31992R3911

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3911/92 av den 9 december 1992 om export av kulturföremål

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

Med hänsyn till fullbordandet av den inre marknaden behövs regler för handeln med tredje land för att skydda kulturföremål.

Med hänsyn till slutsatserna vid rådsmötet den 19 november 1990 tycks det nödvändigt att vidta åtgärder särskilt för att säkerställa att export av kulturföremål underkastas enhetlig kontroll vid gemenskapens yttre gränser.

Ett sådant system skulle kräva att ett tillstånd utfärdat av den behöriga medlemsstaten uppvisas före export av kulturföremål som omfattas av denna förordning. Detta gör det nödvändigt med en klar definition av tillämpningsområdet för sådana åtgärder och hur dessa skall genomföras. Tillämpningen av systemet bör vara så enkel och effektiv som möjligt. En kommitté bör inrättas för att biträda kommissionen vid utövandet av de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning.

Med hänsyn till den betydande erfarenhet som medlemsstaternas myndigheter har genom tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 1468/81 av den 19 maj 1981 om samarbete mellan de administrativa myndigheterna i medlemsstaterna och om samarbete mellan de senare och kommissionen för att säkerställa den korrekta tillämpningen av föreskrifterna om tull- och jordbruksfrågor(4) bör den förordningen tillämpas i denna fråga.

Bilagan till denna förordning syftar till att klargöra de kategorier av kulturföremål som bör ges särskilt skydd i handeln med tredje land, men är inte avsedd att inverka på medlemsstaternas definition av nationella skatter i betydelsen enligt artikel 36 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Utan att påverka medlemsstaternas befogenheter enligt artikel 36 i fördraget skall termen kulturföremål i denna förordning avse de föremål som anges i bilagan.

AVDELNING 1

Exportlicens

Artikel 2

1. Export av kulturföremål till länder utanför gemenskapens tullområde kräver uppvisande av en exportlicens.

2. Exportlicensen skall utfärdas på begäran av den berörda personen

- av en behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium kulturföremålet i fråga lagligen och definitivt befann sig den 1 januari 1993,

- eller därefter, av en behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium kulturföremålet befinner sig antingen efter lagligt och definitivt avsändande från en annan medlemsstat, eller efter import från tredje land, eller efter återinförsel från tredje land efter lagligt avsändande från en medlemsstat till det landet.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 kan emellertid en medlemsstat som är behörig enligt de två strecksatserna i första stycket avstå från att kräva exportlicens för de kulturföremål som specificeras i den första och andra strecksatsen i kategori A.1 i bilagan, om de är av begränsat arkeologiskt eller vetenskapligt intresse och förutsatt att de inte kommer direkt från utgrävningar, från fynd eller från arkeologiska platser i en medlemsstat och att deras förekomst på marknaden är laglig.

Exportlicens kan nekas enligt denna förordning om kulturföremålen i fråga omfattas av lagstiftning som skyddar nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde i den berörda medlemsstaten.

Om det är nödvändigt skall den myndighet som anges i andra strecksatsen i första stycket ta kontakt med de behöriga myndigheterna i den medlemsstat från vilken kulturföremålet i fråga kom och särskilt de behöriga myndigheterna enligt rådets direktiv 93/7/EEG av den 15 mars 1993 om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium.

3. Exportlicensen skall gälla inom hela gemenskapen.

4. Utan att det påverkar bestämmelserna i denna artikel är direkt export från gemenskapens tullområde av nationella skatter som har konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde men som inte är kulturföremål i denna förordnings mening underkastad den exporterande medlemsstatens nationella lagstiftning.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall förse kommissionen med en förteckning över de myndigheter som har befogenhet att utfärda exporttillstånd för kulturföremål.

2. Kommissionen skall offentliggöra en förteckning över dessa myndigheter och varje ändring i denna förteckning i C-serien av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 4

Exportlicensen skall uppvisas som stöd för exportanmälan vid den tullanstalt som är behörig att godta anmälan.

Artikel 5

1. Medlemsstaterna får begränsa antalet tullanstalter som är behöriga att handlägga ärenden om export av kulturföremål.

2. Medlemsstater som använder sig av den möjlighet som ges i punkt 1 skall meddela kommissionen vilka tullanstalter som är behöriga.

Kommissionen skall offentliggöra denna information i C-serien av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

AVDELNING 2

Administrativt samarbete

Artikel 6

För tillämpningen av denna förordning, skall bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1468/81 och särskilt bestämmelserna om sekretess för uppgifter gälla i tillämpliga delar.

Förutom det samarbete som föreskrivs i första stycket skall medlemsstaterna inom ramen för sina ömsesidiga förbindelser vidta alla nödvändiga åtgärder för att få till stånd samarbete mellan tullmyndigheterna och de behöriga myndigheter som avses i artikel 4 i direktiv 93/7/EEG.

AVDELNING 3

Allmänna och slutliga bestämmelser

Artikel 7

De bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning, särskilt de som gäller de formulär som skall användas (t.ex. modell och tekniska egenskaper) skall antas enligt det förfarande som fastställs i artikel 8.2.

Artikel 8

1. Kommissionen skall bistås av en kommitté som är sammansatt av företrädare för medlemsstaterna och som har en företrädare för kommissionen som ordförande.

Kommittén skall granska varje fråga rörande tillämpningen av denna förordning som tas upp av ordföranden antingen på eget initiativ eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är, om nödvändigt genom röstning.

Yttrandet skall protokollföras och dessutom har varje medlemsstat rätt att begära att få sin uppfattning tagen till protokollet.

Kommissionen skall ta största hänsyn till det yttrande som kommittén avgett. Den skall underrätta kommittén om det sätt på vilket sätt yttrandet har beaktats.

Artikel 9

Varje medlemsstat skall besluta om de påföljder som skall tillämpas vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning. Påföljderna skall vara tillräckliga för att främja efterlevnaden av dessa bestämmelser.

Artikel 10

Varje medlemsstat skall underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits enligt denna förordning.

Kommissionen skall vidarebefordra denna information till de andra medlemsstaterna.

Vart tredje år skall kommissionen framlägga en rapport till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av denna förordning.

Rådet skall granska förordningens effektivitet efter en tillämpningsperiod av tre år och på förslag från kommissionen göra nödvändiga ändringar.

I alla händelser skall rådet på förslag från kommissionen vart tredje år se över och, när det är lämpligt, revidera de belopp som anges i bilagan på grundval av de ekonomiska och monetära indextalen inom gemenskapen.

Artikel 11

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att direktiv 93/7/EEG har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 9 december 1992.

På rådets vägnar

W. WALDEGRAVE

Ordförande

(1) EGT nr C 53, 28.2.1992, s. 8.

(2) EGT nr C 176, 13.7.1992, s. 31.

(3) EGT nr C 223, 31.8.1992, s. 10.

(4) EGT nr L 144, 2.6.1981, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EEG) nr 945/87 (EGT nr L 90, 2.4.1987, s. 3).

BILAGA

KATEGORIER AV KULTURFÖREMÅL SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 1

A. 1. Arkeologiska föremål som är äldre än 100 år och som härrör från

- utgrävningar och fynd på land eller under vatten 9705 00 00

- arkeologiska fyndplatser 9706 00 00

- arkeologiska samlingar

2. Föremål som utgör en integrerad del av söndertagna konstnärliga, historiska eller religiösa minnesmärken som är äldre än 100 år 9705 00 00

9706 00 00

3. Målningar som utförts helt för hand, på vilket underlag och i vilket material som helst1 9701

4. Mosaiker som inte tillhör kategorierna 1 och 2 och teckningar som utförts helt för hand på vilket underlag och i vilket material som helst(1) 9701

6914

5. Originalgrafik, grafiska blad, silkscreeentryck och litografier med deras respektive matriser och originalaffischer(2) Kapitel 49

9702 00 00

8442 50 99

6. Originalskulpturer eller originalstatyer och kopior, framställda enligt samma process som originalet1 och som inte tillhör kategori(3) 9703 00 00

7. Fotografier, film och negativ av dessa(4) 3704

3705

3706

4911 91 80

8. Inkunabler och manuskript, inklusive kartor och partitur, enstaka eller i samlingar(5) 9702 00 00

9706 00 00

4901 10 00

4901 99 00

4904 00 00

4905 91 00

4905 99 00

4906 00 00

9. Böcker som är äldre än 100 år, enstaka eller i samlingar 9705 00 00

9706 00 00

10. Tryckta kartor som är äldre än 200 år 9706 00 00

11. Arkiv och däri ingående delar, som är äldre än 50 år, och av vilket slag och på vilket underlag som helst 3704

3705

3706

4901

4906

9705 00 00

9706 00 00

12. a. Samlingar(6) och föremål från zoologiska, botaniska, mineralogiska eller anatomiska samlingar 9705 00 00

b. Samlingar(7) av historiskt, paleontologisk, etnografiskt eller numismatiskt intresse 9705 00 00

13. Transportmedel som är äldre än 75 år 9705 00 00

Kapitel

86-89

14. Andra antikviteter som inte ingår i kategorierna A.1 PA.13

a. mellan 50 och 100 år gamla

- leksaker, spel Kapitel 95

- glasföremål 7013

- guld- och silversmide 7114

- möbler kapitel 94

- optiska, fotografiska och kinematografiska apparater kapitel 90

- musikinstrument kapitel 92

- ur, klockor och delar av sådana kapitel 91

- träarbeten kapitel 44

- keramiska föremål kapitel 69

- gobelänger 5805 00 00

- mattor kapitel 57

- tapeter 4814

- vapen kapitel 93

b. äldre än 100 år 9706 00 00

Kulturföremål i kategorierna A.1-A.14 som omfattas av denna förordning bara om deras värde motsvarar eller överstiger de ekonomiska gränsvärdena under B.

B. Ekonomiska gränsvärden tillämpliga på vissa kategorier under A (i ecu)

Värde: 0 (noll)

- 1 (arkeologiska föremål)

- 2 (delar från minnesmärken)

- 8 (inkunabler och manuskript)

- 11 (arkiv)

15 000

- 4 (mosaiker och teckningar)

- 5 (gravyrer)

- 7 (fotografier)

- 10 (tryckta kartor)

50 000

- 6 (statyer)

- 9 (böcker)

- 12 (samlingar)

- 13 (transportmedel)

- 14 (alla andra föremål)

150 000

- 3 (tavlor)

Bedömningen av om villkoren för ekonomiskt gränsvärde är uppfyllda måste göras när en ansökan om exportlicens lämnas in. Det ekonomiska värdet är det som kulturföremålet har i medlemsstaten som anges i artikel 2.2 i förordningen.

Dagen för omvandling av värdena, uttryckta i ecu i bilagan, till nationella valutor skall vara den 1 januari 1993.

(1) Som är äldre än 50 år och inte tillhör upphovsmannen.

(2) Som det definieras av EG-domstolen i dess dom i mål 252/84 enligt följande: "Samlarobjekt enligt nr 9705 i Gemensamma tulltaxan är föremål som har de egenskaper som krävs för att ingå i en samling, dvs. föremål som är relativt sällsynta och normalt inte används för sitt ursprungliga föremål, som omsätts särskilt utanför den normala handeln med liknande bruksföremål och som har högt värde."