31986R1764

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 1764/86 av den 27 maj 1986 om minimikvalitetskrav för produkter som framställts av tomater och som berättigar till produktionsstöd

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 426/86 av den 24 februari 1986 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (), särskilt artikel 6.4 i denna, och

med beaktande av följande:

I artikel 2.1 i förordning (EEG) nr 426/86 föreskrivs ett system för produktionsstöd för vissa produkter. I artikel 6.1 b i samma förordning föreskrivs att stödet endast skall betalas ut för produkter som uppfyller vissa minimikvalitetskrav som skall fastställas.

Syftet med sådana minimikrav på kvalitet är att förhindra framställning av produkter som inte efterfrågas eller produkter som skulle leda till en snedvridning av marknaden. Kraven måste baseras på traditionella och sunda framställningsmetoder.

Med tanke på genomförandet av systemet med produktionsstöd måste denna förordning tillämpas tillsammans med kommissionens förordning (EEG) nr 1599/84 av den 5 juni 1984 om tillämpningsföreskrifter för produktionsstödet för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1155/86 (), särskilt vad gäller undersökning av de bearbetade produkterna.

De kvalitetskrav som fastställs i denna förordning ingår i åtgärderna för genomförandet av systemet med produktionsstöd. Gemenskapen har ännu inte fastställt kvalitetskraven i samband med saluföring av produkterna. Medlemsstaterna får för detta ändamål fortsätta att tillämpa nationella krav under förutsättning att de är förenliga med fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor.

Förvaltningskommittén för bearbetade produkter av frukt och grönsaker har inte lämnat något yttrande inom den tidsfrist som dess ordförande har bestämt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Denna förordning fastställer de minimikvalitetskrav som produkter som framställs av tomater enligt definitionen i artikel 1.2 i förordning (EEG) nr 1599/84 skall uppfylla för att få del av det produktionsstöd som avses i artikel 2.1 i förordning (EEG) nr 426/86.

Artikel 2

För framställning av de produkter som avses i artikel 1 skall endast färska, röda, friska, mogna, felfria och rena tomater (frukt av Lycopersicum esculentum P. Mill) som är lämpliga för bearbetning användas och, i förekommande fall, endast de sorter som anges i artikel 1.2 i förordning (EEG) nr 1599/84.

AVDELNING I

Krav avseende skalade tomater

Artikel 3

I denna avdelning betyder "skalade tomater"

P hela tomater eller tomater i bitar, skalade och frysta,

och

P hela tomater eller tomater i bitar, skalade och konserverade enligt definitionen i artikel 1.2 h, ij, k och l i förordning (EEG) nr 1599/84.

Artikel 4

1. Skalade tomater får endast tillsättas

P vatten,

P tomatsaft,

P tomatkoncentrat,

P vanligt salt (natriumklorid),

P naturliga kryddor, kryddörter och extrakt av dessa samt naturliga aromämnen.

Som tillsatsämnen vid framställning av skalade tomater får endast citronsyra (E 330) och kalciumklorid (509) användas.

2. Den totala tillsatsen av vanligt salt får inte överstiga 3 % av nettovikten och vid tillsättning av kalciumklorid får det totala kalciuminnehållet inte överstiga 0,045 % i hela tomater och 0,080 % i tomater i bitar. Vid bestämningen av tillsatsen vanligt salt skall det naturliga kloridinnehållet anses vara lika med 2 % av torrsubstansen.

3. Tillsatt tomatsaft och tomatkoncentrat skall uppfylla de minimikrav som fastställs i avdelning II.

Artikel 5

1. Skalade tomater skall vara fria från främmande smaker och lukter och färgen skall vara karakteristisk för den sort som används och för korrekt bearbetade skalade tomater.

2. Skalade tomater skall vara praktiskt taget fria från skal. Hela skalade tomater skall dessutom vara praktiskt taget fria från skadade delar.

3. Mögeltalet för skalade tomater (tomaterna och den omgivande vätskan) skall inte överstiga 50 % positiva fält och pH-värdet får inte överstiga 4,5.

Artikel 6

1. Produkterna skall anses uppfylla kraven i artikel 5.2 om följande gränsvärden för skador inte överskrids:

P skador: 35 cm2 sammantagen yta,

P skal:

P hela tomater: 300 cm2 sammantagen yta,

P tomater i bitar: 1 250 cm2 sammantagen yta.

De fastställda gränsvärdena gäller per 10 kg nettovikt.

2. I punkt 1 avses med

a) skador: områden där skador på ytan har trängt igenom och som därigenom skiljer sig starkt i färg eller konsistens från den normala tomatvävnaden och som normalt borde ha avlägsnats under bearbetningen,

b) skal: både skal som sitter fast på tomatköttet och skal som påträffas löst i behållaren.

Artikel 7

1. Vad avser skalade konserverade tomater skall tomaterna och den omgivande vätskan uppta minst 90 % av behållarens volym.

2. Den avrunna nettovikten för hela skalade tomater skall i genomsnitt vara lika med minst 56 % av behållarens volym uttryckt i gram.

3. Om skalade konserverade tomater förpackas i glasburkar skall volymen minskas med 20 ml innan de procenttal som avses i punkterna 1 och 2 beräknas.

AVDELNING II

Krav avseende tomatsaft och tomatkoncentrat

Artikel 8

I denna avdelning skall "tomatsaft" och "tomatkoncentrat" avse de produkter som definieras i artikel 1.2 n och o i förordning (EEG) nr 1599/84.

Artikel 9

1. Tomatsaft och tomatkoncentrat får endast tillsättas följande:

P vanligt salt (natriumklorid),

P naturliga kryddor, kryddörter och extrakt av dessa samt naturliga aromämnen.

2. Som tillsatsämne vid framställning av tomatsaft och tomatkoncentrat får citronsyra (E 330) användas. Vidare, vid framställning av

P tomatsaft med ett torrsubstansinnehåll på mindre än 7 %, får askorbinsyra (E 300) användas. Innehållet av askorbinsyra skall dock inte överstiga 0,03 % av den färdiga produktens vikt,

P tomatkoncentrat i pulverform, får kiseldioxid (551) användas. Innehållet av kiseldioxid skall dock inte överstiga 1 % av den färdiga produktens vikt.

3. Kvantiteten tillsatt vanligt salt får inte överstiga

a) 15 viktprocent av torrsubstansinnehållet i tomatkoncentrat med ett torrrsubstansinnehåll som överstiger 20 %, och

b) 3 viktprocent av nettovikten för andra tomatkoncentrat och för tomatsaft.

Vid bestämning av kvantiteten tillsatt vanligt salt skall det naturliga innehållet av klorider anses vara lika med 2 % av torrsubstansinnehållet.

Artikel 10

1. Tomatsaft och tomatkoncentrat skall ha

a) en karakteristisk röd färg, och

b) en god smak som är karakteristisk för en korrekt bearbetad produkt.

Produkterna skall vara fria från främmande smaker, särskilt smaken av bränd eller karamelliserad produkt.

2. Tomatsaft och tomatkoncentrat skall vara

a) fria från synligt främmande beståndsdelar av vegetabiliskt ursprung, däribland skal, frön och andra hårda delar av tomater,

b) praktiskt taget fria från oorganiska orenheter.

3. De krav som fastställs i punkt 2 skall anses vara uppfyllda om

a) eventuella främmande beståndsdelar av vegetabiliskt ursprung endast kan urskiljas genom en noggrann undersökning med blotta ögat, och

b) halten av oorganiska orenheter inte överstiger 0,1 % av torrsubstansinnehållet, reducerat med eventuell tillsats av vanligt salt och vad avser tomatkoncentrat i pulverform, eventuell tillsats av kiseldioxid.

4. Tomatsaft och tomatkoncentrat skall ha

a) en jämnt fördelad konsistens och beskaffenhet som visar att en korrekt bearbetningsmetod har använts,

b) en sockerhalt uttryckt som invertsocker på minst 42 viktprocent av torrsubstansinnehållet minskat med eventuell tillsats av vanligt salt,

c) en total titrerbar surhet, uttryckt som kristalliserad citronsyremonohydrat, på högst 10 viktprocent av torrsubstansinnehållet minskat med eventuell tillsats av vanligt salt,

d) en flyktig surhet, uttryckt som ättiksyra på högst 0,4 viktprocent av torrsubstansen, minskat med eventuell tillsats av vanligt salt,

e) ett pH-värde på högst 4,5.

5. Mögeltalet för tomatsaft och tomatkoncentrat skall, vid spädning med så mycket vatten att torrsubstanshalten uppgår till 8 %, inte överstiga 70 % positiva fält. För tomatsaft med en torrsubstanshalt på mindre än 8 %, skall procenttalet för positiva fält minskas i proportion till torrsubstanshalten.

AVDELNING III

Krav avseende tomatflingor

Artikel 11

I denna avdelning skall "tomatflingor" avse den produkt som definieras i artikel 1.2 m i förordning (EEG) nr 1599/84.

Artikel 12

1. Tomatflingor skall

a) ha en karakteristisk röd färg, och

b) ha en god smak som är karakteristisk för en korrekt bearbetad produkt, och

c) vara fria från främmande smaker och lukter.

2. Tomatflingors torrsubstanshalt skall vara minst 93 %.

3. Det sammanlagda innehållet av oorganiska och vegetabiliska orenheter får inte överstiga 1 % av produktens vikt. Med "vegetabiliska orenheter" avses här ett material av vegetabiliskt ursprung som kan urskiljas med blotta ögat och som inte är en del av själva tomaten eller som har suttit fast vid den färska tomaten men skulle ha avlägsnats vid bearbetningen, särskilt blad, stjälkar och foderblad från tomatplantan.

4. Som tillsatsämne vid framställning av tomatflingor får endast kiseldioxid (551) användas. Kiseldioxidinnehållet får dock inte överstiga 1 viktprocent.

5. Mögeltalet för tomatflingor skall vid homogenisering i så mycket vatten att torrsubstanshalten uppgår till 8 % inte överstiga 70 % positiva fält.

AVDELNING IV

Krav vad avser behållare och kontroll

Artikel 13

1. Behållare med konserverade skalade tomater, hela eller i bitar, och tomatsaft skall märkas med en referens som anger tillverkningsdatum och -år samt bearbetningsföretag. Om tomatsaft som har producerats på olika dagar har lagrats tillsammans innan den förpackas skall märkningen göra det möjligt att fastställa alla tillverkningsdagarna.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall även gälla andra tomatbaserade produkter om sådana produkter vid bearbetningstillfället förpackas i behållare i vilka de skall lämna bearbetningsanläggningen. Om de förvaras i tankar eller liknande behållare ämnade för senare förpackning eller vidare bearbetning, skall datumet eller datumen för framställningen anges på behållarna. När sådana produkter förpackas i de slutliga behållarna skall det på dessa finnas en referens som gör det möjligt att fastställa datumet eller datumen för framställningen samt bearbetningsföretaget.

3. Märkningen som avses i denna artikel kan vara i form av en kod och skall godkännas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där framställningen sker. Dessa myndigheter får fastställa ytterligare föreskrifter angående själva märkningen.

Artikel 14

Bearbetningsföretaget skall dagligen och med jämna mellanrum under bearbetningen kontrollera att produkterna uppfyller kraven för beviljande av stöd. Resultatet av kontrollen skall registreras.

Artikel 15

1. I bilagan fastställs analysmetoderna för att bestämma

a) torrsubstansinnehållet,

b) naturliga lösliga substanser,

c) saltinnehållet,

d) sockerinnehållet,

e) den totala surheten,

f) innehållet av flyktiga syror,

g) innehållet av oorganiska orenheter,

h) pH-värde,

i) innehållet av kalciumjoner, och

j) innehållet av kiseldioxid.

2. Mögeltalet skall fastställas i enlighet med AOACmetoden (Association of Official Analytical Chemists) (Howard-mögeltal).

3. De metoder som avses i punkterna 1 och 2 skall användas för att slutgiltigt fastställa om produktionsstöd skall beviljas. Andra metoder får användas för rutinmässiga analyser.

Artikel 16

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 27 maj 1986.

På kommissionens vägnar

Frans ANDRIESSEN

Vice ordförande

() EGT nr L 49, 27.2.1986, s. 1.

() EGT nr L 152, 8.6.1984, s. 16.

() EGT nr L 105, 22.4.1986, s. 24.

BILAGA

TORRSUBSTANSINNEHÅLL1. PrincipMed torrsubstansinnehåll avses det totala innehållet naturliga torrsubstanser (natural total solids, NTS).Det totala innehållet av naturliga torrsubstanser, såväl lösliga som olösliga, bestäms med gravimetrisk metod efter torkning av produkten vid 70 oC i vakuum.2. Utrustning2.1 Vakuumugn av hög kvalitet med en enhetlig värmefördelning (70 oC ± 1 oC), som kan upprätthålla ett vakuum under flera timmar efter det att pumpen har stannat.2.2 Laboratorievakuumpump som om nödvändigt kan hålla trycket i ugnen under 25 mm Hg under drift.2.3 Torkanordning.En reningskolv med svavelsyra skall anslutas till ugnens luftintag.2.4 Vattenbad.2.5 Flatbottnade skålar med tättslutande lock, helst 6 cm i diameter.2.6 Analysvåg med en känslighet av 0,1 mg.2.7 Exsickator som innehåller kiselgelindikator.2.8 Syratvättad kiselgur.2.9 Luftcirkulationsugn, 110 oC.3. Förfarande3.1 Lägg ca 15 mg kiselgur per cm2 i varje skål (ca 0,4 g i varje skål med diametern 60 mm).3.2 Torka skålarna utan lock i en luftcirkulationsugn vid 110 oC i minst 30 minuter.3.3 Sätt på locken, låt svalna i en exsickator och väg.3.4 Ta bort locket och lägg snabbt en lämplig mängd av väl blandat provmaterial i varje skål. Sätt på locken igen och väg så snabbt som möjligt. Provets vikt skall motsvara 9 P20 mg torrsubstans totalt per cm2 av skålens bottenyta.3.5 Ta bort locket, rör ihop provet och kiselguren med en glasstav och tillsätt destillerat vatten tills en homogen blandning blir jämnt utspridd över botten på varje skål. Skölj av glasstaven med destillerat vatten.3.6 Låt provet torka (residuets vattenhalt under 50 % av torrsubstansinnehållet) genom att använda en av följande metoder:3.6.1 Placera skålarna på kokande vattenbad tills residuet blir fast, färgas svagt rosa och börjar se torrt ut.3.6.2 Placera skålarna i en ugn med luftcirkulation vid 70 oC. Ugnen måste ha en tillräckligt kraftig luftcirkulation och luftväxling för att snabbt avlägsna vattenångan. Kontrollera skålarna med högst 30 minuters mellanrum och ta ut dem så snart innehållet ser torrt ut.3.6.3 Placera skålarna i en vakuumugn vid 70 oC med luftintaget delvis öppet så att luft snabbt kan strömma genom ugnen med ett tryck av lägst 310 mm Hg. Kontrollera skålarna med 30 minuters mellanrum och ta ut dem så snart innehållet ser torrt ut.3.7 Placera de delvis torkade proven i en vakuumugn så att skålarna står direkt på hyllan.Låt torr luft komma in i ugnen genom reningsflaskan med H2SO4 med en hastighet av 2 till 4 bubblor per sekund.Torka proven i fyra timmar vid 70 oC och vid ett tryck på högst 50 mm Hg.Temperaturen i ugnen kan vara låg, ned till 65 oC när torkningen påbörjas, men skall stiga till mellan 69 och 71 oC inom den första timmen.3.8 Ta ut skålarna ur ugnen, sätt snabbt på locken igen och kyl i en exsickator.3.9 Väg skålarna så snart de har svalnat till rumstemperatur (efter ca 20 minuter).4. Redovisning av resultatDen procentuella andelen naturliga torrsubstanser erhålls med följande formel:% NTS = residuets viktprovets vikt × 1005. Naturliga totala torrsubstanenDen naturliga totala torrsubstansen bestäms efter bestämningen av klorid och avdrag för tillsatt salt. Det naturliga saltinnehållet fastställs arbiträrt till 2 % av den totala torrsubstansen.NATURLIGA LÖSLIGA TORRSUBSTANSER1. DefinitionNaturliga lösliga torrsubstanser bestäms med refraktometrisk metod: sackaroskoncentrationen i en vattenlösning med samma brytningsindex som den analyserade produkten, efter särskilda förberedelser och vid en viss temperatur. Koncentrationen uttrycks i viktprocent.2. PrincipEn refraktometer används för att mäta en provlösnings brytningsindex vid 20 oC och detta brytningsindex konverteras sedan till naturlig löslig torrsubstans (uttryckt som sackaros) med hjälp av tabeller. Den naturliga lösliga torrsubstansen kan även avläsas direkt på refraktometern.3. UtrustningNormal laboratorieutrustning, bl.a.:3.1 Refraktometer med en graderad skala som visar brytningsindex med en noggrannhet på 0,0005. Refraktometern skall vara inställd så att den med destillerat vatten vid 20 oC visar ett brytningsindex på 1,3330. Den bör även ställas in för ett brytningsindex på 1,3920 med hjälp av prismor eller standardlösning.Eller:3.2 Refraktometer med en graderad skala som visar viktprocenten sackaros med en noggrannhet på 0,1 %. Refraktometern skall vara inställd så att den med destillerat vatten vid 20 oC visar ett innehåll av löslig torrsubstans (sackaros) på noll. Den bör även ställas in för ett innehåll av löslig torrsubstans (uttryckt som sackaros) på 36 % med hjälp av prismor eller standardlösning.3.3 Vattencirkulationssystem för att kunna hålla prismorna i refraktometern (3.1 eller 3.2) vid en konstant temperatur som avviker med högst 0,5 oC från de 20 oC som är referenstemperaturen (se 5.1).3.4 Bägare av lämplig storlek.4. Förfarande4.1 Beredning av provlösningen ()Laboratorieprovet måste vara väl blandat. Pressa en del av provet genom en bit icke-absorberande gasväv (eller liknande material) som vikts i fyra lager. Kasta bort de första vätskedropparna och använd resten till bestämningen.4.2 BestämningStäll in vattencirkulationssystemet (3.3) så att det arbetar vid den temperatur som krävs (mellan 15 och 25 oC) och starta det så att refraktometerns prismor (3.1 eller 3.2) når samma temperatur, vilken måste hållas konstant inom 0,5 oC under bestämningen.Se till att provlösningen får en temperatur som är nära mättemperaturen. Placera en liten mängd av provlösningen (2 P3 droppar räcker) på refraktometerns fasta prisma (3.1 eller 3.2) och justera omedelbart den rörliga prisman. Synfältet skall belysas på lämpligt sätt. En natriumlampa kan användas för att få noggrannare resultat (särskilt om produkterna är färgade eller mörka).Flytta skiljelinjen mellan synfältets ljusa och mörka områden så att den sammanfaller med trådkorset och läs av brytningsindexet eller viktprocenten av sackaros allt efter vilken apparat som används (3.1 eller 3.2).4.3 Antal bestämningarTvå bestämningar bör göras på varje prov.5. Redovisning av resultaten5.1 KorrigeringarOm bestämningen har utförts vid en annan temperatur än 20 oC ± 0,5 oC måste följande korrigeringar göras:a) Om skalan visar brytningsindexet (3.1) används följande formel:n20D = ntD = 0,00013 (t P 20)där t är mättemperaturen i grader Celsius.b) Om skalan visar viktprocenten sackaros (3.2), skall resultatet korrigeras med hjälp av tabell 1.5.2 Beräkning av innehållet löslig torrsubstansInnehållet löslig torrsubstans beräknas på följande sätt:5.2.1 Refraktometer med en skala som visar brytningsindexLäs av i tabell 2 den viktprocent sackaros som motsvarar det värde som är avläst under 4.2, i förekommande fall korrigerat med hjälp av 5.1 a. Innehållet löslig torrsubstans är lika med det sålunda påträffade talet.Som resultat skall anges det aritmetriska medelvärdet av de två bestämningarna, under förutsättning att villkoren för repeterbarhet (se 5.3) är uppfyllda.Ange resultatet med en decimal.5.2.2 Refraktometer som visar viktprocent sackarosDen lösliga torrsubstansen uttryckt i viktprocent sackaros är lika med det tal som framkommit under 4.2, i förekommande fall korrigerat med hjälp av 5.1 b.Som resultat skall anges det aritmetriska medelvärdet av de två bestämningarna, under förutsättning att villkoren för repeterbarhet (se 5.3) är uppfyllda.Ange resultatet med en decimal.5.3 RepeterbarhetSkillnaden mellan resultaten från de båda bestämningarna som utförts omedelbart efter varandra av samma person får inte överstiga 0,2 g löslig torrsubstans per 100 g av produkten.6. Naturlig löslig torrsubstansInnehållet naturlig löslig torrsubstans bestäms efter det att kloridinnehållet har bestämts och tillsatt salt har dragits av. För varje procent klorid måste 1,13oBrix eller 0,0157 brytningsindexenheter dras av (vid 20 oC). Dessa korrigeringar tar hänsyn till det naturliga saltinnehållet som fastställs arbiträrt till 2 % av den totala torrsubstansen.>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

SALTINNEHÅLL1. PrincipEfter förtunning av ett prov av produkten tillsätts en titrerad silvernitratlösning.Detta överskott titreras med en lösning av kaliumtiocyanid i närvaro av ferroammoniumalun.2. Beredning av prov2.1 Väg upp en produktmängd 300R g, där R är det totala innehållet av löslig torrsubstans.2.2 För över provet till en 200 ml mätkolv med hjälp av nykokt och avkylt destillerat vatten.Skölj vägningsbehållaren med destillerat vatten och för över sköljvattnet till mätkolven.Fyll på med destillerat vatten till märket.2.3 Skaka om väl och filtrera genom ett veckfilter.2.4 För över 20 ml av filtratet till en 250 ml konformad kolv och späd med 40 50 ml destillerat vatten.3. Charpentier-Volhard-metoden3.1 Reagenser3.1.1 0,1 N standardsilvernitratlösning3.1.2 Ren salpetersyra, d = 1,4.3.1.3 Mättad lösning av ferroammoniumsulfat (NH4Fe(SO4)2 P 12H2O).3.1.4 0,1 N standardkaliumtiocyanidlösning.3.2 Utrustning 3.2.1 Analysvåg3.2.2 Konisk kolv, 200 ml3.2.3 Mätpipett, klass "A" 10 ml3.2.4 Mätpipett, klass "A" 20 ml3.2.5 Mätbyrett, 25 ml, klass "A" enligt ISO-rekommendation3.3 FörfarandeTillsätt ca 2 ml av reagens 2 och 10 ml (uppmätt med mätpipett) av lösning 1.Koka i fem minuter och låt svalna.Tillsätt ett par droppar av lösning 3 och titrera sedan med hjälp av lösning 4 tills vätskan färgas klart rosa. En första bestämning görs med hjälp av destillerat vatten (blindtest).3.4 Redovisning av resultatSkillnaden mellan de använda volymerna av lösning 1 och 4 motsvarar den volym silvernitratlösning som används till utfällning av klorider i provet, med avdrag för blindtestet. 0,1 N silvernitratlösning motsvarar 0,00585 g natriumklorid.Ange resultaten i gram natriumklorid per 100 g av produkten.Observera att det naturliga saltinnehållet fastställs arbiträrt till 2 % av det totala torrsubstansinnehållet.Naturligt klorid (Clnat) = 2 (NTS P ClT)100därNTS = torrsubstansinnehållClT = klorid, totaltTillsatt klorid = ClT P Clnat.SOCKERINNEHÅLL1. PrincipNormalt består mellan 40 och 60 % av torrsubstansinnehållet i tomatprodukter av reducerande sockerarter, huvudsakligen glukos och fruktos i nästan lika proportioner. Det naturliga sackarosinnehållet i tomater är obetydligt. Det naturliga sockerinnehållet bestäms med Lane och Eynon-metoden utan inversion. I Lane-Eynonmetoden används Fehlings lösning.2. Reagenser2.1 KopparsulfatlösningLös upp 34,639 g CuSO4 5H2O i destillerat vatten, späd till 500 ml och filtrera genom glasull eller filtrerpapper.2.2 Alkalisk lösning av natriumkaliumtartratLös upp 173 g natriumkaliumtartrat 4H2O (Rochelle-salt) och 50 g NaOH i vatten och späd till 500 ml. Låt stå i två dagar och filtrera sedan genom asbest.2.3 Mättad lösning av blyacetat.2.4 Carrez-lösningI. 15 % lösning av kaliumferrocyanid i vatten.II. 30 % lösning av zinkacetat i vatten.2.5 1 % lösning av metylenblått i vatten.2.6 Mättad lösning av Na2SO4 (natriumsulfat) eller natriumoxalat.2.7 1 % lösning av fenoloftalin i alkohol.2.8 0,1 N NaOH-lösning (4 g NaOH i 1 000 ml vatten).3. Utrustning3.1 Analysvåg.3.2 Filtrerpapper, snabbt.3.3 Byrett, 25 ml.3.4 Erlenmeyerkolv.3.5 Pipett, 10 ml.3.6 Mätkolv, 200 ml, Kohlrauschtyp.4. Förfarande4.1 För bestämning av socker i tomatprodukter med Lane-Eynon-metoden måste provmängden vara så stor att lösningen efter klarning och utspädning innehåller en sådan sockermängd att 10 ml av Fehlings lösning reduceras fullständigt med 25 50 ml sockerlösning. Sockerlösningen måste därför innehålla mellan 105 och 205 mg invertsocker per 100 ml lösning, som framgår av tabellen.Under bestämningen späds den uppmätta sockerlösningen ut så mycket att det krävs 32 ml sockerlösning för att reducera 10 ml av Fehlings lösning. Denna koncentration återfinns mitt i tabellen. Sockerlösningen innehåller alltså omkring 160 mg invertsocker per 100 ml lösning.4.2 Väg upp en mängd tomatprodukt som motsvarar ca 150R g, där R är NTSS-värdet (innehållet naturlig löslig torrsubstans).4.3 För över provet till en 200 ml rundkolv. Skölj provbehållaren och för över sköljvattnet till kolven. Fyll sedan på med destillerat vatten upp till märket.4.4 För med hjälp av en pipett över 100 ml av denna lösning till en 250 ml mätkolv.4.5 Tillsätt med hjälp av en pipett 4 5 ml mättad blyacetatlösning. Fortsätt att tillföra denna lösning försiktigt med två droppar i taget tills vätskan är klar.4.6 Klarning bör dock helst åstadkommas genom tillsats av 5 ml Carrez-lösning I och 5 ml Carrez-lösning II.4.7 Låt vätskan stå i 15 minuter efter klarning. Tillsätt därefter så mycket av den mättade lösningen av natriumsulfat eller natriumoxalat att överskott av blyacetat avlägsnas. Om det finns överskott av blyacetat bildas en vit utfällning vid tillsättning av natriumsulfat- eller natriumoxalatlösning.4.8 Låt stå i 15 minuter och fyll sedan på med destillerat vatten upp till märket för 250 ml. Skaka om väl och filtrera därefter genom vikt filtreringspapper. För över lite av det klara filtratet till en 100 ml byrett. Denna lösning är nu klar för bestämning.4.9 Två bestämningar av sockerinnehållet måste uföras:a) FörsöksbestämningFör över 10 ml av en blandning av lika delar av Fehlings lösningar i en 200 250 ml Erlenmeyer-kolv som står på ett trådnät. Denna blandning av lika delar av Fehlings lösningar A och B bör blandas några minuter före bestämningen. Tillsätt ca 25 ml av sockerlösningen med hjälp av byretten. Värm upp till kokning och låt koka i 15 sekunder.Tillsätt mer lösning var tionde sekund tills den blå färgen blir svagare.Tillsätt en till två droppar av metylenblåttindikatorn och fortsätt tillsätta sockerlösning tills indikatorn helt ändrar färg. Den kokande vätskan blir rödbrun.b) Slutlig bestämningFör över 10 ml av en blandning av lika delar av Fehlings lösningar i en 200 250 ml Erlenmeyer-kolv och tillsätt därefter samma mängd sockerlösning som behövdes vid försökstitreringen , så när som på 0,5 ml.Värm upp blandningen till kokning och låt den sjuda i exakt två minuter.Tillsätt en till två droppar metylenblått och tillsätt sedan sockerlösningen droppvis med två till tre droppar var tionde sekund under en minut tills indikatorn ändrar färg från blått till rödbrunt.Den använda mängden sockerlösning, uttryckt med en decimal, betecknas A.Eftersom det är fråga om en empirisk metod, måste alla dessa anvisningar följas noga.5. Redovisning av resultatMed hjälp av nedanstående tabell kan man utifrån antalet förbrukade ml sockerlösning beräkna invertsockerinnehållet i sockerlösningen och i den mängd tomatprodukt som finns i analysprovet. Följande formel används vid beräkningen:Totala sockerinnehållet i gram per 100 g av produkten = C × 0,5provets viktdär C (kolumn 3 i tabellen) motsvarar mängden förbrukad sockerlösning A (kolumn 1 i tabellen).Om invertsockerinnehållet (uttryckt i viktprocent av tomatprodukt) divideras med innehållet av naturlig löslig torrsubstans (NTSS) får man fram invertsockerinnehållet per 100 g löslig torrsubstans.>Plats för tabell>

TOTAL TITRERBAR SURHET1. PrincipMätning av det totala innehållet av naturliga syror i produkten genom titrering med hjälp av en natriumhydroxidlösning: P med potentiometrisk metod.2. Reagenser2.1 0,1 N titrerad natriumhydroxidlösning, fri från koldioxid.2.2 Buffertlösningar med kända pH-värden på ca 8,0.2.3 1 % fenolftaleinlösning i alkohol.3. UtrustningNormal laboratorieutrustning och i synnerhet: P Potentiometer med glaselektroder. P Mekanisk eller elektromagnetisk omrörare. P Analysvåg. P Bägare, 50 ml. P Graderad pipett, 200 ml. P Graderad pipett, 50 ml. P Mätbyrett, 25 ml, klass "A" enligt ISO-rekommendation.4. Förfarande P Väg upp en mängd av produkten som motsvarar 300R g, ± 0,01 g där R är NTSSinnehållet (totala naturliga lösliga torrsubstansen) i en 50 ml bägare med en noggrannhet av 0,01 g. P För över provet till en 200 ml mätkolv. Fyll på med kokt destillerat vatten upp till märket. Skaka väl och filtrera.Ta ut 50 ml av filtratet och för över till en låg bägare som rymmer minst 400 ml. Tillsätt 150 200 ml kokt destillerat vatten.Potentiometrisk metodKontrollera att potentiometern fungerar korrekt med hjälp av buffertlösningar med pH-värde på ca 8,0. Tillsätt natriumhydroxidlösningen (2.1) förhållandevis snabbt med hjälp av byretten och under omskakning tills pH-värdet är ungefär 6,0. Fortsätt att tillsätta denna lösning långsamt tills pH-värdet är 7,0. Tillsätt därefter lösningen droppvis och notera volymen natriumhydroxidlösning (2.1) och pH-värdet efter varje tillsättning tills ph-värdet är 8,1 ± 0,2. Härled genom interpolation den exakta volym natriumhydroxidlösning som motsvarar ett pH-värde på 8,1.Minst två bestämningar skall utföras på samma förberedda prov.5. Redovisning av resultatDen titrerbara surheten anges i procent citronsyremonohydrat av torrsubstansinnehållet. 1 ml natriumhydroxidlösning (2.1) motsvarar 0,007g citronsyremonohydrat.FLYKTIGA SYROR1. PrincipFlyktiga syror avlägsnas med en ström av vattenånga och titreras i destillatet med fenolphthalein eller med hjälp av en pH-meter.2. Reagenser2.1 N/50 (0,02N) titrerad natriumhydroxidlösning, nyberedd av en 0,1 N lösning.2.2 Fenolftaleinlösning, 0,05 % i alkohol.2.3 Kristalliserad vinsyra.2.4 Titrerad saltsyrelösning 0,1 N.3. Utrustning3.1 Specialutrustning för att avlägsna flyktiga syror i en ström av vattenånga.3.2 Analysvåg.3.3 Byrett, 10 ml, graderad i tjugondelar av en milliliter.3.4 Konisk kolv, 200 ml.4. FörfarandeFyll apparatens kolv med ca 1,5 liter nykokt destillerat vatten. Tillsätt några bitar pimpsten. Väg upp en produktmängd motsvarande 600R g, där R är innehållet av NTSS (total naturlig löslig torrsubstans).Häll efter eventuell förtunning provet i apparatens inre rör. Tillsätt även ca 100 mg av reagens 2.3. Anslut kolven till kondensatorn. Destillera 150 ml under ungefär 30 minuter och samla destillatet i en 200 ml konisk kolv med kondensatorns spets nerdoppad i en liten mängd nykokt destillerat vatten. Avbryt destillationen. Häll några droppar fenolftalein (2.2) i kolven och titrera med natriumhydroxidlösningen på N/50 (2.1) tills färgen ändras till starkt rosa.Eftersom natriumhydroxidlösningen N/50 inte är stabil kontrolleras titret innan det används med en N/10 saltsyrelösning (2.4). Titreringen kan också utföras i en pH-mätare.5. Redovisning av resultatFlyktig syra uttrycks i procent ättikssyra av torrsubstansinnehållet, varvid 1 ml natriumhydroxidlösning (2.1) motsvarar 0,0012 g ättikssyra.ORGANISKA ORENHETER1. PrincipTunga orenheter som vanligtvis kommer från jorden (sand) men som också kan bestå av metalliska eller oorganiska fragment med hög täthet separeras efter täthet. Organiska ämnen förbränns vid 500 600 oC. Residuet vägs.2. UtrustningNormal laboratorieutrustning och i synnerhet:2.1 Bägare, 250 1000 ml.2.2 Deglar av kvarts, porslin eller platina.2.3 Askfritt filter.2.4 Päronformad separertratt, 2 l, med hane med stor diameter (se figuren).2.5 Muffelugn, inställd på 500 600 oC.2.6 Exsickator.2.7 Analysvåg.3. FörfarandeVäg upp en produktmängd på 300R g, 0,01 g där R är innehållet NTSS (total naturlig löslig torrsubstans). Tillsätt 100 150 ml vatten och blanda väl. Häll ner blandningen i separertratten, som bör vara till hälften fylld med vatten, och stick ner det ställbara röret minst halvvägs mot botten i kolven. Led in vatten i tratten med en hastighet som bildar en sådan virvel att oorganiskt material separeras från fruktköttet. Avlägsna det uppslammade fruktköttet utan att ta bort sanden genom att sänka det ställbara röret mot botten av separertratten.Fortsätt ända tills endast de oorganiska orenheterna återstår i botten av tratten. Lägg märke till att residuet ibland även kan innehålla tunga organiska fragment, t.ex. tomatkärnor.Placera separertratten över en tratt med ett askfritt filter och sila hela residuet genom filtret genom att öppna separertrattens hane och spola ur ordentligt med vatten. Skölj filtret med destillerat vatten och placera sedan filterpappret och residuet i degeln. Torka degeln, residuet och filtret, låt förkolna över liten låga och förbränn slutligen till aska i muffelugnen vid 500 600 oC i 30 minuter.Låt svalna i exsickatorn och väg med en noggrannhet av 0,0002 g. Minst två bestämningar måste göras på samma prov. Den procentuella vikten oorganiska orenheter erhålls med följande formel:(M1 P Mo) × 100E ,därMo är degelns vikt i gram,M1 är degelns och askans vikt i gram,E är provets torrsubstansinnehåll.Schematisk teckning av den apparat som används för kontinuerlig separation av icke vattenlösligaoorganiska orenheterRör som kan ställas in på höjdenFrånledning Sand >Hänvisning till film>

pH-värde1. PrincippH-värdet i tomatprodukter bestäms med elektrometrisk metod med hjälp av en pH-mätare.2. Utrustning2.1 pH-mätare.2.2 Referens- och pH-elektrod eller kombinerad elektrod.2.3 Buffertlösningar med pH 4,0 och 7,0.3. Förfarande3.1 Kalibrera pH-mätaren med buffertlösningarna.3.2 Mät produktens temperatur med en termometer och ställ in instrumentet på den temperaturen.3.3 Placera elektroderna eller den kombinerade elektroden i den outspädda tomatprodukten.4. Redovisning av resultatpH-värdet avläses direkt på apparaten.INNEHÅLL AV KALCIUMJONER1. PrincipKalciuminnehållet bestäms med atomabsorptionsspektrofotometri på ett i förväg berett prov.För att förhindra delvis jonisering av beståndsdelarna i lågan tillsätts lantan för bestämning av kalciuminnehållet.2. Reagenser2.1 65 % extra ren salpeteryra.2.2 Referenslösning som innehåller 1 mg/ml kalcium.2.3 5 % lantanlösning.Lös upp 134 g lantanklorid (LaCl3 7H2O) i dubbeldestillerat vatten till en volym på 1 000 ml.2.4 Extra ren koncentrerad svavelsyra (D = 1,84).3. Utrustning3.1 Atomabsorptionsspektrofotometer.3.2 Platinadeglar, diameter 10 cm, höjd 3 cm, flatbottnade.3.3 Muffelugn och värmeplatta.3.4 Infraröd lampa.3.5 Dekontaminerade glasdetaljer (utan kalcium).4. Förfarande4.1 Inledande kommentarDet bör läggas särskild vikt vid behållarnas renhet. Glasdetaljer måste sköljas i förväg med dubbeldestillerat vatten.Alla lösningar och alla spädningar skall framställas med dubbeldestillerat vatten.Vid utspädning måste proven vara på minst 1 ml.I varje mätningsserie fastställs kalibreringsvärdena med lämpliga lösningar.Vid kvantitetsbestämningar med absorptionsspektrometri skall apparaten justeras noggrant till den optimala våglängden.Om de olika stegen i utförandet (t.ex. förberedelse och mätning) utförs i olika laboratorier är det ett oeftergivligt krav att samma parti dubbeldestillerat vatten används för utspädning av de lösningar som skall analyseras och standardlösningarna.4.2 Mineralisering av provet4.2.1 Lösning med hjälp av vätskaVäg upp 1 2 g av det homogeniserade provet, beroende på den antagna mängden kalcium, i en Kjeldahl-kolv.Om produkterna är i flytande form, väg upp 10 g och koncentrera till en volym på 2 3 ml.Tillsätt 10 ml koncentrerad salpetersyra (2.1) och 2,5 ml svavelsyra (2.4).Värm mycket försiktigt tills en vit rök framträder.Vid den tidpunkten bör lösningen vara klar och färglös.Om detta inte är fallet tillsätt försiktigt ett par droppar salpetersyra (2.1) och fortsätt att värma tills vit rök framträder.När nedbrytningen är avslutad, häll upp lösningen som bör ha minskat till 2 3 ml i en 25 ml mätkolv och fyll på upp till märket med dubbeldestillerat vatten.På detta sätt beredda prov analyseras och jämförs med standardlösningar med 10 % svavelsyra (2.4).4.2.2 TorrförbränningVäg upp 5 10 g av provet beroende på den antagna mängden kalcium, i en platinadegel (3.2).Torka i en muffelugn, på värmeplattan eller under infraröd lampa under mycket försiktig och långsam uppvärmning för att undvika materialförlust p.g.a. överkokning.Placera residuet i muffelugnen som har förvärmts till 400 oC och fortsätt förbränningen i minst sex timmar.Om kadmium är närvarande bör ett par droppar fosforsyra eller svavelsyra tillsättas.Om askan inte är helt vit bör den fuktas med ett par droppar salpetersyra, produkten bör torkas helt under den infraröda lampan tills den vita röken försvinner, och behandlingen i muffelugnen bör upprepas i minst fyra timmar.Blanda askan med 1 ml salpetersyra, för över till 50 ml mätkolven och fyll på till märket med vatten.4.3 DirektbestämningDet går att göra direktbestämning utan mineralisering av provet när det gäller flytande produkter (saft eller utspätt koncentrat).Bestäm mängden kalcium i närvaro av 0,5 % lantan genom att späda ut den ursprungliga lösningen (2.3).4.4 BestämningSpäd ut provlösningarna så att den mängd kalcium som skall analyseras ligger inom kalibreringskurvans koncentrationsintervall.Kalcium: ë = 422,7 mmLåga: luft/acetylenMedel att korrigera för syra-eller basinnehåll4.5 Förberedelse av kalibreringskurvanTa fram fyra 10 ml mätkolvar och häll 1 ml koncentrerad salpetersyra och 1 ml 5 % lantanlösning (2.3) i vardera.Häll därefter i 0, 1, 3 respektive 5 ml 10 ppm kalciumlösning i kolvarna och fyll på upp till märket med dubbeldestillerat vatten.Bestäm varje lösnings absorption och konstruera kalibreringskurvan efter det att blindtestets värde har dragits av från standardprovens värde.5. BeräkningKalciuminnehållet beräknas på grundval av motsvarande kalibreringsvärden som bestäms under varje mätserie med hänsyn tagen till spädningsfaktorer.6. Metodens precisionRepeterbarhet (r):Kalcium: r = 1,1 + 0,029 xi mg/l.Reproducerbarhet (R):Kalcium: R = 2,2 + 0,116 xi mg/l.xi = uppmätt koncentration.KISELDIOXIDINNEHÅLL1. FörfarandeVäg upp 10 g tomatpulver eller tomatflingor i en 300 ml bägare med en noggrannhet på 0,01g. Tillsätt 200 ml vatten och blanda väl. Låt stå i tio minuter. Häll försiktigt av vätskan ovanför bottensatsen. Upprepa processen. Samla ihop det fasta residuet på ett mycket snabbt askfritt filter. Förbränn i en porslinsdegel. Blanda om det behövs med lite destillerat vatten och ställ tillbaka i ugnen tills askan är vit.Blanda med 10 cm3 salpetersyra (d = 1,4) utspädd till dubbel volym. Värm mycket försiktigt och samla ihop utfällningen på ett askfritt veckfilter, torka och förbränn i en tarerad degel (mo). Om det behövs blanda som förut med lite destillerat vatten och förbränn en gång till om askan inte är vit. Väg degeln (m).2. Beräkning(m mo) × 10 = viktprocenten kiseldioxid i pulvret.

() För tjockflytande eller starkt koncentrerade produkter kan det visa sig omöjligt att få ut de droppar som krävs för refraktometrisk bestämning. I så fall bör bestämningen inte göras. Provet bör under inga omständigheter spädas med vatten.