19.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 313/2

(1)

Denna förordning bidrar till att precisera de kriterier som används för att bestämma om tredje part visar ett tillräckligt köp- och säljintresse avseende en kategori av derivat eller en relevant delkategori inom en sådan kategori. I de fall där Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har fastställt att en kategori av derivat ska vara föremål för det clearingkrav som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (2) och att derivaten har tagits upp till handel eller handlas på en handelsplats ska Esma följa kriterierna i denna förordning för att bestämma huruvida derivaten eller delkategorierna av derivaten kan anses vara tillräckligt likvida för att endast handlas på handelsplatser.

(2)

I förordning (EU) nr 648/2012 fastställs att derivattransaktioner anses vara verkställda på OTC-basis när de inte utförs på, eller inte omfattas av reglerna för, en reglerad marknad, medan definitionen av derivattransaktioner som sker OTC (over-the-counter) enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (3) är snävare och omfattar derivat som inte handlas på, eller inte omfattas av reglerna för, en reglerad marknad, en multilateral handelsplattform (MTF-plattform) eller en organiserad handelsplattform (OTF-plattform). Esma bör därför bedöma i vilken utsträckning transaktionerna med en kategori av derivat eller en relevant delkategori inom kategorin utförs redan på handelsplatser och jämföra detta med nivån på den handel som inte utförs på en handelsplats. Förekomsten av handel utanför en handelsplats bör emellertid inte leda till ett automatiskt fastställande att en kategori av derivat eller en relevant delkategori inom kategorin inte är lämplig för handelsskyldigheten. Esma bör även ta hänsyn till de förväntade effekterna av handelsskyldigheten med tanke på möjligheten att främja likviditeten och marknadens integritet genom ökad transparens och tillgång till de finansiella instrumenten såväl som de möjliga negativa konsekvenserna av ett sådant beslut.

(3)

Med tanke på likheten mellan definitionerna av en likvid marknad för icke-aktierelaterade instrument enligt artikel 2.1.17 a i förordning (EU) nr 600/2014 och de kriterier som används för att bestämma om en kategori av derivat eller en delkategori inom kategorin är tillräckligt likvid enligt artikel 32.3 i den förordningen ska den bedömning som har gjorts för den ena även beaktas för den andra för att främja en enhetlig behandling av instrumenten. En kategori av derivat eller en delkategori inom kategorin som har bedömts ha en likvid marknad för transparenssyften ska emellertid inte med automatik anses vara tillräckligt likvid för handelsskyldigheten. De kvantitativa tröskelvärdena och de kvalitativa viktningarna kan variera med hänsyn till de olika målen för bedömningarna.

(4)

Med tanke på det breda urval av instrument som kan komma att påverkas av handelsskyldigheten för derivat och deras specifika egenskaper, den konstanta utvecklingen av finansmarknaderna och de många olika nationella marknader som berörs, är det inte möjligt att för varje typ av derivat bestämma en heltäckande förteckning som specificerar vilka faktorer som är relevanta vid en bedömning av tredje parts köp- och säljintresse eller vilken vikt som ska ges till varje enskild faktor.

(5)

Det bör dock göras vissa förtydliganden för bestämningen av en kategori av derivat eller en relevant delkategori inom kategorin som är tillräckligt likvid, i synnerhet genom att specificera kriterierna med avseende på den genomsnittliga transaktionsfrekvensen, den genomsnittliga transaktionsstorleken, antalet och typen av aktiva marknadsaktörer och den genomsnittliga storleken på spreaden, vilka tillsammans visar nivån på tredje parts köp- och säljintresse.

(6)

Observationsperioden för bestämning av huruvida en kategori av derivat eller en relevant delkategori inom kategorin är tillräckligt likvid för att endast handlas på handelsplatser bör variera beroende på vilken kategori av derivat eller vilken relevant delkategori inom kategorin det rör sig om. Den bör vara tillräckligt lång för att säkerställa att de insamlade uppgifterna inte är missvisande på grund av någon typ av händelse som kan orsaka onormala handelsmönster. Under alla omständigheter bör observationsperioden inte vara kortare än tre månader.

(7)

De kriterier som beskrivs i denna förordning bör vara utformade så att bedömningen av ett derivat eller kategorier av derivat kan jämföras med andra derivat eller kategorier av derivat med liknande egenskaper. Identifieringen av kategorier av derivat med liknande egenskaper kan omfatta ett flertal olika punkter, till exempel vilken valuta de handlas i, förfallodagarna, startpunkten för kontraktens löptid, huruvida de följer vedertaget bruk eller ej och huruvida de är så kallade on-the-run-kontrakt.

(8)

Esma bör använda historiska uppgifter som visar förändringarna i likviditeten, både för att bestämma om en kategori av derivat eller en delkategori inom kategorin är tillräckligt likvid för att endast handlas på handelsplatser, och om den endast är tillräckligt likvid för transaktioner under en viss storlek. Tröskelvärdena för dessa bedömningar kan variera mellan olika kategorier av derivat eller delkategorier inom kategorierna om egenskaperna hos och den nominella storleken på kategorierna eller underkategorierna varierar. I sin bedömning av spreadarna bör Esma ta hänsyn både till den genomsnittliga storleken och tillgången till spreadar och balansera det faktum att en brist på spreadar eller en förekomst av breda spreadar indikerar otillräcklig likviditet, mot möjligheten att spreadarna kan bli snävare genom ökad insyn och tillgången till finansiella instrument om handelsskyldigheten införs.

(9)

I sina beräkningar i samband med bedömningen bör Esma bortse från de transaktioner som är tydligt identifierbara som riskreduceringstransaktioner efter handel, vilka minskar de icke-marknadsrelaterade riskerna i derivatportföljerna. Om sådana transaktioner tas med i bedömningen avseende handelsskyldigheten kan det leda till att nivån på tredje parts köp- och säljintresse överskattas.

(10)

Esma bör även ta hänsyn till behovet eller i annat fall tillåta pakettransaktioner under sin bedömning. Värdepappersföretag genomför ofta, för egen räkning eller för kunds räkning, transaktioner med derivat och andra finansiella instrument som består av flera olika sammanlänkade transaktioner som är beroende av varandra. Med tanke på att pakettransaktioner ger värdepappersföretag och deras kunder möjlighet att hantera sina risker och förbättra finansmarknadernas motståndskraft kan det vara önskvärt att även i fortsättningen tillåta utförandet av vissa pakettransaktioner som omfattar ett eller flera derivat som är föremål för handelsskyldigheten och som ska utföras, på bilateral basis, utanför en handelsplats.

(11)

Kriterier bör även fastställas för att göra det möjligt för Esma att bestämma huruvida en befintlig handelsskyldighet för en kategori av derivat eller en relevant delkategori inom kategorin bör ändras, tillfälligt upphävas eller återkallas, såvida inte kategorin av derivat eller en relevant delkategori inom kategorin inte längre handlas på minst en handelsplats.

(12)

Av konsekvens- och rättssäkerhetsskäl är det nödvändigt att bestämmelserna i denna förordning och de bestämmelser som fastställs i direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014 tillämpas från samma datum.

(13)

Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för tillsyn som Esma har lagt fram för kommissionen.

(14)

Esma har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska standarder för tillsyn som denna förordning baseras på. Esma har även analyserat möjliga relaterade kostnader och fördelar samt begärt in ett yttrande av den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010. (4)

a)

Antalet dagar då handeln ägde rum.

b)

Antalet transaktioner.

a)

Den genomsnittliga dagliga omsättningen varvid den nominella storleken på alla sammanlagda transaktioner ska divideras med antalet handelsdagar.

b)

Det genomsnittliga transaktionsvärdet varvid den nominella storleken på alla sammanlagda transaktioner ska divideras med antalet transaktioner.

a)

Att det totala antalet marknadsaktörer inom en viss kategori av derivat eller en relevant delkategori inom kategorin inte är mindre än två.

b)

Antalet handelsplatser som har upptagit till handel eller handlar med kategorin av derivat eller en delkategori inom kategorin.

c)

Antalet marknadsgaranter och andra marknadsaktörer som omfattas av ett bindande skriftligt avtal eller en skyldighet att tillhandahålla likviditet.

a)

Storleken på vägda spreadar, däribland volymvägda spreadar, under olika tidsperioder.

b)

Spreadar vid olika tidpunkter under handelsdagen.