EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32014H0070

2014/70/EU: Kommissionens rekommendation av den 22 januari 2014 om minimiprinciper för undersökning och utvinning av kolväten (såsom skiffergas) genom hydraulisk högvolymsspräckning

OJ L 39, 8.2.2014, p. 72–78 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

Legal status of the document In force: This act has been changed. Current consolidated version: 08/02/2014

ELI: http://data.europa.eu/eli/reco/2014/70/oj

8.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/72


KOMMISSIONENS REKOMMENDATION

av den 22 januari 2014

om minimiprinciper för undersökning och utvinning av kolväten (såsom skiffergas) genom hydraulisk högvolymsspräckning

(2014/70/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och

av följande skäl:

(1)

Medlemsstaterna har rätt att bestämma villkoren för utnyttjandet av sina energikällor, så länge de tar hänsyn till behovet av att bevara, skydda och förbättra miljökvaliteten.

(2)

På nuvarande tekniska utvecklingsnivå kräver undersökning och utvinning av kolväten, t.ex. skiffergas, en kombinerad användning av hydraulisk högvolymsspräckning och riktad (särskilt horisontell) borrning i en omfattning och intensitet som det finns mycket begränsade erfarenheter av i unionen. Tekniken för hydraulisk spräckning medför särskilda utmaningar, i synnerhet för hälsa och miljö.

(3)

I sina resolutioner av den 21 november 2012 konstaterade Europaparlamentet de betydande potentiella fördelarna med utvinning av skiffergas och skifferolja och uppmanade kommissionen att införa en unionsomfattande ram för riskhantering vid undersökning och utvinning av okonventionella fossila bränslen, för att se till att harmoniserade bestämmelser för skyddet av människors hälsa och miljön tillämpas i alla medlemsstater.

(4)

I Europeiska rådets slutsatser av den 22 maj 2013 underströks behovet av att diversifiera Europas energiförsörjning och utveckla inhemska energiresurser för att garantera trygg energiförsörjning, minska EU:s externa energiberoende och stimulera ekonomisk tillväxt. Rådet noterade kommissionens avsikt att fastställa hur inhemska energikällor kan användas mer systematiskt, för att de ska kunna utnyttjas på ett säkert, hållbart och kostnadseffektivt sätt, samtidigt som medlemsstaternas val av energimix respekteras.

(5)

I kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om undersökning och utvinning av kolväten (såsom skiffergas) genom hydraulisk högvolymsspräckning inom EU (1) beskrevs de potentiella nya möjligheterna och utmaningarna i samband med utvinning av okonventionella kolväten i unionen samt de huvudelement som anses nödvändiga för att garantera säkerheten med denna teknik. I meddelandet drogs slutsatsen att det finns ett behov av en rekommendation om minimiprinciper som stöder medlemsstaterna vid undersökning och utvinning av naturgas från skifferformationer och som garanterar att klimatet och miljön skyddas, att resurserna används effektivt och att allmänheten informeras.

(6)

På internationell nivå har Internationella energiorganet tagit fram rekommendationer för en säker utveckling av okonventionell gas. Detta är ”gyllene regler” för robust och relevant regelverk, noggrant platsval, fullgod projektplanering, karakterisering av risker under jord, fasta regler för utformning av borrhål, öppenhet vad gäller drift och övervakning av sidoeffekter, god vattenförvaltning och avfallshantering samt begränsning av utsläpp till luft och växthusgasutsläpp.

(7)

Både den allmänna unionslagstiftningen och miljölagstiftningen är tillämplig på undersökning och utvinning av kolväten med hjälp av hydraulisk högvolymsspräckning. Särskilt följande rättsakter kan nämnas: rådets direktiv 89/391/EEG (2) innehåller bestämmelser om hälsa och säkerhet för arbetstagare och inför åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagares säkerhet och hälsa i arbetet; rådets direktiv 92/91/EEG (3) innehåller bestämmelser om mineralutvinning genom borrning och fastställer minimikrav för arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinningsindustrin som utnyttjar borrning; Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG (4) innehåller villkor för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten och kräver att tillstånd beviljas på ett icke diskriminerande sätt; Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (5) fastställer en ram för vattenpolitiken och kräver att verksamhetsutövaren ska ha tillstånd för vattenuttag samt förbjuder direkt utsläpp av föroreningar till grundvatten; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (6) innehåller bestämmelser om strategisk miljöbedömning och kräver bedömning av planer och program inom områdena energi, industri, avfallshantering, vattenförvaltning, transporter och markanvändning; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG (7) innehåller bestämmelser om miljöansvar för yrkesverksamheter och omfattar verksamheter som avfallshantering och vattenuttag; Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG (8) innehåller bestämmelser om gruvavfall och reglerar hantering av avfall ovan och under jord till följd av undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning; Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG (9) innehåller bestämmelser om grundvatten och ålägger medlemsstaterna att införa åtgärder som hindrar eller begränsar tillförsel av förorenande ämnen till grundvatten; Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (10) om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 (11) om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter är tillämpliga på användningen av kemikalier och biocidprodukter som kan användas för hydraulisk spräckning; Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (12) anger en ram för avfall och fastställer villkor för återanvändning av vätskor som kommer upp till markytan vid hydraulisk högvolymsspräckning och under utvinning; Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (13) om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG (14) om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp till 2020 är tillämpliga på flyktiga metanutsläpp; Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (15) innehåller bestämmelser om industriutsläpp och gäller för anläggningar inom vilka de verksamheter som förtecknas i bilaga I till det direktivet bedrivs; Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (16) innehåller bestämmelser om miljökonsekvensbedömning och krav på att en miljökonsekvensbedömning genomförs för projekt som innebär utvinning av petroleum och naturgas för kommersiella ändamål och där den utvunna mängden överstiger 500 ton petroleum per dygn eller 500 000 m3 gas per dygn samt att en screening genomförs för djupborrningsprojekt och anläggningar ovan jord för utvinning av olja och gas; rådets direktiv 96/82/EG (17) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår samt, från och med den 1 juni 2015, Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU (18) som ålägger verksamhetsutövare för verksamheter i vilka farliga ämnen förekommer i kvantiteter över vissa tröskelvärden som anges i bilaga I till dessa direktiv att vidta alla de åtgärder som krävs för att förebygga allvarliga olyckshändelser och för att begränsa följderna av dessa för människors hälsa och miljön. Detta gäller bl.a. för kemisk och termisk bearbetning och tillhörande lagring inom ramen för utvinning av mineral i gruvor och dagbrott samt för landbaserad underjordisk gaslagring.

(8)

Unionens miljölagstiftning utarbetades emellertid vid en tidpunkt då hydraulisk högvolymsspräckning inte användes i Europa. Vissa miljöaspekter som är förknippade med undersökning och utvinning av kolväten med hjälp av denna teknik behandlas därför inte på ett uttömmande sätt i gällande unionslagstiftning, särskilt i fråga om strategisk planering, bedömning av risker under jord, borrhålets integritet, referensdata och driftsövervakning, uppsamling av metanutsläpp och offentliggörande av information om de kemikalier som används vid varje borrhål.

(9)

Det finns därför ett behov av att fastställa minimiprinciper som bör beaktas av medlemsstaterna när de tillämpar eller anpassar sin lagstiftning om verksamhet som inbegriper hydraulisk högvolymsspräckning. En uppsättning regler skulle ge lika villkor för verksamhetsutövarna, höja investerarnas förtroende och förbättra den inre energimarknadens funktion. Tydliga och transparenta regler skulle också bidra till att minska allmänhetens oro och eventuella motstånd mot skiffergasutvinning. Denna uppsättning regler innebär inte att medlemsstaterna är skyldiga att utföra undersöknings- eller utvinningsverksamhet genom hydraulisk högvolymsspräckning, om de inte önskar. Den innebär inte heller något hinder för medlemsstaterna att behålla eller införa mer detaljerade åtgärder som är avpassade efter särskilda nationella, regionala eller lokala förhållanden.

(10)

Det finns ingen erfarenhet av tillståndsgivning för utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning och begränsad erfarenhet av tillståndsgivning för undersökning i unionen. Det är därför nödvändigt att övervaka hur unionslagstiftningen och denna rekommendation tillämpas i medlemsstaterna. En uppdatering av denna rekommendation eller ett utarbetande av rättsligt bindande bestämmelser kan bli nödvändigt till följd av teknisk utveckling, behovet att beakta risker och påverkan i samband med undersökning och utvinning av kolväten med andra metoder än hydraulisk högvolymsspräckning, oförutsedda utmaningar i fråga om tillämpningen av unionslagstiftningen eller undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning i offshoreverksamhet.

(11)

Det är därför nödvändigt att utfärda denna rekommendation om fastställande av minimiprinciper som ska tillämpas som en gemensam grund för undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning. Den kompletterar befintlig unionslagstiftning som är tillämplig på projekt som omfattar hydraulisk högvolymsspräckning, och den bör genomföras av medlemsstaterna inom 6 månader.

(12)

Denna rekommendation respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätt till liv, människans rätt till integritet, yttrandefrihet och informationsfrihet, näringsfrihet, rätt till egendom samt en hög hälso- och miljöskyddsnivå. Denna rekommendation måste genomföras i enlighet med dessa rättigheter och principer.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

1.   SYFTE OCH INNEHÅLL

1.1

I denna rekommendation fastställs de minimiprinciper som behövs för att stödja medlemsstater som önskar genomföra undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning och som samtidigt garanterar att folkhälsan, klimatet och miljön skyddas, att resurserna används effektivt och att allmänheten informeras.

1.2

När medlemsstaterna tillämpar eller anpassar sina befintliga bestämmelser om genomförande av relevant unionslagstiftning avseende de behov och särskilda förhållanden som kännetecknar undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning, uppmuntras de att tillämpa dessa principer, som rör planering, bedömning av anläggningar, tillstånd, drifts- och miljöprestanda, stängning, allmänhetens deltagande och spridning av information.

2.   DEFINITIONER

I denna rekommendation gäller följande definitioner:

a)

hydraulisk högvolymsspräckning: injicering av minst 1 000 m3 vatten per spräckningssteg eller minst 10 000 m3 vatten under hela spräckningsprocessen i ett borrhål.

b)

anläggning: inkluderar även alla tillhörande underjordiska konstruktioner avsedda för undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning.

3.   STRATEGISK PLANERING OCH MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING

3.1

Innan medlemsstaterna beviljar licenser för undersökning och/eller utvinning av kolväten som kan leda till användning av hydraulisk högvolymsspräckning ska de göra en strategisk miljöbedömning för att förhindra, hantera och minska påverkan på eller risker för människors hälsa och miljön. Bedömningen bör göras på grundval av kraven i direktiv 2001/42/EG.

3.2

Medlemsstaterna bör ange tydliga regler om möjliga begränsningar för verksamhet, t.ex. i skyddade, översvämningskänsliga eller jordbävningsutsatta områden, och om minsta avstånd mellan godkända verksamheter och bostads- och vattenskyddsområden. De bör även fastställa begränsningar för minimidjup mellan det område som ska spräckas och grundvattnet.

3.3

Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att se till att en miljökonsekvensbedömning görs på grundval av kraven i direktiv 2011/92/EU.

3.4

Medlemsstaterna bör se till att den berörda allmänheten i ett tidigt skede ges reella möjligheter att delta i utarbetandet av den strategi som avses i punkt 3.1 och den konsekvensbedömning som avses i punkt 3.3.

4.   TILLSTÅND FÖR UNDERSÖKNING OCH UTVINNING

Medlemsstaterna bör se till att villkoren och förfarandena för att erhålla tillstånd i enlighet med tillämplig unionslagstiftning är fullständigt samordnade om

a)

mer än en behörig myndighet ansvarar för det eller de tillstånd som krävs,

b)

mer än en verksamhetsutövare är inblandad,

c)

mer än ett tillstånd krävs för en viss projektfas,

d)

mer än ett tillstånd krävs enligt nationell lagstiftning eller unionlagstiftning.

5.   VAL AV UNDERSÖKNINGS- OCH PRODUKTIONSPLATS

5.1

Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den geologiska formationen på platsen är lämplig för undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning. De bör se till att aktörerna gör en beskrivning och riskbedömning av den potentiella platsen och omgivande område ovan och under jord.

5.2

Riskbedömningen bör baseras på tillräckliga data för att göra det möjligt att karakterisera det potentiella undersöknings- och utvinningsområdet och identifiera alla potentiella exponeringsvägar. Detta skulle göra det möjligt att bedöma risken för läckage eller spridning av borrvätskor, vätskor som används för hydraulisk spräckning, naturligt förekommande material, kolväten och gaser från borrhålet eller målformationen samt risken för inducerad seismisk aktivitet.

5.3

Riskbedömningen bör

a)

grundas på bästa tillgängliga teknik och ta hänsyn till de relevanta resultaten av det informationsutbyte mellan medlemsstaterna, berörda industrier och icke-statliga miljöskyddsorganisationer som anordnas av kommissionen,

b)

förutse beteendeförändringar hos målformationen, geologiska lager som avskiljer reservoaren från grundvatten och befintliga borrhål eller andra människoskapade konstruktioner som utsätts för de höga injektionstryck som används vid hydraulisk högvolymsspräckning och för de injicerade vätskevolymerna,

c)

respektera ett minsta vertikalt separationsavstånd mellan den zon som ska spräckas och grundvattnet,

d)

uppdateras under drift när nya uppgifter samlas in.

5.4

En plats bör bara väljas om den riskbedömning som görs enligt punkterna 5.1, 5.2 och 5.3 visar att den hydrauliska högvolymsspräckningen inte kommer att leda till ett direkt utsläpp av föroreningar till grundvatten och att ingen skada orsakas på andra verksamheter i anläggningens närhet.

6.   REFERENSUNDERSÖKNING

6.1

Innan hydraulisk högvolymsspräckning inleds bör medlemsstaterna se till att

a)

verksamhetsutövaren fastställer miljöstatus (referensdata) för anläggningsplatsen och det omgivande område ovan och under jord som kan komma att påverkas av verksamheten,

b)

referensdata beskrivs på lämpligt sätt och rapporteras till den behöriga myndigheten innan verksamheten inleds.

6.2

Referensdata bör fastställas för

a)

kvalitets- och flödesegenskaper för yt- och grundvatten,

b)

vattenkvalitet vid uttagspunkter för dricksvatten,

c)

luftkvalitet,

d)

markens tillstånd,

e)

förekomst av metan och andra flyktiga organiska föreningar i vatten,

f)

seismisk aktivitet,

g)

markanvändning,

h)

biologisk mångfald,

i)

status för infrastruktur och byggnader,

j)

befintliga borrhål och övergivna konstruktioner.

7.   KONSTRUKTION OCH UPPFÖRANDE AV ANLÄGGNINGAR

Medlemsstaterna bör se till att anläggningen uppförs så att möjligt ytläckage och utsläpp till mark, vatten eller luft förhindras.

8.   INFRASTRUKTUR PÅ ETT PRODUKTIONSOMRÅDE

Medlemsstaterna bör se till att

a)

verksamhetsutövare eller grupper av verksamhetsutövare tillämpar en integrerad strategi för utvecklingen av ett produktionsområde med syftet att förebygga och minska påverkan och risker avseende miljö och hälsa, både för arbetstagare och för allmänheten,

b)

lämpliga krav på tillhörande infrastruktur som behövs för anläggningen fastställs innan utvinning inleds. Om en anläggnings främsta syfte är att producera olja genom hydraulisk högvolymsspräckning, bör särskild infrastruktur som samlar upp och för bort ingående naturgas installeras.

9.   DRIFTSKRAV

9.1

Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövarna använder bästa tillgängliga teknik med beaktande av de relevanta resultaten av det informationsutbyte mellan medlemsstaterna, berörda industrier och icke-statliga miljöskyddsorganisationer som anordnas av kommissionen, samt god branschpraxis för att förhindra, hantera och minska påverkan och risker i samband med projekt för undersökning och utvinning av kolväten.

9.2

Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövarna gör följande:

a)

Upprätta projektspecifika planer för vattenförvaltning som säkerställer att vatten används effektivt under hela projektet. Verksamhetsutövarna bör säkerställa spårbarhet för vattenflöden. Vattenförvaltningsplanen bör ta hänsyn till säsongsmässiga variationer i vattentillgång och säkerställa att sinande vattenkällor inte används.

b)

Upprätta intermodala förvaltningsplaner för att minimera utsläpp till luft i allmänhet och effekter på lokalsamhällen och biologisk mångfald i synnerhet.

c)

Samla upp gaser för senare användning, minimera fackling och undvika ventilering. Särskilt bör verksamhetsutövarna vidta åtgärder för att se till att utsläpp till luft vid undersökning och utvinning begränsas genom uppsamling och senare användning av gas. Ventilering av metan och andra luftföroreningar bör inte ske annat än av säkerhetsskäl vid de mest exceptionella driftförhållandena.

d)

Utföra hydraulisk högvolymsspräckning på ett kontrollerat sätt och med lämplig tryckstyrning så att sprickorna hålls inom reservoaren och inducerad seismisk aktivitet undviks.

e)

Säkerställa borrhålets integritet vid konstruktion och anläggning av borrhål samt med hjälp av integritetstester. Resultaten av integritetstester bör granskas av en oberoende och kvalificerad tredje part för att garantera borrhålets driftprestanda och dess säkerhet för miljö och hälsa i alla faser av projektutvecklingen och efter borrhålets stängning.

f)

Utarbeta riskhanteringsplaner och de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra eller begränsa påverkan, samt de åtgärder som är nödvändiga i särskilda situationer.

g)

Avbryta driften och skyndsamt vidta alla nödvändiga avhjälpande åtgärder om borrhålets integritet förloras eller om föroreningar oavsiktligt släpps ut till grundvatten.

h)

Omedelbart underrätta den behöriga myndigheten om varje tillbud eller olycka som påverkar människors hälsa eller miljön. Rapporten bör ange orsakerna till tillbudet eller olyckan, dess konsekvenser och de avhjälpande åtgärder som vidtagits. Resultaten från den referensundersökning som krävs enligt punkterna 6.1 och 6.2 bör användas som referens.

9.3

Medlemsstaterna bör främja en ansvarsfull användning av vattenresurserna vid hydraulisk högvolymsspräckning.

10.   ANVÄNDNING AV KEMISKA ÄMNEN OCH VATTEN VID HYDRAULISK HÖGVOLYMSSPRÄCKNING

10.1

Medlemsstaterna bör se till att

a)

tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av kemiska ämnen som används för hydraulisk spräckning hänvisar till ”hydraulisk spräckning” när de fullgör sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1907/2006,

b)

användningen av kemiska ämnen i hydraulisk spräckning begränsas till ett minimum,

c)

förmågan att behandla vätskor som kommer upp till markytan efter hydraulisk spräckning beaktas vid valet av de kemiska ämnen som ska användas.

10.2

Medlemsstaterna bör uppmuntra verksamhetsutövare att använda spräckningsteknik som minimerar vattenförbrukning och avfallsflöden och som inte innebär användning av farliga kemiska ämnen, om det är tekniskt genomförbart och motiverat med hänsyn till människors hälsa, miljön och klimatet.

11.   ÖVERVAKNINGSKRAV

11.1

Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövaren regelbundet övervakar anläggningen och det omgivande område ovan och under jord som kan komma att påverkas av verksamheten under undersöknings- och utvinningsfasen, och i synnerhet före, under och efter hydraulisk högvolymsspräckning.

11.2

Resultaten från den referensundersökning som krävs enligt punkterna 6.1 och 6.2 ska användas som referens för efterföljande övervakning.

11.3

Utöver miljöparametrar som bestämts i referensundersökningen bör medlemsstaterna se till att verksamhetsutövaren övervakar följande driftparametrar:

a)

Den exakta sammansättningen av den spräckningsvätska som används för varje borrhål.

b)

Den årliga vattenvolym som används för spräckning i varje borrhål.

c)

Det tryck som tillämpas vid högvolymsspräckning.

d)

De vätskor som kommer upp till markytan efter hydraulisk högvolymsspräckning: returgrad, volymer, egenskaper, kvantiteter som återanvänds eller behandlas för varje borrhål.

e)

Utsläpp till luft av metan, andra flyktiga organiska föreningar och andra gaser som kan ha skadliga effekter på människors hälsa och/eller miljön.

11.4

Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövarna övervakar hur hydraulisk högvolymsspräckning påverkar integriteten hos borrhål och andra människoskapade konstruktioner i det omgivande område ovan och under jord som kan komma att påverkas av verksamheten.

11.5

Medlemsstaterna bör se till att övervakningsresultaten rapporteras till de behöriga myndigheterna.

12.   MILJÖANSVAR OCH FINANSIELL SÄKERHET

12.1

Medlemsstaterna bör tillämpa bestämmelserna om miljöansvar för alla verksamheter på anläggningsplatsen, inklusive sådana som för närvarande inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2004/35/EG.

12.2

Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövaren ställer en finansiell säkerhet eller något likvärdigt som täcker tillståndets bestämmelser och potentiellt ansvar för miljöskador, före inledande av verksamhet som inbegriper hydraulisk högvolymsspräckning.

13.   ADMINISTRATIV FÖRMÅGA

13.1

Medlemsstaterna bör se till att de behöriga myndigheterna har tillräckliga personella, tekniska och ekonomiska resurser för att utföra sina uppgifter.

13.2

Medlemsstaterna bör förhindra intressekonflikter mellan de behöriga myndigheternas regleringsfunktion och deras funktion avseende ekonomisk utveckling av resurserna.

14.   SKYLDIGHETER VID STÄNGNING

Medlemsstaterna bör se till att det efter stängning av varje anläggning görs en undersökning där miljöstatus för anläggningsplatsen och det omgivande område ovan och under jord som kan påverkas av verksamheten jämförs med den status innan verksamheten inleddes som fastställts i referensundersökningen.

15.   SPRIDNING AV INFORMATION

Medlemsstaterna bör säkerställa följande:

a)

Verksamhetsutövaren offentliggör information om de kemiska ämnen och vattenvolymer som är avsedda att användas och som slutligen används vid hydraulisk högvolymsspräckning för varje borrhål. Informationen bör omfatta namn och CAS-nummer (Chemical Abstracts Service) för alla ämnen samt ett säkerhetsdatablad, om sådant finns, och ämnets högsta koncentration i spräckningsvätskan.

b)

De behöriga myndigheterna bör offentliggöra följande uppgifter på en allmänt tillgänglig webbplats inom 6 månader efter offentliggörandet av denna rekommendation och med intervall på högst 12 månader:

i)

Antalet färdigställda borrhål och planerade projekt som inbegriper hydraulisk högvolymsspräckning.

ii)

Antalet tillstånd, namnen på berörda verksamhetsutövare samt tillståndsvillkor.

iii)

Den referensundersökning som gjorts i enlighet med punkterna 6.1 och 6.2 och de övervakningsresultat som erhållits enligt punkterna 11.1, 11.2 och 11.3 b–e.

c)

De behöriga myndigheterna bör även utan onödigt dröjsmål informera allmänheten om följande:

i)

Tillbud och olyckor enligt punkt 9.2 f.

ii)

Resultaten av inspektioner, bristande uppfyllelse och sanktioner.

16.   ÖVERSYN

16.1

Medlemsstater som har valt att undersöka eller utvinna kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning uppmanas att sätta i kraft minimiprinciperna i denna rekommendation senast 28 juli 2014 och att årligen informera kommissionen om de åtgärder de inför till följd av denna rekommendation, första gången i december 2014.

16.2

Kommissionen kommer att noga övervaka rekommendationens tillämpning genom att jämföra situationen i medlemsstaterna med hjälp av en offentlig resultattavla.

16.3

Kommissionen kommer att se över rekommendationens verkan 18 månader efter offentliggörandet.

16.4

Översynen kommer att omfatta en bedömning av rekommendationens tillämpning, och läget i informationsutbytet om bästa tillgängliga teknik, tillämpningen av de relevanta BAT-referensdokumenten och eventuella behov av att uppdatera rekommendationens bestämmelser kommer att beaktas. Kommissionen kommer att avgöra om det är nödvändigt att lägga fram förslag till lagstiftning med rättsligt bindande bestämmelser om undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning.

Utfärdad i Bryssel den 22 januari 2014.

På kommissionens vägnar

Janez POTOČNIK

Ledamot av kommissionen


(1)  COM(2014) 23.

(2)  Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 29.6.1989, s. 1).

(3)  Rådets direktiv 92/91/EEG av den 3 november 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinningsindustrin som utnyttjar borrning (elfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 348, 28.11.1992, s. 9).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten (EGT L 164, 30.6.1994, s. 3).

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EGT L 197, 21.7.2001, s. 30).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).

(8)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG (EUT L 102, 11.4.2006, s. 15).

(9)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring (EUT L 372, 27.12.2006, s. 19).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1).

(12)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).

(14)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 136).

(15)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

(16)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).

(17)  Rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (EGT L 10, 14.1.1997, s. 13).

(18)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1).


Top