EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52005DC0252
Communication from the Commission to the Council, the European Parliament and the European Court of Auditors on a roadmap to an integrated internal control framework
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TIL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH REVISIONSRÄTTEN om en färdplan för en integrerad ram för intern kontroll
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TIL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH REVISIONSRÄTTEN om en färdplan för en integrerad ram för intern kontroll
[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION | Bryssel den 15.6.2005 KOM(2005) 252 slutlig MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TIL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH REVISIONSRÄTTEN om en färdplan för en integrerad ram för intern kontroll A. ARGUMENT FÖR ÅTGÄRDER Revisionsrätten offentliggjorde sin årliga rapport avseende budgetåret 2003 i november 2004. För tionde gången lade revisionsrätten fram en årlig revisionsförklaring som på det hela taget var positiv vad gäller räkenskapernas tillförlitlighet, åtaganden och egna medel men som pekade på att den inte har någon rimlig säkerhet beträffande betalningar inom alla delar av Europeiska unionens allmänna budget förutom i fråga om administrativa utgifter[1]. Den nuvarande situationen kan inte fortsätta som den är. Skattebetalarna bör ha en rimlig garanti för att Europeiska unionens medel förvaltas på ett lagligt och korrekt sätt. Detta belyses av det faktum att Europaparlamentet och rådet har uttryckt sin besvikelse över att revisionsrätten inte har kunnat avge en positiv revisionsförklaring – senast i samband med 2003 års ansvarsfrihetsförfarande. Båda institutionerna har uppmanat kommissionen att vidta åtgärder för att komma tillrätta med situationen. Kommissionen under ledning av José Maria Barroso har därför förklarat att ansträngningarna att uppnå en positiv revisionsförklaring utgör ett strategiskt mål[2]. Denna process förutsätter självfallet förnyade ansträngningar inom en rad områden. Samtidigt som kommissionen enligt fördraget ensam har ansvaret för genomförandet av budgeten, hanteras i verkligheten 4 av 5 euro i budgeten av medlemsstaterna under delad förvaltning och därför är det väsentligt att medlemsstaterna medverkar aktivt i detta initiativ. Att uppnå en positiv revisionsförklaring är en mycket ambitiös målsättning och revisionsförklaringen bör inte förväntas kunna vändas från oren ett år till ren det följande året. Revisionsrätten kan i själva verket inte avge en positiv revisionsförklaring utan att med rimlig säkerhet ha förvissat om att transaktionerna ända ned till nivån för den enskilda förmånstagaren, dvs. betalningar som görs av medlemsstaterna till den slutliga bidragsmottagaren såsom den enskilde jordbrukaren, studenten, det enskilda företaget och i vissa fall ett offentligt organ, är lagliga och korrekta . Således måste övervakningssystemen och kontrollerna med rimlig säkerhet säkerställa att risken för felaktigheter på denna nivå är korrekt hanterad, och inbegriper en lämplig grad av kontroller på plats i de bidragssökandes lokaler. I sitt yttrande nr 2/2004[3] om en effektiv och ändamålsenlig kontrollram kritiserade revisionsrätten vissa inslag i i de nuvarande kontrollramarna på olika budgetområden, samtidigt som de godtog att många av de nödvändiga beståndsdelarna hade införts och att betydande framsteg med att förbättra systemen hade gjorts den senaste tiden för att förbättra systemen, i följande termer: Otydliga och inkonsekventa mål Det saknas en tydligt fastlagd strategi för att uppnå övergripande eller specifika mål för de olika systemen. | Bristande samordning Det finns inget formellt krav på att kontrollorganen skall samordna planeringen av dessa kontroller, eller ta hänsyn till de olika kontroller som utförs av andra. Information som lämnas av medlemsstaterna om resultat av kontroller är ibland bristfällig eller inkonsekvent. | Ingen information om kostnader och nytta På områden med delad förvaltning står medlems- eller mottagarstaten för huvuddelen av kostnaderna för genomförandet av kontroller. Nyttan av dessa kontroller tillfaller emellertid EU-budgeten. Detta leder till att medlemsstaternas intresse av att avsätta tillräckliga medel för kontroll av EU-medel är lågt. I den nuvarande ramen finns det ingen information om medlemsstaternas eller kommissionens kostnader för kontrollerna, eller om vilken nytta de medför. | Inkonsekvent tillämpning Slumpmässiga kontroller och riskbaserade kontroller har mycket olika och ömsesidigt uteslutande mål. När det i reglerna inte tillräckligt tydligt definieras vilken metod som skall användas leder detta till förvirring och minskad effektivitet. Både kommissionen och medlemsstaterna har i hög grad decentraliserade kontrollförfaranden. I praktiken råder det inte alltid enhetlighet vad gäller arbetssätt, omfattning, timing, uppföljning osv. Till följd av detta finns det skillnader i kvalitet mellan kontrollerna. Oberoende revision krävs inte inom alla budgetområden och, där så krävs, är ibland anvisningarna för hur revisionsarbetet skall genomföras otillräckliga, och det finns inte heller alltid standardförfaranden för valet av revisorer. Möjligheten till sanktioner mot oriktiga ersättningskrav föreligger bara på jordbruksområdet och på området inre politik. | - Alla dessa punkter är inte relevanta för alla budgetområden, och i vissa fall krävs det förbehåll. Revisionsrätten erbjöd sig också att ge råd om de delar av förslagen i yttrandet som är oundgängliga för att skapa en effektiv och ändamålsenlig kontrollram, inom vilken kommissionen, utom när det gäller direkt förvaltade utgifter, skulle ha en i huvudsak övervakande roll och där kontroller på platsen utförda av den centrala gemenskapsnivån inte skulle vara lika nödvändiga: - “gemensamma principer och standarder ... [skall] tillämpas på alla förvaltningsnivåer både vid institutionerna och I medlemsstaterna" (punkt 57); - interna kontroller skall “ge rimlig” (inte absolut) “säkerhet om transaktionernas laglighet och korrekthet, och om att principerna om ekonomi, effektivitet och ändamålsenlighet följs" (punkt 57); - "kostnaden för kontrollerna skall vara proportionell mot den nytta de bidrar med både i monetärt och politiskt avseende " (punkt 57); - och "systemet skall utgå från en logisk kedjestruktur där kontroller genomförs, redovisas och rapporteras I enlighet med en gemensam standard som gör att alla deltagare kan förlita sig på dem" (punkt 57). Kommissionen samtycker i stort sett till revisionsrättens rekommendationer, och har i själva verket genomfört förbättringar i samma riktning. Den godtar att en ”positiv” revisionsförklaring kan uppnås om man kan bevisa för revisionsrätten att övervakningssystem och kontroller har införts som leder till att risken för felaktigheter begränsas till en rimlig nivå. Om det kan visas att den rekommenderade kontrollramen finns på plats och fungerar effektivt skulle revisionsrätten ha en bas för att kunna avge en positiv revisionsförklaring. Flertalet medlemsstater har visat öppenhet för revisionsrättens förslag till integrerad ram för gemenskapens interna kontroll och till en modell för samordnad granskning. I sina rekommendationer för 2003 förfarande för beviljande av ansvarsfrihet angav rådet att "det delar revisionsrättens bedömning vad gäller behovet att ytterligare förbättra kontrollsystemens utformning genom att upprätta tydliga och konsekventa målsättningar och ansvarsområden. I detta sammanhang noterar rådet med stort intresse revisionsrättens förslag för utvecklingen av en ram för gemenskapens interna kontroll i enlighet med vad som framlagts i yttrandet om den gemensamma granskningsmodellen". Den ansåg "att som en regel ingen sektor bör undantas från denna metod och uppmanar kommissionen att där så krävs vidta lämpliga åtgärder. I detta sammanhang understryker rådet betydelsen av att tillämpa, och i tillämpliga fall, utveckla gemensamma normer för finansiell kontroll och internrevision". Europaparlamentet gav sin politiska analys av frågan i §15–§80 i sin resolution om beviljande av ansvarsfrihet avseende 2003, och uppmanade i §75 rådet att arbeta med europaparlamentet och kommissionen för att ge skapandet av en heltäckande kontroll – och revisionsram den prioritet och politiska impuls som erfordras. Kommissionen instämmer i stort sett med både Europaparlamentets och rådets rekommendationer. Den kommer att bygga vidare på resultaten av dess administrativa reform för att fullt ut genomföra en integrerad kontrollram. B. ÅTGÄRDER SOM KRÄVS AV KOMMISSIONEN Kommissionen är i färd med att fastställa luckor som enligt dess uppfattning finns mellan den befintliga kontrollramen för vart och ett av budgetens utgiftsområden och de allmänna principer som revisionsrätten fastslagit i sitt yttrande nr 2/2004, med särskild betoning på de kontroller som begränsar riskerna avseende de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. Den kommer att föreslå de åtgärder som krävs för att fylla ut varje lucka, och tidsplanen för genomförandet av åtgärden i fråga, samt diskutera denna fråga med revisionsrätten, rådet och Europaparlamentet. Denna åtgärd kommer dels inbegripa en kartläggning av svagheterna i den gällande lagstiftningen samt de föreslagna förbättringarna, och dels vilka åtgärder som krävs för att genomföra en fullgod kontrollram inom den nuvarande lagstiftningen. Den kommer också att inbegripa en bedömning av huruvida regleringsramen för perioden 2007-2013 är överensstämmer med revisionsrättens rekommendationer. För att säkerställa att man beställt om sitt eget hus är kommissionen i färd med att kartlägga vilka förbättringar som krävs av ramen för kontroll av budgetförvaltningen och centralt förvaltade medel i de fall denna inte uppfyller de krav revisionsrätten har fastställt. För att avhjälpa dessa brister krävs bland annat följande åtgärder: - Att säkerställa att grunden för försäkran om att de underliggande transaktionerna är korrekta tydligt anges i generaldirektörernas årliga verksamhetsrapporter och åtföljs av lämpliga indikatorer, samt att revisionsförklaringen täcker den del av räkenskaperna som de är ansvariga för och, så mycket som möjligt, kvantifierar konsekvenserna av eventuella förbehåll. - Att säkerställa att räkenskapsföraren attesterar kommissionens räkenskaper för att intyga att han eller hon har gjort de kontroller som vederbörande anser nödvändiga och är förvissad om att räkenskaperna har upprättats i enlighet med de redovisningsregler, metoder och redovisningssystem som fastlagts under hans eller hennes ansvar för kommissionens räkenskaper, att han eller hon har vidtagit de justeringar som eventuellt krävs för att räkenskaperna skall ge en rättvisande bild i enlighet med artikel 136 i budgetförordningen, och att de därför är tillförlitliga. I detta hänseende, har en ändring av artikel 61 i budgetförordningen föreslagits som en del av översynen av denna förordning som antogs den 3 maj 2005. - Att i alla generaldirektorat säkerställa en klar definition av resursdirektörernas roll som stöd till generaldirektören i det dagliga arbetet med finansiella och frågor och kontrollfrågor, och vad gäller den årliga verksamhetsrapporten och den medföljande förklaringen. - Att vidareutveckla kommissionens uppföljningsrapporter, för att göra det möjligt för revisionsrätten att bedöma vilka mått och steg som vidtagits för att genomföra revisionsrättens idigare rekommendationer. - Att förstärka den årliga sammanfattande rapportens roll för den kommissionsövergripande förvaltningsgranskningen, i vilken en bedömning görs av läget inom de olika avdelningarna och de viktigaste övergripande frågeställningarna behandlas. - Att undersöka möjligheterna till en större förenkling av förvaltningen av EU-medel och säkerställa att kontrollkraven står i proportion till riskerna. - Att införa en gemensam metod för riskbedömning, särskilt att ge försäkring om hanteringen av risken för fel i de underliggande transaktionerna. - Att ge riktlinjer för den av var och en av de olika utgiftsgrupperna berörda kommissionsförvaltningen om strategier för kontroller på platsen, inberäknat metodiken för utvärderingen av övervakningssystem och kontroller, fastställandet av urvalsstorlekar, urvalstekniker, effekterna av fel på EU:s budget och graden av godtagbar risk. - Att definiera olika typer av fel, fastställa felprocenten vid kontroller på platsen på grundval av ett representativt urval och rapportera detta i de årliga verksamhetsrapporterna, tillsammans med de korrigerande åtgärder som vidtagits eller som planeras. - Att säkerställa att de resurser som tilldelats för för- och efterhandskontroller är tillräckliga för att uppnå en lämplig balans mellan de kostnaderna kontrollerna medför respektive de vinster de genererar. När kommissionen delegerar befogenheter till ett genomförandeorgan att genomföra ett gemenskapsprogram eller projekt som förvaltas centralt kan dessa genomförandeorgan rekrytera personal i den omfattning och med den kompetens som krävs för att säkerställa en lämplig kontrollnivå. Dessa organ har samma interna kontrollkrav som dem som är i kraft i kommissionen, vilket ger kommissionen möjlighet att utöva fullständig tillsyn. De kan bli föremål för en oberoende årlig revision. Det krävs inte någon ny lagstiftning för att genomföra denna handlingsplan, men ändringar har föreslagits i de nuvarande bestämmelserna i budgetförordningen och dess genomförandebestämmelser som skulle kunna bidra till kommissionens initiativ på detta område. Vissa sektorsförordningar behöver också ändras. När ny politik utformas bör den godtagbara risknivån under genomförandet ha definierats och avstämts med lagstiftningsmyndigheten. Vidare kommer kommissionen att arbeta med medlemsstaterna för att förbättra kontroller över medel under delad förvaltning. Kommissionen bekräftar sitt ansvar för genomförandet av budgeten enligt vad som föreskrivs i artikel 274 i fördraget: “I överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning skall kommissionen genomföra bugeten[…] under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen. Medlemsstaterna skall samarbeta med kommissionen för att säkerställa att anslagen används i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.” Med tanke på andelen av budgeten som är under delad förvaltning är det inte möjligt för kommissionen att uppnå en positiv revisionsförklaring om inte medlemsstaterna – genom att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 274 och 280 i fördraget – kan ge kommissionen rimliga försäkringar beträffande de transaktioner som de genomfört. Det bör finnas tydliga bestämmelser som preciserar hur denna försäkran skall ges. Den föreslagna kontrollramen bör tillhandahålla incitament och, om nödvändigt, tvångsåtgärder. De åtgärder som krävs för att avhjälpa de konstaterade bristerna är bland annat följande: - Att fortsätt kommissionens ansträngningar att förenkla de stödordningar som finansieras av EUGJF:s garantisektion samt förbättra de bestämmelser som rör kontroller på primärutgiftsnivån för marknadsåtgärder utanför ramen för det integrerade förvaltnings- och kontrollsystemet (ISAK) och de geografiska informationssystemen (GIS). - Att kontrollera den föreslagna lagstiftningsramen för 2007-2013 och om så krävs anpassa den till att medta de bestämmelser som, mot bakgrund av bedömningen av luckorna i kontrollramen, behövs för att komplettera en integrerad ram för den interna kontrollen, särskilt de inslag som krävdes av Europaparlamentet[4] (årliga revisioner av varje utbetalande myndighet, redovisning av upplysningar på förhand[5] och revisionsförklaringar i efterhand på medlemsstatsnivå, tillgång till rapporter från revisioner och kontrollorgan, påföljder för bidragssökande som är proportionella men likväl avskräckande, och rapportering av felprocenten vid hanteringen av EU-medel samt av svagheter i systemen) - Att förbättra samarbetsarrangemang i linje med metoden för ”samordnad granskning”, samt komplettera det befintliga vägledningsmaterialet om gemensamma principer och standarder för revisionsmetoder, nyckelkontroller och strategier för kontroller på platsen inberäknat bedömningen av övervakningssystem och kontroller, fastställandet av urvalsstorlekar, urvalstekniker och utvärderingen av konsekvenserna av felaktigheter för EU:s budget. - Att i oktober 2005 lägga fram en preliminär rapport som undersöker färdplanen för att enas om ett protokoll med medlemsstaterna i vilket den förvaltande myndigheten (Europaparlamentet föreslår finansministern) kommer att avge en förklaring, före utbetalning och på årsbasis, att korrekta kontrollsystem, som gör det möjligt att ge lämpliga försäkringar som tillgodoser kommissionens skyldighet att redovisa hur anförtrodda medel använts, har införts. Om en medlemsstat inte klarar av att hantera riskerna för felaktigheter på ett tillfredsställande sätt, kommer kommissionen att skydda EU:s budget genom att strikt tillämpa de befintliga bestämmelserna för uppskjutande av betalningar och finansiella korrigeringar. När man väl enats om grunden för en integrerad kontrollram kommer kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna vidare utforska utrymmet för större effektivitet i revisionsinsatsen genom den samordnade granskningsmodellen [6]. I de fall medlen står under indirekt central förvaltning, decentraliserad förvaltning eller gemensam förvaltning, kommer den att införa de ovan fastställda principerna, vilka emellertid kommer att anpassas på lämpligt sätt till varje enskilt förhållande. Kommissionens åtgärder kommer särskilt att inbegripa följande: - Att kräva redovisning av upplysningar på förhand och revisionsförklaringar i efterhand på medlemsstatsnivå för de medel som förvaltas av nationella myndigheter. - Att där så krävs öka övervakningen och kontrollen av mellanhandsorgan. De flesta oegentligheter som konstaterats i de underliggande transaktionerna utgör felaktigheter snarare än bedrägerier. Arbete på att åstadkomma en klar åtskillnad däremellan kommer att bedrivas i samarbete med OLAF. C. NÖDVÄNDIGA ÅTGÄRDER PÅ EU-NIVÅ I sin rapport om ansvarsfrihet för 2003 krävde Europaparlamentet med bestämdhet att medlemsstaternas finansiella kontrollsystem ses över och att bristerna åtgärdas. För att säkerställa att medlemsstaterna åtgärder svagheterna i sin förvaltning av EU-medel föreslås i parlamentets resolution om ansvarsfrihet för 2003 års allmänna budget (Wynn-rapporten) att förvaltningsmyndigheten i varje medlemsstat (dvs. finansministeriet) bör vara skyldig att varje år ange att korrekta kontrollsystem har införts. Kommissionen uppmanas att utarbeta en rapport om vägar att komma överens med medlemsstaterna om ett protokoll i denna fråga. Europaparlamentet hävdar med bestämdhet att problemet inte kan lösas enbart med kommissionens centrala kontroller. Medlemsstaterna måste därför uppmuntras att förvalta EU-medel som om de vore ”deras egna” medel. För närvarande finns det få belägg för att den kontrollnivå som föreskrivs i de befintliga förordningarna behöver ökas, även om denna eventualitet inte kan uteslutas. Först och främst ombeds medlemsstaterna säkerställa att den kontrollram som krävs enligt den nuvarande gemenskapslagstiftningen är införd, har givits tillräckliga resurser och fungerar effektivt för att begränsa risken för fel i de underliggande transaktionerna. Under trycket av finansiella korrigeringar, är de kontroller som medlemsstaterna är skyldiga att införa enligt EUGJF:s garantisektion i stort sett på plats, även om fortsatta förbättringar fortfarande är nödvändiga, exempelvis beträffande det integrerade administrations- och kontrollsystemet (ISAK) i Grekland, samt efterhandskontroller och ömsesidigt bistånd mellan tullmyndigheter enligt förordning (EEG) nr 4045/89. Det är i synnerhet vad gäller strukturfonderna som medlemsstaterna fortfarande har att visa att de införda kontrollerna är effektiva när det gäller att begränsa risken för fel. Med tanke på de många olika slagen av projekt, bidragsberättigande stödordningar och berörda genomförandeorgan är det inte möjligt att i gemenskapslagstiftningen och kommissionens vägledning ställa upp exakta regler för övervakning och kontroll. Medlemsstaterna måste för samtliga program säkerställa att de gällande förordningarna fullt ut efterlev i enlighet med följande: - Att de primära kontrollerna (kontroller av att tjänsten faktiskt tillhandahållits och kontroll av de utgifter för vilka ersättning begärts) antingen är uttömmande, eller annars tillräckliga med hänvisning till kostnaderna för respektive nyttan med kontrollerna[7]. - Att det finns en ändamålsenlig riskanalys. - Att felprocenten för varje kontrollerat urval bedöms och rapporteras. - Att proportionella påföljder tillämpas för allvarliga oegentligheter. - Att primära kontroller i tillräcklig utsträckning övervakas av genomförandeorganet eller förvaltningsmyndigheten. - Att korrigerande åtgärder vidtas närhelst så krävs. - Att den utbetalande myndigheten har de medel och resurser som krävs för att erhålla nödvändig försäkran för att kunna bestyrka de ersättningsbelopp som krävs från kommissionen. De bör göra detta i ljuset av den ovan nämnda vägledningen från kommissionen och säkerställa förenlighet mellan kontrollerna av de olika stödprogrammen, och att dessa kontroller uppfyller de erforderliga normerna. Kontrollerna på medlemsstatsnivå[8] behöver också göras mer effektiva under hela programperioden för strukturfonderna. I det ”förtroendekontrakt” som föreslagits av kommissionen anges enbart en revisionsstrategi för de kontroller som krävs enligt förordningarna, jämte en årlig rapportering av hur de utvecklas samt ett formellt omdöme om hur systemet fungerar. Medlemsstaterna förväntas att förmå sina egna kontrollenheter att tillämpa en sådan revisionsstrategi, och från och med den innevarande programperioden på ett lämpligt sätt rapportera om hur den genomförs, från och med. Medlemsstaterna bör säkerställa at de västentliga svagheter i övervakningssystemen och kontrollerna liksom den felprocent som konstateras på varje nivå av kontrollramen fastställs och rapporteras med hänvisning till deras effekter på gemenskapens egna medel, och att lämpliga korrigerande åtgärder vidtas varje gång detta är motiverat av kostnadsskäl eller med tanke på de fördelar detta ger. För att kommissionen, och därigenom revisionsrätten, skall kunna erhålla försäkringar från medlemsstaterna om de kontroller som verkställts under varje budgetår beträffande de medel som från och med 2006, står under delad förvaltning bör medlemsstaterna göra följande: - Att inkomma med en redovisning av upplysningar på förhand och revisionsförklaringar i efterhand på högsta medlemsstatsnivå (Europaparlamentet föreslår finansministeriet). - Att stödja det ovan nämnda åtgärden genom att kräva att varje ansvarig myndighet på den operativa nivån (t.ex. utbetalningskontor, utbetalande myndighet och förvaltningsmyndighet) upprättar motsvarandeårliga redovisningar och förklaringar, bekräftade av yttranden från oberoende revisorer. - Att anmoda sina högsta revisionsinstitutioner eller det organ som avger revisionsförklaring på medlemsstatsnivå att utöva översyn över ramarna för kontroll av EU-medel, och att rapportera om svagheter i deras utformning eller sätt att fungera i praktiken. - Att anmoda de högsta revisionsinstitutionerna eller andra oberoende revisionsorgan att revidera revisionsförklaringarna i efterhand och rapportera resultatet till de nationella parlamenten. Medlemsstaterna bör anmodas att ta ansvar för kontrollerna över nationella kontor och genomföra motsvrande åtgärder där medel står under indirekt central förvaltning. Det erkänns vidare att den nuvarande tidsramen för beviljande av ansvarsfrihet inte ger rådet tillräcklig tid att diskutera och reagera i sak på granskningsresultat och rekommendationer från revisionsrätten. På motsvarande sätt får den nuvarande kommissionsrapporten om medlemsstaternas svar[9] endast kortvarig uppmärksamhet i rådet och spelar en mycket begränsad roll i förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet eller i uppföljningsrekommendationerna. Efter att ha samrått med samtliga berörda institutioner är kommissionen därför beredd att överväga en ändring av artikel 145 i budgetförordningen för att utsträcka tidsfristen för ett beslut om beviljande av ansvarsfrihet i enlighet med Europaparlamentets önskemål[10]. En förlängning av den tid som tilldelas ansvarsfrihetsförfarandet skulle bidra till att underlätta rådets och medlemsstaternas medverkan i sak, vilket är en central målsättning i färdplanen för att skapa en integrerad ram för kontroll. Medlemsstaterna kommer också att anmodas att redovisa sina uppfattningar i andra frågor som tagits upp av rådet och Europaparlamentet, nämligen - i vilken mån kostnaden för kontroll av EU-medel kan fastställas, och huruvida den bör belasta EU:s budget, - räckvidden vad gäller införandet av ”den samordnade granskningsmodellen”, som förutsätter antagande av gemensamma principer och standarder, samordningen av arbetsprogram, och tillträde för varje kontrollorgan till resultaten av de övrigas arbete, och - det spelrum som finns för att öka de nationella högsta revisionsinstitutionernas roll genom ett mer systematiskt utbyte av nationella revisionsrapporter med Europeiska revisionsrätten om användningen av EU-medel. D. REVISIONSRÄTTENS ROLL Revisionsrätten har under de senaste åren utvecklat metodiken i revisionsförklaringen. Den innehåller numera fyra delar: 1) en undersökning av övervakningssystem och kontroller, 2) en undersökning av ett urval av transaktioner, 3) en analys av de årliga verksamhetsrapporterna och generaldirektörernas försäkringar, 4) om nödvändigt, en undersökning av andra revisorers arbete. Kommissionen liksom Europaparlamentet och rådet har stött denna utveckling. Kommissionen har noterat att revisionsrätten i sitt arbetsprogram för 2005 angivit att den kommer att arbeta på ”att utveckla metodiken i revisionsförklaringen mot bakgrund av nya ramar” i syfte att mer och mer svara upp till de behov användarna av revisionsförklaringen har. Efter mötet mellan kommissionen och revisionsrätten den 16 mars 2005 uttalade Hubert Weber, ordföranden i revisionsrätten, följande: "Revisionsrättens mål är att göra sitt revisionsarbete så verkningsfull och effektivt som möjligt genom en metod som syftar till att förbättra resultaten snarare än att koncentrera på att lista fel. För att hjälpa kommissionen i sitt arbete med att ytterligare förbättra systemen för att övervaka och kontrollera EU:s budget på samtliga nivåer, har revisionsrätten åtagit sig att vidareutveckla sin metod vid utarbetandet av revisionsförklaringen. Detta gör det möjligt för revisionsrätten att ännu bättre följa upp de framsteg som görs och mer exakt peka ut var det krävs förbättringar." [översättarens egen översättning] I detta meddelande presenteras de åtgärder som planeras för att införa en integrerad ram för kontroll. Ett arbetsdokument kommer att beskriva den befintliga kontrollramen år 2004 och de åtgärder som kommissionen anser vara nödvändiga för att nå de mål som föreskrivits i revisionsrättens yttrande nr 2/2004, inberäknat de som redan föreslagits för perioden 2007–2013. E. SLUTSATSER OCH FÖRSLAG Samtidigt som alla institutioner skulle önska att de beviljades en positiv revisionsförklaring för genomförandet av budgeten, är det upp till kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans säkerställa att revisionsrätten har möjlighet att finna revisionsbevis om att framsteg gjorts i riktning mot en korrekt hantering av risken för felaktigheter. Detta kommer inte att inträffa över en natt och revisionsförklaringen skall därför inte förväntas kunna vändas från negativ ett år till ren året därefter. En nyanserad revisionsförklaring skulle emellertid vara mycket effektivare när det gäller att hjälpa kommissionen och medlemsstaterna stegvis förbättringar i riktning mot en ren revisionsförklaring Kommissionen är realistisk och den välkomnar en fortsatt kritisk granskning från revisionsrätten, liksom dess råd, såsom oberoende observatör, beträffande allt förberedande arbete. Kommissionens syfte med detta meddelande är att starta en process som senast i november 2005 kan leda fram till en samsyn mellankommissionen, Europaparlamentet (den myndighet som beviljar ansvarsfrihet) och rådet om hur den nuvarande interna kontrollramen kan förbättras så att det blir möjligt för kommissionen att ge revisionsrätten en rimlig försäkran om transaktionernas laglighet och korrekthet. En vidare översyn av tidsplanen för färdplanen lämnas i bilagan. Det föreslås att kommissionen tar fasta på rekommendationerna från myndigheten som beviljar ansvarsfrihet, och ger följande direktiv till sina avdelningar: - Att påvisa luckorna och föreslå åtgärder för at komplettera de kontrollramar som revisionsrätten kan grunda den försäkran den eftersträvar. - Att föra diskussioner med de lämpliga rådskommittéerna, och lägga fram en första rapport i oktober 2005 som innehåller förslag till en grundval för samsyn med medlemsstaterna om en integrerad ram för intern kontroll. - Att kontrollera den föreslagna lagstiftningsramen för 2007–2013 och om så krävs föreslå anpassningar som syftar till för att inkludera de bestämmelser som, mot bakgrund av bedömningen av de befintliga luckorna, krävs för att färdigställa en integrerad kontrollram. Parallellt med detta föreslås att rådet ordförandeskap bör inrätta ett interinstitutionellt trepartssamtal med uppdraget att förhandla och nå enighet om institutionsövergripande frågor i de nuvarande förslagen, vilket skulle leda till en uttalad gemensam uppfattning om vad som utgör en korrekt och tillfredsställande ram för gemenskapens interna kontroll liksom i fråga om de åtgärder som krävs för att genomföra den. Denna överenskommelse bör formaliseras i ett interinstitutionellt avtal som undertecknas på politisk nivå. Kommissionen välkomnar Europeiska revisionsrättens synpunkter på de åtgärder som föreslås i det interinstitutionella avtalet, och efterlyser också revisionsrättens uppfattning om huruvida dessa åtgärder, förutsätt att de genomförs korrekt, skulle vara tillräckliga för att förse revisionsrätten med en grundval för en förklaring om de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, särskilt i fråga om bedömningen av felaktigheter som upptäckts i åtgärder som omfattas av en flerårig kontrollram. Annex The following timetable is envisaged for the further process: June 2005 | The Commission adopts the Communication on a roadmap to an integrated internal control framework, and completes (supervised by DG Budget) its assessment of the gaps between its present control frameworks and that recommended by the Court, and its proposals for action. | July 2005 | First discussions among the Parliament, the Council and the Commission. The Council establishes a high-level panel of experts. | July to September 2005 | Discussion by each service of its gap analysis and action plan with the Court of Auditors. | October 2005 | Conference on the DAS organised by COCOBU. Initial report proposing the basis for a common understanding. Common understanding among the Parliament, the Council and the Commission on the internal control framework. | November 2005 | The Commission adopts the Communication on a roadmap to an integrated internal control framework (action plan). This Communication will present the common understanding on the gap assessment and actions to be taken in order to achieve a fully integrated control framework for both centralised management and shared management. The aim is to make it possible for the Commission to provide the Court of Auditors with reasonable assurance as to the legality and regularity of transactions. Interinstutional agreement with Parliament and Council on the steps needed to achieve an integrated control framework. | 2006 - | Implementation of the action plan. | [1] I årsredovisningen för budgetåret 2003 för revisionsrätten in en reservation om övriga gäldenärer vad gäller räkenskapernas tillförlitlighet. Den anser att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta i fråga om inkomster, åtaganden och administrativa utgifter. Den ger ett utlåtande med reservationer om de underliggande transaktionerna beträffande jordbruk, strukturåtgärder, inre politik, externa åtgärder och föraranslutningsstöd. [2] Jfr kommissionens meddelande Strategiska mål 2005-2009, Europa 2010: Ett partnerskap för europeisk förnyelse, välstånd, solidaritet och säkerhet - KOM(2005) 12 av 26.1.2005. [3] Europeiska gemenskapernas revisionsrätts yttrande nr 2/2004 om modellen för “samordnad granskning” (samt ett förslag till ram för gemenskapens interna kontroll) - EGT C 107 av 30.4.2004. [4] Inom jordbrukssektorn har exempelvis en revisionsförklaring från cheferna för medlemsstaternas utbetalande organ redan godkänts av rådet som en del av dess överenskommelse om den nya grundförordningen om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. [5] Enligt vilken förvaltningsmyndigheten i varje medlemsstat (t.ex. finansministeriet) varje år uttalar att korrekta kontrollsystem har införts. [6] En effektiv kontrollkedja som fungerar enligt gemensamma standarder och där man på varje nivå beaktar det arbete som utförts på övriga nivåer. Se punkt 39 i revisionsrättens yttrande nr 2/2004. [7] Artikel 4 i förordning (EG) nr 428/2001. [8] Artiklarna 10 och 15 i förordning (EG) nr 438/2001. [9] Enligt artikel 143.6 i budgetförordningen skall kommissionen översända en sammanfattning av medlemsstaternas svar senast den 15 februari det år som följer på offentliggörandet av revisionsrättens årsrapport. [10] De frågeställningar som måste undersökas gäller bland annat konflikten med datumet för valkampanjerna när Europaparlamentet förnyas, och följden av en eventuell senareläggning av beslutet om beviljande av ansvarsfrihet på det påföljande förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.