52004DC0338

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN - Mot en europeisk strategi för nanoteknik

Sammanfattning och kommentarer

Nanovetenskap och nanoteknik är en ny forsknings- och utvecklingsverksamhet (FoU), som syftar till att kontrollera grundläggande strukturer och beteenden hos materia på atomär och molekylär nivå. Dessa forskningsområden hjälper oss att förstå nya fenomen och ta fram nya egenskaper som kan utnyttjas på mikro- och makronivå. Man börjar få fram nanotekniska tillämpningar som kommer att påverka alla människors liv.

Under det senaste årtiondet har Europeiska unionen (EU) utvecklat en stark kunskapsbas inom nanovetenskap. Det kommer att bli svårt för oss att behålla denna ställning, eftersom EU proportionerligt sett investerar mindre i nanovetenskap än sina viktigaste konkurrenter och man saknar poler med kompetens av världsklass ("poles of excellence") som kan frambringa den nödvändiga kritiska massan. Detta trots att investeringarna i nationella EU-program ökar snabbt, men utan samordning.

Den europeiska spjutspetskompetensen inom nanovetenskap måste i slutänden omvandlas till kommersiellt bärkraftiga produkter och processer. Nanotekniken håller på att utvecklas till ett av de mest lovande och snabbast expanderande FoU-områdena och kan bli en drivande kraft i strävan att uppnå Lissabonprocessens dynamiska och kunskapsbaserade mål. Av avgörande betydelse är dock att det finns villkor som främjar innovation, i synnerhet för små och medelstora företag.

Nanotekniken måste utvecklas på ett säkert och ansvarsfullt sätt. Etiska principer måste följas och potentiella hälso-, säkerhets- och miljörisker undersökas vetenskapligt - bland annat med tanke på eventuell lagstiftning/förordning. Teknikens påverkan på samhället måste också undersökas och beaktas. En dialog måste föras med allmänheten, så att man kan ägna sig åt de verkliga problemområdena och inte åt science fiction-scenarion.

I detta meddelande föreslås åtgärder som ett led i en integrerad strategi för att upprätthålla och stärka europeisk FoU inom nanovetenskap och nanoteknik. I meddelandet behandlas frågor som är viktiga om FoU-kunskapen skall kunna skapas och användas på ett sätt som är till nytta för samhället. Tiden är nu inne för att inleda en diskussion mellan institutionerna för att utarbeta enhetliga åtgärder för att

- öka FoU-investeringarna och -samordningen, så att industrins användning av nanoteknik ökar och den vetenskapliga spjutspetskompetensen och konkurrenskraften upprätthålls,

- utveckla en konkurrenskraftig FoU-infrastruktur av världsklass (poler med kompetens av världsklass) med beaktande av både industrins och forskningsorganisationernas behov,

- främja en tvärvetenskaplig utbildning av forskare, med större tonvikt på entrepenörskap,

- se till att det finns gynnsamma villkor för tekniköverföring och innovation så att den europeiska FoU-kompetensen omvandlas till produkter och processer som kan generera välstånd,

- beakta samhällsaspekter redan i ett tidigt skede av FoU-processen,

- genast utreda varje potentiell risk för folkhälsan, säkerheten, miljön och konsumenterna genom att ta fram faktaunderlag för riskbedömning och integrerad riskbedömning i varje steg av nanoteknikbaserade produkters livscykel och för att anpassa de använda metoderna och om nödvändigt utveckla nya metoder, och

- komplettera ovannämnda åtgärder med samarbete och initiativ på internationell nivå.

De åtgärder som beskrivs i detta meddelande är också i linje med slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon 2000 (där man förband sig att utveckla en dynamisk kunskapsbaserad ekonomi och ett dynamiskt kunskapsbaserat samhälle), i Göteborg 2001 (som syftade till hållbar utveckling) och i Barcelona 2002 (där man fastställde målet att tre procent av BNP skall gå till forskning [1]). Dessutom bidrar åtgärderna till utvecklingen av ett europeiskt område för forskningsverksamhet [2], samtidigt som de främjas av denna utveckling.

[1] Ordförandeskapets slutsatser kan laddas ner från webbplatsen http://ue.eu.int/en/Info/eurocouncil/ index.htm

[2] "Europeiska området för forskningsverksamhet - ökad satsning på projektet: Utvidgning - nya inriktningar av verksamheten - nya framtidsmöjligheter", KOM(2002) 565 slutlig.

1. Inledning

1.1. Vad är nanoteknik?

Prefixet "nano" kommer från det grekiska ordet för "dvärg". Inom vetenskap och teknik betyder det faktorn 10-9, dvs. en miljarddel (= 0,000000001). En nanometer (nm) är en miljarddels meter, vilket är tiotusentals gånger tunnare än ett hårstrå från en människa. Termen nanoteknik kommer här att användas som ett kollektivt begrepp som omfattar nanovetenskapens och nanoteknikens alla olika grenar.

Begreppsmässigt avser nanoteknik vetenskap och teknik på atomernas och molekylernas nanonivå och de vetenskapliga principer och nya egenskaper som kan förstås och behärskas genom detta område. Dessa egenskaper kan sedan iakttas och utnyttjas på mikro- eller makronivå, exempelvis för utvecklingen av material och utrustning med nya funktioner och nya prestanda.

1.2. Varför är nanotekniken viktig?

Nanotekniken betecknas ofta som en "horisontell", "central" eller "möjliggörande" teknik, eftersom den kan genomsyra i stort sett alla tekniksektorer. Den för ofta samman olika vetenskapsområden och bygger på ett tvärvetenskapligt eller "konvergerande" tillvägagångssätt, och den förväntas leda till innovationer som kan bidra till att lösa många av de problem som finns i dagens samhälle.

- Medicinska tillämpningar, bland annat miniatyriserad diagnostik som skulle kunna implanteras för tidig diagnos av sjukdomar. Nanoteknikbaserade beläggningar kan förbättra bioaktiviteten och biokompatibiliteten för implantat. Självorganiserande stödstrukturer banar vägen för nya generationer av vävnadsteknik och biomimetiska material med långsiktig potential för ersättningsorgan framställda på syntetisk väg. Nya system för målstyrning av läkemedel håller på att utvecklas, och nyligen lyckades man föra in nanopartiklar i tumörceller för att behandla dem genom t.ex. värmebehandling.

- Informationsteknik, bland annat databärare med mycket stor lagringskapacitet (t.ex. terabit/tum2) och ny flexibel displayteknik i plast. På längre sikt kan molekylär eller biomolekylär nanoelektronik, elektromagnetik och kvantdatorteknik komma att ge nya möjligheter som dagens datateknik inte klarar av.

- Energiproduktion och -lagring kan förbättras med hjälp av exempelvis nya bränsleceller eller lätta fasta ämnen med nanostruktur som på ett effektivt sätt kan lagra väte. Effektiva och billiga solceller (t.ex. "solenergifärg") håller också på att utvecklas. Nanoteknisk utveckling som förbättrar isolering och transporter och ger effektiv belysning väntas också leda till energibesparingar.

- Materialvetenskapens utveckling genom nanoteknik är mer långtgående och väntas påverka i stort sett alla sektorer. Nanopartiklar används redan i dag för att stärka material eller funktionalisera kosmetika. Ytor kan ändras med hjälp av nanostrukturer för att t.ex. bli repningsfria, vattenavstötande, rena eller sterila. Selektiv överföring av organiska molekyler genom nanostrukturering av ytor väntas påverka tillverkningen av biosensorer och molekylär elektronisk utrustning. Man kan också avsevärt förbättra olika materials prestanda under extrema förhållanden, vilket kommer att utveckla t.ex. flygteknik- och rymdindustrin.

- Tillverkning på nanonivå förutsätter ett nytt tvärvetenskapligt tillvägagångssätt för både forskning och tillverkningsprocesser. Begreppsmässigt finns det huvudsakligen två angreppssätt: det första börjar med mikrosystem och miniatyriserar dem ("uppifrån och ned") medan den andra härmar naturen genom att bygga strukturer med början på atomär och molekylär nivå ("nedifrån och upp"). Det första angreppssättet kan liknas vid montering och det sistnämnda med syntes. Strategin "nedifrån och upp", som nyligen börjat utvecklas, har långtgående potentiella effekter och kan komma att medföra en total omställning av produktionskedjorna.

- Instrumentering för studier av materias egenskaper på nanonivå börjar redan få betydande direkta och indirekta effekter som stimulerar framsteg inom många olika sektorer. Utvecklingen av sveptunnelmikroskop (Scanning Tunnelling Microscope) var en milstolpe för nanotekniken. Instrumentering har också en stor betydelse för utvecklingen av tillverkningsprocesser "uppifrån och ned" och "nedifrån och upp".

- Livsmedels-, vatten- och miljöforskningen kan också utvecklas med hjälp av nanotekniken, bland annat genom nanoteknikbaserade verktyg för att spåra och neutralisera mikroorganismer och bekämpningsmedel. Importerade livsmedels ursprung kan fastställas med hjälp av ny miniatyriserad nanomärkning. Utvecklingen av nanoteknikbaserade avhjälpande åtgärder (t.ex. fotokatalytisk teknik) som kan åtgärda och sanera miljöskador och föroreningar (t.ex. olja i vattnet eller marken).

- Säkerheten väntas öka med hjälp av nya, mycket specialiserade spårningssystem, som tidigt kan varna för biologiska eller kemiska agenser, så småningom ända ner till enskilda molekylers nivå. Ett förbättrat skydd av egendom, som sedlar, skulle kunna uppnås genom nanomärkning. Ny krypteringsteknik för datakommunikation håller också på att utvecklas.

Flera nanoteknikbaserade produkter har släppts ut på marknaden, bland annat följande: medicinska produkter (t.ex. bandage och hjärtklaffar), elektroniska komponenter, repningsfri färg, sportutrustning, skrynkelfria och fläcktåliga tyger samt solkrämer. Analytiker beräknar att marknaden för sådana produkter för närvarande är på omkring 2,5 miljarder euro, men den kan komma att öka till flera hundra miljarder euro fram till 2010 och senare till en triljon [3].

[3] Se t.ex. de siffror som presenteras i "New Dimensions for Manufacturing: A UK Strategy for Nanotechnology", DTI (2002), s. 24.

Med framtidsutsikter som kan innebära bättre prestanda med mindre råmaterial framför allt genom "bottom-up" kan nanotekniken minska mängden avfall i produkternas hela livscykel. Nanotekniken kan bidra till en hållbar utveckling [4] och till förverkligandet av målen i "Agenda 21" [5] och handlingsplanen för miljöteknik [6].

[4] Meddelande från kommissionen: "Hållbar utveckling i Europa för en bättre värld: En strategi för hållbar utveckling i Europeiska unionen", KOM(2001) 264. Se även Förenta nationernas millenniedeklaration (http://www.un.org/millennium/ ).

[5] Se http://www.un.org/esa/sustdev/documents/ agenda21/index.htm

[6] Se http://europa.eu.int/comm/research/ environment/etap_en.html

1.3. Hur kan man se till att nanotekniken är säker?

I enlighet med fördraget måste nanoteknikens tillämpningar uppfylla höga krav vad gäller skydd för människors hälsa, säkerhet, konsumenter [7] och miljö [8]. I och med att denna teknik utvecklas snabbt är det viktigt att man kartlägger och löser säkerhetsproblem (verkliga eller upplevda) så tidigt som möjligt. En förutsättning för en framgångsrik användning av nanoteknik är att det finns en rimlig vetenskaplig grund för både konsumenternas och marknadens förtroende. Dessutom bör alla nödvändiga arbetarskyddsåtgärder vidtas.

[7] I artiklarna 152 respektive 153 i fördraget föreskrivs att "en hög hälsoskyddsnivå för människor [...] skall säkerställas vid utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder" och att "konsumentskyddskraven [...] skall beaktas när gemenskapens övriga politik och verksamhet utformas och genomförs.

[8] Artikel 174 i fördraget syftar bland annat till "att bevara, skydda och förbättra miljön", "att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt" och "att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem".

Det är viktigt att riskaspekter utreds direkt, som ett integrerat led i alla delar av denna tekniks utveckling, alltifrån utformnings- och FoU-stadiet till den kommersiella användningen. Detta är viktigt för att garantera att utvecklingen, produktionen, användningen och bortskaffandet av nanoteknikprodukter sker på ett säkert sätt. Nanotekniken utgör också en ny utmaning i fråga om riskbedömning och -hantering. Det är därför viktigt att man parallellt med den tekniska utvecklingen gör tillräckliga FoU-insatser för att få fram kvantitativa uppgifter om toxikologi och ekotoxikologi (bland annat dos-effekt- och exponeringsdata för människor och miljön) så att man kan göra riskbedömningar och om nödvändigt ändra dem. Åtgärder som rör folkhälsa, miljö, säkerhet och konsumentskydd behandlas senare i detta meddelande.

2. Global finansiering och verksamhet inom nanoteknik-FoU

Mot bakgrund av nanoteknikens potential har FoU-program inletts i många länder med hjälp av stora och snabbt ökande offentliga bidrag. Under det senaste årtiondet har intresset och de offentliga bidragen ökat lavinartat från omkring 400 miljoner euro 1997 till över tre miljarder euro i dag. I detta avsnitt ges en översikt över de offentligfinansierade nanoteknikinitiativen.

Den privata sektorns bidrag till nanoteknik-FoU kan inte fastställas med säkerhet, men man har uppskattat att det rör sig om närmare två miljarder euro, vilket skulle innebära att de totala globala FoU-investeringarna i nanoteknik uppgår till omkring fem miljarder euro. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att EU, där 56 % av de totala FoU-investeringarna kommer från privata källor, sackar efter USA och Japan där det handlar om 66 % respektive 73 % [9].

[9] "Key Figures 2003-2004", Europeiska kommissionen, 2003.

2.1. Nanoteknik-FoU i länder utanför EU

Med National Nanotechnology Initiative (NNI) inledde USA år 2000 ett ambitiöst FoU-program inom nanoteknik, och de federala bidragen har ökat från 220 miljoner dollar 2000 till omkring 750 miljoner dollar 2003, med en budget på 982 miljoner dollar för 2005. Dessutom betalar delstaterna ut bidrag på omkring 300 miljoner dollar.

USA:s långsiktiga federala åtagande har nyligen säkrats genom "21st Century Nanotechnology Development Act", som löper från 2005-2008 och som innebär att nästan 3,7 miljarder dollar skall förmedlas via fem myndigheter (NSF, DoE, NASA, NIST och EPA). Jämfört med dagens finansieringsnivå innebär detta mer än en fördubbling av bidragen fram till 2008. Observera att denna siffra inte omfattar försvarsrelaterade utgifter eller en del andra områden, som i dagsläget utgör ungefär en tredjedel av den federala budgeten för nanoteknik.

År 2001 förde Japan upp nanotekniken som ett av sina högprioriterade forskningsområden. Finansieringen har ökat dramatiskt från 400 miljoner dollar 2001 till omkring 800 miljoner dollar 2003, vilket innebär att man gått om den amerikanska federala finansieringen. År 2004 skall den öka med ytterligare 20 %. Sydkorea har inlett ett ambitiöst tioårigt program med omkring två miljarder dollar i offentlig finansiering, medan Taiwan har avsatt omkring 600 miljoner dollar för offentlig finansiering i sex år.

Kina avsätter allt större resurser för nanoteknik, vilket är särskilt betydelsefullt med tanke på den kinesiska köpkraften. Kinas andel av de forskarartiklar som publiceras i världen har ökat snabbt, med en ökningstakt på 200 % under slutet av 1990-talet. Man börjar nu komma i fatt EU och USA. Ryska Federationen är väl etablerad inom nanotekniken och samma sak gäller flera av de nya oberoende staterna.

Flera andra regioner och länder visar allt större intresse för nanotekniken, bland andra Australien, Kanada, Indien, Israel, Latinamerika, Malaysia, Nya Zeeland, Filippinerna, Singapore, Sydafrika och Thailand.

2.2. Nanoteknik-FoU i Europa

I Europa såg man redan tidigt nanoteknikens potential, och man har utvecklat en solid kunskapsbas inom nanovetenskapen med några av de mest framstående forskarna inom området. Flera länder startade i mitten eller slutet av 1990-talet särskilda forskningsprogram. Det finns visserligen några länder som saknar särskilda nanoteknikinitiativ, men relevant FoU ingår ofta i andra program (t.ex. bioteknik och mikroteknik).

När man jämför Europa, Japan och USA finner man inte självklara "vinnare" eller "förlorare" inom nanotekniken, men några tendenser framträder. Europas starka ställning inom nanovetenskapen illustreras av att EU som helhet under perioden 1997-1999 stod för 32 % av de forskarartiklar som publiceras i världen, jämfört med 24 % för USA och 12 % för Japan [10]. Denna kunskap tycks emellertid inte alltid utnyttjas kommersiellt av industrin. Analyser visar att EU:s andel av de globala patenten är 36 %, vilket kan jämföras med 42 % för USA. Detta visar att omvandlingen av FoU till tillämpningar är en svag punkt.

[10] Tredje Europeiska rapporten om vetenskaps- och teknikindikatorer, Europeiska kommissionen, 2003, http://www.cordis.lu/indicators/ third_report.htm

Nivån på de offentliga bidragen varierar mycket mellan olika medlemsstater, både i absoluta och relativa tal (se bilagan). Man uppskattar att de offentliga bidragen till nanoteknik-FoU i Europa har ökat från 200 miljoner euro 1997 till omkring en miljard euro i dag, varav ungefär två tredjedelar kommer från nationella och regionala program.

När det gäller de offentliga utgifterna i absoluta tal är EU-bidragen betydande och ligger på en nivå som är jämförbar med den i USA och Japan. De genomsnittliga offentliga bidragen per capita ligger dock på 2,4 euro/medborgare för EU-25 (2,9 euro för EU-15), vilket kan jämföras med 3,7 euro för USA och 6,2 euro för Japan. Läget är detsamma när man tittar på andelen av BNP: EU-25 investerar 0,01 %, medan USA investerar 0,01 % och Japan 0,02 %.

I alla EU-25-länder utom Irland är bidragen per capita lägre än i både USA och Japan. Dessutom bör man beakta de planerade ökningarna i USA (som innebär att bidragen 2006 kommer att ha ökat till 5 euro/medborgare) och i Japan (där de under 2004 kommer att öka till 8 euro/medborgare). Därmed kommer förmodligen klyftan mellan EU och de viktigaste konkurrentländerna att vidgas än mer.

En av de avgörande skillnaderna mellan EU och de viktigaste konkurrentländerna är att europeisk nanoteknik-FoU riskerar bli relativt fragmentarisk, med ett heterogent utbud av program i snabb utveckling och många olika finansieringskällor. De bidrag på 230 miljoner euro som 2003 betalades ut genom sjätte ramprogrammet motsvarar omkring en tredjedel av de totala europeiska bidragen till nanoteknik.

Våra viktigaste konkurrenter har samordnade och/eller centraliserade FoU-program för nanoteknik. I USA fördelas exempelvis över två tredjedelar av bidragen genom National Nanotechnology Initiative som ingår i det federala programmet. EU kommer förmodligen inte att kunna behålla sin konkurrenskraft på global nivå utan en tydligare fokusering och förbättrad samordning på gemenskapsnivå.

Nanoteknikforskning bedrivs också i anslutningsländerna, som deltar i olika projekt inom EU:s ramprogram för forskning och teknisk utveckling. Schweiz har en lång tradition av nanoteknik-FoU och tillhör de ledande när det gäller antal patent och publicerade forskarartiklar per capita. Olika forskningsprogram för nanoteknik har också startats i andra länder som är associerade till sjätte ramprogrammet, t.ex. Norge.

Flera projekt för forskningssamverkan och andra initiativ har redan fått stöd genom EU:s ramprogram. Dessa har fått en viktig europeisk dimension genom det gränsöverskridande samarbetet och lett till en dramatisk ökning av bidragen från medlemsstaterna och den privata sektorn. Ett stort antal nanoteknikprojekt har finansierats genom fjärde och femte ramprogrammet [11], men det är först i det sjätte ramprogrammet [12] som nanotekniken angetts som en huvudprioritering.

[11] Ytterligare information finns i projektets databas på följande adress:

[12] Se http://fp6.cordis.lu/fp6/ home.cfm

3. Vägen mot det oändligt lilla: Fem typer av dynamik som stimulerar framsteg

På dagens globala marknad är innovation en förutsättning för ekonomisk tillväxt, och innovation är i sin tur beroende av forskning. Ett viktigt led i denna process är att få fram FoU av världsklass, men det finns andra faktorer som måste beaktas. Fem dynamiska områden har identifierats inom detta område: FoU, infrastruktur, utbildning, innovation och den samhälleliga dimensionen. Flera olika synergiåtgärder på gemenskapsnivå är nödvändiga inom alla dessa dynamiska områden, som också är nära förbundna med varandra, om man skall kunna utnyttja potentialen i det europeiska området för forskningsverksamhet.

En sådan integrerad FoU-strategi för nanovetenskap och nanoteknik var en av de viktigaste slutsatserna från mötet "EuroNanoForum2003" [13] som anordnades av GD Forskning i december 2003, med över tusen deltagare från hela världen. Ett annat exempel kommissionens på nyare initiativ är ett seminarium som i mars 2004 anordnades av GD Hälsa och konsumentskydd (SANCO) om potentiella risker förbundna med nanoteknik [14]. Andra initiativ har inletts av GD Forskning och Gemensamma forskningscentret, t.ex. om planer för den framtida utvecklingen och om framsyn.

[13] Se http://www.euronanoforum2003.org/ för ytterligare information.

[14] Se http://europa.eu.int/comm/health/ph_risk/ events_risk_en.htm för ytterligare information.

3.1. Forskning och utveckling: att skapa dynamik

De intellektuella, vetenskapliga och tekniska utmaningar som ligger framför oss inom nanovetenskap och nanoteknik förutsätter FoU av hög klass om Europa skall kunna behålla sin konkurrenskraft på längre sikt. Därför måste man stödja FoU-verksamheten genom offentliga bidrag och garantera tillgången till forskare av världsklass och konkurrensen mellan forskarlag på europeisk nivå.

Den FoU-kunskap som man får fram genom nanoteknik måste dock också omvandlas till innovativa produkter och processer som kan öka den europeiska industrins konkurrenskraft. Därför måste man både bibehålla FoU-verksamhetens höga standard och öka investeringarna i sådan FoU som är av betydelse för industrin. Det är också viktigt att ge FoU en starkare ställning på gemenskapsnivå och förbättra samordningen av nationella strategier för att skapa en kritisk massa.

3.1.1. Ökade investeringar i kunskap för att förbättra Europas konkurrenskraft

En konkurrenskraftig kunskapsproduktion är en förutsättning för skapandet av välstånd och ny sysselsättning på en globaliserad marknad och inom en kunskapsbaserad ekonomi. Den europeiska FoU-verksamheten måste vara framstående, men också genomföras i rätt tid och till en konkurrenskraftig total kostnad, annars finns risken att industriverksamhet flyttas till områden med mer kostnadseffektiv kunskapsproduktion. Om vi lyckas ta ledningen inom kunskapsproduktionen kan vi vända dagens trend och locka kunskapsbaserad industri till Europa.

Det finns en risk för att de europeiska offentliga bidragen till nanoteknik-FoU kommer att vara betydligt lägre än våra viktigaste konkurrenters under de närmaste fem åren. Utvecklingen kan komma att bromsas om inte investeringarna på europeisk nivå ökar avsevärt, med åtminstone tre gånger fram till 2010, med beaktande av Lissabonmålen. Dessa bidrag bör inte skada andra FoU-program utan överensstämma med treprocentsmålet [15] och fokuseras på de besvärligaste aspekterna, i synnerhet kunskapsbaserad industriell innovation ("nanotillverkning"), integrering i gränssnittet makro-mikro-nano och tvärvetenskaplig ("konvergerande") FoU. Det kan också vara fruktbart med samverkan med den europeiska strategin för biovetenskap [16].

[15] "Mer forskning för Europa - mot 3 % av BNP, KOM(2002) 499 slutlig.

[16] Biovetenskap och bioteknik - En strategi för Europa, KOM(2002) 27.

Både gemenskapens och medlemsstaternas FoU-bidrag bör öka samtidigt som de måste komplettera varandra så att synergieffekter kan uppnås. Forskningssamverkan på europeisk nivå har stor betydelse om man skall kunna samla kompetens och uppnå en kritisk massa som ytterligare främjar en framstående forskning. Detta är framför allt en förutsättning för snabba framsteg inom nanotekniken genom tvärvetenskaplig FoU. Man måste i detta sammanhang inrikta sig på samverkan mellan forskning, infrastruktur och utbildning, eftersom dessa områden är nära förbundna med varandra. En sådan "systemstrategi" kommer både att ge en skjuts åt kunskapsproduktionen och locka de främsta nanoteknikforskarna till Europa och behålla dem där.

3.1.2. Forskning på gemenskapsnivå

Konkurrensutsatt och öppen forskning på gemenskapsnivå är en viktig väg att gå för att stimulera och stödja FoU av världsklass inom det europeiska området för forskningsverksamhet. Därigenom kan man föra samman kunskap och de bästa forskarlagen från olika ämnesområden, samtidigt som man får ett gränssnitt där industrier och universitet kan mötas och på ett dynamiskt sätt bidra till den tvärvetenskapliga FoU-processen, vilket kan främja den nanoteknik som håller på att utvecklas.

Inom EU:s ramprogram har ett stort antal forskningsprojekt avseende nanoteknik redan erhållit stöd. Betydande framsteg har redan tidigare gjorts i arbetet med att utveckla FoU-kompetensen, men det är först inom sjätte ramprogrammet som nanoteknikens nyckelställning erkänns och FoU-verksamheten koncentreras till en tematisk prioritering. Detta ger kommissionen möjlighet att lösa problemen med spridning, dubblering och fragmentering. Två nya instrument har införts, nämligen integrerade projekt och expertnätverk. Dessa kompletteras av flera andra instrument och åtgärder [17], bland annat särskilda integrerade projekt för små och medelstora företag.

[17] Se http://fp6.cordis.lu/fp6/ home.cfm för information om alla instrument inom sjätte ramprogrammet.

Efter den första ansökningsomgången har över 20 integrerade projekt och expertnätverk avseende FoU inom nanovetenskap och nanoteknik valts ut och förhandlats fram. Genom integrerade projekt samlas en kritisk massa av aktörer och finansiering för att uppnå ett specifikt mål. Alla aspekter av FoU-processen integreras, både tekniska och andra faktorer, och dessa projekt kan säkra övergången från nanovetenskap till nanoteknik genom att forskarvärlden och industrin förs samman.

Europeiska teknikplattformar är ett nytt koncept som syftar till att föra samman alla berörda parter och utveckla en gemensam vision på längre sikt, utarbeta planer för den framtida utvecklingen, säkra en långsiktig finansiering och utveckla en enhetlig syn på styrelseformer. Detta koncept kan anpassas till behovet av mer synergi och samordning mellan olika intressenter inom ett visst teknikområde.

3.1.3. Samordning av medlemsstaternas politik

Nationella och regionala strategier och program är viktiga för finansieringen av nanoteknik-FoU i Europa. Medlemsstaternas resurser räcker dock oftast inte för att skapa kunskapscentrum av världsklass. Därför måste dessa program samordnas och insatserna konsolideras och fokuseras, så att man kan uppnå en kritisk massa och större effekter inom det europeiska området för forskningsverksamhet när det gäller de tre synergiaxlarna: forskning, infrastruktur och utbildning.

För att stimulera användningen av nanoteknik i tillämpningar och öka och dra nytta av nanoteknik-FoU:ns tvärvetenskapliga inriktning, måste man samordna de nationella programmen inom (ofta) olika ämnesområden och med olika tonvikt, så att man kan skapa en kritisk massa inom tillämpad FoU och blanda olika typer av vetenskaplig kompetens. Detta kan bidra till en snabb omvandling av kunskap till innovation i alla Europas regioner.

Initiativ som den öppna samordningsmetoden [18]och ERA-NET [19] kan stimulera och stödja samordningen av program och gemensamma åtgärder på nationell eller regional nivå samt mellan olika europeiska organisationer. Sådana initiativ kan kombineras med mätningar av framstegen.

[18] Enligt definitionen i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Lissabon 2000 http://ue.eu.int/

[19] Se http:// www.cordis.lu/coordination/home.html

3.1.4. Teknikplaner och framsyn

Med hjälp av teknikplaner kan man definiera och utvärdera framstegen inom nanotekniken och följa dess väg mot mognare faser av industriell utveckling. Själva arbetet med att utarbeta en teknikplan kan vara fruktbart, eftersom det förutsätter att alla aktörer samverkar och reflekterar över tänkbara utvecklingsvägar, utmaningar, effekter och framtida behov. Det är dock inte realistiskt att tänka sig en allmänt hållen nanoteknikplan eftersom området är alltför brett. Teknikplaner bör i stället utarbetas för marknadssektorer där utvecklingen kommit tillräckligt långt. Flera teknikplaner håller på att utarbetas, och bidragen från exempelvis Gemensamma forskningscentrets Institut för framtidsstudier (IPTS) är värdefulla.

Framsyn har stor betydelse för utvecklingen av teknikplaner som ett strategiskt verktyg, i och med att man därigenom kan förutse utvecklingen och anpassa planeringen därefter. Detta är särskilt viktigt när det gäller nanotekniken som kan få omvälvande effekter och de sociala konsekvenserna måste undersökas. För detta arbete behövs en särskild metod, och en oberoende högnivågrupp med experter på EU-nivå håller på att inrättas: "Framsyn för den nya vågen av teknisk utveckling: Konvergeringen av nano-, bio- och informationsteknik samt de sociala effekterna och inverkan på konkurrensen i Europa".

Åtgärder: Ett europeiskt område för forskningsverksamhet inom nanoteknik

1. För att EU skall kunna behålla sin ledande ställning inom nanovetenskap och nanoteknik bör unionens FoU-satsning stärkas. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att säkra synergieffekterna med de nationella programmen och samtidigt göra följande:

(a) Avsevärt öka de offentliga bidragen till nanovetenskap och nanoteknik på ett enhetligt och sammanhängande sätt med faktorn 3 fram till 2010, med beaktande av Lissabonmålen och "treprocentsmålet".

(b) Främja framstående forskning inom nanovetenskap genom konkurrens på europeisk nivå.

(c) Satsa på nanoteknik-FoU för att få fram tillämpningar som kan generera välstånd, och därvid lägga tonvikten på de små och medelstora företagens deltagande.

(d) Behålla inriktningen mot FoU-verksamhet i nästa ramprogram för att säkra en kritisk massa och synergieffekter mellan utvecklingen av nanovetenskap, nanoteknik, industriell verksamhet med koppling till detta område och beakta säkerhetsaspekter.

(e) Se till att de nationella programmen samordnas på ett effektivt sätt.

(f) Stärka satsningarna på vägledning och framsyn på europeisk nivå, med bidrag av spetsforskningscenter och institutioner som IPTS.

3.2. Infrastruktur: Europeiska poler med kompetens av världsklass

Infrastruktur avser anläggningar och resurser som erbjuder forskarvärlden grundläggande tjänster. De kan vara lokaliserade på en enda plats, "distribuerade" (ett nätverk av distribuerade resurser) eller "virtuella" (tjänsten tillhandahålls på elektronisk väg). Utrustning och instrument av hög klass är en allt viktigare förutsättning för nanoteknikens utveckling, och även för att visa att FoU har potential att omvandlas till välståndsgenererande produkter och processer.

För att påskynda utvecklingen av både nanovetenskap och nanoteknik måste investeringar görs i många olika typer av avancerade anläggningar, instrument och utrustning. Områdets tvärvetenskapliga och komplicerade natur innebär att investeringarna i sådan infrastruktur ofta måste delas mellan olika lokala, regionala, nationella och privata organisationer. Det kan därför vara lämpligt att indela infrastrukturen i följande tre olika investeringsnivåer:

- Investeringar på upp till några tiotals miljoner euro, vanligtvis på lokal eller regional nivå. Några exempel är Interdisciplinary Research Centres in Nanotechnology i Förenade kungariket och Competence Centres for Nanotechnology i Tyskland.

- Investeringar på upp till 200 miljoner euro, vanligtvis på nationell nivå. Några bra exempel är MINATEC i Frankrike, IMEC i Belgien och MC2 i Sverige, som blivit kända både i Europa och globalt.

- Investeringar på över 200 miljoner euro. Inom EU saknas det fortfarande särskilda nanoteknikanläggningar av denna omfattning, men sådana håller på att utvecklas i länder utanför EU [20].

[20] Ett exempel är "California Nanosystems Institute" som håller på att utvecklas med hjälp av omkring 300 miljoner dollar i federala, statliga och privata medel (se http://www.cnsi.ucla.edu/ mainpage.html)

Dagens infrastruktur uppfyller inte alltid industrins krav. Bristerna kan röra sådant som ledningen, det geografiska läget, tillgängligheten eller svårigheterna att enas om immateriella rättigheter. Det är väldigt sällsynt med sådana lösningar som "öppna laboratorier" som är lättillgängliga för industrin, men behovet är stort. De små och medelstora företagen, som ofta har otillräckligt med eget kapital, skulle kunna ha stor nytta av sådana laboratorier som skulle påskynda FoU-processen och minska "tiden till marknaden".

3.2.1. Nya poler med kompetens av världsklass för Europa

Det finns ett trängande behov av en infrastruktur av världsklass för nanovetenskap och nanoteknik med en europeisk dimension och av europeiskt intresse (poler med kompetens av världsklass). Förutom tillgång till avancerad utrustning, som inte alltid finns på lokal nivå, bör dessa poler omfatta alla aspekter som rör tvärvetenskaplig FoU, utbildning och utveckling av prototyper. Polerna skulle också kunna omfatta offentlig-privata partnerskap och tjäna som plantskolor för nystartade företag och avknoppningar.

För att skapa den kritiska massa som krävs måste vi koncentrera våra resurser till ett begränsat antal infrastrukturer i Europa. Några exempel på områden som kan dra nytta av ömsesidiga synergieffekter är nanoelektronik, nanobioteknik och nanomaterial. En avvägning måste dock göras mellan behovet av att minska fragmenteringen och dubbleringen och vikten av att upprätthålla konkurrensen (och därmed FoU av hög kvalitet).

En jämvikt måste upprättas mellan infrastruktur på europeisk, nationell och regional nivå. På längre sikt kan utvecklingen av flera olika center och/eller distribuerade center vara ett viktigt sätt att bibehålla en lämplig konkurrensnivå. De europeiska teknikplattformarna kan tillsammans med organ som ESFRI (European Strategy Forum on Research Infrastructure) ge värdefulla bidrag som garanterar en optimal strategi.

3.2.2. Initiativ för tillväxt

I meddelandet "Europeiska unionens initiativ för tillväxt - Investeringar i nätverk och kunskap för tillväxt och sysselsättning" [21] beskrivs ett omfattande initiativ som utvecklats i samarbete med Europeiska investeringsbanken. Ett "snabbstartprogram" har föreslagits för att inleda åtgärderna, och de kommer huvudsakligen att finansieras genom en kombination av banklån (genom Europeiska investeringsbankens initiativ "Innovation 2010") och privata källor (industrin).

[21] "Europeiska unionens initiativ för tillväxt - Investeringar i nätverk och kunskap för tillväxt och sysselsättning", KOM(2003) 690.

Infrastruktur för nanoelektronik är ett av de investeringsområden som föreslagits för den första vågen av "snabbstartprojekt". Ett annat område är nästa generations laser (dvs. frielektronlaser), som exempelvis kan "fotografera" enskilda molekylers atomstruktur. Sådan utrustning är ovärderlig för nanovetenskapens och nanoteknikens utveckling, och man kommer att försöka uppnå synergieffekter med andra åtgärder på europeisk och nationell nivå.

Åtgärder: Infrastruktur

2. Det är mycket viktigt med infrastruktur av världsklass (poler med kompetens av världsklass) som har en europeisk dimension och är av europeiskt intresse, så att EU kan förbättra sin konkurrenskraft inom nanovetenskaplig och nanoteknisk FoU. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att göra följande:

(a) Utveckla ett enhetligt system för FoU-infrastrukturen som bygger på aktörernas behov och i samverkan med t.ex. utbildningsåtgärder.

(b) Vidta åtgärder för att maximera den befintliga infrastrukturens mervärde med beaktande av industrins, och i synnerhet de små och medelstora företagens, behov.

Kommissionen vill understryka behovet av att

(c) granska och kartlägga den befintliga infrastrukturen för att identifiera de områden där det är viktigt att påskynda nanoteknikens utveckling, i synnerhet när det gäller tvärvetenskaplig FoU-verksamhet,

(d) vid behov bygga ny infrastruktur för nanoteknik på europeisk nivå, som ger en tillräckligt stor kritisk massa och även beaktar industrins behov, och

(e) undersöka möjligheterna för finansiell samverkan med Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden och strukturfonderna.

3.3. Investering i mänskliga resurser

För att förverkliga nanoteknikens potential behöver EU tvärvetenskapliga forskare och ingenjörer som både kan ta fram ny kunskap och se till att den överförs till industrin. För att korrekt bedöma och hantera nanoteknikens hälsorisker måste EU också ha välutbildade toxikologer och riskbedömare. Nanotekniken, som är ett nytt och dynamiskt område, ger goda möjligheter att locka yngre vetenskapsmän och annan kvalificerad personal till forskningen.

Enligt en färsk rapport [22] går det 5,68 aktiva forskare på 1 000 yrkesverksamma personer i Europa, jämfört med 8,08 i USA och 9,14 i Japan. Om man utgår från hur många personer som behövs för att uppnå Lissabonmålet på tre procent fram till 2010, måste man öka antalet sysselsatta inom forskningen i Europa med omkring 1,2 miljoner personer (varav 700 000 forskare) [23]. Det är nödvändigt att vidta åtgärder för att locka forskare till Europa och behålla dem i Europa; samma sak gäller för kvinnornas underutnyttjade potential.

[22] "Key Figures 2003-2004", Europeiska kommissionen, 2003, s. 44. Siffrorna för EU är från 2001, från USA från 1997 och för Japan från 2002.

[23] "Investering i forskning: en handlingsplan för Europa", KOM(2003) 226.

3.3.1. Att locka ungdomen till "nano"

Ett viktig led i den strategi som här presenteras är att locka yngre människor till att redan tidigt börja delta i vetenskapliga diskussioner. Sannolikheten för att man skall satsa på en forskarkarriär verkar i stor utsträckningen avgöras av om lärare, föräldrar och media har förmåga att, som Nobelpristagaren Richard Feynman uttryckt saken, kommunicera glädjen med att "ta reda på saker". Enkla nanotekniska begrepp kan presenteras genom konkreta experiment och demonstrationer.

Nanotekniken passar väl in i skolundervisningen, eftersom den ofta lärs ut på ett integrerat sätt och inte begränsas till ett visst ämne. Det är dock viktigt att den yngre generationen inte bara får en förståelse av forskningen i sig utan också av vad forskare faktiskt "gör". Detta kan hjälpa studenterna göra väl underbyggda val, genom att man därmed kan presentera forskarkarriären som ett spännande och ansvarskännande karriärval som erbjuder många olika möjligheter. Initiativ som "Europeiska forskaråret" är till stor nytta [24].

[24] "Forskare inom det europeiska området för forskningsverksamhet: ett yrke med många karriärmöjligheter", KOM(2003) 436.

3.3.2. Att överskrida ämnesgränser

Universiteten har en central roll i utvecklingen av det europeiska kunskapssamhället [25]. Inom nanotekniken läggs stor tonvikt på en tvärvetenskaplig syn. Man kan tänka sig universitetskurser där studenter fortsätter att få grundutbildning inom flera olika ämnen oavsett den specifika utbildningsinriktningen. Detta skulle garantera att de framtida nanoteknikerna blir "specialister med ett öppet sinnelag" som kan samarbeta med kollegor inom andra ämnesområde. Praktisk "utbildning genom forskning" skulle kunna vara en viktig del av nanotekniken.

[25] "Universitetens roll i kunskapens Europa", KOM(2003) 58.

Nya utbildningsformer som inte begränsas av de traditionella ämnesdefinitionerna bör planeras för nanotekniken, för att tillhandahålla målinriktad tvärvetenskaplig undervisning av världsklass för universitetsstuderande på grund- och doktorandnivå. Man bör också utarbeta nya strategier för att kombinera offentlig och privat finansiering och inleda andra former av samverkan mellan den akademiska världen och industrin (t.ex. nya företag med ursprung i den akademiska världen och "riskkapitaluniversitet"). Detta skulle kunna samordnas med poler med kompetens av världsklass på europeisk nivå (se åtgärd 2) för att ge studenterna goda möjligheter att få praktisk erfarenhet av spjutspetsforskning.

3.3.3. Forskare och ingenjörer med entrepenörstänkande

På senare tid har man på europeisk nivå tagit sig an frågan om forskarkarriären och belyst ett antal problem, bland annat rekryteringsmetoder, arbetsförhållanden och skillnader i karriärmöjligheter för män och kvinnor [26]. Ett särskilt stort problem är de faktorer som hindrar forskares och ingenjörers rörlighet mellan forskarvärlden och industrin (dvs. utvärdering av insatser genom publicerade forskarartiklar eller patent), som kan ha en negativ påverkan på tekniköverföring och innovation inom nanoteknik.

[26] "Forskare inom det europeiska området för forskningsverksamhet: ett yrke med många karriärmöjligheter", KOM(2003) 436.

I strävan mot ett dynamiskt kunskapsbaserat samhälle är synsättet att utbildningen är över när man börjar arbeta improduktivt, vilket behandlas i handlingsplanen för kompetens och rörlighet [27]. Nanotekniken är ett dynamiskt område som förutsätter kontinuerlig fortbildning om man skall hänga med i utvecklingen. När nanotekniken närmar sig marknaden är det viktigt med utbildning om hur man bäst främjar skapandet av nya företag och avknoppningar samt om förvaltning av immateriella rättigheter, säkerhet och arbetsförhållanden (inbegripet hälsa och säkerhet på arbetsplatsen) och andra kompletterande kunskaper, för att förbättra innovatörernas möjligheter att få finansiering och vidareutveckla sina initiativ.

[27] "Att förverkliga det Europeiska området för livslångt lärande", KOM(2001) 678 och "Kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet", KOM(2002) 72.

Åtgärder: Investering i mänskliga resurser

3. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att bidra till följande:

(a) Kartlägga utbildningsbehovet i fråga om nanoteknik och tillhandahålla exempel på goda arbetsmetoder och/eller resultat från pilotundersökningar.

(b) Uppmuntra utarbetandet och genomförandet av nya kurser och kursplaner samt lärarutbildning och läromedel för att främja en tvärvetenskaplig syn på nanotekniken i både skolvärlden och vid universiteten.

(c) Integrera kompletterande kompetenser i doktorandutbildning och fortbildning, t.ex. entrepenörskap, hälso- och säkerhetsfrågor på arbetsplatsen, patent, mekanismer för avknoppningar och kommunikation.

Några av de möjligheter som kommissionen ser är att

(d) utreda förutsättningarna för att genomföra gemensamma Marie Curie-ansökningsomgångar [28] inom nanovetenskap och nanoteknik, och

[28] Se http://europa.eu.int/ mariecurie-actions

(e) inrätta ett europeiskt nanoteknikpris, som skulle uppmuntra ett tvärvetenskapligt synsätt och entrepenörsanda hos forskare.

3.4. Industriell innovation, från kunskap till teknik

På dagens globaliserade marknad avgörs de ekonomiska framgångarna på längre sikt mer och mer av förmågan att generera, förvalta och utnyttja kunskap. FoU-investeringar är nödvändiga för kunskapsproduktion och industriell innovation, vilket i sin tur förutsätter kunskap för att generera välstånd. Därmed sluts cirkeln och nytt privat kapital kan injiceras i FoU.

Hur kan vårt näringsliv utnyttja Europas starka ställning inom nanovetenskapen för att få fram välståndsgenererande produkter och tjänster? Nanotekniken kan hjälpa oss att utnyttja denna kunskaps potential, så att vi kan ge en ny skjuts åt industrier som förlorat sin konkurrenskraft på grund av hård internationell konkurrens och få fram nya kunskapsbaserade industrier i Europa.

Det är nödvändigt med en integrerad strategi för innovationspolitiken [29], och en sådan kommer att utvecklas inom ramen för handlingsplanen för innovation [30]. Vid sidan av de gemensamma faktorer [31] som är viktiga för all FoU-verksamhet (bland annat fungerande och konkurrensutsatta marknader, skattepolitik som stöder innovation, ekonomiska instrument [32], kvalificerad personal, offentlig-privata partnerskap och infrastruktur) är nanotekniken beroende av tre faktorer: patent för baskunskaper, lagstiftning/förordning och metrologi.

[29] "Innovationspolitiken: en uppdatering av Europeiska unionens ståndpunkt inom ramen för Lissabonstrategin", KOM(2003) 112.

[30] Se http://europa.eu.int/comm/enterprise/ innovation/index.htm

[31] Se t.ex. "Investering i forskning: en handlingsplan för Europa", KOM(2003) 226.

[32] Se t.ex." Tillgång till finansiering för små och medelstora företag", KOM(2003) 713.

3.4.1. Möjligheter och utmaningar för befintlig industri

Nanotekniken ger företagen fantastiska möjligheter att förverkliga både smärre och större innovationer. Samtidigt finns risken att många företag inte inser potentialen i tid och därmed tappar konkurrenskraft. I Europa saknas en stark kultur som stöder och uppmuntrar ett risktagande entrepenörskap inom områden som nanoteknik, något som tillsammans med ramvillkor som gynnar innovation kan vara en avgörande faktor.

Europeiska företag verkar i en mycket konkurrensutsatt miljö. Av olika skäl kan de ha dålig tillgång till eget kapital och endast avsätta begränsade resurser för FoU och innovation. Färska uppgifter visar att de totala privata FoU-investeringarna inom EU ligger på 1,09 % av BNP, vilket kan jämföras med 1,85 % i USA och 2,2 % i Japan [33]. Inga sådana siffror finns tillgängliga för nanoteknik, men man kan anta att de industriella investeringarna i Europa proportionellt sett ligger på en lägre nivå än i USA eller Japan.

[33] "Key Figures 2003-2004", Europeiska kommissionen, 2003.

3.4.2. Skapandet av företag och riskkapital inom nanoteknik

De flesta nanoteknikområden är i vaggan av sin utveckling, och framgångsrika forskare blir ofta entreprenörer genom att starta nya företag. Av de hundratals sådana företag som grundats under de senaste åren finns hälften i USA och en fjärdedel inom EU [34]. Om man beaktar att de små och medelstora företagen står för två tredjedelar av sysselsättningen i Europa är det uppenbart att ytterligare insatser krävs för att uppmuntra bildandet av nya och innovativa företag [35].

[34] "Little science, big bucks" Nature Biotechnology, volym 21, nummer 10, oktober 2003, s. 1127.

[35] "Handlingsplan: En europeisk dagordning för entreprenörskap", KOM(2004) 70.

Banker och riskkapitalister är väldigt selektiva när de tillhandahåller riskkapital, särskilt när det gäller områden som de anser förbundna med stora tekniska risker, osäker tid till marknaden eller som kan ha negativa etiska, hälsomässiga eller miljömässiga konsekvenser. Vanligtvis krävs patent för att styrka äganderätten till kunskap, och nya entreprenörer måste både ligga i nanoteknikens frontlinje och ha ett utvecklat sinne för lednings- och affärsstrategier.

Nya entreprenörer klagar ofta över att de endast erbjuds krediter (i stället för riskkapital) och att de inte får något stöd i ledningen av företaget, vilket ökar deras utsatthet och får riskerna att verka större. Trots tekniska framgångar kan nystartade företag misslyckas på grund av att de inte når ekonomisk lönsamhet ("death valley"). Detta problem kan ha allvarliga konsekvenser för nanotekniken, där FoU-processen förutsätter ett långsiktigt engagemang. I detta sammanhang kan Europeiska investeringsbanken fylla en viktig funktion genom att tillhandahålla lån och stärka kapitalbasen för nanoteknikföretag.

3.4.3. Patent

Äganderätt till kunskap genom immateriella rättigheter är en förutsättning för industrins konkurrenskraft, både när det gäller att locka de första investerarna och för att garantera framtida intäkter. Antalet nanoteknikpatent har ökat stadigt sedan början av 1980-talet. En gemensam förvaltning av immateriella rättigheter kan vara besvärlig inom områden som nanoteknik, där de tvärvetenskapliga metoderna för samman forskare och företagare med olika kulturer och synsätt.

I och med den starka betoningen på kunskap ger nanotekniken upphov till grundläggande frågeställningar om vad som bör eller inte bör kunna omfattas av patent (t.ex. på enskilda molekylers nivå). Det är viktigt att man kan enas om begrepp och definitioner på europeisk (och helst också internationell) nivå, för att kunna behålla investerarnas förtroende och undvika snedvridningar genom olika hantering och tolkning av immateriella rättigheter på lokal nivå.

3.4.4. Lagstiftning/förordning

Det är viktigt att man i tid antar en ändamålsenlig lagstiftning/förordning som reglerar folkhälso-, konsumentskydds- och miljöfrågor, med tanke på konsumenternas, arbetstagarnas och investerarnas förtroende. Den gällande lagstiftningens möjligheter bör också utnyttjas helt. På grund av nanoteknikens speciella egenskaper kommer man dock förmodligen att behöva se över och eventuellt ändra den. En aktiv och framåtsyftande strategi bör tillämpas. De fortsatta åtgärderna bör inriktas på att genom FoU öka framstegen inom nanovetenskapen på både europeisk och nationell nivå.

En harmoniserad lagstiftning/förordning garanterar en konsekvent behandling och motverkar snedvridning på marknaden, samtidigt som den är central när det gäller att minimera risker och skydda människors hälsa och miljön. Den gällande lagstiftningen bygger ofta på parametrar som kan vara illa lämpade för vissa nanotekniska tillämpningar, t.ex. lösa nanopartiklar. Ofta fastställs exempelvis gränsvärden på grundval av produktionsvolymer eller massa, och ett ämne som understiger dessa kan undantas från lagstiftningen. Dessa gränsvärdens relevans bör granskas och när så är lämpligt bör de ändras.

3.4.5. Metrologi och standarder

Om EU skall kunna utnyttja nanoteknikens kommersiella möjligheter behöver industrin och samhället tillförlitliga och kvantitativa karakteriseringsmetoder och mättekniker som bidrar till framtida produkters och tjänsters konkurrenskraft och tillförlitlighet. Metrologi och standarder måste utvecklas för att främja en snabb utveckling av tekniken och ge användarna förtroende för processerna och produkternas prestanda.

En innovativ utveckling av mättekniken är nödvändig för att den skall kunna uppfylla nanoteknikens krav. Detta är ett område med stora utmaningar. På nanonivån är det svårt att särskilja mätinstrumentens påverkan på själva mätningen. Det finns områden där det helt enkelt inte finns några metrologiverktyg att tillgå i dag. Det krävs kontroll och mycket FoU-arbete i skedet före standardiseringen, med beaktande av industrins behov av snabb mätning. CEN (Europeiska standardiseringsorganisationen) [36] har nyligen startat en arbetsgrupp för nanoteknik.

[36] Se http://www.cenorm.be/ för ytterligare information (CEN Resolution BT C005/2004).

Åtgärder: Industriell innovation, från kunskap till teknik

4. För att betona nyttan av en samordnad strategi för att i Europa stimulera innovation och entrepenörskap inom nanoteknikens område vill kommissionen

(a) uppmana medlemsstaterna att upprätta villkor som främjar industrins och nya innovativa företags FoU-investeringar i enlighet med Lissabonmålen,

(b) belysa behovet av en fördjupad undersökning av framtidsutsikterna och villkoren för en framgångsrik industriell användning av nanoteknik,

(c) uppmuntra Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden att bidra till att stärka kapitalbasen för innovation inom nanoteknikens område och uppmana medlemsstaterna att undersöka hur strukturfonderna kan användas för FoU-initiativ på regional nivå,

(d) se en gedigen, harmoniserad ram för immateriella rättigheter till rimlig kostnad, eftersom detta är viktigt för främjandet av tekniköverföring och innovation,

(e) uppmana medlemsstaterna att upprätta ett närmare samarbete mellan olika patentkontor som ett led i strävan mot ett effektivare globalt patentsystem [37],

[37] Se slutkommunikén från sammanträdet med OECD:s kommitté för vetenskaps- och teknikpolitik på ministernivå, den 29-30 januari 2004 (se http://www.oecd.org/ ).

(f) uppmana medlemsstaterna att se över sin gällande lagstiftning/förordning för att ta hänsyn till nanoteknikens särdrag och anta en gemensam europeisk strategi, och

(g) uppmana medlemsstaterna att främja och samordna sin verksamhet avseende metrologi, standarder och normer för att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft.

3.5. Integrering av samhällsdimensionen

Forskarvärlden har kritiserats för att vara för avskärmad från demokratins mekanismer och från allmänhetens förståelse och uppfattning av risker och nytta samt för brister i fråga om allmänhetens deltagande och kontrollmöjligheter. Nanoteknikens potentiella tillämpningar kan förbättra vår livskvalitet, men samtidigt kan de, i likhet med all ny teknik, vara förbundna med risker. Detta måste erkännas öppet och utredas, och allmänhetens bild av nanotekniken och dess risker skall bedömas och hanteras på lämpligt sätt.

Det ligger i det allmännas intresse att inta en aktiv och framåtsyftande hållning och helt integrera samhällshänsyn i FoU-processen och undersöka fördelarna, riskerna och de grundläggande konsekvenserna för samhället. Såsom redan fastslagits [38] måste man göra detta så tidigt som möjligt och inte bara förvänta sig ett okritiskt godtagande i efterhand. Därmed innebär nanoteknikens komplexa och osynliga natur en utmaning för vetenskapen och riskkommunikatörerna.

[38] Se t.ex. "Nanotechnology: Revolutionary opportunities & societal implications", det tredje gemensamma nanoteknikseminariet för EG-NSF, Lecce, Italien (2002) och " The social and economic challenges of nanotechnology", ESRC, Förenade kungariket (2003).

3.5.1. En ansvarsfull utveckling av nanotekniken

Etiska principer måste följas och, när så är lämpligt, fastställas i lagstiftning/förordning. Dessa principer finns i stadgan om Europeiska unionens grundläggande rättigheter [39] och i andra EU-dokument och internationella handlingar [40]. Utlåtandena från Europeiska gruppen för etik (EGE) [41], som granskar de etiska aspekterna av medicinska tillämpningar i samband med nanoteknik, bör också beaktas.

[39] Se http://www.europarl.eu.int/charter/ default_en.htm

[40] Se http://europa.eu.int/comm/research/ science-society/ethics/legislation_en.html

[41] Se http://europa.eu.int/comm/ european_group_ethics/index_en.htm

Några exempel på grundläggande etiska värderingar är principen om respekt för människovärdet, principen om individens självbestämmande, rättviseprincipen, principen om forskningens frihet och proportionalitetsprincipen. Dessa principers relevans för mänskliga och andra nanotekniska tillämpningar bör beaktas. Vissa tillämpningar, t.ex. miniatyriserade sensorer, kan också ha särskilda konsekvenser för skyddet av personlig integritet och personuppgifter.

Nanotekniken måste utvecklas på ett öppet, spårbart och kontrollerbart sätt i enlighet med demokratiska principer. Det har kommit krav på ett moratorium för nanoteknikforskning, men kommissionen är övertygad om att detta helt skulle motverka sitt syfte. Förutom att samhället skulle gå miste om de möjliga vinsterna av denna teknik skulle det kunna leda till att "tekniska paradis" uppstår, dvs. till att forskning bedrivs i områden där en rättslig ram saknas, vilket kan missbrukas. Under sådana förhållanden skulle vi inte ha någon möjlighet att följa utvecklingen och ingripa, och detta skulle kunna få ännu värre konsekvenser. Försiktighetsprincipen [42], såsom den hittills använts, kan tillämpas om reella och allvarliga risker identifieras.

[42] "Meddelande från kommissionen om försiktighetsprincipen", KOM(2000) 1.

3.5.2. Information, kommunikation och dialog: Att förstå det som inte syns

"Vad är nanoteknik?" En undersökning som genomfördes med över 16 000 personer 2001 [43] visade att förståelsen av nanoteknik är dålig. Eftersom nanotekniken är komplex och rör en nivå som inte är synlig kan den vara svårbegriplig för allmänheten. Rubriker om sådant som självreproducerande nano-robotar, som ligger långt bortom det möjligas gräns i dag men som ofta presenteras som en omedelbar risk, visar att det finns ett trängande behov av information om dagens nanoteknikforskning och dess möjliga tillämpningar. Ett utmärkt exempel på hur allmänhetens medvetenhet om nanotekniken kan ökas är "nanoTruck" [44].

[43] "Europeans, Science and Technology", Eurobarometer 55.2, Europeiska kommissionen, december 2001.

[44] Se http:// www.nanotruck.net för ytterligare information.

Utan en seriös kommunikationsinsats kan nanoteknikens innovationer få ett oförtjänt negativt mottagande av allmänheten. En effektiv tvåvägsdialog är nödvändig, så att allmänhetens åsikter beaktas och det klart syns att den kan påverka de FoU-politiska besluten [45]. Allmänhetens förtroende för och acceptans av nanoteknik är en förutsättning för dess utveckling på längre sikt och för att vi skall kunna dra nytta av dess potentiella vinster. Det är uppenbart att forskarvärlden måste förbättra sin kommunikationsförmåga.

[45] "Handlingsplan - Vetenskap och samhälle", KOM(2001) 714.

Åtgärder: Integrering av samhällsdimensionen

5. Kommissionen vill understryka att det är nödvändigt att beakta nanoteknikens samhälleliga aspekter och gör därför följande:

(a) Uppmanar medlemsstaterna att anta en öppen, aktiv och framåtsyftande strategi för styrelseformerna för nanoteknik-FoU, för att garantera allmänhetens medvetenhet och förtroende.

(b) Uppmuntrar en dialog med EU:s medborgare/konsumenter som möjliggör väl underbyggda val i fråga om nanoteknik-FoU, på grundval av opartisk information och ett utbyte av idéer.

(c) Bekräftar sitt åtagande om att etiska principer skall garantera en ansvarsfull nanoteknik-FoU som präglas av öppenhet och insyn.

4. Folkhälsa, säkerhet, miljöskydd och konsumentskydd

FoU och tekniska framsteg måste kombineras med vetenskapliga undersökningar och bedömningar av eventuella hälso- eller miljörisker förbundna med nanoteknik. Några sådana undersökningar av potentiella risker har inletts, och frågorna granskas också inom sjätte ramprogrammets integrerade projekt och expertnätverk för nanoteknik. I synnerhet nanopartiklarna kan reagera på oväntat sätt, på grund av deras minimala storlek [46]. De kan utgöra ett särskilt problem vid exempelvis produktion, bortskaffande, hantering, lagring och transport. FoU krävs för att fastställa de relevanta parametrarna och utarbeta lagstiftning/förordning, där sådan är nödvändig, med beaktande av hela kedjan av inblandade, från forskare och personal till konsumenter. I denna FoU-verksamhet måste man också beakta nanoteknikens effekter under hela livscykeln, exempelvis genom att använda verktyg för livscykelanalys. Eftersom det rör sig om globala problem kan det vara fruktbart att systematiskt föra samman kunskap på internationell nivå.

[46] Se t.ex. de EG-finansierade projekten "Nanopathology" ("The role of nano-particles in biomaterial-induced pathologies" (QLK4-CT-2001-00147)), "Nanoderm" ("Quality of skin as a barrier to ultra-fine particles" (QLK4-CT-2002-02678)) och "Nanosafe" ("Risk assessment in production and use of nano-particles with development of preventive measures and practice codes" (G1MA-CT-2002-00020)).

På ett mer allmänt plan förutsätter folkhälsa, miljöskydd och konsumentskydd att de aktörer som deltar i nanoteknikens utveckling (t.ex. forskare, exploatörer, tillverkare och distributörer) åtgärdar potentiella risker så tidigt som möjligt, på grundval av tillförlitliga vetenskapliga uppgifter och analyser och med lämpliga metoder. Detta är en utmaning, eftersom det är svårt att förutse nanoteknikbaserade produkters egenskaper på grund av att man då måste beakta både klassiska fysiska och kvantmekaniska effekter. På många sätt kan framställning av ett ämne genom nanoteknik liknas med skapandet av en ny kemikalie. För att kunna åtgärda nanoteknikens potentiella risker för folkhälsa, miljö och konsumenter måste man därför utvärdera en eventuell återanvändning av befintliga data och ta fram nya nanoteknikspecifika data om toxikologi och ekotoxikologi (t.ex. uppgifter om dos-effekt och exponering). Man måste också granska och, om nödvändigt, anpassa metoderna för riskbedömning. I praktiken måste man för att kunna åtgärda nanoteknikens potentiella risker integrera en riskbedömning i varje steg av de nanoteknikbaserade produkternas livscykel.

Åtgärder: Folkhälsa, säkerhet, miljöskydd och konsumentskydd

6. För att främja ett effektivt skydd av folkhälsa, säkerhet, miljö och konsumenter understryker kommissionen behovet av att

(a) kartlägga och åtgärda säkerhetsproblem (verkliga eller uppfattade) så tidigt som möjligt,

(b) intensifiera stödet till arbetet med att integrera hälso-, miljö- och riskaspekter och andra relevanta aspekter med FoU-åtgärderna och genomföra specifika studier,

(c) stödja arbetet med att ta fram uppgifter om toxikologi och ekotoxikologi (bland annat uppgifter om dos-effekt) och utvärdera den potentiella exponeringen för människor och miljön.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att

(d) om nödvändigt anpassa förfarandena för riskbedömning för att beakta de särskilda problem som är förbundna med nanotekniktillämpningar, och

(e) integrera bedömningen av riskerna för människors hälsa, miljö, konsumenter och arbetstagare i alla delar av teknikens livscykel (bland annat idéstadiet, FoU, tillverkning, distribution, användning och bortskaffande).

5. Ett ytterligare steg: internationellt samarbete

Internationellt samarbete har en central betydelse för framsteg inom FoU, och exempelvis är sjätte ramprogrammet öppet mot världen eftersom forskarlag från i stort sett alla länder har rätt att delta i projekt. Detta är särskilt viktigt inom nanoteknikens område, eftersom mycket baskunskap krävs och många vetenskapliga och tekniska utmaningar återstår; en global kritisk massa kan alltså behövas. Ett internationellt samarbete kan påskynda FoU-utvecklingen genom att man snabbare kan överbrygga kunskapsklyftor och, exempelvis, bereda vägen för nya metrologiska lösningar och normer.

Flera länder har slutit avtal med EU om vetenskapligt och tekniskt samarbete som även omfattar nanoteknik. Ett genomförandearrangemang existerar exempelvis mellan Europeiska kommissionen (EG) och National Science Foundation (NSF, USA) och ett annat med ministeriet för vetenskap och teknik (MOST, Kina). Sådana genomförandearrangemang ger en ram för ett stärkt samarbete och möjliggör gemensamma initiativ. Sedan 1999 har samordnade ansökningsomgångar genomförts för EG-NSF och omkring 20 projekt har inletts.

Erfarenheterna från sjätte ramprogrammet visar att det behövs ett stärkt internationellt samarbete inom nanovetenskap och nanoteknik med både ekonomiskt utvecklade länder (för att utbyta kunskap och dra nytta av en kritisk massa) och mindre utvecklade länder (för att garantera deras tillgång till kunskap och motverka "kunskapsapartheid"). Det är framför allt viktigt med ett kunskapsutbyte om nanoteknikens hälso-, säkerhets- och miljöaspekter till gagn för alla medborgare.

De gemensamma principerna för nanoteknik-FoU skulle kunna ha formen av en frivillig ram (t.ex. en "uppförandekod"), som innebär att EU och länder som är aktiva inom nanoteknikforskningen gör ett gemensamt åtagande om att utveckla denna på ett ansvarsfullt sätt. De inledande samtalen med företrädare för t.ex. USA, Japan, Schweiz och Ryssland har varit mycket uppmuntrande och kan komma att bereda vägen för ytterligare initiativ.

Åtgärder: Internationellt samarbete

7. Kommissionen vill i enlighet med sina internationella åtaganden, och framför allt åtagandena inom ramen för Världshandelsorganisationen, främja

(a) internationell debatt eller enighet om globala frågor som folkhälsa, säkerhet, miljö, konsumentskydd, riskbedömning, lagstiftning/förordning, metrologi, nomenklatur och normer,

(b) ge mindre industrialiserade länder tillgång till baskunskaper för att förebygga all "kunskapsapartheid",

(c) övervaka och sprida information om nanoteknikens vetenskapliga, tekniska, ekonomiska och sociala utveckling, och

(d) utarbeta en internationell "uppförandekod" för att garantera global enighet om grundläggande principer för en ansvarsfull utveckling av nanotekniken.

Bilaga: En uppskattning av de offentliga bidragen till nanoteknik

(Observera att de uppgifter som presenteras nedan har tagits från flera olika källor [47])

[47] Asien (APNF, ATIP, nABACUS); Europa (Bundesministerium für Bildung und Forschung (Tyskland), Enterprise (Irland), General Secretariat for Research (Grekland), Inspection générale de l'administration de l'éducation nationale et de la recherche (Frankrike), Nanoforum, nationella kontaktpunkter, CORDIS nanoteknikdatabas, olika källor; USA (NSF); övriga länder (olika källor).

Fig. 1: De totala offentliga bidragen till nanoteknik under 2003 för: Europa (inklusive CH, IL och NO som associerade länder till sjätte ramprogrammet), Japan, USA och övriga (1 euro = 1 dollar).

>Hänvisning till>

Fig. 2: Finansieringsnivåer för EU-15, några anslutningsländer (CZ, LV, LT, SI) och de viktigaste associerade länderna (CH, IL och NO) och EG i absoluta tal (i euro) för 2003.

>Hänvisning till>

Fig. 3: Finansieringsnivån för de viktigaste länderna utanför EU (utom USA and Japan) med nanoteknikprogram i absoluta tal (i dollar) för 2003. Hänsyn bör tas till de potentiellt sett stora skillnaderna i köpkraft.

>Hänvisning till>

Fig. 4: Komparativa finansieringsnivåer mellan EU-15, EU-25, några anslutningsländer (CZ, LV, LT, SI), de viktigaste länderna som är associerade till sjätte ramprogrammet (CH, IL och NO), USA och Japan på grundval av bidrag per capita under 2003 (1 euro = 1 dollar).

>Hänvisning till>