52005DC0139

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 12.4.2005

KOM(2005) 139 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

EUROPA–MEDELHAVSPARTNERSKAPET TIO ÅR

Ett arbetsprogram för att möta utmaningarna

under de fem kommande åren {SEk(2005) 482} {SEk(2005) 483}

1. INLEDNING: EU ÄR DJUPT ENGAGERAT I EUROPA–MEDELHAVSPARTNERSKAPET

Mötet mellan utrikesministrarna i EU och Medelhavsområdet i Barcelona den 27–28 november 1995 innebar en vändpunkt för förbindelserna mellan Europeiska unionen och dess grannar i södra och östra Medelhavsområdet. Ett partnerskap lanserades som är omfattande, både geografiskt och med tanke på de sektorer som berörs, och framåtblickande i sina politiska, ekonomiska och sociala ambitioner.

Barcelonaprocessen har lett till ett starkt partnerskap som bygger på gemensamt ansvar , dialog och samarbete. Den har framgångsrikt skapat långsiktiga politiska och institutionella förbindelser mellan EU och dess partnerländer i Medelhavsområdet och fått partnerna att engagera sig i reformarbete. Än viktigare är att partnerskapet drivits framåt av en gemensam politisk vilja att tillsammans bygga ett område som präglas av dialog, fred, säkerhet och delat välstånd. För EU:s del har partnerskapet också stärkt de historiskt och strategiskt starka banden och stabila förbindelserna med partnerländerna i Medelhavsområdet.

I dagens alltmer globaliserade värld förblir EU den viktigaste partnern för Medelhavsländerna när det gäller handeln med både varor och tjänster. Handeln med EU står för mer än 50 % av handeln i regionen och när det gäller vissa länder går mer än 70 % av deras export till EU. Europa är den största utländska direktinvesteraren (36 % av de totala utländska direktinvesteringarna) och är med nästan 3 miljarder euro per år i lån och bidrag också den som ger mest ekonomiskt stöd. Vidare kommer de flesta turister från EU och EU är också det främsta målet för dem som migrerar.

Det har upprättats associeringsavtal mellan EU och Medelhavspartnerna[1] men processen att skapa en marknad som är regional i ordets sanna bemärkelse hindras fortfarande framför allt av den långsamma integrationen Medelhavsländerna emellan. Den fortsatt fragmenterade marknaden i södra Medelhavsområdet hindrar betydande investeringar, både inhemska och utländska. Den interregionala handeln inom södra Medelhavsområdet, mindre än 15 % av den totala handeln, är den lägsta i världen för en region av den här storleken. Så även om EU är regionens viktigaste partner har partnerskapet ännu inte nått sin fulla potential.

Den regionala dimensionen av partnerskapet blev betydligt starkare genom inrättandet år 2003 av FEMIP (låneinrättning för investeringar och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet inom ramen för Europeiska investeringsbanken). Inrättandet av den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet 2004 och, efter ministerbeslutet 2004, av Anna Lindhs stiftelse för kulturell dialog i Alexandria 2005 bidrog också till detta, liksom undertecknandet av Agadiravtalet[2] 2004.

Konferensen med anledning av att partnerskapet nu är tio år innebär ett tillfälle att summera det som hittills uppnåtts genom Barcelonaprocessen och att titta närmare på var hindren för fortsatt utveckling ligger och på vilket sätt vi skulle kunna ta oss an de svåra frågorna på nytt för att säkerställa att vi uppnår de gemensamma målen.

Det blir också ett tillfälle att titta på hur den europeiska grannskapspolitiken, genom handlingsplaner som man kommit överens om med partnerländerna, och Barcelonaprocessen kan leda till bättre förbindelser mellan EU och dess partner i Medelhavsområdet. Ett av de viktigaste målen med den europeiska grannskapspolitiken är att stödja och främja inhemska reformer. I de bilaterala handlingsplanerna fastställs en ambitiös tidsplan för konvergens med EU på lagstiftningsområdet. På så sätt kommer den europeiska grannskapspolitiken och Barcelonaprocessen att komplettera och ömsesidigt förstärka varandra.

Genom den europeiska grannskapspolitiken erbjuds EU:s partnerländer möjligheter till andelar av EU:s inre marknad och möjlighet att delta i EU:s program och politik (under förutsättning att de prioriteringar iakttas som man enats om och som återspeglar gemensamma värderingar och målsättningar för politiken). Grannskapspolitiken bidrar också till att stärka samarbetet mellan länder inom ramen för Barcelonaprocessen och att ytterligare främja samarbetet på regional och subregional nivå. Det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet kommer att tillhandahålla ekonomiskt stöd för gränsöverskridande och transnationellt samarbete utöver det som ges till pågående bilateralt och regionalt samarbete.

Även om Barcelonadeklarationen och dess övergripande strategi fortfarande håller måttet får vi inte slår oss till ro med detta. Både i UNDP:s rapporter om den mänskliga utvecklingen i arabvärlden, i deklarationerna från Sana och Alexandria liksom vid Arabförbundets toppmöte i Tunis 2004 framhölls behovet av framsteg i fråga om politiska och ekonomiska reformer och kvinnornas rättigheter och utbildning för att regionen inte skall hamna på efterkälken. Framstegen när det gäller att uppnå en del av målen i Barcelonadeklarationen har gått långsamt, dels på grund av att partnerländerna tidvis inte har förefallit hundraprocentigt engagerade i genomförandet av de principer som de skrivit under på, dels på grund av de svårigheter som ständiga konflikter i området gett upphov till, och på grund av att strävan efter enighet ibland har bromsat dem som velat gå framåt snabbare. Dessutom gör utvecklingen på andra områden, bland annat globaliseringen och länders ömsesidiga politiska och ekonomiska beroende av varandra, att det behövs en ny gemensam översyn av partnerskapet. När det gäller ekonomi har bristande auktoritet i genomförandet av ekonomiska reformer och i sättet att hantera de utmaningar som liberaliseringen av ekonomin och handeln inneburit stått i vägen för den kraftiga förbättring av det ekonomiska välståndet som skulle kunna bli följden av ekonomisk integration. Ansträngningarna för att minska välståndsklyftan mellan norr och söder måste intensifieras. I bilagan till det här meddelandet finns en detaljerad analys av Barcelonaprocessens resultat och dess tillkortakommanden sedan den inleddes 1995 i fråga om partnerskapets tre kapitel (politiskt, ekonomiskt och socialt). Det bör framhållas att meddelandet främst är inriktat på förslag för att stärka och fördjupa partnerskapet i framtiden. Förteckningen över förslag är inte uttömmande och den är avsedd som ett komplement till pågående initiativ och program.

Under 2005 kommer partnerskapets utrikesministrar att mötas i Luxemburg den 30–31 maj (“Barcelona VII”) och en extra konferens kommer att hållas i Barcelona i slutet av november. Det här meddelandet är avsett som en förberedelse inför båda dessa möten. Det innehåller förslag på hur man kan göra konkreta framsteg på några av de områden som är avgörande för regionens framtid och för EU:s förbindelser med sina partner i Medelhavsområdet . Så snart man nått enighet kommer förslagen att vara till hjälp för att ta itu med några av de särskilda utmaningar på kort och medellång sikt som våra partner kommer att ställas inför under de fem kommande åren.

(1) Mänskliga rättigheter och demokrati

Syftet är att driva på politiska reformer som främjar mänskliga rättigheter, demokrati, fred och säkerhet samt skapa ett starkare engagemang för att befästa styrelseformer och deltagande demokrati.

(2) Hållbar ekonomisk tillväxt och hållbara ekonomiska reformer

Det är nödvändigt att modernisera ekonomierna i de länder som ingår i Europa–Medelhavspartnerskapet så att de kan dra fördel av de möjligheter som erbjuds genom globaliseringen och den fria handeln med Europa. En djupare ekonomisk integration mellan EU och Medelhavsländerna – tillsammans med regional integration syd–syd – kommer att vara ett av huvudmålen för de kommande åren. Detta kan uppnås genom liberalisering av handel och tjänster, ökade investeringar och konvergens på lagstiftningsområdet. Dessutom är fortsatta strukturreformer i syfte att undanröja hindren för tillväxt, investeringar och nya arbetstillfällen av avgörande betydelse för en sund makroekonomisk miljö. De ekonomiska fördelarna för regionen i form av sysselsättning och tillväxt kommer att hjälpa partnerländerna i Medelhavsområdet att skapa de 5 miljoner nya jobb per år som de behöver för att kunna erbjuda de nya aktörerna på arbetsmarknaden bättre ekonomiska utsikter och samtidigt eftersträva en hållbar utveckling.

(3) Utbildning

Att förbättra kvaliteten på utbildningen och att tillhandahålla utbildning för alla är avgörande för den sociala och mänskliga utvecklingen i partnerländerna i Medelhavsområdet. En tredjedel av befolkningen i dessa länder är under 15 år. Utbildningsstrategier och inhämtande och spridning av kunskap är viktiga faktorer för en hållbar, framtidsorienterad mänsklig utveckling i regionen.

Diskussionerna bör emellertid inte begränsas till de här områdena och meddelandet innehåller även förslag på områden som sociala reformer, migration, massförstörelsevapen och terrorismbekämpning, som också de syftar till att möta de utmaningar som vi kommer att ställas inför under de fem kommande åren.

Det här arbetsprogrammet är avsett att vidareutvecklas genom den institutionella ramen för Barcelonaprocessen, genom grannskapspolitiken och framför allt genom dess huvudinstrument, de nationella handlingsplanerna. En sammanfattning av tidsplanen för arbetsprogrammet finns i avsnitt 3 i meddelandet. Det kommer att behövas kraftigt ökade ekonomiska resurser i budgetplanen 2007–2013 och kommissionen har redan lagt fram förslag rörande det nya europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet.

Vid flera ministermöten har det framhållits att partnerskapet måste bli synligare både i EU och i partnerländerna. Partnerskapets tioårsjubileum och det faktum att 2005 är Medelhavets år erbjuder ett utomordentligt tillfälle att åstadkomma detta med hjälp av ett väl genomtänkt program med aktiviteter och evenemang för att sprida kunskap om partnerskapet.

För att synliggöra partnerskapet krävs det att klara och entydiga budskap förmedlas till allmänheten med hjälp av de mest effektiva medlen för kommunikation och informationsspridning. Massmedierna spelar här en mycket viktig roll.

Kommissionen har redan lagt fram en detaljerad förteckning över de informations- och kommunikationsåtgärder som planeras på regional och nationell nivå för partnerländerna. I dessa åtgärder ingår regionala tv-program via satellit, bilaterala aktiviteter tillsammans med nationella tv- och radionätverk, insatser tillsammans med den nationella och regionala pressen, anordnande av evenemang och möjligheter till utbyte för journalister samt aktiviteter som riktar sig till det civila samhället och ungdomar. I detta sammanhang bör man också ta upp kampen mot rasistiskt innehåll i audiovisuellt material.

Utrikesministrarna var vid sitt senaste möte i Haag eniga om att effektiv kommunikation är beroende av att alla partner förmedlar samma budskap. Kommissionen uppmanar partnerländerna att använda både statliga och icke-statliga kanaler för att uppnå detta.

2. ETT ARBETSPROGRAM FÖR DE KOMMANDE FEM ÅREN

2.1. Att främja mänskliga rättigheter och demokrati

Att driva på politiska reformer i syfte att främja mänskliga rättigheter och demokrati är nyckeln till hållbar säkerhet och stabilitet. Med utgångspunkt i kommissionens meddelande om mänskliga rättigheter och demokratisering[3] från maj 2003 har man lagt större tonvikt vid samarbetet på dessa områden. Partnerna bör överväga hur detta kan uppnås, bland annat genom att utarbeta strategier för att främja jämställdhet mellan könen och grundläggande och sociala rättigheter, för att få med och engagera arbetsmarknadens parter och det civila samhället, och också för att driva utvecklingen vidare. En viktig aspekt i detta avseende är att försöka komma fram till gemensamma uppfattningar i fråga om utmaningarna i samband med demokratisering, däribland den roll som demokratiska muslimska politiska rörelser spelar i nationell politik. Konferensen i Sana i januari 2004 visade sig vara ett mycket konstruktivt evenemang som fick stor publicitet med 800 deltagare från det civila samhället, myndigheter och internationella organisationer i arabvärlden. I deklarationen från konferensen enades man om 10 punkter, som bland annat omfattade mänskliga rättigheter, ökat medinflytande för kvinnor, stärkt demokrati, pluralism och oberoende domstolar. Några av de här slutsatserna skulle med fördel kunna diskuteras inom ramen för partnerskapet mellan EU och partnerländerna i Medelhavsområdet. I UNDP:s rapport om den mänskliga utvecklingen i arabvärlden som publicerades den 5 april 2005 (Towards Freedom in the Arab World) finns en ingående granskning av bristerna när det gäller frihet och goda styrelseformer. Rapporten är inriktad på vilken ställning friheterna och de ekonomiska och sociala rättigheterna har i arabländerna och i vilken mån de tillämpas i praktiken.

I linje med sitt meddelande från maj 2003 avser kommissionen att anordna en Europa–Medelhavskonferens 2006 som skall förberedas på subregional nivå och behandla de mänskliga rättigheterna och demokratisering. Konferensen bör bli ett tillfälle att samla och driva på regionala insatser för att stärka demokrati och pluralism, ge publicitet åt gemensamma insatser inom ramen för grannskapspolitiken, ge möjlighet till utbyte av bra metoder och uppmuntra det arabiska civila samhället att engagera sig. Åtgärder för att främja utbildning i medborgerligt engagemang och mänskliga rättigheter kommer att stödjas både på regional och på nationell nivå. Konferensen bör resultera i konkreta förslag för framtiden som kan förverkligas med hjälp av grannskapspolitiken och finansieringsinstrumenten.

Med utgångspunkt i de åtgärder som den vidtagit när det gäller mänskliga rättigheter och demokratisering kommer kommissionen att lägga fram ett förslag på en stödordning för att främja demokrati vars syfte skall vara att främja, stödja och belöna de partner som också visar ett tydligt engagemang för gemensamma värderingar och de prioriterade politiska reformer som man enats om. Denna ordning inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet skulle finnas utöver det särskilda stöd som står till förfogande inom ramen för regionala eller nationella handlingsplaner. Den planeras träda i kraft 2007. Den kommer också att möjliggöra ytterligare integrering av goda styrelseformer samt främjande av och respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer.

2.2. Att bidra till skapande av arbetstillfällen och hållbar ekonomisk tillväxt genom liberalisering av handeln och regional integration

Översynen av Barcelonaprocessen visar att partnerskapet har varit mycket framgångsrikt när det gäller att förverkliga målet om frihandel med industrivaror mellan EU och partnerländerna i Medelhavsområdet. Partnerna bör nu vidta de åtgärder som krävs för att utvidga denna början till ett frihandelsområde genom att utöka liberaliseringen av handeln med jordbruks- och fiskeprodukter och ytterligare öppna marknaderna till att omfatta nya områden, t.ex. tjänster och etableringsrätt. Det beräknas att två tredjedelar av det totala mervärdet genereras inom tjänstesektorn och inom jordbruket. Bilden är mer blandad när det gäller det övergripande målet att skapa en verkligt regional marknad som sätter fart på investeringar och tillväxt i söder och minskar välståndsklyftan mellan Europa och dess grannar. Mot bakgrund av den höga befolkningstillväxten i Medelhavsområdet bör prioriteringen för partnerskapet under de fem kommande åren vara att blåsa liv i marknadsintegrationen i syfte att få till stånd ökade investeringar, högre tillväxttakt och fler arbetstillfällen. Detta kan uppnås på följande sätt:

a) Liberalisering av handeln med tjänster och etableringsrätten på regional och frivillig basis

Liberalisering av handeln med tjänster och etableringsrätten är ett mål som föreskrivs i associeringsavtalen med EU:s samtliga Medelhavspartner. Det är en huvudprioritering för att skapa ett verkligt frihandelsområde i länderna kring Medelhavet, som omfattar mer än fri rörlighet för varor. Ett sådant frihandelsområde skulle kunna bli ett kraftfullt politiskt instrument för att främja handeln, och därigenom tillväxten, i Medelhavsområdet, och skulle kunna få återverkningar inom andra ekonomiska områden.

Tjänstesektorn svarar för ungefär 60 % av BNP i Medelhavsländerna. Undersökningar som Världsbanken har gjort visar att liberalisering av tjänster skapar väsentliga välfärdsvinster (enligt vissa beräkningar, upp till tre gånger större än de förväntade vinsterna genom liberalisering av handeln med varor). Liberalisering av tjänster bidrar även till inhemska anpassningar och reformer av ekonomin, eftersom den förutsätter omfattande inhemska reformer.

De utländska investeringarna i regionen är fortfarande otillräckliga och detta har konstaterats vara en av de stora bristerna i det ekonomiska partnerskapet. Detta är en mycket angelägen fråga som partnerländerna i Medelhavsområdet bör åtgärda genom att underlätta etableringen i sin region. Detta bör inte begränsas till förbättrad lagstiftning när det gäller utländska och inhemska investeringar – på det området har det redan gjorts framsteg – utan bör också omfatta en översyn av den allmänna institutionella strukturen i syfte att undanröja de kvarvarande flaskhalsarna som t.ex. transaktionskostnader, brister när det gäller säkerhet i och genomförandet av kontrakt och det svaga skyddet av immateriella rättigheter.

Genom att den gynnar investeringar och handel mellan EU och dess Medelhavspartner kommer liberaliseringen av handeln med tjänster och etableringsrätten att bidra till att den ekonomiska klyftan mellan partnerskapets norra och sydliga delar minskar. Liberaliseringsprocessen bör åtföljas av ett starkt inslag av tillnärmning mellan EU:s regler för den inre marknaden och reglerna i partnerländerna.

Mot denna bakgrund bör EU vara redo att bjuda in sina Medelhavspartner till ett nytt kapitel i integrationen genom att inleda förhandlingar, inte enligt den traditionella modell (”nav-ekersystemet”) som man tillämpat sedan 1995, utan på ett sätt som kombinerar handelsintegrationen nord-syd och syd-syd. Principen om frivilligt deltagande måste anges tydligt och respekteras fullt ut. Den nya strategin skulle bestå i att det blir möjligt att förhandla på regional basis för de länder som så önskar.

Denna strategi är i linje med strategin i det ramprotokoll om tjänster som antogs av handelsministrarna i Istanbul i juli 2004, och som kommer att fungera som modell i de kommande förhandlingarna. De deltagande länderna kommer att fortsätta att förhandla med varandra på bilateral basis men resultaten av dessa diskussioner kommer att föras samman och utvidgas till att omfatta även övriga länder på grundval av den princip om icke-diskriminering som innefattas i den så kallade regionala klausulen om mest gynnad nation. Denna klausul kommer att säkerställa att samtliga partnerländer i Medelhavsområdet garanteras det bästa erbjudande inom en sektor som EU gett till något av länderna. I gengäld kommer de deltagande länderna att öppna sina olika sektorer både för varandra och för EU.

EU och Medelhavsländerna bör därför enas om att förhandla om liberalisering och integration av handeln med tjänster och etableringsrätten, i linje med de åtaganden som gjorts på regional nivå och i handlingsplanerna inom ramen för grannskapspolitiken. Förhandlingarna bör vara öppna för de partner i Medelhavsområdet som är beredda att ingå en sådan regional överenskommelse (med undantag av Turkiet på grund av dess status som kandidatland). Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag för rådet om riktlinjer för förhandlingarna med sikte på att inleda förhandlingarna med partnerländerna under andra hälften av 2005. Partnerna bör enas om att föra förhandlingarna om liberaliseringen av handeln med tjänster och etableringsrätten med en tydlig regional dimension i syfte att samordna den processen med målsättningen om att 2010 ha ett frihandelsområde.

Syftet med detta arbete bör vara att kombinera den sociala utvecklingen med den ekonomiska. För att säkerställa att de grundläggande sociala och ekonomiska rättigheterna iakttas, bör den pågående konsekvensanalysen av frihandelsområdets effekter för hållbar utveckling bidra väsentligt i detta avseende och de rekommendationer som blir resultatet visa vägen för den framtida politiken.

b) Liberalisering av handel och samarbete när det gäller jordbruks- och fiskeriprodukter

På grundval av det arbete som utförts vid möten mellan högre tjänstemän om jordbruksfrågor bör man enas om en plan för liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter och fiskeriprodukter med ett regionalt mandat i vilket det föreskrivs en hög grad av liberalisering med ett mycket begränsat antal undantag och en tidsplan för genomförandet i enlighet med bestämmelserna i och målen för associeringsavtalen. Detta bör åtföljas av ett åtagande att lansera ett regionalt samarbetsprogram om landsbygdsutveckling och optimera kvalitetsproduktion från 2007, i enlighet med grannskapspolitikens mål. Mot bakgrund av de förväntade resultaten från Europa–Medelhavskonferensen i Luxemburg i maj kommer kommissionen att, för godkännande av rådet, lägga fram ett förslag till riktlinjer för förhandlingarna om liberalisering av handeln med jordbruks- och fiskeriprodukter med målsättningen att inleda förhandlingarna under andra halvåret 2005. Förhandlingarna bör slutföras inom ett år i syfte att samordna liberaliseringen av handeln med jordbruks- och fiskeriprodukter med målsättningen att ha inrättat ett frihandelsområde 2010.

c) Tillnärmning av den tekniska lagstiftningen i syfte att underlätta handeln

Tillnärmning av den tekniska lagstiftningen när det gäller standarder och bedömning av överensstämmelse kan innebära stora möjligheter att skapa handel och investeringar och, på sikt, för integrationen av ekonomierna. Målsättningen är att främja handeln genom att tillnärma standarder och tekniska krav och därigenom minska kostnaderna genom att undvika dubbelarbete i fråga om provning och certifiering och på så sätt underlätta tillträdet till marknader. Arbetet med att harmonisera den ekonomiska lagstiftningen har redan börjat med utgångspunkt i det arbetsprogram som antogs när handelsministrarna i Europa-Medelhavsområdet möttes i Palermo (juli 2003), och man har redan tagit flera viktiga steg mot en slutlig harmonisering eller ömsesidigt erkännande av handelsrelaterade standarder över hela Europa–Medelhavsområdet. Inför harmoniseringen har prioriteringar inom lagstiftningen fastställts med varje enskild partner. Nu väntar det gemensamma arbetet, inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, med den faktiska tillnärmningen och uppdateringen av lagstiftning och infrastruktur med det tekniska stöd som är nödvändigt. När arbetet med harmoniseringen är avslutat och likvärdig lagstiftning inrättats kan man förhandla fram avtal om bedömning av överensstämmelse och godtagande av industriprodukter i de fall detta är möjligt, och på så sätt inrätta ”handelskorridorer” inom lagstiftningen som gynnar ekonomisk integration och tillväxt.

d) Ekonomisk integration syd–syd

Europa-Medelhavsprocessen handlar inte enbart om att bygga upp ömsesidig förmånsbehandling inom handeln mellan EU och de enskilda Medelhavsländerna. Ett oundgängligt inslag i Barcelonaprocessen är att stärka banden mellan Medelhavsländerna sinsemellan. Bara på det sättet kan visionen om ett regionalt frihandelsområde i Barcelonaförklaringen förverkligas fullt ut. Utvidgade handelsförbindelser syd-syd i regionen är av stort ekonomiskt intresse för Medelhavsländerna. Enligt undersökningar kan en öppning av handeln mellan Medelhavsländerna (syd-sydhandel) ge stora, hittills outnyttjade ekonomiska fördelar när det gäller eventuella utländska investeringar. Fördelarna skulle vara särskilt märkbara när det gäller ekonomisk mångfald och sysselsättning, vilka är de två största problemen i regionen. Regional syd-sydintegration, tillsammans med befästa nord-sydförbindelser, är av central betydelse för att skapa dynamiska och varierade ekonomier i Medelhavsländerna. Ett av de senaste stegen i denna riktning var undertecknandet av Agadiravtalet om frihandel mellan Egypten, Jordanien, Marocko och Tunisien i februari 2004. Även andra frihandelsavtal ingicks under 2004, bl.a. mellan Turkiet och Marocko, Turkiet och Tunisien samt mellan Turkiet och den palestinska myndigheten. Samtliga utgör bevis på framstegen för den regionala integrationen i Medelhavsområdet.

För att åstadkomma fullt utbyggd frihandel i Europa–Medelhavsområdet inom den överenskomna tidsfristen fram till 2010 måste emellertid många fler avtal ingås, och befintliga avtal måste göras om till riktiga frihandelsavtal. Medelhavsländerna bör därför ingå fullvärdiga frihandelsavtal med varandra i snabbare takt, så att målet om ett vidsträckt Europa-Medelhavsområde för frihandel, vilket för närvarande är föremål för en konsekvensanalys av frihandelsområdets effekter för hållbar utveckling, kan vara uppfyllt 2010.

Vidare kommer dessa frihandelsavtal att göra det möjligt att genomföra den Europa–Medelhavsövergripande ursprungskumulationen. En förutsättning för systemet med ursprungskumulation är att det finns förmånshandelsförbindelser mellan de berörda parterna (regler om förmånsberättigande ursprung är per definition kopplade till förmånsordningar). Den Europa–Medelhavsövergripande ursprungskumulationen förväntas ge de ekonomiska aktörerna ansenliga fördelar, i synnerhet lättare tillgång till förmånsbehandlingen och ett större urval av försörjningskällor för industrinäringen.

När det gäller liberaliseringen av handeln med tjänster och etableringsrätten kommer den regionala strategi som kommer till uttryck i den regionala klausulen om mest gynnad nation i ramprotokollet för handel med tjänster att ge garantier för en stark syd-sydintegration.

Det bör fastställas en vägledning för hur ett frihandelsområde kan upprättas före 2010, som omfattar fri handel med tjänster och etableringsrätt, liberalisering av handeln med jordbruks- och fiskeprodukter och som bygger på befintliga bilaterala och regionala frihandelsavtal, däribland Agadiravtalet, och den Europa–Medelhavsövergripande ursprungskumulationen.

e) Sunda makroekonomiska förhållanden

Sunda makroekonomiska förhållanden bör upprätthållas genom lämplig skattepolitik och penningpolitik, och åtföljas av strukturreformer som syftar till att undanröja hinder för tillväxt, investeringar och skapande av nya arbetstillfällen. I detta sammanhang bör det ägnas särskild uppmärksamhet åt att skapa gynnsamma förhållanden för företag, förbättra styrelseformerna och göra en omdefiniering av statens roll i ekonomin. Partnerländerna i Medelhavsområdet uppmuntras i detta sammanhang att fullt ut utnyttja de ekonomiska dialoger som föreskrivs i associeringsavtalen i syfte att konsolidera framsteg när det gäller makroekonomisk stabilitet och tillväxtpolitik i enlighet med handlingsplanerna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Dessa frågor kommer att dryftas vid ministerkonferensen i Rabat i juni 2005.

f) En utvecklingsbank för Europa–Medelhavsområdet

Medelhavspartnerna framhöll nyligen betydelsen av att det skapas en utvecklingsbank för Europa–Medelhavsområdet . I detta sammanhang bör det framhållas att EIB har uppnått goda resultat genom låneinrättningen för investeringar och partnerskap för Europa-Medelhavsområdet (FEMIP) som nu lånar ut 2 miljarder euro per år till partnerländerna i Medelhavsområdet. Det bör göras en bedömning av vilka framsteg som gjorts rörande låneinrättningens stöd till verksamhet inom den privata sektorn. Vid Ekofinrådets möte i november 2003 enades man om att mandatet för låneinrättningen skulle ses över före utgången av 2006. Man bör på nytt noggrant överväga möjligheten att inrätta en utvecklingsbank för Europa–Medelhavsområdet mot bakgrund av erfarenheterna från låneinrättningen och de tidigare studierna av samma idé, och med hänsyn till den övergripande översynen av EIB:s externa mandat. Kommissionen kommer att i samråd med EIB lägga fram en bedömning av detta 2006.

g) Transporter

En avgörande förutsättning för att frihandelsområdet skall fungera effektivt är att det utvecklas ett gemensamt transportnät i EU och Medelhavsområdet baserat på goda möjligheter till sammankopplingar (mellan EU och Medelhavspartnerna och mellan Medelhavspartnerna sinsemellan) och att det fastställs gemensamma målsättningar för transportpolitiken. Nödvändiga reformer av lagstiftningen och öppnande av marknaderna bör åtföljas av omfattande investeringar i infrastruktur. Inom ramen för FEMIP finns omfattande resurser tillgängliga för investeringar. Vid ett möte mellan transportministrarna i EU och i Medelhavsländerna under 2005, där EIB deltar, bör ett regionalt nät för transportinfrastruktur godkännas tillsammans med en förteckning över prioriterade projekt, och det bör antas rekommendationer för att driva på transportsamarbetet mellan EU och dess partner i Medelhavsområdet liksom för att reformera transportsektorn hos Medelhavspartnerna.

h) Energi

Att steg för steg upprätta en energimarknad för Europa–Medelhavsområdet är mycket viktigt för att målen i Barcelonadeklarationen skall kunna uppnås och för den övergripande ekonomiska och sociala utvecklingen i regionen. I syfte att utveckla en sådan marknad genomförs viktiga subregionala projekt, däribland en stegvis integration av Maghrebländernas elmarknader med EU:s elmarknad, integration av gasmarknaderna i Mashrekregionen, energiprojekt av gemensamt intresse för Israel och den palestinska myndigheten och bygget av Medgazledningen och den arabiska gasledningen.

Under 2006 bör energiministrarna i Europa-Medelhavsområdet hålla ett möte mot bakgrund av den framåtskridande subregionala integrationen av energimarknader och infrastrukturer.

i) Miljö och hållbarhet

Europa–Medelhavspartnerskapets tioårsdag innebär ett lämpligt tillfälle att lansera ett omfattande och ambitiöst initiativ som i hög grad kommer att synas och som syftar till att förbättra livskvaliteten för gemene man, nämligen att rena Medelhavet till 2020. Målet skall vara att ta itu med alla stora föroreningskällor, däribland industriutsläpp och kommunalt avfall, främst avloppsvatten från tätbebyggelse. Ett sådant initiativ skulle förbättra utsikterna till ökad turism, bidra till att hejda minskningen av lokala fiskbestånd och förse miljoner människor med rent och säkert dricksvatten.

Det krävs klart och tydligt politiskt stöd och rejäla ekonomiska investeringar för att kunna tillhandahålla nödvändig kapacitetsuppbyggnad och det stöd som krävs på lokal nivå (däribland stöd för hållbar stadsförvaltning och mobilisering av lokala aktörer), förmedling av de bästa metoderna (även när det gäller förvaltning av kustområden) och stora investeringar i miljöinfrastruktur. Det borde vara möjligt att förverkliga projektet under förutsättning att det finns ett tydligt engagemang för att rikta det ekonomiska stödet mot detta mål.

Kommissionen föreslår att man tillsammans med partnerländerna i Medelhavet enas om en detaljerad tidsplan för antagandet av de åtgärder som skall leda till att Medelhavet renas före 2020. Denna tidsplan bör antas 2006.

2.3. Bättre utbildning för alla

a) Allmän utbildning och yrkesutbildning

I rapporterna om den mänskliga utvecklingen i arabvärlden betonas behovet av stora förbättringar på utbildningsområdet . Frågan belystes nyligen vid ministermötet inom ramen för framtidsforumet i Rabat den 11 december 2004. Det kommer också att behandlas vid framtidsforumet för utbildningsministrar i Jordanien i maj 2005.

Kommissionen är medveten om den oerhörda betydelse som utvecklingen av mänskliga resurser har för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Medelhavsländerna och har, inom ramen för det pågående Medaprogrammet 2000–2006, avsatt 704 miljoner euro till pågående stödprogram för allmän utbildning och yrkesutbildning i partnerländerna i Medelhavsområdet.

I syfte att säkerställa att partnerländerna kan delta i och dra nytta av kunskapssamhället bör man enas om att öka resurserna till allmänna utbildningsprogram och yrkesutbildningsprogram som baseras på partnerskapsanda och som inriktas på att främja och stödja de specifika reformer som varje enskilt land behöver. Detta bör leda till en väsentlig ökning av den andel av EU-medel som går till dessa sektorer. Kommissionen föreslår en dialog med partnerländerna och medlemsstaterna i syfte att kraftigt öka det bilaterala samarbetet inom allmän utbildning och yrkesutbildning. Målet bör vara att öka den andel av det ekonomiska samarbetet som avsätts till utbildning med minst 50 % från 2007, parallellt med förnyade ansträngningar från de nationella regeringarnas sida att investera i sektorn.

Omfattningen av utmaningarna på detta område manar till inte bara ökat EU-stöd utan också till mer långtgående och bättre samordning och engagemang från andra givare, t.ex. EIB, Världsbanken och UNDP. Det är också av avgörande betydelse att Medelhavspartnerna åtar sig att avsätta en betydande andel av de nationella utgifterna till utbildning och utrotning av analfabetismen och vidtar åtgärder för att se till att medlen används mer effektivt.

Den vägledande principen i EU:s strategi är principen om att regeringen i ett partnerland skall ta eget ansvar och behovet av att säkerställa en balanserad strategi för att reformerna skall vara hållbara på lång sikt. Kommissionen kommer att fortsätta att främja principen om likabehandling, vilket innebär att missgynnade och lokala befolkningsgrupper ägnas särskild uppmärksamhet, t.ex. icke läskunniga, kvinnliga elever och befolkningsgrupper på landsbygden och i förstäder. Kommissionen kommer också att stödja arbetet för att modernisera systemen för informations- och kommunikationsteknik och utbyggnaden av tillgången till denna. Det sistnämnda bör vara en av de frågor som tas upp vid mötet om informationssamhället mellan ministrarna i EU och partnerländerna i Irland i april.

Partnerskapet bör syfta till att förbättra kvaliteten på den allmänna utbildningen och yrkesutbildningen och dess relevans och överensstämmelse med regionens socioekonomiska behov och att ge fler människor tillgång till utbildning och minska andelen avhopp, särskilt för befolkningsgrupper som riskerar utanförskap. I linje med millennieutvecklingsmålen bör EU och partnerländerna genom en kombination av stöd till olika strategier inrikta sig på att 2015 ha uppnått följande tre huvudmål: att ha utrotat analfabetismen i regionen, att alla flickor och pojkar får gå i primärskolan, och att könsskillnader på alla utbildningsnivåer utjämnas, vilket kräver särskilda insatser för att säkerställa att kvinnor deltar i utbildning på alla nivåer.

b) Rörlighet inom högre utbildning

Sedan 2002 har det genom Europa–Medelhavspartnerskapet antagits flera initiativ när det gäller rörlighet och kontakter på akademisk nivå i syfte att förbättra den ömsesidiga förståelsen och medvetenheten under utbildningstiden. Vid ministerkonferensen i Valencia 2002 lade kommissionen fram ett förslag, som rådet senare godkände, om att utvidga Tempusprogrammet till att omfatta partnerna i Medelhavsområdet och att stärka samarbetet inom ramen för Euro-Mediterranean Youth -programmet. De här åtgärderna kompletterar stödet till systemreformer. Partnerna har inom ramen för grannskapspolitiken enats om att fortsätta det sociokulturella utbytet och utbytet på utbildningsområdet. De här åtgärderna kompletterar stödet till systemreformer. Kommissionen planerar att stärka de befintliga programmen för rörlighet 2006 genom att lansera en omfattande stipendieordning för universitetsstudenter som medfinansieras av kommissionen och av värdländer inom Europa-Medelhavsområdet. Stipendieordningen skall genomföras inom ramen för befintliga instrument, dvs. genom en särskild del av Erasmus Mundusprogrammet (2004-2008) eller genom en förstärkning av studenternas rörlighet i Tempusprogrammet. En viss procent av denna ordning kommer att vara förbehållen kvinnor. Kommissionen avser också föreslå partnerländerna att överväga att erbjuda barn som närmar sig slutet av skoltiden att antingen tillbringa ett helt läsår eller gå en sommarkurs på en skola i ett annat partnerland. Den interkulturella dialogen bland ungdomar genom ungdomsutbyte, volontärtjänst och annan icke-formell utbildningsverksamhet bör även i fortsättningen uppmuntras.

För att underlätta utbytesverksamheten mellan EU och partnerländerna bör vi tillsammans utarbeta ett system för erkännande av både akademiska meriter och yrkeskvalifikationer. För att uppnå detta bör partnerländerna överväga en allmän universitets- eller högskoleexamen över hela regionen som skulle erkännas både i EU och internationellt.

Med tanke på tyngdpunkten i grannskapspolitiken och dess målsättningar har partnerländerna i Medelhavsområdet intresse av att fördjupa kunskaperna om europeisk integration. De bör därför enas om att uppmuntra studier i Europakunskap vid sina universitet och högskolor.

2.4 Rättvisa, säkerhet och frihet, inbegripet migration och social integration

Samarbetet bör ökas i syfte att utveckla gemensamma åtgärder som gäller rättvisa, frihet och säkerhet i Medelhavsområdet. Att upprätta partnerskap för att bekämpa hot mot säkerheten, t.ex. organiserad brottslighet, människohandel och terrorism, väcka nytt liv i och stärka goda styrelseformer och utvecklingen av demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen kommer att föra Medelhavspartnerna närmare EU.

Antagandet av det regionala ramdokumentet i Valencia och genomförandet av det regionala programmet för rättvisa, frihet och säkerhet innebar ett verkligt steg framåt och uppmuntrade också till bilateralt samarbete.

Det är nu dags att genomföra nya program och åtgärder som syftar till att främja reformer av och samarbete mellan rättssystem, bekämpa organiserad brottslighet, narkotika och terrorism samt säkerställa en gemensam strategi för hanteringen av migrationsströmmar.

Kommissionen anser att associeringsavtalens roll, liksom handlingsplanerna inom ramen för grannskapspolitiken, är särskilt viktig, framför allt tack vare den institutionella dialogen i underkommittén “rättsliga frågor och säkerhet” och inom arbetsgruppen för migrationsfrågor och sociala frågor.

Partnersamverkan mellan förvaltningarna i EU och i partnerländerna har visat sig vara särskilt användbar på detta specifika område och bör uppmuntras ytterligare. Pilotprojekt kan få stöd genom handlingsplaner inom ramen för grannskapspolitiken och det nya europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet.

Migration och den sociala integrationen av invandrare är en fråga som är speciellt känslig. Nästan 5 miljoner medborgare som har sitt ursprung i partnerländerna i Medelhavsområdet är nu lagligen bosatta i EU. De flesta av dem är av marockanskt, algeriskt och turkiskt ursprung[4]. Den demografiska situationen i EU är emellertid sådan att det nu behövs nya invandrare som arbetskraft[5]. Partnerna bör snarare än att inrikta sig på att minska migrationstrycket enas om ett mer strategiskt tillvägagångssätt som syftar till att optimera fördelarna med migration för samtliga partner. Ett sådant tillvägagångssätt bör omfatta ökat samarbete för att förhindra mänskliga tragedier i Medelhavet vid försök att illegalt ta sig in i EU. Att förhindra ytterligare förluster av människoliv måste vara en klar prioritering inom ramen för partnerskapet.

Associeringsavtalen och handlingsplanerna inom ramen för grannskapspolitiken kommer att bidra till att främja gemensam hantering av rörligheten för personer (däribland lättnader för att få visum) och integrationen av invandrare. Några av associeringsavtalen möjliggjorde viss utveckling mot lika behandling av migrerande arbetstagare. Man måste fortsätta insatserna för att åstadkomma integration i värdlandet, bland annat genom att intensifiera kampen mot diskriminering och socialt utanförskap. Det nya europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet kan användas för att främja en övergripande strategi som omfattar gränsöverskridande samarbete både partnerländerna sinsemellan och mellan partnerländerna och deras grannar, och man bör titta närmare på möjligheterna att skapa ett Euromedcentrum för migrationsstudier. Alla aspekter bör beaktas, däribland önskemål från arabiska partnerländer om diskussioner om kampen mot rasism och främlingsfientlighet samt studier av arbetsmarknaden i EU och i partnerländerna.

Efter noggranna förberedelser på högre tjänstemannanivå bör socialministrarna och ministrarna för rättsliga och inrikes frågor i Europa-Medelhavsområdet mötas, dock senast 2007, för att enas om en rad åtgärder för att främja samarbetet inom dessa områden. Man bör i detta sammanhang inte glömma bort de lokala myndigheternas och det civila samhällets roll.

2.5 Terrorism

Sedan 1995 har hoten mot partnerskapets säkerhet ökat betydligt. Detta visar sig tydligast i kampen mot terrorismen. Man har gjort framsteg när det gäller att stärka samarbetet mellan polis, domstolar och andra myndigheter, och detta arbete kommer att utvecklas ytterligare under den andra fasen i det regionala programmet. Det återstår dock mycket att göra för att bygga upp det förtroende som krävs för att öka informationsutbytet om hot från organisationer och individer. Det bilaterala samarbetet mellan staterna har visat sig otillräckligt för att ta itu med det globala hot som terrorismen utgör. Sedan 2001 har länderna i Europa och Medelhavsområdet utsatts för allvarliga terroristattacker, men den regionala dialogen om hur detta skall hanteras har ofta brutit samman på grund av att man varit oense om vissa definitioner.

Partnerna bör enas om att fortsätta att öka det praktiska samarbetet i såväl kampen mot terrorismen, och därvid till fullo respektera de mänskliga rättigheterna, som den politiska dialogen om dess underliggande orsaker. Dessutom föreslår kommissionen att Europa–Medelhavspartnerna inleder diskussioner angående en uppförandekod om åtgärder för att bekämpa terrorismen, däribland dess finansiella aspekter, såsom föreslagits av de arabiska partnerna, med målsättningen att nå en överenskommelse före utgången av 2007 .

Samarbetet på bilateral nivå bör stärkas och den del som rör detta område i handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken bör genomföras fullt ut. Det är också viktigt med en med större geografisk omfattning som inbegriper utsikter för samarbete med länderna söder om Sahara. Därför välkomnas initiativ såsom inrättandet av ett regionalt terroristbekämpningscentrum i Alger.

2.6 Massförstörelsevapen och ESFP

EU arbetar tillsammans med Medelhavspartnerna för att uppnå Barcelonadeklarationens mål om en Medelhavsregion fri från massförstörelsevapen. Enligt målen skall även alla länder i regionen till fullo uppfylla och genomföra sina internationella förpliktelser på detta område. Dessa mål återfinns i det associeringsavtal som paraferats med Syrien och i handlingsplanerna för grannskapspolitiken.

Kommissionen välkomnar initiativet från generalsekreteraren/den höge representanten om att organisera ett seminarium på detta tema. Detta seminarium kommer att äga rum under 2005. Partnerna bör enas om att säkerställa ett effektivt samarbete för att genomföra sina åtaganden, i synnerhet när det gäller export, transitering, kontroller av användningen för särskilda ändamål samt förfaranden för kontroll av efterlevnaden. Kommissionen är beredd att undersöka möjligheterna till lämplig tekniskt bistånd på området.

Samarbetet inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) bör vidareutvecklas på regional, subregional eller bilateral nivå i syfte att öka medvetenheten om vilka möjligheter det finns att tillsammans arbeta med konfliktförebyggande och krishantering. Detta kan diskuteras under det seminarium som skall hållas i Aten i juni.

2.7 Fredsprocessen i Mellanöstern

Översynen visar att de ständiga konflikterna är ett hinder för att partnerskapet skall kunna utvecklas. Detta gäller särskilt fredsprocessen i Mellanöstern. Det betonas också i dokumentet[6]från de arabiska partnerna.Efter det möte som nyligen hölls mellan Israels premiärminister och presidenten för den palestinska myndigheten finns det tecken på att framsteg görs. Barcelonaprocessen kan bidra till att främja detta, även om det inte är det forum inom vilket en lösning kan nås. Partnerna bör uppmana kvartetten att öka sina ansträngningar och underlätta genomförandet av målen i färdplanen enligt vilka inrättandet av en demokratisk palestinsk stat som lever i fred och säkerhet med Israel bör vara ett vägledande ramverk för fredsprocessen mellan Israel och Palestina. Europa–Medelhavspartnerskapet bör ge kontinuerligt stöd till samarbete mellan parterna, särskilt inom de industriella och ekonomiska områdena, som ett komplement till den politiska processen. Vid en konfliktlösning måste partnerskapet ge EU de instrument som krävs för att bidra till att upprätthålla freden när den har uppnåtts. Detta bör ske genom en stadga för fred och stabilitet och genom att alla partner integreras så mycket som möjligt i det europeiska området med hjälp av grannskapspolitiken.

2.8 Bidra till lösning av andra konflikter

EU bör även visa sin vilja att hjälpa till att lösa andra konflikter i regionen, såsom t.ex. i Västsahara, och således undanröja ett betydande hinder för en fortsatt integrationsprocess inom Arabiska Maghrebunionen. Här spelar EU:s stöd till regional integration i Maghreb redan en betydande roll.

2.9 Det civila samhället

Inom det civila samhället skulle man kunna inrätta virtuella nätverk av universitet i Europa och Medelhavsområdet med stöd från befintliga regionala program och Anna Lindhs stiftelse. Stiftelsen skulle kunna användas för att främja det civila samhällets roll i processen, för att övervinna stereotyper och fientligheter grundade på okunnighet och för att bidra till ett äkta partnerskap mellan folken. I enlighet med en idé som redan har omnämnts i Barcelonadeklarationen bör en regional strategi ”mot rasism, främlingsfientlighet och intolerans” utarbetas inom ramen för partnerskapsinstrumenten, däribland Anna Lindhs stiftelse.

Den roll som det civila samhället och arbetsmarknadens parter spelar i partnerskapet bör stärkas genom en överenskommelse om vilka mekanismer som kan bidra till detta. Genom att främja att grupper från det civila samhället deltar i allmänna och områdesspecifika samråd på regional och nationell nivå kan de ges möjlighet att uttrycka sina åsikter om allt som rör partnerskapet på ett mer övergripande och effektivt sätt. När det gäller genomförandet av associeringsavtalen och den europeiska grannskapspolitiken skulle man kunna enas om att hålla regelbundna föreberedande möten med organisationer inom det civila samhället såväl före som efter varje underkommittémöte om mänskliga rättigheter och demokratisering.

Lika möjligheter för män och kvinnor är en övergripande fråga som påverkar den mänskliga och ekonomiska utvecklingen.

Genom att organisera en Europa–Medelhavskonferens för företrädare från regeringarna och det civila samhället skulle man kunna höja medvetenheten om hur viktig frågan är och vidta praktiska åtgärder för att förbättra situationen. Denna konferens bör äga rum under 2006 och resultera i konkreta förslag för framtiden som kan förverkligas med hjälp av grannskapspolitiken och dess finansieringsinstrument.

År 2005 infaller även 10-årsjubilet för den deklaration och handlingsplan om kvinnors rättigheter som antogs i Beijing och båda Europa–Medelhavsmöten bör tydligt återspegla vilken vikt som i Barcelonaprocessen läggs vid att ge kvinnor ökat inflytande. Kommissionen stöder helt Arab International Women’s Forum och dess ansträngningar att uppnå framsteg på detta område och föreslår att man inrättar ett nätverk av kvinnliga ledare från affärsvärlden, kulturområdet, politiken och det civila samhället i hela regionen.

3. TIDSPLAN FÖR VIKTIGA INITIATIV

Med stöd av vad som anförs ovan rekommenderar kommissionen att det under årets ministermöten i Luxemburg och Barcelona träffas en överenskommelse om följande initiativ för partnerskapets framtid:

2005 | Europa–Medelhavspartnerna bör inleda frivilliga regionala förhandlingar om liberaliseringen av tjänster och etableringsrätten. Kommissionen kommer att lägga fram riktlinjer för förhandlingarna för godkännande av rådet. Europa–Medelhavspartnerna bör komma överens om en plan för liberalisering av jordbruket, däribland för bearbetade jordbruksprodukter och fiskeriprodukter. Kommissionen kommer att lägga fram förhandlingsriktlinjer för godkännande av rådet för att kunna inleda förhandlingarna med partnerländerna. Den Europa–Medelhavsövergripande ursprungskumulationen kommer att från och med 2005 börja genomföras i Europa och Medelhavsområdet. |

Ett seminarium om massförstörelsevapen bör anordnas under 2005. |

Ett möte mellan transportministrarna i EU och i Medelhavsländerna, där även EIB deltar, bör äga rum före utgången av året, för att godkänna ett regionalt transportinfrastrukturnät som förbinds med det transeuropeiska transportnätet och för att enas om prioriteringarna för transportsamarbetet mellan EU och Medelhavsområdet under de närmsta åren. Ett ministermöte om ekonomiska och finansiella frågor kommer att hållas i Rabat. |

2006 | En Europa–Medelhavskonferens om mänskliga rättigheter och demokratisering, förberedd på subregional nivå, kommer att hållas. |

Tillnärmningen av teknisk lagstiftning, standarder och certifieringsförfaranden bör ha intensifierats för att förbereda för nya förhandlingar om avtal om bedömning av överensstämmelse. |

En Europa–Medelhavskonferens om jämställdhet mellan könen bör äga rum, där även företrädare för regeringarna, det civila samhället och arbetsmarknadens parter deltar. Konferensen bör inriktas på jämförelser av bästa metoder inom regionen för att stärka kvinnornas roll i samhället och deras bidrag till den mänskliga utvecklingen. |

En exakt tidsplan med konkreta åtgärder för att genomföra en grundlig rening av Medelhavet före 2020 bör antas. |

Mot bakgrund av erfarenheterna från FEMIP och efter samråd med partnerländerna kommer kommissionen att före årets utgång bedöma möjligheten att inrätta en Europa–Medelhavsbank för utveckling. Kommissionen kommer att inrätta ett stipendieprogram för universitetsstudenter antingen inom det befintliga Erasmus Mundus-programmet eller genom att öka den transnationella rörligheten inom Tempusprogrammet. |

Ett möte mellan energiministrarna i Europa och Medelhavsområdet bör äga rum i syfte att påskynda integrationen av subregionala energimarknader och infrastrukturer. |

2007 | Europa–Medelhavspartnerna bör före årets utgång enas om en uppförandekod för åtgärder för att bekämpa terrorismen. |

En Europa–Medelhavskonferens för justitie- och inrikesministrar, där även lokala myndigheter deltar, bör hållas för att diskutera hanteringen av migrationsströmmar och social integration. |

Ett regionalt program om landsbygdsutveckling och optimering av kvalitetsproduktion bör fastläggas. |

Efter samråd med partnerländerna bör den procentsats som anslås till bilateralt samarbete på utbildningsområdet ökas med 50 % av de nationella och regionala vägledande programmen. Stödordningen för att främja demokrati träder i kraft. |

2010 | Alla syd–syd-frihandelsavtal bör undertecknas och tillämpas före årets slut, såväl de som rör tjänster och etableringsrätt som de som gäller jordbruket. |

Integrationen av el- och gasmarknader och sammankopplingar av infrastrukturnät i Europa–Medelhavetsregionen avslutas. |

- [1] Det finns gällande avtal med Marocko, Tunisien, Egypten, Jordanien, Israel, den palestinska myndigheten och Libanon. Avtalet med Algeriet har undertecknats men ännu inte ratificerats. Ett avtal med Syrien har paraferats.

[2] Agadiravtalet för ett frihandelsområde syd–syd ingicks mellan Marocko, Tunisien, Egypten och Jordanien.

[3] Stärkande av EU:s åtgärder för mänskliga rättigheter och demokratisering i samarbete med Medelhavspartnerna (KOM(2003) 294).

[4] Uppgifter från årsrapporten om asyl och migration (2001), som är tillgänglig online på följande adress: http://europa.eu.int/comm/justice_home/doc_centre/asylum/statistical/doc_annual_report_2001_en.htm .

Det bör framhållas att denna siffra bara avser de som är medborgare i ett tredjeland och inte inbegriper de f.d. medborgare i Medelhavsländerna som har naturaliserats och fått medborgarskap i värdlandet.

[5] Grönbok om en gemensam syn på ekonomisk migration i eu– KOM (2004) 811 slutlig.

[6] Den 31 januari offentliggjorde de arabiska partnerna i Barcelonaprocessen ett dokument med titeln ”Elements of the Arab contribution to the evaluation and enhancement of the Barcelona Process” .