5.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 140/114

(1)

Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring, som godkändes genom rådets beslut 94/69/EG av den 15 december 1993 (3), syftar främst till att stabilisera koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förebygger farliga antropogena interferenser med klimatsystemet.

(2)

I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, som upprättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 (4), identifieras klimatförändring som ett prioriterat åtgärdsområde. I programmet bekräftas att gemenskapen åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser fram till 2008–2012 med 8 % jämfört med 1990 års nivåer och att det på längre sikt blir nödvändigt att minska de globala utsläppen med omkring 70 % jämfört med 1990 års nivåer.

(3)

I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007”Att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius – Vägen framåt mot 2020 och därefter” klargörs att om man ska kunna minska de globala utsläppen av växthusgaser med 50 % till 2050 krävs att industriländerna minskar sina utsläpp av växthusgaser med 30 % fram till 2020, och med 60–80 % fram till 2050, att denna minskning är tekniskt genomförbar och att fördelarna kraftigt uppväger kostnaderna, men för att åstadkomma detta måste alla möjligheter till minskning tas i bruk.

(4)

Avskiljning och geologisk lagring av koldioxid (CCS) är en övergångslösning som kommer att bidra till att mildra klimatförändringen. Den går ut på att koldioxid (CO2) från industrianläggningar avskiljs, transporteras till en lagringsplats och där injekteras i en lämplig underjordisk geologisk formation för permanent förvaring. Denna teknik bör inte vara ett argument för att öka andelen kraftverk för fossila bränslen. Utvecklingen av denna teknik bör inte leda till minskade ansträngningar för att stödja energisparande åtgärder, förnybar energi och andra säkra och hållbara tekniker med låga koldioxidutsläpp, vare sig det gäller forskning eller i ekonomiskt avseende.

(5)

Preliminära uppskattningar som gjorts för att bedöma resultatet av direktivet, och som nämns i kommissionens konsekvensanalys, visar att sju miljoner ton koldioxid skulle kunna lagras fram till 2020 och upp till 160 miljoner ton fram till 2030, vid antagandet att utsläppen av växthusgaser minskar med 20 % fram till 2020, och förutsatt att CCS får privat och nationellt stöd samt gemenskapsstöd och att tekniken visar sig vara miljösäker. De koldioxidutsläpp som därmed kommer att ha förhindrats fram till 2030 skulle kunna motsvara ca 15 % av den minskning som krävs i unionen.

(6)

Genom det andra europeiska klimatförändringsprogrammet, som upprättades genom kommissionens meddelande av den 9 februari 2005”Seger i kampen mot den globala klimatförändringen” för att förbereda och granska gemenskapens framtida klimatpolitik, inrättades en arbetsgrupp om avskiljning och geologisk lagring av koldioxid. Arbetsgruppens uppdrag var att granska CCS som metod för att minska klimatförändringarna. Arbetsgruppen publicerade en detaljerad rapport om regleringsfrågor, vilken antogs i juni 2006. I denna framhölls behovet av utveckling av såväl politiska riktlinjer som regelverk för CCS och kommissionen uppmanades att bedriva ytterligare forskning i ämnet.

(7)

I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007”Hållbar kraftproduktion med fossila bränslen: med sikte på nära nollutsläpp från kol efter 2020”, framhölls åter behovet av ett regelverk grundat på en integrerad riskbedömning avseende koldioxidläckage, som även innefattar krav beträffande platsval för att minimera risken för läckage, övervaknings- och rapporteringssystem för att kontrollera lagringen och adekvat korrigerande av eventuella skador som kan uppstå. I meddelandet fastställdes en handlingsplan för kommissionen på detta område under 2007, i vilken det krävdes att en sund förvaltningsram för CCS utarbetas, inklusive arbetet med den befintliga rättsliga ramen, ramar för incitament, stödprogram och externa komponenter, exempelvis tekniksamarbete med centrala länder i fråga om CCS.

(8)

Europeiska rådet uppmanade vid sitt möte i mars 2007 också medlemsstaterna och kommissionen att verka för att stärka forskning och utveckling och utarbeta den tekniska, ekonomiska och rättsliga ram som krävs för att undanröja befintliga rättsliga hinder och att utveckla miljösäker CCS-teknik för nya kraftverk för fossila bränslen, om möjligt före 2020.

(9)

Vid Europeiska rådets möte i mars 2008 erinrades om att målsättningen med att föreslå en rättslig ram för CCS var att säkerställa att denna nya teknik kommer att utvecklas på ett miljösäkert sätt.

(10)

Vid Europeiska rådets möte i juni 2008 uppmanades kommissionen att så snart som möjligt presentera en mekanism för att uppmuntra till investeringar från medlemsstaterna och den privata sektorn för att se till att upp till tolv demonstrationsanläggningar för CCS byggs och tas i drift senast 2015.

(11)

Var och en av de olika komponenterna i CCS, dvs. avskiljning, transport och lagring av koldioxid, har varit föremål för pilotprojekt i mindre skala än den som krävs för industriell tillämpning. Det är fortfarande nödvändigt att integrera dessa komponenter i en fullständig CCS-process, de tekniska kostnaderna måste sänkas och mer och bättre vetenskapliga kunskaper måste samlas in. Det är därför viktigt att gemenskapen så snart som möjligt inleder arbetet med att demonstrera CCS inom en integrerad politisk ram, som i synnerhet inbegriper en rättslig ram för en miljövänlig tillämpning av koldioxidlagring, incitament, särskilt för ytterligare forskning och utveckling, insatser i form av demonstrationsprojekt samt upplysningskampanjer riktade till allmänheten.

(12)

På internationell nivå har rättsliga hinder för geologisk lagring av koldioxid i geologiska formationer under havsbotten undanröjts genom antagandet av regelverk för riskhantering enligt 1996 års Londonprotokoll till 1972 års konvention om förhindrande av havsförorening till följd av dumpning av avfall (1996 års Londonprotokoll) och enligt konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (Ospar-konventionen).

(13)

Parterna till 1996 års Londonprotokoll antog 2006 ändringar av protokollet. Dessa ändringar medger och reglerar lagring av CO2-strömmar från avskiljningsprocesser i geologiska formationer under havsbotten.

(14)

Parterna till Ospar-konventionen antog 2007 ändringar av bilagorna till konventionen för att medge lagring av koldioxid i geologiska formationer under havsbotten, ett beslut som ska säkerställa miljösäker lagring av koldioxidströmmar i geologiska formationer, samt Ospars riktlinjer för riskbedömning och hantering av denna aktivitet. De antog också ett beslut om att förbjuda lagring av koldioxid i vattenpelare i havet och på havsbotten, på grund av risken för negativa effekter.

(15)

På gemenskapsnivå finns redan ett antal rättsliga instrument för att hantera en del av miljöriskerna med CCS, särskilt vad gäller avskiljning och transport av koldioxid, och de bör om möjligt användas.

(16)

Vad gäller viss industriell verksamhet lämpar sig Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (5) väl för att reglera riskerna med avskiljning av koldioxid för miljön och människors hälsa, och det bör därför tillämpas på avskiljning av CO2-strömmar för geologisk lagring från anläggningar som omfattas av det direktivet.

(17)

Rådets direktiv 85/337/EEC av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (6) bör tillämpas på avskiljning och transport av CO2-strömmar för geologisk lagring. Det bör också tillämpas på lagringsplatser enligt det här direktivet.

(18)

Detta direktiv bör tillämpas på geologisk lagring av koldioxid inom medlemsstaternas territorier, inom deras exklusiva ekonomiska zoner och deras kontinentalsocklar. Direktivet bör inte tillämpas på projekt med en sammanlagd planerad lagring på under 100 kiloton för forskning, utveckling eller provning av nya produkter och processer. Denna tröskel verkar också vara lämplig med avseende på övrig relevant gemenskapslagstiftning. Lagring av koldioxid i lagringskomplex som sträcker sig utanför detta direktivs geografiska tillämpningsområde och lagring av koldioxid i vattenpelaren bör inte tillåtas.

(19)

Medlemsstaterna bör behålla rätten att avgöra inom vilka områden inom deras territorier som lagringsplatser kan förläggas. Detta omfattar medlemsstaternas rätt att förbjuda lagring inom delar av eller hela sitt territorium eller att prioritera annan användning av underjordiska områden, t.ex. undersökning, produktion och lagring av kolväten eller geotermiskt utnyttjande av akviferer. I detta sammanhang bör medlemsstaterna särskilt överväga andra energirelaterade alternativa användningar av den potentiella lagringsplatsen, även alternativ som är strategiska för en trygg energiförsörjning för medlemsstaten eller för utveckling av förnybara energikällor. Valet av lämpliga lagringsplatser är mycket viktigt för att säkerställa att den lagrade koldioxiden är fullständigt och varaktigt innesluten. När medlemsstaterna väljer lagringsplatser bör de så objektivt och ändamålsenligt som möjligt ta hänsyn till dessas geologiska egenskaper, till exempel seismicitet. En lagringsplats bör därför endast väljas om det inte finns någon betydande risk för läckage och det, i alla händelser, inte är sannolikt att några allvarliga effekter på miljön eller människors hälsa uppstår. Detta bör fastställas genom att ett potentiellt lagringskomplex beskrivs och bedöms enligt specifika krav.

(20)

Ökad återvinning av kolväten (EHR) avser återvinning av kolväten utöver vad som utvinns genom vatteninjektion eller på annat sätt. EHR som sådan omfattas inte av direktivets tillämpningsområde. Om EHR kombineras med geologisk lagring av koldioxid bör dock bestämmelserna i detta direktiv om miljösäker lagring av koldioxid tillämpas. I det fallet är bestämmelserna om läckage i detta direktiv inte avsedda att tillämpas på mängder av koldioxid som frigörs från anläggningar ovan jord och som inte överstiger vad som är nödvändigt i den normala processen för utvinning av kolväten, och inte heller äventyrar den geologiska lagringens säkerhet eller har en negativ inverkan på den omgivande miljön. Sådana utsläpp täcks genom att lagringsplatser omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (7), vilket innebär att utsläppsrätter ska överlämnas vid varje utsläppsläckage.

(21)

Medlemsstaterna bör offentliggöra miljöinformation som rör geologisk lagring av koldioxid, i enlighet med tillämplig gemenskapslagstiftning.

(22)

Medlemsstater som har för avsikt att tillåta geologisk lagring av koldioxid på sitt territorium bör göra en bedömning av den tillgängliga lagringskapaciteten inom sitt territorium. Kommissionen bör organisera ett utbyte av information och bästa metoder mellan dessa medlemsstater, inom ramen för det informationsutbyte som föreskrivs i detta direktiv.

(23)

Medlemsstaterna bör bestämma i vilka fall undersökningar ska krävas för att få tillräckligt med information för valet av plats. Undersökningarna, dvs. åtgärder som tränger in under jordytan, bör vara föremål för tillstånd. Medlemsstaterna är inte skyldiga att fastställa kriterier för tillträde till förfaranden för att bevilja undersökningstillstånd, men om de gör detta, bör de minst se till att förfarandena för att bevilja undersökningstillstånd är öppna för alla enheter som har den kapacitet som krävs. Medlemsstaterna bör även se till att tillstånd beviljas på grundval av objektiva, offentliggjorda och icke-diskriminerande kriterier. För att skydda och uppmuntra till investeringar i undersökningar bör undersökningstillstånd beviljas för ett område med begränsad volym och för begränsad tid, under vilken tillståndsinnehavaren bör ha ensamrätt att undersöka det potentiella lagringskomplexet för koldioxid. Medlemsstaterna bör se till att konkurrerande användningar av komplexet inte tillåts under denna tid. Om ingen verksamhet utförs inom en rimlig tid bör medlemsstaterna se till att undersökningstillståndet dras tillbaka och kan beviljas andra enheter.

(24)

Lagringsplatser bör inte drivas utan lagringstillstånd. Lagringstillståndet bör vara huvudinstrumentet för att se till att direktivets väsentliga krav uppfylls och att geologisk lagring följaktligen sker på ett miljösäkert sätt. Vid beviljandet av lagringstillstånd bör innehavaren av undersökningstillståndet, som i allmänhet har gjort betydande investeringar, ges företräde framför konkurrenter.

(25)

I det första skedet av detta direktivs genomförande bör alla ansökningar om lagringstillstånd göras tillgängliga för kommissionen efter mottagandet för att säkerställa att kraven i detta direktiv genomförs på ett enhetligt sätt i hela gemenskapen. Utkasten till lagringstillstånd bör överlämnas till kommissionen, så att denna kan yttra sig om utkasten inom fyra månader från det att de mottagits. De nationella myndigheterna bör ta yttrandet i beaktande när de fattar beslut om tillståndet och motivera alla avvikelser från kommissionens yttrande. Granskningen på gemenskapsnivå bör även bidra till att stärka allmänhetens förtroende för CCS.

(26)

Den behöriga myndigheten bör granska och vid behov uppdatera eller återkalla lagringstillståndet, bland annat om den fått kännedom om läckage eller betydande störningar, om de rapporter som lämnas av verksamhetsutövarna eller de inspektioner som görs visar att villkoren för tillståndet inte följs eller om myndigheten fått kännedom om att verksamhetsutövaren på annat sätt underlåtit att uppfylla villkoren för tillståndet. När ett tillstånd återkallats bör den behöriga myndigheten antingen utfärda ett nytt tillstånd eller stänga lagringsplatsen. Under tiden bör den behöriga myndigheten överta ansvaret för lagringsplatsen, inbegripet ansvaret för särskilda rättsliga skyldigheter. De kostnader som uppstår bör ersättas av den tidigare verksamhetsutövaren.

(27)

Det är nödvändigt att fastställa villkor för CO2-strömmens sammansättning som är förenliga med det primära syftet med geologisk lagring, nämligen att isolera koldioxidutsläpp från atmosfären, och som grundas på de risker som kontaminering kan innebära för säkerheten och tryggheten i transport- och lagringsnäten samt för miljön och människors hälsa. CO2-strömmens sammansättning bör därför kontrolleras före injektion och lagring. CO2-strömmens sammansättning är resultatet av processerna vid avskiljningsanläggningarna. Genom att avskiljningsanläggningar införs i direktiv 85/337/EEG måste en miljökonsekvensbedömning genomföras i samband med tillståndsförfarandet för avskiljning. Genom att avskiljningsanläggningar införs i direktiv 2008/1/EG säkerställs vidare att de bästa tillgängliga teknikerna för att förbättra koldioxidflödets sammansättning måste fastställas och tillämpas. Dessutom bör lagringsplatsens verksamhetsutövare, i enlighet med detta direktiv, endast ta emot och injektera CO2-strömmar om en analys av strömmarnas sammansättning, som omfattar frätande ämnen, och en riskbedömning har genomförts, samt om riskbedömningen visar att kontamineringsnivåerna i CO2-strömmen överensstämmer med de sammansättningskriterier som anges i det här direktivet.

(28)

Övervakning krävs för att man ska kunna bedöma om den injekterade koldioxiden uppträder som förväntat, om det uppstår migration eller läckage, och om konstaterade läckage kan skada miljön eller människors hälsa. Därför bör medlemsstaterna se till att verksamhetsutövaren under driftsfasen övervakar lagringskomplexet och injektionsanläggningen enligt en övervakningsplan som utformats på grundval av specifika övervakningskrav. Planen bör lämnas in till och godkännas av den behöriga myndigheten. Vid geologisk lagring under havsbotten bör övervakningen också anpassas till de särskilda villkoren för hantering av CCS i den marina miljön.

(29)

Verksamhetsutövaren bör åtminstone en gång om året rapportera, bland annat, resultatet av övervakningen till den behöriga myndigheten. Medlemsstaterna bör dessutom inrätta ett system för inspektioner för att se till att lagringsplatsen drivs i överensstämmelse med kraven i detta direktiv.

(30)

Det behövs bestämmelser om ansvar för skador på den lokala miljön och klimatet till följd av att den permanenta inneslutningen av koldioxid inte fungerar. Ansvar för miljöskador (skador på skyddade arter och naturliga livsmiljöer, vatten och land) regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (8), som bör tillämpas på driften av lagringsplatser enligt det här direktivet. Ansvaret för klimatskador till följd av läckage täcks genom att lagringsplatserna omfattas av direktiv 2003/87/EG, enligt vilket utsläppsrätter ska överlämnas vid varje läckage och utsläpp. Dessutom bör en skyldighet för lagringsplatsens verksamhetsutövare att vidta korrigerande åtgärder vid läckage eller betydande störningar enligt en plan för korrigerande åtgärder som lämnats in till och godkänts av den behöriga nationella myndigheten fastställas i det här direktivet. Om verksamhetsutövaren underlåter att vidta de nödvändiga korrigerande åtgärderna bör de vidtas av den behöriga myndigheten, som bör begära ersättning för kostnaderna av verksamhetsutövaren.

(31)

En lagringsplats bör stängas om de relevanta villkor som angivits i tillståndet har uppfyllts, på verksamhetsutövarens begäran efter tillstånd från den behöriga myndigheten, eller om den behöriga myndigheten beslutar om detta efter att ha återkallat ett lagringstillstånd.

(32)

När en lagringsplats har stängts bör verksamhetsutövaren fortsätta att ansvara för underhåll, övervakning och kontroll, rapportering och korrigerande åtgärder enligt kraven i detta direktiv enligt en plan för underhåll m.m. efter stängning, som lämnats in till och godkänts av den behöriga myndigheten, och för alla de skyldigheter som följer av annan relevant gemenskapslagstiftning, fram till dess att ansvaret för lagringsplatsen överförs till den behöriga myndigheten.

(33)

Ansvaret för lagringsplatsen, inbegripet särskilda rättsliga skyldigheter, bör överföras till den behöriga myndigheten, om och när alla tillgängliga uppgifter tyder på att den lagrade koldioxiden kommer att förbli fullständigt och varaktigt innesluten. I detta syfte bör verksamhetsutövaren förelägga den behöriga myndigheten en rapport för godkännande av överföringen. I det tidiga skedet av detta direktivs genomförande bör alla rapporter, för att säkerställa att kraven i detta direktiv genomförs på ett enhetligt sätt i hela gemenskapen, göras tillgängliga för kommissionen vid mottagandet. Utkasten till beslut om godkännande bör överlämnas till kommissionen, så att denna kan yttra sig om utkasten inom fyra månader från mottagandet. De nationella myndigheterna bör ta yttrandet i beaktande när de fattar beslut om godkännande och motivera alla avvikelser från kommissionens yttrande. I likhet med granskningen av föreslagna lagringstillstånd på gemenskapsnivå bör även granskningen av förslag till godkännande bidra till att stärka allmänhetens förtroende för CCS.

(34)

Ansvar som inte omfattas av detta direktiv, direktiv 2003/87/EG och direktiv 2004/35/EG, särskilt rörande injektionsfasen, stängningen av lagringsplatsen och perioden efter överföringen av rättsliga skyldigheter till den behöriga myndigheten, bör hanteras på nationell nivå.

(35)

Efter överföringen av ansvaret bör övervakningen minskas till en nivå som fortfarande gör det möjligt att upptäcka läckage eller betydande störningar, men den bör intensifieras på nytt om läckage eller betydande störningar upptäcks. Efter ansvarsöverföringen bör den behöriga myndigheten inte begära ersättning för eventuella kostnader från den förre verksamhetsutövaren utom när denne har gjort sig skyldig till fel innan ansvaret för lagringsplatsen överfördes.

(36)

Ekonomiska medel bör reserveras för att säkerställa att alla skyldigheter vid och efter stängning, skyldigheter enligt direktiv 2003/87/EG samt skyldigheter enligt detta direktiv att vidta korrigerande åtgärder kan uppfyllas i händelse av läckage eller betydande störningar. Medlemsstaterna bör se till att potentiella verksamhetsutövare reserverar ekonomiska medel, genom en finansiell säkerhet eller motsvarande, på sådant sätt att de är giltiga och i kraft innan injektionen inleds.

(37)

De nationella myndigheterna kan efter överföringen av ansvaret behöva stå för kostnader som har samband med koldioxidlagring, som till exempel övervakningskostnader. Verksamhetsutövaren bör därför ställa ett ekonomiskt bidrag till den behöriga myndighetens förfogande innan överföringen av ansvaret sker och på villkor som beslutas av medlemsstaterna. Detta ekonomiska bidrag bör täcka åtminstone den förväntade kostnaden för övervakning under en period av 30 år. Nivån på det ekonomiska bidraget bör fastställas på grundval av riktlinjer som antas av kommissionen, för att bidra till säkerställa att kraven i detta direktiv genomförs på ett enhetligt sätt i hela gemenskapen.

(38)

Tillträde till transportnät och lagringsplatser för koldioxid, oberoende av potentiella användares geografiska belägenhet inom unionen, kan bli ett villkor för att komma in på eller kunna konkurrera på den inre marknaden för elektricitet och värme, beroende på de relativa priserna på kol och CCS. Det är därför lämpligt att ordna så att potentiella användare får tillträde till dessa. Detta bör göras på ett sätt som varje medlemsstat bestämmer, med tillämpning av målsättningarna att tillträdet ska vara rättvist, öppet och icke-diskriminerande och med beaktande bland annat av den transport- och lagringskapacitet som är tillgänglig eller rimligen kan göras tillgänglig, liksom hur stor andel av sina skyldigheter att minska koldioxidutsläppen enligt internationella rättsakter och gemenskapslagstiftning som medlemsstaten har för avsikt att uppfylla genom CCS. Rörledningar för transport av koldioxid bör, när så är möjligt, utformas för att underlätta tillträdet för CO2-strömmar som uppfyller rimliga minimitrösklar avseende sammansättningen. Medlemsstaterna bör också inrätta tvistlösningsmekanismer för att möjliggöra snabba lösningar av tvister angående tillträde till transportnät och lagringsplatser.

(39)

Bestämmelser krävs för att se till att de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna vid gränsöverskridande transporter av koldioxid, gränsöverskridande lagringsplatser eller gränsöverskridande lagringskomplex gemensamt uppfyller kraven i detta direktiv och i all annan gemenskapslagstiftning.

(40)

Den behöriga myndigheten bör inrätta och upprätthålla ett register över beviljade lagringstillstånd och alla stängda lagringsplatser och kringliggande lagringskomplex, med bland annat kartor över deras rumsliga utsträckning, som bör tas i beaktande av de behöriga nationella myndigheterna vid relevanta planerings- och tillståndsförfaranden. Registret bör också rapporteras till kommissionen.

(41)

Medlemsstaterna bör lämna rapporter om genomförandet av detta direktiv på grundval av de frågeformulär som upprättas av kommissionen enligt rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 om att standardisera och rationalisera rapporteringen om genomförandet av vissa direktiv om miljön (9).

(42)

Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner mot överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(43)

De åtgärder som krävs för genomförandet av detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (10).

(44)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra bilagorna. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(45)

Direktiv 85/337/EEG bör ändras så att det omfattar avskiljning och transport av CO2-strömmar för geologisk lagring samt lagringsplatser enligt detta direktiv. Direktiv 2004/35/EG bör ändras så att det omfattar driften av lagringsplatser enligt detta direktiv. Direktiv 2008/1/EG bör ändras så att det omfattar avskiljning av CO2-strömmar för geologisk lagring från anläggningar som omfattas av det direktivet.

(46)

Antagandet av detta direktiv bör säkerställa en hög nivå av skydd för miljön och människors hälsa mot de risker som är förknippade med geologisk lagring av koldioxid. Därför bör Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall (11) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (12) ändras så att koldioxid som avskiljs och transporteras för geologisk lagring undantas från dessa rättsakters tillämpningsområde. Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (13) bör också ändras för att medge injektion av koldioxid i saltvattensakviferer för geologisk lagring. Varje sådan injektion omfattas av bestämmelserna i gemenskapens lagstiftning om skydd för grundvatten och måste överensstämma med artikel 4.1 b i direktiv 2000/60/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring (14)

(47)

Övergången till en koldioxidsnål kraftproduktion kräver, vid kraftproduktion med fossila bränslen, att nya investeringar görs på ett sätt som underlättar avsevärda utsläppsminskningar. För detta ändamål bör Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (15) ändras så att alla förbränningsanläggningar med en viss kapacitet, för vilka det ursprungliga tillståndet till uppförande eller det ursprungliga drifttillståndet beviljas efter det att det här direktivet har trätt i kraft, måste ha tillräckligt med utrymme vid anläggningen för den utrustning som krävs för att avskilja och komprimera koldioxid, om lämpliga lagringsplatser är tillgängliga och om transport och ombyggnad för koldioxidavskiljning är tekniskt och ekonomiskt möjliga. Vid bedömningen av om transport och ombyggnad är ekonomiskt möjliga bör hänsyn tas till de förväntade kostnaderna för minskade koldioxidutsläpp under de särskilda lokala förhållandena vid ombyggnad samt de förväntade kostnaderna för utsläppsrätter för koldioxid i gemenskapen. Beräkningarna bör bygga på de senaste rönen. Dessutom bör tekniska alternativ undersökas och en analys av osäkerheter i bedömningsförfarandena genomföras. Den behöriga myndigheten bör på grundval av en utvärdering som gjorts av verksamhetsutövaren, samt andra tillgängliga uppgifter, avgöra om dessa villkor är uppfyllda, särskilt beträffande skyddet av miljön och människors hälsa.

(48)

Kommissionen bör senast den 30 juni 2015 se över detta direktiv mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts under det första skedet av dess genomförande, samt vid behov föreslå ändringar av detsamma.

(49)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att inrätta en rättslig ram för en miljömässigt säker lagring av koldioxid, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och det därför, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(50)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (16) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(51)

Genomförandet av detta direktiv påverkar inte artiklarna 87 och 88 i fördraget.

1)

geologisk lagring av koldioxid: injektion åtföljd av lagring av CO2-strömmar i underjordiska geologiska formationer,

2)

vattenpelaren: den vertikala sammanhängande vattenmassan från ytan till bottensedimentet i en vattenförekomst,

3)

lagringsplats: en avgränsad volym inom en geologisk formation som används för geologisk lagring av koldioxid och därtill hörande ytanläggningar och injektionsanläggningar,

4)

geologisk formation: en litostratigrafisk enhet inom vilken distinkta berglager kan hittas och kartläggas,

5)

läckage: varje utsläpp av koldioxid från lagringskomplexet,

6)

lagringskomplex: lagringsplatsen och omgivande geologiskt område som kan påverka lagringsintegriteten och -säkerheten (dvs. sekundära lagringsformationer),

7)

hydraulisk enhet: ett hydrauliskt kommunicerande, poröst hålrum där tryckförändringar är tekniskt mätbara och som leder tekniskt mätbara tryckförändringar vidare och begränsas av ogenomträngliga skikt, som exempelvis förkastningar, saltlager, litologiska gränser, eller av kilbildning eller berggrund från formationen som träder i dagen,

8)

undersökning: utvärdering av potentiella lagringskomplex för geologisk lagring av koldioxid genom åtgärder som tränger in under ytan, såsom borrning, för att få geologisk information om de olika lagren i det potentiella lagringskomplexet samt, om det är lämpligt, injektionstester för att fastställa lagringsplatsens egenskaper,

9)

undersökningstillstånd: ett skriftligt och motiverat beslut som medger undersökning, och anger på vilka villkor den får äga rum, som utfärdats av den behöriga myndigheten enligt kraven i detta direktiv,

10)

verksamhetsutövare: en fysisk eller juridisk, privat eller offentlig person som driver eller har kontrollen över lagringsplatsen eller till vilken de avgörande ekonomiska befogenheterna över lagringsplatsens tekniska drift har delegerats enligt nationell lagstiftning,

11)

lagringstillstånd: ett skriftligt, motiverat beslut (eller flera beslut) som ger verksamhetsutövaren tillstånd till geologisk lagring av koldioxid i en lagringsplats och anger på vilka villkor denna får äga rum, som utfärdats av den behöriga myndigheten enligt kraven i detta direktiv,

12)

betydande förändring: varje förändring som inte anges i lagringstillståndet och som kan få betydande konsekvenser för miljön eller människors hälsa,

13)

CO2-ström: flöde av substanser som är resultatet av processer för koldioxidavskiljning,

14)

avfall: substanser som definieras som avfall i artikel 1.1 a i direktiv 2006/12/EG,

15)

CO2-plym: den volym koldioxid som sprids i den geologiska formationen,

16)

migration: koldioxidens rörelser inom lagringskomplexet,

17)

betydande störning: varje störning vid injektion eller lagring eller i fråga om själva lagringskomplexets beskaffenhet, som kan innebära risk för läckage eller risk för miljön eller människors hälsa,

18)

betydande risk: en kombination av en sannolikhet att skada ska uppkomma och skada av en omfattning som inte kan förbises utan att direktivets syfte när det gäller den berörda lagringsplatsen ifrågasätts,

19)

korrigerande åtgärder: alla åtgärder som vidtas för att avhjälpa betydande störningar, eller för att försluta läckor, för att förhindra eller stoppa utsläpp av koldioxid från lagringskomplexet,

20)

stängning av en lagringsplats: definitivt upphörande av koldioxidinjektion vid den lagringsplatsen,

21)

efter stängning: perioden efter det att en lagringsplats stängts, inbegripet perioden efter det att ansvaret överförts till den behöriga myndigheten,

22)

transportnät: det nät av pipelines, inbegripet därtill hörande tryckstegringsstationer, som används för att transportera koldioxid till lagringsplatsen.

1.

Den potentiella verksamhetsutövarens namn och adress.

2.

Bevis på den potentiella verksamhetsutövarens tekniska kompetens.

3.

Beskrivning av lagringsplatsen och lagringskomplexet och en bedömning av den förväntade lagringssäkerheten i enlighet med artikel 4.3 och 4.4.

4.

Den totala mängd koldioxid som ska injekteras och lagras samt eventuella källor och transportmetoder, CO2-strömmarnas sammansättning, injektionstakt och injektionstryck samt injektionsanläggningarnas belägenhet.

5.

Beskrivning av åtgärder för att förhindra betydande störningar.

6.

Förslag till övervakningsplan i enlighet med artikel 13.2.

7.

Förslag till plan för korrigerande åtgärder i enlighet med artikel 16.2.

8.

Förslag till preliminär plan för underhåll m.m. efter stängning i enlighet med artikel 17.3.

9.

Informationen i enlighet med artikel 5 i direktiv 85/337/EEG.

10.

Bevis på att den finansiella säkerheten eller motsvarande reservation i enlighet med kravet i artikel 19 kommer att vara giltig och i kraft innan injektionen inleds.

1.

Den behöriga myndigheten har, på grundval av den ansökan som lämnats in i enlighet med artikel 7 och andra relevanta uppgifter, försäkrat sig om att

2.

Den behöriga myndigheten har beaktat eventuella yttranden från kommissionen om utkastet till tillstånd, som avgetts i enlighet med artikel 10.

1.

Verksamhetsutövarens namn och adress.

2.

Lagringsplatsens och lagringskomplexets exakta lokalisering och avgränsning, och uppgifter om den hydrauliska enheten.

3.

Kraven för lagringsdriften, uppgift om den totala mängd koldioxid som får lagras geologiskt, gränser för reservoartrycket och högsta tillåtna injektionstakt och injektionstryck.

4.

Kraven på CO2-strömmens sammansättning och förfarande för godtagande av CO2-strömmen i enlighet med artikel 12 och vid behov ytterligare krav för injektion och lagring, i synnerhet för att förebygga betydande störningar.

5.

Den godkända övervakningsplanen, skyldigheten att genomföra planen och krav på uppdatering av denna i enlighet med artikel 13 samt rapporteringskraven i enlighet med artikel 14.

6.

Kravet på anmälan till den behöriga myndigheten i händelse av läckage eller betydande störningar, den godkända planen för korrigerande åtgärder och krav på att genomföra planen för korrigerande åtgärder i händelse av läckage eller betydande störningar i enlighet med artikel 16.

7.

Villkoren för stängning och den godkända preliminära planen för verksamhet efter stängning som avses i artikel 17.

8.

Eventuella bestämmelser om ändringar, översyn, uppdatering och återkallande av lagringstillståndet i enlighet med artikel 11.

9.

Kravet på att upprätta och bibehålla den finansiella säkerheten eller motsvarande i enlighet med artikel 19.

a)

om den har informerats om eller uppmärksammats på läckage eller betydande störningar enligt artikel 16.1,

b)

om de rapporter som lämnats i enlighet med artikel 14 eller de miljöinspektioner som gjorts i enlighet med artikel 15 visar att tillståndsvillkoren inte följs eller att det finns risk för läckage eller betydande störningar,

c)

om myndigheten har kännedom om att verksamhetsutövaren på något annat sätt underlåtit att uppfylla tillståndsvillkoren,

d)

om det förefaller nödvändigt på grundval av de senaste vetenskapliga rönen och den tekniska utvecklingen, eller

e)

utan att det påverkar tillämpningen av leden a–d, fem år efter utfärdandet av tillståndet och därefter vart tionde år.

a)

ha negativa effekter på lagringsplatsens eller den relevanta transportinfrastrukturens integritet,

b)

utgöra en betydande risk för miljön eller för människors hälsa, eller

c)

bryta mot kraven i tillämplig gemenskapslagstiftning.

a)

godkänner och injekterar CO2-strömmar endast om det har utförts en analys av strömmarnas sammansättning, som omfattar frätande substanser, och en riskbedömning, och om riskbedömningen har visat att kontamineringsnivåerna överensstämmer med de villkor som avses i punkt 1,

b)

håller ett register över de levererade och injekterade CO2-strömmarnas kvantitet och egenskaper, inbegripet sammansättningen av dessa strömmar.

a)

jämföra koldioxidens och formationsvattnets faktiska och modellerade beteende på lagringsplatsen,

b)

upptäcka betydande störningar,

c)

upptäcka koldioxidmigration,

d)

upptäcka koldioxidläckage,

e)

upptäcka betydande negativa effekter på den omgivande miljön, och då särskilt på dricksvatten, för människor eller för användare av den kringliggande biosfären,

f)

bedöma effektiviteten i de korrigerande åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 16,

g)

uppdatera bedömningen av lagringskomplexets säkerhet och integritet på lång och kort sikt, inbegripet bedömningen av huruvida den lagrade koldioxiden kommer att förbli fullständigt och varaktigt innesluten.

1.

Alla resultat av övervakningen i enlighet med artikel 13 under rapporteringsperioden, inbegripet information om den övervakningsteknik som används.

2.

Uppgift om kvantitet och egenskaper hos de CO2-strömmar som levererats och injekterats, inbegripet dessas sammansättning, under rapporteringsperioden, som registrerats enligt artikel 12.3 b.

3.

Bevis på att den finansiella säkerheten enligt artikel 19 och artikel 9.9 har ställts och bibehållits.

4.

All annan information som den behöriga myndigheten anser vara relevant för att kunna bedöma om villkoren för lagringstillståndet uppfylls och för att öka kunskaperna om koldioxidens beteende på lagringsplatsen.

a)

om den behöriga myndigheten har informerats om eller uppmärksammats på läckage eller betydande störningar enligt artikel 16.1,

b)

om rapporterna enligt artikel 14 visar att tillståndsvillkoren inte uppfylls i tillräckligt hög grad,

c)

för att utreda allvarliga klagomål som rör miljön eller människors hälsa,

d)

i andra situationer om den behöriga myndigheten anser det lämpligt.

a)

om de relevanta villkoren för detta enligt tillståndet har uppfyllts,

b)

på verksamhetsutövarens motiverade begäran, efter den behöriga myndighetens godkännande, eller

c)

om den behöriga myndigheten beslutar detta efter att ha återkallat ett lagringstillstånd enligt artikel 11.3.

a)

uppdateras efter behov, med beaktande av riskanalys, bästa metoder och tekniska förbättringar,

b)

lämnas till den behöriga myndigheten för godkännande, och

c)

godkännas av den behöriga myndigheten som slutlig plan för verksamhet efter stängning.

a)

Alla tillgängliga uppgifter visar att den lagrade koldioxiden kommer att förbli fullständigt och varaktigt innesluten.

b)

En minimiperiod som ska fastställas av den behöriga myndigheten har förflutit. Denna minimiperiod ska inte understiga 20 år, såvida inte den behöriga myndigheten är övertygad om att det kriterium som avses i led a är uppfyllt före periodens utgång.

c)

De finansiella skyldigheter som avses i artikel 20 har fullgjorts.

d)

Platsen har förslutits och injektionsanläggningarna avlägsnats.

a)

att den injekterade koldioxidens beteende överensstämmer med det modellerade beteendet,

b)

att det inte finns något påvisbart läckage,

c)

att lagringsplatsen utvecklas i riktning mot en situation med långsiktig stabilitet.

a)

efter det att en lagringsplats har stängts i enlighet med artikel 17.1 a eller b, fram till dess att ansvaret för lagringsplatsen överförs till den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 18.1–18.5,

b)

efter det att ett lagringstillstånd har återkallats i enlighet med artikel 11.3

a)

Den lagringskapacitet som är eller rimligen kan göras tillgänglig inom de områden som fastställs i enlighet med artikel 4 och den transportkapacitet som är eller rimligen kan göras tillgänglig.

b)

Hur stor andel av den skyldighet medlemsstaten har enligt internationella rättsinstrument och gemenskapslagstiftning att minska koldioxidutsläppen som den avser att uppfylla genom avskiljning och geologisk lagring av koldioxid.

c)

Behovet av att neka tillträde där inkompatibiliteten mellan tekniska specifikationer inte på ett rimligt sätt kan övervinnas.

d)

Behovet av att ta hänsyn till väl motiverade rimliga behov som ägaren till eller verksamhetsutövaren av lagringsplatsen eller transportnätet har, och till intressena hos alla andra användare av lagringsplatsen eller transportnätet eller relevanta förädlings- eller hanteringsanläggningar som kan påverkas.

a)

ett register över beviljade lagringstillstånd, och

b)

ett permanent register över alla stängda lagringsplatser och omgivande lagringskomplex, inbegripet kartor och tvärsnitt över deras rumsliga utsträckning och tillgänglig information som är relevant för att bedöma huruvida den lagrade koldioxiden kommer att förbli fullständigt och varaktigt innesluten.

1.

Bilaga I ska ändras på följande sätt:

2.

Bilaga II ska ändras på följande sätt:

”—

injektion av koldioxidströmmar för lagringsändamål i geologiska formationer som av naturliga skäl är permanent olämpliga för andra ändamål, under förutsättning att sådan injektion görs i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid (17) eller undantas från tillämpningsområdet för det direktivet i enlighet med artikel 2.2 i detsamma,

”14.

Drift av lagringsplatser enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid (17)

”a)

gasformiga utsläpp till luften och koldioxid som avskilts och transporterats för geologisk lagring och som lagrats geologiskt i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid (17) eller som undantas från tillämpningsområdet för det direktivet enligt artikel 2.2 i detsamma.

”h)

transport av koldioxid för geologisk lagring enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid (17)

”6.9

Avskiljning av CO2-strömmar från anläggningar som omfattas av detta direktiv för geologisk lagring enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid (17)

—

om en permanent inneslutning av koldioxid på ett sätt som i möjligaste mån förhindrar och minskar de negativa effekterna på miljön och eventuella därav följande risker för människors hälsa och säkerheten för miljön och människor vid CCS har dokumenterats tillräckligt,

—

om förfarandena för kommissionens översyn av utkast till lagringstillstånd som avses i artikel 10 och utkast till beslut om överföring av ansvar som avses i artikel 18 fortfarande krävs,

—

erfarenheterna från tillämpningen av de bestämmelser om kriterier och förfaranden för godtagande av CO2-strömmar som avses i artikel 12,

—

erfarenheterna från tillämpningen av de bestämmelser om tillträde för tredje part som avses i artiklarna 21 och 22 och bestämmelserna om gränsöverskridande samarbete enligt artikel 24,

—

de bestämmelser som är tillämpliga på förbränningsanläggningar med en nominell elektrisk effekt på 300 megawatt eller mer som avses i artikel 9a i direktiv 2001/80/EG,

—

utsikterna för geologisk lagring av koldioxid i tredjeländer,

—

vidareutvecklingen och uppdateringen av de kriterier som anges i bilagorna I och II,

—

erfarenheterna från incitament för tillämpning av CCS på anläggningar för förbränning av biomassa,

—

behovet av ytterligare lagstiftning om miljörisker i samband med koldioxidtransporter,

a)

Lagringsplatser som används i enlighet med befintlig lagstiftning den 25 juni 2009.

b)

Lagringsplatser för vilka det beviljats tillstånd i enlighet med sådan lagstiftning före den eller den 25 juni 2009, förutsatt att lagringsplatserna är i bruk senast ett år efter detta datum.