Help Print this page 
Title and reference
Rapport från kommissionen - Halvtidsutvärdering av programmet Ungdom 2000-2006 (för perioden 2000-2003)

/* KOM/2004/0158 slutlig */
Multilingual display
Text

52004DC0158

Rapport från kommissionen - Halvtidsutvärdering av programmet Ungdom 2000-2006 (för perioden 2000-2003) /* KOM/2004/0158 slutlig */


RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN - Halvtidsutvärdering av programmet Ungdom 2000-2006 (för perioden 2000-2003)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

1.1. Bakgrund till utvärderingen

1.2. Rapportens syfte

1.3. Metod

1.3.1. Informationskällor

1.3.2. Nyckelfrågor i utvärderingen

2. Allmän bakgrund till programmet

2.1. Historisk bakgrund

2.2. Mål

2.3. Utvecklingen på ungdomsområdet sedan 2000

3. Genomförande av programmet Ungdom

3.1. Allmänna inledande överväganden

3.1.1. Allmänna och särskilda mål

3.1.2. Operativa mål

3.2. Programplaneringens samstämmighet med den allmänna utvecklingen

3.2.1. Målens relevans i förhållande till problemställningen

3.2.2. Slutsatser

3.3. Operativa aspekter

3.3.1. Beskrivning

3.3.2. Sammanfattning av positiva erfarenheter och svårigheter

3.3.3. Bedömning av de operativa aspekterna

3.3.4. Slutsatser

3.4. Delprogram 1 Ungdom för Europa

3.4.1. Riktlinjer

3.4.2. Genomförande

3.4.3. Analys av effektivitet och ändamålsenlighet

3.4.4. Slutsatser om delprogrammet

3.5. Delprogram 2 Europeisk volontärtjänst

3.5.1. Riktlinjer

3.5.2. Genomförande

3.5.3. Analys av effektivitet och ändamålsenlighet

3.5.4. Slutsatser om delprogram 2

3.6. Delprogram 3 Ungdomsinitiativ

3.6.1. Riktlinjer

3.6.2. Genomförande

3.6.3. Analys av effektivitet och ändamålsenlighet

3.6.4. Slutsatser om delprogram 3

3.7. Delprogram 4 Gemensamma åtgärder

3.7.1. Riktlinjer

3.7.2. Genomförande

3.7.3. Analys av effektivitet och ändamålsenlighet

3.7.4. Slutsatser om delprogram 4 - Gemensamma åtgärder

3.8. Delprogram 5

3.8.1. Riktlinjer

3.8.2. Genomförande

3.8.3. Analys av effektivitet och ändamålsenlighet

3.8.4. Slutsatser om delprogram 5

3.9. Verksamhet med tredje land

3.9.1. Riktlinjer

3.9.2. Genomförande

3.9.3. Analys av effektivitet och ändamålsenlighet

3.9.4. Slutsatser om verksamheten med tredje land

4. Allmän utvärdering av programmet

5. Rekommendationer

5.1. Rekommendationer för varje delprogram

5.1.1. Allmänna rekommendationer om samtliga delprogram

5.1.2. Rekommendationer om delprogram 1

5.1.3. Rekommendationer om delprogram 2

5.1.4. Rekommendationer om delprogram 3

5.1.5. Rekommendationer om delprogram 4

5.1.6. Rekommendationer om delprogram 5

5.1.7. Rekommendationer om partnerskapet mellan Europarådet och kommissionen i

fråga om europeisk ungdomsledarutbildning

5.1.8. Rekommendationer om verksamheten med tredje land

5.2. Sammanfattning av rekommendationerna

6. Slutsats

BILAGA 1

BILAGA 2

BILAGA 3

1. Inledning

1.1. Bakgrund till utvärderingen

Denna rapport har tillkommit mot bakgrund av skyldigheten till övervakning och utvärdering av programmet Ungdom enligt artikel 13 i beslut nr 1031/2000/EG [1]. Enligt överenskommelse med medlemsstaterna har utvärderingen gjorts ett år tidigare än planerat för att kommissionen skall kunna beakta slutsatserna och rekommendationerna vid utarbetandet av ett förslag till rättslig grund för de framtida programmen på ungdomsområdet.

[1] EGT L 117, 18.5.2000, s. 1.

För att utvärderingen skall bli så fullständig som möjligt sammanställs i denna rapport de studier av effekterna som lagts fram av medlemsstaterna och programländerna samt de externa utvärderingar som genomförts. Dessutom ingår resultaten från seminarier och tematiska arbetsgrupper i kommissionens regi. Därmed kan ett heltäckande halvtidsresultat av programmet presenteras.

1.2. Rapportens syfte

Med hjälp av resultaten från rapporten kommer det gällande programmet Ungdom att kunna anpassas och fungera som utgångspunkt vid utarbetandet av det framtida ungdomsprogrammet.

1.3. Metod

1.3.1. Informationskällor

Rapporten utgörs av en sammanställning av information från olika källor. Arbetet har utförts av kommissionen med utgångspunkt i bidragen under de senaste tio månaderna. Rapporten har utarbetats i enlighet med principerna för metautvärdering.

De studier av effekterna (se bilaga 1) som medlemsstaterna och programländerna överlämnat har gjorts i enlighet med de metodiska riktlinjer som kommissionen föreslagit (se bilaga 2). Studierna har genomförts under de nationella myndigheternas ansvar av externa experter och med stöd av de nationella programkontoren.

Studierna av effekterna har kompletterats med ett antal särskilda arbeten, vilket har gjort det möjligt att ge en så fullständig bild som möjligt av programmet och att lämna rekommendationer för verksamheten.

Informationskällorna är följande:

- I första hand de rapporter som utarbetats av medlemsstaterna och programländerna om effekterna av programmet Ungdoms delprogram 1, 2, 3 och 5.

- Utvärdering av de nationella programkontoren 2002.

Analys av genomförandet av bestämmelserna om medlemsstaternas och kommissionens ansvar när det gäller de nationella programkontoren för Sokrates, Leonardo och Ungdom.

- Seminarium om utvärdering av förfarandena inom programmet Ungdom i mars 2003.

I seminariet deltog företrädare för ett urval deltagarorganisationer (46 organisationer från 21 programländer) samt externa experter. De gällande förfarandena och verktygen inom ramen för programmet diskuterades och utvärderades.

- Expertmöte om delprogram 3 i februari 2003.

I mötet deltog nationella experter och företrädare för de nationella programkontoren. Effektiviteten i delprogram 3 (Ungdomsinitiativ) utvärderades.

- Den gemensamma kommittégruppen för delprogram 4 i juli 2003.

Gruppen slutförde utvärderingen av delprogram 4, som möjliggör gemensamma åtgärder med programmen Sokrates och Leonardo.

- Arbetsgruppen för delprogram 5 i maj 2003.

Delprogram 5 innefattar stödaktiviteter och krävde på grund av sin mångfald en särskild analys.

I seminariet för utvärdering av delprogram 5 deltog 20 externa experter (bl.a. ungdomsledare, företrädare för icke-statliga organisationer och deltagare i storskaliga projekt), som tillsammans med företrädare för kommissionen, de nationella programkontoren, SALTO och byrån för tekniskt stöd utvärderade det gällande delprogram 5 och utarbetade förslag om dess utveckling på kort och medellång sikt och dess roll i det framtida programmet Ungdom.

- Utvärdering av åtgärder med tredje land.

En extern utvärdering av programmet för ungdomsverksamhet i Europa-Medelhavsområdet genomfördes mellan juni och september 2001. Samarbetet med tredje land (förutom dem som deltar i Euro-Med) utvärderades externt mellan mars och september 2003, och ett utvärderingsseminarium hölls i februari 2003 med deltagarna och de nationella programkontoren.

- Extern utvärdering av partnerskapet mellan Europarådet och kommissionen i fråga om europeisk ungdomsledarutbildning.

1.3.2. Nyckelfrågor i utvärderingen

Utvärderingen av programmet är främst inriktad på följande frågor:

- Programmets interna och externa relevans.

- Programmets effekter på deltagarna.

- Systemeffekter (nationell förvaltning, lagstiftning och politik).

- Operativa verktyg.

- Resultaten för varje delprogram.

2. Allmän bakgrund till programmet

2.1. Historisk bakgrund

Europeiska gemenskapens åtgärdsprogram Ungdom inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1031/2000/EG av den 13 april 2000.

Det omfattar den verksamhet som utvecklats sedan 1988 genom de tre faserna av programmet Ungdom för Europa samt programmet Europeisk volontärtjänst för ungdomar, som genomförts sedan 1998.

I slutet av 1980-talet gällde de första åtgärder på gemenskapsnivå som riktade sig till ungdomar framför allt ungdomsutbyte, som syftar till att göra ungdomar medvetna om verkligheten i Europa genom icke-formell utbildning.

Bland de faktorer som utgjorde mervärdet i programmet Ungdom för Europa när det inleddes 1988 kan framför allt nämnas att det bidrog till att förverkliga politiken för att avskaffa hindren för den fria rörligheten för personer och till att främja ett medborgarnas Europa. Dessa initiativ sammanfaller med det uppsving som den europeiska integrationen fick i och med antagandet av enhetsakten, förverkligandet av den inre marknaden och önskan att skapa ett verkligt europeiskt medvetande.

En kvalitativ förändring av programmet ägde rum i mitten av 1990-talet i och med införandet av volontärtjänstpraktiken, som 1998 blev Europeisk volontärtjänst. Denna nya del i programmet gav ungdomar möjlighet att i ett europeiskt sammanhang skaffa sig kompetens i en icke-formell miljö och att med sitt deltagande ge ett direkt bidrag till samhället.

Införandet av Europeisk volontärtjänst inverkade också direkt på systemen för stöd till ungdomsverksamhet, å ena sidan genom att det skapades ett europeiskt nätverk av icke-statliga organisationer som tar emot unga volontärer, å andra sidan genom att medlemsstaterna anpassade sig till den nya verksamheten.

Det nya initiativet drogs igång vid en tidpunkt då EU, för att möta arbetslösheten, lanserade sin strategi för sysselsättningen, där livslångt lärande spelar en grundläggande roll. Samtidigt inleddes i ett flertal medlemsstater diskussioner om volontärtjänst i samband med att den obligatoriska militärtjänsten gradvis började ersättas med yrkesarméer.

En annan betydelsefull förändring ägde rum på 1990-talet, då programmet successivt öppnades för länder utanför EU, framför allt kandidatländerna och Efta-länderna men även länderna i Medelhavsområdet. Även i detta avseende utvecklades programmet i enlighet med de övergripande utvecklingstendenserna i den internationella politiken.

Samarbetet med tredje land på ungdomsområdet inom ramen för programmen Ungdom och Euro-Med Ungdom utgör en fortsättning av gemenskapens tidigare åtgärder och program sedan 1992. Samarbetet begränsade sig inledningsvis till länderna i Central- och Östeuropa, OSS, Maghrebländerna och länderna i Latinamerika, men utvidgades 1995 till att även omfatta tolv partnerländer i södra Medelhavsområdet, vissa länder i Sydösteuropa och, på försök, i Afrika. Ett särskilt program för partnerländerna i Medelhavsområdet, med betydande delfinansiering från budgetposten för Meda, inleddes 1999.

Man kan konstatera att Europeiska gemenskapens initiativ på ungdomsområdet sedan 1988 har följt samma utveckling som den europeiska integrationen.

2.2. Mål

För att skapa kontinuitet är målen för programmet Ungdom, som genomförs i enlighet med beslut nr 1031/2000/EG, desamma som för de två tidigare programmen Ungdom för Europa och Europeisk volontärtjänst. Programmet har fyra övergripande mål för stödet till icke-formell utbildning.

För att dessa mål skall kunna nås har programmet beviljats ett anslag på 520 miljoner euro för perioden 2000-2006. Programmet är även öppet för kandidatländerna och de Efta-länder som ingår i EES.

2.3. Utvecklingen på ungdomsområdet sedan 2000

Det var när kommissionen 2001 antog vitboken om nya insatser för Europas ungdom som samarbetet på ungdomsområdet verkligen tog fart. Vitboken var resultatet av ett omfattande samråd på europeisk och nationell nivå mellan regeringar, offentliga myndigheter, forskare, aktörer på ungdomsområdet och ungdomarna själva. Detta gjorde det möjligt att strukturera samarbetet på ungdomsområdet.

Denna process gjorde att rådet i maj 2002 kunde anta ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet. I dessa fastställs bl.a. de specifika prioriteringar (delaktighet, information, volontärarbete, ökad förståelse för ungdomar) som medlemsstaterna utgick ifrån när de beslutade att utveckla en öppen samordningsmetod.

De insatser som gjorts till förmån för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet har bidragit till att ge detta område mer struktur och har därmed på ett allt tydligare sätt satt sin prägel på finansieringsinstrumentet.

Genomförandet av den öppna samordningsmetoden ledde i november 2003 till att rådet antog [2] följande gemensamma mål för delaktighet och information:

[2] EUT C 295, 5.12.2003, s. 6.

Gemensamma mål för delaktighet

- Öka ungdomars delaktighet i samhällslivet.

- Öka ungdomars delaktighet i den representativa demokratins strukturer.

- Stödja olika sätt att lära sig medverka.

Gemensamma mål för information

- Förbättra ungdomars tillgång till informationstjänster.

- Tillhandahålla information av god kvalitet.

- Öka ungdomars medverkan i utformning och spridning av information.

3. Genomförande av programmet Ungdom

3.1. Allmänna inledande överväganden

3.1.1. Allmänna och särskilda mål

De allmänna målen för programmet följer av den rättsliga grunden, dvs. artikel 149 i EG-fördraget om utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor, särskilt punkt 2 enligt vilken ett av målen för gemenskapens insatser skall vara att "främja utvecklingen av ungdoms- och ungdomsledarutbyte".

De fyra särskilda målen för programmet anges i beslut nr 1031/2000/EG:

a) Att främja ungdomars aktiva bidrag till uppbyggnaden av Europa genom deras deltagande i gränsöverskridande utbyten inom gemenskapen eller med tredje land för att främja en bättre förståelse för Europas kulturella mångfald samt dess grundläggande gemensamma värderingar, för att på så sätt bidra till kampen mot rasism, antisemitism och främlingsfientlighet.

b) Att stärka deras solidaritetskänsla genom att ungdomar i större omfattning deltar i gränsöverskridande allmännyttig verksamhet inom gemenskapen eller i tredje land, särskilt i de länder som har ingått samarbetsavtal med gemenskapen.

c) Att uppmuntra ungdomars initiativförmåga, företagsamhet och kreativitet så att de kan spela en aktiv roll i samhällslivet och samtidigt öka medvetenheten om värdet av en icke-formell europeisk utbildningserfarenhet.

d) Att stärka samarbetet i ungdomsfrågor genom att främja utbyte av god praxis, utbildning av personer som arbetar med ungdomar/ungdomsledare och utformning av nyskapande åtgärder på gemenskapsnivå.

3.1.2. Operativa mål

För att de särskilda målen skall kunna nås är programmet indelat i fem olika delprogram:

- Delprogram 1 - Ungdom för Europa

- 1.1 - Ungdomsutbyte inom gemenskapen

- 1.2 - Ungdomsutbyte med tredje land

- Delprogram 2 - Europeisk volontärtjänst

- 2.1 - Europeisk volontärtjänst inom gemenskapen

- 2.2 - Europeisk volontärtjänst i samarbete med tredje land

- Delprogram 3 - Ungdomsinitiativ

- Delprogram 4 - Gemensamma åtgärder

- Delprogram 5 - Stödinsatser

- 5.1 - Utbildning och samarbete för aktörer inom ungdomspolitiken

- 5.2 - Information till och forskning om ungdomar

- 5.3 - Information om och synlighet hos åtgärderna

- 5.4 - Stödinsatser

Inom ramen för programmet preciseras de operativa målen genom att åtgärderna för genomförande av de särskilda målen beskrivs på följande sätt i beslut nr 1031/2000/EG:

- Stöd till ungdomars rörlighet över gränserna.

- Stöd till användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT) inom ungdomsområdet.

- Stöd till utveckling av nätverk för samarbete på europeisk nivå, vilket möjliggör ett ömsesidigt utbyte av erfarenheter och god praxis.

- Stöd till transnationella projekt som främjar unionsmedborgarskapet och ungdomars engagemang i unionens utveckling.

- Främjande av språkkunskaper och förståelse för olika kulturer.

- Stöd till pilotprojekt som bygger på gränsöverskridande partnerskap i syfte att stimulera till förnyelse och kvalitet på ungdomsområdet.

- Utarbetande på europeisk nivå av metoder för analys och uppföljning av ungdomspolitiken och dennas utveckling (t.ex. databaser, nyckelpersoner, ömsesidig kännedom om "system") samt för spridning av god praxis.

3.2. Programplaneringens samstämmighet med den allmänna utvecklingen

3.2.1. Målens relevans i förhållande till problemställningen

När det gäller programmets inre samstämmighet kan man konstatera att målen på olika nivåer - allmänna, särskilda och operativa - hänger samman på ett harmoniskt sätt, med undantag av två av de operativa målen: "stöd till användning av informations- och kommunikationsteknik inom ungdomsområdet" och "främjande av språkkunskaper och förståelse för olika kulturer", som snarare tillhör programmets särskilda mål än de operativa målen.

Vad beträffar programmets samstämmighet med den allmänna utvecklingen kan man säga att det till viss del stämmer överens med den rådande verkligheten, särskilt efter upprättandet av ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet. Efter den första fasen av programmet Ungdom har detta utvecklats gradvis, för att svara mot behov som uppstått på avgränsade områden. Genom antagandet av ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet ges ungdomsdimensionen struktur och självständighet. De allmänna mål som ställts upp inom dessa nya ramar bör följaktligen gälla även programmet, och hänsyn bör särskilt tas till nya prioriteringar såsom delaktighet, information, och ökad förståelse för ungdomar, men även till alla nya inslag i fråga om volontärarbete som har tillkommit sedan utkastet till konstitutionsfördrag antogs.

Programmet uppvisar generellt sett en god inre samstämmighet. När det gäller dess samstämmighet med den allmänna utvecklingen är det emellertid inte fullständigt anpassat till den rådande verkligheten. Det betyder inte att programmet saknar samband med den allmänna utvecklingen, men det tar inte hänsyn till de nya faktorer som tillkommit genom samarbetet på ungdomsområdet.

3.2.2. Slutsatser

Målen för programmet har fastställts av lagstiftaren i beslutet; det är alltså nödvändigt att inom dessa ramar försöka finna utrymme för flexibilitet, så att programmet kan anpassas till den allmänna utvecklingen. Det framtida programmet kommer lättare att kunna ta hänsyn till ramarna för samarbete på ungdomsområdet. Denna nya rättsliga grund bör dessutom vara tillräckligt flexibel för att gradvis kunna anpassas till den framtida utvecklingen av samarbetet på ungdomsområdet.

3.3. Operativa aspekter

3.3.1. Beskrivning

Programadministrationen sköts till stor del av de nationella programkontoren enligt de normala administrativa förfaranden, som i princip följs av de nationella programkontoren i samtliga programländer. Inom ramen för halvtidsutvärderingen av programmet har ett frågeformulär sänts till samtliga deltagarorganisationer, via de nationella programkontoren. Syftet var att få deltagarnas synpunkter på öppenheten i de förfaranden och hjälpmedel som för närvarande används för den allmänna programadministrationen och att kontrollera hur pass effektivt de underlättade tillgången till programmet. Frågorna gällde främst tillgången till programmet, förfarandena för ansökan, beslut och rapportering samt reglerna för beviljande av bidrag.

3.3.2. Sammanfattning av positiva erfarenheter och svårigheter

Följande har framkommit genom samrådsprocessen:

Bilden av programmet (information och publicitet): Informationen om programmet har förbättrats avsevärt tack vare dokumentation, nationella och regionala evenemang och Internet. På senare år har informationen bättre anpassats för en ung publik. Handledningen är emellertid inte tillräckligt tydlig, och den bör omarbetas och ges en mer lättläst stil och form, i stället för att ändras årligen.

Bristen på synlighet visar sig främst på politisk nivå.

Programmets tillgänglighet: Det nationella programkontoret är lättillgängligt för de flesta organisationer. Det geografiska avståndet till de nationella programkontoren utgör dock ett hinder för små, lokala organisationers tillgång till programmet, särskilt de som befinner sig i avlägsna landsbygds- eller tätortsområden. De nationella programkontor som har ett nät av lokala eller regionala informationskontor är emellertid mer lättillgängliga för dessa organisationer och kan alltså ge dem ett bättre stöd.

Samstämmighet i genomförandet av programmet: De nationella programkontoren behandlar ansökningarna likvärdigt och godkänner en rimlig andel av projekten. De skiljaktiga beslut som fattas av de nationella programkontoren är dock onekligen en källa till svårigheter för ansökande partnerorganisationer. Problemet visar sig främst i samband med projekt som beviljas delad finansiering och vars olika delar bedöms av olika nationella programkontor som inte samråder i förväg. Systemet för urval och beslut måste alltså göras öppnare, mer konsekvent och mer sammanhängande i alla programländer.

Ansökan: Den gällande tidsplanen, med ett förfarande i fem steg (tre för samarbetsprojekt med tredje land), motsvarar behoven hos de flesta deltagare.

Ansökningsblanketterna har utformats för att användas av erfarna ungdomsledare och är inte anpassade för alla kategorier av ungdomar. Vissa av frågorna är alltför detaljerade för projekt som ännu bara befinner sig på förberedelsestadiet.

I detta sammanhang har de ansökningsförfaranden som tillämpas för mikroprojekt (bilaterala/trilaterala projekt = delad finansiering) respektive makroprojekt (multilaterala projekt där minst fyra partnerorganisationer deltar = vanligtvis en enda ansökan till det nationella programkontoret i värdlandet) diskuterats. Varje förfarande hade sina förespråkare: små organisationer föredrog mikroprojekt, stora makroprojekt.

Större europeiska icke-statliga ungdomsorganisationer efterfrågade dessutom en förenkling av ansökningsförfarandet genom ett system med ansökan för flera projekt inom ett antal delprogram, i stället för ett system med ansökan för enstaka kortvariga projekt.

När ett projekt avslås bör orsakerna till detta anges i detalj, så att en ny ansökan underlättas och uppmuntras.

Finansiella bestämmelser: Systemet med schablonbelopp och fasta belopp är rättvist och mer användarvänligt än det tidigare, som utgick från procentsatser. Det är emellertid inte flexibelt, vilket innebär svårigheter för mycket missgynnade grupper, t.ex. marginaliserade ungdomar, eftersom det är svårt för dem att finna delfinansiering.

Utbetalning av bidrag: I princip skall meddelandet om att ett projekt godkänts och förhandsutbetalningen av bidraget (75 %) till deltagarna göras minst en månad innan projektet inleds. Vissa programländer har dock alltför sent fått veta vilka projekt som valts ut, och kommissionen har dröjt med utbetalningen av bidragen till projekt som bedömts och valts ut på central nivå. Dessa förseningar har i vissa fall medfört att de berörda projekten ställts in eller skjutits upp eller att partner och deltagare bytts ut, vilket har försatt organisatörerna och deras partner i en mycket svår situation.

Utvärderingsförfarande: Deltagarna förutsätts lägga fram sin slutrapport inom två månader efter det att projektet avslutats. De nationella programkontoren och kommissionen (när det gäller centraliserade projekt) utvärderar innehållet och resultatet och granskar den ekonomiska redovisningen innan det resterande bidraget betalas ut. Deltagarna får dock i allmänhet varken feedback eller synpunkter. Uppföljningsmöten, utvärdering och spridning av god praxis är av yttersta vikt för att ungdomsarbetet och strukturer för ungdomar skall kunna utvecklas.

Föreskrifter för de nationella programkontoren: Analysen av hur föreskrifterna för de nationella programkontoren har genomförts, som gjordes 2002 och vars resultat har godkänts av programkommittén, visar att de operativa verktygen och den ram för ansvarsfrågorna som upprättas genom föreskrifterna i stort sett har fungerat tillfredsställande. Även om den praktiska tillämpningen givit upphov till svårigheter i ett fåtal fall, kan erfarenheterna av genomförandet som helhet betraktas som goda. De nuvarande föreskrifterna kommer därför att fortsätta att gälla under hela den tid som programmets rättsliga grund gäller.

3.3.3. Bedömning av de operativa aspekterna

Följande utlåtande kan ges om resultatet av seminariet om förfarandena:

Bilden av programmet: Handledningen innehåller en redogörelse på programländernas viktigaste språk för de huvudsakliga målen för programmet Ungdom, urvalskriterierna och ansökningsförfarandet. Merparten av de nationella programkontoren producerar användarvänliga färgbroschyrer (vanligtvis en för varje delprogram) som vänder sig till en ung publik och förmedlar den relevanta informationen på ett enkelt och lättbegripligt sätt. Vissa webbplatser är också interaktiva och anpassade till en ung publik. Alla nationella programkontor bör uppmuntras att producera dokumentation och informationsverktyg som drar till sig ungdomars uppmärksamhet och väcker deras intresse och motivation.

Det är emellertid inte alltid som programmets mål förmedlas till de relevanta statliga myndigheterna, framför allt på regional och lokal nivå. Denna brist på information innebär också att tillgången till delfinansiering och stöd från de lokala myndigheterna försvåras eller till och med omöjliggörs.

De nationella myndigheterna, de nationella programkontoren och kommissionen har en viktig funktion när det gäller att förbättra bilden av programmet på politisk nivå. Man skulle kunna underlätta deras arbete genom att främja bildandet av partnerskap vid de lokala myndigheterna och mellan dessa. Evenemang som "europeiska ungdomsveckor" spelar också en viktig roll när det gäller att medvetandegöra allmänheten på nationell och lokal nivå.

Programmets tillgänglighet: Programmets tillgänglighet och deltagarnas geografiska närhet på nationell, regional och lokal nivå är viktiga aspekter av programmet. Vissa länder skulle kunna ta lärdom av dem som antagit regionala föreskrifter, i vissa fall permanent och i andra fall på försök, och göra programmet mer lättillgängligt för ungdomarna.

Samstämmighet i genomförandet av programmet: Även om förfarandena är standardiserade bör vissa nationella programkontor anpassa dem till sina nationella behov eller till de tillgängliga resurserna. Man kan konstatera en viss brist på öppenhet, särskilt när det gäller förfarandet för beslut om beviljande av bidrag, när nationella prioriteringar läggs till de europeiska prioriteringarna eller ersätter dessa. För att en viss flexibilitet skall kunna bibehållas är det alltså viktigt att de nationella programkontoren ser till så att det råder en konsekvent jämvikt mellan de europeiska och de nationella prioriteringarna, och att dialog och samråd kontinuerligt äger rum med de nationella programkontoren.

Vissa nationella programkontor vill behålla möjligheten till delad finansiering, eftersom detta system gör det lättare för dem att bedöma aktivitetsnivån på grundval av de ansökningar som inkommit, medan de, när det gäller multilaterala projekt, inte alltid känner till hur många partnerorganisationer som är inblandade i projekt som genomförs i andra länder. Samråd mellan programkontoren bör dock vara obligatoriskt när det gäller projekt med delad finansiering.

Finansiering av projekt: Ansökningar avseende projekt med lång varaktighet som omfattar flera delprogram skulle kunna innebära en förenklad ansökningsprocess och därmed mindre förseningar när det gäller utbetalningar. Genom ett sådant ansökningssystem skulle ungdomsorganisationerna kunna ansöka om flera projekt samtidigt, i stället för att lämna en ansökan för varje projekt. Projekt med längre varaktighet skulle kunna bidra till att öka allmänhetens medvetenhet om programmet och höja motivationen på lokal nivå, vilket skulle öka möjligheterna till ytterligare finansiering.

Det är dock nödvändigt att ta hänsyn till små organisationers och mindre gynnade gruppers begränsningar; i deras fall är mikroprojekt av grundläggande betydelse.

Utvärderingsprocess: Det är väsentligt att deltagarna får en utvärdering av sitt projekt, inte bara i samband med ansökan utan även när projektet avslutats. Utbytet av erfarenheter och god praxis bör underlättas av de nationella programkontoren och kommissionen. Projektresultaten bör påverka programmet och ge effekter på ungdomsstrukturer och ungdomspolitik. Resurser bör ställas till förfogande för att underlätta anordnandet av utvärderingsseminarier på nationell och europeisk nivå.

3.3.4. Slutsatser

Sammanfattningsvis följer här en lista över de rekommendationer som kan ges på grundval av utvärderingen av de förfaranden som gäller för programmet:

- Öka programmets synlighet i politiskt hänseende.

- Upprätta regionala och lokala informations- och kontaktkontor för att öka närheten till deltagarna. Anta riktlinjer för stöd under programmets olika faser (marknadsföring, ansökan, utvärdering), framför allt för marginaliserade ungdomar.

- Förenkla och underlätta ansökningsprocessen på administrativ nivå. Främja och stödja projekt som omfattar flera delprogram, dock utan att avskaffa de småskaliga projekten.

- Öka öppenheten i beslutsprocessen och urvalskriterierna och öka samstämmigheten och förbättra balansen mellan de nationella och de europeiska prioriteringarna i samtliga programländer.

- Förbättra tillgången till programmet för mindre gynnade grupper och ungdomar i tredje land genom att införa en mer flexibel mekanism för beviljande av bidrag.

- Anordna årliga utvärderingsmöten för deltagarna på nationell och europeisk nivå liksom för grupper av länder.

3.4. Delprogram 1 Ungdom för Europa

3.4.1. Riktlinjer

I bilagan till beslut nr 1031/2000/EG om inrättande av programmet Ungdom definieras de särskilda målen för delprogram 1 på följande sätt:

Gemenskapen skall stödja verksamhet för ungdomars rörlighet, förutsatt att verksamheten pågår under minst en vecka, utgår från gemensamma projekt inom gemenskapen (vid utbyte inom gemenskapen) och omfattar grupper av ungdomar som i princip är mellan 15 och 25 år och som är lagligen bosatta i en medlemsstat eller i ett tredje land (vid utbyte med tredje land skall åtminstone två medlemsstater vara delaktiga i denna verksamhet).

Denna verksamhet, som grundar sig på gränsöverskridande partnerskap mellan grupper av aktivt deltagande ungdomar, skall utformas så att de får möjlighet att upptäcka och bli medvetna om andra sociala och kulturella sammanhang och så att de uppmuntras att delta i eller själva starta annan verksamhet på europeisk nivå. Särskild uppmärksamhet skall ägnas ungdomar som för första gången deltar i någon europeisk verksamhet, ungdomar med sämre möjligheter samt småskaliga eller lokala grupper utan erfarenhet på europeisk nivå.

Bilateral rörlighet för grupper kommer att finansieras om detta är motiverat med avseende på målgrupper eller en särskild pedagogisk inriktning, men enbart vid utbyte mellan programländerna.

Finansiering kan ges till verksamhet som syftar till att stärka ungdomars aktiva deltagande i projekt för gruppers rörlighet, särskilt verksamhet som syftar till att förbereda ungdomarna språkligt och interkulturellt inför avresan.

3.4.2. Genomförande

a) Allmän bedömning

Delprogram 1 gör det möjligt att bidra till ungdomars utbildningsprocess, främst genom utbyten, och göra dem medvetna om den kulturella mångfalden, rätten till lika möjligheter och kampen mot utanförskap, rasism och främlingsfientlighet.

Delprogram 1 främjar upprättandet av förstärkta partnerskap på alla nivåer mellan kommissionen och medlemsstaterna, mellan de nationella programkontor som ansvarar för att genomföra delprogrammet och mellan grupper av ungdomar som förbereder och deltar i projekten.

Delprogram 1 bidrar till ungdomars "informella" utbildningsprocess genom att göra dem medvetna om att de deltar i byggandet av Europa. Det bidrar till att ge dem en bättre förståelse för den europeiska mångfalden.

b) Operativa verktyg

Bilateralt utbyte är ett verktyg som lämpar sig för en första europeisk erfarenhet för en ungdomsorganisation eller för grupper av ungdomar med sämre möjligheter. Vad de senare beträffar bör projektens varaktighet och innehåll begränsas, så att de bättre kan anpassas till dessa ungdomars behov.

Multilaterala utbyten har en verkligt interkulturell europeisk karaktär. Sökandet efter utbytespartner är emellertid en besvärlig fas. Partnerskapet är av grundläggande betydelse, men de olika partnernas roller är ibland oklara, särskilt när det gäller fördelningen av det ekonomiska och organisatoriska ansvaret. Det är viktigt att ungdomarna får effektiv ledning, och att de faktiskt deltar genom hela projektet. I detta avseende påpekar medlemsstaterna att man, om programmet tillät det, skulle kunna sänka minimiåldern för deltagande till 13 eller till och med 12 år och låta ungdomarnas mognad avgöra om de kan delta.

I allmänhet blir de ungdomar som deltar i ett utbyte motiverade att även delta i annan verksamhet inom ramen för programmet eller i andra EU-program, t.ex. Sokrates eller Leonardo. Förbindelselänkar mellan programmen vore ett välkommet inslag.

Studien av effekterna visar att ett erkännande av verksamhetens värde efterfrågas, och att deltagarna bör kunna få ett intyg som visar att de deltagit i ett ungdomsutbyte.

När det gäller genomförandet av utbytesprojekt nämner medlemsstaterna att det vore lämpligt att i projektets varaktighet räkna med den tid som ägnas åt förberedelser och åt att sammanfatta genomförandet av projektet.

3.4.3. Analys av effektivitet och ändamålsenlighet

Mellan 2000 och 2002 anslogs 79,1 miljoner euro till delprogram 1 för ungdomsutbyten inom ramen för programmet Ungdoms budget. 167 298 ungdomar kunde därigenom delta i något av de 8 467 projekt som finansierades av kommissionen. Andelen multilaterala projekt var 30 % 2000 och hade ökat till 40 % vid utgången av 2002, i överensstämmelse med det mål som kommissionen satt upp.

Effekter på ungdomar

Studien av effekterna visade att delprogram 1 gav ungdomar i kandidatländerna möjlighet att vistas i europeiska länder som de inte tidigare haft tillfälle att besöka.

I fråga om de bilaterala utbytena betonas i studien av effekterna att dessa är särskilt lämpliga för ungdomar med sämre möjligheter, t.ex. ungdomar från den romska minoriteten eller ungdomar som bor i utsatta geografiska områden, liksom för ungdomsorganisationer som gör sin första europeiska erfarenhet.

För andra ungdomar är programmet inriktat på multilaterala utbyten mellan grupper. Internationella erfarenheter är något som får ungdomar att växa men kräver en fast ledning. Ungdomsutbyten innebär dessutom en möjlighet att öva främmande språk och att göra interkulturella erfarenheter. Slutligen bidrar de till ömsesidig tolerans och respekt, ett öppet sinne och dialog.

Tack vare rörligheten får ungdomarna också ett ökat medvetande om rollen som europeisk medborgare. Detta öppnande mot Europa utgör ett mervärde som ungdomarna kan utnyttja på arbetsmarknaden. Det bör dock noteras att denna typ av icke-formell utbildning visserligen inte innebär några svårigheter för ungdomar från socialgrupper med högre utbildning, men att mindre gynnade ungdomar behöver genomgå grundliga förberedelser inför utbytet.

När det gäller det multikulturella lärandet och den personliga utvecklingen uppstår ofta en multiplikatoreffekt som gör att ungdomar som deltagit i ett utbytesprojekt i sin tur vill organisera ett utbytesprojekt eller, i ett andra steg, delta i mer individuella projekt i kreativ anda. Merparten uppvisar också ett större engagemang för verksamhet på lokal nivå.

För ungdomar från mindre gynnade miljöer, slutligen, är programmet mycket värdefullt, som en första europeisk erfarenhet genom bilateralt utbyte. Man bör även notera den positiva effekt som programmet, och framför allt utbytesverksamheten, kan ha för ungdomar med fysiska eller psykiska funktionshinder.

Effekter på ungdomsledare, organisationer och lokala samhällen

När det gäller effekterna av delprogram 1 på ungdomsledarna kan man säga att det har bidragit till att framhäva betydelsen av en hög standard på deras arbete, behovet av särskild utbildning om interkulturella internationella utbyten, nyttan med nätverk mellan behöriga organisationer på ungdomsområdet och utbyte av god praxis samt vikten av språkkunskaper.

Vad ungdomsorganisationerna beträffar står det klart att de generellt sett rättar sig efter de årliga prioriteringar som fastställs av kommissionen och de nationella programkontoren, men att en särskild ansträngning har gjorts när det gäller projektens kvalitet och de regionala särdragen.

De ungdomsledare som medverkar i multilaterala utbyten tillägnar sig kunskap genom erfarenhet, vilket har skapat ett behov av att sprida god praxis; här bör insatserna intensifieras. Ungdomsorganisationerna, å sin sida, ställs inför extraarbete och framför allt en koncentration av verksamheten till skolloven. I vissa medlemsstater använder sig kommunerna av sitt nätverk av vänorter för att utbyten skall kunna komma till stånd.

Genom ett mer systematiskt sökande efter partner, nätverksbyggande mellan ungdomsorganisationer och decentralisering av de strukturer som ger ungdomar möjlighet att delta i utbytesprojekt kan denna del av programmet förbättras.

Inom delprogram 1 (Ungdom för Europa) rekommenderas, när det gäller organisationer med internationell erfarenhet, att multilaterala projekt (med minst fyra deltagande länder) prioriteras. En begränsning av de bilaterala utbytesprojekten till nya och mindre erfarna ungdomsgrupper eller till mindre gynnade grupper är följaktligen inte motiverande för lokala grupper och ungdomsorganisationer, som har en ständig rotation bland sina medlemmar. Även om erfarenheten inte är ny för organisationen, är den det för deltagarna. För små organisationer som arbetar med mindre gynnade grupper, kan de administrativa uppgifterna, organisationen och handläggningen av projekt med flera partner kännas alltför krävande.

Utbytesprojektens multiplikatoreffekt har märkts främst på lokal och regional nivå, där intresset för Europa har ökat och nya ungdomsorganisationer har bildats.

Effekter på politik, lagstiftning och institutioner

Programmet Ungdom tjänar som inspirationskälla för medlemsstaterna, som ofta stöder identiska projekt utanför programmet. Decentraliseringen av programmet, som blir allt mer utbredd vid de nationella programkontoren, ger en multiplikatoreffekt och gör programmet mer lättillgängligt för alla ungdomar utan åtskillnad.

Vad kandidatländerna beträffar är ungdomsutbyten en relativt ny företeelse, eftersom de egentligen inte haft möjlighet att delta i internationella utbyten tidigare.

Kommissionens årliga prioriteringar respekteras och motsvarar i många fall de nationella prioriteringarna. Det vore emellertid önskvärt att inga fler prioriteringar fastställdes, och de nationella prioriteringarna får inte vara sinsemellan oförenliga eller oförenliga med de europeiska prioriteringarna.

3.4.4. Slutsatser om delprogrammet

Genom ungdomsutbyten får ungdomar av olika nationaliteter tillfälle att träffas på ett enkelt sätt i en miljö som gör det möjligt att utforska gemensamma ämnen och upptäcka andra kulturer.

Den i stort sett fullständiga decentraliseringen av detta delprogram till programkontoren har bidragit till att göra programmet mer lättillgängligt och tydligt för de ungdomar som deltar.

Projektens kvalitet blir ständigt bättre tack vare ett grundligare arbete hos organisationerna och andra partner som leder projekt.

Programkontoren arbetar på denna nivå med information och utbildning för projektledare, genom att anordna informations- och utbildningsseminarier.

Följande förbättringar bör dock göras:

- Mer arbete bör läggas ned på att upprätta högkvalitativa partnerskap, särskilt inom de multilaterala projekten. De nationella programkontoren bör spela en viktigare roll i detta sammanhang.

- De nationella programkontoren bör bli mer samspelta för att kunna ge partnerna en bättre service, något som är av ännu större betydelse för bilaterala projekt vars finansiering är beroende av flera nationella programkontor.

- För grupper av ungdomar med sämre möjligheter bör projektens varaktighet kunna förkortas.

- Minimiåldern för deltagande i ett utbyte skulle i vissa fall kunna sänkas till 12-13 år.

- Ungdomar som deltagit i ett utbytesprojekt bör kunna få ett intyg som visar att de deltagit i ett europeiskt program.

- Ett ungdomsutbytesprojekt bör pågå under längre tid och innefatta förberedelser, genomförande av själva projektet och en redogörelse för vad ungdomarna uppnått med projektet när det avslutats.

- Förbindelselänkar mellan delprogrammen bör kunna skapas i form av "övergångsprojekt" med längre varaktighet.

3.5. Delprogram 2 Europeisk volontärtjänst

3.5.1. Riktlinjer

I bilagan till beslut nr 1031/2000/EG om inrättande av programmet Ungdom anges de särskilda målen för Europeisk volontärtjänst. I beslutet avses med "ung volontär" en person som i princip är mellan 18 och 25 år gammal. De unga volontärerna skall utföra en solidarisk verksamhet i syfte att förvärva social förmåga och sociala färdigheter och samtidigt lämna ett bidrag till samhället. De skall i detta syfte i en annan medlemsstat än den där de är bosatta, eller i tredje land, under en begränsad tid (högst tolv månader) delta i en ideell, oavlönad verksamhet som är av betydelse för samhället. Volontärtjänsten bygger på partnerskap och delat ansvar mellan den unga volontären, den utsändande organisationen och den mottagande organisationen. Kommissionen skall utfärda ett intyg om att de unga volontärerna deltagit i volontärtjänsten.

När det gäller delprogram 2.1 (Europeisk volontärtjänst inom gemenskapen) föreskrivs följande i samma bilaga till den rättsliga grunden: "Gemenskapen kommer att stödja gränsöverskridande projekt (av begränsad längd, i princip mellan tre veckor och ett år) som gör det möjligt för ungdomar att aktivt och individuellt delta i verksamheter som är avsedda att bidra till att fylla olika behov i samhället på en rad olika områden och som samtidigt utgör en informell utbildningserfarenhet för att tillgodogöra sig sociala och kulturella färdigheter. Syftet med dessa projekt är att ungdomar skall komma i kontakt med andra kulturer och andra språk och få erfarenhet av nya idéer och projekt i ett multikulturellt civilt samhälle."

Flera prioriteringar har införts: utveckling av den del som avser kortare projekt, för att förbättra tillgången till volontärtjänsten för ungdomar med sämre möjligheter och garantera dem personligt stöd; introducera volontärtjänstverksamhet som något nytt i befintliga partnerskap eller nya partnerskap; inbegripa organisationer som ännu inte deltagit i Europeisk volontärtjänst; införa nya områden och innovationer; bidra till lokal utveckling.

3.5.2. Genomförande

a) Allmän bedömning

Europeisk volontärtjänst lanserades 1996 som en pilotåtgärd. I dag ingår den i programmet Ungdom (2000-2006) och får ett budgetanslag på omkring 25 miljoner euro per år. Det handlar alltså om en av de viktigaste delarna av programmet. Varje år får omkring 3 500 ungdomar i programländerna möjlighet att tillbringa mellan 6 och 12 månader utomlands. För ungdomar med sämre möjligheter har det inrättats en särskild programdel som omfattar projekt med kort varaktighet. Genom Europeisk volontärtjänst finansieras dock även större projekt med deltagande av upp till 60 volontärer på olika platser. År 2002 infördes en möjlighet till kollektiv volontärtjänst, för att ännu fler volontärer skulle kunna sättas in i samband med särskilda evenemang, t.ex. idrottsevenemang.

b) Operativa verktyg

De allra flesta projekt inom Europeisk volontärtjänst administreras av de nationella programkontoren. Det är till största delen frågan om individuella volontärtjänstprojekt med lång varaktighet (bilaterala projekt där en volontär deltar), men det kan även röra sig om individuella projekt eller grupprojekt med kortare varaktighet (mellan 3 veckor och 6 månader) som är öppna för unga volontärer med sämre möjligheter. På central nivå skiljer man mellan två typer av projekt: å ena sidan större europeiska projekt som innefattar många partnerorganisationer och ett stort antal volontärer som sänds till olika platser, å andra sidan individuellt mottagande på europeiska icke-statliga ungdomsorganisationers sekretariat. Ett förfarande för godkännande av mottagande organisationer inom volontärtjänstprojekt har inrättats i programländerna och går ut på att en intresseanmälan görs. Godkännandet är en förutsättning för att en bidragsansökan skall kunna göras och innebär en garanti för det mottagande projektets öppenhet och kvalitet. Byrån för tekniskt stöd kan också hjälpa intresserade personer, volontärer, organisationer och nationella programkontor och arbetar dessutom med kommunikation och rådgivning.

3.5.3. Analys av effektivitet och ändamålsenlighet

Mellan 2000 och 2002 anslogs sammanlagt 66,5 miljoner euro till Europeisk volontärtjänst (2000: 20,7 miljoner euro; 2001: 23,9 miljoner euro; 2002: 21,9 miljoner euro). Antalet projekt har ökat kraftigt och konstant sedan 2000 (med 15 % mellan 2000 och 2001 och 21 % mellan 2001 och 2002). 17 703 mottagande och sändande projekt finansierades (2000: 5 423; 2001: 5 754; 2002: 6 526). Antalet volontärer inom Europeisk volontärtjänst uppgick sammanlagt till nästan 10 000 vid utgången av denna första treårsperiod (2000: 2 798; 2001: 3 430; 2002: 3 432), och mellan 2000 och 2001 var ökningen så stor som 23 %. Nu tycks antalet ha stabiliserats till omkring 3 500 volontärer per år. I detta sammanhang bör det noteras att omkring 6 000 bilaterala mottagande projekt finns tillgängliga i Europeisk volontärtjänsts databas på Internet.

Effekter på ungdomar

Europeisk volontärtjänst utgör ett avgörande steg i de unga volontärernas liv. De deltar aktivt i projektet och fattar beslutet att leva, lära och arbeta i upp till 12 månader i ett främmande land. Eftersom volontärtjänsten är av övervägande individuell karaktär och pågår under en längre tid bidrar den i de flesta fall mycket till den personliga utvecklingen och ger ett avsevärt förbättrat självförtroende.

Man kan också mycket ofta se en förändring av volontärernas utbildnings- och yrkesmässiga målsättningar. När de kommit tillbaka hem är de f.d. volontärerna öppnare, mer toleranta och mer osjälviska i sitt sätt att tänka och agera. En annan viktig multiplikatoreffekt är att de f.d. volontärerna är mer benägna att delta i icke-formell utbildningsverksamhet och att uppmuntra sina kamrater att också göra det.

Europeisk volontärtjänst innebär otvivelaktigt att ungdomarna får tillfälle att skaffa sig nya personliga, sociala, interkulturella och tekniska färdigheter, vilket kan bidra till att förbättra deras möjligheter i arbetslivet. Det inarbetade och välfungerande systemet med intyg anses mycket betydelsefullt i detta avseende. Generellt sett är volontärerna oerhört nöjda med Europeisk volontärtjänst.

Effekter på ungdomsledare, organisationer och lokala samhällen

Nya och oerfarna organisationer har systematiskt inbegripits och har kunnat skapa nya gränsöverskridande och lokala partnerskap. Deras normala volontär- eller ungdomsverksamhet har i de flesta fall fått ett rejält uppsving när det gäller kvalitet, innovation och internationalisering. Många organisationer har bekräftat att det är tack vare programmet Ungdom som de har kunnat bibehålla sitt ungdomsarbete på internationell nivå.

Eftersom de lokala myndigheterna betraktas som möjliga sändande eller mottagande organisationer, har programmet ofta en hävstångseffekt när det gäller att inleda internationell verksamhet som initierats av kommunerna eller komplettera befintlig verksamhet med hjälp av ett gränsöverskridande volontärprojekt.

I vissa programländer spelar stabila och erfarna nätverk och samordningsorganisationer en betydande roll. Å ena sidan kan dessa nätverk och organisationer dela med sig av en avsevärd erfarenhet och ett stort kunnande till övriga partner. Å andra sidan kan det hända att övriga parter blir mindre motiverade att bidra aktivt, och i några fall ger Europeisk volontärtjänst inget uppenbart mervärde och saknar en tydlig profil.

Vissa organisationer har påpekat att den finansiering som behövs för deltagarna i Europeisk volontärtjänst är mycket betungande för dem och att deras ordinarie volontärprogram haft svårt att konkurrera.

De ungdomsledare som medverkar i projekthandläggningen inom Europeisk volontärtjänst skaffar sig ny kompetens och nya färdigheter. Bland dem som oftast nämns finns organisationsförmåga, solidaritet, kreativitet, ökad ansvarskänsla, mer omfattande internationell erfarenhet och interkulturell kompetens, förmåga att skaffa finansiering och entreprenörsanda.

När det gäller de lokala multiplikatoreffekterna har ett intressant tankeexperiment gjorts i Storbritannien: de sändande och de mottagande organisationerna inom Europeisk volontärtjänst uppger att varje volontär påverkar i genomsnitt 600 personer, vilket innebär att Europeisk volontärtjänst bara i Storbritannien, där 700 volontärer tas emot och sänds ut, hjälper 420 000 personer. Andra länder nämner multiplikatoreffekter inom vissa sektorer; när exempelvis några av deras barnhem börjar ta emot volontärer, får detta de övriga att också göra det.

Effekter på politik, lagstiftning och institutioner

Det är svårt att slå fast ett orsakssamband när det gäller volontärtjänstens effekter på politik, lagstiftning och institutioner. Det är omöjligt att med säkerhet avgöra om det är programmet Ungdom som ligger bakom förändringar i politik, lagstiftning och institutioner på nationell nivå. Man kan dock med säkerhet konstatera en betydande ömsesidig påverkan mellan å ena sidan utvecklingen på nationell nivå, å andra sidan impulserna från programmet och vitboken.

I länder som inte bedriver någon nationell ungdomspolitik eller där välgörenhet traditionellt sett inte förekommer, har programmet en särskilt stor inverkan i detta avseende.

Vissa länder har nyligen tillkännagivit förändringar i de omgivande strukturerna (ökat medvetandegörande om Europeisk volontärtjänst vid de nationella förvaltningarna, anpassningar av lagstiftningen för att göra den nationella volontärtjänsten mer förenlig med den internationella/europeiska dimensionen). I vissa länder, som valt att regionalisera programadministrationen eller att upprätta regionala nätverk med rådgivande funktion eller multiplikatorfunktion, kan man konstatera en stor institutionell påverkan: det har skapats myndigheter och regionala organ för uppföljning, informationsspridning, rådgivning och till och med bistånd med urvalsförfarandena. Det återstår dock att se i vilken utsträckning effektiviteten i programmets genomförande och de gemensamma kriterierna kan garanteras i dessa fall.

Den rättsliga grunden för det gällande programmet Ungdom innehåller visserligen en uppmaning till medlemsstaterna att minska hindren för rörlighet, men det finns fortfarande ett stort antal problem med anknytning till volontärernas rättsliga, skattemässiga och sociala skydd, viseringsfrågan, frågan om erkännande av icke-formell utbildning osv. Det är bara i ett fåtal länder som volontärer har en särskild rättslig ställning.

Erkännandet av den icke-formella utbildning som erhålls inom ramen för Europeisk volontärtjänst, i form av ett intyg som undertecknas av den ansvariga kommissionsledamoten, får positiva omdömen, liksom den förenkling som nyligen gjordes av förfarandet för utfärdande av intyget. Volontärtjänsten är den enda del av programmet där ett sådant godkännande införts. Intyget innebär emellertid ännu inte något systematiskt erkännande av kompetens och färdigheter.

Europeisk volontärtjänst har också i hög grad bidragit till att öka det nationella medvetandet om situationen i grannländerna och på europeisk nivå. Den första europeiska konferensen om samhällstjänst och ungdomar, som hölls den 28-29 november 2003 i Rom, möjliggjorde ett första utbyte av information och god praxis mellan nationella samhällstjänster och de organ som ansvarar för ungdomspolitiken på europeisk nivå. Avsikten är att fortsätta i samma riktning under 2004.

Avslutningsvis påpekar vissa länder att de relativt höga kostnaderna för Europeisk volontärtjänst inte står i proportion till det relativt begränsade antalet volontärer per år. Dessutom innebär volontärtjänstens huvudsakligen individuella karaktär en begränsning när det gäller effekt och synlighet.

3.5.4. Slutsatser om delprogram 2

Det råder inget tvivel om att Europeisk volontärtjänst bör bibehållas som en väsentlig och igenkännlig del av det framtida programmet. Systematiska förbättringar rekommenderas när det gäller delprogrammets tillgänglighet, användarvänlighet, effekt, synlighet, effektivitet och ändamålsenlighet.

- Längre och intensivare förberedelser rekommenderas (förberedande besök, utbildning, språkkurser).

- Större vikt bör läggas vid stabila partnerskap, även med avseende på volontärens deltagande. Ett kompletterande stöd eller ett systematiskt deltagande av andra partner, t.ex. mentorer eller föreningar för f.d. volontärer, skulle kunna bidra till att förbättra kvaliteten och kontinuiteten.

En mer användarvänlig Europeisk volontärtjänst - verktyg, förfaranden, former

- Volontärtjänsten bör förenklas när det gäller formella villkor och förfaranden.

- Den tid som förflyter från projektets utformning fram till genomförandet bör förkortas.

- En intensivare uppföljning eller utvärdering skulle kunna införas för volontärtjänstprojekt och eventuellt även inom programdelen Framtidssatsning.

- Förfarandet för att anmäla intresse för mottagande bör decentraliseras, och ett snabbare och mindre tungrott generellt förfarande bör tillämpas för godkännande och ansökan.

- Införande av minimikvalitetsnormer för mottagande projekt, oberoende av EU-finansieringen, skulle kunna vara av avgörande betydelse för marknadsföringen av Europeisk volontärtjänst. Normerna skulle kunna tjäna som kvalitetsstämpel och vara vägledande för gränsöverskridande volontärarbete.

- Europeisk volontärtjänst bör även i fortsättningen vara decentraliserad, men det rekommenderas att vissa kompletterande projekt förblir centraliserade för att öppna för nyskapande, multilateral, kollektiv, interaktiv eller flerårig verksamhet.

Tillgänglighet

- Tillgången till Europeisk volontärtjänst bör förbättras.

- Det bör undersökas om Europeisk volontärtjänst kan nå målet på 10 000 unga européer per år och i så fall när och på vilket sätt.

- Ungdomar med sämre möjligheter bör även i fortsättningen utgöra den huvudsakliga målgruppen, och volontärtjänsten bör utvecklas för att svara mot deras behov.

- Det finns förslag om att åldersgränserna bör vara 18 och 30 år, med möjlighet till undantag i särskilda fall, men det råder inget allmänt samförstånd i denna fråga.

- Det rekommenderas vidare att Europeisk volontärtjänst fortsätter att stå öppen för små, lokala och oerfarna organisationer, som också kan vara i behov av särskilt stöd.

Finansiering

Det ömsesidiga ekonomiska beroende som skapas av systemet med delad finansiering börjar påverka Europeisk volontärtjänst negativt.

- Alla tänkbara alternativ till delad finansiering bör undersökas, utan att man för den skull avskaffar projektpartnernas och de nationella programkontorens gemensamma ansvar.

- Bland övriga förslag märks sponsring av volontärtjänstprojekt, avskaffande av bidragen, införande av ett system för märkning utan EU-finansiering, förkortad varaktighet för projekten och en sänkning av bidragstaken för varje deltagare.

- Vissa icke-statliga organisationer har föreslagit att frågan om införande av en enhetlig rörlighetskupong för volontärer, studerande och kursdeltagare skall undersökas.

- Förberedelser, utvärdering och uppföljning bör stödjas i större utsträckning.

- Principen med schablonbelopp, fasta belopp och delfinansiering får positiva omdömen och bör bibehållas.

Erkännande

- Utfärdandet av intyg över Europeisk volontärtjänst rekommenderas gå hand i hand med ett bättre erkännande på alla nivåer av den icke-formella utbildning som erhålls inom Europeisk volontärtjänst, t.ex. genom lagstiftning, frivilliga överenskommelser, förstärkt samarbete med Europass eller inrättande av ett bonussystem som syftar till att underlätta tillgången till formell utbildning och sysselsättning.

Rättslig ram

Det finns stora förväntningar på den öppna samordningsmetoden, som införts i samband med volontärtjänst för ungdomar. Man tror att Europeisk volontärtjänst kommer att göra det möjligt att nå vissa av målen i vitboken om ungdomspolitik på det prioriterade området "volontärtjänst för ungdomar".

- Särskild uppmärksamhet måste alltså ägnas åt att eliminera hindren för rörlighet i medlemsstaterna.

- De flesta europeiska länder har varken lagstiftning, föreskrifter om rättslig ställning eller politik som särskilt avser volontärarbete. Denna brist anses allmänt som ett stort hinder för rörligheten, eftersom den innebär att volontärerna likställs med avlönade arbetare, studerande eller praktikanter, som beskattas, går miste om sina sociala förmåner eller stöter på svårigheter när de ansöker om uppehållstillstånd.

3.6. Delprogram 3 Ungdomsinitiativ

3.6.1. Riktlinjer

I bilagan till beslut nr 1031/2000/EG om inrättande av programmet Ungdom definieras de särskilda målen för delprogram 3 på följande sätt:

"För att främja ungdomars initiativförmåga och kreativitet skall gemenskapen stödja projekt där ungdomar aktivt och direkt deltar i nyskapande och kreativa projekt och i projekt som inriktar sig på ungdomars sociala engagemang på lokal, regional, nationell och europeisk nivå. Dessa projekt kommer att ge ungdomarna möjlighet att utveckla sin företagsamhet och att förverkliga egna idéer om verksamhet inom vilken de spelar en central roll. Gemenskapen skall stödja initiativ som syftar till att hjälpa unga volontärer att på bästa sätt använda sig av den erfarenhet som de har förvärvat under sin volontärtjänstgöring och till att uppmuntra deras aktiva integrering i samhället. De initiativ som tas av ungdomarna sedan de har avslutat sin europeiska volontärtjänstgöring kommer att ge dem möjlighet att påbörja och driva verksamhet av social, kulturell, sociokulturell och ekonomisk art och/eller att inrikta sig på sin personliga utveckling. Dessa initiativ skall i första hand vända sig till de ungdomar som är i störst behov av dem. Stödet till ungdomsinitiativ skall syfta till att uppmuntra till en utvidgning av dessa projekt till att omfatta liknande initiativ i andra medlemsstater för att stärka den gränsöverskridande karaktären och i avsevärd omfattning öka erfarenhetsutbytet och samarbetet mellan ungdomar. Stödet kan innebära att möten organiseras mellan ungdomar som arbetar för initiativ på europeisk nivå. Ekonomiskt stöd kan beviljas för ett effektivt inrättande av fasta och gränsöverskridande partnerskap mellan sådana projekt."

3.6.2. Genomförande

a) Allmän bedömning

Delprogram 3, det nyaste inom programmet Ungdom, drogs med vissa svårigheter i början av programmets genomförande. Med sina tre delar (Ungdomsinitiativ, Nätverksprojekt och Framtidssatsning) verkade delprogrammet komplicerat att genomföra, både för deltagarna och för de nationella programkontoren. Detta är anledningen till att delprogrammet, trots ansträngningarna att harmonisera föreskrifterna med hjälp av handledningen, fram till 2002 tolkades och utvecklades på olika sätt i de olika programländerna. Kommissionen anordnade därför under 2002 och 2003 seminarier för diskussion om och utvärdering av delprogram 3.

Studierna av effekterna och de två utvärderingsseminarierna har visat att gruppinitiativen generellt sett har utvecklats på ett tillfredsställande sätt i de flesta programländerna. De har framför allt gjort det möjligt att öppna programmet för en bredare publik och i många fall för ungdomar med sämre möjligheter.

Däremot har det även visat sig att tanken med nätverksprojekten inte var tillräckligt tydlig. Kommissionen preciserade 2003 kriterierna i handledningen och höjde schablonbeloppen. Dessutom öppnades nätverksprojekten, som fram till 2002 varit förbehållna tidigare deltagare i gruppinitiativprojekt, för alla intresserade ungdomar.

Genom Framtidssatsning får ungdomar som deltagit i Europeisk volontärtjänst möjlighet att genomföra ett individuellt projekt som utgör en förlängning av volontärtjänstgöringen. Denna programdel skiljer sig från gruppinitiativen och nätverksprojekten och tycks inte höra hemma inom delprogram 3. Hittills har ungdomarna inte utnyttjat denna möjlighet i någon större utsträckning.

b) Operativa verktyg

Av studien av effekterna framgick att systemet med schablonbelopp har visat sig fungera och alltså bör bibehållas i framtiden. För att underlätta alla ungdomars tillgång till delprogram 3 uppmanar flera länder till en ytterligare förenkling av blanketterna för bidragsansökan och rapportförfarandena.

Den decentraliserade administrationen av delprogram 3 har givit goda resultat. Den har bl.a. gjort det möjligt att öka flexibiliteten och att på nära håll vägleda ungdomar som utformar eller genomför ett projekt. Vissa länder föreslår att man går ännu längre och decentraliserar projektadministrationen.

Flera länder påpekar att stödinsatserna inom delprogram 5 mer systematiskt bör tillämpas till stöd för delprogram 3.

Dessutom uttrycker flera länder önskemål om en förstärkt roll för de organisationer som fungerar som mellanhänder och kontaktpunkter och som vägleder ungdomar som förbereder projekt inom delprogram 3. Det har visat sig att projektens kvalitet förbättras om ungdomarna får god vägledning och projekten ges fasta ramar.

3.6.3. Analys av effektivitet och ändamålsenlighet

Mellan 2000 och 2002 anslogs 19,4 miljoner euro till Ungdomsinitiativ och Framtidssatsning inom ramen för programmet Ungdoms budget. Därmed kunde 58 954 ungdomar delta i något av de 3 314 projekt som finansierades av kommissionen.

Effekter på ungdomar

Studien av effekterna visade att delprogram 3 bidrar till att de allmänna och särskilda målen för programmet Ungdom kan nås. Det ger ungdomarna möjlighet inte bara att utforma sitt eget projekt i enlighet med sina idéer och övertygelser och med utgångspunkt i sina egna mål, utan även att själva genomföra det. På så sätt inleds en icke-formell och informell läroprocess, genom vilken de lär sig att fatta beslut, ta ansvar, planera ett projekt och slutföra det. När det gäller gruppinitiativen och nätverksprojekten rör det sig om en kollektiv läroprocess, medan lärandet är individuellt inom Framtidssatsning. Det är framför allt inom gruppinitiativen och nätverksprojekten som ungdomarna utformar projekt som främjar deras aktiva deltagande och engagemang i samhället. Genom att aktivt delta i ett projekt blir de medvetna om värden som demokrati, tolerans, solidaritet och kulturell mångfald liksom om riskerna med social utestängning, rasism och främlingsfientlighet.

På individuell nivå innebär genomförandet av ett projekt inom delprogram 3 att ungdomar kan skaffa sig kompetens av mer yrkesmässig art, t.ex. kommunikations-, förhandlings- och argumentationsförmåga, och färdigheter när det gäller projektadministration och ekonomisk förvaltning, kunskaper i informationsteknik samt språkkunskaper. Samtidigt får de bättre självförtroende, lär sig att arbeta i grupp, planera projekt och lösa problem, och därmed utveckla kompetens av mer social karaktär.

En annan fråga gäller ändring av åldersgränsen. Att utveckla ett gruppinitiativ eller ett nätverksprojekt är ett mycket komplext arbete som är svårt att utföra för ungdomar mellan 15 och 20 år. Generellt sett är det ungdomar i 25-årsåldern som lägger fram projekt inom delprogram 3.

Studien av effekterna visade också att denna icke-formella utbildningserfarenhet inte erkänns eller värdesätts på nationell och regional nivå, vilket gör att effekten av programmet blir mindre.

En stark sida hos delprogram 3, särskilt den del som avser gruppinitiativ, är att det är lättillgängligt för ungdomar "i svårigheter". Det har visat sig vara ett värdefullt redskap i programmets strategi för social integration, som syftar till att främja dessa ungdomars tillgång till programmet.

Gruppinitiativ och nätverksprojekt utgör förbindelselänkar till annan verksamhet inom programmet Ungdom. Större delen av dessa projekt föreslås av nya grupper som aldrig tidigare deltagit i programmet. För många unga är det lokala projektet ett första steg innan man går vidare till en "mer sofistikerad" verksamhet som innebär samarbete med utländska partner. I detta avseende innebär delprogram 3 att nya ungdomar får möjlighet att delta i programmet och att deltagarnas mångfald ökar.

När det gäller Framtidssatsning har det framkommit att det är mycket få ungdomar som deltar i verksamheten. I många länder utnyttjas inte hela anslaget. Dessutom är kostnaden för Framtidssatsning hög per deltagare för ett resultat som hittills inte varit övertygande.

Effekter på ungdomsledare och organisationer

När det gäller effekterna av delprogram 3 på ungdomsledare kan det konstateras att programmet Ungdom i allmänhet och delprogram 3 i synnerhet bidrar till att höja kvaliteten på deras arbete och att ge ungdomsarbetet en europeisk eller till och med internationell dimension. För att kunna leda projekt inom programmet måste socialarbetare och ungdomsledare skaffa sig kompetens i fråga om internationellt samarbete och finna partnernätverk utomlands. Hänsyn måste dock tas till det faktum att effekten av delprogram 3 på ungdomsledare är mindre än effekten av andra delprogram, eftersom gruppinitiativen utarbetas av ungdomsgrupperna själva. Det har emellertid visat sig att projektens kvalitet ökar när ungdomarna får vägledning och råd av socialarbetare eller ungdomsledare. Multiplikatoreffekten är tyvärr inte heller alltid den bästa, eftersom de ungdomsledare som deltagit i ett projekt inte alltid utnyttjar denna erfarenhet i samband med framtida projekt.

Effekter på politik, lagstiftning och offentlig förvaltning

Gruppinitiativ och nätverksprojekt är i allmänhet relativt synliga projekt, som ger kommunerna tillfälle att träffa ungdomar och ta del av deras bekymmer och förhoppningar. I detta avseende bidrar de till att på lokal nivå skapa en känsla av att tillhöra Europa.

Generellt sett har programmet Ungdom bidragit till att medvetandegöra inte bara politiska beslutsfattare utan även den allmänna opinionen om frågor med anknytning till den europeiska ungdomspolitiken, på både nationell, regional och lokal nivå. Vitboken om ungdomspolitik har spelat en viktig roll i detta sammanhang, men även projekten inom programmet har bidragit till att "ungdomens Europa" blivit synligare. Detta gäller framför allt gruppinitiativen, som ofta är väl synliga på lokal nivå.

Detta delprograms stora betydelse har lett till att vissa länder skjuter till egna medel för att stödja ett större antal projekt.

3.6.4. Slutsatser om delprogram 3

Sammanfattningsvis kan man säga att målen för delprogram 3 uppnås främst tack vare gruppinitiativen. Effekten av gruppinitiativen är särskilt tydlig när det gäller ungdomarnas personliga utveckling, formandet av deras identitet (självförtroende, anpassningsförmåga, självständighet, initiativförmåga och ansvarskänsla) och deras politiska insikter (konkret insikt om Europatanken, känsla av att ingå i ett europeiskt sammanhang). Denna del av delprogrammet bör bibehållas i det framtida programmet.

Genom nätverksprojekten får gruppinitiativprojekten en europeisk dimension och ett inslag av interkulturellt lärande. I detta avseende kan de betraktas som ännu ambitiösare än gruppinitiativprojekten. Efter en besvärlig inledning skedde under 2003 en avsevärd ökning av antalet nätverksprojekt och en kvalitetsförbättring, tack vare stödåtgärder från kommissionens och de nationella programkontorens sida.

Dessa båda verksamhetstyper bör finnas kvar i programmet: gruppinitiativen därför att de i vidare mening bidrar till den sociala integrationen, och nätverksprojekten därför att de förstärker den europeiska dimensionen hos delprogram 3.

Gruppinitiativen och nätverksprojekten kan verkligen bidra till att förstärka inslaget av icke-formell och informell utbildning i programmet. De kan utgöra ett intressant verktyg för att förverkliga huvudprioriteringarna i vitboken om ungdomspolitik, nämligen ungdomars aktiva samhällsengagemang, ungdomars oberoende, information till ungdomar, deras sociala integration och slutligen deras anställbarhet.

Vad beträffar Framtidssatsning är resultaten inte lika övertygande. De få projekt som genomförts hittills har inte haft tillräcklig effekt för att det skall kunna anses berättigat att bibehålla denna del av delprogram 3.

När det gäller delprogrammets utveckling i framtiden bör de nationella myndigheterna ta följande under övervägande:

- Delprogrammet bör utvecklas med inriktning på ungdomarnas aktiva deltagande, icke-formellt och informellt lärande och social integration.

- Målgruppen bör främst utgöras av ungdomar med sämre möjligheter.

- Det bör skapas förbindelselänkar mellan all verksamhet för att tillgodose ungdomarnas behov.

- Det bör skapas förbindelselänkar mellan icke-formell och informell utbildning och vice versa.

- Programmet Ungdom bör komplettera programmen Sokrates och Leonardo da Vinci och andra politikområden, t.ex. kultur, idrott och sysselsättning.

- Resultaten av icke-formell och informell utbildning bör erkännas (en förteckning över färdigheter när ett projekt avslutas med utgångspunkt i erfarenheterna från Europass (Leonardo da Vinci-programmet) eller de försök med "Personal Record of Achievement" som gjorts av det brittiska nationella programkontoret).

- Åldersgränsen för delprogram 3 bör kunna höjas till 30 år.

- Projektledningen inom delprogram 3.1 (gruppinitiativ och nätverksprojekt) bör förstärkas, bl.a. genom utnyttjande av delprogram 5, särskilt för kontaktseminarier för att förbereda nätverksprojekt.

3.7. Delprogram 4 Gemensamma åtgärder

3.7.1. Riktlinjer

I bilagan till beslut nr 1031/2000/EG om inrättande av programmet Ungdom definieras de särskilda målen för delprogram 4 på följande sätt:

"Eftersom ett flexibelt och kreativt synsätt är en förutsättning för samarbete mellan sektorerna, kan (...) gemenskapsstöd [erhållas] för verksamhet som skall bedrivas tillsammans med andra gemenskapsinitiativ som rör kunskapens Europa, särskilt gemenskapsprogram på utbildningsområdet.

(...) Dessa projekt skall omfatta en rad insatser från ett antal olika sektorer, bland annat ungdomssektorn. Deras finansiering kan kompletteras med stöd från ett antal olika gemenskapsprogram och kan genomföras med hjälp av framställningar om gemensamma projekt.

Lämpliga åtgärder kan vidtas för att främja kontakt och samverkan på regional och lokal nivå mellan dem som deltar i detta program och i utbildningsprogram. I detta sammanhang kan stöd ges till verksamheter som syftar till att öka medvetenheten om vilka möjligheter gemenskapen erbjuder ungdomar."

Eftersom den rättsliga grunden är något generell och abstrakt, har kommissionen hittills valt att genomföra gemensamma åtgärder med hjälp av inbjudningar att lämna projektförslag.

3.7.2. Genomförande

a) Allmän bedömning

De gemensamma åtgärderna genomförs huvudsakligen efter inbjudningar att lämna projektförslag inom de tre programmen Sokrates, Leonardo da Vinci och Ungdom. Den första inbjudan offentliggjordes 2001. Det finns därför i dagsläget endast mycket få projekt som kommissionen skulle kunna utvärdera. Sex projekt valdes ut 2001 och formaliserades i mars 2002. Tre av dessa projekt gäller ämnet "Byggandet av kompetensbroar: ett system för att överföra och samla studiemeriter inom det livslånga lärandet", två gäller "Studie- och yrkesvägledning", och ett projekt gäller "Utbildningscentrum för många ändamål och e-lärande". Under 2002 godkändes femton projekt, varav fjorton formaliserades och beviljades anslag i mars 2003. Tre av dessa projekt syftade till en fördjupning på lokal nivå av ämnet studie- och yrkesvägledning (ämne: "Lokala vägledningsnätverk"), sex projekt gällde ämnet "Social integrering av målgrupper", och fem projekt avsåg "Ungdomars aktiva medborgarskap". För 2003 valdes sexton projekt ut i juli månad, och de kommer att formaliseras före årets utgång. Dessa projekt bygger vidare på ämnet "Ungdomars aktiva medborgarskap", och dessutom införs ämnena "Integrering av människor med funktionshinder" och "Värdesättande av icke-formellt och informellt lärande".

Eftersom 2002 års projekt nyligen har inletts, finns det i dag endast sex projekt som skulle kunna göras till föremål för en grundlig och kvalificerad utvärdering. Den kritiska massan av projekt har alltså ännu inte nåtts, och det är därför för tidigt att uttala sig om projektens resultat.

Man kan emellertid redan nu sammanfatta erfarenheterna av de gemensamma åtgärderna på det organisatoriska planet. Detta nya delprogram hade inledningsvis vissa svårigheter, men det har förtjänsten att ha tvingat fram en ökad öppning gentemot andra program, en diskussion om gemensamma ämnen samt samarbete och samordning. På det administrativa och finansiella planet har gemensamma regler och förfaranden samt standardiserade avtalsförlagor utarbetats, trots svårigheterna med harmonisering.

Slutligen har de gemensamma åtgärderna inneburit en möjlighet för kommissionen att prova ett nytt system för övervakning av projekt. Även om projekten administreras av avdelningar som har ledningsansvar för ämnet i fråga, har för första gången kontaktpersoner från andra avdelningar deltagit i den tematiska projektövervakningen. Denna nya metod har utan tvekan bidragit till öppnare och mer nyskapande projekt och till att det skapats nätverk mellan projektledare.

b) Operativa verktyg

Efter de första tre årens genomförande av de gemensamma åtgärderna står det klart att de administrativa och finansiella förfaranden som antagits är tungrodda och komplicerade. Detta problem gäller framför allt beslutsprocessen. En gemensam kommittégrupp för de gemensamma åtgärderna, bestående av 18 företrädare för de tre programmen, har inrättats men inte givits några beslutsbefogenheter. Den gemensamma kommittégruppen möts en eller två gånger om året men utfärdar bara riktlinjer. Programkommittéerna (för Ungdom, Leonardo och Sokrates) bör höras genom skriftligt eller muntligt förfarande, och Europaparlamentet bör utöva sin rätt till insyn, så att ett beslut kan fattas om delprogram 4.

3.7.3. Analys av effektivitet och ändamålsenlighet

Enligt den gemensamma kommittégruppen är de mål som gäller för de gemensamma åtgärderna relevanta och svarar mot ett verkligt behov. Stora pilotprojekt av försökstyp kan göra det möjligt att nå dessa ambitiösa mål. Man måste emellertid fråga sig om man kan begränsa sig till dessa stora projekt eller om det skulle vara lämpligare, framför allt för att få ungdomssektorn att delta, att tillåta finansiering av mindre projekt inom ramen för de gemensamma åtgärderna. Detta skulle också kunna möjliggöra en ökning av det sammanlagda antalet delfinansierade projekt.

I sin nuvarande utformning verkar de gemensamma åtgärderna något för stelbenta. Urvalskriterierna är relativt strikta och lämnar litet utrymme för projekt av mycket hög kvalitet vars enda brist ibland är att de inte helt och hållet uppfyller kriteriet om sektorsöverskridande samarbete mellan utbildnings-, yrkesutbildnings- och ungdomssektorerna. Erfarenheten visar också att de som ansöker om projekt gällande gemensamma åtgärder ofta på ett något onaturligt sätt försöker visa att det finns ett samarbete mellan de tre sektorerna. Det skulle alltså kunna vara bättre att begränsa sig till partnerskap mellan två sektorer och att ställa högre krav när det gäller kriterierna för innovation, metod och effekt.

Ett annat alternativ som föreslås går ut på att ge projektledarna större frihet när det gäller det ämne som skall behandlas i ett projekt inom ramen för gemensamma åtgärder. Flera medlemmar av den gemensamma kommittégruppen vill att ett helt öppet ämne skall införas, så att projektledarna kan förverkliga sina idéer under förutsättning att de bidrar till att målen nås.

Större ansträngningar bör göras för att höja värdet av de gemensamma åtgärderna och göra dem väl synliga vid sidan av de stora programmen.

Slutligen infinner sig frågan om huruvida inbjudningar att lämna projektförslag är det lämpligaste verktyget för genomförande av de gemensamma åtgärderna. I detta skede är det för tidigt att ge ett definitivt svar på den frågan. Det förefaller dock lämpligt att komplettera den metoden med åtgärder av annat slag, t.ex. undersökningar, partnerskap på olika nivåer, verksamhet för spridning av god praxis eller medvetandegörande samt kommunikation.

3.7.4. Slutsatser om delprogram 4 - Gemensamma åtgärder

Genomförandet av delprogram 4 var inledningsvis förknippat med vissa svårigheter. I dag kan följande huvudsakliga rekommendationer lämnas:

- De förfaranden som tillämpas i samband med gemensamma åtgärder bör förenklas.

- Uppdraget för den gemensamma kommittégruppen bör preciseras, och gruppen bör ges beslutsbefogenheter.

- Urvalskriterierna för gemensamma åtgärder bör göras mer anpassningsbara, så att de blir ett flexibelt verktyg för finansiering av all verksamhet som förmodas bidra till att målen för de gemensamma åtgärderna kan nås.

- En strategi för kommunikation, information och tillvaratagande av resultat bör utarbetas, så att de gemensamma åtgärderna blir väl synliga.

- Den befintliga webbplatsen och översikten över finansierade projekt skulle kunna förbättras.

3.8. Delprogram 5

3.8.1. Riktlinjer

Målen för delprogrammet definieras i bilagan till beslut nr 1031/2000/EG om inrättande av programmet Ungdom. Det handlar huvudsakligen om

- utbildning och samarbete för aktörer inom ungdomspolitiken,

- information till och forskning om ungdomar,

- information om och synlighet hos åtgärderna.

3.8.2. Genomförande

a) Allmän bedömning

Inom delprogram 5 ges deltagarna och de nationella programkontoren en rad möjligheter till utbildning och samarbete, med syftet att bistå vid utformningen av annan programverksamhet och att stärka den europeiska ungdomspolitiken.

De utvärderare som vid sidan av ungdomsledarna under 2003 deltog i studien av effekterna och vid utvärderingsseminariet för delprogram 5 anser att verksamheten bidrar till att förbättra ungdomarnas tillgång till övriga delprogram, genom att särskilt ungdomsledarnas kompetens utvecklas, partnerskap och nätverk upprättas eller får stöd och deltagarnas självförtroende och motivation stärks. Delprogrammet betraktas som mycket värdefullt för ungdomarna, eftersom det ger dem möjlighet att få bättre information om prioriteringarna för programmet Ungdom.

I många länder är delprogram 5 grundläggande för utvecklingen av den nationella ungdomspolitikens internationella dimension och påverkar direkt kvaliteten på deras nationella arbete på området. Genom att fungera som gränssnitt mellan den lokala/regionala och den europeiska nivån tillför delprogram 5 nya inslag i arbetet för ungdomarna, samtidigt som det har en avsevärd potentiell multiplikatoreffekt.

Alla är alltså överens om att detta delprogram tydligt bidrar till ökad tolerans och kulturell mångfald, medan däremot dess effekt på integrationen anses som visserligen konkret men ännu otillräcklig. Större insatser måste göras, framför allt för mycket missgynnade ungdomar och ungdomar i landsbygdsområden och avlägsna områden.

Som komplement till de möjligheter som erbjuds inom delprogram 5 offentliggörs, såsom framgår av handledningen, varje år en inbjudan att lämna förslag till storskaliga projekt inom delprogram 5. Syftet är att ge deltagarna möjlighet att arbeta med de huvudsakliga prioriteringarna för programmet, t.ex. integrationen och kampen mot rasism, i längre utbildnings-, samarbets- eller informationsprojekt. Resultaten av dessa storskaliga projekt har givit upphov till positiva reaktioner. Vad som framför allt måste förbättras när det gäller dessa projekt och delprogrammet i allmänhet är synligheten och spridningen av god praxis.

b) Operativa verktyg

Enligt utvärderarna är delprogram 5 effektivt i förhållande till de mål som ställts upp, särskilt när det gäller utbildning, nätverk, motivation och ungdomarnas benägenhet att ta ansvar.

Delprogram 5 omfattar tre olika delar - samarbete med programländerna, samarbete med tredje land, samarbets- och utbildningsplaner vid det nationella programkontoret - och nio verksamhetstyper samt stödåtgärder, och det är därmed ett av de mest komplexa delprogrammen inom programmet Ungdom. Denna komplexitet betraktas både som produktiv, i och med att den bidrar till att stimulera projekten, och stelbent, i och med att den begränsar handlingsutrymmet i samband med genomförandet.

Även om deltagarna anser att det är enklare att genomföra verksamhet med kortare varaktighet (mellan några dagar och några veckor) inom delprogram 5, framhåller de vikten av att även ha möjlighet till verksamhet med längre varaktighet, upp till ett år, för att kunna inleda och stödja projekt och nätverk på utbildningsområdet.

Utvärderarna uppger att delprogram 5, som främst syftar till att stödja delprogram 1 och 2, även bör utnyttjas för delprogram 3. De påpekar att man i högre grad bör inrikta sig på en kvantitativ utvärdering av uppföljningsprojekten inom delprogram 5.

Programländerna välkomnar ofta åtgärder för att decentralisera verksamheten till nationell nivå. Flera av dem betonar att decentralisering leder till ökad öppenhet och närhet. För ungdomar med sämre möjligheter, särskilt de som bor i avlägsna landsbygdsområden, är det faktiskt av avgörande betydelse att ha tillgång till kontaktpersoner i den egna regionen.

Införandet av systemet med schablonbelopp för huvuddelen av verksamheten inom delprogram 5 får godkänt av samtliga deltagare, som nu möter mindre svårigheter när det gäller att uppskatta kostnaden och ställa upp en budget för projekten. I och med det nya systemet får deltagarna möjlighet att i högre grad koncentrera sig på innehållet. Ett antal deltagare har dock begärt ersättning för samtliga resekostnader, särskilt när projekten omfattar tredje land och ett stort antal deltagare från kandidatländerna.

3.8.3. Analys av effektivitet och ändamålsenlighet

Mellan 2000 och 2002 frigjordes 32,3 miljoner euro för finansiering av projekt inom delprogram 5.1. De 4 031 projekt som finansierades omfattade sammanlagt 91 610 deltagare - ungdomsledare, ungdomar och företrädare för icke-statliga organisationer.

Av de 174 ansökningar som följde av de tre inbjudningarna att lämna förslag till storskaliga projekt för samarbete, utbildning och information valdes 34 ut och genomfördes.

Utbildning, kvalitet, nätverk, innovation, tillgänglighet

Tillgänglighet, utbildning, kvalitet, nätverk och innovation beskrivs som faktorer som i hög grad hänger samman.

Genom utbildningsdelen av delprogram 5 kan deltagarna inleda en process av kvalitativ personlig utveckling. De får möjlighet att skaffa sig kompetens och färdigheter på internationell nivå inom ungdomssektorn, särskilt i fråga om tolerans, integration och deltagande. I flera länder utgör programmet Ungdom en av de få utbildningsmöjligheterna för ungdomsledare. Systemet med "peer education" anses som en väsentlig del av utbildningen inom programmet.

Efter utbildningen har ungdomsledarna lärt sig att skapa nätverk och bidra till och stödja dem; dessa nätverk ger i sin tur möjlighet till ett kontinuerligt utbyte av erfarenheter, innovationer och skapande av nya projekt. Ett effektivt nätverksbyggande betraktas som oundgängligt för att kunna ge en innovation konkret form. En ökad och mer effektiv användning av IT, offentliggörande av projekten med bästa praxis och skapande av webbplatser ses som möjliga sätt att komma till rätta med kommunikationssvårigheterna på innovationsområdet.

Den funktion som delprogram 5 har är mycket uppskattad: det ger tillträde till programmet Ungdom, och det är öppet för alla ungdomar. Verksamhetens stora bredd uppfattas som genomtänkt; den gör det möjligt att förbereda projekt inom delprogram 1-3 och att förbättra projektens kvalitet. Tidigare deltagare i projekt inom ramen för delprogram 1-3 återkommer ofta till delprogram 5 och breddar på så sätt sin erfarenhet.

Medan bidraget från utbildningsåtgärderna inom delprogram 5 till övriga delprogram erkänns av nästan alla, beklagar man i vissa rapporter att det praktiskt taget inte görs någon kvantitativ utvärdering av uppföljningsprojekten inom delprogram 5 i form av ungdomsutbyten eller volontärtjänstprojekt.

Effekter på ungdomar

Effekten av delprogram 5 på ungdomarnas personliga utveckling har varit föremål för omfattande diskussion och utvärdering. Genom delprogrammet får ungdomarna hjälp att utveckla sin kreativitet och sin initiativförmåga och att skaffa sig de färdigheter och det självförtroende som krävs för att kunna starta projekt och ta ekonomiskt ansvar för dem. Det sägs om delprogram 5 att det är en källa till motivation, att det bidrar till ökade språkkunskaper och förbättrad kommunikationsförmåga, att det gör det möjligt att skaffa kompetens i fråga om gruppdynamik och konflikthantering och att det bidrar till att utveckla ett europeiskt medvetande.

Ungdomarnas medverkan vid planering, förberedelse och genomförande av projekt är väsentlig, för den ger ungdomarna en känsla av att äga sitt projekt. Utbildning och "peer education" anses också ha stor betydelse i detta avseende.

Effekter på ungdomsledare, ungdomsorganisationer och lokala samhällen

Delprogrammet har en avsevärd effekt på ungdomsledarna när det gäller kvalitetsmedvetande och kunskap, något som prioriteras inom programmet Ungdom. Behörighetsbestämmelser leder till en större professionalism. Eftersom ungdomsarbetet skiljer sig mycket mellan länderna ses utarbetandet av en internationell standard som betydelsefullt för att kvalitetsförbättringen skall kunna fortsätta.

Utöver utvecklingen av färdigheter med anknytning till de övergripande prioriteringarna för programmet, är delprogram 5 särskilt effektivt när det gäller att förbättra ungdomsledarnas praktiska färdigheter (t.ex. skapande av sammanhållning, kunskap om olika pedagogiska grepp, arbetsmetoder och presentationsteknik). Enligt de synpunkter som inkommit bidrar delprogram 5 till att motivera ungdomsledarna och hjälper dem att till fullo inse betydelsen av sitt arbete. På internationell nivå konstateras det att delprogram 5 skapar en sund konkurrens mellan jämlikar.

Vad organisationerna beträffar kan man framhålla den viktiga roll som delprogram 5 spelar när det gäller att upprätta nya partnerskap och utvidga befintliga. Bilaterala förbindelser blir tri- eller multilaterala, partnerskapen blir mer balanserade och i mindre utsträckning dominerade av en enda organisation, och ofta lever de vidare utanför programmet. För många organisationer införs genom delprogram 5 för första gången idén om "nätverkstänkande" i ungdomsarbetet. För små organisationer är det viktigt att vidga sitt kontaktnät.

Delprogram 5 bidrar till att ge ungdomsorganisationerna en ökad professionalism och stimulerar till jämförelser mellan organisationer, inte bara med avseende på olikheter i fråga om nationalitet eller kultur, utan även med avseende på organisationstyp och arbetssätt. Programmet Ungdom och delprogram 5 ger "kontinuitet, synlighet och struktur åt det gränsöverskridande samarbetet, och bidrar till att ge det en gräsrotsdimension".

Effekten av delprogram 5 för de lokala samhällena märks på flera nivåer:

- Ungdomsorganisationer - kommuner: "Upprättandet av närmare kontakter med kommunanställda skulle kunna främja bildandet av klubbar och organisationer och få en större följdverkan i politiskt och ekonomiskt hänseende." Deltagande grupper och organisationer stärker ofta sitt samarbete med lokala myndigheter, stabiliserar sina förbindelser med kommunala ungdomsavdelningar och inriktar sig i högre grad på internationell verksamhet.

- Organisationer som deltar kan motivera ungdomsorganisationer på samma ort att själva engagera sig internationellt.

Effekter på politik, lagstiftning och institutioner

Effekterna av delprogram 5 på den nationella, regionala och lokala politiken beskrivs i allmänna ordalag, men det finns få exempel på konkreta effekter. Alla är dock överens om att denna politik och den europeiska politiken bör komplettera varandra.

I vissa fall tycks den europeiska ungdomspolitiken ersätta den nationella, regionala och lokala politiken. Det är i kommunerna som den största effekten märkts (se ovan). Kommuners och lokalpolitikers engagemang har visat sig fruktbart och bidrar till en större öppenhet för internationell verksamhet. Härigenom kan fördomar och rasism övervinnas på lokal nivå.

3.8.4. Slutsatser om delprogram 5

När det gäller delprogrammets framtid betonar utvärderarna behovet av att fortsätta utveckla ungdomspolitiken i Europa i enlighet med målsättningarna i vitboken och att skapa nätverk för samarbete på europeisk/nationell/regional/lokal nivå, eller att förstärka dem, särskilt på lokal nivå, för att enklare nå ungdomar med sämre möjligheter.

Ungdomspolitik - prioriteringar

- I vissa fall tycks den europeiska ungdomspolitiken ersätta den nationella, regionala och lokala politiken. Alla är överens om att de olika synsätten bör komplettera varandra.

- Införande av internationella standarder skulle kunna bidra till en kontinuerlig förbättring av ungdomsarbetets kvalitet.

- Det bör vara möjligt att inom ramen för programmet finansiera forskningsprojekt med ungdomsanknytning, inte bara inom själva programmet Ungdom, utan även utanför detta.

- Delprogrammets effekter när det gäller att integrera ungdomar med sämre möjligheter bör förstärkas ytterligare.

Delprogrammets aktuella struktur

- Delprogrammets komplexitet uppfattas på samma gång som produktiv och stelbent, eftersom den begränsar handlingsutrymmet i samband med genomförandet.

- En del av verksamheten inom delprogram 5 bör ingå vid utformningen av projekt inte bara inom delprogram 1 och 2, utan även inom delprogram 3.

Urvalsprocess, beslutsprocess, reaktioner och uppföljning

- Ungdomsledarna skulle vilja vara mer delaktiga i urvalsprocessen och få bättre information om de olika stegen i beslutsprocessen.

- Deltagarna skulle vilja få tydligare skriftliga motiveringar när projektansökningar avslås, så att de kan förbättra sina framtida ansökningar. När ett projekt avslutas skulle de vilja ha feedback på arbetets kvalitet.

- Den kvantitativa utvärderingen av projekt inom delprogram 1, 2 och 3, som tillkommit tack vare ett projekt inom delprogram 5, bör förstärkas.

Synlighet - nätverksarbete - överförbarhet

- Förbättrad spridning av god praxis genom ett bredare offentliggörande av berörda projekt på olika webbplatser och utnyttjande av hela det berörda nätverkets potential (nationella programkontor, regionala center, SALTO, Europarådet).

- En ökad decentralisering i programländerna skulle kunna ge större öppenhet och närhet, vilket särskilt skulle främja integreringen av ungdomar i avlägsna områden och, mer allmänt, ungdomar med sämre möjligheter.

3.9. Verksamhet med tredje land

3.9.1. Riktlinjer

Kommissionen och programkommittén för programmet Ungdom har definierat fyra prioriterade geografiska områden för samarbetet med tredje land: med första prioritet, de länder som gränsar till det utvidgade EU, dvs. Medelhavsområdet (Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Libanon, Jordanien, Syrien, Israel, Västbanken och Gaza, Turkiet, Cypern och Malta), Sydeuropa (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Serbien och Montenegro) och Oberoende staters samfund (Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien, Ryssland, Ukraina) och, med andra prioritet, Latinamerika (Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Costa Rica, Kuba, Ecuador, Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, Paraguay, Peru, El Salvador, Uruguay, Venezuela).

Samarbetet med tredje land inom ramen för programmet Ungdom syftar till att främja fred, dialog, tolerans och solidaritet ungdomar emellan. Övriga huvudmål är att skapa stabila och varaktiga partnerskap och att åstadkomma ett utbyte av kunskap och färdigheter när det gäller ungdomsarbete mellan statliga och icke-statliga strukturer i EU och tredje land. Verksamhet som innefattar tredje land bör ge deltagarna möjlighet att få en bättre förståelse för varandras situation och kultur och stämma till eftertanke om deras respektive identitet. Verksamheten avses också bidra till volontärsektorns och det civila samhällets utveckling i partnerländerna och möjliggöra för partnerna i tredje land att skaffa sig erfarenhet av icke-formell utbildning samt bidra till ungdomsarbetets och ungdomsorganisationernas utveckling i dessa länder.

Programmet Euro-Med Ungdom har följande allmänna mål: att förbättra den ömsesidiga kunskapen och förståelsen samt dialogen mellan ungdomar i Medelhavsområdet och EU och att främja ungdomars, särskilt unga kvinnors, aktiva medborgarskap i de lokala samhällena samt de icke-statliga ungdomsorganisationernas bidrag till samhällslivet i landet. De särskilda målen är att främja ungdomars möjligheter till informellt interkulturellt lärande liksom ungdomsledares och ungdomsansvarigas utbildningsmöjligheter, att utbyta erfarenheter och god praxis, att främja utveckling av strukturer utan vinstsyfte, att främja det civila samhällets demokratisering, att informera icke-statliga ungdomsorganisationer, att öka den ömsesidiga förståelsen mellan de 27 partnerländerna i Europa och Medelhavsområdet och att förbättra bilden av varandra samt att uppmuntra de icke-statliga partnerorganisationerna i Medelhavsområdet att delta i gränsöverskridande nätverk.

Programmet Euro-Med Ungdom rör framför allt tre delar av programmet Ungdom: delprogram 1 (ungdomsutbyte), delprogram 2 (volontärtjänst) och delprogram 5 (stödinsatser).

3.9.2. Genomförande

a) Allmän bedömning

I genomsnitt har omkring 8 % av den årliga budgeten för programmet Ungdom gått till finansiering av samarbetet mellan de 30 programländerna och 42 tredje länder. Medel från Medaprogrammet har i betydande utsträckning kompletterat den del av budgeten för programmet Ungdom som avsatts för Euro-Med Ungdom.

Programavsnittet "samarbete med tredje land" har varit mycket efterfrågat i förhållande till de tillgängliga medlen. I genomsnitt har omkring 55 % av alla projektansökningar godkänts, vilket är en lägre andel än vad som noterats i programländerna.

Verksamhetens europeiska mervärde utgörs av dess bidrag till en europeisk utrikespolitik och främjandet av en positiv bild av Europa i världen. Vidare bidrar programmet till erkännandet av ett Europa grundat på demokrati och solidaritet, skapandet av en europeisk identitet och öppnandet av samarbete med länder som inte nödvändigtvis ingått bilaterala avtal med samtliga medlemsstater.

b) Operativa verktyg

Programmet genomförs nästan uteslutande genom mikroprojekt. Även om denna metod är tungrodd och kräver mycket personal, har den återigen visat sig vara den bästa när det gäller att garantera närheten till medborgaren och tillgängligheten för lokala organisationer och grupper, vilka är karakteristiska för ungdomssektorn. Storskaliga, fleråriga, interaktiva projekt, såsom youthNET och Balkan Youth Project, har bidragit till att förbättra synligheten och tillgängligheten för tredje land och har givit upphov till partnerskap och nätverk. Dessa projekt är värdefulla, men de bör inte ersätta mikroprojekten.

Med hänsyn till det stora antalet mindre avtal har administrationen gradvis decentraliserats till de nationella programkontoren. Fördelarna med denna metod är att den medger en större närhet till användarna och, i princip, innebär att urvals- och avtalsprocessen går snabbare, dock till priset av att enhetligheten går förlorad i de yttre förbindelserna. En annan nackdel med denna administrationsmetod är fragmenteringen i budgethänseende, som ger upphov till motsägelsefulla situationer när det gäller marknadsföringen och förmågan att tillgodose efterfrågan. Å andra sidan räknar man med en förbättring av marknadsföringen och synligheten tack vare de nationella programkontorens insatser. Dessutom medför decentraliseringen gradvis en mer aktiv medverkan från de programländer som bara hade ett fåtal, eller inga, projekt med tredje land så länge budgeten fördelades centralt.

Viss verksamhet (projekt som föreslås av europeiska icke-statliga organisationer och av organisationer i södra Medelhavsområdet) administreras fortfarande centralt (av kommissionen), men man har ännu inte helt kommit till rätta med förseningarna i fråga om genomförandet.

Vad projektadministrationen beträffar är det endast organisationer i partnerländerna i Medelhavsområdet som kan fungera som ledare och projektsamordnare inom Euro-Med Ungdom, medan organisationerna i övriga tredje länder måste gå via sina europeiska partner.

Kunnande och arbetsverktyg har sammanställts av två resurscenter vid de nationella programkontoren (Resurscentret för sydöstra Europa och Euro-Med). Dessa resurscenter har visat sig vara värdefulla när det gäller att främja information, synlighet och tillgång till programmet i tredje land.

Den nuvarande metoden för tilldelning av bidrag - schablonbelopp - har visat sig mer användarvänlig än finansiering med en viss procentsats av den faktiska kostnaden. Den är emellertid mindre flexibel och tillåter ingen anpassning till de specifika förhållandena i de berörda tredje länderna. Dessutom är det svårt att beräkna de slutgiltiga utbetalningarna, främst på grund av att olika procentsatser tillämpas i de olika länderna och att både schablonbelopp och finansiering på grundval av den faktiska kostnaden tillämpas inom ett och samma projekt.

Vad verktyg och kriterier beträffar har det konstaterats att vissa av de gällande kriterierna inte helt och hållet svarar mot ungdomarnas/organisationernas behov. Många grupper och organisationer har t.ex. ansett att kravet på att utbytet skall vara multilateralt (minst fyra partner, eller till och med fem i kandidatländernas fall) är för hårt. Den övre åldersgränsen utgör ibland ett hinder för deltagande från ungdomar i vissa tredje länder. Kravet på att arbeta tillsammans med partner i samma geografiska område har upplevts som alltför begränsande av både de nationella programkontoren, organisationerna och ungdomarna. En blandning av olika regioner i samma projekt har därför rekommenderats.

3.9.3. Analys av effektivitet och ändamålsenlighet

Mellan 2000 och 2002 frigjordes sammanlagt 18,6 miljoner euro för samarbetet med tredje land. Detta anslag kom från budgeten för Ungdom (13,7 miljoner euro) respektive Meda (4,9 miljoner euro). 41 % av medlen gick till samarbetet med Medelhavsområdet, 34 % till de angränsande områdena i sydöstra Europa (sydöstra Europa 14 %, OSS 20 %) och 25 % till Latinamerika. Omkring 18 000 ungdomar, ungdomsledare och företrädare för icke-statliga organisationer deltog i något av de 850 projekten. Ungefär lika många deltagare kom från programländerna (53 %) och från tredje land (47 %).

Under 2001 och 2002 togs mer medel i anspråk än vad som ursprungligen anslogs vid årets början till verksamhet med tredje land, vilket berodde på det goda resultatet i form av de högkvalitativa projekt som föreslogs och godkändes.

Effekter på ungdomar

De konkreta resultaten har hittills haft avsevärda effekter på ungdomar i form av interkulturellt lärande, personlig utveckling och aktivt deltagande i samhällslivet. Verksamheten har åstadkommit en ökad ömsesidig förståelse mellan europeiska och icke-europeiska ungdomar. Den har bidragit till erkännandet av ett Europa grundat på solidaritet och stöd, särskilt i konfliktdrabbade områden.

Ungdomsutbytet har visat sig vara särskilt effektivt när det gäller att främja interkulturell förståelse och känslan av europeisk tillhörighet inom en större målgrupp, tack vare effekterna på de mottagande lokala samhällena. Europeisk volontärtjänst har å sin sida haft en större effekt på deltagarnas personliga utveckling.

Effekter på ungdomsledare, organisationer och lokala samhällen

Verksamheten har även, främst genom stödinsatserna, på ett betydande sätt bidragit till att det skapats nätverk mellan ungdomsledare och ungdomsorganisationer/ungdomsstrukturer och till att dessas kapacitet stärkts. Organisationerna har dragit nytta av erfarenhetsutbytet och skapandet av nya kontakter, som ofta lett till varaktiga partnerskap med sikte på framtida samarbete.

Eftersom organisationerna i tredje land måste gå via en europeisk partner när en bidragsansökan skall lämnas in (utom när det gäller Euro-Med Ungdom), har dock deltagarna från dessa länder inte till fullo kunnat ta del av de potentiella effekterna av verksamheten, eftersom samarbetet inte har varit helt jämlikt.

Verksamheten har bidragit till ett medvetandegörande på lokal nivå om värdet av icke-formell utbildning och interkulturellt lärande. Den har lett till en ökad ömsesidig kunskap om inhemska kulturer och därigenom bidragit till kampen mot kulturella fördomar. Den har också haft effekt på välgörenhetssektorns och det civila samhällets utveckling i programländerna och tredje land.

En rad olikheter har framkommit i fråga om programmets genomförande i olika områden. Sydöstra Europa och Medelhavsområdet har haft stora svårigheter med att genomföra delprogram 2 (Europeisk volontärtjänst), på grund av att det saknas traditioner på området eller att volontärtjänst av historiska skäl ger negativa associationer. Latinamerika är fortfarande det område där det är lättast att upprätta kontakter och genomföra projekt. Detta område kommer därmed på andra plats, efter Medelhavsområdet, när det gäller verksamhetens omfattning. Latinamerika har utgjort en populär destination för mottagande projekt, medan projekten med sydöstra Europa och OSS oftast ägde rum i programlandet, på grund av vissa svårigheter med administrativa förfaranden och visumansökningar, logistik, banköverföringar osv.

Utöver de ovannämnda effekterna i alla områden, har programmet för ungdomsverksamhet i Europa-Medelhavsområdet nått andra betydande resultat: inrättandet av nationella strukturer i länderna i södra Medelhavsområdet, som avsevärt har bidragit till synligheten och tillgängligheten; bidraget från budgeten för Meda har möjliggjort en ökning av antalet genomförda projekt och en förbättring av projektens kvalitet och dessutom inneburit att organisationer och grupper i partnerländerna i Medelhavsområdet har kunnat ansöka. En särskild utbildningsstrategi har genomförts av SALTO Euro-Med, varigenom projektens kvalitet har kunnat förbättras och nya partnerskap upprättas.

I övriga områden har programmets synlighet uppfattats som relativt liten. Organisationerna har haft vissa svårigheter med att få tillgång till programmet. Inrättandet av resurscentret för sydöstra Europa 2002 innebar dock att situationen kunde förbättras i länderna på västra Balkan.

Effekter på politik, lagstiftning och institutioner

Den kompletterande finansieringen av Euro-Med Ungdom från Medaprogrammet har inneburit att de olika ministerierna har kunnat utse nationella samordnare i partnerländerna i Medelhavsområdet. Tack vare medverkan från myndigheternas sida har programmet fått politisk betydelse och större synlighet och det har därmed haft en mer direkt inverkan på de nationella systemen och ungdomspolitiken. Man kan dock göra två invändningar mot detta system: den ökade kontrollen av programmet från regeringshåll och de intressekonflikter som ibland förekommer mellan den nationella politiken och programmets filosofi.

I övriga tredje länder är de nationella myndigheterna inte på något sätt inblandade i programmet, vilket utgör en stor svaghet eftersom det innebär att programmet inte får någon politisk eller strukturell inverkan. Detta skadar programmets varaktighet och leder till en avsaknad av politiskt stöd och medfinansiering, dålig synlighet och avsaknad av stöd vid genomförandet av verksamheten (förenklade visumansökningar, partnerskap osv.).

Beviljandet av visum och uppehållstillstånd utgör fortfarande ett stort hinder för samarbetet med tredje land. Den framtida utvecklingen är avhängig av om detta problem kan lösas.

3.9.4. Slutsatser om verksamheten med tredje land

Värdet av ungdomssamarbetet med tredje land har bekräftats av alla berörda parter. Samarbetet har också inneburit att EU:s band till och samarbete med sina grannar i sydöst och länderna i Latinamerika har kunnat stärkas, vilket har bidragit till att skapa konstruktiva och dynamiska förbindelser med dessa länder.

Det har bekräftats att de mål som ställts upp har högsta relevans. Man bör gå vidare på den inslagna vägen. Den gällande rättsliga grunden innehåller emellertid inte tillräckliga hänvisningar till de allmänna och särskilda målen för samarbetet med tredje land.

- Ytterligare insatser bör göras för att förbättra verksamhetens synlighet och tillgängligheten för organisationer i tredje land.

- Spridningen av resultat och information till lokala organisationer bör bli mer effektiv.

- Programmet för ungdomsverksamhet i Europa-Medelhavsområdet bör tjäna som modell för Balkan och OSS, genom att det inrättas underprogram som finansieras med kompletterande externa budgetposter och genom att det skapas nationella samordningsstrukturer. I överensstämmelse med rekommendationen om fler resurscenter inrättades ett center i september/oktober 2003.

- Organisationerna i tredje land bör förstärkas, och deras aktiva deltagande i programmet bör främjas genom att de ges möjlighet att själva lämna in ansökningar och bli ledande partner i projekten.

Det bör dock betonas att det framtida samarbetet med tredje land i hög grad kommer att vara avhängigt av de framsteg som görs när det gäller visum och uppehållstillstånd, något som fortfarande utgör ett stort hinder för ungdomars rörlighet.

- Det har kraftigt rekommenderats att en kampanj för medvetandegörande inleds vid berörda ambassader och konsulat och att ett fortsatt stöd ges i form av rekommendationsbrev med en översiktlig beskrivning av programmets icke-formella utbildningsaspekter.

Verksamhetens geografiska omfattning bör diskuteras. Det råder ingen enighet om att Latinamerika är att föredra framför de afrikanska eller asiatiska länderna. Ungdomarna och organisationerna har, liksom företrädarna för vissa medlemsstater, vittnat om ett stort intresse för att inleda samarbete med andra områden, som i lika hög grad anses kunna ge ungdomar möjlighet att utveckla den ömsesidiga förståelsen och solidariteten.

- En större geografisk täckning har alltså rekommenderats.

- Bilaterala utbyten rekommenderas visserligen i utvärderingarna, men de bör inte ersätta de multilaterala utbytena om verksamhetens europeiska mervärde skall kunna bibehållas. Bilaterala utbyten skulle dock kunna godkännas under vissa omständigheter, t.ex. för små, nya organisationer eller i länder med två eller fler etniska grupper.

Vad gäller de administrativa och finansiella förfarandena har de visat sig relativt ändamålsenliga och bör bibehållas, dock med vissa smärre anpassningar med hänsyn till förhållandena i tredje land:

- Resekostnaderna för deltagare från tredje land bör ersättas till 100 %.

- Dagens system med mikroprojekt skulle kunna kompletteras med ett mer långsiktigt tillvägagångssätt. Man skulle kunna finansiera större, fleråriga projekt, som skulle kunna bidra till en ökad synlighet och möjliggöra planering på längre sikt.

Avslutningsvis kan det noteras att uttrycket "tredje land" återigen har ifrågasatts, eftersom det ger associationer till "tredje världen".

- Det har alltså rekommenderats att terminologin ses över. Uttryck som "internationellt samarbete" eller "samarbete med partnerländer" har ansetts som lämpligare, eftersom de ger mer positiva associationer.

4. Allmän utvärdering av programmet

Programmet Ungdom, som är föremål för denna utvärdering, är ett program vars genomförande nått marschfart, och även om utvärderingen gjorts ett år före den tidpunkt som anges i den rättsliga grunden, ger den en allmän bild av resultaten i fråga om administration, behållning och effekter.

I denna utvärdering återges resultaten av programländernas studier av effekterna, vissa externa utvärderingar och olika specifika seminarier. De olika resultaten är samstämmiga och gör det möjligt att lägga fram förslag till förbättringar av programmet.

Programmet Ungdom får, efter snart fyra års genomförande, generellt sett positiva omdömen. De mål som ställts upp för programmet kommer med största sannolikhet att nås om man fortsätter på den inslagna vägen: ungdomars aktiva bidrag till den europeiska integrationen genom deltagande i gränsöverskridande utbyten, solidarisk ungdomsverksamhet, initiativprojekt, förstärkt samarbete.

Programmets i hög grad decentraliserade genomförande präglas också av samförstånd, i enlighet med kommissionens önskemål, mellan de olika aktörerna.

Ett antal av rekommendationerna nedan har lagts fram till följd av denna utvärdering, för att ytterligare förbättra programmets genomförande och därmed i största möjliga utsträckning nå målen.

De olika delprogrammen har sin egen dynamik, som skapar förväntningar. En del synpunkter gäller inte själva programmet utan dess omgivning; detta gäller t.ex. svårigheterna med att få visum för ungdomar från tredje land och erkännande av de erfarenheter som gjorts inom ramen för programmet, frågor som i hög grad är beroende av att det antas lagstiftning på andra områden.

Paradoxalt nog är vissa av de svagheter som framkommit vid utvärderingen också tecken på programmets framgång, eftersom de tydligt visar att deltagarna har nya förväntningar eller nya krav.

När det gäller deltagandet i programmet kan man konstatera att 52 % av deltagarna mellan 2000 och 2003 var flickor och 48 % pojkar. I stort sett samma jämna fördelning råder för delprogram 1 och 3, medan mycket fler flickor än pojkar (72 % respektive 28 %) deltog i delprogram 2 (Europeisk volontärtjänst). Denna omständighet har tidigare förklarats med att Europeisk volontärtjänst är mindre attraktiv för pojkar, som i de flesta medlemsstater måste genomgå obligatorisk militär- eller civiltjänst. I och med att denna skyldighet gradvis försvinner bör fördelningen mellan könen så småningom bli jämnare.

Vad beträffar administrationen av programmet gäller de frågor som tagits upp främst förfarandenas öppenhet och konsekvens, särskilt när det gäller urval av gränsöverskridande projekt, deras enkelhet och flexibilitet samt behovet av att föra programmet närmare deltagarna genom att stödja dem i arbetet med projekten. Det är av stor betydelse att dessa frågor kan lösas, eftersom de hänger samman med programmets tillgänglighet och riskerar att bli en källa till frustration eller bristande förståelse.

Utvärderingen av projekten, feedback till deltagarna och EU:s erkännande av den verksamhet som genomförts ses också som faktorer som kan bidra till programmets utveckling.

När det gäller delprogram 1 visar utvärderingen att målen för programmet har nåtts och att delprogrammet fungerar tillfredsställande. Detta delprogram är av särskilt stor betydelse för programmet som helhet, eftersom det är det delprogram som når det största antalet deltagare. Delprogrammet har ett väsentligt europeiskt mervärde tack vare de multilaterala utbytena och effekterna på ungdomar med sämre möjligheter och mindre organisationer. En av de huvudsakliga synpunkterna på ungdomsutbytet gäller vikten av att fortsätta förbättra projektens kvalitet, bland annat genom att låta de nationella programkontoren ge stöd i ökad utsträckning. En annan viktig aspekt som framkommit är de berörda aktörernas önskan att kunna räkna med förberedelsefasen i projektets längd och att ha en fas för att sammanfatta resultatet. Detta hänger samman med viljan att kunna bedöma projekten som helhet och vittnar om en strävan att förbättra projektens kvalitet.

Delprogram 2 är utan tvivel programmets flaggskepp. Europeisk volontärtjänst är lätt att identifiera och har stor effekt. Det är också det delprogram som är mest krävande att genomföra. Utvärderingen visar att även detta delprogram fungerar tillfredsställande. De huvudsakliga kommentarerna rör viljan att ytterligare förbättra projekten och förfarandena och att göra volontärtjänsten mer lättillgänglig. Frågor som gäller erkännande av de erfarenheter som de unga volontärerna skaffar sig inom ramen för programmet och vikten av att avskaffa hindren för volontärernas rörlighet är av särskild betydelse för delprogrammets utveckling. Dessa två aspekter hänger dock inte direkt samman med programmets genomförande, utan de avgörs av den omgivning i vilket delprogrammet genomförs. Dessa frågor kommer endast att delvis kunna lösas med medverkan från andra politikområden, t.ex. utbildningssektorn och det inrikespolitiska området.

Delprogram 3 har tre olika delar: Ungdomsinitiativ, Nätverksprojekt och Framtidssatsning. De två första kompletterar varandra såtillvida att den första ger ungdomar möjlighet att skapa sina egna projekt och den andra innebär att projekten kan ges en europeisk dimension. Dessa åtgärder utgör även ett komplement till hela programmet, i och med att de visat sig kunna skapa strukturer på fältet som möjliggör utveckling av icke-formell utbildningsverksamhet för ungdomar, särskilt med utgångspunkt i de prioriteringar som fastställs i vitboken om ungdomspolitik. I detta hänseende är delprogrammet tillräckligt flexibelt för att möjliggöra genomförande av projekt som ligger i linje med den senaste utvecklingen i fråga om politiskt samarbete. När det gäller Framtidssatsning är resultaten mer blandade. Denna verksamhet, som framför allt syftar till att låta ungdomar genomföra projekt efter avslutat volontärarbete, borde sannolikt integreras bättre med uppföljningen inom ramen för Europeisk volontärtjänst.

När det gäller delprogram 4 har utvärderingen visat vilka svårigheter som är förknippade med genomförandet. Utan att ifrågasätta det berättigade i åtgärder som skapar förbindelselänkar mellan utbildnings-, yrkesutbildnings- och ungdomsområdena, och även om det begränsade antal projekt som godkänts hittills inte utgör ett tillräckligt underlag för en bedömning av åtgärdstypen, kan man konstatera att delprogram 4 lider av en tredelad administration som innebär mycket komplexa förfaranden. Utvärderingsresultatet bör alltså leda till ett grundligt övervägande av alternativa metoder för genomförande av åtgärder som omfattar flera områden.

Delprogram 5 är en ursprunglig del av programmet som syftar till att förbättra ungdomsorganisationernas kvalitet, främst genom utbildnings- och nätverksåtgärder, att främja samarbete på ungdomsområdet och att genomföra innovativa pilotprojekt. Utvärderingen visar att målen för programmet nåtts på detta område och att delprogrammet verkligen bidrar till att skapa en miljö som gynnar utveckling av ungdomsverksamhet i allmänhet och programmets verksamhet i synnerhet. Förbättringar av detta delprogram bör främst göra det möjligt att i högre grad stödja all programverksamhet och att spela en större roll när det gäller att belysa den, genom åtgärder för ökad synlighet och spridning av god praxis.

Verksamhet med tredje land utgör inte ett självständigt delprogram inom ramen för programmet. Den verksamhet som gäller tredje land äger rum inom delprogram 1, 2 och 5. Utvärderingen bekräftar att målen för programmet i fråga om tredje land har nåtts. En av de viktigaste punkter som betonas i utvärderingen är tillgången till programmet i nya geografiska områden. Detta visar å ena sidan att verksamheten fungerar tillfredsställande men även att det finns ett behov av förbättringar. Det framgår även av viljan att göra verksamheten synligare både inom och utanför programmet. En av de svårigheter som konstaterats i fråga om verksamheten med tredje land, och som även finns inom delprogram 2, utgörs av hindren för deltagarnas rörlighet, framför allt när det gäller beviljande av visum och uppehållstillstånd. Lösningen på dessa problem är, som redan nämnts, i hög grad avhängig av den omgivning där verksamheten genomförs.

Programmet som helhet och vart och ett av delprogrammen förtjänar en bättre synlighet och en uppvärdering av de resultat som nås, med tanke på den effekt de har på ungdomar, organisationer och nationell politik.

Slutligen har utvärderingen gjort det möjligt att formulera 52 förslag till förbättringar av programmets genomförande. Dessa förslag avser i vissa fall själva programmet, framför allt när det gäller frågor som hänger samman med förfarandena för genomförandet. I andra fall gäller förslagen endast indirekt programmet och avser i stället främst omgivningen, t.ex. avskaffandet av hinder för rörligheten.

I bägge fallen kommer dessa förslag att följas upp, så att programmet kan förbättras, men de kommer också att beaktas när kommissionen utarbetar ett förslag till nytt program på ungdomsområdet.

5. Rekommendationer

Kommissionen har valt att närmare redogöra för de olika rekommendationerna, så att de faktorer som framkommit genom utvärderingen exakt kan identifieras. Rekommendationerna sammanfattas i punkt 5.2. Utvärderingen av programmet är generellt sett positiv, både när det gäller det finansiella genomförandet och effekterna på ungdomar, ungdomsorganisationer och offentliga förvaltningar. Vissa brister har också identifierats och svarar mot de rekommendationer som läggs fram. För alla rekommendationer redogör kommissionen för de inledande åtgärder som kommer att vidtas.

Rekommendationerna i denna rapport kommer att följas upp från och med 2004 av en arbetsgrupp för utvärdering som kommer att inrättas av kommissionen.

5.1. Rekommendationer för varje delprogram

Nedan följer en redogörelse för rekommendationerna, med kommissionens kommentarer om de åtgärder som kommer att vidtas.

5.1.1. Allmänna rekommendationer om samtliga delprogram

1. De åldersgränser som tillämpas inom programmet ger upphov till mycket diskussion. Även om det inte råder samförstånd i denna fråga rekommenderas att åldersgränsen för tillträde till programmet justeras nedåt eller uppåt beroende på vilket delprogram det gäller.

- Åldersgränserna 15 och 25 år fastställs i den rättsliga grunden för programmet och kan alltså inte ändras.

- Denna rekommendation kommer att beaktas i kommissionens förslag till framtida rättslig grund, t.ex. genom att programmet, med hänsyn till vilken typ av verksamhet det gäller, öppnas för olika åldersgrupper av ungdomar mellan 13 och 30 år.

2. Ungdomar med sämre möjligheter rekommenderas utgöra den huvudsakliga målgruppen för programmet, och programmet bör i högre grad anpassas till deras specifika behov.

- Kommissionen anser att programmet även i fortsättningen bör vara tillgängligt för alla ungdomar utan diskriminering.

- Vissa grupper, framför allt ungdomar med sämre möjligheter, skulle i vissa fall kunna prioriteras vid genomförandet av verksamheten.

- Denna rekommendation kommer att beaktas i kommissionens förslag till framtida rättslig grund.

3. När det gäller genomförandet och uppföljningen av projekten rekommenderas ett förstärkt stöd under förberedelsearbetet, särskilt till små organisationer och organisationer utan tidigare erfarenhet av EU-program, och en bättre uppföljning av genomförda projekt.

- Kommissionen anser att denna rekommendation är av grundläggande betydelse, särskilt för delprogram 1, 2 och 3.

- Kommissionen rekommenderar de nationella programkontoren att använda sig av delprogram 5 för stöd och projektförberedelser.

- Denna rekommendation kommer att beaktas i kommissionens förslag till framtida rättslig grund, särskilt genom att de nationella programkontoren tillåts decentralisera en del av sin stödverksamhet (se rekommendation 4).

4. Regionala och lokala informations- och kontaktkontor bör inrättas för att öka närheten till deltagarna och ge stöd vid marknadsföring, ansökan och utvärdering av programmet. Dessa kontor kan vara av särskild nytta när det gäller att nå marginaliserade ungdomar.

- Kommissionen anser att tillgängligheten och närheten till deltagarna på regional och lokal nivå är viktiga aspekter av programmet och skulle kunna ges generell karaktär med hänsyn till regionala särdrag, så länge detta inte innebär någon decentralisering av den ekonomiska förvaltningen.

- Ett stödjande tillvägagångssätt kan också påverka projektens kvalitet och resultat i positiv riktning.

- Denna rekommendation kommer att beaktas i kommissionens förslag till framtida rättslig grund, särskilt genom att de nationella programkontoren tillåts decentralisera vissa av sina uppgifter.

5. Den administrativa delen av ansökningsprocessen bör förenklas och underlättas, dock utan att mindre projekt avslås.

- Kommissionen kommer att undersöka möjligheterna att förenkla ansökningsprocessen, med särskild hänsyn till varje åtgärds och delprograms administrativa krav och särskilda behov.

- För att förenkla processen överväger kommissionen möjligheten att lämna in ansökan via Internet, och dessutom är nya ansökningsblanketter under utarbetande.

6. Urvalskriterierna och beslutsprocessen bör bli öppnare, och genomförandet av europeiska och nationella prioriteringar i programländerna bör bli mer konsekvent och balanserat.

- Kommissionen är medveten om denna svårighet; arbetsgruppen kommer att analysera frågan.

- Kommissionen rekommenderar bättre förbindelser mellan de nationella programkontoren, särskilt via webbplatsen Youthnet, som kan användas för att förbättra genomförandet av de europeiska och nationella prioriteringarna i programländerna.

- Kommissionen anser att urvalskriterierna och beslutsprocessen bör vara öppna för de sökande och rekommenderar vissa nationella programkontor att använda utvärderingstabeller.

7. Underlätta tillgången till programmet, genom att vid behov öka flexibiliteten i systemet för beviljande av bidrag.

- Kommissionen anser att programmets öppenhet och enhetlighet skulle ta skada av alltför stor flexibilitet.

- Kommissionen kommer för varje delprogram att undersöka om en berättigad och välmotiverad flexibilitet kan införas.

- Arbetsgruppen kommer att undersöka olika möjligheter till ökad flexibilitet när det gäller resekostnader och fickpengar.

8. Deltagarna bör kallas till årliga utvärderingsmöten på nationell och europeisk nivå, och även på regional nivå.

- Kommissionen anser att feedback på projektens kvalitet är av stor betydelse för organisationer, ungdomsledare och ungdomar.

- Utvärderingsmöten kommer att hållas mer regelbundet på europeisk nivå, och kommissionen rekommenderar att det även sker på nationell nivå. Vid behov och om det är möjligt rekommenderar och stöder kommissionen spridning av projektresultat och exempel på god praxis.

9. Ungdomsledarna skulle önska en större öppenhet i besluts- och urvalsprocessen och skulle vilja delta i större utsträckning när projekten väljs ut.

- Kommissionen anser att urvalskommittéerna (vid de nationella programkontoren eller kommissionen) bör vara öppna för ungdomsledare.

- Kommissionen kommer att undersöka hur informationen om urvalskommittéerna och de beslut de fattar kan förbättras, på europeisk och nationell nivå (se rekommendation 10).

10. Deltagarna skulle vilja få närmare upplysningar om skälen till att projektansökningar avslås, så att de kan förbättra ansökningarnas kvalitet.

- Arbetsgruppen kommer att undersöka hur förbättringar kan åstadkommas.

11. Det rekommenderas att det införs ett intyg för ungdomar och ungdomsledare som deltagit i ett projekt, såsom redan gjorts för Europeisk volontärtjänst, vilket innebär ett erkännande av de färdigheter som erhållits vid deltagandet.

- Kommissionen kommer, med intyget över Europeisk volontärtjänst som förebild och på grundval av god praxis i medlemsstaterna, att rekommendera de nationella programkontoren att gradvis, från och med 2004, införa ett system för utfärdande av intyg till ungdomar som deltagit i programmet.

- Denna rekommendation kommer att beaktas i den framtida rättsliga grunden, så att det kan införas en skyldighet att utfärda ett intyg till programdeltagarna.

12. Eftersom hindren för rörligheten försvårar genomförandet av programmet rekommenderas särskilt att lämpliga åtgärder vidtas, framför allt för att underlätta beviljandet av visum till deltagare i programmet.

- Kommissionen anser att denna fråga är av yttersta vikt, särskilt när det gäller verksamhet med tredje land.

- Det politiska engagemanget för ett avskaffande av dessa hinder är inte tillräckligt. Kommissionen kommer att ta initiativ på detta område för att göra programländerna medvetna om frågan.

- Avsaknaden av en särskild rättslig ställning för volontärer utgör också ett hinder för rörligheten. Denna fråga bör behandlas inom ramen för den öppna samordningsmetoden.

- Behovet av att avskaffa hindren för rörligheten kommer att bekräftas på nytt i kommissionens förslag till framtida rättslig grund.

13. Ungdomsledarna skulle vilja ha feedback på arbetets kvalitet när projektet avslutats.

- Kommissionen anser att det är mycket viktigt att projektledarna får information, på både centraliserad och decentraliserad nivå, om den slutliga utvärderingen av projektresultaten. Denna fråga kommer att behandlas av arbetsgruppen.

14. Det rekommenderas att man via "märkning" stöder projekt utan finansiering som liknar dem som finansieras inom ramen för programmet.

- Kommissionen anser att medlemsstaterna skulle kunna tillämpa modellerna för god praxis inom programmet ungdom när det gäller märkning.

- Denna rekommendation kommer att beaktas i kommissionens förslag till framtida rättslig grund.

15. Förbindelselänkar med längre varaktighet bör kunna skapas mellan de olika delprogrammen.

- Syftet med 2004 års inbjudan från kommissionen att lämna projektförslag inom ramen för delprogram 5 är att möjliggöra projekt som innefattar flera av delprogrammen. Liknande åtgärder kommer att vidtas 2005 och 2006.

- Denna rekommendation kommer att beaktas i kommissionens förslag till framtida rättslig grund.

16. Förbättrad synlighet för programmet.

- Kommissionen anser att programmets synlighet bör förbättras gentemot de politiskt ansvariga.

- Kommissionen anser även att programmets synlighet bör förbättras gentemot arbetsmarknadens parter, så att programmets bidrag till ungdomars aktiva medborgarskap, solidaritetskänsla, entreprenörsanda och anställbarhet belyses.

- Kommissionen anser att den verksamhet som anordnades i samband med europeiska ungdomsveckan i september 2003 redan i hög grad har bidragit till marknadsföringen av programmet och till att medvetandegöra en större publik på europeisk, nationell och lokal nivå.

- Kommissionen planerar att göra om evenemanget 2005.

5.1.2. Rekommendationer om delprogram 1

17. Projekten bör kunna förkortas för grupper av ungdomar med sämre möjligheter

- Enligt den rättsliga grunden för programmet Ungdom skall utbytesverksamheten pågå under minst en vecka; detta kan inte ändras.

- Arbetsgruppen kommer dock att undersöka möjligheten att finna lösningar när det gäller projektens längd, för att underlätta för ungdomar med sämre möjligheter att delta.

- Denna rekommendation kommer att beaktas i kommissionens förslag till framtida rättslig grund.

18. Projektens och partnerskapens kvalitet bör förbättras.

- Det är väsentligt att förbättra partnerskapens kvalitet, och projektens kvalitet är beroende av detta.

- Kommissionen anser att de nationella programkontoren i större utsträckning bör hjälpa till med att finna och upprätta partnerskap.

- Kommissionen har för avsikt att införa uppföljning av partnerskap, framför allt multilaterala partnerskap, mellan organisationer som deltagit som partner i ett projekt inom delprogram 1.

5.1.3. Rekommendationer om delprogram 2

19. De centrala beståndsdelar som bidrar till Europeisk volontärtjänsts kvalitet (partnerskap, balans mellan tjänster och lärande, utbildning/stöd osv.) bör bibehållas och systematiskt utvecklas. Det rekommenderas att förberedelse- och uppföljningsverksamheten förstärks och att övriga partner systematiskt medverkar.

- En förstärkning av förberedelse-, stöd- och uppföljningsverksamheten samt roller och ansvar för de olika parterna är frågor som kommer att tas upp av arbetsgruppen.

- Kommissionen anser att de erfarenheter som gjorts av ungdomar som deltagit i Europeisk volontärtjänst bör kunna utnyttjas och har i detta sammanhang för avsikt att från och med 2004 förnya stödet till nätverk och föreningar för f.d. europeiska volontärer.

- I sitt förslag till framtida rättslig grund skulle kommissionen kunna införliva Framtidssatsning med Europeisk volontärtjänst, för att göra det möjligt för ungdomar som deltagit i volontärtjänsten att utnyttja sina nya erfarenheter och färdigheter för en bättre social integration.

20. En tydlig definition av målgruppen och volontärens profil rekommenderas. Det är nödvändigt att se över och öka flexibiliteten i bestämmelser och förfaranden för finansiering när det gäller ungdomars deltagande i Europeisk volontärtjänst.

- Kommissionen anser att Europeisk volontärtjänst bör stå öppen för alla ungdomar. Volontärtjänsten är inte i första hand avsedd för ungdomar med sämre möjligheter.

- Volontärtjänsten bör stå öppen för alla ungdomar oavsett kvalifikationer.

- En särskild satsning bör göras på ungdomar med sämre möjligheter, så att de också får tillgång till Europeisk volontärtjänst.

- Kommissionen kommer under 2004 att inom ramen för arbetsgruppen se över bestämmelserna, för att ta större hänsyn till de särskilda behoven hos ungdomar med sämre möjligheter och underlätta deras deltagande i Europeisk volontärtjänst.

- Kommissionen anser att man i vissa fall skulle kunna ta hänsyn till vissa specifika färdigheter hos de ungdomar som vill delta i Europeisk volontärtjänst, om detta är berättigat med tanke på det aktuella volontärarbetets karaktär.

21. En decentralisering rekommenderas när det gäller förfarandet för anmälan av intresse för mottagande, och förfarandet för ansökan och godkännande bör göras snabbare och enklare.

- Frågan om att decentralisera förfarandet för bedömning av intresseanmälningar är under behandling. Kommissionen kommer att utarbeta förslag under 2004.

- Ett mer kvalitetsinriktat godkännande av mottagande projekt planeras.

- En europeisk databas på Internet över godkända mottagande projekt kommer att sammanställas och göras mer användarvänlig.

- Antalet godkända mottagande projekt kommer dessutom att ökas.

22. Projekten inom Europeisk volontärtjänst är gränsöverskridande partnerskap vars finansiering är beroende av de två nationella programkontoren i det sändande respektive mottagande landet. Vissa medlemsstater anser att alternativ till denna delade finansiering bör kunna införas, för att undvika att ett projekt inte kan genomföras på grund av att det inte beviljats finansiering från ett av de nationella programkontoren.

- Kommissionen planerar att undersöka alternativ till delad finansiering under 2004, inom ramen för arbetsgruppen.

23. Volontärtjänstens individuella karaktär bör bibehållas; andra former bör endast vara kompletterande.

- Kommissionen kommer att fortsätta pilotförsöken med kollektiv volontärtjänst.

- Arbetsgruppen kommer att undersöka möjligheten att ge Europeisk volontärtjänst en mer kollektiv karaktär, för att öka antalet volontärer samt volontärtjänstens effekt och synlighet.

- Kommissionens förslag till framtida rättslig grund skulle, utöver den individuella volontärtjänsten, kunna innehålla bestämmelser om en kollektiv Europeisk volontärtjänst, dock med bibehållande av balansen mellan de två formerna.

24. Antalet deltagare i Europeisk volontärtjänst bör öka.

- Budgeten för programmet har fastställts för perioden 2000-2006. I detta avseende finns det inte stort utrymme för en ökning av antalet deltagare.

- Kommissionen kommer dock att föreslå att arbetsgruppen under 2004 undersöker möjligheterna till flexibilitet inom Europeisk volontärtjänst, bl.a. när det gäller bestämmelserna om schablonbelopp, så att fler ungdomar kan delta.

- Denna rekommendation kommer att beaktas i förslaget till framtida rättslig grund för ungdomsområdet. Ett märkningssystem skulle kunna göra det möjligt att beteckna volontärtjänst som finansieras genom nationella eller regionala program som Europeisk volontärtjänst.

5.1.4. Rekommendationer om delprogram 3

25. Det skulle vara lämpligt att koppla samman Framtidssatsning med Europeisk volontärtjänst.

- Denna ändring kan inte göras inom ramen för det nuvarande programmet. Kommissionen kommer emellertid att ta hänsyn till denna rekommendation i sitt förslag till ny rättslig grund för ungdomsområdet (se även rekommendation 19).

26. Delprogrammet bör utvecklas med inriktning på ungdomarnas aktiva deltagande, icke-formellt och informellt lärande och social integration.

- Kommissionen har givit delprogrammet en ny inriktning, framför allt till följd av de seminarier som hölls under 2002 och 2003 om denna fråga.

- Kommissionen planerar också att använda delprogram 3 som det huvudsakliga redskapet för ungdomars deltagande, efter inledandet av pilotprojekt för deltagande under 2003 och 2004.

- Detta delprogram är ett redskap inom ramen för strategin för ungdomars integration i programmet. Kommissionen planerar att ta fram specifika indikatorer för att förbättra uppföljningen av delprogrammets bidrag till detta mål (2004-2006).

27. Projektledningen inom delprogram 3.1 (gruppinitiativ och nätverksprojekt) bör förstärkas, bl.a. genom utnyttjande av delprogram 5, särskilt för kontaktseminarier för att förbereda nätverksprojekt.

- Under 2002 och 2003 anordnades kontaktseminarier för att ge ungdomar som redan genomfört ett ungdomsinitiativprojekt möjlighet att inleda nätverksprojekt. Fler sådana seminarier kommer att anordnas under kommande år.

- I 2004 års version av handledningen för programmet Ungdom anges att delprogram 5 kan användas till stöd för verksamhet inom delprogram 3.

- Kommissionen kommer, för att förbättra uppföljningen av nätverken, att föreslå att det införs uppföljningsindikatorer (2004-2006).

5.1.5. Rekommendationer om delprogram 4

Det är ännu för tidigt att utvärdera resultaten av delprogram 4. Endast ett mycket begränsat antal projekt har genomförts så här långt. Utvärderingen avser därför endast delprogrammets genomförande.

28. De förfaranden som tillämpas i samband med gemensamma åtgärder bör förenklas.

- Kommissionen anser att uppdraget för den gemensamma kommittégruppen för de gemensamma åtgärderna bör preciseras, så att den på de tre kommittéernas vägnar kan förse kommissionen med ett yttrande om de årliga ämnena och om förfarandena för urval av projekt, utan att i efterhand formellt behöva hänskjuta frågan till de tre kommittéerna.

- Kommissionen kommer under 2004 att undersöka möjligheterna att förenkla de administrativa förfaranden som rör kommissionens olika avdelningar.

- I de framtida programmen kommer kommissionen att föreslå flexibla förbindelselänkar mellan programmen.

29. Större hänsyn bör tas till ungdomssektorn i samband med de gemensamma åtgärderna.

- De projekt som valdes ut 2001 kom visserligen främst från stora organisationer som inte var särskilt representativa för ungdomssektorn, men 2002, 2003 och 2004 års ämnen var i hög grad inriktade på ungdomsfrågor, t.ex. ungdomars aktiva medborgarskap. Kommissionen har för avsikt att fortsätta i denna riktning under 2005 och 2006.

- Deltagarna i de projekt som valdes ut 2002 och 2003 kom till viss del från icke-statliga organisationer med nära anknytning till ungdomssektorn.

- Kommissionen anser att ungdomssektorns deltagande i de gemensamma åtgärderna kan ökas om de nationella programkontoren gör större insatser för att informera potentiella sökande.

30. Urvalskriterierna för gemensamma åtgärder bör göras mer anpassningsbara.

- Projekten inom ramen för gemensamma åtgärder har antingen ett strukturerande syfte (definition av nya metoder osv.) eller ett försökssyfte (försök med nya metoder osv.). De är begränsade till sitt antal, och kriterierna bör fastställas med hänsyn till detta.

- Inbjudan att lämna projektförslag bör vara tydlig, strukturerad och genomblickbar. Det verkar därför svårt att offentliggöra fullständigt öppna inbjudningar att lämna projektförslag, såsom vissa framfört önskemål om.

- Kommissionen anser däremot att kravet på förenlighet mellan samtliga områden som omfattas av de gemensamma åtgärderna (för närvarande utbildning, yrkesutbildning och ungdom) är alltför långtgående och i vissa fall skulle kunna begränsas till två områden.

31. En strategi bör utvecklas för att höja värdet av de gemensamma åtgärderna.

- Kommissionen anser att kommunikationen i samband med de gemensamma åtgärderna, informationen om inbjudningar att lämna projektförslag och tillvaratagandet av resultaten av de första projekten bör förstärkas.

- Kommissionen anser att de gemensamma åtgärdernas multiplikatoreffekt bör utnyttjas bättre.

- Kommissionen kommer att vidta åtgärder för att åstadkomma detta (webbplats, möten mellan deltagare och nationella programkontor osv.).

5.1.6. Rekommendationer om delprogram 5

32. Kvalitetssatsningen och förstärkningen av kapaciteten på ungdomsområdet bör fortsätta.

- Kommissionen anser att det är nödvändigt att förbättra ungdomsarbetets kvalitet.

- För att nå detta mål kommer man att utnyttja projekten inom delprogram 5 på centraliserad och decentraliserad nivå, de storskaliga projekten inom delprogram 5, SALTO:s resurscenter samt partnerskapet mellan Europarådet och kommissionen i fråga om europeisk ungdomsledarutbildning.

- Dessa åtgärder kommer att kompletteras med ett aktivt nätverksbyggande och spridning av exempel på god praxis, med medverkan av ungdomar om detta är nödvändigt för att upprätthålla ett kontinuerligt åsiktsutbyte.

- I detta sammanhang planerar kommissionen att på nytt anordna "Bridges for Training" 2004 och där sammanföra yrkesutbildningssektorns huvudsakliga aktörer.

- Kommissionen skulle inom ramen för den framtida rättsliga grunden kunna föreslå en särskild åtgärd till stöd för ungdomsarbete ("Youth Work").

33. Delprogram 5 bör även fortsättningsvis bidra till att underlätta tillgången till programmet för alla ungdomar.

- Kommissionen anser att man i högre grad bör inrikta sig på ungdomar med sämre möjligheter och ungdomar i avlägsna landsbygdsområden, genom att förstärka informations- och kommunikationsverksamheten på lokal och regional nivå (se rekommendation 3 och 4).

- Särskilda mål för dessa målgrupper kommer att införas i arbetsprogrammet för 2004. Synergieffekterna med SALTO:s resurscenter, som arbetar med att integrera ungdomar i programmet, kommer att intensifieras i detta hänseende.

- Dessutom bör den potential som ligger i personliga kontakter och informationsteknik utnyttjas till fullo, så att man når en bredare grupp ungdomar och kan ge dem utförlig information om programmet Ungdom och dess prioriteringar.

- Programmet finansierar Eurodesk-kontoren, och kommissionen kommer inom kort att upprätta en ungdomsportal för att stödja informationsverksamheten.

- Denna rekommendation kommer att beaktas i den framtida rättsliga grunden.

34. Förenkla delprogram 5 och öka dess flexibilitet.

- Kommissionen anser att den komplexa karaktären hos delprogram 5 utgör både en fördel (verksamheten ses som ett kreativt stöd vid utformningen av projekt) och en relativ nackdel, eftersom antalet verksamhetstyper och de kriterier som tillämpas ibland uppfattas som begränsande.

- Kommissionen kommer på kort sikt att undersöka möjligheten att bibehålla projektformen, för att stabilisera förfarandena och underlätta förståelsen.

- Arbetsgruppen kommer under 2004 att undersöka olika möjligheter att öka flexibiliteten.

35. Behovet av ett bibehållet stöd till nyskapande verksamhet.

- Kommissionen anser att nyskapande projekt, i kombination med en lämplig spridning av de resultat som nåtts, utgör en väsentlig del av mervärdet av ungdomsprojekt på europeisk nivå.

- Kommissionen planerar att till och med 2006 varje år offentliggöra inbjudningar att lämna förslag till storskaliga projekt, för att stödja kapacitetsförstärkning och innovationer avseende yrkesutbildning och internationellt samarbete på ungdomsområdet.

- Kommissionen kommer att ta denna rekommendation i beaktande i den framtida rättsliga grunden.

36. Effekterna av delprogram 5 på övriga delprogram bör följas upp.

- Kommissionen föreslår att en indikator fastställs 2004, för att förbättra uppföljningen av effekterna av delprogram 5 på övriga delprogram.

37. Ungdomsledarna efterlyser stödinsatser med inriktning på ungdomspolitiska frågor, framför allt ungdomsforskning.

- Rådet bör under 2004 anta gemensamma mål för "bättre kunskaper om ungdomen". Därigenom skulle kommissionen kunna upprätta en plan för verksamhet med anknytning till ungdomsforskning för 2005-2006.

- Kommissionen skulle kunna införa en särskild bestämmelse om forskning i den framtida rättsliga grunden för ungdomsområdet.

38. Kvalitetsstandarder för ungdomsverksamhet bör fastställas på europeisk nivå.

- Kommissionen kommer att anordna möten för utbyte av god praxis på detta område (2004-2006).

- Samarbetet mellan kommissionen och Europarådet kommer att inriktas på fastställande av kvalitetsstandarder.

5.1.7. Rekommendationer om partnerskapet mellan Europarådet och kommissionen i fråga om europeisk ungdomsledarutbildning

39. Handläggningsstrukturen bör klargöras, särskilt de urvals- och beslutsförfaranden som gäller inom ramen för konventionen.

- Kommissionen anser att ett klargörande av de olika parternas ansvar och en ökad kommunikation (via Internet och publikationer) när det gäller urvals- och beslutsförfarandena kommer att bidra till konventionens kvalitet.

- Kommissionen kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt ett effektivt utnyttjande av den kompetens och de verktyg som partnerskapet förfogar över, t.ex. genom en förstärkning av nätverket mellan de pedagoger som deltagit i utbildningsverksamhet inom ramen för konventionen.

- Dessa frågor kommer att få större betydelse i den nya konvention med Europarådet om yrkesutbildning som kommissionen planerar att utarbeta under 2004.

40. Ett mer integrerat tillvägagångssätt bör antas gentemot de olika aktörerna på ungdomsutbildningsområdet.

- Kommissionen kommer att arbeta för en förstärkning på samtliga nivåer av de befintliga synergieffekterna mellan de olika aktörerna, åtgärderna och verktygen inom ramen för konventionen. För att detta skall kunna åstadkommas kommer de nationella programkontoren och SALTO:s resurscenter att involveras i högre grad i det partnerskap som ingåtts inom ramen för den nuvarande strategin.

- Kommissionen kommer även att sträva efter att vid behov utnyttja synergieffekter mellan de tre områdena för samarbete med Europarådet (yrkesutbildning, forskning, Euro-Med).

41. Större uppmärksamhet bör ägnas åt spridning av resultat och god praxis.

- Kommissionen kommer att arbeta för att förstärka konventionens multiplikatoreffekt, genom en ökad fokusering på nätverket av multiplikatorer och förstärkta synergieffekter och korshänvisningar mellan alla publikationer som rör konventionen.

- Kommissionen kommer att se till så att utbildningsmoduler och andra verktyg utformas på ett sådant sätt att de kan införlivas och användas på nationell, regional och lokal nivå. Kommissionen kommer att undersöka hur lokala ungdomsledare kan involveras i denna process.

5.1.8. Rekommendationer om verksamheten med tredje land

42. En ökning av anslagen till samarbetet med tredje land har rekommenderats.

- Denna rekommendation skulle kunna beaktas i budgetarna för 2004-2006, liksom i det nya programmet.

43. En ökning av antalet resurscenter har rekommenderats.

- Denna rekommendation har redan beaktats i och med att det inrättats ett resurscenter för OSS, utöver de redan verksamma centren för sydöstra Europa och Euro-Med.

44. Större insatser bör göras för att öka verksamhetens synlighet och förbättra tillgängligheten för organisationer i tredje land.

- Kommissionen vidtog redan 2003 åtgärder för att genomföra denna rekommendation, bl.a. genom att inrätta ett resurscenter för Oberoende staters samfund (OSS), upprätta plattformen Euro-Med Ungdom och anordna "Ungdom i rörelse", en vecka för marknadsföring av programmet, där en av prioriteringarna var samarbetet med partnerländerna i Medelhavsområdet.

- Kommissionen planerar att under 2004 anordna konferenser, seminarier och möten mellan förvaltningar och ungdomsorganisationer.

- Marknadsföringen av resurscentrens arbete kommer också att förbättras, särskilt genom en förbättring av webbplatsen.

- Kommissionen skulle kunna överväga att inrätta ett särskilt delprogram för verksamhet med tredje land i den nya rättsliga grunden.

45. Spridningen av resultat och information till de lokala organisationerna bör göras så effektiv som möjligt.

- Kommissionen anser att denna rekommendation delvis kommer att genomföras genom inrättandet av resurscentret för OSS och det fortsatta arbetet vid resurscentren för sydöstra Europa och Euro-Med.

- Fleråriga, större projekt skulle också kunna bidra till detta mål, vilket pilotprojekten på Balkan, youthNET och Balkan Youth Project, har visat.

- Kommissionen planerar att föreslå att OSS-länderna och länderna i södra Medelhavsområdet prioriteras i 2005 års inbjudan att lämna projektförslag inom delprogram 5.

- När det gäller Euro-Med kommer plattformen Euro-Med Ungdom att underlätta spridningen av information till de lokala organisationerna.

46. Programmet för ungdomsverksamhet i Europa-Medelhavsområdet bör tjäna som modell för Balkan och OSS, genom att det inrättas regionala underprogram som finansieras med kompletterande medel som frigjorts från externa budgetposter och genom att det skapas nationella samordningsstrukturer.

- Kommissionen undersöker för närvarande möjligheterna att inrätta ett program av denna typ för de två områdena i fråga under 2005. Detta kommer framför allt att vara avhängigt av vilka finansiella och förvaltningsmässiga resurser som kan anslås för detta ändamål.

- Kommissionen kommer vid utformningen av den framtida rättsliga grunden att se till så att det ingår bestämmelser om att olika program kan slå ihop sina resurser, särskilt för verksamhet av samma typ som Euro-Med Ungdom.

47. En större geografisk täckning har rekommenderats.

- Med tanke på de begränsade resurserna överväger kommissionen ett tänkbart alternativ: att i den nya rättsliga grunden införa en metod för att gruppvis öppna programmet för ett större antal länder, inledningsvis länderna i ett vidare Europa.

- För mer avlägsna områden skulle samarbetet inriktas på ungdomsledare och multiplikatoreffekter, och samarbete om vissa prioriterade ämnen skulle uppmuntras.

- En arbetsgrupp med företrädare för de nationella programkontoren, som skall inrättas under 2004, kommer att undersöka om ett sådant tematiskt tillvägagångssätt redan nu kan införas i det nuvarande programmet.

48. Det har rekommenderats att tillåta deltagande från flera olika områden i ett och samma projekt.

- Kommissionen anser att denna rekommendation strider mot rekommendationen att inrätta regionala underprogram med Euro-Med som förebild och att det inte vore lämpligt att låta områden som gränsar till varandra gå samman för att kunna få delfinansiering från externa budgetposter.

- När det gäller övriga länder kommer arbetsgruppen att undersöka möjligheten att anta ett tematiskt tillvägagångssätt i stället för ett geografiskt.

49. Utvärderingarna har innehållit rekommendationer om att låta bilaterala utbyten omfattas.

- Detta är inte möjligt inom ramen för den gällande rättsliga grunden, som utöver ett tredje land kräver minst två medlemsstater.

- Kommissionen anser att utbytenas multilaterala karaktär är viktig för att ett europeiskt mervärde skall åstadkommas men medger att bi- eller trilaterala utbyten kan vara värdefulla för att förbättra tillgängligheten för lokala eller små organisationer som saknar erfarenhet på europeisk nivå.

- Arbetsgruppen kommer att undersöka möjligheten att redan nu införa trilaterala utbyten i det nuvarande programmet, för att underlätta deltagande från två eller flera etniska grupper i samma land.

50. Ersättning till 100 % av deltagarnas resekostnader.

- Kommissionen anser att konsekvenserna av detta förslag måste analyseras av arbetsgruppen.

51. Organisationer i tredje land bör främjas och deras aktiva deltagande i programmet underlättas, genom att de ges möjlighet att själva lämna in sina ansökningar och sedan fungera som projektledare.

- Kommissionen anser att denna möjlighet är avhängig av om det finns lämpliga nationella strukturer.

- Dessa förhållanden skulle kunna åstadkommas inom ramen för de regionala underprogram som skall inrättas, med hjälp av kompletterande finansiering.

52. En ändring av terminologin har rekommenderats. Uttryck som "internationellt samarbete" eller "samarbete med partnerländer" har ansetts som lämpligare, eftersom de ger mer positiva associationer.

- Kommissionen kommer att ta denna rekommendation i beaktande i förslaget till framtida rättslig grund.

5.2. Sammanfattning av rekommendationerna

Sammanfattningsvis kan följande rekommendationer lämnas efter halvtidsutvärderingen av programmet Ungdom:

1. Förbättra programmets inriktning mot målgruppen, dvs. alla ungdomar, särskilt de med sämre möjligheter.

2. Förbättra biståndet till deltagare och projekt i alla faser, genom åtgärder på nära håll och av hög kvalitet.

3. Förenkla förfarandena och göra dem så flexibla som möjligt med hänsyn till målgruppen.

4. Öka öppenheten och samstämmigheten i programmets genomförande, särskilt på decentraliserad nivå.

5. Förbättra arbetets kvalitet genom utvärdering av projekten och feedback till deltagarna samt erkännande av den verksamhet som genomförts.

6. Utveckla volontärarbetet i både kvalitativt och kvantitativt hänseende.

7. Öppna programmet för tredje land i större utsträckning.

8. Föregripa utvecklingen genom att genomföra innovativa projekt och genomföra nödvändiga studier.

9. Ge synlighet åt programmet som helhet och varje delprogram och belysa de resultat som uppnåtts.

6. Slutsats

Vid halvtidsutvärderingen av programmet Ungdom har samtliga aktörer involverats: nationella förvaltningar, nationella programkontor, ungdomsorganisationer, ungdomsarbetare och forskare.

Utvärderingen har gjorts genom en kombination av ett antal metoder: rapporter från programländerna, utvärderingar av särskilda åtgärder, expertmöten, arbetsgrupper, externa utvärderingar.

Slutsatserna är värdefulla och samstämmiga. Å ena sidan är programmet Ungdom uppskattat. Målen för programmet uppnås i hög grad, och genomförandet, som bygger på samförstånd mellan de olika aktörerna, uppskattas. Å andra sidan avslutas utvärderingen med ett antal rekommendationer som bör genomföras, med hänsyn till ungdomens utveckling, det politiska samarbetet på ungdomsområdet och de inneboende svårigheterna i denna typ av program.

I detta dokument har kommissionen tagit ställning till dessa rekommendationer och åtar sig att helt eller delvis genomföra dem, vissa under andra delen av den innevarande programperioden fram till 2006 och andra inom ramen för sina förslag till ett nytt ungdomsprogram från och med 2007.

BILAGA 1

Metod som använts för studien av effekterna

i de länder som deltar i programmet Ungdom

>Plats för tabell>

BILAGA 2

>Hänvisning till>

// EUROPEISKA KOMMISSIONEN

GENERALDIREKTORATET FÖR UTBILDNING OCH KULTUR

Ungdomsfrågor, information och det civila samhället

Ungdomsfrågor

EAC/D1/JK/NV/AP/JM/LV/HC D(2002)

Studie av effekterna av

delprogram 1, 2, 3 och 5 i programmet Ungdom

med avseende på förberedelserna av framtida program på området utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor

1. Inledning

Med tanke på förberedelserna inför framtida program på området utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor har Europeiska kommissionen lagt fram en ram på området ungdomsfrågor (se dokument EAC.D1/VG/12-D(2002)24639).

Syftet med detta dokument är att specificera vad som förväntas av programländerna vad gäller genomförandet av de åtgärder som planeras inom denna ram i avvaktan på den utvärdering som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1031/2000/EG av den 13 april 2000 om att inrätta gemenskapens åtgärdsprogram "Ungdom".

På grund av den tidsmässiga ramen förslås denna uppgift koncentreras till följande:

- En analys av i vilken utsträckning de allmänna målen för programmet Ungdom och de mer specifika målen för de olika delprogrammen har uppnåtts när det gäller de effekter programmet haft på ungdomar, organisationer, politik, lagstiftning och institutioner.

- Rekommendationer för programmets framtida utformning.

Det behövs ingen kvantitativ utvärdering av det befintliga programmet, eftersom dessa uppgifter redan finns tillgängliga.

Programländerna uppmanas att följa den föreslagna strukturen och ge Europeiska kommissionen feedback beträffande de olika ämnen som omfattas av dessa riktlinjer.

2. Räckvidd och tidsperiod för studien över programmets effekter

Detta dokument riktar sig till de nationella myndigheterna i programländerna. Utvärderingen omfattar programmet Ungdom sedan år 2000. Hänvisningar till eller jämförelser med utvärderingsresultat, tendenser, resultat och svårigheter under de föregående programmen är dock välkomna. Utvärderingen avser endast verksamhet som fått stöd genom delprogrammen 1.1, 2.1, 3 och 5.1 i programländerna. När det gäller delprogrammen 1.2, 2.2 och 5.1.2 (samarbete med tredje land) har kommissionen inlett en särskild extern utvärdering.

Slutresultaten från utvärderingen skall avfattas på engelska, franska eller tyska och skickas till kommissionen (GD Utbildning och kultur, Direktorat D.1, rue Van Maerlant 2, B-1049 Bryssel) senast den 30 juni 2003.

3. Metod

De nationella myndigheterna får själva välja lämpliga instrument och tillvägagångssätt med beaktande av riktlinjerna i detta dokument. De kan också överlämna en del av de uppgifter som skall utföras till externa organ.

Undersökningen skall vara inriktad på programmets kvalitet och effekter. Denna kvalitativa bedömning bör baseras på befintligt material hos de nationella myndigheterna och helst genomföras med hjälp av fallstudier, intervjuer och "levnadsbeskrivningar" från ungdomar och organisationer som deltagit. Det skulle kunna vara till nytta om det inrättades arbetsgrupper eller hölls seminarier på nationell nivå för att samla information och jämföra resultat. Det anses nödvändigt att undersökningen bygger på de åsikter och erfarenheter som ungdomar som tidigare deltagit i projekt inom programmet har förmedlat.

De nationella myndigheterna i programländerna uppmanas att för varje delprogram (1, 2, 3 och 5)

- bedöma dess effekter på ungdomar, ungdomsledare, organisationer och lokala samhällen, politik, lagstiftning och institutioner (se avsnitt 7),

- bedöma instrumentets effektivitet (se avsnitt 8),

och mer allmänt att

- fastställa rekommendationer för framtiden (se avsnitt 9).

4. De nationella programkontorens roll

De nationella programkontoren är huvudaktörer när det gäller att genomföra programmet på nationell nivå och deras bidrag till denna utvärdering är därför mycket viktigt. De nationella myndigheterna måste likväl även fortsättningsvis ha det fullständiga ansvaret för utvärderingen under hela förfarandet men kan stödja sig på de nationella programkontorens erfarenheter och befintlig information när de samlar in uppgifter och information. De nationella programkontoren förfogar över statistiskt material och rapporter från projekt, besök på plats, seminarier, utvärderingsmöten etc. och kan också stödja och bidra till den kompletterande insamlingen av uppgifter.

5. Allmänna mål för programmet UNGDOM

I beslut nr 1031/2000/EG om att inrätta åtgärdsprogrammet "Ungdom" anges följande mål för programmet:

- Att främja ungdomars aktiva bidrag till uppbyggnaden av Europa genom deras deltagande i gränsöverskridande utbyten inom gemenskapen eller med tredje land för att främja en bättre förståelse för Europas kulturella mångfald samt dess grundläggande gemensamma värderingar, för att på så sätt bidra till kampen mot rasism, antisemitism och främlingsfientlighet.

- Att stärka deras solidaritetskänsla genom att ungdomar i större omfattning deltar i gränsöverskridande allmännyttig verksamhet inom gemenskapen eller i tredje land, särskilt i de länder som har ingått samarbetsavtal med gemenskapen.

- Att uppmuntra ungdomars initiativförmåga, företagsamhet och kreativitet så att de kan spela en aktiv roll i samhällslivet och samtidigt öka medvetenheten om värdet av en icke-formell europeisk utbildningserfarenhet.

- Att stärka samarbetet i ungdomsfrågor genom att främja utbyte av god praxis, utbildning av personer som arbetar med ungdomar/ungdomsledare och utformning av nyskapande åtgärder på gemenskapsnivå.

- Att se till att alla ungdomar får tillgång till detta programs verksamheter utan att diskrimineras. Kommissionen och medlemsstaterna skall se till att särskilda ansträngningar görs för att stödja de ungdomar som av kulturella, sociala, fysiska, psykiska, ekonomiska eller geografiska skäl har svårt att delta i relevanta åtgärdsprogram på gemenskapsnivå eller på nationell, regional eller lokal nivå samt för att stödja små lokala grupper. Kommissionen skall därför beakta de svårigheter som dessa målgrupper konfronteras med och på så sätt bidra till att bekämpa utslagningen.

I beslutet betonas dessutom nödvändigheten av att kvinnor och män erbjuds lika möjligheter i samhället.

6. Särskilda mål för programmet UNGDOM

- Stöd till ungdomars rörlighet över gränserna.

- Stöd till användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT) inom ungdomsområdet.

- Främjande av unionsmedborgarskapet och ungdomars engagemang i unionens utveckling.

- Främjande av språkkunskaper och förståelse för olika kulturer.

- Stöd till pilotprojekt som bygger på gränsöverskridande partnerskap i syfte att stimulera till förnyelse och kvalitet på ungdomsområdet.

- Utarbetande på europeisk nivå av metoder för analys och uppföljning av ungdomspolitiken och dennas utveckling samt för spridning av god praxis.

7. Prioriteringar för varje delprogram

7.1. Delprogram 1

- Att ge ungdomar möjlighet att vistas utomlands och delta aktivt i samhället.

- Att göra ungdomar som för första gången deltar i någon europeisk verksamhet samt småskaliga eller lokala grupper utan erfarenhet på europeisk nivå delaktiga.

- Att fokusera på multilaterala verksamheter för gruppens rörlighet.

- Att finansiera bilateral rörlighet för grupper om detta är motiverat med avseende på målgrupper (ungdomar med sämre förutsättningar) eller en särskild pedagogisk strategi.

- Att ge ungdomar språkkunskaper och interkulturella färdigheter.

- Att utarbeta projekt som rör kampen mot rasism och främlingsfientlighet.

7.2. Delprogram 2

- Att göra det möjligt för ungdomar att delta aktivt och individuellt i oavlönad och ideell verksamheter som är avsedd att bidra till att tillgodose olika behov i samhället på en rad olika områden.

- Att ge de unga volontärerna en informell utbildningserfarenhet så att de kan tillgodogöra sig sociala och kulturella färdigheter och öka deras möjlighet att få anställning.

- Att genomföra volontärtjänstprojekt i en anda av partnerskap och delat ansvar mellan den utsändande organisationen, den mottagande organisationen och volontären.

- Att tillhandahålla korta volontärtjänstprojekt och särskilt stöd och särskild utbildning för personer med sämre möjligheter och att hjälpa dem att stegvis integreras i längre volontärtjänstverksamhet eller annan verksamhet inom programmet Ungdom.

- Att införa volontärtjänstverksamhet som ett nytt inslag i befintliga partnerskap eller upprätta nya partnerskap mellan organisationer, föreningar eller strukturer som verkar inom det sociala området eller inom områdena kultur, ungdom eller miljö.

- Att engagera organisationer som ännu inte deltagit i Europeisk volontärtjänst.

- Att öppna ett nytt verksamhetsområde eller införa nya moment.

- Att tillföra ett mervärde för det lokala samhället och stödja dess utveckling.

- Att förse volontärer med ett intyg om att de deltagit samt om de erfarenheter och färdigheter som de tillägnat sig inom delprogram 2.

7.3. Delprogram 3

- Att uppmuntra ungdomars initiativförmåga, företagsamhet och kreativitet.

- Att främja ungdomars aktiva deltagande och integrering i samhället genom utveckling av gemensamma initiativ på lokal, regional och nationell nivå.

- Att främja ungdomars sociala och kulturella färdigheter i syfte att öka deras möjlighet att få anställning.

- Att genom nätverksprojekt utvidga ungdomsinitiativ till liknande initiativ i andra medlemsstater eller programländer.

- Att stärka ungdomsinitiativens europeiska dimension.

- Att engagera ungdomar med sämre förutsättningar.

- Att utveckla projekt för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

7.4. Delprogram 5

- Att bidra till fortbildning för personer som deltar i ungdomsarbete, särskilt de som planerar att engagera sig eller är engagerade i sådana insatser som direkt berör ungdomar inom delprogrammen 1, 2 och 3. Syftet är att se till att dessa insatser har tillräckligt hög kvalitet.

- Att utveckla verksamhet som är särskilt inriktad på utbyte av erfarenheter och god praxis eller som är avsedda att underlätta och främja inrättandet av hållbara gränsöverskridande partnerskap och nätverk för dem som är verksamma på ungdomsområdet.

- Att sprida och främja resultaten av projekt och verksamhet av god kvalitet.

- Att bidra till experimentell nyskapande verksamhet som genomförs i samarbete med deltagare från olika bakgrund.

- Att förbättra ungdomars möjlighet att delta i programmet och öka deras initiativförmåga och aktiva deltagande i samhällslivet.

- Att undersöka vilka faktorer som hindrar marginaliserade ungdomar att finna sin plats i samhället.

- Att utveckla projekt för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

8. Utvärdering av varje delprograms effekter och kvalitet

8.1. Effekter på ungdomar

1. Vilka effekter kan programmet uppskattas ha haft på ungdomar med avseende på de allmänna och särskilda mål som anges ovan under de tre år det har tillämpats?

2. Vilka effekter har programmet haft i förhållande till de årliga prioriteringarna? I vilken utsträckning motsvarade dessa prioriteringar behoven och intressena hos ungdomar i ert land?

3. Vilka effekter har programmet haft med avseende på ungdomars multikulturella inlärning, förvärv av nya sociala och personliga kunskaper och färdigheter, och således den personliga utvecklingen, och ungdomars möjlighet att få en anställning?

4. Vilka effekter har programmet haft med avseende på ungdomars ökade deltagande i samhällslivet och en minskad sannolikhet för att de skall involveras i ett riskbeteende?

5. Har alla ungdomar - organiserade, icke-organiserade och med sämre möjligheter - haft möjlighet att delta i programmet?

8.2. Effekter på ungdomsledare, organisationer och lokala samhällen

1. Vilka effekter kan verksamheten uppskattas ha haft på ungdomsledare, organisationer och lokala samhällen med avseende på de allmänna och särskilda mål som anges ovan under de tre år som programmet har genomförts?

2. Vilka effekter har programmet haft i förhållande till de årliga prioriteringarna? I vilken utsträckning motsvarade dessa prioriteringar behoven och intressena hos ungdomsledare, organisationer och lokala samhällen i ert land?

3. Hur påverkade deltagande i projekt som fick stöd av programmet ungdomsledarnas, organisationernas och de lokala samhällenas dagliga arbete?

4. Har programmet lett till att nya inslag har införts i befintliga partnerskap och att nya partnerskap har inrättats mellan organisationer/sammanslutningar/strukturer?

5. Har programmet inneburit någon förstärkning av det gränsöverskridande samarbetet vad gäller ungdomsfrågor i form av god praxis, utbyten, utbildning och utveckling av innovativa åtgärder?

6. Vilka multiplikatoreffekter har noterats när det gäller organisationer och lokala samhällen?

8.3. Effekter på politik, lagstiftning och institutioner

1. Hur har verksamheten påverkat nationell, regional och lokal politik samt lagstiftning och statliga institutioner?

2. Görs det åtskillnad mellan det europeiska åtgärdsprogrammet och olika nationella och regionala program av samma slag? Kompletterar det europeiska åtgärdsprogrammet de nationella programmen?

3. I vilken utsträckning och på vilket sätt beaktades de årliga prioriteringarna för varje delprogram mellan 2000-2002? I vilken utsträckning har prioriteringarna från 2000-2002 varit relevanta för att uppnå programmets mål? Vilka nationella prioriteringar lades till?

4. Har volontärer en rättslig ställning i ert land? Hur bedömer ni att arbetsgivare, utbildningsinstanser och staten värderar de intygade icke-formella erfarenheter och färdigheter som förvärvats genom volontärtjänstprojekt?

9. Instrumentens effektivitet

1. Innebär deltagande i ett delprogram att ungdomar motiveras att senare delta i ett annat delprogram?

2. I vilken utsträckning är de tillgängliga instrumenten lämpliga för att uppfylla verksamhetens mål och prioriteringar?

10. Rekommendationer för programmets framtida utformning

10.1. Allmänt

1. Vilka aspekter och vilken verksamhet har varit särskilt lyckade i det nuvarande programmet? Vilka särskilda mål och prioriteringar bör enligt er mening behållas i det framtida programmet? Vilka särskilda mål och prioriteringar bör införas i det framtida programmet?

2. Finns det några nya historiska eller sociala utmaningar som man bör ta i tu med i det framtida programmet?

3. Vilka instrument, administrativa eller organisatoriska aspekter bör ändras i det framtida programmet för att öka dess måluppfyllelse och effektivitet?

4. Vilka alternativ skulle ni rekommendera till den nuvarande metoden för projektledning av mikroprojekt som är baserad på projekturval? Var vänlig och beskriv eventuella stöd-, urvals- och kontrollmekanismer.

5. Ställer ni er positiva till att lokala, regionala eller nationella myndigheter engageras mer i administrationen eller finansieringen av programmet?

6. I vilken utsträckning kan en systematisk offentligt samfinansiering av projekt inom ramen för programmet vara en lösning för den ökade efterfrågan på finansiering från de sökandes sida?

7. I vilken utsträckning skulle det vara meningsfullt att på nytt överväga och eventuellt utvidga samarbetet med internationella organisationer?

10.2. Rekommendationer för varje delprogram

1. Hur skulle de specifika målen bättre kunna uppnås inom varje delprogram?

2. Hur skulle de olika delprogrammen i större utsträckning kunna påverka ungdomar, lokala samhällen och organisationer?

3. Hur skulle programmet i större utsträckning kunna påverka politik, lagstiftning och institutioner, även när det gäller erkännande av icke-formellt lärande?

BILAGA 3

- Interim evaluation of third countries cooperation of the Youth Programme 2000-2002: http://europa.eu.int/comm/youth/program/index_en.html

Top