32001R0448

Kommissionens förordning (EG) nr 448/2001

av den 2 mars 2001

om genomförandebestämmelser till rådets förordning (EG) nr 1260/1999 beträffande förfarandet för finansiella korrigeringar av stöd som beviljas inom ramen för strukturfonderna

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna(1), särskilt artikel 53.2 i denna,

efter samråd med kommittén enligt artikel 147 i fördraget,

efter samråd med Kommittén för jordbrukets struktur och landsbygdens utveckling,

efter samråd med Kommittén för fiskets och vattenbrukets struktur, och

av följande skäl:

(1) Enligt artikel 39.1 i förordning (EG) nr 1260/1999 skall medlemsstaterna genomföra finansiella korrigeringar i samband med enskilda eller systematiska oegentligheter genom att helt eller delvis dra in bidraget från gemenskapen.

(2) För att säkerställa att denna bestämmelse tillämpas på samma sätt i hela gemenskapen bör det fastställas bestämmelser om hur sådana korrigeringar skall beräknas och om rapportering till kommissionen.

(3) Det bör fastställas bestämmelser om storleken av de finansiella korrigeringar som kommissionen får göra enligt artikel 39.3 i förordning (EG) nr 1260/1999 om en medlemsstat inte uppfyller de förpliktelser som åligger den enligt artikel 39.1 eller artikel 38.

(4) Det bör fastställas närmare bestämmelser för förfarandet enligt artikel 39.2 i förordning (EG) nr 1260/1999 och samma förfarande bör tillämpas i de fall som avses i artikel 38.5 i förordningen.

(5) Kommissionens förordning (EEG) nr 1865/90 av den 2 juli 1990 om den dröjsmålsränta som skall betalas vid försenad återbetalning av stöd från strukturfonderna(2) bör ersättas. Bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1865/90 bör emellertid fortsätta att tillämpas på stöd som beviljats för programperioden 1994-1999 enligt rådets förordning (EEG) nr 2052/88(3), senast ändrad genom förordning (EG) nr 3193/94(4).

(6) Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av bestämmelserna om återkrav av statligt stöd enligt artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget(5).

(7) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Kommittén för utveckling och omställning av regioner.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Tillämpningsområde

Artikel 1

I denna förordning fastställs genomförandebestämmelser till förordning (EG) nr 1260/1999 beträffande förfarandet för att göra finansiella korrigeringar av stöd som beviljas inom ramen för strukturfonderna som förvaltas av medlemsstaterna.

KAPITEL II

Finansiella korrigeringar som görs av medlemsstaterna

Artikel 2

1. Vid systematiska oegentligheter skall undersökningen enligt artikel 39.1 i förordning (EG) nr 1260/1999 omfatta samtliga transaktioner som kan vara berörda.

2. När gemenskapens bidrag helt eller delvis dras in, skall medlemsstaterna ta hänsyn till oegentligheternas art och omfattning samt till den ekonomiska förlusten för fonderna.

3. Medlemsstaterna skall som en bilaga till den sista kvartalsrapport för varje år som lämnas i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1681/94(6) till kommissionen översända en förteckning över de indragningsförfaranden som påbörjats under det gångna året, tillsammans med uppgifter om de åtgärder som redan har vidtagits eller som behöver vidtas för att vid behov anpassa förvaltnings- och kontrollsystemen.

Artikel 3

1. Om belopp skall återkrävas efter ett beslut om indragning enligt artikel 39.1 i förordning (EG) nr 1260/1999, skall den behöriga avdelningen eller det behöriga organet inleda återkravsförfaranden och informera de utbetalande myndigheterna och förvaltningsmyndigheterna om detta. Återkrav skall rapporteras och redovisas i enlighet med bestämmelserna i artikel 8 i kommissionens förordning (EG) nr 438/2001(7).

2. Bidrag från fonderna som dras in i enlighet med punkt 1 får inte återanvändas för den insats/de insatser eller det projekt/de projekt som var föremål för korrigeringen, eller om det är fråga om en finansiell korrigering till följd av systematiska oegentligheter, för insatser eller projekt där den systematiska oegentligheten förekom. Medlemsstaterna skall i den rapport som avses i artikel 2.3 underrätta kommissionen om hur de har beslutat eller hur de avser att återanvända de medel som dragits in och, vid behov, om eventuella ändringar i finansieringsplanen för stödet.

KAPITEL III

Finansiella korrigeringar som görs av kommissionen

Artikel 4

1. Storleken av de finansiella korrigeringar som görs av kommissionen enligt artikel 39.3 i förordning (EG) nr 1260/1999 för enskilda eller systematiska oegentligheter skall om det är möjligt och praktiskt fastställas på grundval av enskilda ärenden och motsvara de utgifter som felaktigt belastat fonderna, med beaktande av proportionalitetsprincipen.

2. Om det inte är möjligt eller praktiskt att exakt bestämma det belopp som omfattas av en oegentlighet eller om det skulle vara oproportionerligt att helt dra in de berörda utgifterna och kommissionen därför grundar sina finansiella korrigeringar på en extrapolering eller ett schablonbelopp, skall den gå tillväga på följande sätt:

a) Om det är fråga om en finansiell korrigering som grundar sig på en extrapolering, skall den använda ett representativt urval av transaktioner med samma egenskaper.

b) Om det är fråga om en finansiell korrigering som grundar sig på ett schablonbelopp, skall den bedöma överträdelsens betydelse och omfattningen och de finansiella effekterna av den konstaterade oegentligheten.

3. Om kommissionen grundar sin ståndpunkt på uppgifter från externa revisorer, skall den dra sina egna slutsatser beträffande de ekonomiska följderna efter att ha bedömt de åtgärder som den berörda medlemsstaten vidtagit enligt artikel 39.1 i förordning (EG) nr 1260/1999, de rapporter som lämnats enligt förordning (EG) nr 1681/94, samt eventuella svar från medlemsstaterna.

Artikel 5

1. Den tidsfrist inom vilken den berörda medlemsstaten enligt artikel 39.2 första stycket i förordning (EG) nr 1260/1999 får lämna sina synpunkter och i tillämpliga fall göra eventuella korrigeringar skall vara två månader, utom i vederbörligen motiverade fall då kommissionen kan samtycka till en längre frist.

2. Om kommissionen föreslår en finansiell korrigering som fastställts genom extrapolering eller schablonmässigt, skall medlemsstaten ges möjlighet att genom en undersökning av de berörda akterna, visa att oegentlighetens faktiska omfattning var mindre än enligt kommissionens bedömning. Efter överenskommelse med kommissionen får medlemsstaten begränsa omfattningen av undersökningen till en lämplig andel eller ett lämpligt urval av de berörda akterna. Utom i vederbörligen motiverade fall får tidsfristen för denna undersökning inte överskrida en ytterligare period av två månader efter den tvåmånadersperiod som anges i punkt 1. Resultaten av en sådan undersökning skall granskas på det sätt som anges i artikel 39.2 andra stycket i förordning (EG) nr 1260/1999. Kommissionen skall ta hänsyn till det bevismaterial som medlemsstaterna tillhandahåller inom tidsfristerna.

3. När medlemsstaten invänder mot kommissionens anmärkningar och en överläggning äger rum enligt artikel 39.2 andra stycket i förordning (EG) nr 1260/1999, skall den tremånadersfrist inom vilken kommissionen kan fatta ett beslut enligt artikel 39.3 i den förordningen börja löpa från och med dagen för överläggningen.

Artikel 6

Om kommissionen tillfälligt har hållit inne en betalning enligt artikel 38.5 i förordning (EG) nr 1260/1999, skall kommissionen och den berörda medlemsstaten försöka nå en överenskommelse inom den period av fem månader som anges i artikel 38.5 i enlighet med det förfarande och de tidsfrister som anges i artikel 5.1 och 5.2. Om någon uppgörelse inte nås, skall artikel 5.3 tillämpas.

Artikel 7

1. Varje återbetalning som skall göras till kommissionen i enlighet med artikel 39.4 i förordning (EG) nr 1260/1999 skall göras före den förfallodag som anges i det betalningskrav som utfärdats i enlighet med artikel 28 i Budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget. Denna förfallodag skall vara den sista dagen i den andra månaden som följer efter det att betalningskravet utfärdades.

2. Varje försening av en återbetalning skall leda till att dröjsmålsränta tas ut från och med den förfallodag som anges i punkt 1 till och med den dag då betalning sker. Räntesatsen skall vara en och en halv procentenhet högre än den ränta som Europeiska centralbanken tillämpar för sina huvudsakliga återfinansieringstransaktioner den första arbetsdagen i den månad då förfallodagen inträffar.

3. En finansiell korrigering enligt artikel 39.3 i förordning (EG) nr 1260/1999 skall inte påverka medlemsstatens skyldighet att återkräva medel enligt artikel 38.1 h i förordning (EG) nr 1260/1999 och artikel 3.1 i denna förordning eller att återkräva statligt stöd enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 659/1999.

KAPITEL IV

Slutbestämmelser

Artikel 8

Förordning (EEG) nr 1865/90 skall upphöra att gälla.

Dess bestämmelser skall dock fortsätta att tillämpas på stöd som beviljats för programperioden 1994-1999 enligt förordning (EEG) nr 2052/88.

Artikel 9

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 mars 2001.

På kommissionens vägnar

Michel Barnier

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 161, 26.6.1999, s. 1.

(2) EGT L 170, 3.7.1990, s. 35.

(3) EGT L 185, 15.7.1988, s. 9.

(4) EGT L 337, 24.12.1994, s. 11.

(5) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(6) EGT L 178, 12.7.1994, s. 43.

(7) EGT L 63, 3.3.2001, s. 21.