21.2.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 50/30

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 februari 2009”En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer” (1) och dess konsekvensbedömning (2), samt kommissionens arbetsdokument av den 14 december 2007 om förstärkning av EU:s varningssystem (3),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 16 september 2009 om skogsbränderna under sommaren 2009 (4), den 4 september 2007 om naturkatastrofer (5), den 7 september 2006 om skogsbränder och översvämningar (6), den 5 september 2002 om översvämningskatastrofen i Europa (7), den 14 april 2005 om torkan i Portugal (8), den 12 maj 2005 om torkan i Spanien (9), den 8 september 2005 om naturkatastrofer (bränder och översvämningar) i Europa (10), och sina resolutioner av den 18 maj 2006 om naturkatastrofer (bränder och översvämningar) – jordbruksaspekter (11), – regionala utvecklingsaspekter (12) och – miljöaspekter (13), sin resolution av den 11 mars 2010 om de stora naturkatastroferna i den autonoma regionen Madeira och effekten av stormen Xynthia i Europa (14) samt sin ståndpunkt av den 18 maj 2006 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (15),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 16 juni 2008 om förstärkning av unionens insatskapacitet vid katastrofer (16), och punkterna 12 till 15 i slutsatserna från ordförandeskapet efter Europeiska rådets möte den 15 och 16 juni 2006 i Bryssel om EU:s förmåga att hantera nödsituationer, kriser och katastrofer (17),

—

med beaktande av beslut 2007/162/EG, Euratom av den 5 mars 2007 om inrättande av ett finansiellt instrument för civilskydd (18),

—

med beaktande av rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (19) (Seveso II-direktivet),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker (20) (översvämningsdirektivet),

—

med beaktande av rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (21) (MKB-direktivet),

—

med beaktande av Hyogo-handlingsplanen 2005–2015: Uppbyggnad av nationers och samhällens motståndskraft mot katastrofer, som antogs den 22 januari 2005 i Kobe, Hyogo (22),

—

med beaktande av konventionen om biologisk mångfald som antogs den 5 juni 1992 i Rio de Janeiro,

—

med beaktande av f.d. artikel 196 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0227/2010), och av följande skäl:

A.

Det förebyggande arbetet måste bli en allt viktigare del av katastrofhanteringen och få ökad social betydelse.

B.

Naturkatastroferna drabbar ekosystemen och den biologiska mångfalden, påverkar den hållbara utvecklingen och äventyrar den sociala sammanhållningen.

C.

Den intensiva markanvändningen, den oorganiserade tillväxten av industrier och städer, flykten från landsbygden, ökenspridningen och den ökade förekomsten av extrema väderfenomen bland andra faktorer, gör medlemsstaterna och särskilt konvergensregionerna mer sårbara för katastrofer, både naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan.

D.

Klimatförändringarna utgör grunden för allt fler naturkatastrofer (översvämningar, extrem torka och bränder). De orsakar förluster av människoliv och vållar allvarliga miljömässiga, ekonomiska och sociala skador.

E.

Katastroferna förorsakas i allmänhet av en mängd olika faktorer som inte alltid går att tillskriva extrema väderfenomen, och de förstärks ofta av en ohållbar relation mellan människan och den fysiska omgivningen.

F.

Katastrofer kan förorsakas av tekniska och industriella olyckor som kan medföra utsläpp av farliga kemiska, biologiska, radiologiska eller nukleära ämnen (CBRN) med stor påverkan på hälsa, grödor, infrastruktur och djurbesättning.

G.

Ofta skulle skadorna av katastrofer som orsakats av naturen eller människan i stor utsträckning ha kunnat förhindras. EU måste dessutom se till att nationella, regionala och lokala myndigheter ges konsekventa incitament att utveckla, finansiera och genomföra en effektivare politik för förebyggande och bevarande.

H.

En holistisk, proaktiv, underrättelsestyrd och effektiv katastrofförebyggande strategi måste innehålla olika samarbetsnivåer mellan de lokala, regionala och nationella myndigheterna och även involvera andra aktörer med anknytning till området, som följaktligen har kännedom om detta.

I.

Gällande insatser för katastrofförebyggande har visat sig bristfälliga, och Europaparlamentets tidigare förslag har inte ännu genomförts helt. Detta har förhindrat genomförandet av en konsoliderad unionsstrategi för att förebygga naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor.

J.

Torka och ihållande bränder påskyndar ökenspridningen, särskilt i södra Europa, och påverkar framför allt skogsområden i Medelhavsområdet och i områden med stora skogar bestående av en enda inplanterad och mycket lättantändlig art. Detta utsätter medborgarna för livsfara och äventyrar livskvaliteten hos de drabbade befolkningarna.

K.

Balanserat utnyttjande av marken, ekonomisk och social utveckling som är i harmoni med naturen, respekt för energi, naturresurser och miljö, stärkt sammanhållning i unionen, kampen mot avfolkning av landsbygden, ökenspridning och erosion samt bevarandet av ett miljömässigt hållbart jordbruk hör till katastrofförebyggandets grundläggande element.

L.

Skogarna spelar en avgörande roll för bevarandet av miljön genom den jämvikt som de skapar i både koldioxid- och vattenkretsloppen.

1.

Europaparlamentet noterar att naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan kan ha mycket allvarliga följder för den ekonomiska och sociala utvecklingen i regioner och medlemsstater. Parlamentet påpekar att huvudmålet för förebyggandet av katastrofer är att skydda människoliv, enskilda individers säkerhet och fysiska integritet, de grundläggande mänskliga rättigheterna, miljön, de ekonomiska och sociala infrastrukturerna, inklusive allmänna tjänster, bostäder, kommunikationer, transporter och kulturarvet.

2.

Europaparlamentet understryker att ett proaktivt tillvägagångssätt är effektivare och mindre kostsamt än ett tillvägagångssätt som grundar sig på att man enbart reagerar vid katastrofer. Parlamentet anser att kännedom om områdens lokala, geografiska, ekonomiska och sociala förhållanden är väsentlig för att förebygga naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.

3.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att se till att EU:s politiska strategier och program i högre grad tar konsekvent hänsyn till katastrofförebyggande aspekter. Parlamentet betonar att det behövs ett holistiskt tillvägagångssätt i fråga om förebyggande av katastrofer och erinrar om att hänsyn måste tas till alla typer av naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor och som annat kan omfatta risker såsom (23) översvämningar, stormar, perioder av torka, tsunamier, jordbävningar, skogsbränder, extrema temperaturförändringar, vulkanutbrott, laviner, jordskred, tekniska och industriella olyckor, erosion samt förorening av underliggande jordlager, grundvatten, hav, sjöar och floder.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna när det gäller förebyggande av katastrofer orsakade av människor, och uppmanar medlemsstaterna att se till att de regionala myndigheterna genomgår utbildning i katastrofhantering.

5.

Europaparlamentet anser att det, med tanke på katastrofernas gränsöverskridande dimension och/eller omfattning, är lämpligt och nödvändigt att förstärka det regionala samarbetet och samarbetet på EU-nivå. Detta bör enligt parlamentet grundas på en överensstämmelse i åtgärder, spridning av bästa praxis och på principen om solidaritet mellan medlemsstaterna.

6.

Europaparlamentet noterar förslaget om att inrätta ett nätverk bestående av företrädare för olika berörda nationella instanser i samtliga medlemsstater, och betonar att detta nätverk bör verka inom ramen för samarbetet mellan nationella, regionala och lokala myndigheter med ansvar för katastrofhantering, fysisk planering samt kartläggning och hantering av risker. Parlamentet framhåller nätverkets roll vid utbyte av erfarenheter och förebyggande åtgärder, liksom vid fastställandet av en gemensam metodik och minimikrav för kartläggning av hot och risker på EU-nivå. Parlamentet uppmanar att nätverket också bör omfatta företrädare för jordbruket, och att man bör överväga att höra UNEP, sociala och icke-statliga organisationer som arbetar inom detta område, liksom andra aktörer med kontakter och därmed med kunskap om detta område.

7.

Europaparlamentet anser att samarbete för att sprida information och erfarenheter samt tekniska och vetenskapliga tillämpningar är viktigt, liksom samordning av strategier för utveckling av insatskapaciteten.

8.

Europaparlamentet uppmanar regioner att bygga vidare på befintliga territoriella och gränsöverskridande samordningsnätverk för att utveckla ett samarbete som är mer specifikt inriktat på förebyggande av katastrofer. Parlamentet anser att gränsöverskridande samarbetsstrukturer såsom makroregionerna, med sitt funktionellt inriktade samarbete, kan bli effektiva plattformer för samarbete för förebyggande av katastrofer. Parlamentet stöder nyttjandet av den värdefulla erfarenhet som erhållits på detta område genom tidigare genomförda projekt inom ramen för gemenskapsinitiativet Interreg.

9.

Europaparlamentet anser att samordnade strategier och åtgärder mellan medlemsstaterna samt mellan de olika sektorer och aktörer som är inblandade i katastrofhanteringens olika stadier kan leda till verkliga framsteg när det gäller förebyggande av katastrofer. Parlamentet framhåller den roll som frivilligarbete kan spela i dessa strategier och uppmanar medlemsstaterna att främja samarbete i detta syfte på nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet föreslår att man undersöker möjligheten att i samband med Europeiska året för frivilligarbete 2011 organisera samarbete inom frivilligarbetet på medlemsstatsnivå för förebyggande och hantering av katastrofer.

10.

Europaparlamentet efterlyser samarbete mellan medlemsstaterna, med EU:s grannländer och även med utvecklingsländer i gränsöverskridande projekt för att utbyta bästa praxis och sprida praktiska kunskaper genom utvecklingsprogram och program inom ramen för EU:s grannskapspolitik.

11.

Europaparlamentet betonar att principen om förbud mot diskriminering måste gälla vid tillhandahållande av stöd och noterar att bistånd bör ges utifrån behov, utan diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller annan ställning.

12.

Europaparlamentet påpekar att miljöproblem som orsakats eller förvärrats av klimatförändringarna för närvarande ligger bakom en ökning av den ofrivilliga migrationen, och vill framhålla den allt starkare kopplingen mellan asylsökande och områden med miljöförstöring. Parlamentet efterlyser bättre skydd och vidarebosättning för ”klimatflyktingar”.

13.

Europaparlamentet betonar att det är de regionala och lokala befolkningarna som framför allt drabbas av naturkatastrofer, och att varken deras materiella och mänskliga resurser, kunskaper eller ekonomiska resurser i allmänhet är tillräckliga för att hantera dessa katastrofer med en rent nationell och/eller regional strategi, samt att dessa katastrofer kräver effektiva och solidariska åtgärder på EU-nivå.

14.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att minska olikheterna mellan regioner och medlemsstater när det gäller deras förmåga att skydda befolkningen och deras egendom, medräknat kulturarvet, genom att stödja deras insatser för att förbättra de förebyggande insatserna, särskilt i de regioner och medlemsstater som är mycket sårbara i fråga om katastrofer. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de mest isolerade, mest glesbefolkade bergs- och gränsområdena samt de ekonomiskt mest eftersatta regionerna i EU.

15.

Europaparlamentet understryker att man bör erkänna och ta vederbörlig hänsyn till naturförhållandena och de naturliga begränsningarna i isolerade områden, bergsområden, områden med låg befolkningstäthet, områden som är föremål för avfolkning, avsides belägna områden och de yttersta randområdena, öar, av naturen eftersatta områden och områden som karakteriseras av en kombination av risker. Parlamentet påpekar att det är ännu svårare för dessa områden att hantera naturkatastrofer, och kräver att områdena ska ges särskild uppmärksamhet genom de tillgängliga finansieringsinstrumenten, och att villkoren för utnyttjande av solidaritetsfonden till förmån för dessa områden ska göras mer flexibla.

16.

Europaparlamentet understryker att det behövs en översyn av förordningen om solidaritetsfonden genom att man anpassar stödkriterierna till egenskaperna hos varje enskild region och katastrof, medräknat katastrofer som t.ex. torka, som utvecklas långsamt, och att man i det sammanhanget bör ta särskild hänsyn till de produktiva sektorerna, de mest sårbara områdena och de berörda befolkningarna. Enligt parlamentet bör fonden också kunna utnyttjas mer flexibelt och snabbare. Parlamentet anser att de insatser för stödberättigande som förtecknas i artikel 4 i förordningen om Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF) är alltför restriktiva och att det vid fastställandet av trösklarna för stödberättigande absolut måste tas hänsyn till den regionala dimensionen, eftersom regioner som hotas av mycket allvarliga katastrofer annars eventuellt inte skulle vara stödberättigade, eftersom tröskeln för hela medlemsstaten inte har uppnåtts.

17.

Europaparlamentet betonar behovet av att inrätta en lämplig finansiell ram för katastrofförebyggande, med tillräckliga medel för att förebygga och bekämpa katastrofer, som stärker och knyter samman befintliga instrument som sammanhållningspolitiken, politiken för landsbygdens utveckling, regionalpolitiken, solidaritetsfonden, sjunde ramprogrammet och programmen Life+. I detta sammanhang kräver parlamentet att den förebyggande verksamheten ska beaktas i budgetplanen för perioden 2014–2020 och uppmanar kommissionen att bedöma möjligheten att föreslå mer systematisk sammanslagning av de tillgängliga resurserna i syfte att effektivisera mekanismerna för förebyggande i hela EU.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de resurser som avsätts för befintliga katastrofförebyggande strategier inte minskar på grund av den pågående budgetåtstramningen i samband med krisen, och att, som ett led i den pågående budgetöversynen, göra en noggrann bedömning av eventuella brister på det förebyggande området och förvissa sig om att alla typer av katastrofer omfattas av de tillgängliga instrumenten.

19.

Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken är ett grundläggande verktyg för att förebygga naturkatastrofer. Parlamentet anser att de olika fonderna och instrumenten måste kunna användas på ett flexibelt och samordnat sätt så att sammanhållningspolitiken kan fungera bättre och mer effektivt. Parlamentet betonar att riskförebyggande åtgärder även måste samordnas med övriga åtgärder som är inriktade på förebyggande, för att undvika splittrade åtgärder och höja åtgärdernas effektivitet och mervärde.

20.

Europaparlamentet står fast vid behovet att verifiera att EU-medel har använts på ett lämpligt sätt och vid att felaktigt använda medel måste återbetalas.

21.

Europaparlamentet betonar att det i första hand är medlemsstaterna som bär ansvaret för katastrofförebyggande, och att subsidiaritetsprincipen fortsättningsvis bör beaktas på detta område.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, som ansvarar för den fysiska planeringen, att införa kriterier och lagstiftning för att förhindra katastrofer i områden som hotas av översvämningar och jordskred och andra geologiska risker och beakta de problem som orsakas av urskillningslös avskogning samt även förhindra att sådana områden bebyggs.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedöma möjligheten att förbättra integreringen av katastrofförebyggande åtgärder i nationell operativ programplanering av stöd från EU samt i nationella, regionala och lokala operativa program. Parlamentet anser att alla offentliga aktörer som är involverade i miljöskydd bör göras delaktiga och verkligen delta i denna process. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stödja nödvändiga omarbetningar av de operativa program medlemsstaterna har fastställt på detta område. När det gäller erfarenhetsutbyte uppmanar parlamentet med kraft kommissionen att kräva att medlemsstaterna ska tillhandahålla detaljerade uppgifter om sina operativa program för hantering av naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.

24.

Europaparlamentet anser att EU bör prioritera stöd till medlemsstaterna för bland annat följande förebyggande åtgärder:

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna att främja informationskampanjer om förebyggande och goda metoder, med relevant uppdaterad information och utbildning till allmänheten via kanaler som är lättillgängliga för samtliga medborgare, om fastställda risker och förfaranden som ska följas vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor. Parlamentet uppmanar med kraft att man i samband med utbildning riktad till befolkningen särskilt bör fokusera på ungdomar i skolåldern och på landsbygdssamhällen. I det sammanhanget vill parlamentet även betona betydelsen av EU:s gemensamma larmnummer 112 och behovet av att utöka kunskapen om detta.

26.

Europaparlamentet påminner om att vatten ofta är en faktor vid naturkatastrofer, inte enbart vid översvämningar (ofta till följd av otillräcklig planering), frost, hagel och förorenade flodområden, utan även vid vattenbrist, vilket kan leda till betydande förändringar såsom den omfattande ökenspridningen i södra och sydöstra Europa.

27.

Europaparlamentet betonar att återkommande torka under de senaste åren har främjat spridning av skogsbränder i Europa och samtidigt förvärrat ökenspridningen i ett stort antal regioner.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av sambandet mellan torka, skogsbränder och ökenspridning lägga fram ett förslag till direktiv, liknande direktivet om översvämningar, som främjar antagandet av en EU-politik som gäller vattenbrist, torka och anpassning till klimatförändringar.

29.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen om att främja driften av ett europeiskt observationsorgan mot torka och ökenspridning, som skulle ansvara för att undersöka, åtgärda och kontrollera effekterna av torka och ökenspridning, i syfte att stärka sunda, strategiska beslut och bättre samordning mellan medlemsstaterna. Parlamentet anser att hänsyn bör tas till sambanden mellan torka, skogsbränder, ökenspridning och anpassning till klimatförändringarna, och att man i samband med förebyggande av risker för torka och fastställande av politiska strategier för hantering av dessa bör slå fast seriösa och solidaritetsbaserade mål.

30.

Eftersom skogarna är viktiga för att producera virke, bevara den biologiska mångfalden, förebygga översvämningar, jordskred och erosion, hantera grundvattenresurserna och binda koldioxid, bör det faktum att de hotas av bränder enligt Europaparlamentet utgöra ett orosmoment för alla medlemsstater. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att lägga fram och, tillsammans med medlemsstaterna, genomföra förslag till rättsakter och initiativ på området för skogsskydd och brandförebyggande. Parlamentet anser att projekt för skogsplantering och nyplantering bör stödjas, där inhemska arter och blandskog prioriteras för mångfaldens skull och för att man ska få större motståndskraft mot bränder, stormar och sjukdomar, liksom ett hållbart tillvaratagande och utnyttjande av biomassarester i skogar – en förnybar energikälla. Parlamentet anser att man inom ramen för genuint samarbete på detta område bör fortsätta med regelbunden insamling av uppgifter, utarbetande av riskkartor, upprättande av hanteringsplaner för brandrisker, inventering av erforderliga resurser och tillgängliga resurser i de 27 medlemsstaterna samt samordning på olika nivåer.

31.

Med tanke på att anlagda bränder har karaktär av miljöbrott och med tanke på att sådana bränder har ökat uppmanar Europaparlamentet kommissionen att undersöka och för rådet och parlamentet föreslå former för tillämpning av tvångsåtgärder som förhindrar vårdslöshet och avsiktliga handlingar som ger upphov till skogsbränder.

32.

Europaparlamentet framhäver behovet av att se de förebyggande åtgärderna i ett övergripande perspektiv och föra in dem i aktuell sektorsövergripande politik genom att främja ett balanserat utnyttjande av markområden och en sammanhängande ekonomisk och social utveckling som är i jämvikt med naturen.

33.

Europaparlamentet inser att politiken inom olika sektorer har lett till ökad riskexponering i vissa regioner, genom att man uppmuntrar utflyttning från landsbygden och alltför hög koncentration av befolkningen till stadsområden.

34.

Europaparlamentet anser att jordbruks- och skogsbruksproduktion är känsliga för väderförhållanden som torka, frost, is, hagel, skogsbränder, översvämningar, skyfall och stormar, för hälsorisker såsom pester, djursjukdomar, epidemier och epizootier, för ödeläggelse orsakad av vilda djur och för konsekvenser av mänsklig verksamhet som klimatförändringar, föroreningar, surt regn samt oavsiktlig och avsiktlig genetisk förorening, för jordskred till följd av problem med stadsplanering och regionplanering, för tekniska och transportrelaterade risker, för ökenspridning i bergsområden och skogsbränder främst till följd av bristande skogsförvaltning och brottsliga handlingar, samt för föroreningar av vattendrag genom utsläpp av kemikalier från fabriker, näringsläckage och vårdslöshet hos personer som uppehåller sig i skogar.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra användning av korrekta jordbruksmetoder, som i vissa medlemsstater redan har lett till halvering av de kvävehaltiga gödningsmedlen utan att jordbrukets intäkter för den skull har minskat.

36.

Som en avgörande beståndsdel i effektivt förebyggande av naturkatastrofer förespråkar Europaparlamentet en miljömässigt och socialt balanserad jordbrukspolitik som tar hänsyn till behovet av att stödja och stimulera en hållbar jordbruksproduktion och landsbygdsutveckling i olika länder och regioner. Parlamentet förespråkar effektiv förstärkning av incitamenten för miljöåtgärder och landsbygdsutveckling och för att uppmuntra befolkningen att bo kvar på landsbygden. Detta är enligt parlamentet en väsentlig faktor för att bevara ekosystemen, bekämpa den rådande tendensen till avfolkning och utarmning av landsbygden samt lätta trycket på stadsområdena. Vidare betonar parlamentet jordbrukarnas roll som landsbygdens väktare och beklagar att nyckelelementen för jordbrukssektorn är otillräckliga i kommissionens meddelande.

37.

Europaparlamentet förespråkar inrättandet av ett offentligt försäkringssystem för det europeiska jordbruket. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett förslag till ett offentligt europeiskt försäkringssystem i syfte att bättre ta itu med riskerna och de instabila inkomsterna för jordbrukare i samband med naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor. Parlamentet betonar att ett sådant system måste vara mer ambitiöst än den nuvarande modellen för att man ska kunna undvika många olika försäkringssystem i EU som leder till stor obalans mellan jordbrukarnas inkomster. Enligt parlamentet måste man omgående göra ett system för minimiersättningar vid naturkatastrofer eller katastrofer som orsakas av människor tillgängligt för jordbrukare i samtliga medlemsstater.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i beräkningen av miljöbidrag inom jordbruket inkludera jordbrukarnas extrautgifter för förebyggande av bränder (såsom upprätthållande av brandgator, bortrensning av döda trädplantor, jordbearbetning utefter jordlotternas gränser etc.) samt för vattenavledning (rensning av uppsamlingsdiken och kanaler).

39.

Europaparlamentet framhåller vikten av en studie om åtgärder för anpassning av landsbygd och stad, med tanke på den ökade förekomsten och omfattningen av extrema väderfenomen i olika geografiska områden. Parlamentet anser att sådana negativa effekter av klimatförändringarna som kan förutses kommer att utgöra ytterligare ett hinder för jordbruksverksamheten, livsmedelssäkerheten och självförsörjningen av livsmedel, och betonar att man måste ta itu med denna utmaning och andra utmaningar i samband med anpassning till klimatförändringarna och reducering av deras negativa effekter.

40.

Europaparlamentet betonar vikten av offentlig forskning och utveckling när det gäller förebyggande och hantering av katastrofer, och anser att samordningen och samarbetet mellan forsknings- och utvecklingsinstitutionerna i medlemsstaterna måste öka, särskilt i de länder som befinner sig i riskzonen. Parlamentet kräver att medlemsstaternas system för tidig varning ska förbättras och att befintliga förbindelser mellan de olika systemen för tidig varning ska stärkas. Parlamentet rekommenderar att kommissionen bör ta vederbörlig hänsyn till dessa behov och se till att tillräckliga ekonomiska medel avsätts.

41.

Europaparlamentet framhåller behovet av att förbereda medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem i fråga om bemanning, god praxis och riskmedvetenhet så att de klarar av att hantera katastrofsituationer.

42.

Europaparlamentet understryker att det är viktigt att ha en omfattande insamling av uppgifter och information om risker med och kostnader för katastrofer och att dessa uppgifter delas på EU-nivå, i syfte att genomföra jämförande undersökningar och ta reda på vilka gränsöverskridande konsekvenser katastrofer kan ha, vilket därigenom gör det möjligt för medlemsstaterna att utbyta uppgifter om nationell civil kapacitet och medicinska resurser, och att vi bör använda och utveckla redan befintliga strukturer, som övervaknings- och informationscentrumet (Mic), snarare än att bygga upp nya.

43.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen ännu inte har genomfört en studie av metoderna för kartläggning av faror och risker i medlemsstaterna så som framgår av dess meddelande av den 23 februari 2009 med rubriken ”En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer”. Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett effektivt sätt fullgöra sitt åtagande under det första halvåret 2010.

44.

Europaparlamentet anser att en gemensam metodik och minimikrav för kartläggning av hot och risker behöver fastställas på EU-nivå.

45.

Europaparlamentet understryker vikten av att fastställa standarder för att analysera och uttrycka de socioekonomiska effekterna i samhället av katastrofer.

46.

Europaparlamentet rekommenderar att de katastrofförebyggande frågorna förs in mer fullständigt i översynen av MKB-direktivet, framför allt när det gäller bedömningen av samt meddelande om och offentliggörande av riskerna.

47.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.