EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 31975L0034

Rådets direktiv 75/34/EEG av den 17 december 1974 om rätten för medborgare i en medlemsstat att stanna kvar inom en annan medlemsstats territorium efter att där ha drivit egen rörelse

OJ L 14, 20.1.1975, p. 10–13 (DA, DE, EN, FR, IT, NL)
Greek special edition: Chapter 06 Volume 001 P. 191 - 194
Spanish special edition: Chapter 06 Volume 001 P. 183 - 185
Portuguese special edition: Chapter 06 Volume 001 P. 183 - 185
Special edition in Finnish: Chapter 06 Volume 001 P. 172 - 174
Special edition in Swedish: Chapter 06 Volume 001 P. 172 - 174
Special edition in Czech: Chapter 05 Volume 001 P. 170 - 173
Special edition in Estonian: Chapter 05 Volume 001 P. 170 - 173
Special edition in Latvian: Chapter 05 Volume 001 P. 170 - 173
Special edition in Lithuanian: Chapter 05 Volume 001 P. 170 - 173
Special edition in Hungarian Chapter 05 Volume 001 P. 170 - 173
Special edition in Maltese: Chapter 05 Volume 001 P. 170 - 173
Special edition in Polish: Chapter 05 Volume 001 P. 170 - 173
Special edition in Slovak: Chapter 05 Volume 001 P. 170 - 173
Special edition in Slovene: Chapter 05 Volume 001 P. 170 - 173

Legal status of the document No longer in force, Date of end of validity: 29/04/2006; upphävd genom 32004L0038

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/1975/34/oj

31975L0034

Rådets direktiv 75/34/EEG av den 17 december 1974 om rätten för medborgare i en medlemsstat att stanna kvar inom en annan medlemsstats territorium efter att där ha drivit egen rörelse

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 014 , 20/01/1975 s. 0010 - 0013
Finsk specialutgåva Område 6 Volym 1 s. 0172
"Grekisk specialutgåva
" Område 06 Volym 1 s. 0191
Svensk specialutgåva Område 6 Volym 1 s. 0172
Spansk specialutgåva: Område 06 Volym 1 s. 0183
Portugisisk specialutgåva: Område 06 Volym 1 s. 0183


RÅDETS DIREKTIV av den 17 december 1974 om rätten för medborgare i en medlemsstat att stanna kvar inom en annan medlemsstats territorium efter att där ha drivit egen rörelse (75/34/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 235 i detta,

med beaktande av Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten (1), och särskilt avdelning II i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och

med beaktande av följande:

I enlighet med rådets direktiv Nr 73/148/EEG (4) av den 21 maj 1973 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster beviljar varje medlemsstat rätt till varaktig bosättning för andra medlemsstaters medborgare som etablerar sig inom dess territorium för att driva egen rörelse, när restriktioner för denna verksamhet avskaffats i enlighet med fördraget.

Det är normalt att en person förlänger en period av varaktig bosättning inom en medlemsstats territorium genom att stanna kvar efter att ha bedrivit en verksamhet där; frånvaron av rätten att under sådana omständigheter stanna kvar utgör ett hinder för att etableringsfriheten skall kunna uppnås; för anställda personer har villkoren för utövandet av denna rätt redan fastställts i förordningen (EEG) Nr 1251/70 (5).

Artikel 48.3 d i fördraget erkänner arbetstagarnas rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda i denna stat; artikel 54.2 föreskriver inte uttryckligen en liknande rätt för egna företagare, likväl innebär etableringens karaktär samt de band som knyts med de länder där de varit verksamma att dessa personer har ett avgjort intresse av att komma i åtnjutande av samma rätt att stanna kvar som den rätt arbetstagare har; för att göra denna åtgärd berättigad bör hänvisas till den bestämmelse i fördraget som gör åtgärden möjlig.

Etableringsfriheten inom gemenskapen kräver att medborgare i medlemsstater får driva egen rörelse i flera medlemsstater i följd utan att detta blir till deras nackdel.

En medborgare i en medlemsstat som bor inom en annan medlemsstats territorium bör bli garanterad rätten att stanna kvar inom detta territorium, då han upphör med sin rörelse där, därför att han uppnått pensionsåldern eller på grund av bestående arbetsoförmåga; en sådan rätt bör även garanteras den medborgare i en medlemsstat som efter en tids verksamhet som egen företagare och bosättning inom en andra medlemsstats territorium bedriver verksamhet i en tredje medlemsstats territorium, under det att han har kvar sin bostad inom den andra statens territorium.

För att bestämma enligt vilka villkor rätten att stanna kvar skall gälla bör hänsyn tas till de orsaker som lett till att verksamheten upphörde inom den berörda medlemsstatens territorium och i synnerhet till skillnaden mellan pensionering, det normala och förutsebara slutet på det yrkesverksamma livet, och bestående arbetsoförmåga som leder till ett för tidigt och oförutsebart slut på det yrkesverksamma livet; särskilda villkor måste fastställas, när maken är eller var medborgare i ifrågavarande medlemsstat, eller när verksamheten upphör till följd av olycksfall eller yrkessjukdom.

Den medborgare i en medlemsstat som har nått slutet på sitt yrkesverksamma liv efter att ha verkat som egen företagare inom en annan medlemsstats territorium bör få tillräckligt god tid på sig för att besluta var han slutligen vill bosätta sig.

Att en medlemsstats medborgare som driver egen rörelse begagnar sig av rätten att stanna kvar medför att denna rätt bör utvidgas till att gälla medlemmarna av hans familj; om en medlemsstats medborgare som driver egen rörelse skulle avlida under sitt yrkesverksamma liv, måste även hans familjemedlemmar tillerkännas rätten till bosättning och särskilda bestämmelser gälla om detta.

Personer för vilka rätten att stanna kvar gäller måste behandlas på samma sätt som landets medborgare som har nått slutet på sitt yrkesverksamma liv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Medlemsstaterna skall enligt villkoren i detta direktiv avskaffa restriktioner för rätten att bli kvar inom deras territorium till förmån för medborgare i en annan medlemsstat som bedriver egen verksamhet inom deras territorium samt medlemmar av deras familjer enligt definition i artikel 1 i direktiv Nr 73/148/EEG.

Artikel 2

1. Varje medlemsstat skall erkänna att följande personer har rätt att varaktigt stanna kvar inom deras territorium:

a) Varje person som vid den tid då han upphör med verksamheten har uppnått den ålder som enligt lag i denna stat berättigar till ålderspension och som har bedrivit egen verksamhet i denna stat under de närmast föregående tolv månaderna och utan avbrott bott där mer än tre år.

När lagen i denna medlemsstat inte ger vissa kategorier av egna företagare rätt till ålderspension, skall ålderskravet anses uppfyllt, då förmånstagaren fyller 65 år.

b) Varje person som utan avbrott bott i staten under mer än två år och slutar sin verksamhet där på grund av bestående arbetsoförmåga.

Om denna oförmåga är följden av olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom som ger honom rätt till en pension som helt eller delvis betalas ut av en institution i denna stat, skall inga villkor ställas för bosättningens varaktighet.

c) Varje person som efter tre års oavbruten verksamhet och bosättning inom denna stats territorium bedriver sin verksamhet inom en annan medlemsstats territorium, under det att han behåller sin bostad inom den första statens territorium, dit han som regel återvänder varje dag eller åtminstone en gång i veckan.

Sådana perioder av verksamhet som utförts inom den andra medlemsstatens territorium skall för att ge de rättigheter som nämns i a och b betraktas som utförda i den stat där bostaden finns.

2. Villkoren för bosättningens varaktighet enligt punkt 1 a och villkoret för bosättningens varaktighet enligt punkt 1 b skall inte gälla, om den egna företagarens make är medborgare i ifrågavarande medlemsstat eller har förlorat medborgarskapet genom äktenskapet med denna person.

Artikel 3

1. Varje medlemsstat skall erkänna att den egna företagarens familjemedlemmar som avses i artikel 1 och som bor hos honom inom denna stats territorium har rätt att förbli varaktigt bosatta där, om företagaren förvärvat rätten att stanna kvar inom denna stats territorium i enlighet med artikel 2. Denna bestämmelse skall fortsätta att gälla även efter företagarens död.

2. Om emellertid den egna företagaren avlider under sitt yrkesverksamma liv och innan han förvärvat rätten att stanna kvar inom den berörda statens territorium, skall staten tillerkänna medlemmarna av hans familj rätten att fortsättningsvis vara varaktigt bosatta där, på villkor att

- företagaren vid dagen för sin död hade bott utan avbrott inom dess territorium minst två år, eller

- hans död var följden av olycksfall eller yrkessjukdom, eller

- den efterlevande makan är medborgare i denna stat eller förlorat sitt medborgarskap genom äktenskapet med företagaren.

Artikel 4

1. Bosättningens varaktighet enligt bestämmelserna i artiklarna 2.1 och 3.2 får intygas med i bosättningslandet gängse bevismedel. Den skall inte påverkas av tillfälliga perioder av frånvaro som inte överstiger totalt tre månader om året eller av längre perioder av frånvaro på grund av värnpliktstjänstgöring.

2. Perioder då verksamheten inte har bedrivits på grund av omständigheter utanför ifrågavarande persons kontroll eller på grund av overksamhet på grund av sjukdom eller olycksfall skall betraktas som perioder av verksamhet enligt innebörden i artikel 2.1.

Artikel 5

1. Medlemsstaterna skall låta den person som har rätt att stanna kvar begagna sig av denna rätt inom två år efter det han blivit berättigad till detta i enlighet med artikel 2.1 a och b samt artikel 3. Under denna period måste vederbörande kunna lämna medlemsstatens territorium utan att denna rätt påverkas.

2. Medlemsstaterna skall inte kräva att personen i fråga skall iaktta några särskilda formaliteter för att begagna sig av rätten att stanna kvar.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall tillerkänna de personer som har rätt att stanna kvar inom deras territorium rätten att få ett uppehållstillstånd, vilket måste

a) utfärdas och förnyas gratis eller mot erläggande av ett belopp som inte överstiger de avgifter och skatter som landets egna medborgare får betala för utfärdande eller förnyelse av identitetskort,

b) vara giltigt inom hela den utfärdande medlemsstatens territorium,

c) vara giltigt fem år och automatiskt kunna förnyas.

2. Avbrott i bosättningen på högst sex månader i följd och längre frånvaro på grund av värnpliktstjänstgöring får inte inverka på ett uppehållstillstånds giltighet.

Artikel 7

Medlemsstaterna skall för personer som har rätt att stanna kvar inom deras territorium tillämpa den rätt till likabehandling som fastställts genom rådets direktiv om upphävande av begränsningar av etableringsfriheten i enlighet med avdelning III i det allmänna handlingsprogram som föreskriver sådant upphävande.

Artikel 8

1. Detta direktiv skall inte påverka några bestämmelser enligt någon medlemsstats lagar och andra författningar som skulle vara fördelaktigare för medborgare i andra medlemsstater.

2. Medlemsstaterna skall underlätta ett återvändande till deras territorier för egna företagare som lämnat dessa territorier efter att ha varaktigt bott där en längre tid och varit verksamma där och som önskar återvända, när de uppnått pensionsåldern enligt definitionen i artikel 2.1 a eller är varaktigt arbetsoförmögna.

Artikel 9

Medlemsstaterna får inte avvika från detta direktivs bestämmelser utom med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa.

Artikel 10

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktivs bestämmelser inom tolv månader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Efter anmälan av detta direktiv skall medlemsstaterna vidare se till att kommissionen informeras i tillräckligt god tid för att den skall kunna lämna sina kommentarer till alla föreslagna lagar eller andra författningar som de avser att anta på det område som detta direktiv omfattar.

Artikel 11

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 17 december 1974.

På rådets vägnar

M. DURAFOUR

Ordförande

(1) EGT nr 2, 15.1.1962, s. 36/62.

(2) EGT nr C 14, 27.3.1973, s. 20.

(3) EGT nr C 142, 31.12.1972, s. 12.

(4) EGT nr L 172, 28.6.1973, s. 14.

(5) EGT nr L 142, 30.6.1970, s. 24.

Top