22.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/10

(1)

Genom förordning (EG) nr 2022/95 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland. Efter en översyn vid giltighetstidens utgång och en interimsöversyn införde rådet genom förordning (EG) nr 658/2002 (3) en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland. Efter ytterligare en översyn vid giltighetstidens utgång och interimsöversyn införde rådet genom förordning (EG) nr 661/2008 (4) en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland. Efter ytterligare en översyn vid giltighetstidens utgång införde kommissionen genom förordning (EU) nr 999/2014 (5) en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland.

(2)

Kommissionen godtog genom beslut 2008/577/EG (6) (nedan kallat beslutet) ett prisåtagande (nedan kallat åtagandet) bland annat från de ryska tillverkarna JSC Acron och JSC Dorogobuzh som ingår i Acron Holding Company (nedan gemensamt kallade Acron) beträffande import av ammoniumnitrat som tillverkas av dessa företag och säljs till den första oberoende kunden i unionen.

(3)

Genom samma beslut godtog kommissionen även ett åtagande från Open Joint Stock Company (OJSC) Azot Cherkassy, Ukraina. Åtgärderna på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ukraina upphörde att gälla den 17 juni 2012 (7), vilket innebär att även det därmed sammanhängande åtagandet upphörde att gälla den dagen.

(4)

Genom samma beslut godtog kommissionen även ett åtagande från EuroChemkoncernen. Genom beslut 2012/629/EU (8) återkallade kommissionen sitt godtagande av EuroChemkoncernens åtagande, eftersom detta var svårgenomförbart.

(5)

Det åtagande som godtagits från Acron grundar sig på tre faktorer, nämligen 1) en indexering av minimipriserna i enlighet med offentliga internationella prisnoteringar, 2) ett kvantitativt tak och 3) ett åtagande att inte sälja de produkter som omfattas av åtagandet till samma kunder i Europeiska unionen som de säljer andra produkter till, med undantag av vissa andra produkter för vilka företagsgruppen Acron förbundit sig att följa vissa prisstrukturer.

(6)

Så som anges i skäl 14 i beslut 2008/577/EG var försäljningsstrukturen för Acron när åtagandet godtogs sådan, att kommissionen ansåg att risken för kringgående av åtagandet var begränsad.

(7)

I maj 2012 underrättade Acron kommissionen om sin avsikt att förvärva andelar i ett kemiföretag i unionen. I augusti 2012 underrättade Acron kommissionen om att det ändrat sin bolagsstruktur, dvs. att det hade förvärvat minoritetsandel i detta kemiföretag i unionen. Acron menade att denna ändring av bolagsstrukturen inte påverkade genomförandet av åtagandet. Kommissionen gjorde en bedömning av den bevisning som lämnats av Acron och ansåg i ett första skede inte att denna förändring av Acrons bolags- och försäljningsstruktur hade någon påverkan på åtagandet. Det framgår emellertid av nya uppgifter som kommissionen fått tillgång till att de uppgifter som Acron lämnade när den för första gången underrättade kommissionen om strukturändringen inte var fullständiga. Kommissionen hade bland annat inte underrättats om att denna tillverkare i unionen inte bara tillverkar och säljer kemiska produkter utan även gödningsmedel, som bl.a. ammoniumnitrat. De uppgifter som kommissionen nu har fått tillgång till visar dessutom att Acron ökat sitt aktieinnehav ytterligare sedan anmälan i augusti 2012.

(8)

Kommissionen analyserade konsekvenserna av de nya uppgifterna och gjorde bedömningen att det fanns stor risk för korsvis kompensation. Om den produktions- och försäljningsanläggning i unionen som Acron förvärvat aktier i säljer sina produkter till samma kunder som Acron, kan priserna på dessa transaktioner sättas på ett sådant sätt att de kompenserar för minimiimportpriserna på de produkter som omfattas av åtagandet. En sådan kompensation skulle emellertid inte kunna identifieras genom övervakning, eftersom prisstrukturen för majoriteten av de produkter som produceras av den produktions- och försäljningsanläggning för gödselmedel som Acron förvärvat aktier i inte går att kontrollera i någon offentligt tillgänglig källa. Detta innebär att det inte går att bedöma om de priser som betalas av kunderna motsvarar produkternas värde eller tar hänsyn till en eventuell rabatt för att kompensera för transaktioner som omfattas av åtagandet och för vilket ett minimiimportpris är tillämpligt. Det skulle följaktligen vara svårt och till och med omöjligt att övervaka åtagandet.

(9)

Kommissionen underrättade Acron om ovanstående och meddelade att det mot bakgrund av de omständigheter som beskrivs i skälen 7 och 8 ansåg att åtagandet borde återkallas. Acron gavs tillfälle att lämna synpunkter.

(10)

Acron lämnade in skriftliga inlagor och gavs möjlighet att bli hörd. Som svar på meddelandet av uppgifter framförde Acron på nytt sina argument, som redan framförts när det för första gången informerades om att det var oförenligt för ett företag som Acron att ha andelar i en tillverkare av gödningsmedel i unionen. Dessa argument behandlas i meddelandet av uppgifter och behandlas även i denna förordning.

(11)

Flera parter har sänt skriftliga inlagor till kommissionen till stöd för Acrons position (dessa parter var emellertid inte adressater till kommissionens meddelande och begäran om kommentarer). Parterna hävdade att de inte varit inblandade i korsvis kompensation med Acron. Sådana yttranen lindrar emellertid inte i sig risken för korsvis kompensation. Hur som helst hör det till kommissionens standardförfaranden att inte godta prisåtaganden om risken för korsvis kompensation är hög, oberoende av huruvida korsvis kompensation faktiskt förekommit.

(12)

Acron hävdade att det hade agerat i god tro när den i enlighet med definitionen om närstående part och enligt klausul 5.14 i åtagandet underrättade kommissionen om vissa ändringar av sin bolagsstruktur.

(13)

Acron hävdade vidare att det var att betrakta som en finansiell investerare i företaget i unionen och att dess aktieinnehav endast gav begränsade lagstadgade rättigheter när det gäller beslutsfattandet och att Acron därmed inte hade kontroll över företaget i unionen i den mening som avses i unionens konkurrensrätt.

(14)

Acron underströk att varken EU-lagstiftningen eller den nationella konkurrenslagstiftningen medger utbyte av kommersiellt känsliga uppgifter och samordning av försäljningen med företagets konkurrenter i unionen eller någon annanstans, vilket är en förutsättning för korsvis kompensation.

(15)

Kommissionen menar att Acrons argument inte kan godtas av följande skäl:

(16)

För det första omfattar det åtagande som Acron erbjuder en definition av närstående part. Såsom anges i klausul 1 i åtagandet räcker det med ett innehav av 5 % eller mer i ett annat företag för att anses vara ett närstående företag. Detta är det riktmärke som bör beaktas vid bedömningen av om åtagandet är möjligt att övervaka och möjligt att genomföra i praktiken.

(17)

Kommissionen upprepar dessutom att det föreligger ett problem med korsvis kompensation, enligt skäl 8. Det kan dessutom inte uteslutas att vissa av prisnoteringarna (som ligger till grund för indexregleringsmekanismen) skulle kunna påverkas av den närstående tillverkarens försäljning i unionen.

(18)

Acron medger självt att innehavet av andelar i unionstillverkaren skapar en presumption om att det föreligger risk för korsvis kompensation, även om detta kan motbevisas. Beaktanden som bygger på konkurrenslagstiftning, vare sig det rör sig om nationell lagstiftning eller unionslagstiftning, och som säger att ett sådant beteende i teorin inte är i Acrons intresse, är inte av relevans för bedömningen av huruvida åtagandet är möjligt att övervaka och möjligt att genomföra i praktiken. Sådana överväganden lindrar inte i sig risken för korsvis kompensation.

(19)

Acron hävdar att korsvis kompensation varken är i dess eget kommersiella intresse eller i närstående unionstillverkares kommersiella intresse. Detta uttalande lindrar inte i sig risken för korsvis kompensation, inte minst eftersom begreppet kommersiellt intresse inte kan bedömmas abstrakt. Dessutom kan incitamenten för korsvis kompensation enligt kommissionens bedömning inte uteslutas eftersom både den närstående unionstillverkaren och Acron säljer andra produkter än ammoniumnitrat till samma kunder i unionen. Det vore ogenomförbart, om inte omöjligt, att spåra sådan försäljning i unionen. I detta sammanhang är det värt att notera att Acron och den närstående unionstillverkarens företagsgrupper har en mycket komplex struktur. Det föreligger därför en hög risk för korsvis kompensation vid försäljning av ammoniumnitrat eller andra produkter till samma kunder.

(20)

För det andra kan tillverkaren i unionen inte bli föremål för övervakning eftersom det inte kan vara part i ett åtagande, då ett åtagande enligt artikel 8 i grundförordningen endast kan göras av exportörer.

(21)

För det tredje: även om unionstillverkaren skulle kunna vara part i ett åtagande, vilket inte är fallet, skulle det vara svårt att övervaka ett sådant åtagande av de orsaker som anges i skälen 8 och 19.

(22)

På grundval av den bevisning som finns tillgänglig dras följaktligen slutsatsen att det finns stor risk för korsvis kompensation på grund av ändringen av Acrons bolagsstruktur och att det åtagande som godtagits från Acron har blivit svårövervakat och därför bör återkallas.

(23)

Acron föreslog slutligen införandet av en extra övervakningsmekanism i samband med åtagandet. Konkret erbjöd Acron att till kommissionen regelbundet inkomma med en granskad rapport om pengaflöden mellan de båda företagsgrupprena. En sådan ny mekanism skulle emellertid göra övervakningen av åtagandet ännu komplexare och mer betungande och skulle inte lindra de identifierade riskerna och problemen med korsvis kompensation.

(24)

Inget av de argument som lagts fram av Acron är av sådant slag att det finns skäl att ändra kommissionens bedömning att åtagandet har blivit svårövervakat.

(25)

I enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen och de relevanta klausulerna i åtagandet som tillåter kommissionen att ensidigt återkalla åtagandet har kommissionen därför dragit slutsatsen att godtagandet av det åtagande som gjorts av Acron bör återkallas och att kommissionens beslut 2008/577/EG bör upphävas. I enlighet med detta bör den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 999/2014 tillämpas på import av den berörda produkten som tillverkas av Acron (Taric-tilläggsnummer A532).