52001PC0272

Förslag till RÅDETS OCH EUROPAPARLAMENTETS DIREKTIV om straffrättsligt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Allmänt

I enlighet med artikel 280 i EG-fördraget, som infördes genom Amsterdamfördraget, har gemenskapen behörighet att vidta åtgärder som gör det möjligt att skydda gemenskapens ekonomiska intressen (tidigare "finansiella intressen") på ett effektivt och likvärdigt sätt i alla medlemsstater. Eftersom de skador som bedrägerier och den internationella ekonomiska brottsligheten åsamkar gemenskapens ekonomiska intressen [1] är mycket omfattande är det dock nödvändigt att utan dröjsmål förstärka den befintliga rättsliga ramen, särskilt med tanke på att medlemsstaterna ligger efter med ratificeringen av konventionen om skydd av gemenskapens ekonomiska intressen och tillhörande protokoll. Detta, i kombination med behovet av att vidta konkreta åtgärder för att genomföra kommissionens övergripande strategi på bedrägeribekämpningsområdet [2], har lett till att kommissionen i detta syfte lägger fram ett förslag till direktiv som baseras på artikel 280 i EG-fördraget.

[1] Se till exempel kommissionens årsrapporter från 1998, 1999 och 2000 om skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen och kampen mot bedrägerier (KOM(1999) 590 slutlig, KOM(2000) 718 slutlig, KOM(2001) 255 slutlig).

[2] Kommissionens meddelande från den 28 juni 2000 om skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen - Bedrägeribekämpning; För en gemensam övergripande strategi (KOM(2000) 358 slutlig). Se till exempel punkt 1.2.1 i detta meddelande.

1.1. Hur långt ratificeringen av de instrument som gäller det straffrättsliga skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen kommit och behovet av att vidta åtgärder

Konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av gemenskapens ekonomiska intressen samt tillhörande protokoll av den 27 september 1996, den 29 november 1996 och den 19 juni 1997 (nedan kallade "konventionen med protokoll"), som antagits och undertecknats av medlemsstaterna inom ramen för den så kallade "tredje pelaren" i EU-fördraget (Maastrichtfördraget), utgör de första viktiga delarna av en gemensam grund för straffrättsligt skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen genom att de täcker vissa materiella straffrättsliga aspekter och visst rättsligt samarbete inom detta område. Skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen lider särskilt svårt av gemenskapens straffrättsliga fragmentering. Det skulle avsevärt förbättras om definitionerna av och påföljderna vid vissa överträdelser som kan skada gemenskapens ekonomiska intressen och som anges i de olika medlemsstaternas straffrättsliga lagstiftning kunde harmoniseras. Framför allt gäller detta bedrägerier, mutbrott och bestickning, men även medlemsstaternas skyldigheter när det gäller behörighet, ömsesidig rättslig hjälp, utlämning samt överföring och centralisering av lagföring, för att endast nämna några av de viktiga områden som omfattas av dessa instrument.

I tabellen nedan anges väsentliga delar i konventionen respektive i varje protokoll till denna.

1. Konvention som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, 26 juli 1995 [3]:

[3] Konvention som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, 26 juli 1995 (EGT C 316, 27.11.1995).

- definition av bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen;

- skyldighet för medlemsstaterna att olagligförklara och bestraffa bedrägeri, fastställa sina befogenheter bland annat enligt territorialitetsprincipen, samarbeta, centralisera åtalen och underlätta utlämning;

- skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva straffrättsligt ansvar för företagsledare.

2. Första protokollet av den 27 september 1996 [4]:

[4] Protokoll som upprättats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, 27 september 1996 (EGT C 313, 23.10.1996).

- definition av mutbrott och bestickning som skadar gemenskapens ekonomiska intressen;

- skyldighet för medlemsstaterna att olagligförklara och bestraffa dessa brott [5] och att fastställa sin behörighet att döma i sådana mål.

[5] Antikorruptionskonventionen av den 26 maj 1997 har samma innehåll som det första protokollet, dock med den skillnaden att dess tillämpningsområde inte begränsas till endast skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen (EGT C 195, 25.6.1997).

3. Protokollet av den 29 november 1996 om domstolens tolkning av konventionen och dess protokoll [6]

[6] Protokoll upprättat på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, 29 november 1996 (EGT C 151, 20.5.1997).

4. Andra protokollet av den 19 juni 1997 [7]:

[7] Andra protokollet, som utarbetats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT C 221, 19.7.1997).

- skyldighet för medlemsstaterna att inom ramen för de överträdelser som fastställs i konventionen med protokoll olagligförklara penningtvätt [8] och föreskriva ansvar för juridiska personer;

[8] För definitionen av penningtvätt hänvisas i andra protokollet till direktiv 91/308 EG.

- skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva beslagtagande och förverkande av hjälpmedel för och vinningen av dessa överträdelser;

- regler om samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna om skydd av personuppgifter.

Trots upprepade uppmaningar från Europeiska rådet, rådet, Europaparlamentet och kommissionen att ratificera konventionen med protokoll [9] hade detta ännu i början av 2001 inte skett i alla 15 medlemsstater, och konventionen med protokoll har sålunda ännu inte trätt i kraft.

[9] Till exempel slutsatserna från Europeiska rådets möte i Amsterdam den 16/17 juni 1997, rekommendation nr 27 i Europeiska unionens strategi för förebyggande och bekämpning av den organiserade brottsligheten, vilken har godkänts av rådet och offentliggjorts (EGT C 124, 3.5.2000), slutsatserna från Ekofinrådets möte den 17 juli 2000, eller ännu mer nyligen Europaparlamentets resolution av den 13 december 2000.

I tabellen nedan anges hur långt ratificeringen av konventionen med protokoll kommit (per den 17 maj 2001):

>Plats för tabell>

Även om antalet ratificeringar har ökat avsevärt de senaste två åren finns det anledning att befara att konventionen med protokoll inte kommer att träda i kraft förrän 2002, eller kanske ännu senare, eftersom ratificeringsprocessen går långsamt i vissa medlemsstater. Särskilt när det gäller det andra protokollet bör man enligt den information som erhållits från vissa medlemsstater inte förvänta sig att det kommer att ratificeras förrän om flera år. Av detta skäl kommer man inte att kunna vidta snabba åtgärder på det området så länge de medlemsstater som släpar efter inte har ratificerat dessa dokument. Att det i medlemsstaternas materiella straffrätt saknas en gemensam definition av de olagliga gärningar som kan skada gemenskapens ekonomiska intressen gör det svårt, för att inte säga omöjligt, att beivra gränsöverskridande bedrägerier och att samarbeta på europeisk nivå. Skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller straffrättsliga påföljder, vilka inte alltid visar sig vara effektiva, proportionerliga och avskräckande enligt EG-domstolens krav, skapar utrymme för olagliga handlingar riktade mot Europeiska gemenskapens tillgångar. Erfarenheten visar att dessa brister också utgör ett hinder för den rättsliga uppföljningen av de administrativa undersökningar som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) genomför.

Denna situation utgör inte endast ett allvarligt hot mot gemenskapens ekonomiska intressen, utan även rent allmänt mot institutionernas och medlemsstaternas trovärdighet när det gäller deras vilja att faktiskt bekämpa dessa former av brottslighet. Behovet av att inför EU-medborgarna och kandidatländerna bekräfta att denna vilja finns gör det mycket angeläget att hitta sätt att komma till rätta med den för närvarande låsta situationen.

1.2. Åtgärder som bör vidtas - förslag till rättsakt på grundval av artikel 280.4 i EG-fördraget

Nästan sex år efter det att konventionen antogs tvingas man idag konstatera att målet om att harmonisera lagstiftningen inte har uppnåtts och att skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen fortfarande lider av att det saknas miniminormer för det straffrättsliga skyddet vilka faktiskt tillämpas inom hela Europeiska unionen. Under tiden har Amsterdamfördraget, som undertecknades och ratificerades av alla medlemsstater efter konventionen med protokoll, trätt i kraft den 1 maj 1999. Detta fördrag innebär en stor förändring när det gäller skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen genom att ersätta artikel 209a i EG-fördraget med artikel 280. Enligt denna nya bestämmelse åläggs gemenskapen att i likhet med medlemsstaterna vidta åtgärder som gör det möjligt att skydda gemenskapens ekonomiska intressen på ett effektivt och likvärdigt sätt i alla medlemsstater.

För att uppfylla detta mål föreskrivs i artikel 280.4 i EG-fördraget följande: "Rådet skall i enlighet med förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört revisionsrätten besluta om nödvändiga åtgärder som rör förebyggande av och kamp mot bedrägerier som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen för att ge effektivt och likvärdigt skydd i medlemsstaterna. Dessa åtgärder skall inte gälla tillämpningen av nationell straffrätt eller den nationella rättsskipningen." På detta tillämpningsområde utgör den nya artikel 280 i EG-fördraget den specifika rättsliga grund som, i enlighet med artikel 29 och 47 i EU-fördraget där det fastställs att gemenskapsrätten har företräde framför unionsrätten, hädanefter bör användas vid antagandet av lagförslag när det gäller skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen. Vid regeringskonferensen i Nice i december 2000 bekräftades ännu en gång att skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen i huvudsak omfattas av den första pelaren.

Amsterdamfördraget kräver följaktligen att konventionen med protokoll anpassas till den nya situationen, särskilt som dessa instrument ännu inte har trätt i kraft. Således anser kommissionen att det är nödvändigt att åtminstone delvis ersätta de aktuella instrumenten i tredje pelaren med nya bestämmelser som antas på grundval av artikel 280 i EG-fördraget, vilket även Europaparlamentet begärt vid flera tillfällen.

En sådan rättsakt på grundval av artikel 280 i EG-fördraget är av stor betydelse, eftersom den ger de fördelar som lagstiftningen inom den första pelaren är förenad med. I gemenskapsrätten finns kontrollmekanismer som inte finns inom den tredje pelaren, nämligen de befogenheter som kommissionen erhållit i egenskap av fördragens väktare och domstolens befogenheter i detta sammanhang. När det gäller skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen kommer dessa befogenheter att göra det möjligt att se till att gemenskapsrätten genomförs och tillämpas på rätt sätt i den nationella lagstiftningen och därigenom garantera ett effektivt och likvärdigt skydd i alla medlemsstater. Dessa fördelar måste också beaktas när det gäller att få kandidatländerna att anta gemenskapslagstiftningen.

När det gäller frågan huruvida det undantag som anges i andra meningen i artikel 280.4 i EG-fördraget gör det omöjligt att anta en rättsakt på det straffrättsliga området är det viktigt att notera att detta undantag inte avser straffrätten i dess helhet eller i allmänhet, utan endast två särskilda aspekter, nämligen "tillämpningen av nationell straffrätt" och "den nationella rättsskipningen". Artikel 280.4 avser i princip alla åtgärder som rör förebyggande av och kamp mot bedrägerier och den andra meningen avser i detta sammanhang en begränsning eller ett undantag som med beaktande av artikelns syften bör tolkas snävt. Denna bestämmelses ordalydelse och rättsliga sammanhang gör det inte omöjligt att anta bestämmelser som syftar till att fastställa vissa mål för straffrättslig harmonisering, förutsatt att dessa "inte ... /gäller/ tillämpningen av nationell straffrätt eller den nationella rättsskipningen".

Kommissionen anser att dess förslag till rättsakt på grundval av artikel 280.4 i EG-fördraget utgör ett nödvändigt och viktigt steg inom ramen för det nuvarande fördraget, utan att för den skull utesluta möjligheten till ytterligare steg längre fram. I detta sammanhang avser kommissionen i enlighet med sitt arbetsprogram att före årets slut anta en grönbok om möjligheterna att inrätta en europeisk åklagarmyndighet med behörighet att ingripa när det gäller skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen, vilket hur som helst kommer att kräva en ändring av fördragen. [10]

[10] Kommissionen hade redan lagt fram ett förslag om inrättande av en europeisk åklagarmyndighet med behörighet att ingripa när det gäller skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen, men det antogs inte vid den regeringskonferens om institutionella reformer som anordnades i Nice (Se meddelandet från kommissionen av den 29 september 2000 om skydd av gemenskapens ekonomiska intressen: en europeisk åklagarmyndighet (KOM (2000) 608 slutlig)).

1.3. Form och innehåll i den rättsakt som föreslås på grundval av artikel 280 i EG-fördraget

1.3.1. Rättsaktens form

Kommissionen anser att ett direktiv är det lämpligaste instrumentet i det aktuella fallet. Ett direktiv motsvarar ur utformningsmässig, teknisk och språklig synvinkel i stor utsträckning konventionen med protokoll, eftersom det på samma sätt som en konvention kräver att medlemsstaterna genomför innehållet i nationell lagstiftning. Denna lösning gör det dels möjligt att efter vissa oundvikliga justeringar ordagrant återge vissa bestämmelser i konventionen med protokoll, dels att på ett bättre sätt beakta de olika nationella straffrättsliga traditionerna. Denna uppläggning bör följaktligen få stort stöd av medlemsstaterna som alla har undertecknat konventionen med protokoll och således göra det möjligt att snabbt anta direktivet.

1.3.2. Rättsaktens innehåll

Det föreslås att direktivet skall innehålla alla de bestämmelser i konventionen med protokoll som inte omfattas av begränsningen i andra meningen i artikel 280.4 i EG-fördraget. Det handlar i det aktuella fallet om alla de bestämmelser som inte gäller den processrelaterade straffrätten eller det rättsliga samarbetet, eftersom dessa kan anses avse "tillämpningen av nationell straffrätt" eller "den nationella rättsskipningen".

Artikel 280 i EG-fördraget utgör således en lämplig rättslig grund för att tillnärma medlemsstaternas materiella straffrätt till varandra när det gäller definitionen av bedrägeri, mutbrott, bestickning och penningtvätt som kan skada gemenskapens ekonomiska intressen samt när det gäller straffrättsligt ansvar och tillämpliga straffrättsliga påföljder. De bestämmelser i konventionen med protokoll som syftar till att harmonisera definitionerna av överträdelserna, ansvaret och påföljderna gäller varken tillämpningen av nationell straffrätt eller den nationella rättsskipningen, eftersom både genomförandet av dessa bestämmelser i nationell lagstiftning och åtal och bekämpning av dessa överträdelser från de nationella myndigheternas sida ligger inom medlemsstaternas behörighetsområde. Ett dylikt direktiv skulle dessutom göra det möjligt att på det materiella straffrättsliga området garantera en likvärdig nivå på skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen i alla medlemsstater, vilket ligger i linje med de innehållsmässiga mål som rådet redan fastställt.

Det föreslås också att bestämmelserna om samarbete med kommissionen skall ingå, eftersom dessa inte heller omfattas av undantaget i artikel 280.4 i EG-fördraget. Dessa bestämmelser gäller inte det horisontella samarbetet mellan de olika medlemsstaternas myndigheter, så som det anges i bland annat artikel 31 i EU-fördraget, utan det vertikala samarbetet mellan de nationella myndigheterna och kommissionen, vars relationer huvudsakligen anges inom ramen för EG-fördraget och särskilt artikel 280.3 i detta.

En sådan strategi är ur rättslig synpunkt välgrundad och kommer att påskynda genomförandet av de viktigaste bestämmelserna i konventionen med protokoll, utan att för den skull helt ersätta instrumenten i den tredje pelaren. Under alla omständigheter har medlemsstaterna fortfarande intresse av att fortsätta att så snabbt som möjligt ratificera den nuvarande konventionen med protokoll, så att de övriga bestämmelser som inte finns med i direktivet kan träda i kraft. Dessa är också mycket viktiga, eftersom de bland annat gäller medlemsstaternas skyldigheter beträffande behörighet, principen "ne bis in idem", ömsesidig rättslig hjälp, utlämning, överföring eller centralisering av lagföring samt verkställighet av domar. Man skulle även kunna tänka sig att ta med dessa bestämmelser i ett annat av instrumenten i kapitel VI, nämligen ett rambeslut. I det nuvarande läget verkar det dock lämpligare att avsluta de ratificeringsprocesser som är på gång.

För att garantera att bestämmelserna i direktivet tillämpas på ett riktigt sätt anser kommissionen att en rådgivande kommitté där medlemsstaterna ingår skall få i uppdrag att genom en regelbunden samordning bidra till att medlemsstaterna genomför direktivet på ett likartat sätt och att de konkreta problem som tillämpningen av direktivet kan ge upphov till löses. Kommittén skulle även kunna underlätta en samordning mellan medlemsstaterna när det gäller strängare villkor och skyldigheter på nationell nivå och ge kommissionen råd om eventuella kompletteringar eller ändringar av direktivet eller om justeringar som bedöms nödvändiga.

2. Presentation av bestämmelserna

Bestämmelserna i förslaget till direktiv om straffrättsligt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen inspireras alla, förutom vissa undantag, av bestämmelserna i konventionen med protokoll inom ramen för den tredje pelaren. Eftersom dessa instrument redan har undertecknats av alla medlemsstater och alla har varit föremål för en förklarande rapport som godkänts av rådet [11] kommer innehållet i de berörda bestämmelserna inte att på nytt kommenteras i detalj.

[11] Se den förklarande rapporten rörande konventionen om skydd av europeiska gemenskapernas finansiella intressen, som rådet godkände den 26 maj 1997 (EGT C 191, 23 juni 1997), den förklarande rapporten om protokollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, som godkändes av rådet den 19 december 1997 (EGT C 11, 15 januari 1998), den förklarande rapporten om andra protokollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, som godkändes av rådet den 12 mars 1999 (EGT C 91, 31 mars 1999).

I kapitel I i förslaget till direktiv anges syftet och ett antal allmänna definitioner, medan det i kapitel II fastställs vilka gärningar som kan skada gemenskapens ekonomiska intressen, nämligen bedrägerier (art. 3), mutbrott och bestickning (art. 4) med vissa bestämmelser om likställighet (art. 5) och penningtvätt (art. 6) samt föreskrivs att medlemsstaterna skall straffbelägga dessa gärningar (art. 7).

Kapitel III och IV innehåller bestämmelser om ansvar och påföljder, bland annat de som gäller juridiska personer (art. 9 och 11).

Kapitel V innehåller bestämmelser om de nationella myndigheternas samarbete med kommissionen (art. 13) och övriga slutbestämmelser.

För att underlätta läsningen av förslaget till direktiv har två tabeller upprättats. Den första är en jämförelsetabell över artiklarna i förslaget till direktiv och artiklarna i konventionen med protokoll:

Förslag till direktiv // Konventionen med protokoll

art. 1. (syfte) //

art 2 (definitioner) // Art. 1.1 i första protokollet

Art. 1 d i andra protokollet

Art. 3.1 (bedrägeri)

Art. 3.2 // Art. 1.1 i konventionen

Art. 2.2 i konventionen

Art. 4.1 (mutbrott)

Art. 4.2 (bestickning) // Art. 2 i första protokollet

Art 3. i första protokollet

Art. 5 (likställighet) // Art. 4.1-4.3 och 4.5 i första protokollet

Art. 6 (penningtvätt) // Art. 2 i andra protokollet jämförd med art. 1 e där det hänvisas till definitionen i art. 1 i direktiv 91/308/EEG

Art. 7.1 (skyldighet att kriminalisera)

Art. 7.2 // Nämns i varje instrument

Art. 1.3 i konventionen

Art. 8 (företagsledares straffrättsliga ansvar) // Art. 3 i konventionen

Art. 9 (juridiska personers ansvar) // Art. 3 i andra protokollet

Art. 10 (påföljder för fysiska personer) // Art. 2 i konventionen

Art. 11 (påföljder för juridiska personer) // Art. 4 i andra protokollet

Art. 12 (förverkande) // Art. 5 i andra protokollet

Art. 13 (samarbete med Europeiska kommissionen) // Art. 7 och följande i andra protokollet

Art. 14 (nationell rätt) // Art. 9 i konventionen

Art. 15.1-2 (genomförande)

Art. 15.3 // Allmänna bestämmelser

Art. 10.1 i konventionen

Art. 16 (ikraftträdande) //

Art. 17 (adressater) //

I nedanstående tabell anges däremot vilka artiklar i konventionen med protokoll som inte tagits med i förslaget till direktiv och som fortfarande måste ratificeras av alla medlemsstater:

Konventionen med protokoll // Skäl till att inte tas med i förslaget till direktiv

Art. 4 i konventionen (behörighet)

Art. 6 i första protokollet (behörighet) // undantaget i artikel 280.4 i EG-fördraget

Art. 5 i konventionen (utlämning och åtal) // dito

Art. 6 i konventionen (samarbete) // dito

Art. 7 i konventionen (ne bis in idem) // dito

Art. 8 i konventionen (domstolen) // saknar betydelse för direktivet

Art. 10.2 i konventionen (överlämnande av information) // planeras inom ramen för gemenskapsrätten

Art. 11-13 i konventionen // saknar betydelse för direktivet

Art 4.4. i första protokollet // undantaget i artikel 280.4 i EG-fördraget

Art. 7-12 i första protokollet // saknar betydelse för direktivet

Art. 6 i andra protokollet // undantaget i artikel 280.4 i EG-fördraget

Art. 8, 9, 11-19 i andra protokollet // saknar betydelse för direktivet

2001/0115 (COD)

Förslag till RÅDETS OCH EUROPAPARLAMENTETS DIREKTIV om straffrättsligt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 280.4 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, [12]

[12] EGT C ...

med beaktande av Revisionsrättens yttrande, [13]

[13] EGT C ...

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och

av följande skäl:

(1) Institutionerna och medlemsstaterna lägger stor vikt vid skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen och vid bekämpningen av bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som kan skada gemenskapens ekonomiska intressen. Skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen gäller inte enbart förvaltningen av budgetanslagen, utan omfattar även alla åtgärder som påverkar eller kan påverka gemenskapens tillgångar. Det är nödvändigt att använda alla tillgängliga medel för att uppfylla dessa mål, bland annat genom att utnyttja den lagstiftningsbehörighet som finns på gemenskapsnivå, dock utan att rubba den nuvarande ansvarsfördelningen och balansen mellan nationell nivå och gemenskapsnivå.

(2) Medlemsstaternas straffrättsliga lagstiftning bör på ett effektivt sätt bidra till att skydda gemenskapens ekonomiska intressen.

(3) De instrument som upprättats på grundval av avdelning VI i Fördraget om upprättandet av Europeiska unionen och som gäller skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen, det vill säga konventionen av den 26 juli 1995 [14] och protokollen av den 27 september 1996 [15], den 29 november 1996 [16] och den 19 juni 1997 [17], innehåller ett antal bestämmelser för att få de olika medlemsstaternas straffrättsliga lagstiftning att närma sig varandra och förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna. Till följd av att alla medlemsstater inte har ratificerat dessa instrument är det fortfarande osäkert när de kommer att träda i kraft.

[14] EGT C 316, 27.11.1995, s. 48.

[15] EGT C 313, 23.10.1996, s. 1.

[16] EGT C 151, 20.5.1997, s. 1.

[17] EGT C 195, 25.6.1997, s. 1.

(4) I enlighet med artikel 280 i fördraget är det möjligt att låta en gemenskapsrättsakt omfatta innehållet i alla de bestämmelser i dessa instrument som inte gäller tillämpningen av den nationella straffrätten eller rättsskipningen i medlemsstaterna.

(5) Bedrägeri som påverkar gemenskapens inkomster och utgifter begränsas i många fall inte till ett enda land och utförs ofta av organiserade kriminella grupper.

(6) Gemenskapens ekonomiska intressen kan skadas eller hotas genom bedrägeri, mutbrott och bestickning eller penningtvätt. För att skydda nämnda intressen är det nödvändigt att fastställa gemensamma definitioner för dessa typer av gärningar.

(7) Det är nödvändigt att i förekommande fall anpassa den nationella lagstiftningen så att mutbrott och bestickning som gemenskapstjänstemän eller tjänstemän från andra medlemsstater medverkar i utgör ett brott. När det gäller gemenskapens tjänstemän bör en sådan anpassning av den nationella lagstiftningen inte begränsas till fall av bestickning eller mutbrott, utan bör utsträckas till andra brott som påverkar eller riskerar att påverka gemenskapens inkomster eller utgifter, däribland brott som begås av eller riktas mot personer på allra högsta nivå.

(8) Det är nödvändigt att göra bedrägeri, mutbrott och bestickning samt penningtvätt till brott belagda med påföljder. Utan att det påverkar tillämpningen av andra påföljder i vissa fall, skall medlemsstaterna fastställa de straffrättsliga påföljderna för överträdelser av de bestämmelser i nationell rätt som genomförts på grundval av detta direktiv samt, åtminstone i allvarliga fall av bedrägeri, föreskriva frihetsberövande. De skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att verkställa dessa påföljder. Dessa påföljder skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(9) Företagen har en viktig funktion att fylla på de områden där det förekommer finansiering från gemenskapen och personer i ledande ställning i företagen bör inte undgå straffrättsligt ansvar under vissa omständigheter.

(10) Gemenskapens ekonomiska intressen kan skadas eller hotas genom handlingar som begås på juridiska personers vägnar.

(11) Det är nödvändigt att i förekommande fall ändra den nationella lagstiftningen så att juridiska personer kan hållas ansvariga för bedrägeri eller bestickning och penningtvätt som begåtts på deras vägnar och som skadar eller riskerar att skada gemenskapens ekonomiska intressen.

(12) Det är nödvändigt att i förekommande fall ändra den nationella lagstiftningen så att det blir möjligt att förverka vinningen från bedrägeri, mutbrott och bestickning eller penningtvätt.

(13) Det är nödvändigt att ange vilka åtgärder som bör vidtas för att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen i syfte att garantera effektiva insatser mot bedrägeri och bestickning och mutbrott - och den penningtvätt som dessa verksamheter är förenad med - som skadar eller kan skada gemenskapens ekonomiska intressen. Detta samarbete omfattar behandling av personuppgifter och i synnerhet informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen och mellan kommissionen och tredje land. Denna behandling skall utföras i enlighet med bestämmelserna om skydd av personuppgifter, närmare bestämt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter [18] och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter [19], samt relevanta bestämmelser om sekretess under pågående förundersökning.

[18] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

[19] EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(14) De medlemsstater som ännu inte har ratificerat de instrument som upprättats på grundval av avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen och som gäller skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen skall utan dröjsmål göra det så att de bestämmelser som inte omfattas av artikel 280.4 i fördraget, det vill säga bland annat de som gäller behörighet, ömsesidig rättslig hjälp, överföring och centralisering av åtal, utlämning och verkställighet av domar, också kan träda i kraft.

(15) Denna rättsakt, som syftar till att få lagstiftningen i de olika medlemsstaterna att bli mer enhetlig när det gäller det straffrättsliga skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen, respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I Syfte och definitioner

Artikel 1 Syfte

Syftet med detta direktiv är att förbättra det straffrättsliga skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen, bland annat genom tillnärmning av medlemsstaternas nationella lagstiftning.

Artikel 2 Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1) tjänsteman: alla tjänstemän, såväl nationella tjänstemän som gemenskapstjänstemän, inklusive alla nationella tjänstemän från andra medlemsstater.

2) gemenskapstjänsteman:

- varje person som är tjänsteman eller kontraktsanställd i den mening som avses i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna,

- varje person som ställts till Europeiska gemenskapernas förfogande av medlemsstaterna eller av något offentligt eller privat organ som utför uppgifter som motsvarar dem som Europeiska gemenskapernas tjänstemän eller övriga anställda utför.

Medlemmar i de organ som bildats enligt fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna samt dessa organs personal likställs med gemenskapstjänstemän, om de inte omfattas av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna.

3) nationell tjänsteman: person som har ställningen tjänsteman eller ämbetsman enligt den nationella rätten i en medlemsstat vid tillämpning av straffrätten i den staten.

När det gäller rättsliga åtgärder beträffande en tjänsteman från en medlemsstat, vilka vidtas av en annan medlemsstat, behöver den sistnämnda staten tillämpa definitionen av tjänsteman endast i den mån definitionen överensstämmer med dess nationella lagstiftning.

4) Juridisk person: varje enhet som har denna ställning enligt tillämplig nationell lagstiftning, med undantag av stater eller andra offentliga organ vid utövandet av de befogenheter som de har i egenskap av statsmakter samt internationella offentliga organisationer.

Kapitel II Överträdelser

Artikel 3 Bedrägeri

1. I detta direktiv avses med bedrägeri som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen

a) i fråga om utgifter, varje uppsåtlig handling eller uppsåtlig underlåtenhet som är att hänföra till

- användning eller presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument, om detta leder till att medel från Europeiska gemenskapens allmänna budget eller från de budgetar som förvaltas av Europeiska gemenskapen eller för dess räkning otillbörligen uppbärs eller innehålls,

- undanhållande av information som skall lämnas i enlighet med särskilda föreskrifter, om gärningen har samma effekt,

- användning av sådana medel för andra syften än dem som medlen ursprungligen har beviljats för,

b) i fråga om inkomster, varje uppsåtlig handling eller uppsåtlig underlåtenhet som är att hänföra till

- användning eller presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument, om detta leder till att medel från gemenskapens allmänna budget eller från de budgetar som förvaltas av gemenskapen eller för dess räkning minskas på ett olagligt sätt,

- undanhållande av information som skall lämnas i enlighet med särskilda föreskrifter, om gärningen har samma effekt,

- missbruk av en förmån som lagligen erhållits, om gärningen har samma effekt.

2. I detta direktiv avses med grovt bedrägeri varje bedrägeri enligt definitionen i punkt 1 som omfattar ett minimibelopp som varje medlemsstat skall fastställa. Detta belopp får inte vara högre än 50 000 euro.

Artikel 4 Mutbrott och bestickning

1. I detta direktiv avses med mutbrott varje uppsåtlig handling som utförs av en tjänsteman för att, direkt eller genom tredje man, för egen räkning eller för tredje mans räkning, begära eller ta emot förmåner, oavsett art, eller att acceptera löften härom för att på ett sätt som strider mot hans officiella förpliktelser utföra eller inte utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av tjänsten, och som skadar eller kan skada gemenskapens ekonomiska intressen.

2. I detta direktiv avses med bestickning varje uppsåtlig handling som utförs av en person för att direkt eller genom tredje man utlova eller bevilja en förmån, oavsett art, till en tjänsteman, för egen räkning eller för tredje mans räkning, för att denne på ett sätt som strider mot hans officiella förpliktelser skall utföra eller underlåta att utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av tjänsten och som skadar eller kan skada gemenskapens ekonomiska intressen.

Artikel 5 Likställighet

1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att beskrivningarna i dess strafflagstiftning av överträdelser som utgör en sådan gärning som avses i artikel 3 i detta direktiv när de begås av dess nationella tjänstemän vid tjänsteutövning tillämpas på samma sätt när överträdelserna begås av gemenskapstjänstemän vid utövandet av tjänsten.

2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att beskrivningarna i dess strafflagstiftning av de överträdelser som avses i punkt 1 i denna artikel och i artikel 4 när de begås av eller gentemot ministrarna i dess regering, de valda ledamöterna i parlamentariska församlingar, ledamöterna av landets högsta domstolar eller revisionsdomstol vid tjänsteutövning tillämpas på samma sätt när överträdelserna begås av eller gentemot ledamöterna av Europeiska gemenskapernas kommission, Europaparlamentets ledamöter, domarna i Europeiska gemenskapernas domstol eller ledamöterna av Europeiska gemenskapernas revisionsrätt vid utövandet av tjänsten.

3. Om en medlemsstat har antagit speciella lagar om handlingar eller underlåtenhet för vilka ministrarna i regeringen bör stå till svars, på grund av den särskilda politiska ställning de har i den staten, behöver punkt 2 i denna artikel inte tillämpas på dessa lagar, under förutsättning att medlemsstaten garanterar att den strafflagstiftning som genomför artikel 4 samt punkt 1 i denna artikel även omfattar ledamöterna av Europeiska gemenskapernas kommission.

4. Detta direktiv skall tillämpas utan att det påverkar de bestämmelser om hävande av immunitet som anges i fördraget, protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, domstolens stadga samt de texter som antagits för att tillämpa dessa bestämmelser.

Artikel 6 Penningtvätt

1. I detta direktiv avses med penningtvätt nedan angivna gärningar, åtminstone i allvarliga fall, som har samband med vinning av bedrägeri och bestickning och mutbrott enligt definitionen i detta direktiv, och som begåtts uppsåtligt.

a) Omvandling eller överföring av egendom i vetskap om att egendomen härrör från brott eller från medverkan till brott, i syfte att hemlighålla eller dölja egendomens olagliga ursprung, eller för att hjälpa någon som är delaktig i sådan verksamhet att undandra sig de rättsliga följderna av sitt handlande.

b) Hemlighållande eller döljande av en viss egendoms rätta beskaffenhet eller ursprung, av dess belägenhet, av förfogandet över den, av dess förflyttning, av de rättigheter som är knutna till den, eller av äganderätten till den, i vetskap om att egendomen härrör från brott eller från medverkan till brott.

c) Förvärv, innehav eller brukande av egendom i vetskap om, vid tiden för mottagandet, att egendomen härrörde från brott eller från medverkan till brott.

d) Medverkan till någon av de gärningar som anges i de tre föregående punkterna samt anstiftan till sådan gärning.

2. Det är penningtvätt även i fall då de gärningar som frambringat den egendom som skall tvättas begåtts inom någon annan medlemsstats eller ett tredje lands territorium.

Artikel 7 Skyldighet att kriminalisera

1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att införliva bestämmelserna i detta kapitel med den nationella straffrätten så att de gärningar som avses här kriminaliseras.

Varje medlemsstat skall vidta lämpliga åtgärder för att uppsåtet till gärningarna skall kunna fastställas på grundval av objektiva faktiska omständigheter.

2. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att uppsåtligt upprättande eller avsiktlig presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument enligt definitionen av bedrägeri i artikel 3 beläggs med straff, om detta inte redan är belagt med straff antingen som huvudbrott eller som medhjälp, anstiftan eller försök till sådant bedrägeri.

Kapitel III Ansvar

Artikel 8 Straffrättsligt ansvar för företagsledare

Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att företagsledare eller andra personer med befogenhet att fatta beslut eller utöva kontroll inom företaget skall kunna hållas straffrättsligt ansvariga enligt de principer som anges i den nationella rätten, i fråga om de gärningar som avses i kapitel II i detta direktiv, om gärningen har begåtts för företagets räkning av en person som är underställd dem.

Artikel 9 Juridiska personers ansvar

1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att juridiska personer kan ställas till ansvar för sådant bedrägeri, bestickning och penningtvätt som avses i kapitel II och som till deras förmån begås av varje person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personens organisation grundad på

- befogenhet att företräda den juridiska personen, eller

- befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller

- befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen,

samt för medhjälp eller anstiftan till sådant bedrägeri, bestickning eller penningtvätt eller försök till sådant bedrägeri.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att en juridisk person kan ställas till ansvar när brister i övervakning eller kontroll som skall utföras av en sådan person som avses i punkt 1 har gjort det möjligt för en person, som är underställd den juridiska personen, att begå bedrägeri eller bestickning eller penningtvätt till förmån för den juridiska personen.

3. Den juridiska personens ansvar enligt punkterna 1 och 2 utesluter inte lagföring av fysiska personer som är gärningsmän, anstiftare eller medhjälpare till bedrägeri, bestickning eller penningtvätt.

Kapitel IV Påföljder

Artikel 10 Påföljder för fysiska personer

Varje medlemsstat skall, utan att det påverkar bestämmelserna i andra stycket, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tillse att de gärningar som avses i kapitel II samt medhjälp, anstiftan och, med undantag för de gärningar som avses i artikel 4, försök till nämnda gärningar kan bli föremål för effektiva, proportionerliga och avskräckande straffrättsliga påföljder, som åtminstone när det gäller grovt bedrägeri skall innefatta frihetsberövande.

I mindre allvarliga fall av bedrägeri, där beloppet understiger 4 000 euro och där det enligt medlemsstatens lagstiftning inte föreligger några försvårande omständigheter, kan dock en medlemsstat fastställa påföljder av annan art än de som anges i första stycket.

Artikel 11 Påföljder för juridiska personer

1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att en juridisk person som har fällts till ansvar i enlighet med artikel 9.1 kan bli föremål för effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder, som skall innefatta bötesstraff eller administrativa avgifter och som får innefatta andra påföljder, såsom

a) fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd,

b) tillfälligt eller permanent näringsförbud,

c) rättslig övervakning, eller

d) rättsligt beslut om upplösning av verksamheten.

2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att en juridisk person som har fällts till ansvar i enlighet med artikel 9.2 kan bli föremål för effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder eller åtgärder.

Artikel 12 Förverkande

Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kunna beslagta och, utan att det påverkar rättigheterna för tredje man i god tro, förklara förverkat eller avlägsna hjälpmedel för och vinningen av de gärningar som avses i kapitel II, eller egendom till samma värde som sådan vinning. Alla hjälpmedel, all vinning eller annan egendom som beslagtagits eller förverkats skall av medlemsstaten hanteras enligt dess nationella lagstiftning.

Kapitel V Slutbestämmelser

Artikel 13 Samarbete med Europeiska kommissionen

1. Inom ramen för samarbetet med kommissionen när det gäller bekämpning av sådant bedrägeri, mutbrott och bestickning samt penningtvätt som avses i kapitel II, skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kommissionen skall kunna ge allt det tekniska och operativa stöd som behövs för att underlätta samordningen av de undersökningar som de behöriga nationella myndigheterna inlett.

2. Varje medlemsstat skall fastställa de bestämmelser som är nödvändiga för att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall kunna utbyta information med kommissionen i syfte att underlätta fastställandet av fakta och garantera effektiva åtgärder mot de gärningar som avses i kapitel II. I dessa bestämmelser skall föreskrivas att kommissionen och de behöriga nationella myndigheterna i varje enskilt fall skall beakta kraven på förundersökningssekretess och skydd av personuppgifter.

3. All behandling av personuppgifter som kommissionen och medlemsstaterna gör vid tillämpningen av detta direktiv skall vara förenlig med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter.

4. För att bevara förundersökningssekretessen och inom ramen för informationsutbytet enligt reglerna i punkterna 1 till 3

i) får en medlemsstat, när den lämnar information till kommissionen, fastställa särskilda villkor för hur uppgifterna skall användas av kommissionen eller av en annan medlemsstat som uppgifterna kan lämnas till,

ii) skall kommissionen informera den medlemsstat som tillhandahållit personuppgifter att dessa uppgifter har överlämnats till en annan medlemsstat, när ett sådant överlämnande har skett, och

iii) skall kommissionen säkerställa att den medlemsstat som tillhandahållit personuppgifter har gett sitt tillstånd till ett överlämnande av dessa uppgifter till tredje land, innan ett sådant överlämnande sker.

Artikel 14 Nationell lagstiftning

Ingen bestämmelse i detta direktiv hindrar medlemsstaterna att på det område som omfattas av detta direktiv anta eller behålla strängare bestämmelser i den nationella lagstiftningen för att säkerställa ett effektivt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen.

Artikel 15 Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som behövs för att följa detta direktiv senast den 31 december 2001.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 16 Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 17

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den .

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordföranden Ordföranden