32003R1784

Rådets förordning (EG) nr 1784/2003

av den 29 september 2003

om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 36 och artikel 37.2 tredje stycket i detta,

med beaktande av kommissionens förslag

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3), och

av följande skäl:

(1) Parallellt med den gemensamma marknadens funktion och utveckling bör en gemensam jordbrukspolitik utformas för jordbruksprodukter, en politik som särskilt bör omfatta en gemensam organisation av marknaderna för jordbruksprodukter, som kan ta olika former beroende på produkten.

(2) Den gemensamma jordbrukspolitiken strävar efter målen i fördraget. För att stabilisera marknaderna och säkerställa en skälig levnadsstandard för jordbrukarna i spannmålssektorn är det nödvändigt att vidta åtgärder inom ramen för den inre marknaden, särskilt ett stödsystem och ett gemensamt system för import och export.

(3) Rådets förordning (EG) nr 1766/92 av 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål(4) har genomgått omfattande förändringar vid ett flertal tillfällen. På grund av ytterligare ändringar bör den för klarhetens skull upphöra att gälla och ersättas.

(4) I förordning (EEG) nr 1766/92 föreskrivs det, mot bakgrund av marknadsutvecklingen, att en slutlig minskning av interventionspriset för spannmål skall tillämpas från och med regleringsåret 2002/03. Det är viktigt att priserna på den inre marknaden blir mindre beroende av de garanterade priserna. Den månatliga höjningen bör därför halveras så att flödet på marknaden förbättras.

(5) Införandet av ett enda interventionspris för spannmål har lett till att stora interventionslager med råg har uppstått på grund av bristen på avsättningsmöjligheter på inre och yttre marknader. Råg bör därför uteslutas från interventionssystemet.

(6) Interventionsorganen bör under särskilda omständigheter kunna vidta de interventionsåtgärder som situationen kräver. Interventionssystemen måste vara enhetliga, varför dessa särskilda omständigheter bör bedömas och lämpliga åtgärder fastställas på gemenskapsnivå.

(7) Med hänsyn till den särskilda marknadssituationen för spannmåls- och potatisstärkelse kan det visa sig vara nödvändigt att föreskriva produktionsbidrag av sådant slag att de basprodukter som denna industri använder kan göras tillgängliga till ett lägre pris än det som följer av tillämpningen av gemenskapspriser.

(8) Förverkligandet av en inre marknad för spannmål inom gemenskapen förutsätter att ett enhetligt system upprättas för handeln vid gemenskapens yttre gränser. Detta handelssystem, som kompletterar interventionssystemet och innefattar importtullar och exportbidrag, fungerar på ett sätt som bör stabilisera gemenskapsmarknaden. Handelssystemet bör bygga på de åtaganden som godtagits inom Uruguayrundan för multilaterala handelsförhandlingar. Exportbidragssystemet skall tillämpas för bearbetade produkter med spannmål så att de kan säljas på världsmarknaden.

(9) För att spannmålshandeln med tredjeland skall kunna kontrolleras bör det föreskrivas att import- och exportlicenser utfärdas samtidigt som en säkerhet ställs som garanterar att de transaktioner licensansökningarna avser verkligen genomförs.

(10) Tullarna för jordbruksprodukter enligt Världshandelsorganisationens (WTO) avtal fastställs till största delen i Gemensamma tulltaxan. För viss spannmål behövs undantag på grund av att ytterligare aspekter har tillkommit.

(11) För att förebygga eller motverka negativa effekter på gemenskapsmarknaden som skulle kunna bli följden av att vissa jordbruksprodukter importeras, bör en tilläggsimporttull betalas för import av en eller flera sådana produkter, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.

(12) Kommissionen bör, på vissa villkor, ges befogenhet att öppna och förvalta tullkvoter som är resultatet av internationella avtal som ingåtts i enlighet med fördraget eller andra av rådets rättsakter.

(13) Möjlighet att vid export till tredjeland bevilja ett bidrag motsvarande skillnaden mellan priserna inom gemenskapen och på världsmarknaden, inom de gränser som föreskrivs i WTO-avtalet om jordbruk(5) skulle utgöra ett skydd för gemenskapens deltagande i den internationella spannmålshandeln. Dessa bidrag bör begränsas med avseende på kvantiteter och värde.

(14) Efterlevnaden av begränsningarna med avseende på värde kan säkras när exportbidragen fastställs genom att utbetalningarna övervakas enligt de regler som gäller för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket. Kontrollen kan förenklas genom att exportbidragen obligatoriskt fastställs på förhand, medan det för differentierade bidrag finns möjlighet att ändra den bestämmelseort som fastställts på förhand inom ett geografiskt område där en enda exportbidragsnivå gäller. Om bestämmelseorten ändras bör det exportbidrag som gäller den faktiska bestämmelseorten utbetalas, dock med tillämpning av det maximala belopp som gäller för den ursprungliga bestämmelseorten.

(15) Ett tillförlitligt och effektivt övervakningssystem bör införas för kontroll av att kvantitetsbegränsningarna efterlevs. I detta syfte bör beviljandet av exportbidrag kopplas till en exportlicens. Exportbidrag bör beviljas inom de gällande begränsningarna beroende på de särskilda omständigheter som gäller för varje berörd produkt. Undantag från denna regel bör tillåtas endast för sådana bearbetade produkter som inte omfattas av bilaga I till fördraget och för vilka volymbegränsningarna inte är tillämpliga samt för verksamhet i form av livsmedelsstöd, eftersom sådan verksamhet är undantagen från alla begränsningar. För produkter vilkas export med exportbidrag troligen inte kommer att överstiga volymbegränsningarna bör det finnas möjlighet att avvika från de regler som endast avser förvaltningen.

(16) För att systemet skall fungera tillfredsställande bör det finnas möjlighet att reglera användningen av systemen för aktiv och passiv förädling eller, om marknadsläget så kräver, förbjuda dem.

(17) Systemet med tullar gör alla andra skyddsåtgärder vid gemenskapens yttre gränser överflödiga. Den mekanism som utgörs av den inre marknaden och tullarna kan i undantagsfall visa sig vara otillräcklig. För att i sådana fall kunna skydda gemenskapsmarknaden mot de störningar som kan uppkomma som ett resultat av att de tidigare importhindren avskaffats bör gemenskapen därför ha möjlighet att utan dröjsmål vidta alla nödvändiga åtgärder. Dessa åtgärder bör vara förenliga med de åtaganden som följer av WTO-avtalen.

(18) Med hänsyn till den inverkan som världsmarknadspriset har på det inhemska priset bör det finnas bestämmelser om lämpliga åtgärder som kan vidtas för att stabilisera den inre marknaden.

(19) En väl fungerande inre marknad på grundval av gemensamma priser skulle äventyras om nationella stöd beviljades. Därför bör fördragets bestämmelser om statligt stöd gälla för produkter som omfattas av den här gemensamma organisationen av marknaden.

(20) Eftersom den gemensamma marknaden för spannmål fortgående förändras bör medlemsstaterna och kommissionen utbyta information som har betydelse för utvecklingen.

(21) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(6).

(22) Med tanke på att praktiska och specifika problem måste lösas bör kommissionen ha befogenhet att vidta nödvändiga åtgärder i akuta fall.

(23) De utgifter som medlemsstaterna ådrar sig, genom de åtaganden som följer av denna förordning, bör finansieras av gemenskapen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken(7).

(24) Den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål bör samtidigt, och på ett lämpligt sätt, innebära att målen i artiklarna 33 och 131 i fördraget beaktas.

(25) Övergången från systemet i förordning (EEG) nr 1766/92 till det i denna förordning kan orsaka problem som inte tas upp i denna förordning. För att kunna hantera sådana svårigheter bör kommissionen få möjlighet att vidta övergångsåtgärder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål skall utgöras av ett system för den inre marknaden och för handel med tredjeland och omfatta följande produkter:

>Plats för tabell>

Artikel 2

Regleringsåret för de produkter som anges i artikel 1 skall börja löpa den 1 juli och sluta den 30 juni följande år.

Artikel 3

Denna förordning skall tillämpas utan att det påverkar bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av stödsystem för producenter av vissa grödor(8).

KAPITEL II

DEN INRE MARKNADEN

Artikel 4

1. Ett interventionspris för spannmål som är föremål för intervention skall fastställas till 101,31 euro/ton.

Det interventionspris som gäller för majs och sorghum i maj skall fortsätta att gälla i juli, augusti och september samma år.

2. Interventionspriset skall avse grossistledet för varor som levereras till lagret, före lossning. Det skall gälla för alla interventionsorter i gemenskapen som är avsedda för de olika spannmålen.

3. Interventionspriset skall höjas varje månad i enlighet med tabellen i bilaga II.

4. Med hänsyn till utvecklingen av produktionen och marknaden får de priser som fastställs i denna förordning ändras i enlighet med förfarandet i artikel 37.2 i fördraget.

Artikel 5

1. De interventionsorgan som utses av medlemsstaterna skall köpa in vanligt vete, durumvete, korn, majs och sorghum som erbjuds dem och har skördats i gemenskapen, förutsatt att erbjudandena uppfyller de fastställda villkoren, särskilt när det gäller kvalitet och kvantitet.

2. Inköp får endast ske under följande interventionsperioder:

a) 1 augusti-30 april för Grekland, Spanien, Italien och Portugal.

b) 1 december-30 juni för Sverige.

c) 1 november-31 maj för övriga medlemsstater.

Om interventionsperioden i Sverige leder till att de produkter som förtecknas i punkt 1 skickas från andra medlemsstater till intervention i Sverige skall närmare bestämmelser antas för att åtgärda situationen i enlighet med förfarandet i artikel 25.2.

3. Inköp skall göras på grundval av interventionspriset, om så krävs efter en prisökning eller -minskning av kvalitetsskäl.

Artikel 6

Tillämpningsföreskrifter för artiklarna 4 och 5 skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2 särskilt när det gäller följande:

a) Fastställande av interventionsorterna.

b) Minimivillkor, särskilt när det gäller vilken kvalitet och kvantitet som krävs för varje spannmålsslag för att den skall kunna omfattas av intervention.

c) De skalor för prisökning och -minskning som tillämpas för intervention.

d) Förfarandena vid och villkoren för interventionsorganens övertagande.

e) Förfarandena vid och villkoren för interventionsorganens avsättning.

Artikel 7

1. Om marknadssituationen så kräver får beslut fattas om särskilda interventionsåtgärder.

Sådana interventionsåtgärder får särskilt vidtas om marknadspriserna i en eller flera regioner i gemenskapen faller eller sannolikt kommer att falla i jämförelse med interventionspriset.

2. Beslut om de särskilda interventionsåtgärdernas särdrag och tillämpning samt villkor och förfaranden för försäljning eller för annan avsättning av produkter inom ramen för dessa åtgärder skall fattas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2.

Artikel 8

1. Ett produktionsbidrag kan beviljas för stärkelse som erhållits av majs, vete eller potatis och för vissa derivat som används vid tillverkningen av vissa varor.

I avsaknad av betydande inhemsk produktion av andra spannmål för tillverkning av stärkelse kan ett produktionsbidrag beviljas för stärkelse som erhålls i Finland och Sverige av korn och havre så länge det inte leder till en ökning av produktionsnivån på stärkelse av de två ovannämnda spannmålen:

a) 50000 ton i Finland.

b) 10000 ton i Sverige.

En förteckning över de varor som anges i första stycket skall upprättas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2.

2. Det bidrag som avses i punkt 1 skall fastställas periodvis.

3. De närmare bestämmelserna för tillämpningen av denna artikel skall antas, och beloppet för bidraget skall fastställas, i enlighet med förfarandet i artikel 25.2.

KAPITEL III

HANDEL MED TREDJELAND

Artikel 9

1. Vid import till och export från gemenskapen av någon av de produkter som avses i artikel 1 skall en importlicens respektive en exportlicens läggas fram. Ett undantag kan dock föreskrivas för produkter som inte har någon väsentlig påverkan på spannmålsmarknadens försörjningssituation.

Licenser skall utfärdas av medlemsstaterna till varje sökande, oavsett dennes etableringsort i gemenskapen och utan att detta påverkar åtgärder som vidtas för att tillämpa artiklarna 12-17.

Import- och exportlicenser skall gälla inom hela gemenskapen. Licenserna skall utfärdas mot att en säkerhet ställs som garanti för att produkterna importeras eller exporteras under licensens giltighetstid. Utom i händelse av force majeure skall säkerheten vara helt eller delvis förverkad om import eller export inte genomförs eller endast genomförs delvis under licensens giltighetstid.

2. Giltighetstiden för licenserna och andra tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2.

Avsnitt 1

Importbestämmelser

Artikel 10

1. Om inte annat föreskrivs i denna förordning, skall importtullsatserna i Gemensamma tulltaxan tillämpas på de produkter som anges i artikel 1.

2. Utan hinder av bestämmelsen i punkt 1 skall importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002, ex 1005, utom hybrider för utsäde, samt ex 1007, utom hybrider för utsäde, motsvara det interventionspris som gäller för sådana produkter vid import och ökas med 55 % minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Tullen får dock inte överstiga tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

3. För beräkning av den importtull som avses i punkt 2 skall representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för de produkter som avses där.

4. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2.

Dessa tillämpningsföreskrifter skall särskilt avse

a) minimikraven för vanligt vete av hög kvalitet,

b) de prisnoteringar som skall beaktas,

c) möjligheten, om möjligt i specifika fall, att meddela aktörerna gällande tullar innan de berörda sändningarna anländer.

Artikel 11

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10.2 skall, för att förhindra eller motverka de negativa effekter på gemenskapsmarknaden som kan bli följden av import av vissa produkter enligt artikel 1, en tilläggstull tas ut vid import av en eller flera sådana produkter till den tullsats som fastställs i artikel 10, om de villkor uppfylls som kommissionen fastställer i enlighet med punkt 4 i den här artikeln, dock inte om det är osannolikt att importen kommer att störa gemenskapsmarknaden, eller om effekterna skulle bli oproportionerliga i förhållande till det avsedda syftet.

2. En tilläggsimporttull får tas ut, om import sker till ett pris som understiger det som gemenskapen anmält till Världshandelsorganisationen ("utlösande pris").

Under ett år då de negativa effekter som avses i punkt 1 uppstår eller sannolikt kommer att uppstå får även en tilläggsimporttull tas ut, om importvolymen överskrider marknadstillträdesnivån, definierad som andelen i procent av de föregående tre årens motsvarande inhemska konsumtion ("utlösande volym").

3. De importpriser som skall beaktas vid uttag av en tilläggsimporttull enligt punkt 2 första stycket skall bestämmas på grundval av cif-importpriserna för det aktuella partiet.

Cif-importpriserna skall för detta ändamål kontrolleras mot de representativa priserna för produkten på världsmarknaden eller på gemenskapens importmarknad för den produkten.

4. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2. I sådana tillämpningsföreskrifter skall särskilt anges de produkter för vilka tilläggsimporttullar får tas ut.

Artikel 12

1. Kommissionen skall i enlighet med de föreskrifter som antagits enligt förfarandet i artikel 25.2 öppna och förvalta de tullkvoter för import av produkter som anges i artikel 1 som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget eller av någon annan av rådets rättsakter.

2. Tullkvoter skall förvaltas med en av följande metoder eller en kombination av dessa metoder:

a) En metod som är grundad på i vilken ordningsföljd ansökningarna inkommer (metoden "först till kvarn").

b) En metod enligt vilken kvoter fördelas i proportion till de begärda kvantiteterna enligt inkomna ansökningar (metoden "samtidig behandling").

c) En metod grundad på traditionella handelsflöden (metoden traditionella/nya mönster).

Beslut får fattas om andra lämpliga metoder. De får inte medföra omotiverad diskriminering mellan de berörda aktörerna.

3. I förekommande fall skall de antagna förvaltningsmetoderna lägga vederbörlig vikt vid försörjningsbehoven på gemenskapsmarknaden och behovet av att säkra nämnda marknads jämvikt.

4. De föreskrifter som avses i punkt 1 skall innehålla bestämmelser om öppnandet av årliga tullkvoter, vilka vid behov fördelas på lämpligt sätt över året, om den förvaltningsmetod som skall användas, och i förekommande fall innehålla bestämmelser

a) som garanterar produktens art, härkomst och ursprung,

b) om erkännande av de dokument som används för att kontrollera de garantier som avses i punkt a, och

c) om villkoren för utfärdande av importlicenser samt licensernas giltighetstid.

När det gäller tullkvoter för import till Spanien av 2000000 ton majs och 300000 ton sorghum samt tullkvoter för import till Portugal av 500000 ton majs skall de närmare bestämmelserna omfatta regler för att genomföra tullkvotimporten och, där så är lämpligt, offentlig lagring av de kvantiteter som de berörda medlemsstaternas interventionsorgan importerat och deras avsättning på dessa medlemsstaters marknader.

Avsnitt 2

Exportbestämmelser

Artikel 13

1. I den mån som krävs för att det skall vara möjligt att exportera nedan angivna produkter på grundval av prisnoteringar för dessa produkter på världsmarknaden och inom de gränser som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget, får skillnaden mellan dessa prisnoteringar och priserna inom gemenskapen utjämnas genom exportbidrag:

a) Produkter i artikel 1 som skall exporteras utan att bearbetas ytterligare.

b) Produkter i artikel 1 som exporteras i form av varorna i bilaga III.

För produkter som anges i led b får exportbidraget inte vara högre än det som tillämpas för produkterna när de exporteras i obearbetad form.

2. Den metod som antas för fördelning av kvantiteter som berättigar till exportbidrag skall vara den metod

a) som är bäst lämpad med hänsyn till produktens art och situationen på den aktuella marknaden och som gör det möjligt att utnyttja de disponibla resurserna på effektivaste sätt, med beaktande av gemenskapsexportens effektivitet och struktur, utan att detta medför diskriminerande behandling mellan små och stora aktörer,

b) ur administrativ synpunkt är minst besvärlig för aktörerna med hänsyn till förvaltningskraven,

c) förhindrar diskriminering mellan de berörda aktörerna.

3. Exportbidragen skall vara desamma för hela gemenskapen. Om det är nödvändigt på grund av situationen på världsmarknaden eller de särskilda behoven på vissa marknader får exportbidragen variera mellan olika bestämmelseorter. Bidragen skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2. Exportbidrag får fastställas

a) med regelbundna intervall, och

b) genom anbudsinfordran för de produkter för vilka detta förfarande tidigare har föreskrivits.

Vid behov får kommissionen under den mellanliggande perioden, antingen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, ändra de exportbidrag som fastställs med regelbundna intervall.

Artikel 14

1. För produkter i artikel 1 som exporteras i obearbetad form skall exportbidrag beviljas endast på begäran och mot uppvisande av exportlicensen för produkterna.

2. För produkter i artikel 1 skall exportbidraget vara det bidrag som gäller den dag då licensansökan inkommer och, när det gäller differentierade bidrag, det bidrag som gäller samma dag

a) för den destination som anges i licensen

eller, i förekommande fall,

b) för den verkliga destinationen om den inte är samma destination som den som anges i licensen. I så fall skall gällande belopp inte överstiga det belopp som gäller för den destination som anges i licensen.

Lämpliga åtgärder får vidtas för att förhindra missbruk av den flexibilitet som medges enligt denna punkt.

3. Enligt förfarandet i artikel 16 i förordning (EG) nr 3448/93 av den 6 december 1993 om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter(9) får tillämpningsområdet för punkterna 1 och 2 i den här artikeln utvidgas till att omfatta de produkter som anges i artikel 1 och som exporteras i form av de varor som förtecknas i bilaga III. Närmare tillämpningsföreskrifter skall antas i enlighet med det förfarandet.

4. När det gäller produkter enligt artikel 1 för vilka exportbidrag utbetalas inom ramen för livsmedelsbistånd får det göras undantag från punkterna 1 och 2 i den här artikeln i enlighet med förfarandet i artikel 24.2.

Artikel 15

1. Om inte annat har föreskrivits i enlighet med förfarandet i artikel 25.2 skall bidraget för de produkter som anges i punkterna a och b i artikel 1 i enlighet med artikel 14.2 anpassas till nivån för de månatliga höjningar som gäller för interventionspriset och, i tillämpliga fall, ändringar av det priset.

2. Ett anpassat belopp för exportbidragen får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2. Vid behov får dock kommissionen ändra de anpassade beloppen.

3. Punkterna 1 och 2 i den här artikeln får tillämpas helt eller delvis för de produkter som anges i punkterna c och d i artikel 1 och exporteras i form av varor enligt bilaga III. I sådana fall skall den anpassning som avses i punkt 1 i den här artikeln korrigeras genom att på den månatliga höjningen tillämpa en koefficient som uttrycker förhållandet mellan kvantiteten basprodukt och den kvantitet basprodukt som den bearbetade exporterade produkten innehåller eller som har använts i de exporterade varorna.

4. Under regleringsårets första tre månader skall det bidrag som tillämpas på export av malt som fanns i lager vid det föregående regleringsårets slut eller som framställts av korn som vid den tidpunkten fanns i lager vara det som skulle ha gällt för exportcertifikatet i fråga för export under det föregående regleringsårets sista månad.

Artikel 16

Om det är nödvändigt att ta hänsyn till särdrag i produktionen av vissa spritdrycker som framställs av spannmål får kriterierna för exportbidrag enligt artikel 13.1 och förfarandet för kontroll anpassas till den särskilda situationen.

Artikel 17

Efterlevandet av de volymgränser som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget skall kontrolleras med hjälp av de exportlicenser som utfärdas för referensperioderna i avtalet för de aktuella produkterna. När det gäller åtaganden enligt avtal ingångna inom ramen för WTO:s jordbruksavtal skall licensernas giltighetstid inte påverkas av att en referensperiod löper ut.

Artikel 18

Tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt, inbegripet bestämmelser om omfördelning av exporterbara kvantiteter som inte fördelats eller utnyttjats, särskilt de som gäller den anpassning som avses i artikel 16, skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2.

Bilaga III skall ändras i enlighet med samma förfarande.

Avsnitt 3

Gemensamma bestämmelser

Artikel 19

1. I den mån som krävs för att den gemensamma organisationen av marknaderna för spannmål skall fungera korrekt får rådet, i enlighet med det röstningsförfarande som fastställs i artikel 37.2 i fördraget, på kommissionens förslag, helt eller delvis förbjuda tillämpningen av bestämmelser om aktiv eller passiv förädling

a) för produkter i artikel 1 som är avsedda att användas vid framställning av produkterna i leden c och d i den artikeln och

b) i särskilda fall, för produkter i artikel 1 som är avsedda att användas vid framställning av varorna i bilaga III.

2. Om den situation som avses i punkt 1 uppstår utomordentligt akut och gemenskapsmarknaden störs eller sannolikt kommer att störas genom aktiv eller passiv förädling, skall kommissionen genom undantag från den punkten besluta om de nödvändiga åtgärderna, antingen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, i enlighet med förfarandet i artikel 25.2. Rådet och medlemsstaterna skall underrättas om sådana åtgärder, vilka skall träda i kraft med omedelbar verkan och gälla i högst sex månader. Om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat, skall den fatta beslut därom inom en vecka från det att begäran mottagits.

3. En medlemsstat får inom en vecka från och med underrättelsen hänskjuta kommissionens beslut om sådana åtgärder till rådet. Rådet får med kvalificerad majoritet bekräfta, ändra eller upphäva kommissionens beslut.

Om rådet inte har agerat inom tre månader skall kommissionens beslut anses vara upphävt.

Artikel 20

1. De allmänna reglerna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen och de särskilda reglerna för tillämpning av denna gäller för klassificeringen av de produkter som omfattas av denna förordning. Den tullnomenklatur som följer av tillämpningen av denna förordning skall införlivas i Gemensamma tulltaxan.

2. Om inte annat föreskrivs i denna förordning eller enligt bestämmelser som antas i enlighet härmed, skall följande vara förbjudet i handeln med tredjeland:

a) Uttag av en avgift som har samma verkan som tull.

b) Tillämpning av någon form av kvantitativa begränsningar eller åtgärder med motsvarande verkan.

Artikel 21

1. När prisnoteringarna eller priserna på världsmarknaden för en eller flera produkter i artikel 1 når en nivå som stör eller hotar att störa tillgången på gemenskapsmarknaden och där läget sannolikt kommer att bestå och försämras, får lämpliga åtgärder vidtas som en skyddsåtgärd i yttersta nödfall.

2. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2.

Artikel 22

1. Om gemenskapsmarknaden för en eller flera av de produkter som anges i artikel 1 på grund av import eller export påverkas eller hotas av allvarliga störningar som sannolikt kommer att äventyra uppnåendet av de mål som anges i artikel 33 i fördraget, får lämpliga åtgärder vidtas i samband med handeln med länder som inte är medlemmar i WTO, till dess att sådan störning eller hot om störning har upphört.

2. Om situationen enligt punkt 1 uppstår skall kommissionen, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, besluta om nödvändiga åtgärder. Medlemsstaterna skall underrättas om sådana åtgärder, vilka skall träda i kraft omedelbart. Om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat, skall den fatta beslut därom inom tre arbetsdagar från det att begäran tagits emot.

3. En medlemsstat får inom tre arbetsdagar från och med underrättelsen hänskjuta kommissionens beslut om sådana åtgärder till rådet. Rådet skall sammanträffa utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva beslutet ifråga inom en månad efter den dag då det hänskjutits till rådet.

4. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas med beaktande av de skyldigheter som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300.2 i fördraget.

KAPITEL IV

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 23

Om inte annat följer av denna förordning skall artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget tillämpas på produktion av och handel med de produkter som förtecknas i artikel 1 i denna förordning.

Artikel 24

Medlemsstaterna och kommissionen skall meddela varandra de uppgifter som behövs för att tillämpa denna förordning och för att uppfylla internationella krav om spannmål.

För fastställande av vilka uppgifter som krävs och hur de skall överföras och spridas skall bestämmelser antas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2.

Artikel 25

1. Kommissionen skall biträdas av Förvaltningskommittén för spannmål (nedan kallad "kommittén").

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 26

Kommittén får behandla alla andra frågor som tas upp av ordföranden, antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat.

Artikel 27

De nödvändiga och motiverade åtgärder som behövs för att i brådskande fall lösa praktiska och specifika problem skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2.

Sådana åtgärder kan avvika från vissa delar av denna förordning, men endast i den utsträckning och under den period som det är absolut nödvändigt.

Artikel 28

Förordning (EG) nr 1258/1999 och genomförandebestämmelser för denna skall tillämpas på de utgifter som medlemsstaterna ådragit sig i samband med att de uppfyllt sina förpliktelser enligt den här förordningen.

Artikel 29

Vid tillämpningen av denna förordning skall hänsyn samtidigt och på lämpligt sätt tas till de mål som anges i artiklarna 33 och 131 i fördraget.

KAPITEL V

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 30

1. Förordning (EEG) nr 1766/92 skall upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen skall anses som hänvisningar till den här förordningen och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV.

2. Övergångsbestämmelser får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2.

Artikel 31

Den här förordningen träder i kraft den sjunde dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med regleringsåret 2004/05.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 29 september 2003.

På rådets vägnar

G. Alemanno

Ordförande

(1) Yttrandet avgivet den 5 juni 2003 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) EUT C 208, 3.9.2003, s. 39.

(3) Yttrandet avgivet den 2 juli 2003 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(4) EGT L 181, 1.7.1992, s. 21. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1104/2003 (EUT L 158, 27.6.2003, s. 1).

(5) EGT L 336, 23.12.1994, s. 22.

(6) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(7) EGT L 160, 26.6.1999, s. 103.

(8) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

(9) EGT L 318, 20.12.1993, s. 18. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2580/2000 (EGT L 298, 25.11.2000, s. 5).

BILAGA I

Produkter som avses i artikel 1 d

>Plats för tabell>

BILAGA II

Månatliga ökningar av interventionspriset enligt artikel 4.3

>Plats för tabell>

BILAGA III

Produkter som avses i artikel 13.1 b och artikel 19.1 b

>Plats för tabell>

BILAGA IV

Jämförelsetabell

>Plats för tabell>