52009DC0630

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 12.11.2009

KOM(2009)630 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

FRAMSTEG MOT KYOTOMÅLEN

(i enlighet med artikel 5 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom EU och för genomförande av Kyotoprotokollet) {SEK(2009)1581}

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. SAMMANFATTNING 3

2. FAKTISKA FRAMSTEG 1990–2007 6

2.1. Trender för utsläpp av växthusgaser 6

2.2. Växthusgasintensitet och per capita-utsläpp 2007 7

2.3. Utsläpp av växthusgaser 2007 jämfört med 2006 8

2.4. Utsläppstrender i de viktigaste sektorerna 9

3. PROGNOSER FÖR UTVECKLINGEN MOT KYOTOMÅLET 11

3.1. Medlemsstaternas prognoser 11

3.1.1. EU-15 11

3.1.2. EU-12 11

3.1.3. EU-27 11

3.2. Genomförande av det europeiska klimatförändringsprogrammet 14

3.3. Genomförande av EU:s system för utsläppshandel 15

3.3.1. Den första handelsperioden (2005–2007) 15

3.3.2. Den andra handelsperioden (2008–2012) 15

3.3.3. Aktörernas användning av mekanismer för gemensamt genomförande och ren utveckling 16

3.4. Regeringarnas förväntade användning av Kyotomekanismer 16

3.5. Planerad användning av kolsänkor 17

4. SITUATIONEN I KANDIDATLÄNDERNA 17

SAMMANFATTNING

På väg mot att nå Kyotomålet, 2008–2012

EU-15 har enligt Kyotoprotokollet åtagit sig att minska sina utsläpp av växthusgaser med 8 % till 2008–2012, jämfört med basårets nivåer1. Enligt de senaste inventeringsuppgifterna från 20072 sjönk de totala utsläppen av växthusgaser i EU-15, exklusive markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (Land Use, Land Use Change and Forestry, nedan kallat LULUCF ) för det tredje året i följd och var 5,0 % lägre än basåret. Utsläppen av växthusgaser i EU-15 har minskat medan ekonomin har växt kraftigt. Sedan 1990 har BNP i EU-15 ökat med nära 44 %.

År 2007 minskade utsläppen av växthusgaser i EU-15 med 1,6 % jämfört med 2006, medan BNP i EU-15 växte med 2,7 %. Prognoserna3 i figur 1 tyder på att EU-15 kommer att nå sitt Kyotomål. Efterhandsutvärderingen4 av miljöpolitikens effekt på utsläppen av växthusgaser i EU-15 1990–2005 visar att utsläppen har minskat med 7,6 % (cirka 350 miljoner ton koldioxidekvivalenter).

Figur 1: Faktiska och beräknade utsläpp för EU-15

[pic] Anm. : Pilarna grundar sig på genomsnittet 2008–2012 och motsvarar därför inte exakt värdena för 2010 för beräknade utsläpp.

Källa: Europeiska miljöbyrån, Europeiska kommissionen.

Fem medlemsstater (Frankrike, Grekland, Storbritannien, Sverige och Tyskland) beräknar att de med befintliga inhemska politiska strategier och åtgärder kommer att uppnå sina mål om utsläppsminskningar under åtagandeperioden. Om man räknar med samtliga åtgärder, även kolsänkor samt krediter som köps av regeringar och inom sektorer som omfattas av utsläppshandeln, beräknas ytterligare nio medlemsstater uppnå sina mål för bördefördelning. För närvarande är det bara en medlemsstat (Österrike) som förväntas ha svårt att uppfylla sitt åtagande om utsläppsminskningar. Beräkningarna kan dock vara överskattade, eftersom de inte speglar den nuvarande ekonomiska nedgången och den senaste prognosen för BNP-utveckling.

Metoden för att uppskatta effekten av EU:s utsläppshandel måste vara tillförlitlig och konsekvent, och ytterligare förbättringar krävs. Därför kan utsläppshandelns effekt som den presenteras i denna rapport vara överskattad.

EU-15 gör stora framsteg mot Kyotomålet, och det gemensamma målet för EU-15 kommer att uppnås. Enligt de nuvarande beräkningarna kommer man till och med att överträffa målet.

Även om utsläppen i de flesta av de tolv nya medlemsstaterna förväntas öka mellan 2007 och 2010, förväntas nio av dem som har ett Kyotomål5 uppnå eller överträffa sina Kyotomål med hjälp av enbart inhemska politiska strategier och åtgärder. Slovenien räknar med att nå sitt mål om befintliga och planerade åtgärder ger de resultat som förväntas.

De totala utsläppen av växthusgaser i EU-27 låg 2007 12,5 % under basårets nivåer, om utsläpp och upptag genom LULUCF inte räknas med, och de låg 1,2 % under 2006 års nivå. Ekonomin i EU-27 växte med 2,9 % mellan 2006 och 2007.

Enligt preliminära uppgifter för 20086 minskade dessutom utsläppen från medlemsstaterna i EU-15 med 1,2 procentenheter, vilket innebär en minskning med 6,2 % jämfört med basårets nivåer. Utsläppen i EU-27 beräknas ha minskat med 1,1 procentenheter och därmed vara 13,6 % lägre än basårets nivåer. Dessa siffror speglar effekterna av den globala ekonomiska nedgången, som ännu inte hade påverkat uppgifterna om utsläpp av växthusgaser för 2007.

Nya åtgärder för att uppnå EU:s ambitiösa mål för 2020

I december 2008 antogs det lagstiftningspaket om klimat och energi som Europeiska kommissionen föreslagit i januari 20087. För första gången utgör ett antal rättsakter ett enhetligt och ambitiöst paket med strategier och åtgärder för att angripa klimatförändringarna fram till 2020 och därefter.

Från och med 2013 kommer EU:s gemensamma arbete för att minska utsläppen av växthusgaser med 20 % till 2020 jämfört med 1990 att delas upp mellan EU:s system för utsläppshandel och sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln enligt följande: a) En minskning med 21 % jämfört med 2005 års nivåer i de sektorer som ingår i EU:s utsläppshandel. b) En minskning med omkring 10 % jämfört med 2005 års nivåer i de sektorer som inte ingår i EU:s utsläppshandel. Tillsammans innebär detta en total minskning med 20 % jämfört med 1990 års nivåer, vilket motsvarar en minskning med 14 % jämfört med 2005 års nivåer. En större minskning krävs av de sektorer som ingår i EU:s utsläppshandel, eftersom det är mer kostnadseffektivt att minska utsläppen i de sektorer som omfattas av utsläppshandeln.

De sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln står för omkring 60 % av EU:s totala utsläpp av växthusgaser. Det blir i regel upp till medlemsstaterna att utforma och genomföra strategier och åtgärder inom dessa sektorer. Flera åtgärder på EU-nivå när det gäller t.ex. normer för energieffektivitet, minskade koldioxidutsläpp från bilar samt avfallshantering kommer emellertid också att bidra till minskade utsläpp. För dessa sektorer utanför utsläppshandeln fastställdes enskilda mål för medlemsstaterna enligt relativa nivåer av nuvarande och beräknad BNP/capita.

I de nya klimat- och energiåtgärderna ingår även juridiskt bindande mål för att öka andelen förnybar energi i energimixen till 2020, nya regler om avskiljning och lagring av koldioxid och om miljösubventioner, minskade koldioxidutsläpp från bilar samt förbättrad bränslekvalitet.

Figur 2 visar att det är stor skillnad mellan medlemsstaternas prognoser för 2020 och EU:s 2020-mål (20 % respektive 30 % minskning), vilket innebär att EU måste minska utsläppen betydligt snabbare efter 2012 än under perioden 1990–2012. Beroende på det faktiska målet kommer utsläppsminskningarna 2020 att uppgå till 1 000–1 500 miljoner ton koldioxidekvivalenter jämfört med grundscenariot. Detta visar att EU och dess medlemsstater så snart som möjligt behöver genomföra den nya lagstiftningen.

Figur 2: Faktiska och beräknade utsläpp för EU-27

[pic] Från 2013

[pic]

EU:s system för utsläppshandel Sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln [pic][pic]

Anm. : I diagrammet ingår Primes-GAINS baslinjeprognos, uppdaterad 2007. Diagrammen ovan för EU:s system för utsläppshandel och sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln är en grov uppskattning. De slutliga uppgifterna kommer att göras tillgängliga enligt tillämpliga bestämmelser i direktiv 2009/29/EG9 och beslut 406/2009/EG 10. Källa: Europeiska miljöbyrån, Europeiska kommissionen.

FAKTISKA FRAMSTEG 1990–2007

Trender för utsläpp av växthusgaser

EU:s totala utsläppstrend påverkas starkt av de två länder som har de största utsläppen, nämligen Tyskland och Storbritannien som svarar för omkring en tredjedel av de totala utsläppen av växthusgaser i EU-27. Dessa båda medlemsstater hade 2007 minskat sina växthusgasutsläpp med 394 miljoner ton koldioxidekvivalenter jämfört med 1990.

Den gynnsamma utvecklingen i Tyskland (-21 % 1990–2007) beror framför allt på den ekonomiska omstruktureringen i de fem nya förbundsländerna efter Tysklands återförening, den ökande effektiviteten i värme- och elproduktionen samt användningen av kombinerad el- och värmeproduktion. De minskade utsläppen av växthusgaser i Storbritannien (-17 % 1990–2007) berodde framför allt på liberaliseringen av energimarknaderna och den därpå följande övergången från olja och kol till gas i elproduktionen samt på åtgärder för att minska utsläppen av dikväveoxid i samband med framställning av adipinsyra.

Italiens och Frankrikes utsläpp ligger på tredje och fjärde plats med 11 % vardera. Italiens utsläpp av växthusgaser låg 2006 omkring 7 % över 2007 års nivå. De konstaterade ökningarna sedan 1990 avseende Italiens utsläpp av växthusgaser beror huvudsakligen på vägtransporter, el- och värmeproduktion och oljeraffinering. För 2007 låg Frankrikes utsläpp 6 % under 1990 års nivå. Utsläppen av dikväveoxid från framställning av adipinsyra minskade kraftigt, medan koldioxidutsläppen från vägtransporter ökade kraftigt mellan 1990 och 2007.

Spanien och Polen är de femte och sjätte största utsläppsländerna i EU-27 och svarar för 9 % respektive 8 % av de totala utsläppen av växthusgaser. Spaniens utsläpp ökade med 54 % mellan 1990 och 2007. Denna ökning beror till stor del på utsläpp från vägtransporter, el- och värmeproduktion och tillverkningsindustri. I Polen minskade utsläppen av växthusgaser med 13 % mellan 1990 och 2007 (-29 % sedan basåret, som för Polens del är 1988). De viktigaste orsakerna till de minskade utsläppen i Polen – liksom i andra medlemsstater i Centraleuropa och Östeuropa – är tillbakagången för den energiineffektiva tunga industrin och den allmänna omstruktureringen av ekonomin i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Ett viktigt undantag är transportsektorn (särskilt vägtransporter) där utsläppen har ökat.

År 2007 låg utsläppen av växthusgaser över basårets nivåer i åtta medlemsstater, medan de återstående 17 medlemsstaterna hade utsläpp som låg under basårets. Cypern och Malta har inga åtaganden om utsläppsminskningar i enlighet med Kyotoprotokollet. I de länderna låg utsläppen 2007 över 1990 års nivåer. Den procentuella förändringen av växthusgasutsläpp från basåret till 2007 varierar mellan -53,4 % (Lettland) och +52,6 % (Spanien).

Växthusgasintensitet och per capita-utsläpp 2007

Utsläppen i både EU-15 och EU-27 har minskat medan ekonomin har växt kraftigt. Detta tyder på att kopplingen mellan utsläppsökning och ekonomisk tillväxt i princip har upphört i EU-15 sedan 1993 och i EU-27 sedan 1996. Mellan 1990 och 2007 ökade BNP i EU-27 med 45 % medan utsläppen minskade med 9 % och i EU-15 var BNP-ökningen nästan 44 % med en minskning på 4 % av utsläppen av växthusgaser.

Alla EU:s medlemsstater, utom Cypern, Portugal och Spanien, har minskat sina utsläpp avsevärt samtidigt som deras ekonomier har vuxit kraftigt mellan 1990 och 2007. Stark ekonomisk tillväxt men minskade utsläpp konstaterades särskilt i medlemsstaterna i Centraleuropa och Östeuropa, på grund av omvandlingen av tillverkningssektorn som tidigare baserades på en ineffektiv tung industri.

Figur 3: Växthusgasintensitet för EU-15 och EU-27, BNP, energiförbrukning och koldioxidutsläpp för EU-15

[pic]Per capita-utsläppen i EU-27 var 2007 i genomsnitt 10,2 ton koldioxidekvivalenter. I EU-15 låg genomsnittet på 10,3 ton koldioxidekvivalenter per capita, vilket är en minskning med 0,4 ton koldioxidekvivalenter jämfört med 2006, eller 1,3 ton koldioxidekvivalenter jämfört med 1990. Utsläppen av växthusgaser per capita visar emellertid på betydande skillnader mellan de europeiska länderna. Utsläppen per capita hänger samman med energiintensiteten och energimixen för varje land (se även figur 2 i arbetsdokumentet).

På 1990-talet minskade per capita-utsläppen i hela EU. Mellan 2000 och 2007 minskade de emellertid med 5,1 % i EU-15 medan de ökade med 7,1 % i EU-12. Mellan 1990 och 2007 ökade växthusgasutsläppen per capita mest i Spanien, Portugal, Cypern och Malta.

Utsläpp av växthusgaser 2007 jämfört med 2006

Mellan 2006 och 2007 minskade utsläppen i EU-27 med 59,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter (1,2 %) och i EU-15 med 64,0 miljoner ton koldioxidekvivalenter (1,6 %). I övriga medlemsstater ökade utsläppen med 4,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter (0,6 %). Utsläppen av växthusgaser minskade eller var stabila i alla medlemsstater i EU-15 utom i Grekland och Spanien. Utsläppen ökade i de flesta medlemsstater i EU-12 utom i Polen, Rumänien, Slovakien och Ungern.

Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien bidrog avsevärt till den sammanlagda minskningen (-23,9, -11,2, -10,6 respektive -10,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter). Utsläppsminskningarna berodde i synnerhet på den minskade förbrukningen av alla bränsletyper hos hushållen och i tjänstesektorn. Detta berodde dels på att uppvärmningsbehoven minskade i Europa eftersom vintern 2007 var varmare än normalt, dels på de högre bränslepriserna. För alla fyra länderna rapporterades även betydande utsläppsminskningar från energianvändningen i tillverkningsindustrin. Tyskland rapporterade den största utsläppsminskningen, vilket berodde på en varmare vinter, höjd mervärdesskatt och kraftigt ökade bränslepriser för hushållen.

De totala utsläppen av växthusgaser ökade kraftigast i Spanien (9,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter), Grekland (3,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter) och Bulgarien (4,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter). I dessa tre länder är utsläppen från offentlig el- och värmeproduktion den avgörande faktorn. Estland hade den högsta relativa utsläppsökningen (2,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter, 15 %) vilket berodde på en ökad elproduktion i konventionella värmekraftverk med 25 %. Även i Litauen (1,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter) och Tjeckien (1,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter) ökade de totala utsläppen av växthusgaser avsevärt.

Utsläppen från vägtransporter fortsatte att öka i de flesta länder. De största utsläppsökningarna rapporterades av EU-15 (särskilt Danmark, Irland och Grekland) samt Slovenien, Litauen, Slovakien och Lettland på grund av ökade trafikvolymer. I Bulgarien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Tyskland minskade utsläppen från vägtransporter något. Sammanlagt innebär detta en utsläppsökning från vägtransporter med endast 1 % i EU-27 och en stabilisering av utsläppen för EU-15. Ytterligare åtgärder kommer emellertid att krävas för att kontrollera utsläppen av växthusgaser från transportsektorn under kommande år.

Utsläppen av växthusgaser från luftfarten och sjöfarten fortsatte att öka 2007. För EU-27 var ökningen 1,8 %. Utsläppen från dessa sektorer, som för närvarande inte inkluderas i Kyotoprotokollet, ökade i EU-27 med nästan 1,8 miljoner ton koldioxid (sjöfart) och 3,7 miljoner ton koldioxid (luftfart).

Utsläppstrender i de viktigaste sektorerna

Figur 4 visar att energi (försörjning, användning) och transport är de viktigaste sektorerna, eftersom de 2007 svarade för 80 % av de totala utsläppen i EU-15. Transport står för 21 % av de totala utsläppen av växthusgaser, jordbruk för 9 %, industriprocesser för 8 % och avfall för 3 %.

Minskningarna inom energi, jordbruk, industriprocesser och avfall har delvis kompenserats genom betydande ökningar inom transportsektorn (ytterligare uppgifter finns i arbetsdokumentet). För EU-15 kan sammanfattningsvis sägas att jämfört med 1990 har

- utsläppen från energi (försörjning och användning, med undantag av transport) minskat med 7 %,

- utsläppen från transporter ökat med 24 %,

- utsläppen från industriprocesser minskat med 11 % främst på grund av minskade utsläpp från tillverkning av adipinsyra och tillverkning av halogenerade kolväten och svavelhexafluorid,

- utsläppen från jordbruket minskat med 11 % på grund av en minskning av mängden nötkreatur och en minskad användning av handelsgödsel och stallgödsel,

- utsläppen från avfall minskat med 39 % på grund av minskade metanutsläpp från förvaltade deponier.

Figur 4: Ändringar av utsläppen av växthusgaser i EU-15 per sektor och sektorernas andelar för EU-15

[pic]

[pic]

Källa: Europeiska miljöbyrån.

PROGNOSER FÖR UTVECKLINGEN MOT KYOTOMÅLET

Medlemsstaternas prognoser 8

EU:s system för utsläppshandel ingår som underlag för prognoserna för växthusgasutsläppen. Den underliggande metoden för att beräkna utsläppshandelns effekt behöver dock förbättras ytterligare, eftersom tillförlitliga och konsekventa metoder och antaganden behövs för en korrektare prognos. Med tanke på detta kommer man nästa år att fortsätta att undersöka hur man på bästa sätt kan beräkna utsläppshandelns effekt, och hur metoderna kan förbättras, vid översynen av beslutet om en övervakningsmekanism.

EU-15

I figur 5 presenteras beräkningarna för sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln och klyftan mellan beräknade utsläpp och mål i de berörda sektorerna. De samlade prognoserna för samtliga sektorer baserade på nuvarande nationella strategier och åtgärder, även utsläppshandelns effekt på nationella utsläpp, visar att växthusgasutsläppen i EU-15 kommer att ligga 6,9 % under basårets nivå under åtagandeperioden (1,1 % från Kyotomålet). Om man inkluderar

(1) staternas användning av Kyotomekanismer, som förväntas ge en utsläppsminskning på ytterligare 2,2 %,

(2) det totala upptaget genom åtgärder enligt artikel 3.3 och 3.4 i Kyotoprotokollet i EU-15, som motsvarar en minskning på 1,0 %, och

(3) fördelning och krediter i sektorer som omfattas av utsläppshandeln, motsvarande 1,4 % utsläppsminskning

beräknas EU-15 minska sina utsläpp med över 8,0 % under åtagandeperioden, vilket innebär att Kyotomålet överträffas (-8 %). Under förutsättning att alla åtgärder ger de resultat som förväntas skulle den beräknade sammanlagda minskningen av växthusgasutsläpp kunna uppgå till 13,1 % under åtagandeperioden jämfört med basårets nivå (inbegripet -1,6 % på grund av ytterligare nationella åtgärder).

Med tanke på EU:s ambitiösa mål om minskning med 20 % till 2020 jämfört med 1990 och för att göra det enklare att uppnå målet, är det emellertid av största vikt att medlemsstaterna inte bara säkerställer att de befintliga strategierna och åtgärderna ger utsläppsminskningar i rätt tid utan också att de skyndar på utvecklingen och det fullständiga genomförandet av ytterligare strategier och åtgärder.

EU-12

De samlade utsläppen från de övriga tolv medlemsstaterna beräknas, baserat på befintliga nationella strategier och åtgärder, öka efter 2007, men de kommer ändå att ligga 29,8 % under basårsnivåerna under åtagandeperioden. Slovenien är den enda medlemsstat i EU-12 som avser att investera i Kyotomekanismer. Slovenien, Tjeckien och Polen avser att räkna med kolsänkor.

EU-27

De totala växthusgasutsläppen i EU-27 kommer enligt prognoserna att ligga 12,8 % under basårets nivå. Denna prognos grundas på en sammanställning av medlemsstaternas egna uppskattningar som tar hänsyn till alla nuvarande nationella strategier och åtgärder, samt effekten av utsläppshandeln på nationella utsläpp. Den beräknade minskningen blir 15,0 % när effekterna av regeringars förvärv av krediter via Kyotomekanismer samt kolsänkor beaktas. Siffran kan öka till 16,5 % om ytterligare strategier och åtgärder genomförs i tid och ger väntade resultat.

Dessa utsläppsprognoser ska ses mot bakgrund av de faktiskt uppnådda minskningarna mellan 1990 och 2007, vilka uppgår till −9 % för EU-27 och −4 % för EU-15. Det är därför nödvändigt att skynda på ansträngningarna för att minska utsläppen i hela EU om målet på −20 % eller −30 % till 2020 ska kunna nås.

Figur 5: Den relativa skillnaden mellan växthusgasprognoser i sektorer som inte omfattas av EU:s utsläppshandel för åtagandeperioden och motsvarande mål för 2008–2012 (bättre eller sämre) baserat på ”nuvarande” och ”ytterligare” nationella strategier och åtgärder, Kyotomekanismer och kolsänkor (jämfört med basårets utsläpp)

[pic]

Källa: Europeiska miljöbyrån.

Genomförande av det europeiska klimatförändringsprogrammet

I en utvärdering av medlemsstaternas strategier och åtgärder i hela EU-27 identifierades åtta gemensamma och samordnade strategier och åtgärder på EU-nivå som väntas leda till betydande minskningar av växthusgasutsläppen i EU. Dessa är direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter, i energiförsörjningssektorn direktivet om förnybara energikällor (om främjande av el från förnybara energikällor), i transportsektorn bränslekvalitet och minskade koldioxidutsläpp från bilar samt i energisektorn direktiven om byggnaders energiprestanda, energibeskattning och främjandet av kraftvärme (kombinerad el- och värmeproduktion). Slutligen beräknas de flexibla mekanismerna enligt Kyotoprotokollet ge betydande minskningar av växthusgasutsläppen inom EU.

Utöver dessa åtta nyckelstrategier och -åtgärder definierades ytterligare fem gemensamma och samordnade strategier och åtgärder som också förväntas ge betydande utsläppsminskningar i hela EU (mellan 4 och 7 miljoner ton koldioxidekvivalenter per strategi). Dessa fem strategier är direktivet om deponier, effektivitetsnormer för nya värmepannor, direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, direktivet om märkning av apparater och motorinitiativet som syftar till att förbättra energieffektiviteten i de industriella elmotorerna.

Fram till 2010 väntas de största utsläppsminskningarna från EU:s utsläppshandel och direktiven om förnybar energi. För medlemsstaterna väntas även stora besparingar från den inre energimarknaden, genomförandet av direktivet om byggnaders energiprestanda och användningen av flexibla mekanismer enligt Kyotoprotokollet.

De åtta främsta strategierna står för 92 % av de totala besparingarna som hänförs till de gemensamma och samordnade strategierna och åtgärderna i EU-27. Detta visar den vikt som dessa nyckelstrategier har när det gäller att hjälpa medlemsstaterna att uppnå sina åtaganden om utsläppsminskningar.

Den senaste utvecklingen

Klimat- och energipaketet, som antogs i december 2008, omfattar följande:

(1) Förbättrat EU-system för utsläppshandel: Direktiv 2009/29/EC9 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga EU:s utsläppshandel för växthusgaser.

(2) Insatsfördelning avseende utsläppsminskningar inom sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln: Beslut 406/2009/EG10 om medlemsstaternas insatser för att minska sina utsläpp av växthusgaser i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020, med nationella åtaganden för utsläpp av växthusgaser som inte omfattas av EU:s utsläppshandel.

(3) Bindande mål för förnybar energi: Direktiv 2009/28/EG11 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, med juridiskt bindande mål för att varje medlemsstat ska uppnå EU:s mål om 20 % förnybar energi i EU:s slutliga energiförbrukning till 2020.

(4) Avskiljning och lagring av koldioxid: Direktiv 2009/31/EG12 om geologisk lagring av koldioxid.

(5) Koldioxid och bilar: Förordning 443/200913 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon, som ska säkerställa att utsläpp från den nya bilparken minskas till i genomsnitt 130 g koldioxid/km till 2015.

(6) Transportbränslen: Enligt direktiv 2009/30/EG14 om bränslekvalitet ska leverantörerna minska växthusgasutsläppen under hela bränsleproduktionskedjan med 6 % till 2020.

Bland andra viktiga utvecklingar inbegrips följande:

(7) Luftfart: Direktiv 2008/101/EG15 avseende införandet av luftfartsverksamhet i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen.

(8) Vägtransporter: Direktiv 2009/33/EG16 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon.

Genomförande av EU:s system för utsläppshandel

För 2008 uppgick de totala verifierade utsläppen från anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandel i EU-27 till 2,11 miljarder ton17 koldioxid, vilket var 3 % mindre än för 2007. Den ekonomiska nedgången märktes tydligt i de sektorer som omfattas av systemet, men de minskade utsläppen berodde även på de utsläppsminskande åtgärder som anläggningarna vidtagit som en reaktion på det höga koldioxidpris som rådde under nästan hela år 2008 innan nedgången började. Figur 6 visar utsläppen för EU:s utsläppshandel som andel av de totala utsläppen av växthusgaser i EU.

Den första handelsperioden (2005–2007)

Under den första handelsperioden deltog i genomsnitt 10 559 anläggningar. Dessa anläggningar erhöll utsläppsrätter för 2 107 miljoner ton koldioxid per år och släppte i genomsnitt ut 2 %18 mindre (2 071 miljoner ton koldioxid per år). Andelen för EU:s utsläppshandel 2007 var cirka 43 % av de totala utsläppen av växthusgaser i EU-27. Nästan två tredjedelar av alla anläggningar är klassificerade som förbränningsanläggningar19 och dessa svarar för över 70 % av de sammanlagda utsläppen.

Den andra handelsperioden (2008–2012)

Taket på EU-nivå för 2008–2012 uppgår till 2,081 miljarder utsläppsrätter per år, vilket är 10,5 % mindre än vad som ursprungligen hade föreslagits i de nationella fördelningsplaner som medlemsstaterna lagt fram. För 2008 deltog 10 680 anläggningar i systemet, och deras verifierade utsläpp var 9 % högre än de utsläppsrätter som tilldelats dem.

Figur 6: Totala utsläpp av växthusgaser i EU-27 uppdelat på EU:s system för utsläppshandel och sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln

[pic]

Obs.: Figuren är en preliminär beräkning. För 2008 ingår de preliminära beräkningarna av de totala utsläppen av växthusgaser.

Källa: Europeiska kommissionen.

Aktörernas användning av mekanismer för gemensamt genomförande och ren utveckling

Som ett led i den andra omgången nationella fördelningsplaner fastställde varje medlemsstat en gräns avseende maximal användning av projektbaserade krediter för aktörerna (gemensamt genomförande och mekanismen för ren utveckling). Totalt får upp till 278 miljoner certifierade utsläppsminskningar eller utsläppsminskningsenheter användas per år av de anläggningar i alla medlemsstater som ingår i handeln under den andra handelsperioden. Detta motsvarar 13,4 % av taket på EU-nivå för den andra handelsperioden. För 2008 använde aktörerna 81,7 miljoner certifierade utsläppsminskningar eller utsläppsminskningsenheter, vilket var 3,9 % av alla överlämnade utsläppsrätter. Från och med 2013 kommer reglerna för användning av gemensamt genomförande och mekanismen för ren utveckling att ses över enligt det reviderade direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter20.

Regeringarnas förväntade användning av Kyotomekanismer

Tio medlemsstater i EU-15 samt Ungern och Slovenien har beslutat att använda Kyotomekanismer för att uppnå sina Kyotomål. Tillsammans skulle dessa EU-15-länder förvärva 93,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år under den första åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet. Detta bidrar med cirka 2,2 % mot uppfyllandet av Kyotomålet på −8 % för EU-15 (se tabell 12 i arbetsdokumentet).

Dessa tio medlemsstater har beslutat att tillsammans investera nästan 3 miljarder euro för att förvärva enheter genom gemensamt genomförande, mekanismen för ren utveckling eller handel med utsläppsrätter. Österrike, Nederländerna, Spanien, Luxemburg och Portugal avsatte de största budgetarna (531 miljoner euro, 506 miljoner euro, 409 miljoner euro, 330 miljoner euro och 305 miljoner euro för den femåriga åtagandeperioden). I Slovenien har budgeten beräknats till 80 miljoner euro. Ungern planerar att delta i den internationella handeln med utsläppsrätter.

Planerad användning av kolsänkor

Utöver sådana strategier och åtgärder som är inriktade på olika källor till växthusgasutsläpp kan medlemsstaterna använda sig av kolsänkor (se tabell 13 i arbetsdokumentet). De uppgifter som hittills lämnats visar att den totala nettobindningen under åtagandeperioden från plantering av skog och återbeskogning enligt artikel 3.3 i Kyotoprotokollet kommer att vara omkring 8,2 miljoner ton koldioxid per år för EU-15. Dessutom beräknas tillämpningen av åtgärder enligt artikel 3.4 bidra med 25,6 miljoner ton koldioxid per år under åtagandeperioden i EU-15, och för Tjeckien, Polen och Slovenien väntas ett upptag på 5,5 miljoner ton koldioxid per år under åtagandeperioden. Dessa siffror tar hänsyn till den maximala kvoten för skogsbruk, men inkluderar inte Spanien på grund av bristen på detaljerade uppgifter. Tillsammans med Spaniens sammantagna uppgifter beräknas alla åtgärder enligt artikel 3.3 och 3.4 i EU-15 minska utsläppen med 42,4 miljoner ton koldioxid per år under åtagandeperioden, vilket motsvarar 12,4 % av minskningsåtagandet för EU-15, som uppgår till 341 miljoner ton koldioxid per år under åtagandeperioden jämfört med basårets utsläpp.

SITUATIONEN I KANDIDATLÄNDERNA

Kroatiens utsläpp av växthusgaser ökade med 3 % mellan 1990 och 2007 och med 5,3 % mellan 2006 och 2007. För 2007 uppgick Kroatiens utsläpp till 32,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket är 10 % under basårets utsläpp. Kroatien förväntas överskrida sitt Kyotomål något med beaktande av befintliga åtgärder och kolsänkor, men skulle uppfylla och även överträffa målet till följd av de planerade (ytterligare) åtgärderna.

För 2007 uppgick Turkiets utsläpp till 373 miljoner ton koldioxidekvivalenter jämfört med 170 miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990, vilket innebär en ökning med 119 %, och en ökning med 12 % jämfört med 2006.

I januari 2009 lade den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien fram sitt andra nationella meddelande för UNFCCC:s sekretariat, med inventeringsuppgifter om utsläppen av växthusgaser 1990–2002. Mellan 1990 och 2002 minskade de totala utsläppen av växthusgaser med cirka 10 %.

Vidare information finns i avsnitt 2 i arbetsdokumentet.