administrativa bördan på mottagarna.

Kommissionen föreslår att den framtida finansieringen av forskning och innovation ska grundas på följande tre huvudområden med fast grund i Europa 2020-strategin:

· Spetskompetens i den vetenskapliga basen.

· Att lösa samhällsproblem.

· Att skapa industriellt ledarskap och öka konkurrenskraften.

En gemensam strategisk ram (som kommer att kallas Horisont 2020) ska eliminera fragmenteringen och öka samstämmigheten, även med de nationella forskningsprogrammen. Den kommer att kopplas nära till centrala sektorspolitiska prioriteringar, t.ex. hälsa, livsmedelssäkerhet och bioekonomi, energi och klimatförändringar. Europeiska institutet för innovation och teknik kommer att vara en del av Horisont 2020-programmet och kommer att spela en viktig roll när det gäller att sammanföra de tre sidorna av kunskapstriangeln – utbildning, innovation och forskning – genom sina kunskaps- och innovationsgemenskaper. Ett inslag i det nya synsättet på forskningsfinansiering kommer att vara en ökad användning av innovativa finansiella instrument, efter det framgångsrika exemplet med finansieringsinstrumentet för riskdelning.

Kommissionen föreslår att 80 miljarder euro anslås till det gemensamma strategiska ramverket för finansiering av forskning och innovation för perioden 2014–2020. Denna finansiering kommer att kompletteras av ett viktigt stöd till forskning och innovation inom strukturfonderna. Exempelvis används under 2007–2013 runt 60 miljarder euro på forskning och innovation i Europas regioner och en liknande nivå kan förväntas i framtiden.

5.2. Solidaritet och investeringar för hållbar tillväxt och sysselsättning

Sammanhållningspolitiken är ett viktigt uttryck för solidaritet med EU:s fattigare och svagare regioner – men den är mer än så. En av EU:s främsta framgångar har varit dess förmåga att höja levnadsstandarden för alla sina medborgare. EU gör detta inte bara genom att hjälpa fattigare medlemsstater och regioner att utvecklas och växa utan också genom sin roll i integrationen av den inre marknaden vars storlek innebär att alla delar av EU, rika som fattiga, stora som små, får del av marknader och stordriftsfördelar. Kommissionens utvärdering av tidigare utgifter har visat på många exempel på mervärde och tillväxt och investeringar som skapar arbetstillfällen, vilket inte skulle ha kunnat ske utan stöd från EU:s budget. Resultaten visar dock också på en viss kringspridning och brist på prioritering. I en tid när de offentliga medlen är knappa och behovet av tillväxtökande investeringar är större än någonsin har kommissionen beslutat att föreslå viktiga förändringar av sammanhållningspolitiken.

Sammanhållningspolitiken har också en nyckelroll för att de övergripande och detaljerade målen i Europa 2020-strategin ska uppnås i hela EU. Kommissionen föreslår ett ökat fokus på resultat och en effektivisering av sammanhållningsutgifterna genom att man mer systematiskt knyter sammanhållningspolitiken till målen i Europa 2020-strategin. Dessutom föreslås en ny regionkategori, ”övergångsregioner”, som ska ersätta det nuvarande systemet med utfasning och infasning. Denna kategori kommer att omfatta alla regioner med en BNP per capita på mellan 75 % och 90 % av genomsnittet i EU-27.

Arbetslöshet och fortsatt utbredd fattigdom innebär att det krävs åtgärder på EU-nivå och nationell nivå. Unionen står inför allt större utmaningar i fråga om bristande kompetens, otillfredsställande resultat i den aktiva arbetsmarknadspolitiken och i utbildningssystemen, social utslagning av marginaliserade grupper och låg rörlighet på arbetsmarknaden, och det finns behov av både politiska initiativ och konkreta stödåtgärder. Många av dessa utmaningar har accentuerats ytterligare till följd av den finansiella och ekonomiska krisen, den demografiska utvecklingen och migrationstendenserna samt den snabba tekniska utvecklingen. Om de inte åtgärdas på ett effektivt sätt innebär de en stor utmaning i fråga om social sammanhållning och konkurrenskraft. Det är därför avgörande att tillväxtfrämjande investeringar i infrastruktur, regional konkurrenskraft och företagsutveckling åtföljs av åtgärder som rör arbetsmarknadspolitik, allmän och yrkesinriktad utbildning, social delaktighet, arbetstagares, företags och entreprenörers anpassningsförmåga samt administrativ kapacitet.

Därför har Europeiska socialfonden (ESF) en nyckelroll och det föreslås att medlemsstaterna åläggs att fastställa det sätt på vilket olika finansieringsinstrument ska bidra till att de övergripande målen i Europa 2020-strategin uppnås, bl.a. genom att man fastställer en undre gräns för den andel av stödet inom strukturfonderna som ska tillfalla ESF för varje regionkategori (25 % för konvergensregionerna, 40 % för övergångsregionerna, 52 % för konkurrenskraftregioner, baserat på att Sammanhållningsfonden fortsatt kommer att utgöra en tredjedel av anslagen för sammanhållningspolitiken i stödberättigade medlemsstater, om man bortser från territoriellt samarbete). Tillämpningen av dessa andelar leder till en lägsta total andel för ESF på 25 % av den budget som anslås till sammanhållningspolitiken, dvs. 84 miljarder euro. ESF kommer att kompletteras med ett antal instrument som förvaltas direkt av kommissionen, t.ex. Progress och Euresnätverket för att främja skapandet av arbetstillfällen.

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en flexibel fond utanför budgeten men inom budgetramen, som stöder arbetstagare som friställts till följd av förändrade globala handelsmönster och hjälper dem att hitta ett nytt jobb så snabbt som möjligt. De belopp som krävs varierar från år till år, vilket är skälet till att kommissionen föreslår att hålla fonden utanför budgetramen. Fonden kan också användas för att hjälpa dem i jordbrukssektorn vars utkomstmöjligheter kan påverkas av globaliseringen.

För att effektivisera utnyttjandet av EU:s medel och i linje med det territoriella tillvägagångssättet i Lissabonfördraget, föreslår kommissionen att en gemensam strategisk ram ska fastställas för alla strukturfonder i syfte att omvandla Europa 2020-målen till investeringsprioriteringar. Syftet med detta är att blåsa liv i Lissabonfördragets mål om territoriell sammanhållning. Konkret föreslår kommissionen att ett partnerskapsavtal ska ingås med varje medlemsstat. I avtalen kommer partnerna på nationell och regional nivå att åta sig att använda de anslagna medlen för genomförandet av Europa 2020-strategin, en resultatbaserad ram mot vilken framstegen när det gäller åtaganden kan bedömas.

Det bör därför finnas en stark koppling till de nationella reformprogrammen och de stabilitets- och konvergensprogram som utarbetas av medlemsstaterna, samt de landspecifika rekommendationer som antagits av rådet på grundval av detta. För att garantera att effekten av sammanhållningsutgifterna inte undergrävs av osund makroekonomisk politik, kommer villkor knutna till den nya ekonomiska styrningen att komplettera de sektorsspecifika, på förhand fastställda villkor som anges i varje avtal.

Avtalen kommer att innehålla tydliga mål och indikatorer samt ett begränsat antal villkor (både på förhand fastställda villkor och villkor som sammanhänger med uppnåendet av resultaten så att dessa kan övervakas), och innefatta ett åtagande att varje år redovisa framstegen i de årliga rapporterna om sammanhållningspolitiken. Finansieringen kommer att inriktas på ett begränsat antal prioriteringar: konkurrenskrafts- och övergångsregionerna skulle i första rummet rikta hela sitt budgetanslag, med undantag för ESF, på energieffektivitet, förnybara energikällor samt små och medelstora företags konkurrenskraft, medan konvergensregioner skulle använda sina anslag på ett något bredare spektrum av prioriteringar (som, när så krävs, skulle omfatta institutionell kapacitetsuppbyggnad).

I syfte att förbättra resultaten kommer nya bestämmelser om villkorlighet att införas för att se till att EU-finansieringen inriktas på resultat och skapar starka incitament för medlemsstaterna att uppnå de övergripande och detaljerade målen i Europa 2020-strategin via sammanhållningspolitiken. Villkorligheten kommer ta sig uttryck i både på förhand fastställda villkor, som måste ha lagts fast innan medel kan utbetalas, och ”efterhandsvillkor”, som innebär att ytterligare medel kan frigöras beroende på vilka resultat som uppnås. Om framsteg inte sker när det gäller att uppfylla dessa villkor kommer medlen att tillfälligt eller definitivt dras in.

Villkoren kommer att grunda sig på resultat och incitament att genomföra de reformer som krävs för att garantera en effektiv användning av de finansiella medlen. För att öka inriktningen på resultat och uppnåendet av Europa 2020-målen kommer 5 % av sammanhållningsbudgeten att sättas av och under en halvstidsöversyn anslås till de medlemsstater och regioner som har uppfyllt milstolparna i sina program i fråga om uppnåendet av de av programmens målsättningar som sammanhänger med de övergripande och detaljerade målen i Europa 2020-strategin. Milstolparna kommer att definieras i enlighet med sammanhållningspolitikens regelverk.

Erfarenheterna av den nuvarande budgetramen visar att många medlemsstater har svårigheter att utnyttja stora volymer av EU-medel under en begränsad tidsperiod. Förseningar i samband med utarbetandet av projekt, åtaganden och utgifter har lett till en betydande eftersläpning av oanvända anslag i slutet av den nuvarande finansieringsperioden. Dessutom har den finanspolitiska situationen i vissa medlemsstater gjort det svårare att frigöra medel för nationell medfinansiering. Kommissionen föreslår följande åtgärder för ett bättre utnyttjande av medlen:

· Att begränsa anslagen till sammanhållningspolitiken till 2,5 % av BNI.

· Att tillåta en tillfällig ökning av medfinansieringssatsen på 5–10 procentenheter när en medlemsstat mottar finansiellt bistånd i enlighet med artikel 136 eller 143 i EUF-fördraget, och därigenom minska den insats som krävs av de nationella budgetarna i en tid av budgetkonsolidering, samtidigt som den totala nivån på EU-finansieringen bibehålls.

· Att införa vissa villkor i partnerskapsavtalen rörande förbättring av den administrativa kapaciteten.

För nästa fleråriga budgetram föreslår kommissionen att den största andelen av sammanhållningsmedlen inriktas på de fattigaste regionerna och medlemsstaterna. Den föreslår också att de regioner som inte längre kommer att ha ställning som ”konvergensregioner” ska bistås genom att man begränsar den nedsättning av stödnivån som skulle följa av en omedelbar övergång till en ställning som ”konkurrenskraftsregion”. Kommissionen föreslår därför att de bör få behålla två tredjedelar av sina tidigare anslag inom nästa budgetram. Dessa regioner, tillsammans med andra regioner med liknande BNP-nivåer (mellan 75 och 90 % av BNP-genomsnittet i EU) skulle utgöra en ny kategori av ”övergångsregioner”.

Kommissionen föreslår att 376 miljarder euro anslås för utgifter inom ramen för sammanhållningspolitikens instrument för perioden 2014–2020. Detta belopp omfattar följande: · 162,6 miljarder euro för konvergensregioner. · 38,9 miljarder euro för övergångsregioner. · 53,1 miljarder euro för konkurrenskraftsregioner. · 11,7 miljarder euro för territoriellt samarbete. · 68,7 miljarder euro för Sammanhållningsfonden. 40 miljarder euro för fonden för ett sammankopplat Europa (se punkt 5.3 nedan) Europeiska socialfonden (på grundval av formeln 25/40/52 per regionkategori) kommer att tilldelas minst 25 % av anslaget för sammanhållningspolitiken, utan hänsyn till fonden för ett sammankopplat Europa, dvs. 84 miljarder euro. Utanför budgetramen: · 3 miljarder euro för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. · 7 miljarder euro för Europeiska solidaritetsfonden.

5.3. Ett sammankopplat Europa

En fullt fungerande inre marknad är beroende av en modern, högpresterande infrastruktur som förbinder Europa framför allt på områdena transport, energi och informations- och kommunikationsteknik (IKT).

Uppskattningsvis 200 miljarder euro behövs för att slutföra de transeuropeiska energinäten, 540 miljarder euro för investeringar i det transeuropeiska transportnätet och över 250 miljarder euro för investeringar i IKT under perioden 2014–2020. Samtidigt som marknaden kan och bör tillhandahålla merparten av de nödvändiga investeringarna, finns ett behov av att hantera marknadsmisslyckanden – att fylla kvardröjande luckor, undanröja flaskhalsar och garantera tillfredsställande gränsöverskridande förbindelser. Erfarenheterna visar dock att de nationella budgetarna aldrig kommer att ge tillräckligt hög prioritet åt gränsöverskridande investeringar som omfattar flera länder och som behövs för att utrusta den inre marknaden med nödvändig infrastruktur. Det är ytterligare ett exempel på det mervärde som EU:s budget tillför. Den kan trygga finansieringen av de alleuropeiska projekt som knyter samman centrum och periferi till förmån för alla.

Kommissionen har därför beslutat att föreslå att en fond för ett sammankopplat Europa inrättas för att påskynda den infrastrukturutveckling som EU behöver. Dessa tillväxtfrämjande förbindelser kommer att ge bättre tillgång till den inre marknaden och häva isoleringen av vissa ekonomiska ”öar”. Exempelvis är de delar av EU som ännu inte är kopplade till de viktigaste el- och gasnäten beroende av investeringar som görs i andra medlemsstater för sin energiförsörjning. Fonden för ett sammankopplat Europa kommer också att ge ett viktigt bidrag till en tryggad energiförsörjning, genom att säkerställa alleuropeisk tillgång till olika källor och leverantörer inom och utanför unionen. Det kommer också att bidra till genomförandet av det nya begreppet territoriell sammanhållning som infördes genom Lissabonfördraget. Europaomfattande tillgång till höghastighetsnät för IKT och alleuropeiska IKT-tjänster kommer också att leda till att man får bukt med splittringen av den inre marknaden och underlätta för små och medelstora företag att söka efter tillväxtmöjligheter utanför hemmamarknaden.

Fonden för ett sammankopplat Europa kommer att finansiera på förhand fastställd och prioriterad transport-, energi- och IKT-infrastruktur i EU:s intresse, och både fysisk och informationsteknisk infrastruktur, i överensstämmelse med kriterierna för hållbar utveckling. En preliminär förteckning över den föreslagna infrastrukturen (felande länkar) bifogas detta förslag.

Fonden för ett sammankopplat Europa kommer att förvaltas centralt och finansieras genom en särskild budget och genom belopp som öronmärkts för transporter i Sammanhållningsfonden. Nivåerna på medfinansieringen från EU:s budget kommer att vara högre för investeringar i ”konvergensregioner” än för investeringar i ”konkurrenskraftsregioner”. Lokala och regionala infrastrukturer kommer att vara kopplade till EU:s prioriterade infrastruktur som sammankopplar alla medborgare i hela EU, och kan (med)finansieras genom strukturfonderna (Eruf och/eller Sammanhållningsfonden, beroende på situationen i varje medlemsstat/region). Med tanke på bristen på infrastruktur i de nya medlemsstaterna har kommissionen beslutat att föreslå ett relativt oförändrat anslag för Sammanhållningsfonden. Detta kommer att bidra till att främja transportinvesteringar i stödberättigade regioner och stödja kontakter mellan dem och resten av EU.

Fonden för ett sammankopplat Europa erbjuder möjligheter för användning av innovativa finansieringsinstrument för att påskynda och säkra större investeringar än vad som kan uppnås endast genom offentlig finansiering. Kommissionen kommer att bedriva ett nära samarbete med EIB och andra offentliga investeringsbanker för att kombinera finansieringen av dessa projekt. Kommissionen kommer särskilt att främja användningen av EU-projektobligationer[11] som ett sätt att påskynda genomförandet av dessa viktiga projekt.

Vissa av infrastrukturprojekten i EU:s intresse måste passera genom grannskaps- och kandidatländer. Kommissionen kommer att föreslå förenklade metoder för sammankoppling och finansiering av dem genom det nya instrumentet, i syfte att säkerställa enhetlighet mellan interna och externa instrument. Detta kräver integrerade regelverk så att finansieringen av berörda projekt kan tillhandahållas från olika rubriker i EU:s budget.

Kommissionen föreslår att 40 miljarder euro anslås till fonden för ett sammankopplat Europa för perioden 2014–2020, vilket ska kompletteras med ytterligare 10 miljarder euro som öronmärkts för transportinvesteringar i Sammanhållningsfonden. Detta belopp omfattar 9,1 miljarder euro för energisektorn, 31,6 euro miljarder euro för transport (inklusive 10 miljarder euro i Sammanhållningsfonden) och 9,1 miljarder euro för IKT.

5.4. En resurseffektiv gemensam jordbrukspolitik

Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) är ett av EU:s verkligt få gemensamma politikområden. Den syftar till att åstadkomma en hållbar jordbrukssektor i Europa genom att öka dess konkurrenskraft, säkerställa en tillfredsställande och trygg livsmedelsförsörjning och bevara miljön och landsbygden, samtidigt som jordbruksbefolkningen tillförsäkras en rimlig levnadsstandard. Den ersätter jordbrukspolitiken i de 27 medlemsstaterna och innebär besparingar för de nationella budgetarna, eftersom direkt stöd till jordbrukarna tillhandahålls genom EU:s budget utan nationell medfinansiering.

De ändringar som föreslås av den gemensamma jordbrukspolitikens finansiering innebär att den i högre grad blir en del av Europa 2020-strategin, samtidigt som stabila inkomster för jordbrukare säkerställs. I framtiden kommer jordbruksbudgeten inte bara att användas för att öka produktiviteten inom jordbruket, säkerställa en skälig levnadsstandard för bönderna, stabilisera marknaderna, trygga försörjningen och se till att varorna når konsumenterna till rimliga priser, utan kommer också att stödja en hållbar förvaltning av naturresurser och klimatpolitiken, samt främja en balanserad regional utveckling i hela Europa. De tre delarna av Europa 2020-strategin – smart och hållbar tillväxt för alla – kommer att vävas in i nästa fas av den gemensamma jordbrukspolitikens utveckling.

De ändringar som kommissionen föreslår syftar till ett rättvisare och mer rättfärdigt stödsystem i hela EU, där jordbruks- och miljöpolitik knyts samman för en hållbar skötsel av landskapet och där man säkerställer att jordbruket fortsätter att bidra till en livskraftig landsbygdsekonomi. Under åren har man i den gemensamma jordbrukspolitiken infört ett antal skyldigheter och plikter som egentligen hör till andra politikområden. Kommissionen kommer att ta tillfället i akt i samband med den nya budgetramen för att åter fokusera den gemensamma jordbrukspolitikens på dess kärna och på ny verksamhet. Exempelvis har de medel som går till livsmedelssäkerhet flyttats till rubrik 3 i budgeten och livsmedelsbistånd till utsatta grupper kommer i framtiden att finansieras genom rubrik 1 när det passar bättre med Europa 2020-strategins mål att minska fattigdomen. Kommissionen kommer att föreslå att räckvidden för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ska utvidgas till att omfatta stöd till jordbrukare vars utkomstmöjligheter kan påverkas av globaliseringen.

Den gemensamma jordbrukspolitikens grundläggande struktur med två pelare kommer att bibehållas. De viktigaste ändringar som kommissionen föreslår är följande:

Miljövänligare direktstöd: För att se till att den gemensamma jordbrukspolitiken bidrar till uppnåendet av EU:s miljö- och klimatmål kommer 30 % av direktstödet att ges under förutsättning att det görs en ”miljöanpassning”, vilket går utöver tvärvillkoren i den nuvarande lagstiftningen. Detta innebär att alla jordbrukare måste använda metoder som gynnar miljön och som kommer att fastställas i lagstiftning och kommer att kunna verifieras. En avsevärd förskjutning av jordbrukssektorn i mer hållbar riktning kommer således att ske, i och med att jordbrukarna erhåller utbetalningar för att tillhandahålla kollektiva nyttigheter till övriga medborgare.

Konvergens i betalningarna: För att säkerställa en jämnare fördelning av direktstödet, samtidigt som man beaktar de skillnader som fortfarande finns i lönenivåer och kostnaderna för insatsvaror, kommer direktstödet per hektar gradvis att anpassas. Detta kommer att uppnås på följande sätt: Under perioden kommer alla medlemsstater med direkta utbetalningar som ligger under 90 % av genomsnittet att minska skillnaden mellan nuvarande nivå och denna nivå med en tredjedel. Denna konvergens kommer att finansieras proportionellt av alla medlemsstater som mottar ett direktstöd som ligger över EU-genomsnittet. Tilldelningen av medel för landsbygdsutveckling kommer likaledes att ses över på grundval av mer objektiva kriterier och bättre inriktas på målen för politiken. Detta kommer att garantera en rättvisare behandling av jordbrukare som bedriver samma verksamhet. För att den gemensamma jordbrukspolitiken ska kunna hantera de utmaningarna som följer av de ekonomiska, sociala, miljömässiga och geografiska särdragen för Europas jordbruk under det tjugoförsta århundradet och effektivt bidra till att Europa 2020-målen uppnås kommer kommissionen att lägga fram förslag om att tillåta flexibilitet mellan de två pelarna.

En begränsning av de direkta betalningarna genom att begränsa det grundläggande skikt av direkt inkomststöd som stora jordbruksföretag kan få, samtidigt som man tar hänsyn till stordriftsfördelarna med större strukturer och den direkta sysselsättning som dessa strukturer genererar. Kommissionen föreslår att besparingarna återanvändas i budgetanslagen för landsbygdsutveckling och bevaras i de nationella anslagen i de medlemsstater där de har sitt ursprung.

Kommissionen anser att dessa nya inslag kan inbegripas i den gemensamma jordbrukspolitikens nuvarande struktur med två pelare. En bättre inriktning av politiken torde leda till en effektivare användning av tillgängliga ekonomiska resurser. Den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken, som omfattar landsbygdsutveckling, kommer att fortsätta att bidra till nationella och/eller regionala behov och samtidigt återspegla EU:s prioriteringar, och kommer, liksom övriga strukturfonder, att omfattas av de resultatbaserade villkorlighetsbestämmelser som bygger på Europa 2020-strategin. Under perioden efter 2013 kommer Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) att ingå i den gemensamma strategiska ramen för samtliga strukturfonder och i de avtal som planeras med alla medlemsstater. Genom att man betonar den territoriella dimensionen av den socioekonomiska utvecklingen och kombinerar alla tillgängliga EU-medel i ett enda avtal kommer den ekonomiska utvecklingen av landsbygdsområden i hela EU att understödjas bättre i framtiden.

Slutligen föreslår kommissionen en omstrukturering av de marknadsåtgärder som för närvarande omfattas av den första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken. Det europeiska jordbruket står idag inför en rad utmaningar, i synnerhet behovet av att reagera på oförutsebara omständigheter eller underlätta de anpassningar som krävs enligt internationella handelsavtal. Av dessa skäl föreslår kommissionen att man skapar två instrument utanför den fleråriga budgetramen vilka kommer att omfattas av samma påskyndade förfarande som reserven för katastrofbistånd, nämligen en nödmekanism för att reagera på krissituationer (t.ex. problem med livsmedelssäkerheten) och ett nytt tillämpningsområde för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

Kommissionen föreslår att 281,8 miljarder euro anslås för den första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken och 89,9 miljarder euro för landsbygdsutveckling för perioden 2014–2020. Denna finansiering kommer att kompletteras med ytterligare 15,2 miljarder euro: · 4,5 miljarder euro för forskning och innovation på området säkra livsmedel, bioekonomin och hållbart jordbruk (inom den gemensamma strategiska ramen för forskning och innovation). · 2,2 miljarder euro för livsmedelssäkerhet under rubrik 3. · 2,5 miljarder euro för livsmedelsbistånd till de sämst ställda under rubrik I. · 3,5 miljarder euro i en ny reserv för kriser inom jordbrukssektorn. · Upp till 2,5 miljarder euro i Europeiska globaliseringsfonden.

5.5. Investeringar i humankapital

Europa 2020-strategins övergripande mål om att öka antalet personer med högre utbildning och minska antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid kommer inte att uppnås utan större investeringar i humankapitalet. Det största finansiella bidraget från EU:s budget till investeringar i människor kommer från Europeiska socialfonden. Utöver dess verksamhet finns det utrymme för att öka EU:s stöd till alla nivåer av formell utbildning och lärande (skolor, högre utbildning, yrkesutbildning, vuxenutbildning) samt till informell och icke-formell utbildning. En av de största framgångarna för handlingsprogrammet för livslångt lärande, Erasmus Mundus och Ungdom, är ökningen av gränsöverskridande rörlighet i utbildningssyfte. För att höja kompetensnivån och för att bidra till att bekämpa den höga ungdomsarbetslösheten i många medlemsstater kommer de åtgärder som för närvarande stöds genom programmet Leonardo da Vinci (som hjälper människor att dra nytta av utbildning i ett annat EU-land t.ex. när det gäller grundläggande yrkesutbildning samt att utveckla och överföra innovativa strategier från en medlemsstat till en annan) att främjas inom nästa budgetram. För närvarande finns det mycket lite finansiellt stöd för dem som vill studera på magisternivå i en annan medlemsstat. Kommissionen kommer att föreslå att man, med medverkan av EIB, ska utveckla ett innovativt program för garantier till magisterstudenter som studerar utomlands. Därför föreslår kommissionen att man ska förstärka gemenskapens program för allmän och yrkesinriktad utbildning och öka de medel som anslås för denna verksamhet.

EU:s finansiering av verksamhet inom kultur och medier stöder det gemensamma europeiska kulturarvet och bidrar till att öka spridningen av europeiskt skapande inom och utanför EU. De nuvarande programmen spelar en unik roll när det gäller att stimulera gränsöverskridande samarbete, främja ömsesidigt lärande och göra dessa sektorer mer professionella. Den kulturella och kreativa sektorns växande ekonomiska roll ligger helt i linje med målen i Europa 2020-strategin.

Den nuvarande strukturen för program och instrument är dock splittrad. De har kännetecknats av en uppsjö av småskaliga projekt och några av dem saknar tillräcklig kritisk massa för att kunna ha en varaktig inverkan. Det finns också en del överlappningar mellan åtgärderna, vilket har lett till ökade förvaltningskostnader och förvirrat potentiella sökande.

Därför föreslår kommissionen att man ska rationalisera och förenkla den nuvarande strukturen genom att föreslå ett enda, integrerat program för utbildning, yrkesutbildning och ungdom. Man kommer att fokusera på att utveckla människors kompetens och rörlighet. Av samma skäl kommer också synergieffekter att föras in i de kulturrelaterade programmen.

Ansökningsförfarandena samt övervakningen och utvärderingen av projekten kommer att förenklas, bl.a. genom att projekten handhas av nationella kontor.

Kommissionen föreslår att 15,2 miljarder euro anslås till utbildning och 1,6 miljarder euro till kultur för perioden 2014–2020. Denna finansiering kommer att kompletteras av ett viktigt stöd till forskning och innovation inom ramen för strukturfonderna. Exempelvis användes under 2007–2013 runt 72,5 miljarder euro på allmän och yrkesinriktad utbildning i Europas regioner och en liknande nivå kan förväntas i framtiden.

5.6. Hantering av migrationsutmaningarna

Inrikes frågor (säkerhet, migration och förvaltningen av de yttre gränserna) har ökat stadigt i betydelse under senare år. Detta är också ett av de områden där stora förändringar har skett till följd av Lissabonfördraget. Deras betydelse bekräftades genom Stockholmsprogrammet[12] och dess handlingsplan[13].

Målet att skapa ett område utan inre gränser, där EU-medborgarna och tredjelandsmedborgare med laglig rätt till inresa och vistelse kan resa in, röra sig fritt, bo och arbeta tryggt förvissade om att deras rättigheter respekteras fullt ut och att deras säkerhet är tryggad, är av största vikt. Samtidigt har allmänhetens oro när det gäller olaglig migration och integration vuxit. En framåtblickande politik för laglig invandring och integration är avgörande för att öka EU:s konkurrenskraft och sociala sammanhållning, berika våra samhällen och skapa möjligheter för alla. Det är även fortsatt en prioritet att slutföra arbetet med ett säkrare och effektivare gemensamt europeiskt asylsystem som speglar våra värderingar. Detta är allmänt sett ett område där det finns ett uppenbart mervärde i att utnyttja EU:s budget.

För nästa fleråriga budgetram föreslår kommissionen att strukturen på utgiftsinstrumenten förenklas genom att antalet program minskas till två pelare, varvid en migrations- och asylfond och en fond för inre säkerhet inrättas. Båda fonderna kommer att ha en yttre dimension som ska säkerställa fortsatt finansiering, som börjar i EU och fortsätter i tredjeländer, t.ex. vidarebosättning av flyktingar, återtagande och regionala skyddsprogram. Kommissionen föreslår också en övergång från årlig programplanering i riktning mot flerårig programplanering, vilket skulle leda till en minskad arbetsbörda för kommissionen, medlemsstaterna och de slutliga stödmottagarna.

Lissabonfördraget föreskriver EU-samarbete i kampen mot kriminella nätverk, människohandel och vapen- och narkotikasmuggling samt i fråga om civilskydd, för att garantera ett bättre skydd för människor och miljön vid stora naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor. Ökningen av antalet katastrofer som drabbar de europeiska medborgarna innebär att det krävs mer systematiska insatser på europeisk nivå. Kommissionen föreslår därför en ökning av effektiviteten, enhetligheten och synlighet hos EU:s katastrofinsatser.

Kommissionen föreslår att 8,2 miljarder euro anslås för inrikes frågor och 455 miljoner euro för civilskydd och den europeiska insatskapaciteten vid nödsituationer för perioden 2014–2020.

5.7. EU som global partner

Vad som händer utanför EU:s gränser kan direkt påverka EU-medborgarnas välstånd och säkerhet, och gör det också. Det ligger därför i EU:s intresse att aktivt påverka världen omkring oss, även med hjälp av finansiella instrument.

Lissabonfördraget innebär en nystart för EU:s förbindelser med resten av världen. Inrättandet av ett ämbete med en hög representant som också är vice ordförande i kommissionen, med en stark samordnande roll, härrör från önskan att få ett enat och effektivt samspel med våra internationella partner på grundval av de vägledande principerna om demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, mänskliga värdighet, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och internationell rätt. EU kommer att fortsätta att främja och försvara de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen i andra länder. Att försvara dessa värderingar är en viktig del av EU:s yttre åtgärder.

En annan central prioritering är att iaktta EU:s formella åtagande om att ägna 0,7 % av bruttonationalprodukten (BNP) åt utvecklingsbistånd genom att bibehålla denna andel av EU:s budget som en del av den gemensamma ansträngning som EU som helhet gör fram till 2015, och därigenom ta ett avgörande steg mot att uppnå millennieutvecklingsmålen. Ett panafrikanskt instrument kommer att inrättas inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete till stöd för genomförandet av den gemensamma strategin för Afrika och Europa, som är inriktad på det tydliga mervärde som finns i region- och kontinentöverskridande verksamhet. Det kommer att vara tillräckligt flexibelt för att möjliggöra bidrag från EU:s medlemsstater, afrikanska stater, finansinstitut och den privata sektorn. Dessutom kommer finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete att inriktas på utrotning av fattigdomen och uppnåendet av millennieutvecklingsmålen i de berörda regionerna i världen.

EU:s insatser måste anpassas efter de enskilda omständigheterna. Bland våra partner finns allt från utvecklade ekonomier till de minst utvecklade länderna som behöver särskilt bistånd från EU. I enlighet med det nyligen offentliggjorda meddelandet[14] inom den europeiska grannskapspolitiken har EU åtagit sig att på lång sikt inrätta ett område med stabilitet, välstånd och demokrati i sitt grannskap. De historiska händelserna i arabvärlden kräver också en varaktig investering till stöd för den omvandling som så uppenbart ligger i vårt och deras intresse. EU kommer att öka sitt krisförebyggande arbete för att bevara freden och stärka den internationella säkerheten.

Våra instrument kan också underlätta EU:s kontakter med tredjeländer om frågor av globalt intresse, t.ex. klimatförändring, miljöskydd, olaglig migration och regional instabilitet, och göra det möjligt för EU att snabbt och effektivt reagera på naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor runtom i världen. EU har åtagit sig att bidra ekonomiskt till att uppfylla sina internationella åtaganden när det gäller klimatförändring och biologisk mångfald. En omfattande uppstramning av instrumenten ägde rum under 2003 och har börjat leda till bättre resultat. Kommissionen anser inte att ytterligare en stor förändring av den rättsliga strukturen är nödvändig för nästa fleråriga budgetram, även om vissa förbättringar föreslås och de totala investeringarna ökas.

För att återspegla de pågående internationella förändringarna föreslår kommissionen att man ändrar inriktning på finansieringen av programmen i industrialiserade länder och tillväxtekonomier och i stället inrättar ett nytt partnerskapsinstrument för att stödja våra intressen i resten av världen. Detta kan ge EU:s företag större möjligheter genom att konvergens på handels- och lagstiftningsområdet främjas i de fall där finansiering kan bidra till att stärka EU:s ekonomiska förbindelser runt om i världen. Det kommer att garantera att europeiska företag kan dra nytta av den ekonomiska omvandling som pågår i många delar av världen, som skapar unika möjligheter men också medför en mycket hård konkurrens.

EU:s humanitära bistånd erkänns nu i Lissabonfördraget som en självständig politik på området för EU:s yttre åtgärder, vilken tillför ett stort mervärde. En samstämmig, kompletterande och samordnad EU-strategi för humanitärt bistånd borgar för att de knappa resurserna används effektivt för att tillgodose de behov som fastställts och understöder strävan mot effektivare internationella humanitära insatser. Ökningen av antalet naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor och deras ekonomiska effekter kräver systematiska insatser på europeisk nivå för att stärka beredskapen och bygga ut insatskapaciteten, såväl inom som utanför EU. Kommissionen föreslår att insatser vid samt förebyggande och hantering av kriser ska ske inom ramen för instrumentet för humanitärt bistånd, och att civilskyddsmekanismen ska användas för att åtgärda naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor, vilka kommer att fortsätta att inträffa även i framtiden i takt med att klimatförändringens effekter blir mer kännbara.

Kommissionen anser att finansieringsinstrumenten på vissa interna politikområden, såsom utbildning och migration, även bör användas för att stödja åtgärder i tredjeländer, på grund av de uppenbara fördelarna med att rationalisera och förenkla tillvägagångssättet.

Kommissionen föreslår att 70 miljarder euro anslås för externa instrument för perioden 2014–2020. Utanför budgetramen: · Europeiska utvecklingsfonden (AVS-staterna), 30 miljarder euro. · Europeiska utvecklingsfonden (utomeuropeiska länder och territorier), 321 miljoner euro. · Globala fonden för klimatfrågor och biologisk mångfald. · Reserven för katastrofbistånd, 2,5 miljarder euro.

5.8. Poster med en specifik ställning

Det finns olika sätt att finansiera verksamhet som genomförs i EU:s namn eller som en del av EU:s politik. Av flera skäl finansieras vissa verksamheter genom en annan budgetnyckel eller av endast vissa medlemsstater. I detta förslag till flerårig budgetram vill kommissionen också peka på ett antal utgiftsförslag med en särskild status.

5.8.1. Europeiska utvecklingsfonden

Genom Europeiska utvecklingsfonden (EUF) finansieras utvecklingsbistånd till EU:s partner bland utvecklingsländerna. Fonden har traditionellt finansierats utanför EU-budgeten för att avspegla de särskilda historiska förbindelser som vissa medlemsstater har med olika delar av världen. Under nuvarande omständigheter (Cotonouavtalet, som ligger till grund för EUF:s bistånd till AVS-länderna, löper ut 2020) anser kommissionen att villkoren för att fullständigt införliva EUF i budgeten ännu inte är uppfyllda. Detta kommer också att bidra till att synliggöra de absoluta belopp som tillhandahålls i utvecklingsbistånd. Det förslås också att den demokratiska kontrollen av EUF ska förbättras genom att fonden anpassas till instrumentet för utvecklingssamarbete, samtidigt som man tar hänsyn till särdragen hos detta instrument.

5.8.2. Storskaliga projekt

Erfarenheten har visat att storskaliga projekt av EU-intresse har en tendens att bli oproportionerligt kostsamma för EU:s begränsade budget. På grund av deras särskilda karaktär överskrider de ofta de ursprungliga kostnadsberäkningarna, vilket leder till ett behov av att finna ytterligare finansiering. Detta utlöser i sin tur ett behov av att omfördela medel som redan har öronmärkts för andra prioriterade behov. Detta är inte en hållbar lösning och kommissionen har därför beslutat att komma med alternativa förslag för den framtida finansieringen av vetenskapliga projekt i stor skala, där man gör åtskillnad mellan Galileo och andra projekt.

EU är ensam ägare till Galileoprojektet och en tillräcklig budget för dess framtida behov föreslås som en del av detta paket. Fortsatta ansträngningar kommer att krävas för att hålla kostnaderna under kontroll. Detta kommer att säkerställas genom förordningen om den fleråriga budgetramen. Projektet bör vara fullt utbyggt och driftsfärdigt i början av nästa budgetram, då nya förvaltningsformer bör övervägas på längre sikt.

Kommissionens föreslår att projekt såsom Iter och GMES ska finansieras utanför den fleråriga budgetramen efter 2013, eftersom deras kostnader och/eller kostnadsöverskridanden är för stora för att kunna täckas enbart av EU:s budget. På så sätt kommer EU att kunna fortsätta att fullt ut uppfylla sina internationella åtaganden.

6. Instrument och genomförande 6.1. Förenkling för att uppnå bättre resultat

Genomförandeförfarandena och kontrollkraven för EU:s program måste garantera ansvarsskyldigheten, men också vara kostnadseffektiva. Förändringar under åren har lett till ett system som nu allmänt betraktas som alltför komplicerat och som ofta inte uppmuntrar till deltagande och/eller försenar genomförandet. Mot denna bakgrund har kommissionen beslutat att föreslå en radikal förenkling över hela den kommande budgetramen. Det är viktigt att den framtida rättsliga grunden för alla sektoriella program har rätt balans mellan de politiska målen, metoderna för genomförandet och kostnaderna för förvaltning och kontroll. Framför allt kommer villkoren för uppnåendet av de politiska målen att fastställas på ett kostnadseffektivt sätt, samtidigt som man garanterar tydliga villkor för stödberättigande, ansvarsskyldighet och en lämplig kontrollnivå som begränsar risken för fel och bedrägerier till en rimlig nivå till en rimlig kostnad.

Alla meningsfulla förenklingar av användningen av EU:s medel kommer att kräva gemensamma insatser från samtliga institutioner när det gäller att granska både de allmänna reglerna i budgetförordningen och de sektorsspecifika bestämmelser som håller på att utarbetas. Men förenklingsinsatser på EU-nivå kommer inte att få full effekt om de inte åtföljs av parallella insatser på nationell nivå, till exempel på områden med gemensam förvaltning. Kommissionen kommer att utfärda ett särskilt meddelande om förenkling i slutet av 2011 när alla dess sektorsspecifika förslag har lagts fram.

6.1.1. Minskning av antalet program

Ett första sätt att uppnå detta mål är att minska antalet separata program och instrument. Flera politiska mål kan uppnås utan att det behövs en mångfald instrument för att genomföra dem och utan stora skillnader i förvaltningsbestämmelser från ett program till ett annat. Komplexa program som inte har varit framgångsrika kommer att antingen ges en förenklad och mer ändamålsenlig utformning eller avskaffas. Detta tillvägagångssätt föreslås på ett antal områden: havsfrågor och fiske, rättsliga frågor och grundläggande rättigheter, inrikes frågor, utbildning och kultur.

6.1.2. Olika instrument sammanförs inom en enda ram

Ett annat sätt att förenkla förvaltningen av programmen är att sammanföra dem i en enhetlig ram med gemensamma regler, och att minimera eventuella undantag eller särdrag. Några exempel:

· Kommissionen föreslår att de tre huvudsakliga finansieringskällorna för forskning och innovation (det nuvarande sjunde ramprogrammet, den nuvarande innovationsdelen av programmet för konkurrenskraft och innovation samt Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT)) sammanförs inom en gemensam strategisk ram för forskning och innovation.

· För fonder med gemensam förvaltning (Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och den framtida europeiska havs- och fiskerifonden) kommer en gemensam strategisk ram att ersätta den nuvarande metoden att fastställa separata uppsättningar av strategiska riktlinjer för de olika instrumenten.

6.1.3. Externalisering

Kommissionen föreslår också att man i större utsträckning ska använda befintliga genomförandeorgan. Revisionsrätten har bekräftat att dessa organ tillhandahåller tjänster på ett bättre sätt och ökar EU:s synlighet. Användningen av genomförandeorganen är särskilt relevant för fortsättningen av de nuvarande mindre program som ännu inte har externaliserats och som innefattar en kritisk massa av enhetliga och standardiserade operationer, eftersom stordriftsfördelar kan uppnås. Detta innebär inte att man ska skapa nya genomförandeorgan, utan att man vid behov ser över de befintliga organens uppgifter. Denna strategi används t.ex. i förslagen för utbildnings- och kulturprogrammen.

6.1.4. Integrering av prioriteringar inom olika politikområden

För att målen inom vissa politikområden, däribland klimatåtgärder, miljö, konsumentpolitik och grundläggande rättigheter, ska uppnås på ett optimalt sätt måste prioriteringarna integreras i en rad instrument på andra politikområden. Exempelvis måste målen för klimatåtgärderna och miljöpolitiken avspeglas i instrument för att garantera att de bidrar till att skapa en koldioxidsnål, resurseffektiv och klimattålig ekonomi som ökar Europas konkurrenskraft, skapar fler och mer miljövänliga arbetstillfällen, stärker energitryggheten och ger hälsofördelar. På området för utvecklingssamarbete kommer klimat- och miljöfrågor, särskilt biologisk mångfald, att integreras i alla relevanta program.

Följaktligen kommer den relevanta andelen av EU:s budget att öka till följd av en effektiv integration av prioriteringar i alla EU:s viktigaste politikområden (t.ex. sammanhållning, forskning och innovation, jordbruk och yttre samarbete). Eftersom samma åtgärd kan och bör ha till syfte att uppnå olika mål parallellt, kommer integrationen av prioriteringar att främja synergieffekter i användningen av medel för olika prioriteringar och leda till ökad enhetlighet och kostnadseffektivitet i utgifterna.

6.1.5. En effektivare förvaltning

Administrativa utgifter står för närvarande för 5,7 % av de löpande utgifterna. Denna budget finansieras Europeiska unionens samtliga institutioner – Europaparlamentet (20 %), Europeiska rådet och rådet (7 %), kommissionen (40 %) och de mindre institutionerna och organen (15 %). Kommissionen har för sin del gjort betydande ansträngningar under de senaste tio åren för att omorganisera förvaltningen av sina personal- och budgetresurser och för att effektivisera användningen. Reformen från 2004 har hittills inneburit besparingar på 3 miljarder euro och kommer, i takt med att den får ett allt större genomslag, att leda till besparingar på ytterligare 5 miljarder euro fram till 2020. Som en del av kommissionens pågående åtagande att begränsa kostnaderna för förvaltningen av EU:s politik har den agerat utifrån principen om ”ingen tillväxt” av personalen sedan 2007.

Kommissionen föreslår en ytterligare förenkling och rationalisering av förvaltningen av EU:s institutioner, byråer och organ att göra dem till en modern, effektiv och dynamisk organisation i enlighet med målen i Europa 2020-strategin. Med tanke på påfrestningarna på medlemsstaternas budgetar och med beaktande av neddragningarna i utgifterna för de nationella offentliga förvaltningarna har kommissionen sett över de administrativa utgifterna i alla institutioner för att kartlägga ytterligare källor till effektivitet och kostnadsminskningar. Den har beslutat att föreslå en minskning med 5 % av personalnivåerna vid varje institution/tjänst och organ som en del av den kommande budgetramen. Tillsammans med andra effektivitetsvinster, kommer detta att minimera de administrativa kostnadernas andel i nästa budgetram.

Utan att vänta tills nästa fleråriga budgetram inleds 2014 har kommissionen beslutat att föreslå ett antal ändringar av de tjänsteföreskrifter som gäller för tjänstemännen i EU:s institutioner. Dessa omfatta en ny metod för beräkning av anpassningen av löner, ökad arbetstid (från 37,5 till 40 timmar per vecka) utan kompenserande lönejusteringar, en höjning av pensionsåldern och modernisering av vissa föråldrade villkor i linje med liknande tendenser i medlemsstaternas förvaltningar. Kommissionen håller på att utarbeta ett förslag till förordning som först ska diskuteras med personalens företrädare som en del av den normala sociala dialogen och sedan formellt läggas fram för Europaparlamentet och rådet för antagande så snart som möjligt.

7. Varaktighet, struktur och flexibilitet i den fleråriga budgetramen

Med hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt har kommissionen beslutat att föreslå att nästa budgetram ska omfatta sju år. Detta kommer att stärka kopplingen till att målen i Europa 2020-strategin uppnås i tid. Kommissionen kommer 2016 att lägga fram en bedömning av genomförandet av den fleråriga budgetramen, som om nödvändigt ska åtföljas av lämpliga förslag. Kommissionen föreslår att de rubriker som använts i budgetramen för 2007–2013 omarbetas för att avspegla målen i Europa 2020-strategin.

Kommissionen är enig med Europaparlamentet om att det krävs mer flexibilitet inom och mellan olika budgetrubriker för att göra det möjligt för Europeiska unionen att hantera nya utmaningar och för att underlätta beslutsprocessen inom institutionerna. Kommissionen föreslår därför fem instrument som inte ingår i budgetramen (reserven för katastrofbistånd, flexibilitetsmekanismen, solidaritetsfonden och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, och ett nytt instrument för att reagera på krissituationer inom jordbruket) samt några ytterligare ändringar som presenteras i det åtföljande förslaget till förordning om budgetramen och det nya interinstitutionella avtalet om samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning. Dessutom kommer den att föreslå att de framtida rättsliga grunderna för de olika instrumenten ska inbegripa en omfattande användning av delegerade akter för att ge större flexibilitet i förvaltningen av politiken under finansieringsperioden, samtidigt som befogenheterna för den lagstiftande maktens två grenar respekteras.

Å andra sidan måste man i programförvaltningen ta större hänsyn till behovet av en mer noggrann planering av framtida utgifter och undvika att eftersläpningen av framtida betalningar ökar alltför mycket. Kommissionen kommer därför att föreslå åtgärder för att säkerställa striktare regler för den finansiella planeringen och förvaltningen av EU-finansierade program, särskilt inom strukturfonderna, varvid hänsyn även tas till medlemsstaternas ansvar i förvaltningen av dessa medel.

8. Slutsats

I de medföljande lagstiftningstexterna lägger kommissionen fram förslag till en förordning om en ny flerårig budgetram, ett interinstitutionellt avtal om budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt ett beslut om egna medel (med relevanta genomförandebestämmelser).

Under månaderna fram till utgången av 2011 kommer den strategi som skisseras i detta meddelande att beskrivas ingående i lagstiftningsförslag om de finansiella programmen och instrumenten på de enskilda politikområdena.

Europaparlamentet och rådet uppmanas att godkänna riktlinjerna i detta meddelande och i förhandlingarna vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att de relevanta rättsakterna, däribland de sektoriella finansiella programmen och instrumenten, antas i tid så att den nya fleråriga budgetramen kan genomföras på ett smidigt sätt från och med den 1 januari 2014. Kommissionen kommer att föreslå nödvändiga anpassningar av denna ram, om, som väntat, Republiken Kroatien blir medlem i Europeiska unionen innan nästa fleråriga budgetram träder i kraft.

[1]               Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om ”Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla”.

[2]               Se t.ex. närmare uppgifter om samrådsprocessen före antagandet av översynen av EU:s budget, http://ec.europa.eu/budget/reform/issues/read_en.htm.

[3]               Närmare uppgifter om kommissionens utvärdering av utgifterna inom budgetramen för 2007–2013 och dess analys av de aktuella förslagens effekter finns i det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, SEK(2011) 868.

[4]               Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om ”Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla”.

[5]               Slutsatser från Europeiska rådets möte den 29 oktober 2010.

[6]               KOM(2010) 700.

[7]               För närmare uppgifter se det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, SEK(2011) 876.

[8]               KOM(2011) 510.

[9]               Exempel på mervärdet av EU:s finansiering finns i det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar SEK(2011) 867.

[10]             Se 2011 års rapport om innovationsunionens konkurrenskraft, SEK(2011) 739.

[11]             För ytterligare uppgifter se det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar SEK(2011) 868.

[12]             Rådets dokument 17024/09.

[13]             KOM(2010) 171.

[14]             KOM(2011) 303.