52003DC0726

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN - En inre marknad utan företagsskattemässiga hinder - uppnådda resultat, pågående initiativ och uppgifter som återstår att lösa

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

2. Det är fortsatt nödvändigt att anpassa företagsbeskattningen i EU

3. Framsteg för de riktade åtgärderna för att åtgärda skattehindren på den inre marknaden

3.1. Riktlinjer för genomförandet av EG-domstolens rättspraxis och övervakning av genomförandet av EU:s skattelagstiftning

3.2. Översyn av fusionsdirektivet och moder/dotterbolagsdirektivet

3.3. Gränsöverskridande förlustutjämning

3.4. "Gemensamt forum för internprissättning i EU"

3.5. Dubbelbeskattningsavtal

4. Framsteg i riktning mot en konsoliderad bolagsskattebas för företagens verksamhet i hela EU

4.1. Förnyad stimulans av debatten inom EU

4.2. Hemstatsbeskattning som en väg framåt för små och medelstora företag

4.3. Utveckling av en gemensam skattebas i EU

4.4. Fördelning av skattebasen mellan medlemsstaterna

4.5. En europeisk skatteordning för Europabolag?

5. Slutsats och prioriteringar för de kommande åren

1. Inledning

Företags-beskattning viktig för EU:s ekonomiska utveckling // Europeiska unionen strävar för närvarande efter att uppnå det självuppsatta målet att senast 2010 vara världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi med förmåga till hållbar utveckling och med fler och bättre arbetstillfällen. Detta strategiska mål, som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 [1], har bekräftats vid senare rådsmöten. Företagsbeskattningen inom EU spelar en central roll när det gäller att uppnå detta mål och att stärka den ekonomiska ram som krävs som stöd.

[1] Punkt 5 i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000.

Kommissionens "tvådelade" strategi visar vägen.

// Det var mot bakgrund av detta som kommissionen i sitt meddelande [2] från oktober 2001 lade fram sin tvådelade strategi i syfte att åtgärda skatterelaterad ineffektivitet och skattehinder för gränsöverskridande ekonomisk verksamhet på den inre marknaden. Meddelandet byggde på resultaten av en detaljerad undersökning som genomförts av kommissionen [3]. I meddelandet redogjordes i detalj för både omedelbara riktade lösningar och steg mot ett mera långsiktigt mål, nämligen att ge företagen en gemensam konsoliderad skattebas för deras verksamhet på EU-nivå.

[2] KOM(2001)582: "Mot en inre marknad utan skattehinder". En strategi för fastställande av en konsoliderad bolagsskattebas för företagens verksamhet i EU".

[3] Företagsbeskattning på den inre marknaden [SEK(2001)1681]. Undersökningen har också publicerats i bokformat och säljs av Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer i Luxemburg (ISBN 92-894-1695-5) (pris: 31 euro); För ytterligare information se http://publications.eu.int/general/en/ publications_en.htm

Debatten har fått ny fart och man har gjort stora framsteg ...

men genomförandet av strategin måste nu anpassas till nya förutsättningar och nya utmaningar. // Detta meddelande och efterföljande uppföljningsåtgärder har gett ny fart åt reformen av företagsbeskattningen inom EU. Även om man har gjort stora framsteg genom genomförandet av flera initiativ är det svårare att komma framåt på vissa andra områden. Det har dessutom skett ny utveckling sedan 2001. Europeiska domstolens rättspraxis i skattefrågor får allt större betydelse. Om det också i fortsättningen kommer att ställas krav på enhällighet vid beslut i skattefrågor inom EU kommer detta naturligtvis också att påverka hur stora framsteg som kan göras, särskilt med hänsyn till utvidgningen.

Det här meddelandet syftar till att bedöma de resultat av kommissionens strategi som föreligger i dagsläget och att redogöra för utsikterna för det framtida genomförandet av de olika delarna av strategin. Genom att lägga fram meddelandet uppfyller kommissionen sitt löfte i det ovannämnda meddelandet från 2001 att "till 2003 framlägga en rapport om sina slutsatser vad gäller [...] strategin".

2. Det är fortsatt nödvändigt att anpassa företagsbeskattningen i EU

Den grundläggande strategin för företags-beskattning ger fortfarande de rätta svaren för att lösa skatteproblemen på den inre marknaden och för att åstadkomma bred ekonomisk utveckling. // Det förslag till strategi för företagsbeskattning som kommissionen lade fram 2001 baserades på två grundläggande konstateranden. För det första utgör skattemässiga förhållanden fortfarande ett hinder för ekonomiska aktörer att helt och fullt utnyttja fördelarna med den inre marknaden och det är absolut nödvändigt att ändra på detta. För det andra har den övergripande ekonomiska ramen ändrats väsentligt på senare år, exempelvis genom e-handeln och företagens ökade internationalisering genom gränsöverskridande fusioner och andra former av omstrukturering. Dessa konstateranden, som fortfarande har giltighet och är aktuella, har stor inverkan på hur bolagsskattesystemen fungerar inom EU. Den förestående utvidgningen av EU kommer att ytterligare accentuera problemen. Det finns därför ingen anledning att ifrågasätta det grundläggande resonemanget i kommissionens strategi och kommissionen bekräftar att den håller fast vid denna strategi.

Fullgörande-kostnader och väsentliga skattehinder utgör fortfarande de största bekymren på den inre marknaden. // De skattehinder som kommissionen konstaterade 2001 är fortfarande i hög grad aktuella. Framför allt är det faktum att företag måste hantera 15, och snart 25 eller ännu fler, olika skattesystem fortfarande en tydlig orsak till de flesta skatteproblemen på den inre marknaden och till höga fullgörandekostnader. Kommissionen bekräftar sålunda sin uppfattning att den tvådelade strategin är nödvändig, och framför allt att den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen för företagens verksamhet på EU-nivå är det enda sättet för företagen på den inre marknaden att systematiskt övervinna dessa svårigheter och det enda sättet för att skapa genuina villkor för den inre marknaden när det gäller bolagsskatter. I möjligaste mån bör också arbetet med att uppnå denna målsättning omfatta specifika skattemässiga problem för företag som inte organiserats i aktiebolagsform och som inte omfattas av bolagsskatt.

Företagsenkät om företagsskatt och mervärdesskatt

Kommissionen inledde nyligen en mycket omfattande undersökning av fullgörandekostnaderna hos mer än 2 000 företag i EU. Undersökningen fyller två syften. För det första att få en bättre förståelse för hur företagen påverkas av att tvingas leva med 15 olika skattesystem, i synnerhet hur deras fullgörandekostnader och beslutsfattande påverkas. För det andra att försöka kvantifiera kostnaderna och hur de skiljer sig åt mellan olika företag och olika typer av verksamhet. Man hoppas kunna samla in en mängd nyttiga uppgifter om både företagsskatt och mervärdesskatt, som sedan kräver noggrann och detaljerad analys.

När undersökningen är avslutad och resultaten analyserade kommer en fullständig rapport att offentliggöras separat. Resultaten borde ge en allmän indikation på huruvida, och i förekommande fall i vilken utsträckning, företag faktiskt upplever att det är svårare att klara av administrationen av företags- och mervärdesskatt när de väl blivit aktivt "gränsöverskridande". Resultaten borde också ge en indikation på huruvida, och i vilken utsträckning, avsaknaden av möjligheten till gränsöverskridande förlustavdrag och svårigheter förbundna med internprissättning, fusioner och förvärv uppfattas som hinder. De borde också ge en indikation på i vilken utsträckning, om detta förekommer över huvud taget, företagsbeskattningsfrågor påverkar företagens beslut när det gäller deras bolags- och finansieringsstruktur - vilket givetvis skulle kunna leda till beslut som inte är optimala för ekonomin som helhet.

Det har alltid varit oerhört komplicerat att kvantifiera fullgörandekostnader, främst på grund av svårigheterna att samla in upplysningar som ofta anses vara affärshemligheter. För undersökningen begär man utförliga och detaljerade uppgifter men kommer inte att lämna ut några uppgifter om enskilda företag. Kommissionen är därför övertygad om att den kommer att få in tillräckligt med uppgifter och att man, när analysen av uppgifterna är avslutad, kommer att ha en både övergripande och detaljerad bild av fullgörandekostnaderna för företagsskatt och mervärdesskatt över hela EU.

Innehållet i kommissionens långsiktiga strategi är allmänt vedertaget ...

men den politiska processen går långsamt. // Idén om en gemensam konsoliderad skattebas i EU har snabbt blivit allmänt accepterad, och till och med välkomnats, inom näringslivet och bland skatteexperter som ett logiskt och enhetligt koncept för den inre marknaden, åtminstone på lång sikt. I dagsläget ger emellertid reaktionerna på kommissionens strategi från 2001 upphov till nya politiska överväganden och många medlemsstater är för närvarande skeptiska, både av politiska och tekniska skäl. Somliga ifrågasätter till och med det grundläggande resonemanget för konceptet. Även om kommissionen inte är av samma åsikt medger den att de omfattande strategier som övervägs är politiskt ambitiösa och innebär vissa tekniska problem. Kommissionen är ändå övertygad om att en gemensam skattebas är nödvändig som en åtgärd för att förbättra den inre marknaden, och att den helst skulle beslutas genom omröstning med kvalificerad majoritet. Det befintliga kravet på enhällighet bör emellertid inte användas som en ursäkt för att inte befatta sig med de hinder som avsaknaden av en gemensam skattebas innebär. Kommissionen kommer att driva projektet vidare och kommer att överväga åtgärder, både sådana för vilka det krävs enhällighet och sådana där andra tillvägagångssätt är möjliga. Vissa medlemsstater förefaller tveka inför konkreta steg som leder till det långsiktiga målet. Kommissionen medger att det i detta avseende, så långt det är möjligt, bör bedömningen av vad de olika åtgärderna rent praktiskt får till följd för medlemsstaterna och aktörerna förbättras.

Medlems-staterna bör inta en konstruktiv hållning

// När allt kommer omkring är det i sista hand endast medlemsstaterna som kan godkänna och därefter genomföra åtgärder på det här området, och det är nu hög tid att agera. Man bör emellertid inte förbise det faktum att de ansvariga för skattepolitiken inom EU under de senaste åren framför allt ägnat sig åt att stabilisera medlemsstaternas skatteinkomster. Framför allt har uppförandekoden för företagsbeskattning i allt väsentligt genomförts och motsvarande arbete pågår nu för anslutningsländernas räkning. Det är alltså de skadliga och ekonomiskt sett ej önskvärda formerna av skattekonkurrens (och endast dessa) som åtgärdas. Dessa skadliga skatteåtgärder var ett viktigt skäl till medlemsstaternas ovilja mot att åtgärda skattehindren på den inre marknaden, men detta är inte längre relevant. Därför måste andra viktigare och mer allmänt accepterade målsättningar i EU:s skattepolitik prioriteras, särskilt de som bidrar till att den inre marknaden fungerar på ett smidigt sätt och som främjar sysselsättning och hållbar ekonomisk tillväxt och välfärd i EU [4]. Precis som kommissionen framhöll i sitt meddelande om skattepolitik från maj 2001 [5] är det nu nödvändigt att "väsentligt mera betona de problem som skattebetalarna i EU ställs inför".

[4] Dessa övergripande målsättningar antogs ursprungligen vid Ekofin-rådets informella möte i Verona i april 1996. För ytterligare information se kommissionens meddelande "Ett åtgärdspaket för att angripa skadlig skattekonkurrens i Europeiska unionen" [KOM(1997) 564].

[5] "Skattepolitiken i Europeiska unionen - Prioriteringar för de kommande åren" [KOM(2001)260].

Utan en grundlig reform kommer medlems-staternas skatteintäkter att bli lidande. // Kommissionen anser att det endast är genom det föreslagna systematiska tillvägagångssätt enligt förslaget som medlemsstaternas rättmätiga ekonomiska intressen i sista hand kan ges tillräckligt skydd och som medlemsstaterna ges möjlighet att ta hänsyn till sina möjligheter till skatteinkomster vid genomförandet av skattepolitiken. I nuläget kan det uppstå problem i några medlemsstater eftersom vissa aspekter av deras skattepolitik verkar strida mot principerna i fördraget. Om enskilda medlemsstater väntar med att vidta korrigerande åtgärder tills dess att överträdelserna bekräftas genom beslut från Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen), kommer de att bli tvungna att ändra sina skattesystem alltför snabbt och utan samordning. Detta tillvägagångssätt är ineffektivt, löser inte de grundläggande problemen och ger ofta möjligheter till skatteplanering. Dessutom, om drivkraften bakom investeringsbeslut är sådana "skattetekniska" överväganden snarare än förväntningar på en rent ekonomisk avkastning är detta också särskilt skadligt för en optimal kapitalfördelning och följaktligen också för de ovannämnda "Lissabon-målsättningarna".

Utan politisk samordning blir det EG-domstolen som hanterar skattehindren. // Slutligen; även om medlemsstaterna inte vidtar några åtgärder, kommer många av de hinder som här diskuteras att hänskjutas till EG-domstolen. Under senare år har antalet viktiga ärenden rörande bolagsbeskattning som hänskjutits till EG-domstolen ökat väsentligt. I sina domar har EG-domstolen betonat de "fyra friheterna" (fri rörlighet för varor, personer [inbegripet etableringsrätten], tjänster och kapital) i ärenden som gällt direktskatt inom EU. Gemenskapens lagstiftning enligt domstolens tolkning, i nästan samtliga fall understödd av kommissionen, inte bara förbjuder varje form av diskriminering utan den är dessutom emot restriktioner. Bara i sällsynta fall godtog domstolen medlemsstaternas motiveringar. Att angripa skattehindren punktvis genom rättstvister kan emellertid leda till nya problem i medlemsstaternas skattelagstiftning och kanske till och med - i värsta fall - visa sig skadligt för fullbordandet av den inre marknaden.

3. Framsteg för de riktade åtgärderna för att åtgärda skattehindren på den inre marknaden

Kommissionens arbetsprogram har genomförts. // I meddelandet från oktober 2001 presenteras ett arbetsprogram med specifika åtgärder som kommissionen skulle vidta enligt en tydligt angiven tidsplan under åren 2002-2004. Kommissionen har genomfört detta program enligt planerna och lagt ner betydande resurser på det tekniska, ofta komplicerade och långvariga, arbete som krävts. I avsnittet nedan redogörs för den aktuella situationen för de många initiativen (i den ordning som de presenterades i meddelandet från 2001) tillsammans med några slutsatser för de kommande åren [6].

[6] Närmare upplysningar finns också på "Company Taxation Pages" på följande webbplats: http://europa.eu.int/comm/ taxation_customs/taxation/company_tax/index.htm Sidan uppdateras fortlöpande.

3.1. Riktlinjer för genomförandet av EG-domstolens rättspraxis och övervakning av genomförandet av EU:s skattelagstiftning

Utveckling av lagarna på skatteområdet inom EU måste åtföljas av en konstruktiv politisk process. // EG-domstolens beslut leder ibland till asymmetriska effekter. De fullständiga konsekvenserna för övriga medlemsstater av domar som bara omfattar ett lands lagstiftning är inte alltid tydliga och därför tenderar olika medlemsstater att se över sina nationella regler på olika sätt, vilket inte alltid nödvändigtvis främjar målsättningarna med den inre marknaden. I sina meddelanden från 2001 om skattepolitik och företagsbeskattning föreslog kommissionen att dessa problem skulle åtgärdas genom framåtblickande samordning av de delar av medlemsstaternas skattesystem som strider mot, eller som kan komma att strida mot, EU-lagstiftningen.

Flera "heta" frågor i samband med företags-beskattning står på tur. // Kommissionen antog ursprungligen denna strategi mot bakgrund av den skattemässiga behandlingen av tjänstepensioner [7] och investeringsfonder [8]. När det gäller företagsbeskattning visade det sig vid preliminära diskussioner på arbetsgruppsnivå om konsekvenserna av EG-domstolens beslut i målet Lankhorst-Hohorst, [C-324/00], om regler för underkapitalisering att även om stödet för en samordnad strategi har ökat så är fortfarande en del medlemsstater tveksamma inför en sådan, detta trots att beslutet rent allmänt väntas få långtgående konsekvenser för de flesta medlemsstaters system för företagsbeskattning och inte enbart för den medlemsstat som direkt berörs av detta mål. Flera andra funderar över hur deras regler för underkapitalisering skall omarbetas så att de överensstämmer med domen och så att olika behandling av EU-företag som har sitt säte i respektive utanför medlemsstaten undanröjas.

[7] Se meddelande KOM(2001)214 och de överträdelseförfaranden som kommissionen inlett gentemot flera medlemsstater sedan de inledande samtalen inte lett till något resultat.

[8] Efter diskussioner med medlemsstaterna vilka inte ledde till de ändringar av lagstiftningen som krävdes inleddes överträdelseförfaranden gentemot flera medlemsstater.

// Motviljan hos vissa medlemsstater mot att samordna sina skattesystem kan enbart leda till att fler och fler beslut fattas av domstolen vilket de berörda medlemsstaterna kan uppfatta som "destruktivt". Under alla omständigheter kommer kommissionen att fortsatt yrka på en klar respekt för EU-fördraget när det gäller beskattning och att utforma sin politik för inledande av relevanta överträdelseförfaranden på ett målinriktat och drivande sätt. Kommissionen hoppas därför att dess framtida initiativ för att främja aktiva diskussioner bland medlemsstaterna om viktiga skattelagstiftningsfrågor och för att utveckla riktlinjer för de vidare konsekvenserna av EG-domstolens rättspraxis kommer att välkomnas på ett konstruktivt sätt. Reaktionerna på det förestående meddelandet från kommissionen om olika system för skatt på utdelning [9] blir ett första test på detta.

[9] I EG-domstolens gällande praxis ifrågasätter huruvida vissa typer av system för beskattning av utdelning i gränsöverskridande situationer är förenlig med EG-fördraget (t.ex. i målen Verkooijen (C-35/98), Manninen (C-319/02), Schmid (C-516/99) och Lenz (315/02) om fri rörlighet för kapital).

Aktuella rättsliga frågor och ej avgjorda mål som kan få långtgående konsekvenser för medlemsstaternas skattesystem

EG-domstolen meddelade nyligen sin dom i målet Bosal Holding BV (C-168/01). I korthet innebar denna att en nederländsk regel, enligt vilken möjligheten till skattelättnader för finansieringskostnader för ett dotterbolag i en annan medlemsstat endast medges under förutsättning att sådana kostnader indirekt leder till vinst i Nederländerna, ansågs strida mot den grundläggande etableringsrätten. Det är möjligt att flera andra medlemsstater har liknande restriktiva regler. Detta beslut öppnar därför nya lagliga möjligheter till skatteplanering och kan skapa ytterligare problem för medlemsstaterna. Det förefaller uppenbart att ett åsiktsutbyte om konsekvenserna av målet och en samordnad reaktion på detta skulle ge medlemsstaterna ömsesidiga fördelar. Ett annat exempel på ärenden där kommissionens hållning kan förväntas ge goda resultat är rättspraxis när det gäller gränsöverskridande förlustutjämning (se nedan). Bland övriga frågor och oavgjorda mål återfinns målet CLT-UFA S.A (C-253/03) rörande eventuellt diskriminerande bolagsskattesatser för fasta driftställen och målet De Baeck (C 268/03) om eventuellt diskriminerande behandling vid försäljning av en betydande andel till ett utländskt företag.

En annan pågående intressant debatt med anknytning till ovanstående är den om utflyttningsskatt ("exit taxation"). Flertalet medlemsstater anser att flyttningen av ett företags huvudkontor till annan medlemsstat är beskattningsbar och tar antingen ut skatt vid utflyttningen eller beskattar orealiserade kapitalvinster genom att för beskattningsändamål anta att företaget avvecklats. Generaladvokatens yttrande i det ej avgjorda målet "de Lasteyrie du Saillant" [C-9/02] stöder emellertid en "villkorslös" tolkning av fri rörlighet för personer när det gäller inkomstskatt för personer. Om denna ståndpunkt bekräftas av domstolen kan det inte uteslutas att ett liknande resonemang kan komma att tillämpas beträffande bolagsskatt. Dessutom diskuteras för närvarande skatteeffekterna av mål som gäller bolagsrätt, nämligen "Überseering BV" [C-208/00] och "Inspire Art"' [C-167/01] (etableringsrätten).

3.2. Översyn av fusionsdirektivet och moder/dotterbolagsdirektivet

Fusions-direktivet och moder/dotter-bolagsdirektivet kommer att förbättras betydligt. // Det finns fortfarande ett stort antal skattehinder på den inre marknaden när det gäller omstruktureringar över gränserna och utbetalningar av utdelning mellan närstående bolag. Efter intensiva förberedande diskussioner med medlemsstaterna lade kommissionen därför nyligen fram förslag till direktiv för översyn av fusionsdirektivet, 90/434/EEG och moder/dotterbolagsdirektivet, 90/435/EEG [10]. Syftet med ändringarna är att utöka direktivens tillämpningsområde, lätta på kraven för att företag skall kunna använda dem och råda bot på några av de brister som konstaterats vid tillämpningen av dessa direktiv.

[10] KOM(2003)462 och KOM(2003)613.

Skatte-problemen för europeiska företag åtgärdas. // Genom ändringsförslagen skulle också stadgan för Europabolag (Societas Europaea, SE-bolag) [11] och stadgan för europeiska kooperativa föreningar (Societas Cooperativa Europaea, SCE-föreningar) [12] omfattas av de två direktiven. Dessutom skulle det reviderade fusionsdirektivet innehålla relevanta skatteregler för flyttning av ett SE-bolags eller en SCE-förenings huvudkontor till en annan medlemsstat, och därigenom lösa ett av de mest akuta skatteproblemen när det gäller dessa nya juridiska former. Därmed åtgärdar kommissionen de mest akuta skatteproblemen när det gäller SE-bolag. [13]

[11] Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 och rådets direktiv 2001/86/EG rörande arbetstagarinflytande.

[12] Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 och rådets direktiv 2003/72/EG rörande arbetstagarinflytande.

[13] Räckvidden för det nyligen antagna direktivet om bl.a. räntor och royalties (49/2003/EG) kommer också att ändras i enlighet med detta.

Man valde ett pragmatiskt tillvägagångs-sätt för att kunna göra snabba framsteg. // Kommissionen vill framhålla att den vid utarbetandet av förslagen var tvungen att göra en avvägning mellan behovet av att ge företagen bästa möjliga skattemässiga villkor så att de kan dra nytta av den inre marknaden och behovet av att skydda medlemsstaternas rättmätiga ekonomiska intressen och möjligheter till skatteinkomster. Båda förslagen innehåller följaktligen flera förbättringar för företagens vidkommande men tar inte upp alla de frågor som många skatteexperter skulle anse relevanta på detta område. Förhoppningen är att detta tillvägagångssätt kommer att leda till att båda förslagen till direktiv antas enhälligt, framför allt i tid för Europabolagsordningens ikraftträdande i oktober 2004.

3.3. Gränsöverskridande förlustutjämning

Förlust-utjämning över gränserna kan vara svårt att acceptera för medlems-staterna men förblir av största vikt för företagen // De befintliga begränsningarna för gränsöverskridande förlustavdrag inom EU, särskilt när det gäller dotterbolag, kan leda till (ekonomisk) dubbelbeskattning och utgöra betydande hinder för ekonomisk verksamhet i mer än en medlemsstat. Erfarenheten visar emellertid att medlemsstaterna är ovilliga att reflektera över något som helst EU-initiativ på det här området. Kommissionen har dragit tillbaka sitt förslag från 1991 om förlustutjämning över gränserna, som rådet inte var villigt att anta och som, efter mer än tio år, i vissa avseenden var i behov av en översyn rent tekniskt.

och EU-fördraget måste också iakttas på detta området!

Ett initiativ från kommissionen planeras för 2004. // Kommissionen är ändå fortfarande fast besluten att anordna en ny omgång tekniska förberedande möten med medlemsstaterna i syfte att hitta innovativa metoder för att hantera vad som fortfarande anses som ett grundläggande hinder för att den inre marknaden skall fungera smidigt på skatteområdet. Kommissionen har inlett sin interna analys av möjliga lagstiftningsalternativ och planerar ett kommissionsinitiativ 2004 på detta område. Kommissionen hyser framför allt förhoppningar om att den senaste och den kommande utvecklingen vid nationella domstolar [14] och vid EG-domstolen [15] kommer att sprida ytterligare ljus över den rättsliga situationen och bidra till att behovet av att agera i de här frågorna vinner större gehör bland de ansvariga för skattepolitiken i Europa. Kommissionens initiativ kommer därför att inriktas på mera djupgående analyser av problemet och på att försöka utarbeta en vägledning beträffande medlemsstaternas respektive skyldigheter enligt EU-fördraget.

[14] T.ex. Pirelli [mål HC01C02529 i högsta domstolen i Förenade kungariket] och Ö VwGH [högsta förvaltningsdomstolen i Österrike -referensnummer 99/14/0217.]

[15] T.ex. i de avgjorda målen Futura [C-250/95], Baars [C-251/98], AMID [C-141/99], Mertens [C-431/01] och de ej avslutade målen Ritter [C-152/03] och Marks&Spencer [C-446/03].

Koncern-beskattningen i EU kan vara vägen till utveckling. // Koncernbeskattning i EU baserad på det danska systemet med beskattning enligt "globalinkomstprincipen" är fortfarande bland de modeller som enligt kommissionen bör uppmärksammas. Detta system gör det i vissa fall möjligt för danska moderbolag, deras filialer och även för deras utländska dotterbolag att beskattas gemensamt i Danmark. Härigenom får moderbolaget möjlighet att ta hänsyn till förluster inte enbart i sina utländska filialer men också i sina utländska dotterbolag. Skatteexperter har presenterat några andra idéer. Det har exempelvis föreslagits att en kreditmekanism allmänt skulle kunna användas för ett konsolideringssystem för hela Europa i form av ett "European Tax Allocation System" (ETAS) [16]. Kommissionen kommer att beakta även dessa förslag.

[16] Hernler, Jörg, ETAS - Das European Tax Allocation System für eine einheitliche Ertragsbesteuerung Europäischer Unternehmen, (Der Betrieb 2003, s. 60-65).

3.4. "Gemensamt forum för internprissättning i EU"

Framsteg på väg när det gäller intern-prissättning // Det gemensamma forumet för internprissättning som nämns i meddelandet från 2001 har inrättats och arbetar intensivt. Forumet har fastställt ett arbetsprogram fram till 2004 och flera möten har redan ägt rum. Kommissionen anser att denna helt nya typ av blandad arbetsgrupp som består av skatteexperter på hög nivå från medlemsstaternas förvaltningar och från näringslivet är en mycket lovande och framgångsrik utveckling. Det är första gången som en sådan gemensam arbetsgrupp för skattefrågor på EU-nivå inrättas.

En lägesrapport från forumet om dess verksamhet och om pragmatiska, icke lagstiftningsmässiga rekommendationer om hur man kan lösa problem i samband med tillämpningen av skiljedomskonventionen och förfaranden för ömsesidiga överenskommelser enligt dubbelbeskattningsavtal är planerad till början av 2004. I forumet har man också diskuterat de praktiska problem som uppstått för företagen på grund av att skiljedomskonventionen sedan 1 januari 2000 inte längre är i kraft eftersom samtliga medlemsstater inte har ratificerat protokollet om förlängning, som undertecknades 1999. Det framtida arbetet kommer att inriktas på dokumentationskrav och på eventuella förebyggande åtgärder för att undvika dubbelbeskattning när det gäller internprissättning (t.ex. överenskommelser i förhand om prissättning, "Advance Pricing Agreements"). Även om kommissionen är nöjd med den konstruktiva och yrkesmässiga anda som utmärker arbetet i forumet är den ändå något oroad över den relativt långsamma utvecklingen i förhållande till det arbetsprogram som forumet själv enades om 2002. Förhoppningsvis kommer arbetstakten att kunna ökas i framtiden när det gäller de återstående punkterna på forumets arbetsplan.

3.5. Dubbelbeskattningsavtal

Dubbel-beskattnings-avtal kommer att prioriteras under de kommande åren. // Kommissionen håller på att noggrant undersöka de varierande och komplexa problemen i samband med bilaterala och multilaterala dubbelbeskattningsavtal på den inre marknaden och bedömer de olika alternativ för att åtgärda dessa som presenterades i undersökningen från 2001. För 2004 planeras ett initiativ på det här området, som kommer att ge en rättslig analys och en tolkning av relevanta domar från EG-domstolen [17]. Bland möjliga tillvägagångssätt för att göra framsteg på området återfinns bland annat utveckling av en EU-modell för skatteavtal eller att samtliga medlemsstater ingår ett multilateralt skatteavtal. Dessutom bör det påpekas att många av de tidigare nämnda riktade åtgärderna i viss utsträckning är sammanlänkade. Detta kan också ha återverkningar på medlemsstaternas dubbelbeskattningsavtal.

[17] T.ex. i målet Saint Gobain [C-307/97].

Särskild uppmärksamhet kommer att behöva ägnas åt efterlevnaden av principen om likabehandling i fördraget, vilken verkar vara i konflikt med den nuvarande åtskillnaden i flera avtal mellan företag som har sitt huvudkontor i respektive utanför medlemsstaten, och också i samband med medlemsstaternas dubbelbeskattningsavtal med tredjeländer (artiklar om begränsning av förmåner). Detsamma gäller för fall där tre parter är inblandade. Det måste undersökas noggrant huruvida det i framtiden kommer att krävas någon form av "mest gynnad nations-klausul" mellan medlemsstaterna i EU. De första diskussionerna med medlemsstaterna rörande dessa frågor på arbetsgruppsnivå kommer att hållas inom kort.

Samordning visar vägen. // Dubbelbeskattningsavtal mellan medlemsstater kommer också fortsättningsvis att granskas av EG-domstolen. I synnerhet kommer de problem som uppstår på grund av den aktuella bristen på samordning på området, särskilt när det gäller situationer med tre parter och när det gäller tredjeländer, att ytterligare öka. Om man inte agerar på gemenskapsnivå kan det få betydande politiska och ekonomiska återverkningar för medlemsstaternas politik på området. Kommissionen hoppas därför att dess strategi att stegvis och återhållsamt samordna avtalspolitiken kommer att få stöd och mottas på ett konstruktivt sätt av medlemsstaterna.

4. Framsteg i riktning mot en konsoliderad bolagsskattebas för företagens verksamhet i hela EU

4.1. Förnyad stimulans av debatten inom EU

Till följd av kommissionens strategi fortsätter det att föras en intensiv debatt om reformen av företagsbeskatt-ningen i EU. // Det allmänna behovet av en genomgripande reform av företagsbeskattningen i EU och i synnerhet kommissionens ansträngningar för att få till stånd någon form av gemensam konsoliderad skattebas i EU är just nu en av de största enskilda frågor som dominerar debatten på skatteområdet inom unionen. Europeiska konferensen om företagsbeskattning [18], som kommissionen anordnade i april 2002, ledde till en konstruktiv diskussion om de relevanta frågorna. Den blev inledningen till en rad liknande evenemang som anordnades av expertsammanslutningar [19] och forskningsinstitut [20]. Dessutom har kommissionens idéer i stor utsträckning vunnit gehör i skattelitteratur och i självständiga arbetsgrupper.

[18] För ytterligare upplysningar (om program, dokument, sammanfattning, osv.) se http://europa.eu.int/comm/ taxation_customs/taxation/company_tax/conference.htm

[19] Exempelvis rundabordskonferensen "Företagsbeskattningen och Europa - idag och i morgon" som anordnades av Europeiska revisorsförbundet (European Federation of Accountants) den 16 oktober 2002 och forumet "Direkt beskattning: IAS - ett sätt att harmonisera beskattningen i Europa?" som anordnades av Europeiska skatterådgivarnas förbund (Confédération Fiscale Européenne) den 10 april 2003 (båda ägde rum i Bryssel).

[20] Exempelvis de evenemang och arbetsgruppsmöten som anordnades av Centrumet för studier av europeisk politik (Centre for European Policy Studies) i anslutning till konferensen.

Kommissionen har komplette-rat sin strategi med konkreta initiativ. // Sedan början av 2002 har arbete pågått rörande olika konkreta initiativ i avsikt att föra detta mera långsiktiga projekt framåt. Kommissionen har genomfört ett omfattande samråd i två viktiga frågor på detta område [21], nämligen följande:

[21] Närmare upplysningar finns tillgängliga på följande webbplats:http://europa.eu.int/comm/ taxation_customs/taxation/company_tax/consultations.htm

(i) Eventuell tillämpning på försök av "hemstatsbeskattning" (beskattning enligt reglerna i företagets hemstat) på små och medelstora företag i EU och

(ii) följderna av införandet av internationellt accepterade redovisningsnormer (IAS) för införandet av en konsoliderad skattebas för företagens verksamhet i hela EU.

"Avgörandet ligger i detaljera" -även när det gäller den gemensamma skattebasen i EU. // Trots det betydande intresset och den intensiva debatten går meningarna fortfarande isär när det gäller detaljerna om hur en gemensam konsoliderad skattebas i EU skall kunna uppnås. Det råder dock samsyn på specifika punkter och när det gäller särskilda projekt (t.ex. försöksordningen med hemstatsbeskattning). Till och med bland företrädare för näringslivet och inom industrin går åsikterna fortfarande isär i viktiga frågor. Arbetet måste därför intensifieras när det gäller de tekniska aspekterna på skattefrågorna i EU på längre sikt.

4.2. Hemstatsbeskattning som en väg framåt för små och medelstora företag

Små och medelstora företag bör under en försöksperiod tillåtas att tillämpa reglerna för företagsbeskatt-ning i hemstaten inom hela EU. // I undersökningen från 2001 rörande företagsbeskattning utpekades en av de fyra modeller till en gemensam skattebas i EU som övervägdes, nämligen hemstatsbeskattning, såsom en möjlig lösning som skulle vara särskilt gynnsam för små och medelstora företag [22] och lanserades tanken om att i en inledande fas genom en försöksordning tillämpa denna ordning för små och medelstora företag. Syftet med en eventuell försöksordning av det slaget är att åstadkomma en förenkling och minskade fullgörandekostnader vad gäller skatt för företagen. Denna tanke fick ett betydande stöd under de diskussioner som fördes efter det att kommissionen hade lagt fram sin strategi. Kommissionen anordnade därför ett seminarium och genomförde ett offentligt samråd i frågan. Dessa initiativ gav ett betydande tekniskt bidrag och visade på en bred samstämmighet beträffande den grundläggande bevekelsegrunden och det önskvärda i tanken bakom försöksordningen. Utförliga rapporter om resultatet av dessa verksamheter är tillgängliga för allmänheten [23].

[22] Se exempelvis avdelning IV.B.11.1 samt avdelningarna IV.C.15.6 och IV.C.16.5.2.

[23] För närmare upplysningar se http://europa.eu.int/comm/ taxation_customs/taxation/company_tax/consultations.htm

Hemstatsbeskattning för små och medelstora företag i EU - den primära bevekelsegrunden för försöksordningen och potentiella fördelar för små och medelstora företag och för EU:s ekonomi

Vid hemstatsbeskattning [24] tillämpas den inre marknadens princip om ömsesidigt erkännande på företagsbeskattning. Den innebär enkelt uttryckt att vinsten för en företagsgrupp som bedriver verksamhet i mer än en medlemsstat beräknas endast enligt reglerna i ett bolagsskattesystem, nämligen systemet i den stat där moderbolaget eller företagsgruppens huvudkontor är beläget. Varje deltagande medlemsstat skulle fortsätta att enligt sin egen bolagsskattesats beskatta sin del av företagsgruppens affärsverksamhet i den staten.

[24] Lodin, S.-O. and Gammie, M., Home State Taxation, IBFD Publications, Amsterdam, 2001.

Genom detta tillvägagångssätt åtgärdas just de skattefrågor som mest hindrar de små och medelstora företagen i deras gränsöverskridande verksamhet. Fullgörandekostnader (som uppstår med anledning av skatteformaliteter, bokföringskrav, osv) förefaller vara regressiva i förhållande till företagets storlek och är således oproportionerligt höga för små och medelstora företag. På samma sätt slår svårigheterna när det gäller att gör gränsöverskridande avdrag för förluster särskilt hårt mot små och medelstora företag, i synnerhet när det gäller igångsättningsförluster som nästan per definition uppstår under de första åren efter en internationell investering. Många av de problem som hänger samman med hemstatsbeskattning har i praktiken mindre betydelse eller är t.o.m. ovidkommande för små och medelstora företag (t.ex. problem med dubbelbeskattningsavtal). Skatteplanering behöver inte befaras, eftersom det vanligtvis är lätt att fastställa "hemstaten" för små och medelstora företag och eventuella ändringar i hemstatens system är mindre sannolika.

Små och medelstora företag som för närvarande endast bedriver verksamhet på sin hemmamarknad och för första gången vill expandera i en annan medlemsstat skulle gynnas förhållandevis mest om försöksordningen infördes. Dessutom skulle dessa ärenden bli lättare att handlägga såväl för förvaltningarna som för företagen och övergångsproblem skulle kunna undvikas. Denna ordning skulle således i praktiken huvudsakligen inriktas på de små och medelstora företag som etablerar sig internationellt för första gången. Det finns emellertid inte något skäl att utesluta de små och medelstora företag som redan bedriver verksamhet i mer än en medlemsstat från möjligheten att delta i ordningen. Detta skulle till och med kunna anses diskriminerande.

Kommissionen kommer att försöka vidareutveckla försöks-ordningen. // Pilotprojektet stöds tämligen entusiastiskt av de berörda parterna och såväl intresseorganisationer som akademiker vill mycket gärna samarbeta aktivt. Dessa parter betonar vanligtvis de vinster som en försöksordning innebär för de små och medelstora företagen i fråga om effektivitet och förenkling. Detta stärker kommissionen i dess beslutsamhet att genomföra ordningen och att försöka få medlemsstaternas stöd i frågan. Denna åtgärd ligger också i linje med riktlinjerna för sysselsättningen om skapande av nya arbetstillfällen och entreprenörskap i vilka det efterlyses initiativ med inriktning på förenkling och minskad administration och betungande regler för små och medelstora företag. Ett särskilt exempel i detta avseende forsknings- och utvecklingsaktiviteter som ofta företas i små företag.

Finns det verkligen några diskriminerande aspekter på det här området? // Det finns dock en risk för diskriminerings- eller konkurrensproblem i samband med försöksordningen [25]. Kommissionen granskar denna fråga ingående, särskilt i syfte att fastställa eventuella problem i samband med statsstöd.

[25] Det finns t.o.m. vissa som anger att det kan finnas konstitutionella problem i några medlemsstater.

Det behövs ett pragmatiskt förhållningssätt // Mot bakgrund av de bidrag som lämnats och de uppgifter som inhämtats anser kommissionen att det är bättre att utforma en tämligen snäv men realistisk försöksordning än att överbelasta experimentet och därigenom riskera att det inte godtas och inte blir framgångsrikt. Den drar slutsatsen att en försöksordning på detta område skulle kunna utformas på ett meningsfullt sätt enligt följande:

Huvudpunkter för utformningen av en försöksordning för små och medelstora företag med hemstatsbeskattning

1) Försöksordningen måste utformas som ett praktiskt prov. Endast genom användning av verkliga uppgifter kan erfarenheter göras och de insatser som försöksordningen medför motiveras [26].

[26] Om så önskas kan ytterligare ekonomiska simuleringar genomföras på medlemsstatsnivå, eftersom endast de nationella skatteförvaltningarna har tillgång till de uppgifter som behövs för en simulering av det slaget.

2) Ordningen tillämpningsområde bör fastställas på grund av EU:s nuvarande definition av små och medelstora företag [27]. Kommissionen är dock medveten om att medlemsstaterna sannolikt skulle föredra ett något mindre tillämpningsområdet för ordningen. Man skulle därför kunna överväga en proportionell minskning av siffrorna i denna definition.

[27] Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag. Enligt denna definition görs det åtskillnad mellan medelstora företag [som sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år], små företag [som sysselsätter färre än 50 personer och vars årsomsättning inte överstiger 10 miljoner euro eller vars balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år], och mikroföretag [företag som sysselsätter färre än 10 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 2 miljoner euro per år]. Företag som ingår i en större företagsgrupp och därigenom skulle kunna gynnas av en starkare ekonomisk uppbackning än genuina små och medelstora företag omfattas dessutom inte av denna definition.

3) Provperioden bör vara tillräckligt lång så att den kan analyseras ordentligt och för att motivera omställningskostnaden. Kommissionen anser att minst 5 år är en lämplig tidsram.

4) Andra slag av begränsningar (t.ex. för särskilda regioner) förefaller inte vara önskvärda eller nödvändiga [28]. Inkomster i länder utanför EU skulle inte omfattas av försöksordningens tillämpningsområde och skulle behöva redovisas enligt normala regler.

[28] Det är exempelvis inte nödvändigt att utesluta särskilda sektorer med undantag av sådana som under alla omständigheter omfattas av särskilda skatteregler, t.ex. sjöfarts-, bank- och försäkringssektorerna.

5) Det skulle behövas specialregler för undantagsfall (t.ex. ägarbyte, affärsfluktuationer och utvidgad affärsverksamhet). Ett företag som, samtidigt som det deltar i pilotprojektet, organiskt växer över de gränser som anges i definitionen av små och medelstora företag bör inte av det skälet uteslutas från projektet.

6) Med hänsyn till de tekniska svårigheterna förefaller det som om partnerskap endast i undantagsfall skulle kunna ingå i ordningens tillämpningsområde om ens då.

7) Andra skatter än bolagsskatter (särskilt mervärdesskatt och lokala inkomstskatter) bör inte ingå i ordningens tillämpningsområde [29]. Medlemsstaterna skulle emellertid kunna fortsätta att tillämpa nationella (vinstrelaterade) tilläggsavgifter på den bolagsskatt som fastställts enligt villkoren i försöksordningen.

[29] Kommissionen arbetar dock med andra liknande särskilda initiativ huvudsakligen för små och medelstora företag i syfte att underlätta efterlevnaden på mervärdesskatteområdet. Se exempelvis kommissionens meddelande "Resultatuppföljning och uppdatering av prioriteringarna i strategin på mervärdesskatteområdet" (KOM(2003)614).

8) Försöksordningen i sig skulle stå i strid med befintliga nationella skatteincitament för små och medelstora företag och dessa skulle kunna omvandlas till skattelättnader.

9) För en förhållandevis småskalig försöksordning förefaller det som om en enkel formel, antingen baserad på lönekostnader (eller alternativt antalet anställda) eller kanske en formel i tre delar (1/3 för vardera lönekostnader, försäljning och tillgångar för de små och medelstora företagen i de berörda länderna), skulle på försök kunna tillämpas som fördelningsnyckel för skattebasen mellan de deltagande medlemsstaterna. De pågående forskningsinsatserna på detta område (se nedan) kommer också att ge ytterligare kunskaper i det avseendet.

10) De deltagande företagen bör vara skyldiga att lämna in en skattedeklaration enbart i sin hemstat även om de andra berörda staterna bör erhålla en kopia. Skatterevisioner skulle genomföras av myndigheterna i hemstaten eller vid behov gemensamt med partnerförvaltningen. De allmänna reglerna för ömsesidigt bistånd i EU skulle gälla.

Grunden har lagts för ytterligare tekniskt arbete. // Ovanstående huvudpunkter är naturligtvis bara en första vägledning för ytterligare diskussioner med de berörda parterna och medlemsstaterna. På vissa områden måste de tekniska frågorna dessutom finslipas ytterligare, exempelvis när det gäller fördelningsnyckel, frågor rörande dubbelbeskattningsavtal, skatteincitament, "opt-in"- och "opt-out"-klausuler för företag, registrering av uppgifter och kopplingen till bolagsrättsliga kraven (t.ex. rörande ekonomiska redovisningar).

Ömsesidigt er-kännande och icke-bindande regler kan främja genomförandet av ordningen. // Generellt sett skulle medlemsstaterna kunna tillämpa den princip om ömsesidigt erkännande som ingår i strategin för hemstatsbeskattning i ett bilateralt eller multilateralt sammanhang. Kommissionen är emellertid av den åsikten att det behövs en EU-ram för försöksordningen. Detta skulle på ett meningsfullt sätt kunna ske genom icke-bindande regler i form av ett meddelande från kommissionen eller, på förslag av kommissionen, av en rekommendation från rådet och Europaparlamentet. Därefter skulle skatteförvaltningarna i medlemsstaterna genom en lämplig "bemyndigandeklausul" i respektive skattelagstiftning kunna uppmana företag att frivilligt delta i försöksordningen. Under alla förhållanden skulle ingen medlemsstat vara tvungen att delta i ordningen.

Ekonomiska uppgifter om små och medelstora företag och de potentiella verkningarna av försöksordningen med hemstatsbeskattning

De små och medelstora företagen är en av de främsta drivkrafterna för en ekonomisk tillväxt och skapandet av nya arbetstillfällen i EU. Genomförandet av försöksordningen skulle bidra till att förbättra deras affärsvillkor och främja deras överlevnadsgrad (t.ex. genom likviditetsfrämjande möjligheter att utjämna förluster i utlandet mot vinster på hemmamarknaden) och utvecklingsmöjligheter (t.ex. genom expansion över gränserna) på den inre marknaden. Detta skulle på sikt få ekonomiskt gynnsamma effekter för tillväxten och för sysselsättningen. Kommissionens allmänna forskning om små och medelstora företag i EU [30] och i synnerhet de preliminära resultaten av undersökningen från Europeiska nätverket för forskning om små och medelstora företag (ENSR) om internationaliseringen av små och medelstora företag [31] visar att endast ett mycket begränsat antal av dessa företag för närvarande är verksamma i andra medlemsstater än den egna.

[30] "SMEs in Europe, including a first glance at EU candidate countries." nr 2, publikationer från GD Näringsliv. För ytterligare uppgifter se "Observatory of European Enterprises" som drivs av Europeiska kommissionens GD Näringsliv: http://europa.eu.int/comm/enterprise/ enterprise_policy/analysis/observatory.htm

[31] EIM Business & Policy research, Overview of the ENSR Enterprise Survey 2003, EIM Zoetermeer, augusti 2003 (undersökning genomförd inom ramen för 8th Observatory of European SMEs).

Inkomstkonsekvenserna av ordningen för medlemsstaterna kommer att vara beroende av dess exakta utformning, antalet deltagande små och medelstora företag och, inte minst, av vilket fördelningssystem som väljs. Det är riktigt att skattskyldigheten teoretiskt sett skulle kunna minska på grund av skillnader i skattebaserna enligt de olika reglerna i medlemsstaterna och ibland även på grund av snabbare kompensation för igångsättningsförluster. Målet med ordningen är emellertid inte att på ett bestående sätt minska de små och medelstora företagens skattskyldighet, och med hänsyn till dess särdrag, särskilt fördelningsmekanismen, torde detta inte systematiskt bli effekten. På grundval av statistik över små och medelstora företag som är internationellt verksamma och med hänsyn till den mycket ringa andel av bolagsskatten som de små och medelstora företagen står för på hemmamarknaden kan det skattebelopp "som står på spel" för medlemsstaterna med säkerhet förväntas bli mycket lågt. Därför är det mycket svårt att se varför medlemsstaterna åtminstone inte borde prova ordningen. Den skulle potentiellt kunna leda till betydande ekonomiska vinster till eventuellt mycket låg kostnad. Kommissionen avser att intensifiera sin forskning i den frågan när detaljerna i försöksordningen har framstår tydligare.

Det är utomordentligt viktigt att försöksord-ningen övervakas kontinuerligt. // Från det att försöksordningen börjar tillämpas måste de berörda medlemsstaterna övervaka verksamheten, och så småningom (t.ex. efter tre år) bör de lägga fram en utvärderingsrapport för kommissionen. I detta syfte bör det inrättas en övervakningsgrupp som skall behandla alla frågor som rör försöksordningen och diskutera utvärderingsrapporterna. Denna grupp bör, med kommissionen som ordförande, bestå av företrädare för medlemsstaterna och de anslutande länderna.

Ett kraftfullare initiativ från kommissionen skulle kunna läggas fram 2004. // Kommissionen önskar etablera ett nära samarbete med de berörda parterna och medlemsstaterna för att diskutera sina slutsatser och de ovan nämnda huvudpunkterna rörande tillämpningen på försök av hemstatsbeskattning för små och medelstora företag i EU. Kommissionen kommer därför att tillsammans med företrädare för näringslivet och intresserade medlemsstater vidta lämpliga åtgärder för att lösa eventuellt återstående tekniska frågor och utarbeta närmare bestämmelser för en försöksordning. På denna grundval skulle ett politiskt initiativ på detta område kunna tas under 2004.

4.3. Utveckling av en gemensam skattebas i EU

Tillämpningen av internationella redovisningsnormer (IFRS) skulle kunna bereda vägen för en gemensam skattebas. // I meddelandet och i rapporten från 2001 om bolagsskatt som det ovan hänvisas till betonades utvecklingen i riktning mot gemensamma redovisningsnormer med utgångspunkt i IFRS/IAS-förordningen [32]. Även om koncernredovisningarna för endast ca 7 000 företag är direkt berörda är de internationella redovisningsnormernas inflytande mycket mera omfattande. Alla dotterbolag till de 7 000 företagen kommer att vara tvungna att föra räkenskaper som följer de internationella redovisningsnormerna, kreditinstituten kan förväntas trycka på för information av IFRS-typ, vissa medlemsstater tillåter redan en vidare användning och de nationella redovisningsnormerna kan med säkerhet förväntas närma sig de internationella redovisningsnormerna. Denna betoning av gemensamma redovisningsnormer och konsolidering har tillsammans med önskemålen om en gemensam konsoliderad skattebas ökat möjligheterna att göra en direkt koppling mellan skattebasen och som upprättats i enlighet med de internationella redovisningsnormerna. Om EU-företagen redovisar vinst enligt en gemensamma normer, varför inte ta detta gemensamma mått på lönsamhet som utgångspunkt för beskattning? Under de två senaste åren har kommissionen granskat denna fråga tämligen noggrant, bl.a. genom offentligt samråd. Resultatet av detta samråd har redan offentliggjorts separat.

[32] Den obligatoriska tillämpningen från och med 2005 av internationella redovisningsnormer (International Financial Reporting Standards - IFRS, tidigare benämnda International Accounting Standards - IAS) infördes genom förordning (EG) nr 1606/2002 (EGT L 243, 11.9.2002) ("IFRS-förordningen").

Offentligt samråd om de skattemässiga följderna av tillämpningen av internationella redovisningsnormer(IAS)/(IFRS) [33]

[33] Samrådsdokumentet och en sammanfattning av resultaten är tillgängliga på följande webbplats: http://europa.eu.int:8082/comm/ taxation_customs/taxation/consultations/ias.htm

I februari inledde kommissionen ett offentligt samråd om tillämpningen av IAS och följderna av att en konsoliderad skattebas för företag med verksamhet inom hela EU införs. Mot bakgrund av att IFRS-räkenskaperna högst skulle tas som utgångspunkt för att komma fram till en skattebas, och inte skattebasen i sig, valdes ett antal områden av särskilt intresse ut för kommentarer. Dessa omfattade bl.a. frågor rörande de allmänna principerna för de internationella redovisningsnormerna och deras relevans och användbarhet i samband med beskattning, antalet företag som sannolikt skulle använda dessa, möjligheten av att konsoliderade finansieringsöversikter skulle komma att användas, det inbördes beroendet mellan räkenskaper och beskattning, den möjliga rättsliga ramen för införandet av en gemensam skattebas och möjligheten av ett pilotprojekt för Societas Europaea (SE).

Det inkom mer än 40 skriftliga svar som innehöll en rad olika yttranden över de specifika frågor som tagits upp och i vissa fall rörde mera allmänna aspekter av EU:s skattepolitik. Generellt sett fanns det ett brett stöd för tanken på en gemensam skattebas men det rådde delade meningar om hur meningsfulla de internationella redovisningsnormerna skulle kunna vara. Det underströks emellertid också att dessa skulle kunna utgöra en neutral utgångspunkt för diskussionerna om skattebasen.

Det är nödvändigt att fastställa en mera formell ram för de fortsatta diskussionerna. // Innan man kan komma överens om de eventuella närmare bestämmelserna för en gemensam skattebas måste det fastställas en ram för dessa diskussioner. Det kan i princip urskiljas två huvudsakliga strategier. "IFRS-strategin" innebär att man utgår från en gemensam redovisningsståndpunkt och försöker definiera vilka anpassningar som skulle krävas för att komma fram till skattebasen. Ett alternativ är att försöka uppnå enighet enbart om skatteprinciperna och först därefter ta itu med frågan om hur man skall se till att de tillämpas.

Den pågående översynen av vissa internationella redovisnings-normer bör inte tas som förevändning för att fördröja arbetet. // Vägen via de internationella redovisningsnormerna försvåras av att reglerna är nya för många företag och enligt IFRS-förordningen bara gäller de sammanställda redovisningarna för ett begränsat antal företag. Den pågående översynen av vissa internationella redovisningsnormer av styrelsen för internationella räkenskapsnormer [34] komplicerar ytterligare analysen av de skattemässiga följderna av räkenskapspolitiken i de enskilda länderna. Det har föreslagits att det vidare arbetet skall skjutas upp tills företagen och medlemsstaterna har genomfört och fått erfarenhet av IFRS-konform redovisning. Även om det kan vara frestande att "vänta och se" skulle man därigenom riskera att de internationella redovisningsnormerna genomförs fragmentariskt i gemenskapen, vilket skulle göra det ännu svårare att fastställa en gemensam skattebas i framtiden, i synnerhet när det gäller frågan om "beroendeförhållande". Å andra sidan kan "skatteprincip"-vägen vid första påseende förefalla erbjuda den "perfekta" lösningen, men den riskerar att bli en långdragen akademisk övning som inte utmynnar i någon pragmatisk och hanterbar lösning inom en godtagbar tidsram.

[34] IASB - International Accounting Standards Board, organisationen som utfärdar IFRS

Vissa allmänna IFRS-principer kräver särskild uppmärksam-het. // Vissa aspekter av de internationella redovisningsnormerna kräver särskild uppmärksamhet. De allmänna principerna om väsentlighet och innehåll framför form står helt klart inte i samklang med de nuvarande skatteprinciperna och det skulle krävas anpassningar för att nå fram till skattebasen. Väsentlighet i samband med räkenskaper definieras främst som ett tröskelvärde eller en skärningspunkt utöver vilken en underlåtelse eller felaktig angivelse skulle kunna påverka ekonomiska beslut som fattas av användarna, men för skatteändamål skulle det normalt krävas större precision. Inom räkenskaperna är det vanligt att lägga större vikt vid innehållet i en transaktion än vid dess rättsliga form (exempelvis när det gäller uthyrning av tillgångar), men den principen tillämpas inte lika enhetligt för skatteändamål. Båda principerna kan komma att behöva anpassas. När man t.ex. tillämpar metoden för att redovisa det "verkliga" värdet (t.ex. när tillgångar omvärderas till marknadsvärde och värdeökningen behandlas som vinst) bör dessa orealiserade vinster inte bli beskattade, och därigenom skulle det krävas ytterligare justeringar. Mera generellt har man under arbetet rörande de möjligheter när det gäller skattebasen som de internationella redovisningsnormerna erbjuder framhävt en fråga som rör alla möjliga former av gemensam skattebas, nämligen förhållandet mellan ekonomiska redovisningar och beskattning, vanligtvis benämnt "beroendeförhållande".

Den konsoliderade skattebasen bör i princip vara tillgänglig för alla företag, alltså alla företag bör kunna använda de internationella redovisnings-normerna. // Även om en gemensam konsoliderad skattebas skulle kunna införas etappvis, eventuellt inledningsvis som en försöksordning med eller utan konsolidering (dvs. vara tillgänglig på det nationella planet inom varje medlemsstat), måste den på längre sikt bli tillgänglig för alla företag. För en bas som bygger på de internationella redovisningsnormerna skulle detta innebära att alla företag måste kunna använda dessa. Det finns generellt ett brett stöd för tanken att utsträcka dessa normer till att omfatta mer än koncernredovisningarna för de ca 7 000 företag som förordningen omfattar. Vissa medlemsstater har faktiskt redan angivit att de kommer att erbjuda alla företag den valmöjligheten. Till och med där de internationella redovisningsnormerna inte kan användas förväntas de nationella normerna jämkas samman, vilket i praktiken leder till gemensam IFRS-konform redovisning. Därigenom skulle man inte bara se till att alla avledda skattebaser gjordes tillgängliga för alla företag, och därigenom undvika diskriminering och garantera likabehandling, utan det skulle också göra det möjligt för grupper att tillämpa en enda uppsättning räkenskapsnormer överallt på den inre marknaden. I det sammanhanget är det också viktigt att notera att IASB för närvarande aktivt undersöker möjligheterna att lösa bekymmer rörande de särskilda problem som tillämpningen av de internationella redovisningsnormerna kan medföra för små och medelstora företag.

Förhållandet mellan skatt och räkenskaper (beroende-förhållande) är av central betydelse för varje gemensam skattebas. // Oavsett om IFRS-konform redovisning tjänar som utgångspunkt eller inte kräver en gemensam skattebas en noggrann förnyad bedömning av förhållandet mellan ett företags lagstadgade redovisning och skatteredovisning (beroendeförhållande). Eftersom medlemsstaterna har olika skattebaser och redovisningsbas kan de för närvarande välja om de skall tillåta eller kräva justeringar. Om det infördes en gemensam skattebas skulle varje medlemsstat emellertid vara tvungen att komma fram till samma skattebas. Teoretiskt sett skulle detta kunna uppnås med befintliga metoder, dvs. antingen genom en justering av redovisningsbasen för att komma fram till skattebasen eller genom fastställande av en redovisningsbas som skulle vara lika med skattebasen. För företag som tillåts använda de internationella redovisningsnormerna skulle den senare metoden emellertid inte längre vara användbar.

Företagen bör inte förväntas tillämpa mer än en uppsättning räkenskaps-normer. // Alla de medlemsstater som skulle vilja fastställa en redovisningsbas som är lika med skattebasen skulle behöva fastställa samma redovisningsbas som för de internationella redovisningsnormerna. En standardisering av redovisningen håller på att utvecklas båda via IFRS-förordningen och EU:s redovisningsdirektiv, och de nationella redovisningsnormerna förväntas närma sig IFRS. Det är emellertid inte realistiskt att förvänta sig att standardiseringen någonsin helt och hållet kommer att uppfylla skattebasens krav. Antingen kommer man att bli tvungen att tillåta justeringar (minskat beroendeförhållande), eller så kommer medlemsstaterna att vara tvungna att fortsätta med sina egna redovisningskrav vid sidan av de internationella redovisningsnormerna och redovisningsdirektiven. Eftersom många företag kommer att vara tvungna att tillämpa IFRS i sina egna koncernredovisningar eller för att förse sina börsnoterade moderbolag med erforderliga uppgifter för konsolidering, kommer man att pressa på för att överlappande bokföring skall minskas och att en vidare användning av de internationella redovisningsnormerna i de enskilda företagens lagstadgade redovisning bör tillåtas.

De internationella redovisnings-normerna är den enda neutrala utgångspunkten för diskussioner som är tillgänglig. // Med hänsyn till dessa omständigheter är det logiskt att använda en gemensam redovisningsbas som utgångspunkt för en gemensam skattebas. IFRS-överenskommelserna är en neutral utgångspunkt för överväganden om en gemensam skattebas. Enskilda medlemsstater behandlar redan dessa frågor på det inhemska planet, eftersom "förteckningarna" över justeringar mellan den ekonomiska redovisningen och skatteredovisningen blir allt längre, och därför är det logiskt att det sker än bättre samordning av dessa ansträngningar runtom i EU så att onödigt dubbelarbete kan undvikas.

IASB:s privaträttsliga ställning behöver inte utgöra något hinder.

Det har uppstått viss tveksamhet rörande konsolide-ringen. // Om frågan om beroendeförhållandet löstes skulle även en av invändningarna mot att använda de internationella redovisningsnormerna som utgångspunkt undanröjas. Det har framförts betänkligheter beträffande IASB:s privaträttsliga ställning och de hypotetiska konsekvenserna av att detta organ, i stället för medlemsstaterna, beslutar om och ändrar skattebasen. Om IFRS emellertid endast utgör utgångspunkten skulle eventuella ändringar av normerna inte nödvändigtvis påverka skattebasen i sig. Om exempelvis framtida internationella redovisningsnormer vore oacceptabla ur skattesynpunkt skulle de inte nödvändigtvis påverka skattebasen utan kunna leda till ytterligare justeringar enligt överenskommelse mellan medlemsstaterna. Det är uppenbart att även om tanken om en gemensam skattebas för företag som är verksamma inom EU nu tycks vara väl etablerad som ett långsiktigt mål för EU:s skattepolitik och finna stöd i vida kretsar, finns det vissa parter såväl inom näringslivet som inom skatteförvaltningarna som av principiella skäl helt och hållet tar avstånd från den. Även bland anhängarna finns det vissa som uppfattar gränsöverskridande konsolidering av skatter som ett alltför stort steg för närvarande.

Men konsolidering fortsätter att vara slutmålet. // När det gäller konsolidering är kommissionen fortfarande av den åsikten att det är det effektivaste sättet att övervinna skattehinder och en väsentlig aspekt av en gemensam skattebas på lång sikt. I sitt ramrådsformulär bad kommissionen om synpunkter om huruvida konsoliderade IFRS-konforma räkenskaper skulle kunna utgöra en meningsfull utgångspunkt för en skattebas, men de flesta svaren gav stöd för kommissionens uppfattning att det sannolikt inte skulle vara den bästa vägen framåt. Även om denna väg vid en första anblick kan förefalla lockande och naturligtvis skulle stå i samklang med IFRS-förordningen, som endast gäller koncernredovisningar, finns det en rad nackdelar. Definitionen av konsoliderad företagsgrupp för redovisningsändamål är sannolikt inte tillfredsställande för skatteändamål och många koncernredovisningar skulle även innefatta resultaten från dotterbolag i tredjeland. Det skulle vara komplicerat och tidskrävande att anpassa koncernredovisningarna för att utesluta vissa företag och samtidigt inkludera andra osv., och det skulle sannolikt inte leda till några besparingar när det gäller fullgörandekostnaderna.

En skattespecifik konsolideringsmetod är att föredra framför att använda redovisningsreglerna för konsolidering. // Att möjliggöra konsolidering är en av de svåraste aspekterna när det gäller att fastställa en gemensam skattebas, inte minst eftersom det kräver en fördelningsmekanism för uppdelning av EU-basen mellan de enskilda medlemsstaterna (se nedan). Med hänsyn till nackdelarna med att utgå från koncernredovisningar förefaller en skattespecifik metod för sammanställning av koncernföretags redovisningar vara det bästa tillvägagångssättet.

Kommissionen drar följande slutsatser:

Slutsatser i detta avsnitt: // * Ett beroendeförhållande visavi redovisningen är av avgörande betydelse för en gemensam skattebas, oavsett om den är utvecklad med utgångspunkt från de internationella redovisningsnormerna eller inte, och bör undersökas mera ingående.

* Så länge som det inte har bestämts på vilken grundval en gemensam skattebas skall bygga utgör IFRS-konforma räkenskaper en meningsfull och neutral utgångspunkt för diskussioner om de skattetekniska frågorna. Det tekniska detaljarbetet kan med fördel byggas upp kring dessa normer som en gemensam utgångspunkt för EU.

* Även om det visar sig att det finns någon annan bättre utgångspunkt för en gemensam skattebas kommer arbetet inom ramen för IFRS fortfarande att vara av värde.

Kommissionens förslag för att främja utvecklingen av en gemensam skattebas i EU

- Beroendeförhållande visavi redovisningen: (gäller oavsett om en skattebas fastställs på grundval av IFRS-konforma räkenskaper eller härleds på annat sätt) En ingående extern eller intern utredning (beroende på kommissionens tillgängliga medel) bör genomföras i alla medlemsstaterna rörande förhållandet mellan de nuvarande redovisningsreglerna och skattebasen. Resultaten av denna bör diskuteras i en expertgrupp med företrädare för medlemsstaterna och innefatta diskussioner om en eventuell utveckling bort från beroendeförhållandet visavi redovisningen. Arbetet i denna expertgrupp skulle kunna utvidgas till att omfatta tekniskt arbete rörande de skattemässiga konsekvenserna av de internationella redovisningsnormerna. Inom ramen för detta arbete skulle man behandla de skattemässiga konsekvenserna av enskilda IFRS inom ramen för de nuvarande skattesystemen och försöka hitta en enhetlig gemenskapslösning i stället för femton, eller tjugofem, separata lösningar.

- Detaljerade skatteprinciper som skall gälla: (skall gälla varje eventuell gemensam skattebas, men skall ses ur ett IFRS-perspektiv som en neutral utgångspunkt).Det bör utses en expertgrupp som skall diskutera enskilda aspekter av skattebasen, exempelvis skattemässiga avskrivningar. Deltagandet i gruppen bör variera beroende på vilken fråga som skall diskuteras, och man bör alltså tillämpa ett slags "roterande deltagande och representation". Varje fråga bör diskuteras av experter från var och en av medlemsstaterna, och redovisningsbranschen bör rådfrågas om specifika frågor som rör de internationella redovisningsnormerna.

// Det bör understrykas att utan fullgott stöd från medlemsstaterna (som inte har mycket att förlora och allt att vinna genom ett mera aktivt deltagande) kan det inte göras några betydande framsteg. Dessutom bör man se till att den privata sektorn engageras genom att företrädare för bransch- och näringslivsorganisationer i EU deltar i expertgruppen.

4.4. Fördelning av skattebasen mellan medlemsstaterna

En mekanism för fördelning av skattebasen är avgörande. // Mekanismen för fördelning av skattebasen mellan medlemsstaterna är av central betydelse för inrättandet av en konsoliderad skattebas. Denna mekanism måste vara rättvis och öppen och administrativt sett, enklast möjliga. Den måste både överensstämma med sunda ekonomiska principer och få medlemsstaternas politiska godkännande. För närvarande måste företagskoncerner beräkna olika skattebaser i varje enskild medlemsstat. Internpriset för varje enskild gränsöverskridande transaktion mellan företagen i koncernen är viktigt eftersom det bidrar till att avgöra hur de beskattningsbara vinsterna skall fördelas och eftersom det måste fastställas enligt armlängdsprincipen och godtas av respektive skatteförvaltningar. Fördelningen av "EU-skattebasen" sker sålunda genom denna användning av separat redovisning, enligt vilken de enskilda nationella skattebaserna beräknas separat och de gränsöverskridande transaktionerna mellan närstående enheter bokförs enligt armlängdsprincipen. En av de potentiella fördelarna med en konsoliderad skattebas är att det inte längre kommer att vara nödvändigt med separat bokföring inom den inre marknaden eftersom fördelningen av EU-skattebasen mellan medlemsstaterna då beräknas på ett annat sätt. Koncernen skulle fastställa en enda EU-skattebas för alla sina aktiviteter inom EU och denna övergripande bas skulle fördelas eller "tilldelas" berörda medlemsstater enligt en enkel fördelningsnyckel. Denna formel skulle bestå av ekonomiska faktorer vars urval och viktning för närvarande är föremål för forskning vid kommissionen. Både separat bokföring och en fördelningsmetod kan påverkas genom en eventuell opassande manipulation men risken är betydligt mindre vad gäller en fördelningsmetod och dessutom är den lättare att upptäcka.

Fördelningen på mikronivå - enligt mervärde eller enligt en formel // Även om fördelningen av skattebasen teoretiskt skulle kunna genomföras på makronivå, dvs. på medlemsstatsnivå, har arbetet koncentrerats på fördelning på mikronivå, dvs. på företagsnivå. På denna mikronivå finns det två möjligheter: fördelning antingen på grundval av mervärde eller enligt en formel.

Ett mervärdes baserat system skulle kunna fungera i EU

// Inom EU bör möjligheten till fördelning av skattebasen med utgångspunkt från mervärdet ägnas särskild uppmärksamhet på grund av det befintliga systemet med mervärdesskatt (moms). Många av de upplysningar som behövs har redan samlats in av företagen för momsändamål men måste anpassas när det gäller import, export och avskrivning. På samma sätt måste arbetskostnader inkluderas och ett system baserat på mervärdet huvudsakligen vara ett ursprungsbaserat sådant med exporten inkluderad i exportörens mervärde, snarare än det befintliga destinationsbaserade momssystemet. Det finns emellertid bara ringa erfarenhet av ett sådant fördelningssystem och forskningen har inte hunnit lika långt.

De viktigaste frågorna i samband med fördelning enligt en formel. // Den största uppmärksamheten har ägnats systemet med fördelning enligt en formel som redan används i flera länder och där USA är det land som hunnit längst i utvecklingen. Man har främst satsat på att fastställa huvudprinciperna och de områden som ger upphov till tveksamheter som måste åtgärdas.

Närmare förklaring till några av termerna

Konsolidering - Sammanslagning av ett antal företagsenheter till en koncern. En koncern kan definieras antingen enbart med utgångspunkt från rättsliga ägandeförhållanden eller även inbegripa kriterier med anknytning till ledning och kontroll.

Den globala metoden (unitary taxation) och sammanslagen redovisning - en typ av konsolidering, som går längre än den rättsliga definitionen av en konsoliderad koncern och inom den konsoliderade koncernen kombinerar enbart de enheter eller transaktioner som är ekonomiskt integrerade. Den kombinerade enheten lämnar in en enda sammanslagen redovisning.

Ekonomisk integration - som en del av den globala metoden - Ett subjektivt begrepp som kan definieras och tolkas på olika sätt. Affärsverksamheter måste vara integrerade eller bidra till varandra. Utöver ekonomisk integration eller ömsesidigt beroende kan det krävas operationell integration. Det har också uttryckts i relation till de tre kriterierna ägandeskap, verksamhet och användning, och utsträckts till att dessutom omfatta krav på funktionell integration, central ledning och stordriftsfördelar. Till exempel, om en tillverkare har en högt utvecklad finansiell förvaltning som faktiskt fungerar som en bank, skall då all finansiell förvaltning tas upp i den sammanslagna redovisningen?

Definitionen av en konsoliderad koncern är komplex och kan omfatta mer än bara rättsliga ägande-förhållanden. // Fördelarna med konsolidering har redan behandlats i detalj i tidigare dokument från kommissionen men den exakta definitionen av en konsoliderad koncern har ännu inte fastställts. Att bara ta hänsyn till rättsliga ägandeförhållanden genom att fastställa trösklar, exempelvis på 50 % eller 100 %, räcker troligen inte eftersom det innebär för stor risk för manipulation och ytterligare kriterier med anknytning till kontroll och ledning kan bli nödvändiga. Den rent begreppsmässigt mer attraktiva globala metoden, enligt vilken definitionen breddas till att omfatta kriterier med anknytning till graden av ekonomisk integration, innebär att det införs en viss grad av subjektivitet vilket kan leda till osäkerhet och komplexitet som till slut kan ta ut fördelarna.

Alla inkomster måste inte nödvändigtvis delas enligt en formel // Utöver definitionen av en koncern är också definitionen av inkomsterna av betydelse. Det är inte nödvändigtvis alla inkomster som passar att delas eller fördelas enligt en formel och följaktligen måste inkomster som skall delas eller fördelas (inkomster från affärsverksamhet eller aktiva inkomster) särskiljas från inkomster som endast fördelas (inkomster från annan verksamhet än affärsverksamhet eller passiva inkomster). Som exempel kan nämnas inkomster från immateriella tillgångar, exempelvis patent, som enligt vissa fördelningssystem enligt en formel tilldelas den enhet som innehar patentet snarare än delas över hela koncernen. Huruvida detta är det bästa tillvägagångssättet, och huruvida eventuell manipulation kan kontrolleras, förblir en öppen fråga och är kanske den minst tillfredsställande aspekten av fördelning enligt formel.

Faktorer och viktning i en formel måste vara de samma över hela EU.

// Även om USA som exempel visar att fördelning enligt formel kan fungera utan standardiserade faktorer och viktning är det nu allmänt vedertaget att detta inte är det bästa sättet. I enlighet med detta kan man förmoda att samma faktorer och viktning skulle tillämpas inom hela EU. Detta innebär inte att alla näringsgrenar nödvändigtvis skulle använda samma formel men att sektorsspecifika formler skulle tillämpas över hela EU. Det faktum att dessa frågor är så komplexa innebär också att även om en världsomspännande mekanism teoretiskt sett vore att föredra är det bättre att inrikta forskningen direkt mot ett EU-system (ibland kallat "water's edge"). Även om detta innebär att man måste skilja mellan EU-verksamhet och verksamhet utanför EU vore det i detta skede orealistiskt att sträva efter ett globalt system.

Valet av faktorer och viktning kräver noggrant övervägande // Valet av faktorer och deras viktning är av fundamental betydelse. Beskattning via fördelning enligt en formel är i själva verket en skatt på faktorerna och måste därför i möjligaste mån avspegla inkomstgenereringen. Den traditionella formeln med tre faktorer - försäljning, kapital och arbetskraft - ger en bra utgångspunkt för att undersöka eventuella störningar som en formel kan medföra. Samtliga tre faktorer representerar kapacitet att generera inkomster även om alla tre naturligtvis kan påverkas av eventuell manipulation (precis som internprissättning vid separat redovisning) och det är svårt att komma fram till den rätta balansen.

Den ekonomiska effekten på enskilda medlemsstater måste fastställas. // Även om dessa frågor löstes rent teoretiskt, dvs. om definitionen av inkomster och koncern fastställdes, och så även faktorerna och viktningen av dessa, måste man ändå komma underfund med deras verkan på medlemsstaternas "andelar" av skattebaserna. Medan man skönsmässigt kan få fram effekterna av olika faktorer och definitioner etc. med hjälp av modeller är det två aspekter som är särskilt svåra att undersöka. Den ena gäller den dynamiska effekten - hur kommer företag att reagera och ändra sin investeringsstrategi eller företagsstruktur inför olika typer av fördelning enligt en formel? Den andra, som delvis är beroende av den första, gäller hur fördelningen av EU-skattebasen mellan medlemsstaterna skulle skilja sig från den nuvarande fördelningen.

Medlems-staterna måste ges möjlighet att jämföra aktuell del av skattebasen med den som de troligen får enligt det nya systemet. // Den första aspekten är inte något nytt - företags möjliga reaktioner inför ändrad skattelagstiftning är något som måste vägas in i skattepolitik, och, med ett enhetligt system med fördelning enligt en formel skulle skattekonkurrensen bli mer öppen och säkert lättare att förutsäga. Den andra aspekten - att förstå hur en övergång till ett nytt system för att dela EU-skattebasen skulle påverka enskilda medlemsstater - är mer komplicerad. Det kan hävdas att om man enades om en tillräckligt rättvis och stabil mekanism så skulle ändringarna i fördelningen helt enkelt kunna beskrivas som korrigeringar av det nuvarande systemet som baseras på separat redovisning. Det skulle emellertid inte vara realistiskt att förvänta sig att medlemsstaterna skulle gå in i förhandlingar om en ny metod utan en jämförelse mellan den gamla metoden (separat redovisning) och den nya (fördelning enligt en formel).

En jämförelse förutsätter nära samarbete från företagens och medlems-staternas sida. // Tyvärr har det hittills inte varit möjligt för kommissionen att göra en sådan jämförelse. Den nuvarande fördelningen av skattebasen på det enskilda företagets nivå är inte offentligt tillgänglig. Även om så var fallet är arbetsinsatsen för att räkna om faktiska uppgifter från företagen för att komma fram till ny skattebasfördelning avskräckande. Vissa uppgifter är kommersiellt tillgängliga men en del av svaren verkar ändå finnas hos företagen och medlemsstaterna själva. Om medlemsstaterna gjorde dessa uppgifter tillgängliga, inte nödvändigtvis för varje enskilt företag men kanske för varje enskild sektor, skulle man i alla fall komma en bit på vägen.

Kommissionens förslag för att komma vidare i arbetet med att utveckla en mekanism för fördelning av skattebasen mellan medlemsstaterna

Forskningen bör utvidgas till att omfatta möjligheterna till en fördelning baserad på mervärde.

Forskning om fördelning enligt en formel bör fortsätta, särskilt när det gäller

* definitionerna av en koncern och av inkomster,

* de faktorer som skall ingå i formeln och viktningen av dessa.

I forskningen bör ingå att man konstruerar en teoretisk ekonomisk modell.

Diskussioner bör inledas med medlemsstater och företag om hur faktiska uppgifter om den nuvarande fördelningen av EU-skattebasen kan erhållas.

De ekonomiska följderna av olika mekanismer bör tas fram med hjälp av att "faktiska" uppgifter används i den ovannämnda teoretiska modellen.

4.5. En europeisk skatteordning för Europabolag?

De första reaktionerna på en försöks-ordning för Europabolag var mycket positiva ... // Vid den ovan nämnda Europeiska konferensen om företagsbeskattning i april 2002 föreföll kommissionens idé om att "kombinera" försöksordningen med en gemensam konsoliderad skattebas på EU-nivå och stadgan för Europabolag (Societas Europaea, SE-bolag) att vinna ett betydande stöd. För det första syntes uppfattningen vara att tillämpningen av ett nytt system på en begränsad grupp av företag skulle göra det möjligt att vinna värdefulla praktiska erfarenheter innan man överväger ett mera långtgående allmänt genomförande. För det andra ansåg så gott som samtliga företrädare för näringslivet att stadgan för Europabolag sannolikt inte skulle innebära någon praktisk nytta om man inte tillämpade EU-omfattande skattebestämmelser.

... men nu framträder en mera splittrad bedömning av fördelar och nackdelar.

Det finns ändå fördelar med idén. // Den åtföljande debatten, särskilt på seminariet och vid samrådet om huruvida internationellt accepterade redovisningsnormer skulle vara lämpliga för utformningen av en sådan skattebas, visade på mera splittrade uppfattningar, allt ifrån fullständigt avvisande av idén av principskäl till ett försiktigt stöd. Många iakttagare ansåg i synnerhet att valet att låta Europabolag omfattas av försöksordningen var något godtyckligt och inte motiverades av något viktigt kännetecken för den nya rättsliga formen. De företag som av praktiska eller rättsliga skäl inte på ett enkelt sätt kan omvandlas till Europabolag skulle bli diskriminerade. Det finns inte desto mindre ett flertal fördelar med försöksordningen vilka i stort sett inte bestrids. Medan de frågor som skall lösas är exakt desamma för Europabolag som för andra företagstyper, särskilt i fråga om den nödvändiga fördelningsmekanismen, erkänns det att övergångsproblemen borde vara enklare att hantera för en ny rättslig form som i många avseenden måste "starta från noll". Det faktum att man möjligen kan undvika problemen med konsolidering skulle dessutom kunna innebära en praktiskt viktig fördel i samband med försöksordningen. [35]

[35] Ett Europabolag skulle kunna bedriva verksamhet som en enda enhet i hela EU utan att behöva framställa separat redovisning för respektive filial som sedan behöver konsolideras.

Kommissionen undersöker potentiella diskriminerings-problem i deras olika aspekter. // Potentiella problem med konkurrens och diskriminering kan vara det som avgör framgången med försöksordningen för Europabolag. Det är dock fortfarande en i huvudsak öppen fråga huruvida sådana situationer verkligen kommer att uppstå och i så fall huruvida det skapar juridiska svårigheter. Återigen finns det mycket skiljaktiga uppfattningar i debatten och i skattelitteraturen. Detta är anledningen till att kommissionen har beställt en extern undersökning som väntas ge ett utförligt rättsligt expertutlåtande i dessa frågor samt i de relevanta följdfrågorna. [36] Det är framför allt viktigt att bedöma huruvida en frivillig ordning skulle kunna innebära att dessa problem undviks. Resultaten av denna undersökning väntas bli färdiga i början av 2004.

[36] Självklart kommer undersökningen inte på något sätt att föregripa kommissionens ståndpunkt eller beslut på detta område, särskilt i frågan huruvida en framtida skatteordning för Europabolag är förenlig med bestämmelserna i fördraget.

Försöks-ordningen och alternativet med en gemensam skattebas skulle inte vara tillgängliga för Europabolag redan från starten ...

... men idén kommer att undersökas ytterligare // Kommissionen anser fortfarande att man ytterligare bör granska idén om en lämpligt utformad försöksordning vilken skulle tillhandahålla en gemensam konsoliderad skattebas på EU-nivå för de företag som inrättats inom ramen för stadgan för Europabolag. Framsteg kommer nu att vara beroende av dels den tekniska utvecklingen på andra områden (särskilt utformningen av reglerna om skattebas och möjligtvis en fördelningsnyckel), dels kommissionens slutliga bedömning av diskrimineringsfrågan. Detta innebär att det kommer att vara omöjligt att ha fullt utvecklade och operationella EU-omfattande skattebasregler på plats när stadgan om Europabolag träder i kraft den 8 oktober 2004 och att beslut i detta hänseende måste skjutas upp till 2005. Det skulle därför vara för tidigt att påbörja ett detaljerat praktiskt arbete med en eventuell försöksordning i detta skede.

... och bildandet av Europabolag kommer att underlättas av EU:s skatte-lagstiftning. // Som det bekräftats ovan kommer bildandet av Europabolag inte desto mindre att underlättas i skattehänseende, såvida rådet fattar de nödvändiga besluten, genom lämpliga tekniska anpassningar av den gällande EU-lagstiftningen om företagsbeskattning senast den 1 januari 2005. En viss försening av den "stora" lösningen kommer således inte att hindra eller otillbörligt diskriminera denna nya rättsliga form.

5. Slutsats och prioriteringar för de kommande åren

Den samlade bedömningen av kommissionens "tvådelade" strategi för företags-beskattning är positiv ...

men i sista hand kommer dess framgång att vara avhängig av samtliga aktörers vilja att bidra på ett konstruktivt sätt. // Vid en samlad bedömning av sin strategi drar kommissionen slutsatsen att dess "tvådelade" strategi för företagsbeskattning efter två års arbete är det bästa tillvägagångssättet för de nuvarande skatteproblemen på den inre marknaden, och kommissionen har genomfört de utlovade åtgärderna och initiativen. De riktade åtgärderna är "på rätt spår" och framstegen med dessa är nu i betydande utsträckning avhängiga av de andra EU-institutionerna, framför allt rådet. De återstående frågorna kommer att behandlas 2004. Detta gäller i synnerhet initiativ rörande dubbelbeskattningsavtal och gränsöverskridande förlustutjämning. Kommissionen kommer vidare att i ökande utsträckning uppmärksamma utvecklingen i mål som behandlas av EG-domstolen samt förstärka sina därtill relaterade politiska initiativ.

Det långsiktiga arbetet med de "omfattande" tillvägagångssätten har förståeligt nog framskridit mera långsamt. Detta beror delvis på motvilja hos medlemsstaterna, vilka naturligtvis är försiktiga i fråga om sådana relativt långsiktiga och vittgående planer. Tekniska svårigheter med vissa av de lösningar som förespråkats av akademiker eller företrädare för näringslivsorganisationer under 2001 måste fortfarande lösas. Kommissionen tror inte att något större genombrott kommer att ske under den närmaste framtiden, men framsteg på specifika områden är nu kanske möjliga (t.ex. försöksordningen rörande beskattning av små och medelstora företag enligt reglerna i hemstaten), vilket skulle möjliggöra tekniska justeringar och praktiska erfarenheter. Det tekniska arbetet med det långsiktiga målet avseende en gemensam konsoliderad skattebas på EU-nivå kommer att fortsätta och skulle, beroende på graden av politiskt stöd, till och med kunna intensifieras. I detta avseende skulle mekanismer för "fördjupat samarbete" [37] mellan en grupp medlemsstater kunna underlätta ytterligare framsteg. När förslagen är mera utarbetade kan det mycket väl vara så att ett "fördjupat samarbete" kommer att behövas för genomförandet av åtgärderna, för det fall att det inte är möjligt att uppnå enighet mellan samtliga 25 medlemsstater.

[37] Artiklarna 43-45 i EU-fördraget (Nicefördraget) och artiklarna I-43 och III-322-329 i utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa.

// Mot denna bakgrund och med hänsyn till den ekonomiska betydelsen av en EU-omfattande reform av företagsbeskattningen för utvecklingen av EU:s inre marknad i dess helhet och när det gäller att främja ekonomisk tillväxt och skapande av sysselsättning, är kommissionen fast besluten att fortsätta med en noggrann teknisk analys och en konstruktiv politisk debatt. Båda dessa aspekter är avgörande för att tillfredsställande framsteg skall kunna nås.