52006DC0164

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 12.4.2006

KOM(2006) 164 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

OM GENOMFÖRANDET AV DIREKTIV 79/409/EEG OM BEVARANDE AV VILDA FÅGLAR Del I – Sammanfattande lägesrapport Uppdatering för perioden 1999–2001

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

1.1. Bakgrund till denna rapport 3

1.2. Rapportering enligt direktivet 3

1.3. Rapportens struktur 3

2. Fågeldirektivet (79/409/EEG) 3

2.1. Direktivets syften 3

2.2. Viktigare bestämmelser i direktivet 3

2.2.1. Införlivande: Ny nationell lagstiftning 4

2.2.2. Skydd av livsmiljöer (Artikel 3): Framsteg när det gäller att utse områden 4

2.2.3. Skydd av livsmiljöer (Artiklarna 3 och 4): Åtgärder som vidtagits i SPA-områden 5

2.2.4. Skydd av livsmiljöer (Artiklarna 3 och 4): Åtgärder som vidtagits utanför SPA-områden 5

2.2.5. Generellt system för skydd av fåglar (artikel 5) 7

2.2.6. Tillstånd för försäljning, transport och förvaring av fåglar (artikel 6) 7

2.2.7. Utnyttjande av arter (artikel 7): Jakt 7

2.2.8. Förbjudna metoder (artikel 8) 8

2.2.9. Undantag (artikel 9) 8

2.2.10. Andra kompletterande åtgärder och bestämmelser: Forskning (artikel 10) 9

2.2.11. Introduktion av främmande arter (artikel 11) 9

2.2.12. Information till allmänheten och kapacitetsuppbyggnad 9

3. Slutsatser 10

1. INLEDNING

1.1. Bakgrund till denna rapport

Rådets direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar, det s.k. fågeldirektivet, antogs i april 1979 och var den första EU-rättsakten som utformats med inriktning på det långsiktiga bevarandet av alla vilda fågelarter i Europeiska unionen. I direktivet identifieras 181 hotade arter och underarter som behöver särskild uppmärksamhet. Medlemsstaterna har ansvaret för att utse särskilda skyddsområden (SPA) och i synnerhet för att skydda flyttande fågelarter som är en gemensam naturtillgång för alla européer.

1.2. Rapportering enligt direktivet

Denna rapport har utarbetas på grundval av uppgifterna i de nationella treårsrapporter som medlemsstaterna lämnar i enlighet med artikel 12 i direktivet. Den omfattar genomförandet under rapportperioden 1999–2001.

I denna rapport redovisas endast de viktiga skillnaderna jämfört med den tidigare rapporten (se ”Rapport från kommissionen om genomförandet av direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar – Uppdatering för perioden 1996–1998”).

1.3. Rapportens struktur

Denna rapport presenteras i två delar. Del I ger en sammanfattning av de framsteg som gjorts i EU-15, särskilt när det gäller direktivets huvudsakliga mål och bestämmelser, som också beskrivs kortfattat. Del II innehåller en sammanfattning av nationella rapporter om medlemsstaternas genomförandearbete under perioden 1999–2001, i enlighet med artikel 12 i direktivet. Rapportens del II, som omfattar uppgifter som lämnats av medlemsstaterna, har granskats av medlemsstaternas myndigheter i enlighet med artikel 12.2.

2. FÅGELDIREKTIVET (79/409/EEG)

2.1. Direktivets syften

Fågeldirektivets[1] viktigaste syfte är det långsiktiga bevarandet av alla vilda fågelarter i Europeiska unionen. För EU-15 identifieras 181 hotade arter och underarter som behöver särskild uppmärksamhet (bilaga I). Medlemsstaterna har ansvaret för att utse särskilda skyddsområden (SPA) och i synnerhet för att skydda flyttande fågelarter som är en gemensam naturtillgång för alla européer.

2.2. Viktigare bestämmelser i direktivet

Genom artikel 1 i fågeldirektivet inrättas ett generellt system för skydd av samtliga fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium på vilket fördraget tillämpas (utom Grönland). Direktivets syfte är att skydda och förvalta dessa arter och att reglera jakt och fångst av dem. Det gäller för vilda fåglar samt för deras ägg, bon och livsmiljöer. I artikel 2 fastställs ett mål för skyddet av samtliga fågelarter och samtidigt kopplas detta mål samman med arternas ekologiska behov och allmänhetens vetenskapliga och kulturella behov, rekreationsbehov och ekonomiska krav.

Direktivet är inriktat på två viktiga områden: skydd av livsmiljöer enligt artiklarna 3 och 4 och reglering av jakt, fångst, dödande och försäljning enligt artiklarna 5–9.

Enligt artikel 10 skall medlemsstaterna främja utvecklingen av forskning om skydd av vilda fåglar.

Enligt artikel 11 skall medlemsstaterna se till att introduktioner av fågelarter som inte förekommer naturligt i vilt tillstånd inte skadar den lokala floran och faunan.

Enligt artikel 12 skall medlemsstaterna lämna en rapport till kommissionen om genomförandet av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktivet.

De åtgärder som vidtas inom ramen för direktivet får inte leda till en försämring av situationen beträffande bevarandet av de arter av vilda fåglar som förekommer naturligt inom medlemsstaternas europeiska territorium (artikel 13) och medlemsstaterna får införa strängare skyddsåtgärder än de som föreskrivs i direktivet (artikel 14).

Artiklarna 15–19 handlar om förfaranden och anger bland annat att en rådgivande kommitté för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen skall inrättas för att möjliggöra nödvändiga ändringar och fastställa förfaranden och tidsfrister för rapportering.

2.2.1. Införlivande: Ny nationell lagstiftning |

Lagkrav | Medlemsstaterna skulle sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast 1981. Texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning skall överlämnas till kommissionen. |

EU-15 Sammanfattning | Inga stora översyner av lagstiftningen har skett under perioden, men de flesta medlemsstater har rapporterat vissa ändringar. I många fall gäller dessa sekundär lagstiftning om särskilda villkor för jakt, konsekvensbedömning och hållande av fåglar. Ändringar i Förenade kungarikets lagstiftning innebar stärkt tillsyn och strängare påföljder för olaglig verksamhet. |

2.2.2. Skydd av livsmiljöer (Artikel 3): Framsteg när det gäller att utse områden |

Lagkrav | Enligt artiklarna 3 och 4 skall medlemsstaterna skydda, bevara och återställa tillräckligt varierande och stora livsmiljöer. Enligt artikel 4 skall de områden som vad gäller antal och storlek är mest lämpade klassificeras som särskilda skyddsområden (SPA). |

EU-15 Sammanfattning | De flesta medlemsstater har lagt till nya SPA-områden till sina nationella förteckningar, och/eller utvidgat arealen av befintliga SPA-områden. I några fall har betydande tillägg gjorts i SPA-förteckningen (t.ex. Italien, Nederländerna, Portugal, Spanien och Sverige). Endast Belgien rapporterar att ett område har tagits bort, och detta har senare kompenserats i andra regioner. Finland har dock minskat storleken på ett antal SPA-områden. Belgien och Irland överväger att klassificera eller utvidga marina eller kustnära SPA-områden. Förenade kungariket har gjort en grundlig översyn av SPA-områden, men resultaten av denna översyn redovisas inte. |

2.2.3. Skydd av livsmiljöer (Artiklarna 3 och 4): Åtgärder som vidtagits i SPA-områden |

Lagkrav | Enligt artikel 3 är det nödvändigt att skydda, bevara och återställa tillräckligt varierande och stora livsmiljöer. I artikeln anges två olika typer av åtgärder: i) Att avsätta och sköta områden och ii) att återställa och förbättra livsmiljöer. I artikel 4 beskrivs de skyddsåtgärder som skall vidtas för att säkerställa att livsmiljöerna är lämpliga för ett antal känsliga arter som anges i bilaga I och för flyttande arter. Liksom artikel 3 bygger den på att åtgärder vidtas såväl inom hela territoriet som i nätverket av skyddade områden. |

EU-15 Sammanfattning | Life-projekt har haft en betydelse i några medlemsstater, framför allt i Finland. Bland åtgärderna kan nämnas miljövänligt jordbruk och skötselprogram (Tyskland, Spanien, Finland, Nederländerna, Förenade kungariket) och markförvärv (Portugal). Förvaltningsplaner finns i ett antal medlemsstater (Italien, Portugal) men inte överallt (Nederländerna). Endast Finland framhåller vikten av restaureringsplaner. |

2.2.4. Skydd av livsmiljöer (Artiklarna 3 och 4): Åtgärder som vidtagits utanför SPA-områden |

Lagkrav | Enligt artikel 3 är det nödvändigt att skydda, bevara och återställa tillräckligt varierande och stora livsmiljöer. I artikeln anges två olika typer av åtgärder: i) Att avsätta och sköta områden och ii) att återställa och förbättra livsmiljöer. I artikel 4 beskrivs de skyddsåtgärder som skall vidtas för att säkerställa att livsmiljöerna är lämpliga för ett antal känsliga arter som anges i bilaga I och för flyttande arter. Liksom artikel 3 bygger den på att åtgärder vidtas såväl inom hela territoriet som i SPA-områden. |

EU-15 Sammanfattning | De flesta länder uppger att de använder sig av skötselavtal och åtgärder för miljövänligt jordbruk (Belgien, Österrike, Tyskland, Irland, Italien, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige, Förenade kungariket). Dessa och andra insatser är inriktade på skötsel och restaurering av olika typer av livsmiljöer, t.ex. ängsmarker, betesmarker, hedar, ekskogar, våtmarker, naturliga skogar. I vissa fall ingår också landskapselement. Markförvärv används i vissa fall, särskilt när det gäller mossar. |

2.2.5. Generellt system för skydd av fåglar (artikel 5) |

Lagkrav | Genom artikel 5 inrättas ett generellt system för skydd genom förbud mot att avsiktligt döda eller fånga fåglar, avsiktligt förstöra eller skada deras bon och ägg, samla in fågelägg i naturen och behålla dessa, avsiktligt störa fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, samt mot att förvara fåglar av sådana arter som inte får jagas eller fångas. |

EU-15 Sammanfattning | I Österrike, Finland, Italien, Nederländerna, Spanien, Sverige och Förenade kungariket finns förvaltningsplaner eller strategier för arter, men i de flesta fall endast för ett mycket litet antal arter. I Förenade kungarikets rapport redovisas det största antalet åtgärdsplaner (26 stycken), och den beskriver också andra bevarandeåtgärder inriktade på sex arter. Spanien har tagit fram förvaltningsstrategier för endast två arter men har tillsatt ett antal arbetsgrupper för att utreda arter och tillhörande frågor. I flera länder (Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Irland och Sverige) har lagstiftningen skärpts för att få ett starkare skydd mot avsiktlig fångst, störning, förstörelse och insamling av ägg m.m. I Irland krävs nu licenser för ytterligare verksamheter vilket torde minska störningsriskerna. Life-projekt nämns bara av Förenade kungariket och Portugal. |

2.2.6. Tillstånd för försäljning, transport och förvaring av fåglar (artikel 6) |

Lagkrav | I artikel 6 förbjuds försäljning, transport och förvaring för försäljning av levande eller döda fåglar och av delar av fåglar av de arter som omfattas av direktivet, även sådana som får jaga eller fångas, utom de som anges i bilaga III del 1. Om en medlemsstat skulle vilja tillåta sådana verksamheter för de arter som anges i bilaga III del 2 och fastställa vissa begränsningar för dessa, under förutsättning att fåglarna har dödats på ett lagligt sätt, måste den först samråda med kommissionen. |

EU-15 Sammanfattning | Förenade kungarikets rapport redovisar antalet inspektioner och framgångsrika åtal för olaglig förvaring av fåglar. Utöver detta är det endast Irland, Italien, Belgien och Österrike som rapporterar om försäljning och förvaring av fåglar. |

2.2.7. Utnyttjande av arter (artikel 7): Jakt |

Lagkrav | Enligt artikel 7 är jakt, även falkenering, tillåten, men utnyttjandet begränsas till arter som anges i bilaga II. Jakt skall bedrivas i enlighet med gällande nationella bestämmelser och med principerna om ett förnuftigt utnyttjande och en ekologiskt balanserad kontroll av fågelarter. Jakten får dessutom inte äventyra bevarandeåtgärder på andra platser (i enlighet med artikel 2) och skall begränsas under viktiga perioder i artens livscykel (t.ex. under häckningstiden). |

EU-15 Sammanfattning | Vissa ändringar har gjorts i nationell eller regional jaktlagstiftning (Danmark, Frankrike, Finland, Grekland, Portugal, Spanien, Sverige, Förenade kungariket – Skottland). I flera fall (t.ex. Belgien [Flandern], Italien, Irland, Grekland) regleras jakten på årsbasis, men det är inte alltid självklart på vilken grundval tillstånden utfärdas och om de är helt förenliga med direktivet. |

2.2.8. Förbjudna metoder (artikel 8) |

Lagkrav | Alla metoder för storskalig eller icke-selektiv fångst eller dödande av fåglar är förbjudna. |

EU-15 Sammanfattning | De flesta medlemsstater rapporterar om det rättsliga läget när det gäller tillåtna metoder för fångst eller dödande, men några hänvisar bara till lagtexten utan att redogöra för dess innehåll. Inget av länderna anger om det finns problem med den praktiska tillämpningen av lagstiftningen. |

2.2.9. Undantag (artikel 9) |

Lagkrav | Artikel 9 ger möjlighet till undantag från artiklarna om utnyttjande om det inte finns någon annan lämplig lösning. Undantag är möjliga i) av hänsyn till människors hälsa och säkerhet, av hänsyn till flygsäkerheten, för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske och vatten samt för att skydda flora och fauna, ii) för forsknings- och utbildningsändamål, för återinplantering och återinförsel och för den uppfödning som krävs för detta, iii) för att under strängt kontrollerade förhållanden och på selektiv grund tillåta fångst, hållande i fångenskap eller annan förnuftig användning av vissa fåglar i litet antal. Medlemsstaterna skall meddela viss information till kommissionen och lämna en årlig rapport om genomförandet av denna artikel. På grundval av denna information skall kommissionen säkerställa att följderna av dessa undantag inte är oförenliga med direktivet. |

EU-15 Sammanfattning | Undantag beviljas av flera olika skäl, bl.a. förebyggande av skördeskador, sjukdomsbekämpning, flygsäkerhet, negativ påverkan från främmande arter samt utbildning och forskning. I Finland har 121 undantag beviljats, främst för forskning och undervisning. Dessutom fångades en stork och hölls i en djurpark (Finland). Skarv nämns i några nationella rapporter (Österrike, Frankrike och Irland). De mest direkt anmärkningsvärda undantagen gäller sju arter i Italien, som berör 80 000 fåglar. Bara Sverige uppger att undantagen måste vara förenliga med god bevarandestatus. |

2.2.10. Andra kompletterande åtgärder och bestämmelser: Forskning (artikel 10) |

Lagkrav | Enligt artikel 10 i direktivet skall medlemsstaterna utföra forskningsarbete för skydd, skötsel och utnyttjande av fågelpopulationerna. Prioriterade forskningsområden anges i bilaga V till direktivet. |

EU-15 Sammanfattning | Förteckningen över forskningsprojekt är lång och varierande. Oftast nämns häckfågeltaxeringar, sjöfågelräkningar, ringmärkningsprogram, forskning om habitatkrav och habitatval, utbredning och inventeringar och forskning om övervaknings- och förvaltningsprogram. |

2.2.11. Introduktion av främmande arter (artikel 11) |

Lagkrav | Enligt artikel 11 måste medlemsstaterna samråda med kommissionen om introduktioner av fågelarter som inte förekommer naturligt i vilt tillstånd i medlemsstaterna. Introduktion får ske endast om den inte skadar den lokala floran och faunan. |

EU-15 Sammanfattning | Inga nya introduktioner har rapporterats. Amerikansk kopparand är den främmande art som oftast nämns i nationella rapporter (Irland, Spanien, Sverige och Förenade kungariket). I Spanien tycks bekämpningsåtgärderna ha varit effektiva och inga hybrider har observerats på över ett år. I Sverige och Irland är jakt ett sätt att begränsa antalet. I Förenade kungariket pågår ett småskaligt kontrollförsök för att undersöka om det är möjligt att helt utrota arten. Ett antal andra arter skapar vissa problem, framför allt gäss i Förenade kungariket och Irland. Övervakningsprogram för främmande arter finns i Italien (110 främmande arter) och i Förenade kungariket (införda arter med små häckande populationer samt främmande, ej häckande sjöfåglar och hybrider). |

2.2.12. Information till allmänheten och kapacitetsuppbyggnad |

Lagkrav | Inga |

EU-15 Sammanfattning | Fågelatlas, utbildningsmaterial, broschyrer, konferenser, informationscentraler, nationella referensdokument m.m. |

3. SLUTSATSER

Syftet med denna rapport är att vara ett stöd vid bedömningen av EU:s framsteg i genomförandet av fågeldirektivet, genom att ge information från medlemsstaterna om genomförandet av de nationella bestämmelser som antagits enligt direktivet. Detta har, tillsammans med information om status och trender för fågelpopulationer och deras livsmiljöer, samt belastningar, påverkan och socioekonomiska drivkrafter, bidragit till en bedömning av direktivets effektivitet[2].

Över 3 000 SPA-områden har nu klassificerats, omfattande nästan 8 % av EU:s landterritorium och dessutom betydande havsområden på över 2,7 miljoner hektar. Ändå är det bara fyra länder (Belgien, Danmark, Luxemburg och Nederländerna) som i stor utsträckning har fullbordat sin del av nätverket av SPA-områden. Den procentandel av det nationella territoriet som utsetts till SPA-områden varierar också kraftigt från 2 % i Frankrike till mer än 15 % i Spanien. Skyddet och naturvårdsskötseln av dessa områden, främst våtmarker, har i kombination med åtgärdsplaner för arter lett till att populationerna av några starkt hotade arter är på väg att återhämta sig. Men insatserna varierar från land till land, och några viktiga områden saknar fortfarande skydd.

Det förekommer fortfarande en del stridigheter och motsättningar om huruvida några medlemsstaters jaktbestämmelser och jaktmetoder är förenliga med direktivet. I några länder, framför allt i Frankrike, Spanien och Italien, har konflikterna pågått under lång tid och varit föremål för omfattande rättsprocesser. Motsättningarna när det gäller jakt har krävt en bättre gemensam tolkning av direktivets bestämmelser på flera nivåer och en fördjupad dialog med dem som bedriver jakt.

Sammanfattningsvis behövs ökade ansträngningar för att uppnå direktivets mål om att bevara Europas vilda fågelarter och för att se till att direktivet verkligen bidrar till EU:s mål att stoppa förlusten av biologisk mångfald senast 2010, som beslutades vid Europeiska rådets möte i Göteborg och fördes in i sjätte miljöhandlingsprogrammet (beslut nr 1600/2002/EG).

[1] Direktiv 79/409/EEG (EGT L 103, 25.4.1979) ändrat genom direktiv 81/854/EEG (EGT L 319, 7.11.1981, s. 3), direktiv 85/411/EEG (EGT L 233, 30.8.1985, s. 33), direktiv 86/122/EEG (EGT L 100, 16.4.1986, s. 22), direktiv 91/244/EEG (EGT L 115, 8.5.1991, s. 41), direktiv 94/24/EEG (EGT L 164, 30.6.1994, s. 9) och de akter som rör anslutningen av Grekland, Spanien, Portugal, Österrike, Sverige och Finland (EGT L 291, 19.11.1979, s. 17, EGT L 302, 15.11.1985, s. 221 & EGT C 241, 29.8.1994, s. 9).

[2] ”25 years of the Birds Directive: Challenges for 25 countries”, rapport från GD Miljö, oktober 2004.