16.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/7

(1)

Den globala finanskrisen och konjunkturnedgången, som är den svåraste hittills, har vållat den ekonomiska tillväxten och den finansiella stabiliteten stor skada, och medfört en kraftig försämring av de finansiella och ekonomiska förhållandena i flera medlemsstater. Vissa medlemsstater har drabbats eller hotas av stora svårigheter, särskilt när det gäller ekonomisk tillväxt och finansiell stabilitet, och en förvärrad situation i fråga om underskott och skuldsättning, bland annat till följd av det ekonomiska och finansiella världsläget.

(2)

Även om en rad viktiga åtgärder för att motverka de negativa effekterna av krisen redan har vidtagits, bland annat lagstiftningsändringar, är finanskrisens effekter på den reala ekonomin, arbetsmarknaden och medborgarna kännbara. Belastningen på de nationella ekonomiska resurserna ökar och mera bör göras för att minska påfrestningarna genom att maximera och optimera användningen av medlen från Europeiska fiskerifonden.

(3)

Enligt artikel 122.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som ger möjlighet att bevilja ekonomiskt bistånd från unionen till en medlemsstat som har svårigheter eller allvarligt hotas av stora svårigheter bland annat till följd av exceptionella händelser utanför dess kontroll, inrättades genom rådets förordning (EU) nr 407/2010 (3) en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism i syfte att bevara den finansiella stabiliteten i unionen.

(4)

Genom rådets genomförandebeslut 2011/77/EU (4) och 2011/344/EU (5) beviljades Irland respektive Portugal sådant ekonomiskt bistånd från unionen.

(5)

Grekland hade stora svårigheter med den finansiella stabiliteten i landet redan innan förordning (EU) nr 407/2010 trädde i kraft. Det ekonomiska biståndet till Grekland kunde därför inte grunda sig på den förordningen.

(6)

Borgenärsavtalet och låneavtalet för Grekland, som undertecknades den 8 maj 2010, trädde i kraft den 11 maj 2010. Borgenärsavtalet ska omfatta en treårig programperiod och förbli giltigt och i kraft så länge det finns utestående belopp inom ramen för låneavtalet.

(7)

I rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (6) föreskrivs att rådet ska bevilja ömsesidigt bistånd om en medlemsstat som inte har antagit euron har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans.

(8)

Genom rådets beslut 2009/102/EG (7), 2009/290/EG (8) och 2009/459/EG (9) beviljades Ungern, Lettland respektive Rumänien sådant ekonomiskt unionsbistånd.

(9)

Den period under vilken det ekonomiska biståndet är tillgängligt för Irland, Ungern, Lettland, Portugal och Rumänien anges i respektive rådsbeslut. Den period under vilken det ekonomiska biståndet till Ungern var tillgängligt löpte ut den 4 november 2010.

(10)

Den period då det ekonomiska biståndet genom borgenärsavtalet och låneavtalet är tillgängligt för Grekland är olika för varje medlemsstat som deltar i dessa instrument.

(11)

Som en följd av Europeiska rådets beslut av den 25 mars 2011, undertecknade finansministrarna i de 17 medlemsstaterna i euroområdet fördraget om inrättande av europeiska stabilitetsmekanismen den 11 juli 2011. Som en följd av beslut som fattades av stats- och regeringscheferna i medlemsstaterna i euroområdet den 21 juli och den 9 december 2011, ändrades fördraget för att förbättra mekanismens effektivitet och det undertecknades den 2 februari 2012. Enligt detta fördrag kommer europeiska stabilitetsmekanismen senast 2013 överta de uppgifter som i dagsläget fullgörs av den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen. Denna framtida mekanism bör därför beaktas redan i denna förordning.

(12)

I sina slutsatser av den 23 och 24 juni 2011 välkomnade Europeiska rådet kommissionens avsikt att stärka synergierna mellan låneprogrammet för Grekland och unionens fonder, och stödde insatserna för att öka Greklands kapacitet att absorbera unionsmedel i syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning genom en ny inriktning för att förbättra konkurrenskraften och skapa sysselsättning. Europeiska rådet välkomnade och stödde dessutom kommissionens utarbetande, tillsammans med medlemsstaterna, av ett övergripande program för tekniskt bistånd till Grekland. Denna förordning bidrar till sådana synergiinsatser.

(13)

För att underlätta förvaltningen av unionsmedlen, påskynda investeringarna i medlemsstaterna och regionerna samt förstärka finansieringens inverkan på ekonomin är det nödvändigt att, där så är motiverat, tillfälligt och utan att det påverkar programperioden 2014–2020, låta de mellanliggande betalningarna från Europeiska fiskerifonden öka med tio procentenheter jämfört med den medfinansieringssats som är tillämplig för varje prioriterat område för medlemsstater som drabbats av stora svårigheter med den finansiella stabiliteten och som begärt att få dra nytta av denna åtgärd, något som i sin tur leder till en motsvarande minskning av den nationella motsvarigheten. Eftersom denna höjning är tillfällig och de ursprungliga medfinansieringssatserna ska kvarstå som referenspunkter för beräkningen av de tillfälligt höjda beloppen, bör de ändringar som tillämpningen av mekanismen orsakar inte återspeglas i de operativa programmens finansiella plan. Emellertid bör det vara möjligt att uppdatera de operativa programmen för att medlen ska kunna koncentreras på konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning och för att programmålen ska kunna anpassas till den minskade totala mängden tillgängliga medel.

(14)

Den medlemsstat som hos kommissionen begär att få omfattas av ett undantag enligt denna förordning bör tillhandahålla alla de uppgifter som är nödvändiga för att kommissionen, genom uppgifter om medlemsstatens makroekonomiska och budgetmässiga situation, ska kunna fastställa att medel inte finns tillgängliga för den nationella motsvarigheten. Den bör även visa att de ökade utbetalningar som följer av undantaget är nödvändiga för att trygga ett fortsatt genomförande av de operativa programmen och att problemen med kapaciteten att absorbera anslagen kvarstår trots att de maximinivåer för medfinansieringssatserna som anges i artikel 53.3 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 (10) tillämpas.

(15)

Den medlemsstat som hos kommissionen begär att få omfattas av ett undantag enligt denna förordning bör även lämna en hänvisning till relevant rådsbeslut eller annan rättsakt enligt vilken medlemsstaten är berättigad till undantaget. Efter det att begäran lagts fram av medlemsstaten måste kommissionen ha tillräckligt med tid för att kontrollera om den tillhandahållna informationen är korrekt samt för att göra invändningar. För att undantaget ska kunna tillämpas effektivt i praktiken bör det finnas en presumtion för att en sådan begäran är berättigad om kommissionen inte kommer med några invändningar. Om kommissionen invänder mot medlemsstatens begäran bör den genom genomförandeakter anta ett beslut om detta och ange skälen.

(16)

Reglerna för hur mellanliggande betalningar och slutbetalningar för operativa program ska beräknas under den period då medlemsstaterna får ekonomiskt bistånd från unionen för att ta itu med stora svårigheter med den finansiella stabiliteten bör revideras på motsvarande sätt.

(17)

Det är nödvändigt att säkerställa att det sker en korrekt rapportering om användningen av de höjda belopp som gjorts tillgängliga för de medlemsstater som omfattas av en tillfällig höjning av mellanliggande betalningar enligt denna förordning.

(18)

Efter utgången av den period då ekonomiskt bistånd tillhandahållits kan det i de utvärderingar som görs i enlighet med artikel 18.2 i förordning (EG) nr 1198/2006 bland annat behöva utredas om medlemsstaternas minskade medfinansiering leder till att man avviker avsevärt från de ursprungliga målen. Sådana utvärderingar kan leda till att det operativa programmet revideras.

(19)

Den kris som har drabbat de internationella finansmarknaderna och konjunkturnedgången, som är den svåraste hittills, som har skadat den finansiella stabiliteten i flera medlemsstater allvarligt kräver snabba åtgärder för att effekterna på ekonomin som helhet ska kunna motverkas, och därför bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt. Med beaktande av de exceptionella omständigheterna i de berörda medlemsstaterna, bör den tillämpas retroaktivt antingen från räkenskapsåret 2010 eller från och med den dag då det ekonomiska biståndet gjordes tillgängligt, beroende på den ansökande medlemsstatens status, för de perioder då medlemsstater har fått ekonomiskt bistånd från unionen eller från andra medlemsstater i euroområdet för att ta itu med allvarliga problem med den finansiella stabiliteten.

(20)

En planerad tillfällig ökning av mellanliggande betalningar bör också beaktas mot bakgrund av de budgetbegränsningar som alla medlemsstater står inför och dessa budgetbegränsningar bör återspeglas på lämpligt sätt i Europeiska unionens allmänna budget. Dessutom bör tillämpningen av mekanismen vara tidsbegränsad eftersom dess huvudsyfte är att åtgärda specifika aktuella problem. Mekanismen bör därför tillämpas från och med den 1 januari 2010 och vara i kraft en begränsad period fram till och med den 31 december 2013.

(21)

Förordning (EG) nr 1198/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artiklarna 76 och 77 ska ersättas med följande:

”Artikel 76

Regler för beräkning av mellanliggande betalningar

1.   Mellanliggande betalningar ska beräknas genom att man till det offentliga stöd som redovisats i den av den attesterande myndigheten attesterade utgiftsdeklarationen för varje prioriterat område och för varje konvergensmål och icke-konvergensmål lägger den sats för medfinansiering som fastslagits i enlighet med gällande finansieringsplan för det prioriterade området och för målet.

2.   Med avvikelse från vad som sägs i punkt 1 och som svar på en specifik och väl grundad begäran från en medlemsstat ska en mellanliggande betalning beräknas som det unionsstöd som stödmottagarna för närvarande är berättigade till och som utbetalats eller ska utbetalas för det prioriterade området och för målet. Detta belopp ska specificeras av medlemsstaten i utgiftsdeklarationen.

3.   Med avvikelse från artikel 53.3, och på begäran från en medlemsstat, ska beloppen för mellanliggande betalningar höjas med tio procentenheter jämfört med medfinansieringssatsen för varje prioriterat område, upp till högst 100 %, och denna höjning ska tillämpas på de stödberättigande offentliga utgifter som nyligen redovisats i varje attesterad utgiftsdeklaration som lämnats in under den period då en medlemsstat uppfyller något av följande villkor:

4.   Vid beräkningen av mellanliggande betalningar när medlemsstaten inte längre omfattas av det ekonomiska bistånd som avses i punkt 3, ska kommissionen inte beakta de högre belopp som utbetalats i enlighet med den punkten.

De beloppen ska emellertid beaktas vid tillämpningen av artikel 79.1.

5.   De höjda belopp för mellanliggande betalningar som följer av tillämpningen av punkt 3 ska så snart som möjligt göras tillgängliga för förvaltningsmyndigheten och ska endast användas för utbetalningar inom ramen för genomförandet av det operativa programmet.

6.   I samband med den årliga rapporteringen i enlighet med artikel 67.1 ska medlemsstaterna tillhandahålla kommissionen lämplig information om tillämpningen av det undantag som avses i punkt 3 i denna artikel och visa hur det höjda stödbeloppet har bidragit till att främja konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning i den berörda medlemsstaten. Kommissionen ska beakta denna information vid utarbetandet av den årliga rapportering som avses i artikel 68.1.

Artikel 77

Regler för beräkning av slutbetalningar

1.   Slutbetalningar ska begränsas till det lägsta av följande två belopp:

2.   Med avvikelse från artikel 53.3, och på begäran från en medlemsstat, ska beloppen för slutbetalningar höjas med tio procentenheter jämfört med medfinansieringssatsen för varje prioriterat område, upp till högst 100 %, som ska tillämpas på de stödberättigande offentliga utgifter som nyligen redovisats i varje attesterad utgiftsdeklaration som lämnats in under den period då en medlemsstat uppfyller ett av de villkor som fastställts i artikel 76.3 a, b och c.

3.   Vid beräkningen av slutbetalningen när medlemsstaten inte längre omfattas av det ekonomiska bistånd som avses i artikel 76.3, ska kommissionen inte beakta de högre belopp som utbetalats i enlighet med den punkten.

2.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 77a

Begränsning av unionens bidrag genom mellanliggande betalningar och slutbetalningar

1.   Med avvikelse från artiklarna 76.3 och 77.2 får unionsstödet genom mellanliggande betalningar och slutbetalningar inte vara högre än det offentliga stödet och det maximala stödbeloppet från EFF för varje prioriterat område och mål enligt kommissionens beslut om godkännande av det operativa programmet.

2.   Kommissionen ska bevilja det undantag som avses i artiklarna 76.3 och 77.2 efter skriftlig begäran från en medlemsstat som uppfyller ett av de villkor som föreskrivs i artikel 76.3 a, b och c. Den begäran ska lämnas in senast den 17 juli 2012 eller inom två månader från det datum då medlemsstaten uppfyller något av de villkor som fastställts i artikel 76.3 a, b och c.

3.   I sin begäran till kommissionen ska medlemsstaten motivera varför det undantag som avses i artiklarna 76.3 och 77.2 behövs genom att tillhandahålla de uppgifter som krävs för att fastställa

Kommissionen ska undersöka huruvida de uppgifter som lämnats berättigar till ett undantag. Kommissionen ska ha 30 dagar på sig från inlämningsdagen för att göra invändningar beträffande dessa uppgifter. Om kommissionen beslutar att invända mot medlemsstatens begäran, ska den i form av genomförandeakter anta ett beslut om detta och ange skälen.

Om kommissionen inte invänder mot medlemsstatens begäran, ska begäran anses vara berättigad.

4.   Medlemsstatens begäran ska också innehålla detaljerade upplysningar om hur det undantag som föreskrivs i artiklarna 76.3 och 77.2 ska tillämpas samt information om de kompletterande åtgärder som planeras för att medlen ska kunna koncentreras på konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning, inbegripet, i förekommande fall, en revision av de operativa programmen.

5.   Det undantag som föreskrivs i artiklarna 76.3 och 77.2 ska inte gälla för utgiftsdeklarationer som inlämnats efter den 31 december 2013.”

a)

När det gäller Irland, Grekland och Portugal, från och med den dag då det ekonomiska biståndet gjordes tillgängligt för dessa medlemsstater i enlighet med artikel 76.3,

b)

när det gäller Ungern, Lettland och Rumänien från och med den 1 januari 2010.