22.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 152/1

(1)

Kommissionen har genomfört en förberedande studie med en analys av de miljömässiga och ekonomiska aspekterna rörande transformatorer. Studien utarbetades tillsammans med företrädare för branschen och andra berörda parter inom unionen, och resultaten har offentliggjorts. Transformatorer betraktas som energirelaterade produkter i den mening som avses i artikel 2.1 i direktiv 2009/125/EG.

(2)

Studien visade att energi i användningsfasen är den viktigaste miljöaspekt som man kan påverka genom produktdesign. Betydande mängder råmaterial (koppar, järn, harts, aluminium) används vid tillverkning av transformatorer, men marknadsmekanismerna verkar garantera en adekvat hantering i slutet av livscykeln, och därför är det inte nödvändigt att fastställa krav på ekodesign för detta.

(3)

Kraven på ekodesign i bilaga I gäller produkter som släppts ut på marknaden eller tagits i bruk oberoende av var de installerats. Därför kan kraven inte vara beroende av produktens användningsområde.

(4)

Transformatorer köps oftast in enligt ramavtal. I det sammanhanget menas med inköp det avtal som ingås med tillverkaren om leverans av en viss mängd transformatorer. Avtalet anses ha trätt i kraft den dag parterna undertecknade det.

(5)

Vissa kategorier av transformatorer bör inte omfattas av denna förordning på grund av sin specifika funktion. Dessa transformatorers energiförbrukning och besparingspotential är försumbar jämfört med andra transformatorer.

(6)

Lättnader från lagstiftningen bör beviljas på grund av viktbegränsningarna för montering av transformatorer på el- och telefonstolpar. För att undvika felanvändning av transformatorer som särskilt tillverkats för montering på stolpar bör dessa transformatorer vara märkta med ”Endast för montering på stolpar”, för att underlätta de nationella marknadskontrollmyndigheternas arbete.

(7)

Lättnader från lagstiftningen bör beviljas för transformatorer försedda med utrustning för spänningsreglering för att integrera distribuerad produktion från förnybara energikällor i distributionsnätet. Dessa lättnader bör successivt fasas ut i takt med att denna nya teknik utvecklas och mätstandarder blir tillgängliga för att skilja förlusterna i kärntransformatorn från förlusterna i utrustning som utför andra funktioner.

(8)

Det bör fastställas krav på ekodesign för medelstora krafttransformatorers energiprestanda/energieffektivitet och för stora krafttransformatorers energieffektivitet i syfte att harmonisera kraven för dessa anordningar i hela unionen. Sådana krav skulle också bidra till en väl fungerande inre marknad och till en förbättring av medlemsstaternas miljöprestanda.

(9)

Krav på ekodesign för medelstora och stora krafttransformatorer behövs också för att teknik och konstruktion som förbättrar deras energiprestanda eller energieffektivitet ska kunna penetrera marknaden. De totala förlusterna per år för transformatorer i unionens dåvarande EU27 medlemsstater uppgick 2008 till 93,4 TWh. Den kostnadseffektiva förbättringspotentialen genom effektivare konstruktion har för 2025 uppskattats bli ca 16,2 TWh per år, vilket motsvarar 3,7 miljoner ton koldioxidutsläpp.

(10)

Kraven på ekodesign måste träda i kraft i faser så att tillverkarna har tillräckligt med tid för att på lämpligt sätt konstruera om sina produkter. Det bör anges tidsfrister för genomförandet av dessa krav som tar hänsyn till kostnaderna för tillverkare, särskilt små och medelstora företag, samtidigt som det säkerställs att de politiska målen uppnås i tid.

(11)

För att denna förordning ska kunna genomföras effektivt rekommenderas de nationella tillsynsmyndigheterna starkt att ta hänsyn till den inverkan som minimikraven på energieffektivitet får på transformatorns initialkostnad och tillåta installation av transformatorer som är effektivare än vad förordningen kräver, när det är ekonomiskt motiverat sett ur ett livscykelperspektiv, inklusive en adekvat utvärdering av förlustminskningarna.

(12)

För att kontrollerna av överensstämmelse ska underlättas bör tillverkarna uppmanas att lämna information i den tekniska dokumentation som avses i bilagorna IV och V till direktiv 2009/125/EG.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som har inrättats enligt artikel 19.1 i direktiv 2009/125/EG.

—

mättransformatorer som särskilt konstruerats för att mata mätinstrument, mätare, reläer och annan liknande utrustning,

—

transformatorer med nedspänningslindningar som särskilt konstruerats för användning med likriktare för att tillhandahålla likström,

—

transformatorer som särskilt konstruerats för att kopplas direkt till en smältugn,

—

transformatorer som särskilt konstruerats för havsbaserade tillämpningar,

—

transformatorer som särskilt konstruerats för reservinstallationer,

—

transformatorer och autotransformatorer som särskilt konstruerats för matningssystem för järnvägar,

—

transformatorer för jord- eller markanslutning, dvs. trefastransformatorer avsedda att tillhandahålla en nollpunkt för jordning av system,

—

traktionstransformatorer monterade i rullande materiel, dvs. transformatorer som är kopplade till en kontaktledning för växelström eller likström, direkt eller via en omvandlare, i järnvägssystem,

—

starttransformatorer som särskilt konstruerats för att starta trefasasynkronmotorer för att undvika spänningssänkningar,

—

testtransformatorer som särskilt konstruerats för att användas i en krets för att producera viss spänning eller ström för provning av elektrisk utrustning,

—

svetstransformatorer som särskilt konstruerats för användning i utrustning för bågsvetsning eller för motståndssvetsning,

—

transformatorer som särskilt konstruerats för explosionssäker miljö och användning i underjordsgruvor (2),

—

transformatorer som särskilt konstruerats för användning på djupt vatten,

—

anpassningstransformatorer för mellanspänning upp till 5 MVA,

—

stora krafttransformatorer när det har påvisats att det för en viss tillämpning inte finns tekniskt genomförbara alternativ för att uppnå den minsta effektivitet som krävs enligt denna förordning,

—

stora krafttransformatorer som ersätter likartade befintliga stora krafttransformatorer på samma plats eller i samma installation, när dessa inte kan ersättas utan oproportionerliga kostnader för transport och/eller installation,

1.

krafttransformator: statisk anordning med två eller flera lindningar som genom elektromagnetisk induktion omvandlar ett system av växelspänning och växelström till ett annat system av växelspänning och växelström, oftast med olika värden vid samma frekvens, för att överföra elektrisk effekt,

2.

liten krafttransformator: krafttransformator med en högsta systemspänning som inte överstiger 1,1 kV,

3.

medelstor krafttransformator: krafttransformator med en högsta systemspänning som överstiger 1,1 kV men är högst 36 kV och en märkeffekt som är lika med eller större än 5 kVA men lägre än 40 MVA,

4.

stor krafttransformator: krafttransformator med en högsta systemspänning som överstiger 36 kV och en märkeffekt som är lika med eller större än 5kVA, eller en märkeffekt som är lika med eller större än 40 MVA, oberoende av utrustningens högsta systemspänning,

5.

vätskeisolerad transformator: krafttransformator där magnetkretsen och lindningarna ligger i en vätska,

6.

torrisolerad transformator: krafttransformator där magnetkretsen och lindningarna inte ligger i en isolerande vätska,

7.

medelstor stolptransformator: krafttransformator med en märkeffekt på upp till 315 kVA som är lämpad för utomhusbruk och konstruerad för montering på elektriska luftledningars bärande delar,

8.

distributionstransformator för spänningsreglering: medelstor krafttransformator utrustad med ytterligare komponenter, på insidan eller utsidan av transformatorkärlet, för automatisk kontroll av transformatorns in- eller utspänning för att reglera spänningen vid last,

9.

lindning: alla ledarvarv som bildar en strömkrets kopplad till en av transformatorspänningarna,

10.

lindningens märkspänning (Ur): den spänning som ska tillämpas, eller utvecklas vid tomgång, mellan uttagen på en icke reglerad lindning, eller på en reglerad lindning ansluten i det nominella reglerläget,

11.

högspänningslindning: lindning med den högsta märkspänningen,

12.

högsta systemspänning (Um) för en transformatorlindning: det högsta effektivvärde för huvudspänning i ett trefassystem som en transformatorlindning är utformad för med avseende på dess isolering,

13.

märkeffekt (Sr): konventionellt värde av en lindnings skenbara effekt som tillsammans med lindningens märkspänning avgör dess märkström,

14.

belastningsförlust (Pk): absorberad aktiv effekt vid märkfrekvens och referenstemperatur för ett lindningspar när märkströmmen (reglerlägesström) går genom en av lindningarnas fasuttag och de andra lindningarnas uttag är kortslutna och dessa lindningar har reglering så att de är kopplade i det nominella reglerläget, medan eventuella ytterligare lindningar är öppna,

15.

tomgångsförlust (Po): aktiv effekt som absorberas vid en märkfrekvens när transformatorn är spänningssatt och den sekundära kretsen är öppen; den pålagda spänningen är märkspänningen, och om den spänningssatta lindningen har reglering är den kopplad i det nominella reglerläget,

16.

index för maximal effektivitet (PEI): högsta värde för förhållandet mellan transformatorns skenbara uteffekt minus de elektriska förlusterna och transformatorns skenbara uteffekt.

—

Möjligheten att fastställa minimivärden i indexet för maximal effektivitet för alla medelstora krafttransformatorer, även sådana med en märkeffekt under 3 150 kVA.

—

Möjligheten att skilja förluster i kärntransformatorn från förluster i andra spänningsreglerande komponenter, i förekommande fall.

—

Lämpligheten av att fastställa minimikrav på prestanda för enfastransformatorer och små krafttransformatorer.

—

Lämpligheten av fortsatta lättnader för stolptransformatorer och särskilda kombinationer av lindningsspänning för medelstora krafttransformatorer.

—

Möjligheten att täcka annan miljöpåverkan än energi i användarledet.