22.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/27

(1)

I förordning (EG) nr 853/2004 fastställs särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung. Vissa tillämpningsåtgärder måste fastställas för kött, levande musslor, fiskeriprodukter, mjölk, ägg, grodlår och snäckor samt för bearbetade produkter av dessa.

(2)

I förordning (EG) nr 854/2004 fastställs särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel. Vissa bestämmelser behöver ändras, medan andra krav måste specificeras ytterligare.

(3)

I förordning (EG) nr 882/2004 fastställs på gemenskapsnivå en harmoniserad ram med allmänna bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll. Vissa bestämmelser behöver ändras, medan andra krav måste specificeras ytterligare.

(4)

Genom kommissionens beslut 20XX/…/EG  (5) upphävs vissa beslut om åtgärder i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/41/EG av den 21 april 2004 om upphävande av vissa direktiv om livsmedelshygien och hygienkrav för tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel och om ändring av rådets direktiv 89/662/EEG och 92/118/EEG samt rådets beslut 95/408/EG  (6). Vissa delar av de berörda besluten bör därför behållas i denna förordning.

(5)

Enligt förordning (EG) nr 852/2004 skall livsmedelsföretagare föra och spara journaler och på begäran göra relevanta uppgifter i dessa journaler tillgängliga för den behöriga myndigheten och den mottagande livsmedelsföretagaren.

(6)

I förordning (EG) nr 853/2004 föreskrivs dessutom att den som ansvarar för driften på ett slakteri skall begära, ta emot, kontrollera och reagera på information från livsmedelskedjan när det gäller alla djur, utom frilevande vilt, som sänds eller som kommer att sändas till slakteriet. Den driftsansvarige skall också se till att informationen från livsmedelskedjan innehåller alla de uppgifter som krävs enligt förordning (EG) nr 853/2004.

(7)

Informationen från livsmedelskedjan hjälper den som ansvarar för driften på slakteriet att organisera slakteriverksamheten och den officiella veterinären att bestämma vilka inspektionsförfaranden som krävs. Informationen från livsmedelskedjan bör analyseras av den officiella veterinären och användas som en del av inspektionsförfarandena.

(8)

Befintliga system för informationsförmedling bör i största möjliga utsträckning utnyttjas och anpassas till de krav på information från livsmedelskedjan som föreskrivs i förordning (EG) nr 854/2004.

(9)

För att förbättra djurhållningen vid jordbruksanläggningarna och i enlighet med förordning (EG) nr 854/2004 bör den officiella veterinären dokumentera och vid behov underrätta livsmedelsföretagaren vid den jordbruksanläggning djuren kommer från och den veterinär som anlitas av denna anläggning eller den berörda behöriga myndigheten, om eventuella sjukdomar eller förhållanden som konstateras vid slakterier hos enskilda djur eller hos djurbesättningen och som kan påverka människors eller djurs hälsa eller äventyra djurskyddet.

(10)

I förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 fastställs de krav som gäller för kontroll av parasiter vid hantering av fiskeriprodukter på land och ombord på fartyg. Livsmedelsföretagare skall utföra sina egna kontroller av fiskeriprodukterna i samtliga produktionsled i enlighet med bestämmelserna i avsnitt VIII kapitel V del D i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004, så att fisk som är tydligt angripen av parasiter inte saluförs som livsmedel. För att närmare bestämmelser om okulärbesiktning skall kunna antas måste begreppen synliga parasiter och okulärbesiktning definieras, och observationernas typ och frekvens fastställas.

(11)

De kontroller som föreskrivs i förordning (EG) nr 853/2004 för att undvika att fiskeriprodukter som är otjänliga som livsmedel släpps ut på marknaden kan omfatta vissa kemiska undersökningar, inklusive kontroll av total mängd flyktiga kvävebaser (TVB-N). Det är nödvändigt att fastställa gränsvärden för TVB-N i fråga om vissa kategorier av arter och att ange vilka analysmetoder som skall användas. De vetenskapligt erkända analysmetoderna för TVB-N-kontroller bör även fortsättningsvis användas rutinmässigt, men en referensmetod som kan användas vid tvivel om resultaten eller vid tvister bör fastställas.

(12)

Gränsvärdena för paralytiskt skaldjursgift (PSP), amnesiframkallande skaldjursgift (ASP) och fettlösliga gifter fastställs i förordning (EG) nr 853/2004. Bioassay (analyser på levande materia) används som referensmetod för att påvisa vissa toxiner och för att undvika att giftiga skaldjur tas upp. Medlemsstaterna bör harmonisera och införa de gränsvärden och analysmetoder de använder för att skydda människors hälsa. Utöver biologiska testmetoder bör även andra detektionsmetoder, till exempel kemiska metoder och metoder för in vitro-analys tillåtas, om det kan påvisas att den valda metoden är minst lika effektiv som den biologiska metoden och ger motsvarande skydd för människors hälsa när den tillämpas. De föreslagna gränsvärdena för fettlösliga gifter grundas på preliminära data och bör därför ses över när nya vetenskapliga rön blir tillgängliga. Bristen på referensmaterial och det faktum att endast andra än biologiska testmetoder används innebär för närvarande att människors hälsa inte skyddas mot alla angivna toxiner på ett lika bra sätt som genom biologiska test. Åtgärder bör snarast möjligt vidtas för att ersätta de biologiska testmetoderna.

(13)

Maskinurbenat kött som framställts med metoder som inte förändrar strukturen på de ben som används vid framställningen av det maskinurbenade köttet bör behandlas på annat sätt än maskinurbenat kött som framställs med metoder som förändrar strukturen på benen.

(14)

Maskinurbenat kött av det första slaget som framställts enligt fastställda villkor och som har en fastställd sammansättning bör tillåtas i köttberedningar som uppenbart inte är avsedda att konsumeras utan föregående värmebehandling. Dessa villkor gäller särskilt det maskinurbenade köttets kalciumhalt, som bör fastställas i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 853/2004. Den högsta kalciumhalt som fastställs i denna förordning bör justeras så snart det finns närmare information om de variationer som förekommer när olika typer av råvaror används.

(15)

I artikel 31.2 f i förordning (EG) nr 882/2004 föreskrivs att medlemsstaterna skall hålla förteckningar över godkända anläggningar aktuella. Gemensamma regler för hur relevant information skall lämnas till andra medlemsstater och till allmänheten bör fastställas.

(16)

I avsnitt XI i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 anges villkor för beredning av grodlår och snäckor som är avsedda att användas som livsmedel. Särskilda krav, inbegripet förlagor till hälsointyg, bör också fastställas när det gäller import från tredjeländer av grodlår och snäckor avsedda att användas som livsmedel.

(17)

I avsnitten XIV och XV i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 anges villkor för framställning och utsläppande på marknaden av gelatin och kollagen avsett att användas som livsmedel. Särskilda krav, inbegripet förlagor till hälsointyg, bör också fastställas när det gäller import från tredjeländer av gelatin och kollagen samt av råvaror för framställning av gelatin och kollagen avsett att användas som livsmedel.

(18)

Flexibilitet krävs för att traditionella livsmedel skall kunna fortsätta att tillverkas. Medlemsstaterna har redan beviljat undantag för många typer av sådana livsmedel i enlighet med gällande lagstiftning före den 1 januari 2006. Livsmedelsföretagare bör utan avbrott kunna fortsätta att tillämpa nuvarande praxis efter detta datum. Ett förfarande som ger medlemsstaterna möjlighet till flexibilitet föreskrivs i förordningarna (EG) nr 852/2004, (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004. I de flesta fall där undantag redan har beviljats handlar det endast om att fortsätta med etablerad praxis. Om ett fullständigt anmälningsförfarande med en komplett riskanalys tillämpas kan detta därför leda till en onödig och oproportionerlig börda för medlemsstaterna. Traditionella livsmedel bör därför definieras och allmänna krav på sådana livsmedel bör fastställas genom undantag från de strukturella krav som föreskrivs i förordning (EG) nr 852/2004, med vederbörlig hänsyn till målen för livsmedelssäkerhet.

(19)

Eftersom förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 antogs före utvidgningen den 1 maj 2004 hänvisade de inte till de nya medlemsstaterna. ISO-koderna för dessa medlemsstater och förkortningarna för Europeiska gemenskapen på deras språk bör därför läggas till i de tillämpliga bestämmelserna i de förordningarna.

(20)

I avsnitt I i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 anges villkor för framställning och utsläppande på marknaden av kött från tama hov- och klövdjur. Undantag från kravet på fullständig avhudning av slaktkroppen och andra delar av kroppen som är avsedda att användas som livsmedel anges i kapitel IV punkt 8 i det avsnittet. Åtgärder bör vidtas för att utvidga dessa undantag till att även omfatta fötter från vuxna nötkreatur, förutsatt att de uppfyller de villkor som gäller fötter från kalvar.

(21)

Viss praxis kan vilseleda konsumenten i fråga om vissa produkters sammansättning. För att konsumenterna inte skall vilseledas bör exempelvis fjäderfäkött som behandlats med vattenbindande ämnen inte få säljas som färskt kött.

(22)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet antog den 30 augusti 2004 ett yttrande som visade att fiskeriprodukter som tillhör familjen Gempylidae, särskilt Ruvettus pretiosus och Lepidocybium flavobrunneum, kan orsaka problem i matsmältningsorganen, om de konsumeras under vissa förhållanden. Fiskeriprodukter som tillhör denna familj bör därför omfattas av villkor för saluföring.

(23)

I avsnitt IX i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 anges särskilda hygienkrav för obehandlad mjölk och mjölkprodukter. Enligt del II.B punkt 1 e i kapitel I får spendoppnings- eller spraymedel endast användas om den behöriga myndigheten har godkänt dem. I denna del finns dock inga närmare föreskrifter om förfarandet för godkännande. För att garantera enhetliga förfaranden i medlemsstaterna är det därför nödvändigt att klargöra hur sådana godkännanden skall beviljas.

(24)

Enligt förordning (EG) nr 853/2004 skall livsmedelsföretagare se till att de metoder för värmebehandling som används för bearbetning av obehandlad mjölk och mjölkprodukter uppfyller kraven enligt en internationellt erkänd standard. På grund av den särskilda karaktären hos vissa värmebehandlingsmetoder som används inom denna bransch och deras effekter på livsmedelssäkerheten och djurhälsan bör livsmedelsföretagarna få tydligare vägledning i detta avseende.

(25)

I förordning (EG) nr 853/2004 införs en ny definition för att täcka produkter från ägg som inte har bearbetats efter det att skalet har avlägsnats. De bestämmelser som gäller för dessa produkter måste därför förtydligas och avsnitt X kapitel II i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 ändras i enlighet med detta.

(26)

I avsnitt XIV i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 anges särskilda hygienkrav för gelatin. I dessa bestämmelser ingår krav på de typer av råvaror som får användas för att framställa gelatin samt transport och lagring av sådana råvaror. Bestämmelserna omfattar också specifikationer för framställningen av gelatin. Det bör dock även fastställas bestämmelser om märkning av gelatin.

(27)

Vetenskapliga framsteg har lett till att ISO 16649-3 har etablerats som en godkänd referensmetod för analys av E. coli i musslor. Denna referensmetod är redan vedertagen för levande musslor från A-områden i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2073/2005 om mikrobiologiska kriterier för livsmedel  (7) ISO 16649-3 bör därför fastställas som MPN-referensmetod (Most Probable Number) även för analys av E. coli i musslor från B- och C-områden. Användning av andra metoder bör tillåtas endast om de anses vara likvärdiga med referensmetoden.

(28)

Förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(29)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

av hävd är erkända som traditionella produkter, eller

b)

tillverkas enligt lagbestämda eller registrerade tekniska referenser för den traditionella processen eller enligt traditionella framställningsmetoder, eller

c)

skyddas som traditionella livsmedelsprodukter i gemenskapslagstiftningen eller genom en nationell, regional eller lokal lagstiftning.

a)

Kapitel II punkt 1 i bilaga II till förordning (EG) nr 852/2004, när det gäller de lokaler där dessa produkter utsätts för sådana förhållanden som bidrar till att utveckla deras egenskaper. Väggar, innertak och dörrar i dessa lokaler behöver till exempel inte vara släta, ogenomträngliga, icke-absorberande och korrosionsbeständiga. De får också bestå av naturligt geologiskt material.

b)

Kapitel II punkt 1 f och kapitel V punkt 1 i bilaga II till förordning (EG) nr 852/2004, när det gäller den typ av material som de redskap och den utrustning är gjorda av som används för beredning, förpackning och emballering av dessa produkter.

När det gäller rengöring och desinficering av de lokaler som avses i a skall åtgärderna och frekvensen anpassas till typen av verksamhet med särskild hänsyn till den specifika den särskilda miljöfloran.

De redskap och den utrustning som avses i b skall alltid hållas i ett gott hygieniskt skick och regelbundet rengöras och desinficeras.

a)

en kort beskrivning av de krav som har anpassats,

b)

en beskrivning av de livsmedel och anläggningar som berörs, och

c)

all annan relevant information.

1.

Den behöriga myndigheten på avsändningsorten skall informera den avsändande livsmedelsföretagaren om minimikraven för den information från livsmedelskedjan som skall lämnas till slakteriet i enlighet med avsnitt III i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004.

2.

Den behöriga myndigheten på den ort där slakten har utförts skall kontrollera följande:

3.

När djur sänds för slakt till en annan medlemsstat skall de behöriga myndigheterna på avsändningsorten och på den ort där slakten utförts samarbeta för att se till att den information som den avsändande livsmedelsföretagaren lämnar är lättillgänglig för den som ansvarar för driften vid det slakteri som tar emot informationen.

1.

Den officiella veterinären får använda den förlaga som finns i tillägg I för de inspektionsresultat som skall förmedlas till den jordbruksanläggning där djuren föddes upp före slakt i samma medlemsstat, i enlighet med avsnitt II kapitel I i bilaga I till förordning (EG) 854/2004.

2.

Den behöriga myndigheten ansvarar för förmedlingen av relevanta inspektionsresultat i de fall där djuren föds upp på en jordbruksanläggning i en annan medlemsstat och skall använda en version av den förlaga som finns i tillägget på både det avsändande och det mottagande landets språk.

1.

Synlig parasit: en parasit eller grupp av parasiter av en storlek, färg eller struktur som är klart urskiljbar från fiskvävnad.

2.

Okulärbesiktning: en icke-destruktiv undersökning av fisk eller fiskeriprodukter med eller utan optisk förstoring och under goda ljusförhållanden för det mänskliga ögat, och som vid behov inbegriper genomlysning.

3.

Genomlysning: plattfiskar och fiskfiléer skall hållas upp mot en ljuskälla i ett mörklagt rum för att upptäcka parasiter.

1.

Okulärbesiktning skall göras på ett representativt stickprov. De personer som är ansvariga för anläggningar på land och sakkunnig personal ombord på fabriksfartygen skall bestämma hur omfattande besiktningarna skall vara och hur ofta de skall göras med hänsyn till fiskeriprodukternas art, geografiska ursprung och användning. Sakkunnig personal skall under tillverkningen okulärbesikta den rensade fiskens bukhåla samt lever och rom, avsedda som livsmedel. Beroende på rensningstekniken skall okulärbesiktningen utföras

2.

Sakkunnig personal skall okulärbesikta fiskfiléerna eller fiskskivorna under putsningen och efter filetering eller skivning. Om en individuell undersökning inte kan göras på grund av filéernas storlek eller fileteringsmetoderna skall en plan för stickprovskontroll utarbetas och hållas tillgänglig för den behöriga myndigheten i enlighet med avsnitt VIII kapitel II punkt 4 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. Om genomlysning av filéerna är tekniskt nödvändig skall sådan ingå i planen.

1.

När den organoleptiska bedömningen föranleder tvivel om produkternas färskhet skall de obearbetade fiskeriprodukter som tillhör de kategorier av arter som förtecknas i kapitel II betraktas som otjänliga som livsmedel om den kemiska kontrollen visar att följande gränsvärden för TVB-N (totala mängden flyktiga kvävebaser) har överskridits:

Den referensmetod som skall användas för kontroll av gränsvärdet för TVB-N innebär destillation av ett extrakt som har gjorts proteinfritt med sådan perklorsyra som avses i kapitel III.

2.

Den destillation som avses i punkt 1 måste utföras med en apparat som överensstämmer med bilden i kapitel IV.

3.

Följande rutinmetoder kan användas för kontroll av gränsvärdet för TVB-N:

4.

Provet skall utgöras av cirka 100 gram fiskkött som tagits på minst tre olika ställen och som malts samman.

Medlemsstaterna skall rekommendera de officiella laboratorierna att rutinmässigt använda den referensmetod som anges ovan. Om resultaten är tvetydiga eller vid tvister om de resultat som har erhållits vid en analys med en av rutinmetoderna får endast referensmetoden användas för att kontrollera resultaten.

1.

Sebastes spp., Helicolenus dactylopterus, Sebastichthys capensis.

2.

Arter tillhörande familjen Pleuronectidae (med undantag av hälleflundra: Hippoglossus spp.).

3.

Salmo salar, arter tillhörande familjen Merlucciidae, arter tillhörande familjen Gadidae.

a)

Perklorsyralösning = 6 g/100 ml.

b)

Natriumhydroxidlösning = 20 g/100 ml.

c)

Standardlösning av saltsyra 0,05 mol/l (0,05 N).

d)

Borsyrelösning = 3 g/100 ml.

e)

Skumhämmande silikonemulsion.

f)

Fenolftaleinlösning = 1 g/100 ml 95 % etanol.

g)

Indikatorlösning (Tashiro Mixed Indicator) 2 g metylrött och 1 g metylenblått upplöses i 1 000 ml 95 % etanol.

a)

En köttkvarn som ger en tillräckligt homogen fiskfärs.

b)

Blandare med mycket hög hastighet (mellan 8 000 och 45 000 varv/min).

c)

Veckat filter, 150 mm i diameter, med snabbfiltrering.

d)

Byrett, 5 ml, med 0,01 ml-gradering.

e)

Apparat för ångdestillation. Denna apparat skall kunna reglera olika kvantiteter ånga och producera en konstant kvantitet ånga under en bestämd tidsperiod. Den skall vara konstruerad på ett sådant sätt att de fria baserna inte kan försvinna under tillsättningen av alkaliska ämnen.

a)

Preparering av provet

Det prov som skall analyseras skall noggrant malas sönder i en sådan köttkvarn som avses i punkt 5 a. Väg noggrant upp 10 g ± 0,1 g av det malda i en lämplig behållare. Blanda med 90,0 ml perklorsyralösning i enlighet med punkt 4 a, homogenisera under två minuter i en sådan blandare som avses i punkt 5 b, filtrera därefter.

Det på detta sätt erhållna extraktet kan förvaras under minst sju dagar vid en temperatur på mellan 2 oC och 6 oC.

b)

Ångdestillation

Placera 50,0 ml av det extrakt som har erhållits i enlighet med led a i en sådan ångdestillationsapparat som beskrivs i punkt 5 e. För en sista kontroll om alkaliseringen av extraktet räcker, tillsätt ytterligare några droppar fenolftalein i enlighet med punkt 4 f. Efter det att några droppar skumhämmande silikonemulsion har tillsatts skall till extraktet tillsättas 6,5 ml natriumhydroxidlösning i enlighet med punkt 4 b varefter ångdestillationen omedelbart inleds.

Reglera ångdestillationen på ett sådant sätt att cirka 100 ml destillat bildas på tio minuter. Sänk ned slutstycket med destillatet i en behållare innehållande 100 ml av en borsyrelösning i enlighet med punkt 4 d till vilken 3–5 droppar av den indikatorlösning som beskrivs under punkt 4 g tillsätts. Efter exakt tio minuter är destillationen avslutad. Ta upp slutstycket ur behållaren och skölj det under vatten. Bestäm de flyktiga baser som finns i lösningen i behållaren genom titrering i en standardlösning av saltsyra i enlighet med punkt 4 c.

pH-värdet i slutfasen bör vara 5,0 ± 0,1.

c)

Titrering

Analyserna skall utföras två gånger. Den metod som tillämpas är riktig om skillnaden mellan de båda analyserna inte överstiger 2 mg/100 g.

d)

Blankprov

Utför ett blankprov i enlighet med punkt b. I stället för extraktet används 50,0 ml perklorsyralösning i enlighet med punkt 4 a.

1.

Analyserna skall utföras två gånger. Den metod som tillämpas är riktig om skillnaden mellan de båda analyserna inte överstiger 2 mg/100 g.

2.

Kontrollera utrustningen genom att destillera NH4Cl–lösningar motsvarande 50 mg TVB-N/100 g.

3.

Reproducerbarhetens standardavvikelse Sr = 1,20 mg/100 g. Jämförbarhetens standardavvikelse SR = 2,50mg/100 g.

1.

Halten paralytiskt skaldjursgift (PSP) i blötdjurets ätbara delar (hela kroppen eller varje ätbar del separat) måste påvisas i enlighet med den biologiska testmetoden eller någon annan internationellt erkänd metod. Den biologiska testmetoden får om nödvändigt användas tillsammans med någon annan metod för detektion av saxitoxin och någon av dess analoger för vilka det finns standarder.

2.

Om det råder tvivel om resultaten skall den biologiska metoden vara referensmetod.

1.

En rad förfaranden för bioassay på möss som skiljer sig åt vad gäller provstorlek (hepatopancreas eller hela kroppen) och vad gäller de lösningsmedel som använts för extraktion och rening kan användas för detektion av de marina toxiner som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c, 2 d och 2 e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. Känslighet och selektivitet beror vilket lösningsmedel som används för extraktion och rening, vilket bör beaktas när det bestäms vilken metod som skall användas så att samtliga toxiner omfattas.

2.

En enkel bioassay på möss som inkluderar acetonextraktion kan användas för detektion av okadasyra, dinophysistoxiner, pectenotoxiner och yessotoxiner. Denna bioassay kan vid behov kompletteras med vätske-vätskeextraktion med etylacetat/vatten eller diklormetan/vatten för att avlägsna eventuella interferenser. Vid detektion av azaspiracider vid gränsvärdena genom detta förfarande skall hela kroppen användas som analysprov.

3.

Tre möss skall användas för varje test. Om två av de tre mössen dör inom 24 timmar efter det att de injicerats med extrakt motsvarande 5 g hepatopancreas eller 25 g helkroppssubstans skall det anses vara en indikation på att ett eller flera av de toxiner som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c, 2 d och 2 e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 förekommer i halter som överstiger de fastställda gränsvärdena.

4.

En bioassay på möss med acetonextraktion följt av vätske-vätskeextraktion med dietyleter kan användas för detektion av okadasyra, dinophysistoxiner, pectenotoxiner och azaspiracider, men den kan inte användas för detektion av yessotoxiner eftersom det kan förekomma förluster av dessa toxiner under separationen. Tre möss skall användas för varje test. Om två av de tre mössen dör inom 24 timmar efter det att de injicerats med extrakt motsvarande 5 g hepatopancreas eller 25 g helkroppssubstans skall det anses vara en indikation på att okadasyra, dinophysistoxiner, pectenotoxiner och azaspiracider förekommer i halter som överstiger de gränsvärden som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c och 2 e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004.

5.

Bioassay på råttor kan användas för detektion av okadasyra, dinophysistoxiner och azaspiracider. Tre råttor skall användas för varje test. Om någon av de tre råttorna reagerar med diarré skall det anses vara en indikation på att okadasyra, dinophysistoxiner och azaspiracider förekommer i halter som överstiger de gränsvärden som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c och 2 e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004.

1.

En rad metoder såsom högtrycksvätskekromatografi (HPLC) med flourescensdetektion och vätskekromatografi (LC), masspektrometri (MS), immunanalys och funktionella analysmetoder såsom fosfatasinhibieringsmetoden kan användas som alternativa eller kompletterande metoder till de biologiska testmetoderna, förutsatt att man med en av dessa metoder eller med en kombination av metoderna åtminstone kan påvisa nedanstående analoger, att de inte är mindre effektiva än de biologiska metoderna och att man genom att tillämpa dessa uppnår ett likvärdigt skydd för människors hälsa:

2.

Om nya analoger av betydelse för människors hälsa påvisas skall dessa inbegripas i analysen. Standarder måste finnas tillgängliga innan en kemisk analys är möjlig. Den totala toxiciteten skall beräknas med hjälp av omvandlingsfaktorer grundade på de toxicitetsdata som finns för varje toxin.

3.

Metodernas prestanda skall fastställas efter validering enligt ett internationellt avtalat protokoll.

4.

Biologiska metoder skall ersättas med alternativa detektionsmetoder så fort referensmaterialen är tillgängliga för detektion av de toxiner som anges i avsnitt VI kapitel V i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004, metoderna har validerats och detta kapitel har ändrats i enlighet med detta.

1.

får inte överskrida 0,1 % (=100 mg/100 g eller 1 000 ppm) av färskvaran,

2.

skall bestämmas genom en standardiserad internationell metod.

1.

Varje medlemsstat skall se till att kommissionen får en länkadress till en enda nationell webbplats med en huvudförteckning över godkända livsmedelsanläggningar för sådana produkter av animaliskt ursprung som definieras i punkt 8.1 i bilaga I till förordning (EG) nr 853/2004.

2.

Huvudförteckningen enligt punkt 1 skall bestå av ett blad och skall sammanställas på ett eller flera av gemenskapens officiella språk.

1.

Webbplatsen med huvudförteckningen skall utformas av den behöriga myndigheten eller, i förekommande fall, av någon av de behöriga myndigheter som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 882/2004.

2.

Huvudförteckningen skall innehålla länkar till

1)

Avsnitt I del B i bilaga II skall ändras på följande sätt:

2)

Bilaga III skall ändras på följande sätt:

1)

I bilaga I skall punkt 3 i avsnitt I kapitel III ändras på följande sätt:

2)

I bilaga II skall punkterna 4 och 5 i kapitel II del A ersättas med följande:

3)

I bilaga III skall punkt 1 i kapitel II del G ersättas med följande: