Help Print this page 

Document 31972R0574

Title and reference
Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda eller deras familjer flyttar inom gemenskapen

OJ L 74, 27.3.1972, p. 1–83 (DE, FR, IT, NL)
Danish special edition: Series I Volume 1972(I) P. 149 - 230
English special edition: Series I Volume 1972(I) P. 160 - 233
Greek special edition: Chapter 05 Volume 001 P. 138 - 211
Spanish special edition: Chapter 05 Volume 001 P. 156 - 238
Portuguese special edition: Chapter 05 Volume 001 P. 156 - 238
Special edition in Finnish: Chapter 05 Volume 001 P. 106 - 173
Special edition in Swedish: Chapter 05 Volume 001 P. 106 - 173
Special edition in Czech: Chapter 05 Volume 001 P. 83 - 160
Special edition in Estonian: Chapter 05 Volume 001 P. 83 - 160
Special edition in Latvian: Chapter 05 Volume 001 P. 83 - 160
Special edition in Lithuanian: Chapter 05 Volume 001 P. 83 - 160
Special edition in Hungarian Chapter 05 Volume 001 P. 83 - 160
Special edition in Maltese: Chapter 05 Volume 001 P. 83 - 160
Special edition in Polish: Chapter 05 Volume 001 P. 83 - 160
Special edition in Slovak: Chapter 05 Volume 001 P. 83 - 160
Special edition in Slovene: Chapter 05 Volume 001 P. 83 - 160
Special edition in Bulgarian: Chapter 05 Volume 001 P. 74 - 151
Special edition in Romanian: Chapter 05 Volume 001 P. 74 - 151
Special edition in Croatian: Chapter 05 Volume 008 P. 3 - 85

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/1972/574/oj
Languages, formats and link to OJ
BG ES CS DA DE ET EL EN FR GA HR IT LV LT HU MT NL PL PT RO SK SL FI SV
HTML html BG html ES html CS html DA html DE html ET html EL html EN html FR html HR html IT html LV html LT html HU html MT html NL html PL html PT html RO html SK html SL html FI html SV
PDF pdf BG pdf ES pdf CS pdf DA pdf DE pdf ET pdf EL pdf EN pdf FR pdf HR pdf IT pdf LV pdf LT pdf HU pdf MT pdf NL pdf PL pdf PT pdf RO pdf SK pdf SL pdf FI pdf SV
Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal
 To see if this document has been published in an e-OJ with legal value, click on the icon above (For OJs published before 1st July 2013, only the paper version has legal value).
Multilingual display
Text

31972R0574

Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda eller deras familjer flyttar inom gemenskapen

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 074 , 27/03/1972 s. 0001 - 0083
Dansk specialutgåva: Serie I Område 1972(I) s. 0149
Engelsk specialutgåva: Serie I Område 1972(I) s. 0159
"Grekisk specialutgåva
" Område 05 Volym 1 s. 0138
Spansk specialutgåva: Område 05 Volym 1 s. 0156
Portugisisk specialutgåva: Område 05 Volym 1 s. 0156
Finsk specialutgåva Område 5 Volym 1 s. 0106
Svensk specialutgåva Område 5 Volym 1 s. 0106


RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda eller deras familjer flyttar inom gemenskapen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 2, 7 och 51 i detta,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1408/71(1) av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, särskilt artikel 97 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, som antagits efter samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Förordning nr 3(2) om social trygghet för migrerande arbetare har ersatts av förordning (EEG) nr 1408/71. Eftersom förordning nr 4(3), som innehöll tillämpningsförfaranden för och tilläggsbestämmelser till förordning nr 3, också upphört att gälla genom artikel 99 i förordning (EEG) nr 1408/71, är det nödvändigt att skapa nya tillämpningsförfaranden som är anpassade till de nya grundläggande reglerna och till de erfarenheter som insamlats under de tolv år som dessa texter tillämpats.

Det är särskilt viktigt att fastställa vilka institutioner som skall vara behöriga i varje medlemsstat, de handlingar som skall tillhandahållas och de formaliteter som behöver genomgås av en person för att denne skall bli berättigad till förmåner, förfaranden för administrativa kontroller och läkarundersökningar och villkoren för återbetalningar av de förmåner som en institution betalat ut på en annan institutions vägnar samt revisionsrättens åtaganden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING 1 ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner

I denna förordning

a) avses med förordning förordning (EEG) nr 1408/71,

b) avses med tillämpningsförordning denna förordning,

c) gäller de definitioner som har slagits fast i artikel 1 i förordningen.

Artikel 2

Standardblanketter - Information om lagstiftning - Handböcker

1. Blanketter för intyg, bestyrkta utlåtanden, deklarationer, ansökningar och andra handlingar som behövs för tillämpningen av förordningen och tillämpningsförordningen skall utarbetas av Administrativa kommissionen.

Två medlemsstater eller deras behöriga myndigheter kan efter samråd med Administrativa kommissionen komma överens om att sinsemellan använda förenklade blanketter.

2. Administrativa kommissionen kan för de behöriga myndigheternas räkning i varje medlemsstat samla in information om bestämmelserna i de nationella lagstiftningar som omfattas av förordningen.

3. Administrativa kommissionen skall utarbeta handböcker för att informera berörda personer om deras rättigheter och om de administrativa formaliteter som skall följas vid utnyttjande av dessa rättigheter.

Samråd skall ske med Rådgivande kommittén innan sådana handböcker utarbetas.

Artikel 3

Förbindelseorgan - Kontakter mellan institutioner och mellan förmånstagare och institutioner

1. De behöriga myndigheterna kan utse förbindelseorgan som får ta direkt kontakt med varandra.

2. Varje institution i en medlemsstat och varje person som är bosatt eller vistas inom en medlemsstats territorium kan, antingen direkt eller genom förbindelseorganen, lämna in en ansökan hos en annan medlemsstats institution.

Artikel 4

Bilagor

1. Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat förtecknas i bilaga 1.

2. De behöriga institutionerna i varje medlemsstat förtecknas i bilaga 2.

3. Bosättningsortens och vistelseortens institutioner i varje medlemsstat förtecknas i bilaga 3.

4. De förbindelseorgan som har utsetts enligt tillämpningsförordningens artikel 3.1 förtecknas i bilaga 4.

5. De bestämmelser som avses i tillämpningsförordningens artiklar 5, 53.3, 104, 105.2, 116 och 120 förtecknas i bilaga 5.

6. Det förfarande för utbetalning av förmåner som har valts av de institutioner, som svarar för utbetalningen av förmåner i varje medlemsstat enligt tillämpningsförordningens artikel 53.1, förtecknas i bilaga 6.

7. Namnen på och huvudkontoren för de banker som avses i tillämpningsförordningens artikel 55.1 förtecknas i bilaga 7.

8. De medlemsstater för vilka bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 10.2 d gäller i deras inbördes kontakter förtecknas i bilaga 8.

9. De system som skall beaktas vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner enligt tillämpningsförordningens artiklar 94.3 a och 95.3 a förtecknas i bilaga 9.

10. I bilaga 10 förtecknas de institutioner eller organ som har utsetts av de behöriga myndigheterna enligt framför allt följande artikel 6.1, 11.1, 13.2 och 13.3, 14.1-3, 38.1, 70.1, 80.2, 81, 82.2, 85.2, 89.1, 91.2, 102.2, 110 och 113.2 förtecknas i bilaga 10.

AVDELNING II TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Tillämpning av förordningens artikel 6 och 7

Artikel 5

Tillämpning av tillämpningsförordningen i stället för avtal om tillämpning av konventioner

Tillämpningsförordningens bestämmelser skall ersätta de bestämmelser i överenskommelserna för tillämpning av de konventioner som avses i förordningens artikel 6. De skall även ersätta bestämmelser om tillämpningen av de konventionsbestämmelser som avses i förordningens artikel 7.2 c, i den mån de inte är förtecknade i bilaga 5.

Tillämpning av förordningens artikel 9

Artikel 6

Tillträde till frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring

1. Om en person, med beaktande av förordningens artikel 9 och 15.3, uppfyller villkoren för tillträde till en frivillig försäkring eller en frivillig fortsättningsförsäkring för invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner) i flera system i en medlemsstats lagstiftning och om han inte har omfattats av obligatorisk försäkring enligt ett av dessa system på grund av sin senaste anställning eller period av verksamhet som egenföretagare kan han enligt de nämnda artiklarna ansluta sig till det system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring som föreskrivs i denna medlemsstats lagstiftning eller, om ett sådant saknas, enligt det system som han själv väljer.

2. För att göra sin rätt enligt bestämmelserna i förordningens artikel 9.2 gällande, skall en person till institutionen i den berörda medlemsstaten lämna in ett intyg om de försäkrings- eller bosättningsperioder som han har fullgjort enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Ett sådant intyg skall på begäran av personen i fråga utfärdas av den institution eller de institutioner som tillämpar de lagstiftningar enligt vilka han har fullgjort dessa perioder.

Tillämpning av förordningens artikel 12

Artikel 7

Allmänna regler för tillämpningen av bestämmelser om förhindrande av sammanträffande av förmåner - Tillämpning av dessa bestämmelser på förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner)

1. Om en person som har rätt till en förmån enligt en medlemsstats lagstiftning också har rätt till förmåner enligt en eller flera andra medlemsstaters lagstiftning skall följande regler gälla:

a) Om tillämpningen av förordningens artikel 12.2 eller 12.3 medför en minskning eller ett samtidigt innehållande av dessa förmåner får ingen av dem minskas eller innehållas med ett belopp som är större än det belopp som erhålls genom att dela det belopp, som skall minskas eller innehållas enligt den lagstiftning enligt vilken förmånen skall utges, med antalet förmåner som skall minskas eller innehållas och som personen har rätt till.

b) Beträffande förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) som utges enligt förordningens artikel 46.2 av en medlemsstats institution skall denna beakta alla förmåner av annat slag och varje inkomst eller ersättning som kan medföra en minskning eller ett innehållande av den förmån som skall utges av denna institution, dock inte för beräkningen av det teoretiska belopp som avses i förordningens artikel 46.2 a utan uteslutande för minskningen eller innehållandet av det belopp som avses i förordningens artikel 46.2 b. Endast en del av det totala beloppet av en sådan förmån eller ersättning skall dock beaktas och denna del skall beräknas i proportion till längden av de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt förordningens artikel 46.2 b.

c) Beträffande förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) som utges av en medlemsstats institution enligt första stycket i förordningens artikel 46.1 skall denna institution i fall då förordningens artikel 46.3 gäller beakta alla förmåner av ett annat slag och varje inkomst eller ersättning som kan medföra en minskning eller ett innehållande av den förmån som skall utges av denna institution, dock inte för beräkningen av det belopp som avses i förordningens artikel 46.1 utan uteslutande för minskningen eller innehållandet av det belopp som följer av tillämpningen av förordningens artikel 46.3. Endast en del av det totala beloppet av dessa förmåner eller denna inkomst eller ersättning skall dock beaktas och denna del skall beräknas genom att man på detta belopp tillämpar en koefficient som motsvarar proportionen mellan det förmånsbelopp som följer av tillämpningen av förordningens artikel 46.3 och det belopp som följer av tillämpningen av första stycket i förordningens artikel 46.1.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 12.2-4 skall de behöriga institutionerna på begäran lämna varandra alla upplysningar som behövs.

Artikel 8

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till förmåner vid sjukdom eller moderskap enligt flera medlemsstaters lagstiftning

Om en anställd eller egenföretagare eller en medlem av hans familj har rätt till moderskapsförmåner enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning skall dessa förmåner uteslutande utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium förlossningen har ägt rum eller, om förlossningen inte har ägt rum inom någon av dessa medlemsstaters territorier, uteslutande enligt den medlemsstats lagstiftning som den anställde eller egenföretagaren senast har varit omfattad av.

Artikel 9

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till dödsfallsersättning enligt flera medlemsstaters lagstiftning

1. Om ett dödsfall inträffar inom en medlemsstats territorium skall endast den rätt till dödsfallsersättning behållas som har förvärvats enligt denna medlemsstats lagstiftning, medan den rätt som har förvärvats enligt andra medlemsstaters lagstiftning skall falla bort.

2. Om ett dödsfall inträffar inom en medlemsstats territorium och rätten till dödsfallsersättning har förvärvats enligt två eller flera andra medlemsstaters lagstiftning eller om ett dödsfall inträffar utanför medlemsstaternas territorier och rätten har förvärvats enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning, skall endast den rätt behållas som har förvärvats enligt den medlemsstats lagstiftning som den avlidne senast var omfattad av, medan den rätt som har förvärvats enligt andra medlemsstaters lagstiftning skall falla bort.

Artikel 10

Tillämpliga regler vid samtidig rätt till familjeförmåner eller familjebidrag, eller vid situationer där en anställd i en följd omfattas av lagstiftningen i flera medlemsstater under samma period eller del av period

1. Om förmåner skall utges enligt förordningens artikel 73.1-2 eller 74.1-2 för samma period och för samma familjemedlem enligt den medlemsstats lagstiftning där den familjemedlemmen är bosatt, skall de regler för rätt till samtidiga familjeförmåner eller familjebidrag gälla som tillämpas i den medlemsstaten. Rätten till familjeförmåner eller familjebidrag enligt artikel 73.1-2 eller 74.1-2 i förordningen skall därför beaktas som om rättigheterna erhållits enligt ifrågavarande medlemsstats lagstiftning.

2. Om en anställd i en följd omfattas av två medlemsstaters lagstiftningar under en period mellan två tidpunkter för utbetalning av familjeförmåner enligt den ena eller båda de berörda medlemsstaternas lagstiftningar, skall följande gälla:

a) De familjeförmåner eller familjebidrag som personen kan göra anspråk på till följd av att han omfattas av lagstiftningen i var och en av dessa stater skall motsvara antalet dagliga förmåner eller bidrag som utbetalas enligt den berörda lagstiftningen. Om lagstiftningen inte innehåller någon bestämmelse om utgivande av dagliga förmåner eller bidrag, skall familjeförmånerna utges i förhållande till den tid enligt vilken personen har varit omfattad av lagstiftningen i var och en av medlemsstaterna och i förhållande till den tidsperiod som bestämts i den berörda lagstiftningen.

b) Om familjeförmåner eller familjebidrag har utbetalats av en institution under en period då förmånerna skulle ha utbetalats av en annan institution skall avräkning ske mellan dessa institutioner.

c) Om anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som har fullgjorts enligt lagstiftningen i en medlemsstat uttrycks i andra enheter än de som används vid beräkning av familjeförmåner eller familjebidrag enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat som personen också har omfattats av under samma period, skall omräkning, vid tillämpning av a och b ske enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 15.3.

d) Oavsett bestämmelserna i a skall i de inbördes kontakterna mellan de medlemsstater som anges i bilaga 8 till tillämpningsförordningen, den institution som svarar för kostnaderna för familjeförmånerna eller familjebidragen på grundval av den första anställningen eller första perioden av verksamhet som egenföretagare under den berörda perioden, bära dessa kostnader under hela utbetalningsperioden.

3. Om familjemedlemmar till en anställd eller en arbetslös person som tidigare varit anställd och som omfattas av fransk lagstiftning, eller till en arbetslös person som får arbetslöshetsförmåner enligt fransk lagstiftning, ändrar bosättningsort från en medlemsstats territorium till en annans under en viss kalendermånad, skall den institution som varit ansvarig för utbetalning av förmåner vid månadens början behålla ansvaret den månaden ut.

AVDELNING III TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS BESTÄMMELSER OM BESTÄMMANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING Tillämpning av förordningens artikel 13-16

Artikel 11

Formaliteter när en anställd sänts ut

1. Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat, vars lagstiftning skall fortsätta att gälla, skall i följande fall utfärda ett intyg som anger att en anställd skall fortsätta att omfattas av denna lagstiftning fram till ett visst datum i de fall som avses i förordningens artikel 14.1 a och 14.2 a.

2. Det samtycke som föreskrivs för fall som avses i förordningens artikel 14.1 a ii o skall begäras av arbetsgivaren.

Artikel 12

Särskilda bestämmelser om anställdas försäkring enligt det tyska systemet för social trygghet

1. Om tysk lagstiftning, enligt förordningens artiklar 14.1 b, 14.1 c eller 14.2, gäller för en person som är anställd av ett företag eller en arbetsgivare som inte har sitt säte inom tyskt territorium och om personen inte har någon fast arbetsplats inom tyskt territorium, skall denna lagstiftning gälla som om personen var anställd på sin bosättningsort inom tyskt territorium.

2. Om den anställde inte är bosatt inom tyskt territorium skall tysk lagstiftning gälla som om han vore anställd på en ort för vilken Allgemeine Ortskrankenkasse Bonn (Lokala allmänna sjukförsäkringskassan Bonn) är behörig.

Artikel 13

Utövande av rätten att välja för personer anställda vid beskickningar och konsulat

1. Den rätt att välja som avses i förordningens artikel 16.2 måste första gången utövas inom tre månader från den dag då personen anställdes på beskickningen eller konsulatet eller då han blev privattjänare hos tjänstemän vid en sådan beskickning eller sådant konsulat. Valet skall ha verkan från och med den dag då anställningen börjar.

Om personen i fråga på nytt utövar sin rätt att välja vid ett kalenderårs utgång skall valet ha verkan från och med det följande kalenderårets första dag.

2. Den person som utövar sin rätt att välja skall anmäla detta till den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning han har valt att omfattas av och samtidigt underrätta sin arbetsgivare om detta. Denna institution skall, om det behövs, vidarebefordra denna information till alla andra institutioner i samma medlemsstat enligt de föreskrifter som har utfärdats av denna medlemsstats behöriga myndighet.

3. Den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning personen i fråga har valt att omfattas av skall lämna honom ett intyg som anger att han omfattas av denna medlemsstats lagstiftning under den tid som han är anställd på beskickningen eller konsulatet eller som privattjänare hos tjänstemän vid en sådan beskickning eller ett sådant konsulat.

4. Om personen i fråga har valt att omfattas av tysk lagstiftning skall bestämmelserna i denna lagstiftning gälla som om han vore anställd på den plats där den tyska regeringen har sitt säte. Den behöriga myndigheten skall utse den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen.

Artikel 14

Utövande av rätten att välja för Europeiska gemenskapernas hjälppersonal

1. Den rätt att välja som avses i förordningens artikel 16.3 måste utövas när anställningsavtalet träffas. Den myndighet som har rätt att sluta sådana avtal skall informera den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde har valt att omfattas av. Denna institution skall, om det behövs, vidarebefordra sådan information till alla andra institutioner i samma medlemsstat.

2. Den institution, som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning medlemmen av hjälppersonalen har valt att omfattas av, skall lämna honom ett intyg som anger att han omfattas av denna medlemsstats lagstiftning under den tid som han är anställd av Europeiska gemenskaperna som medlem av hjälppersonalen.

3. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall, när det behövs, utse behöriga institutioner för Europeiska gemenskapernas hjälppersonal.

4. Om en medlem av hjälppersonalen, som är anställd inom en annan medlemsstats territorium än Tyskland, har valt att omfattas av tysk lagstiftning skall bestämmelserna i denna lagstiftning tillämpas som om medlemmen av hjälppersonalen vore anställd på den ort där den tyska regeringen har sitt säte. Den behöriga myndigheten skall utse den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen.

AVDELNING IV TILLÄMPNING AV FÖRORDNINGENS SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR OLIKA SLAG AV FÖRMÅNER KAPITEL 1 ALLMÄNNA REGLER OM SAMMANLÄGGNING AV PERIODER

Artikel 15

1. I de fall som avses i förordningens artikel 18.1, 38, 45.1-2, 64, 67.1 och 67.2 skall perioder läggas samman enligt följande regler:

a) Till försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning, skall läggas försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt varje annan medlemsstats lagstiftning i den utsträckning som det behövs som komplement till de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den första medlemsstatens lagstiftning för att få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, under förutsättning att dessa försäkrings- eller bosättningsperioder inte sammanfaller. Om förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) skall utges av två eller flera medlemsstaters institutioner enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2, skall var och en av de berörda institutionerna, göra en separat sammanläggning genom att beakta alla försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts av den anställde eller egenföretagaren enligt alla medlemsstaters lagstiftningar som han har omfattats av, om något annat inte följer av bestämmelserna i förordningens artikel 45.2, 45.3 och 46.2 c.

b) Om en försäkrings- eller bosättningsperiod som har fullgjorts enligt ett system för obligatorisk försäkring enligt en medlemsstats lagstiftning sammanfaller med en försäkringsperiod enligt ett system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring enligt en annan medlemsstats lagstiftning, skall endast den period som har fullgjorts enligt systemet för obligatorisk försäkring beaktas.

c) Om en annan försäkrings- eller bosättningsperiod än en period som likställs med en sådan, har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning och sammanfaller med en period som likställs med en försäkrings- eller bosättningsperiod enligt en annan medlemsstats lagstiftning, skall endast den förstnämnda perioden beaktas.

d) Varje period som betraktas som likställd enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning skall endast beaktas av institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den försäkrade personen senast var obligatoriskt försäkrad före den nämnda perioden. Om den försäkrade personen inte har varit obligatoriskt försäkrad enligt en medlemsstats lagstiftning före den nämnda perioden skall perioden beaktas av institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning han första gången efter den nämnda perioden var obligatoriskt försäkrad.

e) Om det inte är möjligt att exakt fastställa den tidsperiod inom vilken vissa försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning skall dessa perioder inte anses sammanfalla med försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, och de skall således, om det är fördelaktigt, beaktas.

f) Om vissa försäkrings- eller bosättningsperioder enligt en medlemsstats lagstiftning endast beaktas om de har fullgjorts inom en viss tidsfrist, skall institutionen som tillämpar denna lagstiftning

i) beakta endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder enligt en annan medlemsstats lagstiftning som har fullgjorts inom denna tidsfrist, eller

ii) förlänga denna tidsfrist med försäkrings- eller bosättningsperioder som helt eller delvis har fullgjorts inom den nämnda fristen enligt en annan medlemsstats lagstiftning, om de berörda försäkrings- eller bosättningsperioderna enligt den andra medlemsstatens lagstiftning endast leder till för skjutning av den frist inom vilken försäkrings- eller bosättningsperioderna måste vara fullgjorda.

2. Försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning för vilken förordningen inte gäller men som beaktas enligt en annan lagstiftning i denna medlemsstat för vilken förordningen gäller, skall godtas som försäkrings- eller bosättningsperioder och beaktas i sammanläggningssyfte.

3. Om försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning uttrycks i andra enheter än dem som används i en annan medlemsstats lagstiftning, skall den omvandling som behövs för sammanläggning genomföras enligt följande regler:

a) Om personen i fråga är en anställd som har omfattats av ett system med sexdagarsvecka eller om han är egenföretagare

i) skall en dag motsvara åtta timmar och omvänt,

ii) skall sex dagar motsvara en vecka och omvänt,

iii) skall 26 dagar motsvara en månad och omvänt,

iv) skall tre månader, 13 veckor eller 78 dagar motsvara ett kvartal och omvänt,

v) skall, vid omvandlingen av veckor till månader och omvänt, veckorna och månaderna omvandlas till dagar,

vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att det totala antalet försäkringsperioder som har fullgjorts under ett kalenderår sammanlagt överstiger 312 dagar, 52 veckor, 12 månader eller fyra kvartal.

b) Om personen i fråga är en anställd som har omfattats av ett system med femdagarsvecka

i) skall en dag motsvara nio timmar och omvänt,

ii) skall fem dagar motsvara en vecka och omvänt,

iii) skall 22 dagar motsvara en månad och omvänt,

iv) skall tre månader, 13 veckor eller 66 dagar motsvara ett kvartal och omvänt,

v) skall, vid omvandlingen av veckor till månader och omvänt, veckorna och månaderna omvandlas till dagar,

vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att det totala antalet försäkringsperioder som har fullgjorts under ett kalenderår sammanlagt överstiger 264 dagar, 52 veckor, 12 månader eller fyra kvartal.

KAPITEL 2 SJUKDOM OCH MODERSKAP Tillämpning av förordningens artikel 18

Artikel 16

Styrkande av försäkringsperioder

1. För att göra sin rätt enligt bestämmelserna i förordningens artikel 18 gällande skall en anställd eller egenföretagare till den behöriga institutionen lämna in ett intyg som anger de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som han senast var omfattad av.

2. Detta intyg skall utfärdas på den anställdes eller egenföretagarens begäran av den eller de institutioner i den medlemsstat vars lagstiftning han senast var omfattad av. Om han inte lämnar in detta intyg skall den behöriga institutionen vända sig till den eller de berörda institutionerna för att få intyget.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 gäller också, om försäkringsperioder som tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning behöver beaktas för att villkoren i den behöriga statens lagstiftning skall uppfyllas.

Tillämpning av förordningens artikel 19

Artikel 17

Vårdförmåner vid bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 19 skall en anställd eller egenföretagare registrera sig och sina familjemedlemmar hos institutionen på sin bosättningsort genom att lämna in ett intyg som visar att han och hans familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner. Detta intyg utfärdas av den behöriga institutionen, i förekommande fall på grundval av information från arbetsgivaren. Om den anställde eller egenföretagaren eller hans familjemedlemmar inte lämnar in detta intyg skall institutionen på bosättningsorten vända sig till de behöriga institutionerna för att få intyget.

2. Detta intyg skall gälla tills institutionen på bosättningsorten får meddelande om att det inte längre är giltigt. Om detta intyg har utfärdats av en fransk institution skall det dock gälla endast i ett år från den dag då det utfärdades och skall förnyas varje år.

3. Om personen i fråga är säsongsarbetare skall det intyg som avses i punkt 1 gälla under säsongsarbetets hela beräknade varaktighet såvida den behöriga institutionen inte under tiden meddelar institutionen på bosättningsorten om att det inte längre är giltigt.

4. Institutionen på bosättningsorten skall underrätta den behöriga institutionen om varje anmälan som har gjorts enligt bestämmelserna i punkt 1.

5. Vid varje ansökan om vårdförmåner skall personen i fråga lämna in de handlingar som behövs för att vårdförmåner skall kunna beviljas enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt.

6. Vid sjukhusvistelse skall institutionen på bosättningsorten inom tre dagar efter det att den har fått reda på detta underrätta den behöriga institutionen om tidpunkten för intagningen på sjukhus, sjukhusvistelsens sannolika längd och tidpunkten för utskrivning. Någon underrättelse behövs dock inte när kostnaden för vårdförmånerna återbetalas med ett schablonbelopp till institutionen på bosättningsorten.

7. Institutionen på bosättningsorten skall i förväg underrätta den behöriga institutionen om varje beslut om beviljande av vårdförmåner när den sannolika eller faktiska kostnaden överstiger ett schablonbelopp, som fastställs och omprövas med jämna mellanrum av Administrativa kommissionen. Den behöriga institutionen skall inom 15 dagar från och med den dag då denna information har översänts göra eventuella invändningar och ange de skäl på vilka invändningarna grundas. Om ingen sådan invändning har gjorts vid slutet av denna period skall institutionen på bosättningsorten bevilja vårdförmånerna. Om dessa förmåner måste beviljas i ett mycket brådskande fall skall institutionen på bosättningsorten omedelbart underrätta den behöriga institutionen om det. Meddelande om invändning med angivande av de skäl på vilka invändningen grundas behövs dock inte om kostnaderna för vårdförmånerna återbetalas med ett schablonbelopp till institutionen på bosättningsorten.

8. Den anställde eller egenföretagaren eller hans familjemedlemmar skall underrätta institutionen på bosättningsorten om varje förändring i deras situation som kan påverka rätten till vårdförmåner, i synnerhet varje upphörande eller byte av anställning eller byte av verksamhet som egenföretagare för personen i fråga eller varje byte av bosättnings- eller vistelseort av honom eller hans familjemedlemmar. På samma sätt skall den behöriga institutionen underrätta institutionen på bosättningsorten om den anställde eller egenföretagaren upphör att vara försäkrad eller upphör att ha rätt till vårdförmåner. Institutionen på bosättningsorten kan när som helst begära att den behöriga institutionen lämnar all information om den anställdes eller egenföretagarens försäkring eller om hans rätt till vårdförmåner.

9. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.

Artikel 18

Kontantförmåner vid bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. För att få kontantförmåner enligt förordningens artikel 19.1 b skall en anställd eller egenföretagare inom tre dagar efter det att arbetsoförmågan inträffade anmäla sig hos institutionen på bosättningsorten genom att lämna in ett meddelande om att han har slutat arbeta eller, om det föreskrivs i den lagstiftning som tillämpas av den behöriga institutionen eller institutionen på bosättningsorten, ett intyg om arbetsoförmåga som har utfärdats av den behandlande läkaren.

2. Om de behandlande läkarna i bosättningslandet inte utfärdar intyg om arbetsoförmåga skall personen anmäla sig direkt till institutionen på bosättningsorten inom den tidsfrist som anges i den lagstiftning som denna tillämpar.

Denna institution skall omedelbart se till att arbetsoförmågan medicinskt bekräftas och att det intyg som avses i punkt 1 utfärdas. Intyget skall ange oförmågans beräknade varaktighet och skall utan dröjsmål översändas till den behöriga institutionen.

3. I fall där punkt 2 inte gäller skall institutionen på bosättningsorten snarast möjligt, och i varje fall inom tre dagar från den dag då personen gjorde anmälan, se till att han undersöks av en läkare som om han vore försäkrad hos denna institution. Den undersökande läkarens intyg skall särskilt ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet och skall översändas till den behöriga institutionen av institutionen på bosättningsorten inom tre dagar från den dag då undersökningen gjordes.

4. Institutionen på bosättningsorten skall sedan vidta alla nödvändiga administrativa kontroller eller läkarundersökningar av personen som om han vore försäkrad hos denna institution. Så snart som den konstaterar att personen är i stånd att återuppta sitt arbete skall den utan dröjsmål underrätta honom och den behöriga institutionen om detta och ange den dag då arbetsoförmågan har upphört. Utan att det påverkar tilllämpningen av punkt 6 skall underrättelsen till personen anses som ett beslut som har fattats av den behöriga institutionen.

5. Den behöriga institutionen behåller under alla omständigheter rätten att låta personen undersökas av den läkare som institutionen själv har valt.

6. Om den behöriga institutionen beslutar att innehålla kontantförmåner på grund av att personen inte har fullgjort de formaliteter som fastställts i bosättningslandets lagstiftning eller om den konstaterar att personen kan återuppta sitt arbete, skall den underrätta personen om sitt beslut och samtidigt översända en kopia av detta beslut till institutionen på bosättningsorten.

7. När personen återupptar sitt arbete skall han underrätta den behöriga institutionen om detta, om en sådan underrättelse krävs enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.

8. Den behöriga institutionen skall betala ut kontantförmåner på lämpligt sätt, exempelvis med internationella postanvisningar, och skall underrätta institutionen på bosättningsorten och personen om detta. Om kontantförmåner betalas ut av institutionen på bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning skall den sistnämnda institutionen informera personen om hans rättigheter och underrätta institutionen på bosättningsorten om kontantförmånernas belopp, tidpunkterna för utbetalning och den längsta tid under vilken de kan utges enligt den behöriga statens lagstiftning.

9. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.

Tillämpning av förordningens artikel 20

Artikel 19

Särskilda bestämmelser för gränsarbetare och deras familjemedlemmar

För gränsarbetare eller deras familjemedlemmar kan läkemedel, bandage, glasögon och mindre hjälpmedel utges och laboratorieanalyser och tester utföras endast inom den medlemsstats territorium inom vilket de har ordinerats enligt bestämmelserna i denna medlemsstats lagstiftning, utom i fall då den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar eller en överenskommelse som har träffats mellan de berörda medlemsstaterna eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter innehåller förmånligare regler.

Tillämpning av förordningens artikel 22

Artikel 20

Vårdförmåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten - Särskilda regler för personer som är anställda inom internationell transport och deras familjemedlemmar

1. För att få vårdförmåner för sig själv eller för medföljande familjemedlemmar skall en person, som är anställd inom internationell transport och omfattas av förordningens artikel 14.1 a i eller 14.2 a och som under sin anställning beger sig till en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens, snarast möjligt till institutionen på vistelseorten lämna ett sådant intyg som anges i artikel 11 i tillämpningsförordningen.

2. För att få vårdförmåner för sig själv eller för medföljande familjemedlemmar skall en person, som är anställd inom internationell transport och omfattas av förordningens artikel 14.1 b och som under sin anställning beger sig till en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens, snarast möjligt till institutionen på vistelseorten lämna in ett särskilt intyg som har utfärdats av arbetsgivaren eller dennes företrädare under den innevarande kalendermånaden eller under de två kalendermånaderna närmast före inlämnandet. Detta intyg skall särskilt ange den dag från och med vilken personen har varit anställd hos arbetsgivaren och namnet och adressen på den behöriga institutionen. Om arbetsgivaren enligt den behöriga statens lagstiftning inte behöver känna till den behöriga institutionen skall dock den anställde lämna skriftliga uppgifter om denna institutions namn och adress då han lämnar in sin ansökan till institutionen på vistelseorten. En person som har lämnat in ett sådant intyg skall antas ha uppfyllt villkoren för rätt till vårdförmåner. Om en person inte kan ta kontakt med institutionen på vistelseorten innan han får läkarvård skall han ändå få denna vård som om han vore försäkrad hos denna institution, om han visar upp det nämnda intyget.

3. Institutionen på vistelseorten skall inom tre dagar höra sig för hos den behöriga institutionen om personen i fråga uppfyller villkoren för rätt till vårdförmåner. Institutionen på vistelseorten skall utge vårdförmåner tills den får svar från den behöriga institutionen, dock inte längre än för 30 dagar.

4. Den behöriga institutionen skall sända sitt svar till institutionen på vistelseorten inom tio dagar efter det att den har mottagit begäran från den sistnämnda institutionen. Om detta svar är jakande skall den behöriga institutionen, vid behov, ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt den lagstiftning som den tillämpar och institutionen på vistelseorten skall fortsätta att utge dessa förmåner.

5. I stället för det intyg som avses i punkt 1 och 2 får den anställde som avses i de punkterna lämna in ett intyg till institutionen på vistelseorten vilket anger att villkoren för rätt till vårdförmåner har uppfyllts. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt den behöriga statens lagstiftning. I ett sådant fall gäller inte bestämmelserna i punkt 1-4.

6. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och 17.9 skall gälla även dessa fall.

7. Vårdförmåner som beviljas på grund av ett sådant antagande som har gjorts enligt punkt 1 skall återbetalas enligt förordningens artikel 36.1.

Artikel 21

Vårdförmåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten - Andra anställda än de som omfattas av tillämpningsförordningens artikel 20 eller egenföretagare

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 22.1 a i skall, utom i fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 20, en anställd eller egenföretagare till institutionen på vistelseorten lämna in ett intyg som anger att han har rätt till vårdförmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen på den berörda personens begäran om möjligt innan han lämnat den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt den behöriga statens lagstiftning. Om personen i fråga inte lämnar in detta intyg skall institutionen på vistelseorten skaffa det från den behöriga institutionen.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och 17.9 skall gälla även dessa fall.

Artikel 22

Vårdförmåner för anställda eller egenföretagare som flyttar eller som återvänder till bosättningslandet och för anställda eller egenföretagare som har fått tillstånd att resa till en annan medlemsstat för läkarvård

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 22.1 b i skall en anställd eller egenföretagare till institutionen på bosättningsorten lämna in ett intyg som styrker att han har rätt att fortsätta att få dessa förmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen skall, när det behövs, särskilt innehålla uppgift om den längsta period under vilken dessa förmåner får fortsätta att utges enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning. Detta intyg kan på begäran av personen utfärdas efter hans avresa om det på grund av force majeure inte kan utfärdas dessförinnan.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och 17.9 skall gälla även dessa fall.

3. Punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner i fall som avses i förordningens artikel 22.1 c i.

Artikel 23

Vårdförmåner för familjemedlemmar

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 21 eller 22 skall, i förekommande fall, gälla även vid beviljande av vårdförmåner till familjemedlemmar enligt förordningens artikel 22.3.

Artikel 24

Kontantförmåner för anställda och egenföretagare vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 18 skall gälla också kontantförmåner enligt förordningens artikel 22.1 a ii. Utan att det påverkar skyldigheten att lämna intyg om arbetsoförmåga skall dock en anställd eller egenföretagare, som vistas inom en medlemsstats territorium utan att vara förvärvsverksam där, inte vara skyldig att lämna in sådant meddelande om att han har slutat arbeta som avses i tillämpningsförordningens artikel 18.1.

Tillämpning av förordningens artikel 23.3

Artikel 25

Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av kontantförmåner

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 23.3 skall en anställd eller egenföretagare till den behöriga institutionen lämna in ett intyg om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det inom vilket denna institution finns.

2. Detta intyg skall utfärdas av institutionen på den ort där familjemedlemmarna är bosatta.

Det skall gälla i 12 månader från den dag då det utfärdades. Det kan förnyas och i ett sådant fall skall det gälla från den dag då det förnyades.

Personen i fråga skall omedelbart underrätta den behöriga institutionen om varje händelse som föranleder en ändring av intyget. En sådan ändring skall gälla från den dag då händelsen inträffade.

3. I stället för det intyg som föreskrivs i punkt 1 kan den behöriga institutionen kräva att personen visar upp aktuella folkbokföringshandlingar om familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det inom vilket institutionen finns.

Tillämpning av förordningens artikel 25.1

Artikel 26

Förmåner för arbetslösa personer som reser till en annan medlemsstat än den behöriga staten för att söka arbete där

1. För att få vård- och kontantförmåner enligt förordningens artikel 25.1 för sig själv och för sina familjemedlemmar skall en arbetslös person till sjukförsäkringsinstitutionen på den ort som han har rest till lämna in ett intyg, som han före avresan skall begära från den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen. Om han inte lämnar in detta intyg skall institutionen på den ort som han har rest till skaffa det från den behöriga institutionen.

Av detta intyg skall framgå att han har rätt till förmåner enligt villkoren i förordningens artikel 69.1 a, hur länge denna rätt gäller med beaktande av förordningens artikel 69.1 c, samt beloppet av de kontanta sjukförsäkringsförmåner som, i förekommande fall, skall utges under den ovannämnda perioden vid fall av arbetsoförmåga eller sjukhusvistelse.

2. Arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har rest skall på en kopia av det intyg, som avses i tillämpningsförordningens artikel 83 och som skall sändas till sjukförsäkringsinstitutionen på samma ort, intyga att de villkor som föreskrivs i förordningens artikel 69.1 b är uppfyllda, ange den dag från vilken de är uppfyllda samt den dag från vilken den arbetslösa personen får förmåner från arbetslöshetsförsäkringen på den behöriga institutionens bekostnad.

Detta intyg skall gälla under den period som föreskrivs i förordningens artikel 69.1 c så länge villkoren är uppfyllda. Om villkoren inte längre är uppfyllda, skall arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har rest, inom tre dagar underrätta sjukförsäkringsinstitutionen om detta.

3. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6 och 17.7 skall gälla även dessa fall.

Tillämpning av förordningens artikel 25.3

Artikel 27

Vårdförmåner för familjemedlemmar till en arbetslös person som är bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17 skall gälla också vårdförmåner för familjemedlemmar till en arbetslös person som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens. När familjemedlemmar till en arbetslös person registreras som mottagare av förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel 69.1, skall det intyg som avses i tillämpningsförordningens artikel 26.1 visas upp. Detta intyg skall gälla under den tid under vilken förmåner får utges enligt förordningens artikel 69.1.

Tillämpning av förordningens artikel 26

Artikel 28

Vårdförmåner för pensionssökande och deras familjemedlemmar

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 26.1 inom den medlemsstats territorium inom vilket den sökande är bosatt skall han och hans familjemedlemmar registrera sig hos institutionen på bosättningsorten genom att lämna in ett intyg som visar att han själv och hans familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Detta intyg skall utfärdas av institutionen i den andra medlemsstat som svarar för vårdförmånerna.

2. Institutionen på bosättningsorten skall underrätta den institution som har utfärdat intyget om varje anmälan som har gjorts enligt punkt 1 ovan.

Tillämpning av förordningens artikel 28

Artikel 29

Vårdförmåner för pensionärer och deras familjemedlemmar som inte är bosatta i den medlemsstat enligt vars lagstiftning de får pension och har rätt till förmåner

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 28.1 inom den medlemsstats territorium inom vilket pensionären är bosatt skall han och hans familjemedlemmar registrera sig hos institutionen på bosättningsorten genom att lämna in ett intyg som anger att han själv och hans familjemedlemmar har rätt till dessa förmåner enligt den lagstiftning eller en av de lagstiftningar enligt vilka en pension betalas ut.

2. Detta intyg skall på pensionärens begäran utfärdas av den institution eller en av de institutioner som svarar för pensionen eller, i förekommande fall, av den institution som har bemyndigats att besluta om rätten till vårdförmåner så snart som pensionären uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner. Om pensionären inte lämnar in intyget skall institutionen på bosättningsorten skaffa det från den institution eller de institutioner som svarar för pensionen eller, i förekommande fall, från den institution som har bemyndigats att utfärda sådant intyg. Medan institutionen väntar på detta intyg kan den registrera pensionären och hans familjemedlemmar provisoriskt på grundval av de handlingar som den har godkänt. Denna registrering skall vara bindande för institutionen med ansvar för bekostandet av vårdförmåner endast om den institutionen utfärdar det intyg som föreskrivs i punkt 1.

3. Institutionen på bosättningsorten skall underrätta institutionen som har utfärdat det intyg som föreskrivs i punkt 1 om varje registrering som har gjorts enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

4. När en ansökan om vårdförmåner görs skall det för institutionen på bosättningsorten styrkas, med ett kvitto eller en postanvisningstalong från den senaste utbetalningen, att rätten till pension fortfarande föreligger.

5. Pensionären eller hans familjemedlemmar skall underrätta institutionen på bosättningsorten om varje ändring i deras situation som kan påverka deras rätt till vårdförmåner, i synnerhet innehållande eller indragning av pensionen och varje byte av bosättning. De institutioner som har ansvar för pensionen skall också underrätta institutionen på pensionärens bosättningsort om varje sådan förändring.

6. Administrativa kommissionen skall, i den utsträckning som behövs, fastställa närmare regler för att bestämma vilken institution som skall betala kostnaden för de vårdförmåner som avses i förordningens artikel 28.2 b.

Tillämpning av förordningens artikel 29

Artikel 30

Vårdförmåner för familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat än den stat i vilken pensionären är bosatt

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 29.1 inom den medlemsstats territorium inom vilket de är bosatta skall familjemedlemmarna registrera sig hos institutionen på den ort där de är bosatta genom att lämna in de handlingar som föreskrivs i den lagstiftning som denna institution tillämpar för utgivande av sådana förmåner till en pensionärs familjemedlemmar samt ett intyg om att pensionären har rätt till vårdförmåner för sig själv och sina familjemedlemmar. Detta intyg, som skall utfärdas av institutionen på pensionärens bosättningsort, skall gälla så länge institutionen på den ort där familjemedlemmarna är bosatta inte har fått någon underrättelse om att det inte längre är giltigt. När intyget har utfärdats av en fransk institution skall det dock gälla endast under en period av tolv månader från den dag då det utfärdades och förnyas varje år.

2. När familjemedlemmarna ansöker om vårdförmåner skall de till institutionen på den ort där de är bosatta lämna in det intyg som avses i punkt 1 ovan, om den lagstiftning som denna institution tillämpar föreskriver att en sådan ansökan måste åtföljas av bevis på rätt till pension.

3. Om pensionen hålls inne eller dras in eller om pensionären byter bosättning, skall institutionen på pensionärens bosättningsort underrätta institutionen på familjemedlemmarnas bosättningsort om detta. Institutionen på familjemedlemmarnas bosättningsort får när som helst begära att institutionen på pensionärens bosättningsort lämnar upplysningar om rätten till vårdförmåner.

4. Familjemedlemmarna skall underrätta institutionen på sin bosättningsort om varje ändring i deras situation som kan påverka deras rätt till vårdförmåner, särskilt varje byte av bosättning.

Tillämpning av förordningens artikel 31

Artikel 31

Vårdförmåner för pensionärer och deras familjemedlemmar som vistas i en annan medlemsstat än den i vilken de är bosatta

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 31 skall en pensionär lämna in ett intyg till institutionen på vistelseorten vilket anger att han har rätt till dessa förmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av institutionen på pensionärens bosättningsort om möjligt innan han lämnar den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt, skall, i förekommande fall, särskilt ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt denna medlemsstats lagstiftning. Om pensionären inte lämnar in detta intyg skall institutionen på vistelseorten skaffa det från institutionen på bosättningsorten.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.6, 17.7 och 17.9 skall gälla även dessa fall. I ett sådant fall skall institutionen på pensionärens bosättningsort anses vara den behöriga institutionen.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner till familjemedlemmar som omfattas av förordningens artikel 31.

Tillämpning av förordningens artikel 35.1

Artikel 32

Institutioner till vilka arbetare i gruvor och liknande företag och deras familjemedlemmar kan vända sig under vistelse eller bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. I de fall som avses i förordningens artikel 35.1 och då de förmåner, som utges i vistelse- eller bosättningslandet enligt det försäkringssystem för sjukdom eller moderskap som gäller för arbetare inom stålindustrin, är likvärdiga med dem som utges enligt det särskilda systemet för arbetare i gruvor och liknande företag, får arbetare i den sistnämnda kategorin och deras familjemedlemmar vända sig till den närmaste institutionen inom den medlemsstats territorium inom vilket de vistas eller är bosatta och som är förtecknad i tillämpningsförordningens bilaga 3, även om denna är en institution för tillämpning av det system som gäller för arbetare inom stålindustrin. Denna institution skall då utge dessa förmåner.

2. Om de förmåner som utges enligt det särskilda systemet för arbetare i gruvor och liknande företag är förmånligare, kan sådana arbetare eller deras familjemedlemmar vända sig antingen till den institution som svarar för tillämpningen av detta system eller till den närmaste institution som tillämpar systemet för arbetare inom stålindustrin inom den medlemsstats territorium inom vilket de vistas eller är bosatta. I det senare fallet skall institutionen i fråga upplysa personen om att han, genom att ansöka hos den institution som ansvarar för tillämpningen av det ovannämnda särskilda systemet, får förmånligare förmåner samt även informera honom om denna institutions namn och adress.

Tillämpning av förordningens artikel 35.3

Artikel 33

Beaktande av den period under vilken förmåner redan har utgetts av institutioner i en annan medlemsstat

Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 35.3 kan den institution i en medlemsstat, som skall utge förmåner, begära upplysningar från institutioner i en annan medlemsstat om den period under vilken den senare institutionen redan har utgett förmåner för samma fall av sjukdom eller moderskap.

Återbetalning från den behöriga institutionen i en medlemsstat av utgifter under en persons vistelse i en annan medlemsstat

Artikel 34

1. Om det under en anställds eller en egenföretagares vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten inte är möjligt att fullgöra de formaliteter som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel 20.1, 20.2, 20.5, 21, 23 och 31, skall hans utgifter på begäran återbetalas av den behöriga institutionen enligt den återbetalningstaxa som tillämpas av institutionen på vistelseorten.

2. Institutionen på vistelseorten skall på den behöriga institutionens begäran lämna alla upplysningar som behövs om denna taxa.

KAPITEL 3 INVALIDITET, ÅLDERDOM OCH DÖDSFALL (PENSIONER) Inlämnande och beredning av ansökan om förmåner

Artikel 35

Ansökan om invaliditetsförmåner då den anställde eller egenföretagaren uteslutande har varit omfattad av sådan lagstiftning som anges i förordningens bilaga 4 och i fall som avses i förordningens artikel 40.2

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 37, 38 och 39 samt i de fall som avses i förordningens artikel 40.2, 41.1 och 42.2 skall en anställd eller egenföretagare lämna in en ansökan antingen till institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han var omfattad av vid tidpunkten för uppkomsten av den arbetsoförmåga som följts av invaliditet eller förvärrad invaliditet, eller till institutionen på bosättningsorten som då skall översända ansökan till den förstnämnda institutionen och ange vilken dag som den lämnades in. Denna dag skall gälla som dag för inlämnande av ansökan till den förstnämnda institutionen. Om kontanta sjukförsäkringsförmåner har utgetts skall dock den dag då dessa kontantförmåner slutade att utges i förekommande fall anses som den dag då ansökan om pension har lämnats in.

2. I det fall som avses i förordningens artikel 41.1 b skall den institution hos vilken den anställde eller egenföretagaren senast var försäkrad underrätta den institution, som först svarade för utbetalning av förmånerna, om beloppet och den dag från vilken förmånerna har betalats ut enligt den lagstiftning som den förstnämnda institutionen tillämpar. Från den dagen skall de förmåner som utgavs innan invaliditeten förvärrades dras in eller minskas till ett belopp som inte överstiger det tillägg som avses i förordningens artikel 41.1 c.

3. Bestämmelserna i punkt 2 skall inte gälla i det fall som avses i förordningens artikel 41.1 d. I detta fall skall den institution hos vilken sökanden senast var försäkrad vända sig till den nederländska institutionen för att få reda på det belopp som skall utges av denna institution.

Artikel 36

Ansökan om förmåner vid ålderdom och efterlevandeförmåner (utom förmåner till barn som har mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna) samt invaliditetsförmåner i fall som inte avses i tillämpningsförordningens artikel 35

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 40-51, utom i fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 35, skall sökanden lämna in en ansökan till institutionen på bosättningsorten enligt det förfarande som bestäms i den lagstiftning som denna institution tillämpar. Om den anställde eller egenföretagaren inte har omfattats av denna lagstiftning skall institutionen på bosättningsorten vidarebefordra ansökan till institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har varit omfattad av, och ange den dag då ansökan lämnades in. Den dagen skall anses som dag för inlämnande av ansökan till den sistnämnda institutionen.

2. Om en anställd eller egenföretagare är bosatt inom en medlemsstats territorium vars lagstiftning han inte har omfattats av, kan han lämna in sin ansökan till institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har omfattats av.

3. Om en anställd eller egenföretagare är bosatt inom en icke-medlemsstats territorium skall han lämna in sin ansökan till den behöriga institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har omfattats av. Om sökanden lämnar in sin ansökan till institutionen i den medlemsstat i vilken han är medborgare skall denna institution vidarebefordra ansökan till den behöriga institutionen.

4. En ansökan om förmåner, som har sänts till institutionen i en medlemsstat, skall automatiskt medföra att förmåner beviljas samtidigt enligt lagstiftningen i alla de medlemsstater, vars villkor sökanden uppfyller, utom i sådana fall då sökanden enligt förordningens artikel 44.2 begär att beviljandet av de förmåner vid ålderdom skjuts upp som han skulle ha rätt till enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning.

Artikel 37

Handlingar och upplysningar som skall bifogas ansökan om förmåner som avses i tillämpningsförordningens artikel 36

Vid ansökan enligt tillämpningsförordningens artikel 36 skall följande regler gälla:

a) Ansökan skall åtföljas av de nödvändiga handlingar och göras på den blankett som föreskrivs i lagstiftningen

i) i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt i fall som avses i artikel 36.1,

ii) i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren senast var omfattad av i fall som avses i artikel 36.2 och 36.3.

b) Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall styrkas med officiella handlingar som bifogas ansökningsblanketten eller bekräftas av de behöriga organen i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt.

c) Sökanden skall så långt det är möjligt antingen ange den institution eller de institutioner i varje medlemsstat, som handhar försäkringen för invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) och som den anställde eller egenföretagaren har varit försäkrad hos, eller, när det gäller en anställd, den eller de arbetsgivare för vilka han har arbetat inom en medlemsstats territorium, genom att visa upp de arbetsintyg som han har.

d) Om sökanden enligt förordningens artikel 44.2 begär att beviljandet av de förmåner vid ålderdom skjuts upp som han skulle ha rätt till enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, skall han ange den lagstiftning enligt vilken han ansöker om förmåner.

Artikel 38

Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av förmånsbeloppet

1. För att få förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel 39.4 eller 47.3 skall sökanden lämna in ett intyg om sina familjemedlemmar, dock inte om sina barn, som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det i vilket institutionen som svarar för förmånerna finns.

Detta intyg skall utfärdas av sjukförsäkringsinstitutionen på familjemedlemmarnas bosättningsort eller av en annan institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 25.2 andra och tredje styckena skall gälla också dessa fall.

I stället för det intyg som anses i första stycket ovan kan institutionen som svarar för förmånerna kräva att sökanden lämnar in aktuella folkbokföringshandlingar om familjemedlemmar, dock inte för barn, som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det där institutionen finns.

2. Om, i det fall som avses i punkt 1, den lagstiftning som tillämpas av institutionen i fråga kräver att familjemedlemmarna bor tillsammans med pensionären, skall det styrkas att de familjemedlemmar som inte uppfyller detta villkor likväl är huvudsakligen beroende av sökanden för sin försörjning genom handlingar som visar att en del av sökandens inkomster regelbundet förs över till dessa familjemedlemmar.

Artikel 39

Beredning av ansökningar om invaliditetsförmåner i fall då den anställde eller egenföretagaren uteslutande har omfattats av den lagstiftning som avses i förordningens bilaga 4

1. Om en anställd eller egenföretagare har lämnat in en ansökan om invaliditetsförmåner och om institutionen konstaterar att bestämmelserna i förordningens artikel 37.1 gäller, skall denna institution, om det behövs, från den institution hos vilken den berörda personen senast var försäkrad skaffa ett intyg om de försäkringsperioder som han har fullgjort enligt den lagstiftning som den senare institutionen tillämpar.

2. Punkt 1 ovan gäller också när försäkringsperioder, som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, måste beaktas för att villkoren i den behöriga statens lagstiftning skall uppfyllas.

3. I fall som avses i förordningens artikel 39.3 skall den institution som har utrett sökandens fall vidarebefordra hans handlingar till den institution hos vilken han senast var försäkrad.

4. Tillämpningsförordningens artikel 41-50 gäller inte beredning av de ansökningar som avses i punkt 1-3.

Artikel 40

Fastställande av invaliditetsgraden

Vid fastställande av invaliditetsgraden skall institutionen i en medlemsstat beakta de handlingar, läkarintyg och upplysningar av administrativ karaktär som har skaffats från institutionen i en annan medlemsstat. Varje institution behåller dock rätten att låta sökanden undersökas av den läkare som institutionen själv väljer, utom i sådana fall då bestämmelserna i förordningens artikel 40.3 gäller.

Beredning av ansökningar om förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall i fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 36

Artikel 41

Fastställande av den utredande institutionen

1. Ansökningar om förmåner skall utredas av den institution till vilken de har sänts eller vidarebefordrats enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 36. Denna institution benämns här den utredande institutionen.

2. Den utredande institutionen skall utan dröjsmål och på en särskild blankett underrätta alla berörda institutioner om ansökningar om förmåner så att ansökningarna samtidigt och utan dröjsmål kan utredas av alla dessa institutioner.

Artikel 42

Blanketter som skall användas vid beredning av ansökningar om förmåner

1. Vid beredningen av ansökningar om förmåner skall den utredande institutionen använda en blankett som särskilt skall innehålla ett utlåtande och en förteckning över de försäkrings- eller bosättningsperioder som den anställde eller egenföretagaren har fullgjort enligt lagstiftningen i alla de berörda medlemsstaterna.

2. När dessa blanketter sedan vidarebefordras till institutionen i en annan medlemsstat skall de utgöra bevishandlingar.

Artikel 43

De berörda institutionernas förfarande vid beredning av en ansökan

1. Den utredande institutionen skall på den blankett som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel 42.1 ange de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna tillämpar och skall sända en kopia av denna blankett till den institution för försäkring vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) i varje medlemsstat hos vilken den anställde eller egenföretagaren har varit försäkrad samt i förekommande fall bifoga de arbetsintyg som sökanden har visat upp.

2. Om det gäller endast en annan institution skall denna institution fylla i den nämnda blanketten och ange

a) de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som denna tillämpar,

b) det förmånsbelopp som sökanden kunde göra anspråk på för endast dessa försäkrings- eller bosättningsperioder,

c) det teoretiska och det faktiska förmånsbelopp som har beräknats enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2.

Den ifyllda blanketten skall återsändas till den utredande institutionen.

Om en rätt till förmåner har förvärvats med beaktande av endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som tillämpas av den andra medlemsstatens behöriga institution och om det förmånsbelopp som svarar mot dessa perioder kan bestämmas utan dröjsmål och det beräkningsförfarande som avses i c kräver en avsevärt längre tid, skall blanketten återsändas till den utredande institutionen med den information som avses i a och b. Den information som avses i c skall snarast möjligt sändas till den utredande institutionen.

3. Om det gäller två eller flera institutioner skall var och en av dessa institutioner fylla i den nämnda blanketten och ange de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar och återsända den till den utredande institutionen.

Om en rätt till förmåner har förvärvats med beaktande av endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som tillämpas av en eller flera av dessa institutioner och om det förmånsbelopp som svarar mot dessa perioder kan bestämmas utan dröjsmål, skall den utredande institutionen samtidigt underrättas om detta belopp och om försäkrings- eller bosättningsperioderna. Om bestämmandet av det nämnda beloppet kräver en viss tid, skall den utredande institutionen underrättas om beloppet så snart som detta har bestämts.

När den utredande institutionen har fått alla blanketter med information om försäkrings- eller bosättningsperioder och, i förekommande fall, det eller de belopp som skall betalas ut enligt lagstiftningen i en eller flera av de berörda medlemsstaterna, skall denna sända en kopia av de ifyllda blanketterna till varje berörd institution, som på handlingen skall anteckna det teoretiska och det faktiska förmånsbelopp som beräknats enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2 samt återsända handlingen till den utredande institutionen.

4. Så snart som den utredande institutionen, efter att ha fått den information som avses i punkt 2 och 3, har fastställt att bestämmelserna i förordningens artikel 40.2, 48.2 eller 48.3 skall tillämpas, skall den underrätta de andra berörda institutionerna om detta.

5. I de fall som avses i tillämpningsförordningens artikel 37 d skall institutionerna i de medlemsstater, vars lagstiftning sökanden har varit omfattad av men hos vilka han har begärt beviljandet av förmåner skjuts upp, på den blankett som avses i tillämpningsförordningens artikel 42.1 ange endast de försäkrings- eller bosättningsperioder som sökanden har fullgjort enligt den lagstiftning som de tillämpar.

Artikel 44

Institutioner med bemyndigande att fatta beslut om invaliditetsgraden

1. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 2 och 3, skall endast den utredande institutionen ha rätt att fatta det beslut som avses i förordningens artikel 40.4 om sökandens invaliditetsgrad. Denna institution skall fatta detta beslut så snart som den kan avgöra, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i förordningens artikel 45, om de villkor för rätt till förmåner som har fastställts i den lagstiftning som den tillämpar har uppfyllts. Den skall utan dröjsmål underrätta de andra berörda institutionerna om detta beslut.

2. Om de villkor för rätt till förmåner - bortsett från villkor om de som rör invaliditetsgraden - som har fastställts i den lagstiftning som den utredande institutionen tillämpar inte har uppfyllts med beaktande av bestämmelserna i förordningens artikel 45, skall denna institution omedelbart underrätta den institution som är behörig vad avser invaliditet i den medlemsstat, vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren senast var omfattad av. Om de villkor för rätt till förmåner enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar är uppfyllda, skall denna institution ha rätt att fatta beslut om sökandens invaliditetsgrad. Institutionen skall utan dröjsmål underrätta de andra berörda institutionerna om detta beslut.

3. Vid behov kan det bli nödvändigt att återföra ärendet på samma villkor till den behöriga institutionen för invaliditet i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren först var omfattad av.

Artikel 45

Provisorisk utbetalning av förmåner och förskott på förmåner

1. Om den utredande institutionen konstaterar att sökanden har rätt till förmåner enligt den lagstiftning som denna tillämpar utan att sådana försäkrings- eller bosättningsperioder behöver beaktas som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning, skall den omedelbart betala ut dessa förmåner provisoriskt.

2. Om sökanden inte har rätt till förmåner enligt punkt 1 men om det framgår av de upplysningar som den utredande institutionen har fått enligt tillämpningsförordningens artikel 43.2 eller 43.3 att en rätt till förmåner har förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning med beaktande av endast sådana försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftningen, skall den institution som tillämpar den nämnda lagstiftningen betala ut dessa förmåner provisoriskt så snart som den utredande institutionen har underrättat den om skyldigheten att göra det.

3. Om i det fall som avses i punkt 2, rätt till förmåner har förvärvats enligt lagstiftningen i fler än en medlemsstat, med beaktande av endast de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt var och en av dessa lagstiftningar, skall den institution, som först har underrättat den utredande institutionen om att en sådan rätt föreligger, svara för den provisoriska utbetalningen av förmånerna. Den utredande institutionen skall informera de övriga berörda institutionerna om detta.

4. Den institution som är skyldig att betala ut förmåner enligt punkt 1, 2 eller 3 skall utan dröjsmål informera sökanden om detta och då särskilt betona att åtgärden är provisorisk och inte kan överklagas.

5. Om ingen förmån tills vidare kan betalas till sökanden enligt punkt 1, 2 eller 3 men om det framgår av utredningen att rätt till förmåner har förvärvats enligt förordningens artikel 46.2, skall den utredande institutionen betala ut ett lämpligt förskott till honom vilket kan återkrävas och vars belopp skall ligga så nära som möjligt det belopp som sannolikt kommer att betalas ut till honom enligt förordningens artikel 46.2.

6. Två medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan komma överens om att tillämpa andra metoder för utbetalning tills vidare av förmåner i fall då endast institutioner i dessa stater berörs. Administrativa kommissionen skall underrättas om varje sådan överenskommelse.

Artikel 46

Beräkning av förmåner vid sammanträffande av perioder

1. Vid beräkningen av det teoretiska och det faktiska förmånsbeloppet enligt bestämmelserna i förordningens artikel 46.2 a och b skall reglerna i tillämpningsförordningens artikel 15.1 b-d gälla.

Det faktiska belopp som har fastställts på detta sätt skall ökas med det belopp som svarar mot perioderna av frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring och skall bestämmas enligt den lagstiftning enligt vilken dessa försäkringsperioder har fullgjorts.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.3 skall det förmånsbelopp som svarar mot perioder av frivillig eller frivillig fortsättningsförsäkring inte beaktas.

3. Punkt 1 och 2 skall tillämpas på samma sätt vad gäller sådan frivillig fortsättningsförsäkring som anges i artikel 15.3 andra stycket i förordningen.

Vad beträffar tillämpningen av tysk lagstiftning, skall avgifterna som inte beaktats i artikel 15.1 b i tillämpningsförordningen, beaktas vid beräkningen av tilläggsbeloppet till den frivilliga fortsättningsförsäkringen. Punkt 1 och 2 skall härvid tillämpas analogt.

Artikel 47

Slutlig beräkning av det förmånsbelopp som skall utges av institutioner som tillämpar förordningens artikel 46.3

1. I fall som avses i förordningens artikel 46.3 andra stycket skall den utredande institutionen beräkna det slutliga beloppet av de förmåner som varje institution skall utge samt underrätta var och en av de berörda institutionerna om detta.

Artikel 48

Underrättelse till sökanden om institutionernas beslut

1. Det slutliga beslut som var och en av de berörda institutionerna har fattat, i förekommande fall med beaktande av den underrättelse som avses i tillämpningsförordningens artikel 47, skall sändas till den utredande institutionen. Varje beslut skall innehålla uppgift om möjligheten att överklaga och tiden för överklagande enligt den berörda lagstiftningen.

När den utredande institutionen har fått alla sådana beslut skall den underrätta sökanden om detta på dennes eget språk i ett sammanfattande meddelande till vilket de nämnda besluten skall bifogas. Tiden för överklagande skall alltid räknas från det att sökanden fick det sammanfattande meddelandet.

2. När det sammanfattande meddelande som avses i punkt 1 sänds till sökanden skall den utredande institutionen samtidigt sända en kopia till var och en av de berörda institutionerna tillsammans med en kopia av de andra institutionernas beslut.

Artikel 49

Omräkning av förmåner

1. Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 49.2, 49.3 och 51.2 gäller bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 45 och 47.

2. Vid omräkning, indragning eller innehållande av en förmån skall den institution som har fattat ett sådant beslut omedelbart underrätta den berörda personen och varje institution hos vilken personen har rätt till förmåner om detta, vid behov genom den utredande institutionens medverkan. Beslutet skall innehålla uppgift om möjligheten att överklaga och tiden för överklagande enligt den berörda lagstiftningen. Tiden för överklagande skall alltid räknas från det att sökanden fick beslutet.

Artikel 50

Åtgärder för att påskynda beviljandet av förmåner

1. a) i) När en anställd eller egenföretagare som är medborgare i en medlemsstat blir omfattad av en annan medlemsstats lagstiftning skall den behöriga institutionen för pensioner i den senare medlemsstaten med alla de medel som står till dess förfogande vid registreringstillfället sända all information om den berörda personens identitet, namnet på den nämnda behöriga institutionen samt det försäkringsnummer som han har tilldelats till det organ som har utsetts av den behöriga myndigheten i denna medlemsstat.

ii) Vidare skall den behöriga institution som avses under i, så långt möjligt, sända all annan information som kan underlätta och påskynda utbetalningen av pensioner till det organ som har utsetts enligt bestämmelserna under i.

iii) Denna information skall sändas på det sätt som har bestämts av Administrativa kommissionen till det organ som har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet.

iv) Vid tillämpningen av bestämmelserna under i-iii skall statslösa personer och flyktingar anses vara medborgare i den medlemsstat vars lagstiftning de först var omfattade av.

b) De berörda institutionerna skall på begäran av den personen i fråga eller den institution hos vilken han vid den aktuella tidpunkten är försäkrad börja ställa samman hans försäkringsförhållanden senast ett år före den dag då han uppnår pensionsåldern.

2. Föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 beslutas av Administrativa kommissionen.

Administrativa kontroller och läkarundersökningar

Artikel 51

1. Följande gäller när någon får förmåner, i synnerhet

a) förmåner vid invaliditet,

b) förmåner vid ålderdom som utges vid arbetsoförmåga,

c) förmåner vid ålderdom som utges till äldre arbetslösa personer,

d) förmåner vid ålderdom som utges när en förvärvsverksamhet upphör,

e) förmåner till efterlevande som utges vid invaliditet eller arbetsoförmåga,

f) förmåner som utges under förutsättning att mottagarens tillgångar inte överstiger en viss nivå:

Om den som får förmåner vistas eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den stat i vilken den institution som svarar för förmånerna finns, skall administrativa kontroller och läkarundersökningar utföras på denna institutions begäran av institutionen på mottagarens vistelse- eller bosättningsort enligt det förfarande som föreskrivs i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar. Den institution som svarar för förmånerna skall dock ha rätt att låta mottagaren undersökas av en läkare som den väljer.

2. Om det konstateras att den förmånstagare som avses i punkt 1 ovan är anställd eller verksam som egenföretagare eller har tillgångar som överstiger den fastställda nivån samtidigt som han får förmåner, skall institutionen på vistelse- eller bosättningsorten sända en rapport till den institution som svarar för förmånerna och som har begärt kontrollen eller undersökningen. Denna rapport skall särskilt ange arten av den anställning eller verksamhet som personen i fråga bedriver, beloppet av den inkomst eller de tillgångar som han har haft under det senaste hela kvartalet, normalinkomsten inom samma område för en anställd eller egenföretagare på samma nivå och inom samma yrke som personen i fråga hade innan han blev invalid, under en referensperiod som skall fastställas av den institution som svarar för förmånerna, och, i förekommande fall, ett utlåtande från en medicinskt sakkunnig om den berörda personens hälsotillstånd.

Artikel 52

Om personen i fråga återfår rätten till förmåner, som har innehållits, medan han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall de berörda institutionerna utbyta all information som behövs för att dessa förmåner skall kunna betalas ut på nytt.

Utbetalning av förmåner

Artikel 53

Metod för utbetalning av förmåner

1. Om den institution i en medlemsstat som svarar för förmåner till personer bosatta inom en annan medlemsstats territorium inte betalar ut förmånerna direkt till dem, skall dessa förmåner på begäran av denna institution betalas ut av den sistnämnda medlemsstatens förbindelsesorgan eller av institutionen på den ort där de personer som har rätt till förmåner är bosatta enligt det förfarande som avses i tillämpningsförordningens artikel 54-58. Om den institution som svarar för förmånerna betalar ut dessa direkt till de personer som har rätt till dem, skall den underrätta institutionen på bosättningsorten om detta. Det utbetalningsförfarande som tillämpas av medlemsstaternas institutioner anges i bilaga 6.

2. Två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndigheter kan komma överens om andra metoder för utbetalningen av förmåner i fall där endast dessa medlemsstaters behöriga institutioner berörs. Administrativa kommissionen skall underrättas om varje sådan överenskommelse.

3. Sådana bestämmelser i överenskommelser om utbetalningen av förmåner som gällde dagen innan förordningen trädde i kraft skall fortsätta att gälla, om de finns förtecknade i bilaga 5.

Artikel 54

Underrättelse till det utbetalande organet om kommande utbetalningar

Den institution som svarar för förmånerna skall till förbindelseorganet i den medlemsstat inom vars territorium personen med rätt till förmåner är bosatt eller till institutionen på bosättningsorten (nedan kallad det utbetalande organet) sända ett detaljerat utbetalningsschema i två exemplar vilket skall komma det betalande organet tillhanda senast 20 dagar före den dag då dessa förmåner skall betalas ut.

Artikel 55

Överföring av belopp till det utbetalande organets konto

1. Tio dagar före den dag då förmåner skall betalas ut skall institutionen med ansvar för förmånerna i denna medlemsstats valuta överföra det belopp som behövs för de utbetalningar som anges i det schema som avses i tillämpningsförordningens artikel 54. Överföringen skall göras genom nationalbanken eller genom en annan bank i den medlemsstat inom vars territorium institutionen som svarar för förmånerna finns, till ett konto som har öppnats för det utbetalande organet i nationalbankens namn eller i någon annan banks namn i den medlemsstat inom vars territorium det utbetalande organet finns. En sådan överföring skall ha befriande verkan. Institutionen som svarar för förmånerna skall samtidigt sända en underrättelse om överföringen till det utbetalande organet.

2. Den bank till vars konto överföringen har gjorts skall kreditera det utbetalande organet med det överförda beloppets motvärde i den medlemsstats valuta inom vars territorium organet finns.

3. Namnen på och huvudkontoren för de banker som avses i punkt 1 förtecknas i bilaga 7.

Artikel 56

Det utbetalande organets betalning av belopp till förmånstagare

1. De utbetalningar som anges i det schema som avses i tillämpningsförordningens artikel 54 skall göras till förmånstagaren av det utbetalande organet för den institutions räkning som ansvarar för förmånerna. Dessa utbetalningar skall göras på det sätt som bestäms i den lagstiftning som det utbetalande organet tillämpar.

2. Så snart det utbetalande organet eller något annat organ som har utsetts av detta får kännedom om någon omständighet som motiverar innehållande eller indragning av förmånerna skall det upphöra med alla utbetalningar. Detsamma gäller då den person som har rätt till förmåner flyttar till en annan stats territorium.

3. Det utbetalande organet skall upplysa institutionen som svarar för förmånerna om skälet för varje utebliven utbetalning. Om den person som har rätt till förmåner eller dennes make avlider eller om en änka eller änkling gifter om sig, skall det utbetalande organet underrätta den nämnda institutionen om dagen för detta.

Artikel 57

Slutlig avräkning avseende de utbetalningar som avses i tillämpningsförordningens artikel 56

1. De utbetalningar som avses i tillämpningsförordningens artikel 56 skall slutligt avräknas i slutet av varje utbetalningsperiod så att de belopp som faktiskt har betalats till förmånstagarna eller till deras företrädare kan fastställas liksom de belopp som inte har betalats ut.

2. Det totala beloppet skall, uttryckt i siffror och ord i den medlemsstats valuta inom vars territorium institutionen som svarar för förmånerna finns, intygas vara överensstämmande med de utbetalningar som det utbetalande organet har gjort och denna bekräftelse skall undertecknas av en representant för detta organ.

3. Det utbetalande organet skall garantera riktigheten av de utbetalningar som gjorts.

4. Skillnaden mellan de belopp som har överförts av institutionen som svarar för förmånerna, uttryckt i den medlemsstats valuta inom vars territorium denna institution finns, och värdet uttryckt i samma valuta av de utbetalningar som har intygats av det utbetalande organet skall räknas av från de belopp som senare skall överföras för samma ändamål av institutionen som svarar för förmånerna.

Artikel 58

Gottgörelse för kostnader vid utbetalning av förmåner

Det utbetalande organet kan göra avdrag för kostnader vid utbetalningen av förmåner, i synnerhet för post- och bankavgifter, enligt de villkor som föreskrivs i den lagstiftning som detta organ tillämpar.

Artikel 59

Underrättelse om flyttning

När en person som har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater flyttar från en stats territorium till en annans, skall han underrätta den eller de institutioner som svarar för förmånerna och det utbetalande organet om detta.

KAPITEL 4 OLYCKSFALL I ARBETET OCH ARBETSSJUKDOMAR Tillämpning av förordningens artikel 52 och 53

Artikel 60

Vårdförmåner vid bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 52 a, skall en anställd eller egenföretagare lämna in ett intyg till institutionen på bosättningsorten vilket anger att han har rätt till dessa vårdförmåner. Detta intyg skall utfärdas av den behöriga institutionen och grundas på upplysningar från arbetsgivaren i förekommande fall. Om den behöriga statens lagstiftning föreskriver det, skall den anställde eller egenföretagaren till institutionen på bosättningsorten dessutom lämna in ett bevis från den behöriga institutionen om mottagen anmälan om ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom. Om personen i fråga inte lämnar in dessa handlingar, skall institutionen på bosättningsorten skaffa dem från den behöriga institutionen och i väntan på dem bevilja honom vårdförmåner enligt sjukförsäkringen, under förutsättning att han uppfyller villkoren för rätt till dessa.

2. Intyget skall gälla tills institutionen på bosättningsorten får en underrättelse om att det inte längre gäller. Om detta intyg har utfärdats av en fransk institution skall det dock gälla endast i ett år från den dag då det utfärdades och skall förnyas varje år.

3. För säsongsarbetare skall det intyg som avses i punkt 1 gälla under säsongsarbetets hela beräknade varaktighet, om den behöriga institutionen inte under tiden meddelar institutionen på bosättningsorten att det inte längre gäller.

4. Vid varje ansökan om vårdförmåner skall personen i fråga lämna in de handlingar som behövs för att vårdförmåner skall kunna utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt.

5. Vid sjukhusvistelse skall institutionen på bosättningsorten inom tre dagar efter det att den har fått kännedom om detta underrätta den behöriga institutionen om tidpunkten för intagningen på sjukhus, sjukhusvistelsens sannolika längd och tidpunkten för utskrivningen från sjukhus.

6. Institutionen på bosättningsorten skall i förväg underrätta den behöriga institutionen om varje beslut om utgivande av vårdförmåner som tas upp i förteckningen i artikel 24.2 i förordningen och bifoga nödvändiga dokument. Den behöriga institutionen skall inom 15 dagar från den dag då denna information har översänts göra eventuella invändningar och ange de skäl på vilka dessa invändningar grundas. Om ingen sådan invändning har gjorts vid slutet av denna period skall institutionen på bosättningsorten utge vårdförmånerna. Om dessa vårdförmåner måste beviljas i ett mycket brådskande fall skall institutionen på bosättningsorten omedelbart underrätta den behöriga institutionen om det.

7. Personen i fråga skall underrätta institutionen på bosättningsorten om varje förändring i sin situation som kan påverka hans rätt till vårdförmåner, i synnerhet upphörande eller byte av anställning eller verksamhet som egenföretagare eller byte av bosättnings- eller vistelseort. På samma sätt skall den behöriga institutionen underrätta institutionen på bosättningsorten, om personen i fråga upphör att vara försäkrad eller upphör att ha rätt till vårdförmåner. Institutionen på bosättningsorten kan när som helst begära att den behöriga institutionen lämnar alla upplysningar om personens försäkring eller om hans rätt till vårdförmåner.

8. För gränsarbetare får läkemedel, bandage, glasögon och mindre hjälpmedel utges och laboratorieanalyser och tester utföras endast inom den medlemsstats territorium inom vilket de har ordinerats enligt bestämmelserna i denna medlemsstats lagstiftning.

9. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.

Artikel 61

Andra kontantförmåner än pensioner vid bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. För att få andra kontantförmåner än pensioner enligt förordningens artikel 52 b skall en anställd eller egenföretagare inom tre dagar efter det att arbetsoförmågan inträffade göra ansökan hos institutionen på bosättningsorten genom att lämna in en anmälan om att han har upphört att arbeta eller, om det föreskrivs i den lagstiftning som den behöriga institutionen eller institutionen på bosättningsorten tillämpar, ett intyg om arbetsoförmåga som har utfärdats av hans behandlande läkare.

2. Om de behandlande läkarna i bosättningslandet inte utfärdar intyg om arbetsoförmåga skall personen ansöka direkt hos institutionen på bosättningsorten inom den tid som har fastställts i den lagstiftning som denna institution tillämpar.

Denna institution skall omedelbart se till att arbetsoförmågan medicinskt konstateras av läkare och att det intyg som avses i punkt 1 utfärdas. Intyget skall ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet och skall utan dröjsmål översändas till den behöriga institutionen.

3. I de fall då punkt 2 inte är tillämplig skall institutionen på bosättningsorten snarast möjligt, och i varje fall inom tre dagar från den dag då personen gjorde anmälan, se till att han undersöks av en läkare som om han vore försäkrad hos denna institution. Den undersökande läkarens intyg skall särskilt ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet och skall översändas till den behöriga institutionen på bosättningsorten inom tre dagar från den dag då undersökningen gjordes.

4. Institutionen på bosättningsorten skall sedan vidta alla nödvändiga administrativa kontroller eller läkarundersökningar av personen som om han vore försäkrad hos denna institution. Så snart som den konstaterar att personen kan återuppta sitt arbete skall den utan dröjsmål underrätta honom och den behöriga institutionen om detta och ange vilken dag arbetsoförmågan upphörde. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 6 skall underrättelsen till personen anses som ett beslut av den behöriga institutionen.

5. Den behöriga institutionen behåller under alla omständigheter rätten att låta personen undersökas av en läkare som institutionen själv väljer.

6. Om den behöriga institutionen beslutar att innehålla kontantförmåner på grund av att personen inte har fullgjort de formaliteter som föreskrivs i bosättningslandets lagstiftning eller om den konstaterar att personen kan återuppta sitt arbete, skall den underrätta personen i fråga om sitt beslut och samtidigt översända en kopia av detta beslut till institutionen på bosättningsorten.

7. När personen återupptar sitt arbete skall han underrätta den behöriga institutionen om detta, om en sådan underrättelse krävs enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar.

8. Den behöriga institutionen skall betala ut kontantförmåner på lämpligt sätt, exempelvis med internationell postanvisning, och skall underrätta institutionen på bosättningsorten och personen om detta. Om kontantförmåner betalas ut av institutionen på bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning skall den sistnämnda institutionen underrätta personen om hans rättigheter och underrätta institutionen på bosättningsorten om kontantförmånernas belopp, tidpunkterna för utbetalning och den längsta tid under vilken de kan utges enligt den behöriga statens lagstiftning.

9. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.

Tillämpning av förordningens artikel 55

Artikel 62

Vårdförmåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. För att få vårdförmåner skall en anställd som omfattas av artikel 14.1 a i eller 14.2 a i förordningen lämna in ett sådant intyg som anges i artikel 11 i tillämpningsförordningen till institutionen på vistelseorten. En anställd som lämnat in ett sådant intyg skall anses ha uppfyllt villkoren för att få vårdförmåner.

2. För att få vårdförmåner skall en person, som är anställd inom internationell transport, omfattas av förordningens artikel 14.2 a och under sin anställning beger sig till en annan medlemsstats territorium än den behöriga staten, snarast möjligt till institutionen på vistelseorten lämna in ett särskilt intyg som har utfärdats av arbetsgivaren eller dennes företrädare under den innevarande kalendermånaden eller under de två kalendermånaderna närmast före inlämnandet. Detta intyg skall särskilt ange den dag från och med vilken personen har varit anställd hos denna arbetsgivare samt namnet och adressen på den behöriga institutionen. Om personen har lämnat in ett sådant intyg skall han anses ha uppfyllt villkoren för rätt till vårdförmåner.

Om personen inte kan ta kontakt med institutionen på vistelseorten innan han får läkarvård skall han ändå mot uppvisande av det nämnda intyget få denna vård som om han vore försäkrad hos denna institution.

3. Institutionen på vistelseorten skall inom tre dagar höra sig för hos den behöriga institutionen om personen i fråga uppfyller villkoren för rätt till vårdförmåner. Institutionen på vistelseorten skall utge vårdförmåner tills den får svar från den behöriga institutionen, dock inte längre än för 30 dagar.

4. Den behöriga institutionen skall sända sitt svar till institutionen på vistelseorten inom tio dagar från det att den fick begäran från denna institution. Om detta svar är jakande skall den behöriga institutionen vid behov ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar och institutionen på vistelseorten skall fortsätta att utge dessa förmåner.

5. Vårdförmåner som utges på grund av det antagande som har gjorts enligt punkt 1 skall återbetalas enligt förordningens artikel 36.1.

6. I stället för det intyg som avses i punkt 1 får den anställde som avses i nämnda punkt lämna in det intyg som föreskrivs i punkt 6 till institutionen på vistelseorten.

7. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 55.1 a i, utom i fall då ett antagande har gjorts enligt punkt 1, skall den anställde eller egenföretagaren lämna in ett intyg till institutionen på vistelseorten vilket anger att han har rätt till vårdförmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen om möjligt innan personen har lämnat den medlemsstats territorium inom vilket han är bosatt, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken vårdförmåner får utges enligt den behöriga statens lagstiftning. Om personen i fråga inte lämnar in detta intyg skall institutionen på vistelseorten skaffa det från den behöriga institutionen.

8. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 60.5, 60.6 och 60.9 skall gälla även dessa fall.

Artikel 63

Vårdförmåner för anställda eller egenföretagare som flyttar eller återvänder till bosättningslandet och för anställda eller egenföretagare som har fått tillstånd att resa till en annan medlemsstat för läkarvård

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 55.1 b i skall en anställd eller egenföretagare lämna in ett intyg till institutionen på bosättningsorten vilket styrker att han har rätt att fortsätta att få dessa förmåner. Detta intyg, som skall utfärdas av den behöriga institutionen, skall, när det behövs, särskilt ange den längsta period under vilken dessa förmåner får fortsätta att utges enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning. Detta intyg kan på begäran av personen utfärdas efter hans avresa om det på grund av force majeure inte kan utfärdas dessförinnan.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 60.5, 60.6 och 60.9 skall gälla även dessa fall.

3. Punkt 1 och 2 gäller också vårdförmåner i fall som avses i förordningens artikel 55.1 c i.

Artikel 64

Andra kontantförmåner än pensioner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 61 skall gälla också andra kontantförmåner än pensioner enligt förordningens artikel 55.1 a ii. Utan att det påverkar skyldigheten att lämna in ett intyg om arbetsoförmåga skall dock en anställd eller egenföretagare, som vistas inom en medlemsstats territorium utan att vara förvärvsverksam där, inte vara skyldig att lämna in det meddelande om att han har upphört att arbeta som avses i tillämpningsförordningens artikel 61.1.

Tillämpning av förordningens artikel 52-56

Artikel 65

Meddelanden, utredningar och informationsutbyte mellan institutioner om olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomsfall som inträffat i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. När en person råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller när en arbetssjukdom först fastställs inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall ett meddelande om olycksfallet eller sjukdomen lämnas enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning, utan att det påverkar tillämpningen av några bestämmelser som gäller i den medlemsstat där olycksfallet i arbetet ägde rum eller där arbetssjukdomen först fastställdes och som skall fortsätta att tillämpas i ett sådant fall. Detta meddelande skall sändas till den behöriga institutionen och en kopia skall sändas till institutionen på bosättningsorten eller på vistelseorten.

2. Institutionen i den medlemsstat inom vars territorium olycksfallet i arbetet ägde rum eller arbetssjukdomen först faställdes skall till den behöriga institutionen översända det läkarintyg, som har utfärdats där, i två exemplar samt all relevant information som den behöriga institutionen kan behöva.

3. Om ett olycksfall i arbetet inträffar under en resa inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens och om det finns anledning att göra en utredning inom den förstnämnda medlemsstatens territorium, kan en utredare utses för detta ändamål av den behöriga institutionen som då skall meddela denna medlemsstats myndigheter detta. Dessa myndigheter skall hjälpa utredaren i synnerhet genom att utse en person som skall bistå honom vid genomgången av officiella rapporter och andra handlingar som rör olyckan.

4. Efter behandlingens slut skall en detaljerad rapport översändas till den behöriga institutionen tillsammans med läkarintyg om olycksfallets eller sjukdomens bestående följder och i synnerhet om personens aktuella tillstånd och tillfrisknande eller bestående men av skadorna. Avgifterna för behandlingen skall betalas av institutionen på bosättningsorten eller vistelseorten, allt efter omständigheterna, enligt den taxa som institutionen tillämpar och skall debiteras den behöriga institutionen.

5. Den behöriga institutionen skall på begäran underrätta institutionen på bosättnings- eller vistelseorten, allt efter omständigheterna, om det beslut som fastställer dagen då skadorna läkts eller blivit bestående och, i förekommande fall, om beslut om beviljande av pension.

Artikel 66

Tvister om ett olycksfalls eller en sjukdoms anknytning till arbete

1. Om den behöriga institutionen i fall som avses i förordningens artikel 52 eller 55.1 anser att olycksfallet eller sjukdomen inte omfattas av lagstiftningen om olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar, skall den omedelbart underrätta den institution på bosättnings- eller vistelseorten, som har beviljat vårdförmånerna, om detta. Dessa förmåner skall då anses omfattade av sjukförsäkringen och de skall fortsätta att utges enligt denna när de läkarintyg eller andra intyg som avses i tillämpningsförordningens artikel 20 och 21 visas upp.

2. När ett slutligt beslut har fattats i denna fråga skall den behöriga institutionen omedelbart underrätta den institution på bosättnings- eller vistelseorten, som har utgett vårdförmånerna, om detta. Då fallet inte är ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom skall denna institution fortsätta att utge dessa vårdförmåner enligt sjukförsäkringen, om den anställde eller egenföretagaren har rätt till sådana förmåner. I motsatt fall skall de vårdförmåner som personen har fått enligt sjukförsäkringen anses som förmåner vid ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom.

Tillämpning av förordningens artikel 57

Artikel 67

Förfarandet vid exponering för risk för en arbetssjukdom i flera medlemsstater

1. I fall som avses i förordningens artikel 57.1 skall anmälan om arbetssjukdom översändas antingen till den behöriga institutionen för arbetssjukdomar i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen senast var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat sjukdomen i fråga eller till institutionen på bosättningsorten som skall vidarebefordra meddelandet till den behöriga institutionen.

2. Om den behöriga institution som avses i punkt 1 konstaterar att personen senast enligt en annan medlemsstats lagstiftning var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen i fråga skall den översända anmälan och andra handlingar till denna medlemsstats motsvarande institution.

3. När institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen senast var sysselsatt i en förvärvsverksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen i fråga konstaterar att denna person eller hans efterlevande inte uppfyller villkoren i denna lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i förordningens artikel 57.2 och 57.3 a och b, skall denna institution

a) utan dröjsmål översända anmälan och alla andra handlingar i ärendet däribland resultat av och rapporter från de läkarundersökningar som den förstnämnda institutionen har ordnat med, samt en kopia av det beslut som avses under b till institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen tidigare var sysselsatt i en verksamhet som kunde förorsaka sjukdomen i fråga,

b) samtidigt underrätta personen i fråga om sitt beslut och i synnerhet ange skälen för vägran att utge förmåner, möjligheterna till och tiden för överklagande och den dag då handlingarna översändes till den institution som avses under a.

4. Vid behov skall fallet enligt samma förfarande återsändas till motsvarande institution i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen först var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen i fråga.

Artikel 68

Utbyte av information mellan institutioner vid överklagande av ett beslut att avslå en ansökan - Utbetalning av förskott vid ett sådant överklagande

1. När ett beslut att avslå en ansökan fattats av institutionen i en av de medlemsstater, enligt vars lagstiftning den drabbade personen var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen, och detta beslut överklagas, skall denna institution lämna en underrättelse om överklagandet till den institution till vilken anmälan har översänts enligt det förfarande som anges i tillämpningsförordningens artikel 67.3, och sedan underrätta denna också om det slutliga avgörandet.

2. Om rätten till förmåner har förvärvats enligt den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar, med beaktande av bestämmelserna i förordningens artikel 57.2 och 57.3 a och b, skall denna institution betala ut förskott med ett belopp som, när det behövs, skall bestämmas efter samråd med den institution vars beslut har överklagats. Den sistnämnda institutionen skall återbetala förskottsbeloppet, om den till följd av avgörandet i högre instans är skyldig att utge förmånerna. Detta belopp skall sedan dras av från det totala belopp av förmåner som personen har rätt till.

Artikel 69

Fördelning av kostnaden för kontantförmåner i fall av sklerogen pneumokonios

Följande regler skall gälla vid tillämpningen av förordningens artikel 57.3 c:

a) Den behöriga institutionen i den medlemsstat, enligt vars lagstiftning kontantförmåner utges enligt förordningens artikel 57.1 (nedan kallad institutionen som svarar för kontantförmåner), skall använda en blankett som i synnerhet skall innehålla en beskrivning och sammanfattning av alla försäkrings- (ålderspensionsförsäkrings-) eller bosättningsperioder som har fullgjorts av den drabbade personen enligt lagstiftningen i var och en av de berörda medlemsstaterna.

b) Institutionen som svarar för kontantförmåner skall översända denna blankett till alla ålderspensionsförsäkringsinstitutioner i de medlemsstater där den drabbade personen var försäkrad, vilka var och en på blanketten skall ange de försäkrings- (ålderspensionsförsäkrings-) eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar och återsända blanketten till den institution som svarar för kontantförmåner.

c) Den institution som svarar för kontantförmåner skall sedan fördela kostnaderna mellan sig själv och de övriga berörda behöriga institutionerna och, för att få deras godkännande, underrätta dessa om fördelningen med tillhörande underlag, i synnerhet beträffande det totala beloppet av beviljade kontantförmåner och beräkningen av procentsatserna för fördelningen.

d) I slutet av varje kalenderår skall den institution som svarar för kontantförmåner, till var och en av de berörda behöriga institutionerna översända en redovisning av de kontantförmåner som har betalats ut under året i fråga, utvisande det belopp som var och en av dem är skyldig att betala enligt den fördelning som avses i c. Var och en av dessa institutioner skall snarast möjligt och senast inom tre månader fullgöra sin återbetalningsskyldighet till institutionen som svarar för kontantförmåner.

Tillämpning av förordningens artikel 58.3

Artikel 70

Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av kontantförmåner, däribland pensioner

1. För att få förmåner enligt bestämmelserna i förordningens artikel 58.3 skall sökanden lämna in ett intyg om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det i vilket institutionen som svarar för kontantförmånerna finns.

Detta intyg skall utfärdas av sjukförsäkringsinstitutionen på familjemedlemmarnas bosättningsort eller av en annan institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 25.2 andra och tredje styckena skall gälla även dessa fall.

I stället för det intyg som föreskrivs i första stycket kan institutionen som svarar för kontantförmåner kräva att sökanden lämnar in aktuella folkbokföringshandlingar om hans familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det där institutionen finns.

2. Om, i det fall som avses i punkt 1, den lagstiftning som tillämpas av institutionen kräver att familjemedlemmarna bor tillsammans med sökanden, skall det styrkas att de familjemedlemmar som inte uppfyller detta villkor huvudsakligen är beroende av sökanden för sin försörjning genom handlingar som visar att en del av sökandens inkomster regelbundet förs över till dessa familjemedlemmar.

Tillämpning av förordningens artikel 60

Artikel 71

Förvärrande av en arbetssjukdom

1. I de fall som avses i förordningens artikel 60.1 skall sökanden lämna alla upplysningar om förmåner som tidigare har beviljats för den berörda arbetssjukdomen till institutionen i den medlemsstat från vilken han ansöker om förmåner. Denna institution kan vända sig till varje annan institution som tidigare har varit behörig för att få de upplysningar som den anser nödvändiga.

2. I det fall som avses i förordningens artikel 60.1 c skall den behöriga institution, som skall betala ut kontantförmånerna, till den andra institutionen för dess godkännande översända uppgift om de kostnader, som den institutionen till följd av försämringen skall svara för, samt bifoga tillhörande handlingar. I slutet av varje kalenderår skall den förstnämnda institutionen sända en redovisning till den sistnämnda institutionen av kontantförmåner som har betalats ut under året, utvisande det belopp som den sistnämnda institutionen är skyldig att återbetala till den förstnämnda, en återbetalning som skall göras snarast möjligt och senast inom tre månader.

3. I det fall som avses i förordningens artikel 60.2 b första meningen skall den institution som svarar för kontantförmåner, för godkännande översända uppgift till de berörda institutionerna om de ändringar som har gjorts i den tidigare fördelningen av kostnaderna, tillsammans med tillhörande handlingar.

4. Bestämmelserna i punkt 2 gäller också det fall som avses i förordningens artikel 60.2 b andra meningen.

Tillämpning av förordningens artikel 61.5

Artikel 72

Bedömning av graden av arbetsoförmåga vid ett olycksfall i arbete som har inträffat tidigare eller senare eller vid en arbetssjukdom som har konstaterats tidigare eller senare

1. För att bedöma graden av arbetsoförmåga, fastställa rätten till förmåner eller beräkna beloppet av förmåner i de fall som avses i förordningens artikel 61.5 och 61.6 skall sökanden till den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning han var omfattad av vid tidpunkten då olycksfallet i arbetet inträffade eller arbetssjukdomen först konstaterades lämna alla upplysningar om tidigare eller senare olycksfall i arbetet som han har råkat ut för eller arbetssjukdomar han har fått när han har varit omfattad av lagstiftningen i någon annan medlemsstat, oavsett vilken grad av arbetsoförmåga som dessa tidigare eller senare fall kan ha förorsakat.

2. Den behöriga institutionen skall enligt den lagstiftning som den tillämpar för förvärvandet av rätten till förmåner och för bestämmande av förmånsbelopp beakta graden av arbetsoförmåga som dessa tidigare eller senare fall har förorsakat.

3. Den behöriga institutionen kan hos varje institution, som tidigare eller senare har varit behörig, begära de upplysningar som den anser behövs.

Om en tidigare eller senare arbetsoförmåga har förorsakats av ett olycksfall som inträffade då personen i fråga var omfattad av lagstiftningen i en medlemsstat där frågan om arbetsoförmågans ursprung saknar betydelse, skall den institution som är behörig för den tidigare eller senare arbetsoförmågan eller det organ, som har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet, på begäran av en annan medlemsstats behöriga institution lämna upplysningar om graden av den tidigare eller senare arbetsoförmågan och i största möjliga utsträckning alla upplysningar som kan göra det möjligt att bestämma om arbetsoförmågan var en följd av ett olycksfall i arbetet i den lagstiftnings mening som institutionen i den sistnämnda medlemsstaten tillämpar. Om detta är fallet skall bestämmelserna i punkt 2 tillämpas.

Tillämpning av förordningens artikel 62.1

Artikel 73

Institutioner till vilka arbetare i gruvor och liknande företag kan vända sig under vistelse eller bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. Om i ett fall som avses i förordningens artikel 62.1 de förmåner som utges i vistelse- eller bosättningslandet enligt försäkringssystemet för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar för arbetare inom stålindustrin är likvärdiga med dem som utges enligt det särskilda systemet för arbetare i gruvor och liknande företag, får arbetare i den sistnämnda kategorin vända sig till den närmaste av de institutioner, inom den medlemsstats territorium där de vistas eller är bosatta, som är förtecknade i tillämpningsförordningens bilaga 3, även om denna är en institution för tillämpning av systemet för arbetare inom stålindustrin. Den institutionen skall i så fall utge dessa förmåner.

2. Om de förmåner som utges enligt det särskilda systemet för arbetare i gruvor och liknande företag är mer förmånliga, kan sådana arbetare vända sig antingen till den institution som svarar för tillämpningen av detta system eller till den närmaste institution, inom den stats territorium där de vistas eller är bosatta, som tillämpar systemet för arbetare inom stålindustrin. I det senare fallet skall institutionen i fråga upplysa personen om det förhållandet att han får mer förmånliga förmåner, genom att ansöka hos den institution som svarar för tillämpningen av det ovannämnda särskilda systemet, och om den institutionens namn och adress.

Tillämpning av förordningens artikel 62.2

Artikel 74

Beaktande av den period under vilken förmåner redan har utgetts av en annan medlemsstats institution

Vid tillämpningen av förordningens artikel 62.2 kan en medlemsstats institution, som skall utge förmåner, begära upplysningar från en annan medlemsstats institution om den period under vilken den sistnämnda institutionen redan har utgett förmåner för samma fall av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom.

Inlämnande och beredning av pensionsansökningar, utom sådana som gäller pension för arbetssjukdomar enligt förordningens artikel 57

Artikel 75

1. För att få en pension eller ett tilläggsbidrag enligt lagstiftningen i en medlemsstat skall en anställd eller egenföretagare eller hans efterlevande som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium ansöka antingen hos den behöriga institutionen eller hos institutionen på bosättningsorten, som skall vidarebefordra ansökan till den behöriga institutionen. Vid inlämnande av ansökningar gäller följande:

a) Ansökan skall åtföljas av nödvändiga handlingar och göras på den blankett som föreskrivs i den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar.

b) Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall styrkas med officiella handlingar som bifogas ansökningsblanketten eller bekräftas av de behöriga organen i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt.

2. Den behöriga institutionen skall direkt eller genom den behöriga statens förbindelsesorgan underrätta sökanden om sitt beslut och sända en kopia av detta beslut till förbindelseorganet i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt.

Administrativa kontroller och läkarundersökningar

Artikel 76

1. De administrativa kontroller och läkarundersökningar, däribland de läkarundersökningar som föreskrivs vid omprövning av rätten till pension, skall på den behöriga institutionens begäran utföras av institutionen i den medlemsstat, inom vars territorium personen med rätt till förmåner befinner sig, enligt det förfarande som föreskrivs i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar. Den behöriga institutionen behåller dock rätten att låta personen med rätt till förmåner undersökas av en läkare som institutionen själv väljer.

2. Varje person som uppbär pension för sig själv eller för ett barn som har mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna skall underrätta den institution som svarar för utbetalningen om varje ändring i hans eller barnets situation som kan påverka rätten till pension.

Utbetalning av pensioner

Artikel 77

Utbetalning av pensioner från en medlemsstats institution till pensionärer som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium skall göras enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 53-58.

KAPITEL 5 DÖDSFALLSERSÄTTNINGAR Tillämpning av förordningens artikel 64-66

Artikel 78

Inlämnande av ansökan om förmån

För att få dödsfallsersättning enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat än den stat inom vars territorium sökanden är bosatt skall denne lämna in sin ansökan antingen till den behöriga institutionen eller till institutionen på bosättningsorten.

Till ansökan skall fogas de handlingar som krävs enligt den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar.

Riktigheten av de upplysningar som lämnas av sökanden skall styrkas med officiella handlingar som bifogas ansökan eller av bekräftas av de behöriga organen i den medlemsstat inom vars territorium sökanden är bosatt.

Artikel 79

Intyg om perioder

1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förordningens artikel 64 skall sökanden lämna in ett intyg till den behöriga institutionen vilket anger de försäkrings- eller bosättningsperioder som den anställde eller egenföretagaren har fullgjort enligt den lagstiftning som han senast har varit omfattad av.

2. Detta intyg skall på sökandens begäran utfärdas av den sjukförsäkrings- eller ålderspensionsförsäkringsinstitution hos vilken den anställde eller egenföretagaren senast var försäkrad. Om sökanden inte lämnar in detta intyg skall den behöriga institutionen skaffa det från någon av de nämnda institutionerna.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 gäller också sådana fall då det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nödvändigt att ta hänsyn till försäkrings- eller bosättningsperioder som tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

KAPITEL 6 ARBETSLÖSHETSFÖRMÅNER Tillämpning av förordningens artikel 67

Artikel 80

Intyg om försäkrings- eller anställningsperioder

1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förordningens artikel 67.1, 67.2 eller 67.4 skall sökanden lämna ett intyg till den behöriga institutionen, vilket anger de försäkrings- eller anställningsperioder som han har fullgjort som anställd enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av, tillsammans med de ytterligare upplysningar som krävs i den lagstiftning som denna institution tillämpar.

2. Intyget skall på begäran av personen i fråga utfärdas antingen av en institution för frågor om arbetslöshet i den medlemsstat vars lagstiftning han senast var omfattad av eller av en annan institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i denna medlemsstat. Om han inte lämnar in det nämnda intyget skall den behöriga institutionen skaffa det från någon av de ovannämnda institutionerna.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också fall då det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nödvändigt att ta hänsyn till försäkrings- eller anställningsperioder som han tidigare har fullgjort som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Tillämpning av förordningens artikel 68

Artikel 81

Intyg för beräkning av förmåner

Om ansvaret för beräkningen av förmåner åvilar en institution som avses i förordningens artikel 68.1 och om en person inte har innehaft sin senaste anställning under minst fyra veckor inom den medlemsstats territorium där institutionen finns, skall han lämna in ett intyg till denna institution vilket anger arten av den senaste anställning som han har haft under minst fyra veckor inom en annan medlemsstats territorium och den bransch i vilken anställningen innehades. Om personen inte lämnar in detta intyg skall den berörda institutionen skaffa det antingen från den institution för frågor om arbetslöshet i den sistnämnda medlemsstaten hos vilken han senast var försäkrad eller från en annan institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i denna medlemsstat.

Artikel 82

Intyg om familjemedlemmar som skall beaktas vid beräkning av förmåner

1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förordningens artikel 68.2, skall personen i fråga lämna in ett intyg till den behöriga institutionen om sina familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det inom vilket institutionen finns.

2. Detta intyg skall utfärdas av den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta. Intyget skall ange att familjemedlemmarna inte beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsförmåner till någon annan person enligt den medlemsstatens lagstiftning. Intyget skall gälla i tolv månader från den dag då det utfärdades. Det kan förnyas och skall då gälla från dagen för förnyelsen. Personen i fråga skall omedelbart underrätta den behöriga institutionen om varje händelse som kan föranleda en ändring av intyget. En sådan ändring gäller med verkan från dagen för händelsen.

Tillämpning av förordningens artikel 69

Artikel 83

Villkor och begränsningar för bibehållande av rätt till förmåner då en arbetslös person beger sig till en annan medlemsstat

1. För att behålla sin rätt till förmåner skall en arbetslös person som avses i förordningens artikel 69.1 till institutionen på den ort dit han har rest lämna in ett intyg i vilket den behöriga institutionen skall intyga att han fortfarande har rätt till förmåner enligt villkoren i punkt 1 b i den artikeln. I detta intyg skall den behöriga institutionen särskilt ange

a) det förmånsbelopp som skall utges till den arbetslösa personen enligt den behöriga statens lagstiftning,

b) den dag då den arbetslösa personen upphörde att vara tillgänglig för den behöriga statens arbetsförmedling,

c) tidsgränsen enligt förordningens artikel 69.1 b för registrering som arbetssökande i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har rest,

d) den längsta period enligt förordningens artikel 69.1 c under vilken rätten till förmåner kan bibehållas,

e) förhållanden som kan förändra rätten till förmåner.

2. En arbetslös person som har för avsikt att bege sig till en annan medlemsstat för att söka arbete där skall före avfärden begära det intyg som avses i punkt 1. Om den arbetslösa personen inte lämnar in detta intyg skall institutionen på den ort dit han har rest skaffa det från den behöriga institutionen. Arbetsförmedlingen i den behöriga staten skall se till att den arbetslösa personen har upplysts om sina skyldigheter enligt förordningens artikel 69 och enligt denna artikel.

3. Institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest skall underrätta den behöriga institutionen om den dag då den arbetslösa personen har registrerat sig och den dag då förmånerna började betalas ut och skall utbetala den behöriga statens förmåner på det sätt som bestäms i lagstiftningen i den medlemsstat dit personen har rest.

Institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest skall företa eller låta företa en kontroll som om institutionen hade att göra med en arbetslös person med rätt till förmåner enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar. Institutionen skall underrätta den behöriga institutionen om varje förhållande enligt punkt 1 e ovan så snart som institutionen får kännedom om det och, i fall där förmånerna skall innehållas eller dras in, skall den omedelbart upphöra med utbetalningen av förmånerna. Den behöriga institutionen skall omgående underrätta den andra institutionen om i vilken omfattning och från vilken dag den arbetslösa personens rätt till förmåner förändras av detta förhållande. Utbetalningen av förmåner får endast återupptas, i förekommande fall, sedan en sådan underrättelse har mottagits. När förmånen skall minskas skall institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest fortsätta att betala honom ett minskat förmånsbelopp som kan justeras sedan institutionen har fått svar från den behöriga institutionen.

4. Två eller flera medlemsstater eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra tillämpningsbestämmelser.

Tillämpning av förordningens artikel 71

Artikel 84

Arbetslösa som under sin senaste anställning var bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. I de fall som avses i förordningens artikel 71.1 a ii och första meningen i artikel 71.1 b ii skall institutionen på bosättningsorten anses vara den behöriga institutionen vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 80.

2. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förordningens artikel 71.1 b ii skall en arbetslös som tidigare var anställd till institutionen på sin bosättningsort, förutom det intyg som avses i tillämpningsförordningens artikel 80, lämna ett intyg från institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning han senast har varit omfattad av, som anger att han inte har rätt till förmåner enligt förordningens artikel 69.

3. Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens artikel 71.2 skall institutionen på bosättningsorten från den behöriga institutionen begära all information om de rättigheter som den arbetslöse, tidigare anställda personen har hos den sistnämnda institutionen.

KAPITEL 7 FAMILJEFÖRMÅNER OCH FAMILJEBIDRAG Tillämpning av förordningens artikel 72

Artikel 85

Intyg om perioder av anställning eller av verksamhet som egenföretagare

1. För att göra sin rätt gällande enligt förordningens artikel 72 skall en person till den behöriga institutionen lämna ett intyg som anger de perioder av anställning eller av verksamhet som egenföretagare vilka har fullgjorts enligt den lagstiftning som han senast har omfattats av.

2. Detta intyg skall utfärdas på den berörda personens begäran antingen av medlemsstatens behöriga institution för familjeförmåner hos vilken han senast var försäkrad eller av en annan institution som har utsetts av denna medlemsstats behöriga myndighet. Om han inte lämnar in detta intyg skall den behöriga institutionen skaffa det från en annan av de ovannämnda institutionerna såvida sjukförsäkringsinstitutionen inte kan sända honom en kopia av det intyg som avses i tillämpningsförordningens artikel 16.1.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också i fall då det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstiftning är nödvändigt att beakta sådana perioder av anställning eller av verksamhet som egenföretagare vilka tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Tillämpning av förordningens artikel 73.1 och 75.1 a och b

Artikel 86

Anställda som omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning än Frankrikes

1. För att få familjeförmåner enligt förordningens artikel 73.1 skall en anställd lämna in en ansökan till den behöriga institutionen, vid behov genom arbetsgivaren.

2. Som underlag för sin ansökan skall den anställde lämna in ett intyg om sina familjemedlemmar, vilket skall utfärdas av folkbokföringsmyndigheterna i det land där dessa familjemedlemmar är bosatta. Detta intyg skall förnyas varje år.

3. Om den behöriga statens lagstiftning föreskriver att familjeförmånerna kan eller skall betalas ut till en annan person än den anställde skall denne som underlag för sin ansökan även lämna information som identifierar den person till vilken familjeförmånerna skall betalas i bosättningslandet (efternamn, förnamn, fullständig adress).

4. De behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater kan komma överens om särskilda förfaranden för utbetalning av familjeförmåner, särskilt i syfte att underlätta tilllämpningen av förordningens artikel 75.1 a och b i förordningen. Administrativa kommissionen skall underrättas om sådana överenskommelser.

5. En anställd skall, vid behov genom sin arbetsgivare, underrätta den behöriga institutionen om

- varje förändring i familjemedlemmarnas situation som kan påverka rätten till familjeförmåner,

- varje förändring i antalet familjemedlemmar för vilka familjeförmåner skall utges,

- varje ändring i dessa familjemedlemmarnas bosättning eller vistelse,

- varje förvärvsverksamhet till följd av vilken familjeförmåner skall utbetalas också enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta.

Tillämpning av förordningens artikel 73.2

Artikel 87

Anställda som omfattas av fransk lagstiftning

1. För att enligt lagstiftningen få familjebidrag enligt artikel 73.2 i förordningen, skall den anställde skicka en begäran till den behöriga institutionen som skall utfärda ett bestyrkt utlåtande om att han omfattas av fransk lagstiftning och berättigad till familjebidrag. Personen i fråga skall samtidigt underteckna en försäkran om att familjemedlemmarna inte genom utövning av förvärvsverksamhet är berättigade till familjebidrag i det land där de är bosatta.

Om fransk lagstiftning medger rätt till familjebidrag under en tidsperiod som motsvarar anställningsperiodernas längd skall intyget innehålla upplysningar om anställningsperiodernas längd under tiden i fråga.

Familjemedlemmarna skall registrera sig vid institutionen på sin bostadsort genom uppvisande av det bestyrkta utlåtandet och av sådana kompletterande dokument som krävs för utbetalning av familjebidrag enligt den institutionens regler.

Om inte familjemedlemmarna överlämnar intyget skall institutionen på deras bostadsort införskaffa det från den behöriga institutionen.

2. Det bestyrkta utlåtande som avses i punkt 1 skall vara giltigt i tre månader från det datum det utfärdas och skall förnyas automatiskt av den behöriga institutionen efter varje tremånadersperiod.

3. För säsongsarbetare skall det bestyrkta utlåtande som avses i punkt 1 vara giltigt under den period säsongsarbetet förväntas pågå, såvida inte den behöriga institutionen dessförinnan till institutionen på bostadsorten anmält att giltigheten upphävts.

4. Om det i lagstiftningen i den stat där familjemedlemmarna bor föreskrivs att bidrag skall betalas ut per månad eller kvartal, medan fransk lagstiftning föreskriver att berättigande till familjebidrag skall motsvara antalet anställningsdagar som fullgjorts, skall bidragen enligt förhållandet mellan den tidsperioden och den period som föreskrivs i lagstiftningen i den stat där familjemedlemmarna bor.

5. Om lagstiftningen i den medlemsstat där familjemedlemmarna bor föreskriver att berättigande till familjebidrag skall motsvara antalet anställningsdagar som fullgjorts, medan fransk lagstiftning föreskriver att rättigheten till familjebidrag skall beviljas per månad, skall bidragen beviljas per månad.

6. I de fall som avses i punkt 4 och 5, där anställningsperioder som fullgjorts enligt fransk lagstiftning är uttryckta i andra enheter än de som används för beräkning av familjebidrag i den stat där familjemedlemmarna bor, skall omräkningen ske i enlighet med artikel 15.3 i tillämpningsförordningen.

7. Den behöriga institutionen skall utan dröjsmål upplysa institutionen på familjemedlemmarnas bostadsort om vilket datum personen i fråga upphör att vara berättigad till familjebidrag eller om vilket datum denne ändrar bostadsort från en medlemsstats territorium till en annans.

Institutionen på familjemedlemmarnas bostadsort har rätt att när som helst från den behöriga institutionen begära upplysningar rörande personens rätt till familjebidrag.

Om den behöriga institutionen anser det nödvändigt, skall institutionen på familjemedlemmarnas bostadsort på begäran av den behöriga institutionen granska den försäkran som avses i punkt 1 första stycket.

8. Familjemedlemmarna skall upplysa institutionen på bostadsorten om deras situation förändras på ett sätt som kan påverka deras rätt till familjebidrag, särskilt ändring i bosättning.

Tillämpning av förordningens artikel 74.1

Artikel 88

Arbetslösa personer som tidigare varit anställda och som omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än Frankrike

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 86 skall gälla också arbetslösa personer som tidigare har varit anställda och som omfattas av förordningens artikel 74.1.

Tillämpning av förordningens artikel 74.2

Artikel 89

Arbetslösa personer som tidigare varit anställda och som omfattas av fransk lagstiftning

1. För att få familjebidrag i den medlemsstat där de är bosatta skall familjemedlemmar som omfattas av artikel 74.2 i förordningen skicka ett bestyrkt utlåtande till institutionen på bostadsorten om att den arbetslöse som tidigare varit anställd omfattas av fransk lagstiftning.

Detta bestyrkta utlåtande skall utfärdas av den franska institution som är behörig i frågor som rör arbetslöshet eller av en institution som utsetts av denna. Detta skall ske på begäran av den arbetslöse som tidigare varit anställd, och denne måste underteckna en försäkran om att ingen rätt till familjebidrag grundad på utövning av förvärvsverksamhet finns enligt lagstiftningen i det land där familjemedlemmarna bor.

Om inte familjemedlemmarna skickar in ovan nämnda bestyrkta utlåtande, skall institutionen på deras bostadsort sända efter den från den behöriga institutionen.

2. Bestämmelserna i artikel 87.2-8 i tillämpningsförordningen skall gälla på motsvarande sätt.

KAPITEL 8 FÖRMÅNER FÖR PENSIONÄRERS MINDERÅRIGA BARN OCH FÖR BARN SOM HAR MIST EN AV FÖRÄLDRARNA ELLER BÅDA FÖRÄLDRARNA Tillämpning av förordningens artiklar 77, 78 och 79

Artikel 90

1. För att få förmåner enligt förordningens artikel 77 eller 78 skall en sökande till institutionen på bosättningsorten lämna en ansökan enligt det förfarande som har fastställts i den lagstiftning som institutionen tillämpar.

2. Om sökanden inte är bosatt inom den medlemsstats territorium inom vilket den behöriga institutionen finns, kan han dock lämna in sin ansökan antingen till den behöriga institutionen eller till institutionen på bosättningsorten som sedan skall översända ansökan till den behöriga institutionen med uppgift om vilken dag ansökan lämnades in. Denna dag skall anses som dagen för inlämnande av ansökan till den behöriga institutionen.

3. Om den behöriga institution som avses under punkt 2 finner att det inte föreligger någon rätt till förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar, skall institutionen omgående översända ansökan med alla nödvändiga handlingar och upplysningar till institutionen i den medlemsstat av vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren längst har omfattats.

Vid behov kan ärendet återföras enligt samma förutsättningar till institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning personen i fråga har fullgjort den kortaste av sina försäkrings- eller bosättningsperioder.

4. Administrativa kommissionen skall besluta de ytterligare föreskrifter som behövs om förfarandet vid ansökan om förmåner.

Artikel 91

1. Utbetalningen av förmåner enligt förordningens artikel 77 eller 78 skall göras enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 5358.

2. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall vid behov utse behörig institution för utbetalande av förmåner enligt förordningens artikel 77 eller 78.

Artikel 92

En person till vilken förmåner utges enligt förordningens artikel 77 eller 78 för en pensionärs barn eller för barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna skall underrätta den institution som svarar för förmånerna om:

- varje förändring i barnens situation som kan påverka rätten till förmåner,

- varje ändring i antalet barn för vilka förmåner skall utges,

- varje ändring av barnens bosättning,

- varje förvärvsverksamhet som ger rätt till familjeförmåner eller familjebidrag för barnen.

AVDELNING V FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 93

Återbetalning av andra förmåner vid sjukdom eller moderskap än som avses i tillämpningsförordningens artikel 94 och 95

1. Det faktiska beloppet av vårdförmåner enligt förordningens artikel 19.1 och 19.2, som utges till anställda, egenföretagare och medlemmar av deras familjer bosatta inom en och samma medlemsstats territorium, och vårdförmåner enligt förordningens artikel 21.2, 22, 25.1, 25.3, 25.4, 26, 29.1 eller 31 skall återbetalas av den behöriga institutionen till den institution som utgav dessa förmåner enligt den sistnämnda institutionens räkenskaper.

2. I de fall som avses i förordningens artikel 29.1 och 31 samt vid tillämpningen av punkt 1 ovan skall institutionen på familjemedlemmarnas eller pensionärens bosättningsort allt efter omständigheterna anses som den behöriga institutionen.

3. Om det faktiska förmånsbelopp som avses under punkt 1 inte framgår av räkenskaperna hos den institution som har utgett dem och ingen överenskommelse har slutits enligt punkt 6, skall återbetalning ske med ett schablonbelopp som beräknas på grundval av alla relevanta uppgifter i det tillgängliga materialet. Administrativa kommissionen avgör vilket underlag som skall användas för att beräkna schablonbelopp och fastställer deras storlek.

4. Återbetalningen skall inte grundas på högre taxor än de som gäller vårdförmåner till sådana anställda eller egenföretagare vilka omfattas av den lagstiftning som tillämpas av institutionen, som har utgett de förmåner som avses under punkt 1.

5. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också återbetalning av kontantförmåner som har betalats ut enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 18.8 andra meningen.

6. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndigheter, kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra metoder för beräkning av de belopp som skall återbetalas, i synnerhet när det gäller återbetalning på grundval av schablonbelopp.

Artikel 94

Återbetalning av vårdförmåner som har utgetts enligt sjuk- och moderskapsförsäkring för sådana familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare som inte är bosatta inom samma medlemsstat som denne

1. Beloppet av de vårdförmåner som har utgetts enligt förordningens artikel 19.2 till en anställds familjemedlemmar som inte är bosatta inom samma medlemsstats territorium som personen i fråga skall återbetalas av de behöriga institutionerna till de institutioner som har utgett förmånerna på grundval av ett schablonbelopp för varje kalenderår som så nära som möjligt överensstämmer med den faktiska utgiften.

2. Schablonbeloppet skall beräknas genom att den genomsnittliga årskostnaden per familj multipliceras med det årliga genomsnittliga antal familjer som skall beaktas, varefter resultatet av denna beräkning minskas med 20 %.

3. De faktorer som behövs för beräkningen av schablonbeloppet skall bestämmas enligt följande regler:

a) Den genomsnittliga årskostnaden per familj skall för varje medlemsstat erhållas genom att årsutgiften för alla vårdförmåner, som utges av denna medlemsstats institutioner till anställdas eller egenföretagares familjemedlemmar omfattade av medlemsstatens lagstiftning enligt de system för social trygghet som skall beaktas, divideras med det årliga genomsnittliga antalet sådana anställda eller egenföretagare med familjemedlemmar.

De system för social trygghet som skall beaktas, för detta ändamål anges i tillämpningsförordningens bilaga 9.

b) I förhållandet mellan två medlemsstaters institutioner skall det årliga genomsnittliga antal familjer som skall beaktas vara lika med det årliga genomsnittliga antal anställda eller egenföretagare som omfattas av lagstiftningen i en av dessa medlemsstater och vilkas familjemedlemmar har rätt till vårdförmåner som skall utges av en institution i den andra medlemsstaten.

4. Det antal familjer som skall beaktas enligt bestämmelserna under punkt 3 b skall bestämmas genom en lista som institutionen på bosättningsorten för detta ändamål för på grundval av det underlag om de berörda personernas rättigheter som tillhandahålls av den behöriga institutionen. Vid tvist skall de berörda institutionernas synpunkter översändas till den revisionskommitté som avses i tillämpningsförordningens artikel 101.3.

5. Administrativa kommissionen skall fastställa de metoder och regler som skall användas för att bestämma de beräkningsfaktorer som avses i punkt 3 och 4.

6. Två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndigheter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra metoder för beräkning av de belopp som skall återbetalas.

Artikel 95

Återbetalning av vårdförmåner som utges enligt sjuk- och moderskapsförsäkring till pensionärer och medlemmar av deras familjer som inte är bosatta inom den medlemsstat enligt vars lagstiftning de får pension och har rätt till förmåner

1. Beloppet av de vårdförmåner som har utgetts enligt förordningens artikel 28.1 skall återbetalas av de behöriga institutionerna till de institutioner som har utgett dessa förmåner på grundval av ett schablonbelopp som så nära som möjligt överensstämmer med den faktiska utgiften.

2. Schablonbeloppet skall beräknas genom att den genomsnittliga årskostnaden per pensionär multipliceras med det genomsnittliga årliga antal pensionärer som skall beaktas, varefter resultatet av denna beräkning minskas med 20 %.

3. De faktorer som behövs för beräkningen av schablonbeloppet skall bestämmas enligt följande regler:

a) Den genomsnittliga årskostnaden per pensionär skall för varje medlemsstat erhållas genom att årsutgiften för alla vårdförmåner som utges av denna medlemsstats institutioner till alla pensionärer, vars pensioner utges enligt denna medlemsstats lagstiftning enligt de system för social trygghet som skall beaktas, och till medlemmar av deras familjer divideras med det genomsnittliga årliga antalet sådana pensionärer. De system för social trygghet som skall beaktas för detta ändamål anges i bilaga 9.

b) I förhållandet mellan två medlemsstaters institutioner skall det årliga genomsnittliga antal pensionärer som skall beaktas vara lika med det genomsnittliga årliga antal pensionärer som avses i förordningens artikel 28.2 vilka, medan de är bosatta inom en medlemsstats territorium, har rätt till vårdförmåner som skall betalas av en annan medlemsstats institution.

4. Det antal pensionärer som skall beaktas enligt bestämmelserna under punkt 3 b skall bestämmas genom en lista som institutionen på bosättningsorten för detta ändamål för på grundval av det underlag om de berörda personernas rättigheter som tillhandahålls av den behöriga institutionen. Vid tvist skall de berörda institutionernas synpunkter översändas till den revisionskommitté som avses i tillämpningsförordningens artikel 101.3.

5. Administrativa kommissionen skall fastställa de metoder och regler som skall användas för att bestämma de beräkningsfaktorer som avses i punkt 3 och 4.

6. Två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndigheter kan, sedan de har inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra metoder för beräkning av det belopp som skall återbetalas.

Tillämpning av förordningens artikel 63.2

Artikel 96

Återbetalning av vårdförmåner som har utgetts enligt ett försäkringssystem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar av en medlemsstats institution för en annan medlemsstats institutions räkning

Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 93 skall gälla också vid tillämpning av bestämmelserna i förordningens artikel 63.2.

Tillämpning av förordningens artikel 70.2

Artikel 97

Återbetalning av arbetslöshetsförmåner som har utgetts till arbetslösa personer som beger sig till en annan stat för att söka arbete där

1. Beloppet av de förmåner som har utgetts enligt förordningens artikel 69 skall återbetalas av den behöriga institutionen till den institution som har utbetalat dessa förmåner enligt den sistnämnda institutionens räkenskaper.

2. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndigheter, får

- sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, komma överens om andra metoder för att beräkna de belopp som skall återbetalas, i synnerhet schablonbelopp, eller om andra återbetalningsmetoder, eller

- avstå ifrån alla återbetalningar mellan institutionerna.

Återbetalning av familjebidrag som har utgetts enligt förordningens artikel 73.2 och 74.2

Artikel 98

Familjemedlemmar till anställda eller arbetslösa personer som tidigare varit anställda och som omfattas av fransk lagstiftning

1. Det faktiska belopp som utbetalats i familjebidrag i enlighet med artiklarna 73.2 och 74.2 skall återbetalas av den behöriga franska institutionen till den institution som betalat ut familjebidragen, enligt den institutionens redo visning.

2. Frankrike och var och en av de övriga medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna i Frankrike och i de övriga medlemsstaterna kan efter överenskommelse besluta om att återbetala dessa familjebidrag med ett schablonbelopp. Om så sker, skall detta schablonbelopp fastställas genom multiplikation av den årliga genomsnittskostnaden per familj med årsgenomsnittet av antalet berörda familjer.

3. Faktorerna för uträkningen av ovan nämnda schablonbelopp skall fastställas enligt följande regler:

a) Den genomsnittliga årskostnaden per familj räknas fram genom att man dividerar den totala årskostnaden för familjebidrag som betalats ut av institutionerna i den medlemsstat där familjemedlemmarna bor, då avseende alla familjemedlemmar till anställda eller arbetslösa personer som tidigare varit anställda och som bor i den medlemsstaten, med årsgenomsnittet av antalet familjer som är berättigade till bidrag.

b) Årsgenomsnittet av antalet berörda familjer skall vara lika med årsgenomsnittet av antalet anställda som omfattas av den behöriga statens lagstiftning och, där så är relevant, arbetslösa personer som tidigare varit anställda och som får arbetslöshetsförmåner som utbetalas av en institution i den behöriga staten och vars familjemedlemmar har rätt till familjeförmåner som utbetalas av en institution i en annan medlemsstat där de är bosatta.

4. Den administrativa kommissionen skall fastställa metoder och förfaranden för beräkning av de faktorer som avses i punkt 3 på grundval av den rapport från revisionskommittén som avses i artikel 101.3 i tillämpningsförordningen.

5. Frankrike och var och en av de de övriga medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna i Frankrike och var och en av de övriga medlemsstaterna, kan besluta om andra metoder för fastställande av schablonbeloppet efter att ha mottagit administrativa kommissionens yttrande.

Gemensamma bestämmelser om återbetalning

Artikel 99

Administrativa kostnader

Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndigheter, får enligt bestämmelserna i förordningens artikel 84.2 tredje meningen komma överens om att öka de förmånsbelopp som avses i tillämpningsförordningens artikel 93-98 med en viss procentsats för att beakta administrativa kostnader. Denna procentsats kan variera efter de berörda förmånerna.

Artikel 100

Sena krav

1. Vid avräkningar mellan medlemsstaternas institutioner har den behöriga statens betalningsansvariga institution rätt att avvisa ett återkrav, om det gäller förmåner som har utgetts under ett kalenderår som ligger tre år eller mer än tre år före den dag då kravet framställdes, och detta oavsett om kravet framställdes hos den institutionen eller hos ett förbindelseorgan.

2. För återkrav baserade på schablonbelopp skall treårsperioden löpa från den dag då den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknad enligt tillämpningsförordningens artikel 94 och 95, offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 101

Sammanställning av krav

1. Administrativa kommissionen skall för varje kalenderår utarbeta en rapport över framställningar om återbetalning för tillämpningen av förordningens artikel 36, 63, 70 och 75.2.

2. Administrativa kommissionen får låta utföra varje kontroll som är lämplig för att ta fram den statistik och de redovisningsuppgifter som behövs vid utarbetandet av den sammanställning av krav som avses under punkt 1, i synnerhet för att se till att de regler följs som fastlagts i denna avdelning.

3. Administrativa kommissionen skall fatta beslut enligt denna artikel på grundval av en rapport från en revisionskommitté som skall avge ett motiverat yttrande till kommissionen. Administrativa kommissionen skall besluta om revisionskommitténs arbetsordning och sammansättning.

Artikel 102

Revisionskommitténs uppgifter - återbetalningsförfarande

1. Revisionskommittén skall

a) samla in nödvändiga uppgifter och låta göra de beräkningar som behövs för tillämpningen av denna avdelning,

b) ge Administrativa kommissionen periodiska rapporter om resultaten av förordningarnas tillämpning, i synnerhet de finansiella aspekterna,

c) lägga fram lämpliga förslag för Administrativa kommissionen om det som föreskrivs i a och b,

d) lämna förslag till Administrativa kommissionen i anslutning till de synpunkter som översänds enligt tillämpningsförordningens artikel 94.4 och 95.4,

e) lägga fram förslag om tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 101 för Administrativa kommissionen,

f) fullgöra alla uppgifter, utredningar eller uppdrag i frågor som hänskjuts till den av Administrativa kommissionen.

2. De återbetalningar som föreskrivs i förordningens artikel 36, 63, 70 och 75.2 skall, såvitt avser alla behöriga institutioner i en medlemsstat, ske till återbetalningsberättigade institutioner i en annan medlemsstat genom de organ som har utsetts av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. De organ som som sköter återbetalningarna skall föreslå Administrativa kommissionen de belopp som skall återbetalas inom de tidsramar och enligt de förfaranden som slagits fast av samma kommission.

3. När återbetalningarna bestäms på grundval av de faktiska förmånsbelopp som har betalats ut enligt institutionernas räkenskaper, skall de göras för varje kalenderhalvår under det följande kalenderhalvåret.

4. När återbetalningarna beräknas på grundval av ett schablonbelopp, skall de göras för varje kalenderår. I dessa fall skall de behöriga institutionerna till de institutioner som är berättigade till återbetalning betala förskott första dagen i varje kalenderhalvår enligt de regler som Administrativa kommissionen fastställer.

5. De behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater kan komma överens om andra tider för återbetalningar eller andra förfaranden för betalningen av förskott.

Artikel 103

Sammanställning av statistik och uppgifter ur räkenskaper

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för tillämpningen av bestämmelserna i denna avdelning, i synnerhet sådana som kräver sammanställning av statistik eller av uppgifter ur räkenskaper.

Artikel 104

Införande i bilaga 5 av överenskommelser om återbetalning mellan medlemsstater eller dessa staters behöriga myndigheter

1. Bestämmelser som motsvarar dem i förordningens artikel 36.3, 63.3 och 70.3 samt tillämpningsförordningens artikel 93.6, 94.6 och 95.6 och som är i kraft dagen innan förordningen träder i kraft skall fortsätta att gälla om de finns förtecknade i tillämpningsförordningens bilaga 5.

2. Bestämmelser liknande dem som avses i punkt 1 och som tillämpas efter förordningens ikraftträdande i för hållande mellan två eller flera medlemsstater skall förtecknas i bilaga 5 till tillämpningsförordningen. Detsamma gäller bestämmelser som har överenskommits enligt tillämpningsförordningens artikel 97.2 och 98.2.

Kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar

Artikel 105

1. Kostnader för administrativa kontroller, läkarundersökningar, observationer, läkarbesök och alla slag av kontroller som behövs för beviljande, utgivande och omprövning av förmåner skall återbetalas av den institution för vars räkning de gjordes till den institution som har svarat för dem enligt de taxor som den sistnämnda institutionen tillämpar.

2. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndigheter, kan dock komma överens om andra återbetalningsmetoder, i synnerhet på grundval av schablonbelopp, eller avstå från alla återbetalningar mellan institutioner.

Sådana överenskommelser skall förtecknas i tillämpningsförordningens bilaga 5. Överenskommelser som var i kraft dagen innan förordningen trädde i kraft skall fortsätta att gälla om de är förtecknade i denna bilaga.

Gemensamma bestämmelser om utgivandet av kontantförmåner

Artikel 106

Inom de tidsfrister och enligt de regler som Administrativa kommissionen fastställer skall de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat underrätta denna kommission om beloppet av de kontantförmåner som har betalats ut av institutioner under dem till förmånstagare som är bosatta eller som vistas inom varje annan medlemsstats territorium.

Artikel 107

Omräkning av valutor

1. Vid tillämpning av

a) förordningens artikel 12.2-4, 19.1 b sista meningen, 22.1 ii sista meningen, 25.1 b näst sista meningen, 41.1 c och d, 46.3, 46.4, 50, 52 b sista meningen, 55.1 ii sista meningen, 70.1 första stycket och 71.1 b ii näst sista meningen,

b) tillämpningsförordningens artikel 34.1 och 101.1, 102.1 b, 119.2,

skall kursen för omräkning till en nationell valuta av belopp som redovisas i en annan nationell valuta vara den kurs som beräknas av kommissionen och grundas på det månatliga genomsnittet för växelkursen för dessa valutor under den referensperiod som definieras under punkt 2 och som anmäls till kommissionen för tillämpning av det europeiska valutasamarbetet.

2. I fall som inte täcks av punkt 1 skall omräkning ske enligt den kurs som gäller på betalningsdagen.

AVDELNING VI DIVERSE BESTÄMMELSER

Artikel 108

Styrkande av att en person är säsongsarbetare

För att styrka att han är en säsongsarbetare skall en anställd som avses i förordningens artikel 1 c visa sitt anställningskontrakt, försett med påteckning av arbetsförmedlingen inom den medlemsstats territorium dit han har rest för arbete eller där han har arbetat. Om något kontrakt för säsongsarbete inte har upprättats i denna medlemsstat, skall institutionen i anställningslandet, i förekommande fall, vid ansökan om förmåner utfärda ett intyg som anger att på grundval av information som personen i fråga har tillhandahållit det arbete han utför eller har utfört är av säsongsnatur.

Artikel 109

Överenskommelser om betalning av avgifter

En arbetsgivare som inte har något fast driftställe i den medlemsstat inom vars territorium den anställde arbetar kan komma överens med den sistnämnde att denne skall överta arbetsgivarens skyldighet att betala avgifter.

Arbetsgivaren skall underrätta den behöriga institutionen eller, vid behov, den institution som har utsetts av medlemsstatens behöriga myndighet, om varje sådan överenskommelse

Artikel 110

Ömsesidig administrativ hjälp för att återfå förmåner som en person inte hade rätt till

Om institutionen i en medlemsstat som har utgett förmåner avser att vidta åtgärder mot en person som har fått förmåner som han inte hade rätt till, skall institutionen på denna persons bosättningsort, eller den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium denna person är bosatt, bistå den förstnämnda institutionen.

Artikel 111

Socialförsäkringsinstitutioners rätt att få tillbaka belopp som mottagaren inte hade rätt till och socialtjänstorgans regresskrav

1. Om vid beviljande eller omprövning av förmåner vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) enligt förordningens avdelning III kapitel 3 institutionen i en medlemsstat till en förmånstagare har utgett ett belopp som är större än det som han har rätt till, kan denna institution begära att institutionen i varje annan medlemsstat som svarar för utgivandet av motsvarande förmåner till förmånstagaren drar av överskottsbeloppet från de fordringar förmånstagaren har på institutionen. Den sistnämnda institutionen skall överföra det avdragna beloppet till institutionen som är berättigad till återbetalningen. Om det överskjutande beloppet inte kan dras av från fordringarna skall bestämmelserna under punkt 2 tillämpas.

2. Om en institution i en medlemsstat till en förmånstagare har utgett ett belopp som är större än det som han har rätt till, kan institutionen, inom ramen för de villkor och begränsningar som gäller enligt den lagstiftning som den tillämpar, begära att institutionen i varje annan medlemsstat som svarar för utgivande av förmåner till samma förmånstagare drar av det överskjutande beloppet från de belopp som den utger till förmånstagaren. Den sistnämnda institutionen skall göra avdraget enligt de villkor och inom de fastställda gränserna för sådan avräkning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar som om den själv hade betalat ut för mycket och skall överföra det avdragna beloppet till institutionen som är berättigad till återbetalningen.

3. Om en person för vilken förordningen gäller har fått socialbidrag inom en medlemsstats territorium under en period då han hade rätt till förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning, kan det organ som har utgett socialbidraget och som har rätt att få tillbaka detta genom betalning ur förmånerna till denna person, begära att institutionen i varje annan medlemsstat som svarar för förmåner till denna person drar av det utgivna socialbidragsbeloppet från de belopp som den sistnämnda institutionen utger till personen i fråga.

När en familjemedlem till en person för vilken förordningen gäller har fått socialbidrag inom en medlemsstats territorium under en period då personen i fråga hade rätt till förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning för familjemedlemmen, kan det organ som har utgett socialbidraget och som har rätt att få tillbaka detta genom betalning ur förmånerna till denna person för familjemedlemmen, begära att institutionen i varje annan medlemsstat som svarar för förmåner till denna person drar av det utgivna socialbidragsbeloppet från de belopp som den sistnämnda institutionen utger till personen för familjemedlemmen i fråga.

Den institution som svarar för förmåner skall göra avdraget enligt de villkor och inom de fastställda gränserna för sådan avräkning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar och skall överföra det avdragna beloppet till organet som är berättigat till återbetalningen.

Artikel 112

När en institution direkt eller genom en annan institution har gjort utbetalningar som en förmånstagare inte hade rätt till och när det har visat sig vara omöjligt att återfå dessa, skall beloppen i fråga slutgiltigt belasta den förstnämnda institutionen utom i fall då den felaktiga utbetalningen var följden av ett bedrägligt handlande.

Artikel 113

Återbetalning av vårdförmåner som felaktigt har utgetts till personer som är anställda inom internationell transport

1. Om den behöriga institutionen finner att rätt till vårdförmåner inte föreligger, skall de vårdförmåner, som har utgetts till en person som är anställd inom internationell transport av institutionen på vistelseorten på grund av ett sådant antagande som avses i tillämpningsförordningens artikel 20.2 eller 62.2, återbetalas av den behöriga institutionen.

2. Utgifter som institutionen på vistelseorten har haft för en person anställd inom internationell transport, som inte förut har gjort ansökan hos institutionen på vistelseorten och inte har rätt till vårdförmåner men ändå har fått sådana mot uppvisande av det intyg som avses i tillämpningsförordningens artikel 20.2 eller 62.2, skall återbetalas av den institution som anges som behörig i detta intyg eller av en annan institution som har utsetts för detta ändamål av den behöriga myndigheten i medlemsstaten i fråga.

3. Den behöriga institutionen eller, i det fall som avses under punkt 2, den institution som anges som behörig eller den institution som har utsetts för detta ändamål, skall debitera förmånstagaren för beloppet av de vårdförmåner som har utgetts till honom utan att han hade rätt till dem. Institutionen i fråga skall underrätta den revisionskommitté, som avses i tillämpningsförordningens artikel 101.3, om sådana debiteringar och kommittén skall upprätta en redovisning av dessa.

Artikel 114

Provisoriskt utgivande av förmåner vid tvister om vilken lagstiftning som är tillgänglig eller om vilken institution som skall utge förmåner

Vid tvister mellan två eller flera medlemsstaters institutioner eller behöriga myndigheter om vilken lagstiftning som skall tillämpas enligt förordningens avdelning II eller om vilken institution som skall utge förmånerna skall den person, som hade kunnat göra anspråk på förmåner om det inte hade förelegat en tvist, provisoriskt få de förmåner som föreskrivs i den lagstiftning som institutionen på bosättningsorten tillämpar eller, om personen i fråga inte är bosatt inom någon av dessa medlemsstaters territorier, de förmåner som föreskrivs i den lagstiftning som tillämpas av den institution till vilken hans ansökan först lämnades in.

Artikel 115

Hur det skall gå till vid läkarundersökningar som görs i en annan medlemsstat än den behöriga staten

Institutionen på vistelse- eller bosättningsorten som enligt förordningens artikel 87 är skyldig att låta företa en läkarundersökning skall förfara på det sätt som föreskrivs i den lagstiftning som institutionen tillämpar.

Om sådana regler inte finns, skall institutionen från den behöriga institutionen begära upplysningar om hur den skall förfara.

Artikel 116

Överenskommelser om uppbörd av avgifter

1. Överenskommelser som har slutits enligt förordningens artikel 92.2 skall förtecknas i tillämpningsförordningens bilaga 5.

2. Överenskommelser som har slutits för tillämpning av artikel 51 i förordning nr 3 skall fortsätta att gälla, om de är förtecknade i tillämpningsförordningens bilaga 5.

Artikel 117

Automatisk databehandling

1. En eller flera medlemsstater eller deras behöriga myndigheter kan, sedan de inhämtat yttrande från Administrativa kommissionen, för automatisk databehandling anpassa blanketterna för intyg, uttalanden, ansökningar och andra handlingar liksom de processer och metoder för överföring av de data som har fastställts för tillämpningen av förordningen och tillämpningsförordningen.

2. Administrativa kommissionen skall då utvecklingen av automatisk databehandling i medlemsstaterna medger detta, göra de utredningar som behövs för att standardisera och införa i allmänt bruk de metoder för anpassning som utvecklats enligt punkt 1.

AVDELNING VII ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 118

Övergångsbestämmelser om pensioner för anställda

1. En ansökan om pension som ännu inte har beviljats den dag då förordningen träder i kraft skall prövas dubbelt

- för tid före den dagen, enligt förordning nr 3, eller

- för tid från och med den dagen, enligt förordningen.

2. En ansökan om invaliditets-, ålders- eller efterlevandeförmåner som lämnas in till en institution i en medlemsstat från och med den 1 oktober 1972 skall automatiskt medföra omräkning av de förmåner som institutionen eller institutionerna i en eller flera av medlemsstaterna redan har beviljat för samma försäkringsfall för tid före denna dag, i enlighet med förordningen.

Artikel 119

Övergångsbestämmelser om familjeförmåner

1. De rättigheter som avses i artikel 94.9 i förordningen är de som skall gälla för anställda vad beträffar familjemedlemmar som ger rätt till familjeförmåner i den utsträckning och inom den tidsgräns som gällde dagen före den 1 oktober 1972,i enlighet med antingen artikel 41 eller bilaga D till förordning nr 3, eller i enlighet med artikel 20 i eller bilaga 1 till rådets förordning nr 36/63/EEG av den 2 april 1963 om social trygghet för gränsarbetare(4).

2. Om familjeförmånsbeloppet enligt punkt 1 är högre än det belopp som skulle betalas ut i familjebidrag enligt artikel 73.2 i förordningen, skall den franska behöriga institutionen ansvara för utbetalningen till den anställde i fråga för de barn som berättigar till förmånen, eller direkt till familjemedlemmarna på deras bostadsort.

3. Om familjeförmåner skall betalas ut enligt artikel 73.2 i förordningen, skall institutionen på familjemedlemmarnas bostadsort ansvara för utbetalningen av familjebidrag enligt de bestämmelser som gäller för sådana institutioner, för att i sin tur få ersättning från den franska institutionen.

4. Vid bilaterala kontakter mellan stater, skall förfaranden för genomförandet av denna artikel bestämmas av de staterna eller deras behöriga myndigheter.

Artikel 120

Tillkommande tillämpningsöverenskommelser

1. Två eller flera medlemsstater eller de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater kan, vid behov, sluta överenskommelser i syfte att komplettera de administrativa reglerna om genomförande av förordningen. Sådana överenskommelser förtecknas i tillämpningsförordningens bilaga 5.

2. Sådana överenskommelser som motsvarar de överenskommelser som avses i punkt 1 och som är i kraft dagen före den 1 oktober 1972 skall fortsätta att gälla om de är förtecknade i bilaga 5.

Artikel 121

Bilagorna och ändringar i dessa

1. Bilagorna till tillämpningsförordningen skall utgöra en integrerad del av denna.

2. På begäran av en eller flera berörda medlemsstater eller deras behöriga myndigheter kan tillämpningsförordningens bilagor ändras genom en rådsförordning, på kommissionens förslag och sedan Administrativa kommissionens yttrande har inhämtats.

3. Del "B. Tyskland" i bilaga 5 i förordningen skall ersättas av följande text:

"7. Vid tillämpningen av denna förordning skall engångsbelopp för utgifter till följd av sängbundenhet, som enligt tysk lag beviljas familjemedlemmar till anställda, arbetslösa personer, pensionärer och pensionssökande, betraktas som vårdförmåner."

Artikel 122

Tillämpningsförordningens ikraftträdande

Tillämpningsförordningen skall träda i kraft den första dagen i den sjunde månaden efter det att den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 21 mars 1972.

På kommissionens vägnar

G. THORN

Ordförande

(1) EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2.

(2) EGT nr L 30, 16.12.1958, s. 561/58.

(3) EGT nr L 30, 16.12.1958, s. 597/58.

(4) EGT nr 62, 20.4.1963, s. 1314/63.

BILAGA 1

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

(Förordningens artikel 1.1 och tillämpningsförordningens artikel 4.1)

>Plats för tabell>

BILAGA 2

BEHÖRIGA INSTITUTIONER

(Förordningens artikel 1 o och tillämpningsförordningens artikel 4.2)

A. BELGIEN

1. Sjukdom och moderskap:

a) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 16-29:

i) Som allmän regel:

Det försäkringsorgan hos vilket den anställde eller egenföretagaren är försäkrad

ii) För sjömän:

Caisse de secours et de prévoyance en faveur des marins naviguant sous pavillon belge - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Antwerpen

b) Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens avdelning V:

Institut national d'assurance maladie-invalidité, Bruxelles - Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring, Bryssel), för försäkringsorganen eller Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg

2. Invaliditet:

a) Allmän invaliditet (arbetare, tjänstemän och gruvarbetare) och egenföretagares invaliditet:

Institut national d'assurance maladie-invalidité, Bruxelles - Rijksinstituut voor ziekte- en invalideitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring, Bryssel), tillsammans med det försäkringsorgan hos vilken den anställde eller egenföretagaren är eller har varit försäkrad

b) Särskilt invaliditetssystem för gruvarbetare:

Fonds national de retraite des ouvriers-mineurs, Bruxelles - Nationaal pensioenfonds voor mijnwerkers, Brussel (Centrala pensionskassan för gruvarbetare, Bryssel)

c) Invaliditetssystem för sjömän:

Caisse de secours et de prévoyance en faveur des marins naviguant sous pavillon belge - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Antwerpen

3. Ålderdom, dödsfall (pensioner):

Office national des pensions pour travailleurs salariés, Bruxelles - Rijksdienst voor werknemerspensioenen, Brussel (Centralpensionskontoret för anställda, Bryssel)

4. Olycksfall i arbetet:

a) Vid ansökningar om bidrag för tilläggspension:

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeidsongevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel)

b) Övriga fall:

i) Som allmän regel:

Försäkringsgivaren

ii) För sjömän:

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeidsongevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel)

5. Arbetssjukdomar:

Fonds des maladies professionnelles, Bruxelles - Fonds voor beroepszietken, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)

6. Dödsfallsersättning:

a) Sjuk- och invaliditetsförsäkring:

i) Som allmän regel:

Institut national d'assurance maladie-invalidité, Bruxelles - Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring, Bryssel) tillsammans med det försäkringsorgan hos vilket den anställde var föräkrad

ii) För sjömän:

Caisse de secours et de prévoyance en faveur des marins naviguant sous pavillon belge - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Antwerpen

b) Olycksfall i arbetet:

i) Som allmän regel:

Försäkringsgivaren

ii) För sjömän:

Fonds des accidents du travail, Bruxelles - Fonds voor arbeidsongevallen, Brussel (Kassan för olycksfall i arbetet, Bryssel)

c) Arbetssjukdomar:

Fonds des maladies professionnelles, Bruxelles - Fonds voor beroepszietken, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)

7. Arbetslöshet:

i) Som allmän regel:

Office national de l'emploi, Bruxelles - Rijksdienst vor arbeidsvoorziening, Brussel (Centralkontoret för arbetsmarknadsfrågor, Bryssel)

ii) För sjömän:

Pool des marins de la marine marchande - Pool van de zeelieden ter koopvaardij (Handelsflottans pool), Antwerpen

8. Familjeförmåner:

a) Anställda:

Caisse de compensation pour allocations familiales pour travailleurs salariés - Compensatiekas der gezinsvergoedingen voor werknemers (Kassan för familjeförmåner för anställda) hos vilken arbetsgivaren är försäkrad

B. TYSKLAND

De tyska institutionernas behörighet bestäms av bestämmelser i tysk lagstiftning om inte annat anges nedan

1. Sjukförsäkring:

Vid tillämpning av förordningens artikel 25.1:

Den institution för sjukförsäkring som den arbetslöse var försäkrad i då han lämnade Förbundsrepubliken Tysklands territorium.

Vad gäller sjukförsäkring för pensionssökande, pensionärer samt familjemedlemmar till dessa kategorier av personer enligt bestämmelserna i kapitel 1 del 4 och 5 i avdelning III i förordningen:

a) Då personen ifråga är försäkrad i en Allgemeine Ortskrankenkasse (lokal allmän sjukförsäkrings-kassa) eller i en Landkrankenkasse (lokal allmän sjukförsäkringskassa på landsbygd) eller då personen inte är försäkrad av någon institution för sjukförsäkring:

Allgemeine Ortskrankenkasse Bad Godesberg (Lokala allmänna sjukförsäkringskassan i Bad Godesberg

b) i alla övriga fall:

Den institution i vilken personen är sjukförsäkrad

2. Pensionsförsäkring för arbetare, tjänstemän och gruvarbetare:

För tillträde till frivillig försäkring, prövning av ansökan om förmåner och beviljande av förmåner enligt förordningens bestämmelser:

a) För personer som har varit försäkrade eller som betraktas som försäkrade antingen uteslutande enligt tysk lagstiftning eller enligt tysk lagstiftning och lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, samt för deras efterlevande, om personen i fråga:

i) Om den senaste avgiften till pensions-försäkringssystemet för arbetare är erlagd:

- om personen i fråga är bosatt i Nederländerna eller är nederländsk medborgare bosatt inom en icke-medlemsstats territorium:

Landesversicherungsanstalt Westfalen (Westfalens försäkringsanstalt), Münster

- om personen i fråga är bosatt i Belgien eller är belgisk medborgare bosatt inom en icke-medlemsstats territorium:

Landesversicherungsanstalt Rheinprovinz (Rhenprovinsens försäkringsanstalt), Düsseldorf

- om personen i fråga är bosatt i Italien eller är italiensk medborgare bosatt inom en icke-medlemsstats territorium:

Landesversicherungsanstalt Schwaben (Schwabens försäkringsanstalt), Augsburg

- om personen i fråga är bosatt i Frankrike eller Luxemburg eller är fransk eller luxemburgsk medborgare bosatt inom en icke-medlemsstats territorium:

Landesversicherungsanstalt Rheinland-Pfalz (Rhenland-Pfalz' försäkringsanstalt), Speyer

Om den senaste avgiften betalades till Landesversicherungsanstalt Saarland (Saarlands försäkringsanstalt), Saarbrücken, eller till Bundesbahnversicherungsanstalt (Förbundsförsäkringsanstalten för järnvägsanställda), Frankfurt am Main eller till Seekasse (Sjömännens försäkringskassa), Hamburg:

Den institution till vilken den senaste betalningen skedde.

ii) Om den senaste avgiften har erlagts

- till pensionsförsäkringen för tjänstemän:

Bundesversicherungsanstalt för Angestellte (Förbundsförsäkringsanstalten för tjänstemän), Berlin

- till sjömännens sjukförsäkring:

Seekasse (Sjömännens försäkringskassa), Hamburg:

iii) Om den senaste avgiften har erlagts till pensionsförsäkringen för gruvarbetare eller om den kvalifikationstid som krävs för rätt till en gruvarbetarpension som utges på grund av nedsatt förmåga att utöva gruvarbetaryrket (Bergmannsrente) (gruvarbetarpension) är eller anses som fullgjord:

Bundesknappschaft (Förbundsförsäkringskassan för gruvarbetare), Bochum

b) För personer som är eller har varit försäkrade enligt tysk lagstiftning, eller enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater, samt för dessa personers familjemedlemmar gäller följande:

i) Om den senaste avgiften enligt tysk lag betalats till arbetarnas pensionsförsäkring, och

- om personen i fråga är bosatt inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium utom Saarland, eller

- om personen är bosatt utanför Förbundsrepubliken Tyskland och den senaste avgiften betalades till en institution utanför Saar:

- om den senaste avgiften enligt en annan medlemsstats lagstiftning betalades till en nederländsk institution för pensionsförsäkring:

Landesversicherungsanstalt Westfalen (Westfalens regionala försäkringskontor), Münster

- om den senaste avgiften enligt en annan medlemsstats lagstiftning betalades till en belgisk institution för pensionsförsäkring:

Landesversicherungsanstalt Rheinprovinz (rhenprovinsens regionala försäkringskontor), Düsseldorf

- om den senaste avgiften enligt en annan medlemsstats lagstiftning betalades till en italiensk institution för pensions-försäkring:

Landesversicherungsanstalt Schwaben (Schwabens försäkringsanstalt), Augsburg

- om den senaste avgiften enligt en annan medlemsstats lagstiftning betalades till en fransk eller luxemburgsk institution för pensionsförsäkring:

Landesversicherungsanstalt Rheinland-Pfalz (regionala försäkringskontoret i Rheinland-Pfalz), Speyer

eller

- om personen är bosatt utanför förbundsrepubliken Tysklands och den senaste avgiften enligt tysk lagstiftning betalats till en institution i Saarland:

Landesversicherungsanstalt Saarland (försäkringsanstalten i Saarland), Saarbrücken

- om den senaste avgiften enligt tysk lagstiftning betalades till Seekasse (Sjömännens försäkringskassa) i Hamburg eller till Bundesbahnversicherungsanstalt (Statens järnvägars försäkringsantalt), Frankfurt am Main:

Den institution till vilken den senaste betalningen gjordes.

ii) om den senaste avgiften enligt tysk lagstiftning betalades till

- pensionsförsäkringssystemet för tjänstemän:

Bundesversicherungsanstalt für Angestellte (Förbundsförsäkringsanstalten för tjänstemän), Berlin

- pensionsförsäkringssystemet för sjömän:

Seekasse (Sjömännens försäkringskassa)

iii) om den senaste avgiften enligt tysk lagstiftning betalades till pensionsförsäkring för gruvarbetare eller om den period som krävs för berättigande till sådan gruvarbetarpension till följd av nedsatt förmåga till fortsatt utövning av yrket (Bergmannsrente) är fullgjord eller anses fullgjord, antingen enligt tysk lag uteslutande eller med perioder med utländsk försäkring:

Bundesknappschaft (Förbundsförsäkringskassan för gruvarbetare), Bochum

3. Kompletterande försäkring för järn- och stålarbetare:

Landesversicherungsanstalt für das Saarland (Saarlands försäkringsanstalt), Saarbrücken

4. Olycksfallsförsäkring (olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar):

Den institution som ansvarar för olycksfallsförsäkring i fallet ifråga.

5. Arbetslöshets- och familjeförmåner:

Bundesanstalt für Arbeit (Förbundsanstalten för arbete), Nürnberg

C. FRANKRIKE

1. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 93.1:

1. System för anställda:

a) Allmänt system:

Caisse nationale de l'assurance-maladie (Centrala sjukförsäkringskassan), Paris

b) System för lantarbetare:

Caisse centrale de secours mutuels agricoles (Centralkassan för ömsesesidig hjälp inom jordbruket), Paris

c) System för gruvarbetare:

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Den självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvarbetare), Paris

d) System för sjömän:

Établissement national des invalides de la marine (Centralinstitutionen för invalidiserade sjömän), Paris

2. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 96:

a) Allmänt system:

Caisse nationale de l'assurance-maladie (Centrala sjukförsäkringskassan), Paris

b) System för gruvarbetare:

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Den självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvarbetare), Paris

c) System för sjömän:

Établissement national des invalides de la marine (Centralinstitutionen för invalidiserade sjömän), Paris

3. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 98:

a) Allmänt system:

Caisse nationale d'allocations familiales (Centralkassan för familjebidrag), Paris

b) System för jordbrukare

Caisse centrale d'allocations familiales mutuelles agricoles, Paris

c) System för gruvarbetare:

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvarbetare), Paris

d) System för sjömän:

Caisse nationale d'allocations familiales des marins du commerce (Centralkassan för familjebidrag till sjömän i handelsflottan) eller i förekommande fall Caisse nationale d'allocations familiales de la pêche maritime (Centralkassan för familjebidrag till fiskare)

4. Övriga behöriga institutioner är de som anges i fransk lagstiftning, nämligen:

I. MODERLANDET

a) Allmänt system:

i) Sjukdom, moderskap, dödsfallsersättning:

Caisse primaire d'assurance-maladie (Lokala sjukförsäkringskassan)

ii) Invaliditet:

aa) Som allmän regel utom för Paris och Parisregionen:

Caisse primaire d'assurance-maladie (Lokala sjukförsäkringskassan)

Paris och Parisregionen:

Caisse régionale d'assurance-maladie (Regionala sjukförsäkringskassan), Paris

bb) Specialsystem som avses i lagen om social trygghet, artiklarna L 365-L 382:

Caisse régionale d'assurance-maladie (Regionala sjukförsäkringskassan), Strasbourg

iii) Ålderdom:

aa) Som allmän regel utom för Paris och Parisregionen:

Caisse régionale d'assurance-maladie (branche vieillesse) [Regionala sjukförsäkringskassan (ålderspensionsavdelningen)]

Paris och Parisregionen:

Caisse nationale d'assurance-vieillesse des travailleurs salariés (Centralkassan för ålderspensionsförsäkring för anställda), Paris

bb) Specialsystem som avses i lagen om social trygghet, artikel L 365-L 382:

Caisse régionale d'assurance vieillesse (Regionala ålderspensionsförsäkringskassan), Strasbourg

eller

Caisse régionale d'assurance-maladie (Regionala sjukförsäkringskassan), Strasbourg

iv) Olycksfall i arbetet:

aa) Tillfällig arbetsoförmåga:

Caisse primaire d'assurance-maladie (Lokala sjukförsäkringskassan)

bb) Permanent arbetsoförmåga:

- pensioner:

- olycksfall som har inträffat efter den 31 december 1946:

Caisse primaire d'assurance-maladie (Lokala sjukförsäkringskassan)

- olycksfall som har inträffat före den 1 januari 1947:

Arbetsgivaren eller den försäkringsgivare som har trätt i hans ställe

- pensionshöjningar:

- olycksfall som har inträffat efter den 31 december 1946:

Caisse primaire d'assurance-maladie (Lokala sjukförsäkringskassan)

- olycksfall som har inträffat före den 1 januari 1947:

Caisse des dépôts et consignations (Depositionskassan)

v) Familjeförmåner:

Caisse d'allocations familiales (Kassan för familjebidrag)

vi) Arbetslöshet:

Direction départementale du travail et de la main-d'oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet)

b) System för lantarbetare:

i) Sjukdom, moderskap, dödsfallsersättning, familjeförmåner:

Caisse de mutualité sociale agricole (Socialförsäkringskassan för jordbruket)

ii) Invaliditets- och ålderspensionsförsäkring och förmåner till efterlevande make:

Caisse centrale de secours mutuel- agricoles (Centralkassan för ömsesesidig hjälp inom jordbruket), Paris

iii) Olycksfall i arbetet:

aa) Som allmän regel:

- Arbetsgivaren eller den försäkringsgivare som har trätt i hans ställe

bb) För pensionshöjningar:

- Caisse des dépôts et consignations (Depositionskassan), Arceuil (94)

iv) Arbetslöshet:

Direction départementale du travail et de la main-d'oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet)

c) System för gruvarbetare:

i) Sjukdom, moderskap, dödsfallsersättning:

Société de secours minière (Föreningen för hjälp till gruvarbetare)

ii) Invaliditet, ålderdom, dödsfallsersättning:

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvarbetare), Paris

iii) Olycksfall i arbetet:

aa) Tillfällig arbetsoförmåga:

Société de secours minière (Föreningen för hjälp till gruvarbetare)

bb) Permanent arbetsoförmåga:

- pensioner:

- olycksfall som har inträffat efter den 31 december 1946:

Union régionale des sociétés de secours minières (Regionala förbundet av föreningar för hjälp till gruvarbetare)

- olycksfall som har inträffat före den 1 januari 1947:

Arbetsgivaren eller försäkringsgivaren som har trätt i hans ställe

- pensionshöjningar:

- olycksfall som har inträffat efter den 31 december 1946:

Union régionale des sociétés de secours minières (Regionala förbundet av föreningar för hjälp till gruvarbetare)

- olycksfall som har inträffat före den 1 januari 1947:

Caisse des dépôts et consignations (Depositionskassan)

iv) Familjeförmåner:

Union régionale des sociétés de secours minières (Regionala förbundet av föreningar för hjälp till gruvarbetare)

v) Arbetslöshet:

Direction départementale du travail et de la main-d'oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet)

d) System för sjömän:

i) Sjukdom, moderskap, invaliditet, olycksfall i arbetet, dödsfallsersättning och pensioner till efterlevande till invalidpensionärer eller personer som har råkat ut för ett olycksfall i arbetet:

Section Caisse générale de prévoyance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna välfärdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

ii) Ålderdom, dödsfall (pensioner):

Section Caisse de retraite des marins du quartier des affaires maritimes (Pensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

iii) Familjeförmåner:

Caisse nationale d'allocations familiales des marins du commerce (Centralkassan för familjebidrag till sjömän i handelsflottan) eller i förekommande fall Caisse nationale d'allocations familiales de la pêche maritime (Centralkassan för familjebidrag till fiskare)

iv) Arbetslöshet:

Direction départementale du travail et de la main-d'oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet)

II. UTOMEUROPEISKA DEPARTEMENT

a) Samtliga system (utom systemet för sjömän), och samtliga risker, utom familjeförmåner:

i) Som allmän regel:

Caisse générale de sécurité sociale (Allmänna kassan för social trygghet)

ii) För pensionshöjningar rörande olycksfall i arbetet som har inträffat i utomeuropeiska departement före den 1 januari 1952:

Direction départementale de l'enregistrement (Registreringsdirektoratet för departement)

b) Familjeförmåner:

Caisse d'allocations familiales (Kassan för familjebidrag)

c) System för sjömän:

i) Samtliga risker utom ålders- och familjeförmåner:

Section Caisse générales de prévoyance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna välfärdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

ii) Ålderdom:

Section Caisse de retraite des marins du quartier des affaires maritimes (Pensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

iii) Familjeförmåner:

Caisse d'allocations familiales (Kassan för familjeförmåner)

D. ITALIEN

1. Sjukdom (utom tuberkulos) och moderskap:

Istituto nazionale per l'assicurazione contro le malattie (Nationell institution för sjukfösäkring)

Cassa mutua provinciale di malattia di Bolzano (Provinsförmånskassan i Bolzano)

Cassa mutua provinciale di malattia di Trento (Provinsförmånskassan i Trento)

eller den institution där personen i fråga är inskriven.

2. Tuberkulos

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

3. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar:

a) Som allmän regel:

Istituto nazionale per l'assicurazione contro gli infortuni sul lavoro (den nationella institutionen för försäkring mot arbetsskador)

b) Om så krävs även för lantarbetare och skogsarbetare:

Ente nazionale di previdenza e assistenza per gli impiegati agricoli (Centralorganet för välfärd och stöd för jordbruksarbetare)

c) För sjömän:

Den sjömansfond där personen i fråga är inskriven.

4. Invaliditet, ålderdom och efterlevande (pensioner):

a) Som allmän regel:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

b) För scenarbetare:

Ente nationale di previdenza e assitenza per i lavoratori dello spettacolo, (Centralorganet för social trygghet för scenarbetare), Roma

c) För ledande personal i industriföretag:

Istituto nazionale di previdenza per i dirigenti di aziende industriali (Centralinstitutet för social trygghet för ledande personal inom industrin), Roma

d) För journalister:

Istituto nazionale di previdenza per i giornalisti italiani "G. Amendola" (Centralinstitutet G. Amendola för social trygghet för italienska journalister), Roma

5. Dödsfallsersättning: De institutioner som förtecknas under punkterna 1, 2 och 3, allt efter varje enskilt fall.

6. Arbetslöshet (för anställda):

a) Som allmän regel:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

b) För journalister:

Istituto nazionale di previdenza per i giornalisti italiani G. Amendola, (Centralinstitutet G. Amendola för social trygghet för italienska journalister), Roma

7. Familjebidrag (för anställda):

a) Som allmän regel:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

b) För journalister:

Istituto nazionale di previdenza per i giornalisti italiani G. Amendola (Centralinstitutet G. Amendola för social trygghet för italienska journalister), Roma

E. LUXEMBURG

1. Sjukdom och moderskap:

a) Vid tillämpning av förordningens artikel 28.2:

Den eller de institutioner som är ansvariga för utbetalning av avgiftsgrundade pensionsförsäkringar

b) Andra fall:

Den sjukkassa, hos vilken den anställde eller egenföretagaren är försäkrad på grund av sin förvärvsverksamhet eller hos vilken han senast var försäkrad

2. Invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner):

a) För tjänstemän (inklusive tekniker som arbetar i gruvor):

Caisse de pension des employés privés (Pensionskassan för tjänstemän inom den privata sektorn), Luxembourg

b) Andra fall:

Établissement d'assurance contre la vieillesse et l'invalidité (Institutionen för ålders- och invalidpensioner), Luxembourg

3. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar:

a) För anställda inom jord- eller skogsbruket:

Association d'assurance contre les accidents, section agricole et forestière (Föreningen för olycksfallsförsäkring, sektionen för jord- och skogsbruket), Luxembourg

b) Andra fall:

Association d'assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäkring, sektionen för industrin), Luxembourg

4. Arbetslöshet:

Office nationale du travail (Centrala arbetsmarknadsmyndigheten), Luxembourg

5. Familjeförmåner:

a) För personer som är försäkrade vid den institution som avses i 2 b:

Caisse d'allocations familiales des ouvriers près l'Établissement d'assurance contre la vieillesse et l'invalidité, Luxembourg, (Familjebidragskassan för arbetare inom institutionen för ålders- och invaliditetsförsäkringar), Luxemburg

b) Andra fall:

Caisse d'allocations familiales des employés près la Caisse de pension des employés privés (Familjebidragskassan för tjänstemän inom ålders- och invaliditetsförsäkringskassan för tjänstemän inom den privata sektorn), Luxemburg

6. Dödsfallsersättningar:

Vid tillämpning av förordningens artikel 66:

Den institution som är ansvarig för utbetalning av pensioner och som ansvarar för vårdförmåner.

F. NEDERLÄNDERNA

1. Sjukdom och moderskap:

a) Vårdförmåner:

Den Ziekenfonds (sjukkassa), hos vilken personen är försäkrad

b) Kontantförmåner:

Den Bedrijfsvereniging (yrkesförening), hos vilken personen är försäkrad

2. Invaliditet:

a) När rätten till förmåner föreligger enligt Nederländernas lagstiftning även utan tillämpning av förordningen:

Den Bedrijfsvereniging (yrkesförening), hos vilken den försäkrades arbetsgivare är försäkrad

b) I andra fall:

Nieuwe Algemene Bedrijfsvereniging (Nya allmänna yrkesföreningen), Amsterdam

3. Ålderdom och dödsfall (pensioner):

Sociale Verzekeringsbank (Socialförsäkringsbanken), Amsterdam

4. Arbetslöshet:

a) Förmåner från arbetslöshetsförsäkring:

Bedrijfsvereniging (yrkesförening), inom vilken den anställdes arbetsgivare är försäkrad

b) Förmåner från offentliga myndigheter:

Den lokala myndigheten på bostadsorten

5. Familjeförmåner:

a) Då personen med rätt till förmåner är bosatt i Nederländerna:

Det Raad van Arbeid (arbetsmarknadsråd) inom vars distrikt han är bosatt

b) Då personen med rätt till förmåner är bosatt utanför Nederländerna men hans arbetsgivare är bosatt eller etablerad i Nederländerna:

Det Raad van Arbeid (arbetsmarknadsråd) inom vars distrikt arbetsgivaren är bosatt eller är etablerad

c) I andra fall:

Sociale Verzekeringsbank (Socialförsäkringsbanken), Amsterdam

6. Arbetssjukdomar på vilka bestämmelserna i förordningens artikel 57.3 är tillämpliga:

Vid tillämpning av förordningens artikel 57.3 c:

- då förmånen utges från ett datum före den 1 juli 1967:

Sociale Verzekeringsbank (Socialförsäkringsbanken), Amsterdam

- då förmånen utges från ett datum efter den 30 juni 1967:

Bedrijfsvereniging voor de Mijnindustrie (Yrkesföreningen för gruvindustrin), Heerlen

BILAGA 3

INSTITUTIONER PÅ BOSÄTTNINGSORTEN OCH INSTITUTIONER PÅ VISTELSEORTEN

(Förordningens artikel 1 p och tillämpningsförordningens artikel 4.3)

A. BELGIEN

I. INSTITUTIONER PÅ BOSÄTTNINGSORTEN

1. Sjukdom och moderskap:

a) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 17, 18, 22, 25, 28, 29, 30 och 32:

Försäkringsorganen

b) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 31:

i) Som allmän regel:

Försäkringsorganen

ii) För sjömän:

Caisse de secours et de prévoyance en faveur des marins naviguant sous pavillon belge - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Antwerpen

eller

Försäkringsorganen

2. Invaliditet:

a) Allmän invaliditet (arbetare, tjänstemän, gruvarbetare):

Institut national d'assurance maladie-invalidité, Bruxelles - Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring, Bryssel) tillsammans med försäkringsorganen

Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 105:

Institut national d'assurance maladie-invalidité, Bruxelles - Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring, Bryssel)

b) Särskilt invaliditetssystem för gruvarbetare:

Fonds national de retraite des ouvriers-mineurs, Bruxelles - Nationaal Pensioenfonds voor mijnwerkers, Brussel (Centrala pensionskassan för gruvarbetare, Bryssel)

c) Invaliditetssystem för sjömän:

Caisse de secours et de prévoyance en faveur des marins naviguant sous pavillon belge - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag, Antwerpen (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Antwerpen

3. Ålderdom (pensioner):

Office national des pensions pour travailleurs salariés, Bruxelles - Rijksdienst voor werknemerspensioenen, Brussel (Centralpensionskontoret för anställda, Bryssel)

4. Olycksfall i arbetet (vårdförmåner):

Försäkringsorganen

5. Arbetssjukdomar:

Fonds des maladies professionnelles, Bruxelles - Fonds voor beroepsziekten, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)

6. Dödsfallsersättning:

Försäkringsorganen tillsammans med Institut national d'assurance maladie-invalidité, Bruxelles - Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring, Bryssel)

7. Arbetslöshet:

a) Som allmän regel:

Office national de l'emploi, Bruxelles - Rijksdienst voor arbeidsvoorziening, Brussel (Centralkontoret för arbetsmarknadsfrågor, Bryssel)

b) För sjömän:

Pool des marins de la marine marchande - Pool van de zeelieden ter koopvaardij, Antwerpen (Handelsflottans pool, Antwerpen)

8. Familjeförmåner:

Office national des allocations familiales pour travailleurs salariés, Bruxelles - Rijksdienst voor kinderbijslag voor werknemers, Brussel (Centralkontoret för anställdas familjeförmåner, Bryssel)

II. INSTITUTIONER PÅ VISTELSESORTEN

1. Sjukdom och moderskap:

Institut national d'assurance maladie-invalidité, Bruxelles - Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring, Bryssel) genom försäkringsorganen

2. Olycksfall i arbetet:

Institut national d'assurance maladie-invalidité, Bruxelles - Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invaliditetsförsäkring, Bryssel) genom försäkringsorganen

3. Arbetssjukdomar:

Fonds des maladies professionnelles, Bruxelles - Fonds voor beroepsziekten, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)

B. TYSKLAND

1. Sjukförsäkring:

a) I samtliga fall utom vid tillämpning av förordningens artikel 19.2 och tillämpningsförordningens artikel 17:

Den behöriga Allgemeine Ortskrankenkasse (den lokala allmänna sjukförsäkringskassan) på personens bosättnings- eller vistelseort

eller, vid avsaknad av en sådan,

Den behöriga Landskrankenkasse (lokal allmän sjukförsäkrings-kassa på landsbygden) på bosättnings- eller vistelseorten

För personer som är försäkrade enligt systemet för gruvarbetare och deras familjemedlemmar:

Bundesknappschaft (Förbundsförsäkringskassan för gruvarbetare), Bochum

b) Vid tillämpning av förordningens artikel 19.2 och tillämpningsförordningens artikel 17:

Den institution hos vilken personen ifråga senast var försäkrad. Om en sådan institution saknas eller när personen ifråga senast var försäkrad hos en Allgemeine Ortskrankenkasse, Landkrankenkasse eller hos Bundesknappschaft: Den behöriga institution på personens bosättnings- eller vistelseort som avses i a

c) För tuberkulosbehandling på ett vårdcenter:

Den behöriga pensionsförsäkringsinstitutionen för arbetare på personens bosättnings- eller vistelseort

2. Olycksfallsförsäkring:

a) Vårdförmåner (utom terapeutisk vård som utförs enligt olycksfallsförsäkring samt proteser och hjälpmedel) och kontantförmåner (utom pensioner, höjningar för stadigvarande tillsyn (Pflegegeld) och dödsfallsersättning:

Den behöriga Allgemeine Ortskrankenkasse (den lokala allmänna sjukförsäkringskassan) på personens bosättnings- eller vistelseort

eller, vid avsaknad av en sådan

Den behöriga Landskrankenkasse (lokal allmän sjukförsäkrings-kassa på landsbygden) på bosättnings- eller vistelseorten

För personer som är försäkrade enligt systemet för gruvarbetare och deras familjemedlemmar:

Bundesknappschaft (Förbundsförsäkringskassan för gruvarbetare), Bochum

b) Vård- och kontantförmåner, som är uteslutna under a, och vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 76:

Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossenschaften (Centralförbundet för yrkesföreningar inom industrin), Bonn

3. Pensionsförsäkring:

a) Pensionsförsäkring för arbetare:

i) i förhållande till Belgien:

Landesversicherungsanstalt Rheinprovinz (Rhenprovinsens försäkringsanstalt), Düsseldorf

ii) i förhållande till Frankrike:

Landesversicherungsanstalt Rheinland-Pfalz (Rhenland-Pfalz' försäkringsanstalt), Speyer, eller som behörig institution enligt bilaga 2 Landesversicherungsanstalt Saarland (Saarlands försäkringsanstalt), Saarbrücken

iii) i förhållande till Italien:

Landesversicherungsanstalt Schwaben (Schwabens försäkringsanstalt), Düsseldorf

iv) i förhållande till Luxemburg:

Landesversicherungsanstalt Rheinland-Pfalz (Rhenland-Pfalz' försäkringsanstalt), Speyer

v) i förhållande till Nederländerna:

Landesversicherungsanstalt Westfalen (Westfalens försäkringsanstalt), Münster

b) Pensionsförsäkring för tjänstemän:

Bundesversicherungsanstalt für Angestellte (Förbundsförsäkringsanstalten för tjänstemän), Berlin

c) Pensionsförsäkring för gruvarbetare:

Bundesknappschaft (Förbundsförsäkringskassan för gruvarbetare), Bochum

4. Arbetslöshets- och familjeförmåner:

Den behöriga arbetsförmedlingen på personens bosättnings- eller vistelseort

C. FRANKRIKE

I. MODERLANDET:

1. Andra risker än arbetslöshet och familjeförmåner:

a) Som allmän regel:

Caisse primaire d'assurance maladie (Lokala sjukförsäkringskassan) på bosättnings- eller vistelseorten

b) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 27:

Section caisse générale de prévoyance des marins du Quartier des affaires maritimes (Allmän välfärdskassa för sektionen för sjömän inom avdelningen för sjöfartsfrågor)

c) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 35:

i) Allmänt system:

aa) Som allmän regel utom för Paris och Parisregionen:

Caisse primaire d'assurance-maladie (Lokala sjukförsäkringskassan)

För Paris och Parisregionen:

Caisse régionale d'assurance-maladie (Regionala sjukförsäkringskassan), Paris

bb) Det specialsystem som avses i lagen om social trygghet, artiklarna L 365-L 382:

Caisse régionale d'assurance-maladie (Regionala sjukförsäkringskassan), Strasbourg

ii) System för lantarbetare:

Caisse de mutualité sociale agricole (Kassan för ömsesidig försäkring för jordbruket)

iii) System för gruvarbetare:

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Självstyrande centralkassan för social trygghet för gruvarbetare),

iv) System för sjömän:

Paris Section caisse générale de prévoyance des marins du Quartier des affaires maritimes (Allmän välfärdskassa för sektionen för sjömän inom avdelningen för sjöfartsfrågor)

d) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 36 vad avser invalidpensioner:

i) Som allmän regel utom för Paris och Parisregionen:

Caisse primaire d'assurance-maladie (Lokala sjukförsäkringskassan)

För Paris och Parisregionen:

Caisse régionale d'assurance-maladie (Regionala sjukförsäkringskassan), Paris

ii) Det specialsystem som avses i lagen om social trygghet, artikel L 365-L 382:

Caisse régionale d'assurance-maladie (Regionala sjukförsäkringskassan), Strasbourg

e) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 36 vad avser ålderspensioner:

i) Allmänt system:

aa) Som allmän regel utom för Paris och Parisregionen:

Caisse régionale d'assurance-maladie, branche vieillesse (Regionala sjukförsäkringskassan, avdelningen för ålderspensionsförsäkring)

För Paris och Parisregionen: Caisse nationale d'assurance vieillesse des travailleurs salariés (Centralkassan för ålderspensionsförsäkring för anställda), Paris

bb) Det specialsystem som avses i lagen om social trygghet, artikel L 365-L 382:

Caisse régionale d'assurance vieillesse (Regionala ålderspensionskassan), Strasbourg

ii) System för lantarbetare:

Caisse centrale de secours mutuels agricoles (Centralkassan för ömsesidig hjälp inom jordbruket), Paris

iii) System för gruvarbetare:

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Oberoende centralkassan för gruvarbetares sociala trygghet), Paris

iv) System för sjömän:

Section caisse générale de prévoyance des marins du Quartier des affaires maritimes (Allmän välfärdskassa för sektionen för sjömän inom avdelningen för sjöfartsfrågor)

f) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 75:

Caisse primaire d'assurance-maladie (Lokala sjukförsäkringskassan)

2. Arbetslöshet:

a) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 80, 81 och 82.2:

Direction départementale du travail et de la main-d'oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på det arbetsställe där intyget begärs

Lokalkontoret av Agence nationale pour l'emploi (Centralorganet för arbetsmarknadsfrågor)

Stadshuset på familjemedlemmarnas bosättningsort

b) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 83.1, 83.2 och 97:

Association pour l'emploi dans l'industrie et le commerce (Assedic) (Föreningen för sysselsättning inom industri och handel) på personens bosättningsort

c) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 84:

i) Total arbetslöshet:

Association pour l'emploi dans l'industrie et le commerce (Assedic) (Föreningen för sysselsättning inom industri och handel) på personens bosättningsort

ii) Partiell arbetslöshet:

Direction départementale du travail et de la main-d'oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på den ort där personen är anställd

d) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 89:

Direction départementale du travail et de la main-d'oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet)

3. Familjeförmåner:

Caisse d'allocations familiales (Kassan för familjeförmåner) på personens bosättningsort

II. UTOMEUROPEISKA DEPARTEMENT

1. Andra risker än familjeförmåner:

a) Som allmän regel:

Caisse générale de sécurité sociale (Allmänna kassan för social trygghet)

b) Sjömän:

i) Invalidpensioner:

Section Caisse générale de prévoyance des marins du quartier des affaires maritimes (Allmänna välfärdskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

ii) Ålderspensionser:

Section Caisse de retraite des marins du quartier des affaires maritimes (Ålderspensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

2. Familjeförmåner:

Caisse d'allocations familiales (Kassan för familjeförmåner) på personens bosättningsort

D. ITALIEN

1. Sjukdom (utom tuberkulos) och moderskap:

Istituto nazionale per l'assicurazione contro le malattie (Centrala sjukförsäkringskassan)

Cassa mutua provinciale di malattia di Bolzano (Provinsförmånskassan i Bolzano)

Cassa mutua provinciale di malattia di Trento (Provinsförmånskassan i Trento)

2. Tuberkulos:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

3. Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:

Istituto nazionale per l'assicurazione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för arbetsskadeförsäkringar) de regionala kontoren

4. Invaliditet, ålderdom, efterlevande (pensioner):

a) Som allmän regel:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

b) För scenarbetare:

Ente nazionale di previdenza e assistenza per i lavoratori dello spettacolo (Centralorganet för social trygghet för scenarbetare), Roma

c) För ledande personal i industriföretag:

Istituto nazionale di previdenza per i dirigenti di aziende industriale (Centralinstitutet för social trygghet för ledande personal inom industrin), Roma

d) För journalister:

Istituto nazionale di previdenza per i giornalisti italiani G. Amendola (Centralinstitutet G. Amendola för social trygghet för italienska journalister), Roma

5. Dödsfallsersättningar:

De institutioner som förtecknas under punkterna 1, 2 och 3, allt efter varje enskilt fall.

6. Arbetslöshet:

a) Som allmän regel:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

b) För journalister:

Istituto nazionale di previdenza per i giornalisti italiani G. Amendola (Centralinstitutet G. Amendola för social trygghet för italienska journalister), Roma

7. Familjebidrag för anställda:

a) Som allmän regel:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

b) För journalister:

Istituto nazionale di previdenza per i giornalisti italiani G. Amendola (Centralinstitutet G. Amendola för social trygghet för italienska journalister), Roma

E. LUXEMBURG

1. Sjukdom, moderskap:

a) Vid tillämpning av förordningens artikel 19, 22, 28.1, 29.1 och 31 och av tillämpningsförordningens artikel 17, 18, 20, 21, 22, 24, 29, 30 och 31:

Caisse nationale d'assurance-maladie des ouvriers, (Centralsjukkassan för arbetare), Luxembourg

b) Vid tillämpning av förordningens artikel 27:

Den sjukkassa som enligt luxemburgsk lagstiftning är behörig för luxemburgsk delpension

2. Invaliditet, ålderdom, dödsfall:

a) För tjänstemän (inklusive tekniker som arbetar i gruvor):

Caisse de pension des employés privés (Pensionskassan för tjänstemän inom den privata sektorn), Luxembourg

b) Andra fall:

Établissement d'assurance contre la vieillesse et l'invalidité, (Institutionen för ålders- och invalidpensioner), Luxembourg

3. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar:

a) För anställda och egenföretagare inom jord- eller skogsbruket:

Association d'assurance contre les accidents, section agricole et forestière (Föreningen för olycksfallsförsäkring, sektionen för jord- och skogsbruket), Luxembourg

b) För alla andra försäkringsfall på obligatorisk eller frivillig basis:

Association d'assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäkring, sektionen för industrin), Luxembourg

4. Arbetslöshet:

Administration de l'emploi (Arbetskontoret), Luxemburg

5. Familjeförmåner:

a) För arbetare:

Caisse d'allocations familiales des ouvriers près l'Établissement d'assurance contre la vieillesse et l'invalidité, Luxembourg, (Familjebidragskassan för arbetare inom institutionen för ålders- och invaliditetsförsäkringar), Luxemburg

b) För tjänstemän:

Caisse d'allocations familiales des employés près la Caisse de pension des employés privés, Luxembourg, (Familjebidragskassan för arbetare inom ålders- och invaliditetsförsäkringskassan för tjänstemän inom den privata sektorn), Luxemburg

F. NEDERLÄNDERNA

1. Sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:

a) Vårdförmåner:

i) Institutioner på bosättningsorten:

En av de behöriga försäkringskassorna för bosättningsorten efter personens val

ii) Institutioner på vistelseorten:

Algemeen Nederlands Onderling Ziekenfonds (Nederländernas allmänna sjukkassa), Utrecht

b) Kontantförmåner:

Nieuwe Algemene Bedrijfsvereniging, (Nya allmänna yrkesföreningen), Amsterdam

2. Invaliditet:

a) När rätten till förmåner föreligger enligt Nederländernas lagstiftning även utan tillämpning av förordningen:

Den behöriga Bedrijfsvereniging (Yrkesförening)

b) I alla andra fall:

Nieuwe Algemene Bedrijfsvereniging (Nya allmänna yrkesföreningen), Amsterdam

3. Ålderdom och dödsfall (pensioner):

Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 36:

a) om allmän regel:

Sociale Verzekeringsbank (Socialförsäkringsbanken), Amsterdam

b) I förhållande till Belgien:

Bureau voor Belgische Zaken de sociale verzekering betreffende (Byrå för belgiska socialtrygghetsfrågor), Breda

c) I förhållande till Tyskland:

Bureau voor Duitse Zaken van de Vereniging van Raden van Arbeid (Arbetsrådens förbunds avdelning för tyska frågor), Nijmegen

4. Arbetslöshet:

a) Förmåner från arbetslöshetsförsäkring:

Nieuwe Algemene Bedrijfsverenigung (Nya allmänna yrkesföreningen), Amsterdam.

b) Förmåner från offentliga myndigheter:

Den lokala myndigheten på bostads- eller uppehållsorten.

5. Familjebidrag:

Vid tillämpning av förordningens artikel 73.2 och 74.2:

Det Raad van Arbeid (arbetsmarknadsråd) inom vars distrikt familjemedlemmarna är bosatta

BILAGA 4

FÖRBINDELSEORGAN

(Tillämpningsförordningens artikel 3.1 och 4.4 )

A. BELGIEN

Ministère de la prévoyance sociale, Bruxelles

Ministerie van sociale Voorsorg, Brussel

Socialdepartementet, Bryssel

B. TYSKLAND

1. Sjukförsäkring:

Bundesverband der Ortskrankenkassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn-Bad Godesberg

2. Olycksfallsförsäkring:

Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossenschaften (Centralförbundet för yrkesföreningar inom industrin), Bonn

3. Pensionsförsäkring för arbetare:

a) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 3.2:

Verband Deutscher Rentenversicherungsträger (Förenade tyska pensionsförsäkringsinstitutionerna), Frankfurt am Main

b) Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 51 och 53.1 samt som utbetalande organ enligt tillämpningsförordningens artikel 55:

i) I förhållande till Belgien:

Landesversicherungsanstalt Rheinprovinz (Rhenprovinsens försäkringsanstalt), Düsseldorf

ii) I förhållande till Frankrike:

Landesversicherungsanstalt Rheiland-Pfalz (Rhenland-Pfalz' försäkringsanstalt), Speyer eller, som behörig institution enligt bilaga 2, Landesversicherungsanstalt Saarland (Saarlands försäkringsanstalt), Saarbrücken

iii) I förhållande till Italien:

Landesversicherungsanstalt Schwaben (Schwabens försäkringsanstalt), Augsburg

iv) I förhållande till Luxemburg:

Landesversicherungsanstalt Rheinland-Pfalz (Rhenland-Pfalz' försäkringsanstalt), Speyer

v) I förhållande till Nederländerna:

Landesversicherungsanstalt Westfalen (Westfalens försäkringsanstalt), Münster

4. Pensionsförsäkring för tjänstemän:

Bundesversicherungsanstalt für Angestellte (Förbundsförsäkringsanstalten för tjänstemän), Berlin

5. Pensionsförsäkring för gruvarbetare:

Bundesknappschaft (Förbundsförsäkringskassan för gruvarbetare), Bochum

6. Tilläggsförsäkring för arbetare inom järn- och stålindustrin:

Landesversicherungsanstalt Saarland, Abteilung Hüttenknappschaftliche Pensionsversicherung (Saarlands försäkringsanstalt, avdelningen för pensionsförsäkring för arbetare inom järn- och stålindustrin), Saarbrücken

7. Arbetslöshets- och familjeförmåner:

Hauptstelle der Bundesanstalt für Arbeit (Huvudkontoret för det federala arbetsmarknadsinstitutet), Nürnberg

C. FRANKRIKE

1. Som allmän regel:

Centre de sécurité sociale des travailleurs migrants (Centrum för migrerande arbetares sociala trygghet), Paris

2. För gruvarbetarnas system (invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner)):

Caisse autonome nationale de sécurité sociale dans les mines (Oberoende centralkassan för gruvarbetares sociala trygghet), Paris

D. ITALIEN

1. Sjukdom (utom tuberkulos) och moderskap:

Istituto nazionale per l'assicurazione contro le malattie (Centrala sjukförsäkringskassan), Rom

2. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar:

Istituto nazionale per l'assicurazione contro gli infortuni sul lavoro, direzione generale (Generaldirektoratet för centralinstitutet för försäkring mot olycksfall i arbetet), Roma

3. Invaliditet, ålderdom, efterlevande, tuberkulos, arbetslöshet, familjebidrag:

Istituto nazionale della previdenza sociale, direzione generale (Generaldirektoratet för centralinstitutet för social välfärd), Roma

E. LUXEMBURG

I. VID UTGIVANDE AV FÖRMÅNER:

1. Sjukdom, moderskap:

a) Vid tillämpning av artikel 28.2 i förordningen:

De institutioner som ansvarar för utbetalning av avgiftsgrundade pensioner

b) Andra fall:

Den sjukförsäkringskassa som den anställde är ansluten till på grund av sitt yrke, eller den han senast var ansluten till

2. Invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner):

a) För tjänstemän (inklusive tekniker som arbetar i gruvor)

Caisse de pension des employés privés (Pensionskassan för tjänstemän inom den privata sektorn), Luxemburg

b) Andra fall:

Établissement d'assurance contre la vieillesse et l'invalidité (Institutionen för ålders- och invaliditetspensioner), Luxemburg

3. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar:

a) För anställda inom jord- eller skogsbruket:

Association d'assurance contre les accidents, section agricole et forestière (Föreningen för olycksfallsförsäkring, sektionen för jord- och skogsbruket), Luxemburg

b) För alla andra fall:

Association d'assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäkring, sektionen för industrin), Luxemburg

4. Arbetslöshet:

Office national du travail (Centrala arbetsmarknadsmyndigheten), Luxemburg

5. Familjeförmåner:

a) För personer som är försäkrade i den institution som anges i 2 b:

Caisse d'allocations familiales des ouvriers près l'Établissement d'assurance contre la vieillesse et l'invalidité, Luxembourg, (Familjebidragskassan för arbetare inom institutionen för ålders- och invaliditetsförsäkringar), Luxemburg

b) För tjänstemän:

Caisse d'allocations familiales des employés près la Caisse de pension des employés privés, Luxembourg, (Familjebidragskassan för arbetare inom ålders- och invaliditetsförsäkringskassan för tjänstemän inom den privata sektorn), Luxemburg

6. Dödsfallsersättningar:

a) Vid tillämpning av förordningens artikel 66:

Caisse nationale d'assurance maladie des ouvriers (Centralsjukkassan för arbetare), Luxemburg

b) I andra fall:

De institutioner som avses i punkterna 1, 2 eller 3, beroende på vilken försäkringsgren som ansvarar för förmånens utgivande

II. ANDRA FALL:

Ministère du travail et de la sécurité sociale (Generalinspektoratet för social trygghet), Luxemburg

F. NEDERLÄNDERNA

1. Sjukdom, moderskap, invaliditet, olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar och arbetslöshet:

a) Vårdförmåner:

Ziekenfondsraad (Rådet för sjukkassor), Amsterdam

b) Kontantförmåner:

Nieuwe Algemene Bedrijfsvereniging (Nya allmänna yrkesföreningen), Amsterdam

2. Ålderdom, dödsfall (pensioner), familjeförmåner:

a) Som allmän regel:

Sociale Verzekeringsbank (Socialförsäkringsbanken), Amsterdam

b) I förhållande till Belgien:

Bureau voor Belgische Zaken de sociale verzekering betreffende (Byrå för belgiska sociala trygghetsfrågor), Breda

c) I förhållande till Tyskland:

Bureau voor Duitse Zaken van de Vereniging van Raden van Arbeid (Arbetsrådens förbundsavdelning för tyska frågor), Nijmegen

BILAGA 5

TILLÄMPNINGSBESTÄMMELSER I BILATERALA KONVENTIONER SOM FORTFARANDE GÄLLER

(Tillämpningsförordningens artikel 4.5, 5, 53.3, 104, 105.2, 116 och 120)

Allmänt

1. När bestämmelserna i denna bilaga avser konventionsbestämmelser eller bestämmelser i förordning nr 3, 4 eller 36/63 (EEG) skall dessa hänvisningar ersättas av hänvisningar till motsvarande bestämmelser i förordningen eller tillämpningsförordningen, såvida bestämmelserna i dessa konventioner inte förblir gällande genom att förtecknas i förordningens bilaga 2.

2. Uppsägningsklausulen i en konvention av vilken vissa bestämmelser förtecknas i denna bilaga skall förbli giltig för dessa bestämmelser.

1. BELGIEN - TYSKLAND

a) Administrativa överenskommelsen nr 2 den 20 juli 1965 om tillämpningen av tilläggsavtal nr 3 till den allmänna konventionen den 7 december 1957 (betalning av pensioner för perioder innan konventionen trädde i kraft).

b) Artikel 9.1 i avtalet den 20 juli 1965 om tillämpningen av Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordningar nr 3 och 4 om social trygghet för migrerande arbetare.

c) Avtalet den 6 oktober 1964 om återbetalning av vårdförmåner som har utgetts till pensionärer som tidigare var gränsarbetare, med tillämpning av artikel 14.3 i förordning nr 36/63/EEG och artikel 73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordning nr 4.

d) Avtalet den 29 januari 1969 om återbetalning av socialavgifter.

2. BELGIEN - FRANKRIKE

a) Överenskommelsen den 22 december 1951 om tillämpningen av artikel 23 i tilläggsavtalet den 17 januari 1948 (arbetare i gruvor och liknande företag).

b) Den administrativa överenskommelsen den 21 december 1959 som kompletterar den administrativa överenskommelsen den 22 december 1951 som har träffats enligt artikel 23 i tilläggsavtalet den 17 januari 1948 (arbetare i gruvor och liknande företag).

c) Överenskommelsen den 8 juli 1964 om återbetalningen av vårdförmåner som har utgetts till personer som tidigare var gränsarbetare, med tillämpning av artikel 14.3 i förordningen nr 36/63/EEG och artikel 73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordning nr 4.

d) Del I, II och III i avtalet den 5 juli 1967 om läkarundersökningar och administrativa kontroller av gränsarbetare som är bosatta i Belgien och arbetar i Frankrike.

3. BELGIEN - ITALIEN

a) Artikel 7, 8, 9, 10, 12, 13, 14, 15, 17, 18, 19, artikel 24 andra och tredje styckena samt artikel 28.4 i den administrativa överenskommelsen den 20 oktober 1950, enligt ändringen i korrigering 1 den 10 april 1952, korrigering 2 den 9 december 1957 och korrigering 3 den 21 februari 1963.

b) Artikel 6, 7, 8 och 9 i avtalet den 21 februari 1963 i den utsträckning de gäller tillämpningen av Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordningar 3 och 4 om social trygghet för migrerande arbetare.

4. BELGIEN - LUXEMBURG

a) Den administrativa överenskommelsen den 16 november 1959 om tillämpningen av konventionen den 16 november 1959 enligt ändringarna den 12 februari 1964 och den 10 februari 1966 utom artikel 5-9.

b) Avtalet den 24 juli 1964 om återbetalning av vårdförmåner som utges till pensionärer som tidigare var gränsarbetare, vid tillämpningen av artikel 14.3 i förordningen nr 36/63/EEG och artikel 73.4 i Europeiska ekonomiska gemenskapens förordning nr 4.

c) Avtalet den 28 januari 1961 om återbetalning av socialavgifter.

5. BELGIEN - NEDERLÄNDERNA

a) Artiklarna 2, 3, 13, 15, 25.2, 26.1-2, 27, 46, och 48 i avtalet av den 4 november 1957 om familjebidrag och bidrag vid barns födelse.

b) Artiklarna 6, 915 och fjärde punkten i artikel 17 i avtalet av den 7 februari 1964 om familjebidrag och bidrag vid barns födsel.

c) Artiklarna 9, 15.2, 17, 18, 29 och 37 i avtalet av den 10 april 1965 om försäkring mot sjukdom, invaliditet och arbetslöshet för sjömän inom handelsflottan.

d) Avtalet av den 21 mars 1968 om betalning och indrivning av socialförsäkringsavgifter och den administrativa överenskommelsen av den 25 november 1970 om tillämpningen av detta avtal.

e) Artikel 1 i avtalet av den 22 januari 1964 om genomförande av artikel 8.7 och 15 i förordning nr 36/63/EEG om social trygghet för gränsarbetare samt artikel 82 i förordning nr 4.

f) Avtalet av den 10 september 1964 om återbetalning av vårdförmåner som getts ut till pensionärer som tidigare varit gränsarbetare, vilken innefattar tillämpning av artikel 14.3 i förordning 36/63/EEG om social trygghet för gränsarbetare.

g) Avtalet av den 27 oktober 1971 om tillämpning av artikel 82 i förordning nr 4.

6. TYSKLAND - FRANKRIKE

a) Artikel 2-4 och 22-28 i den administrativa överenskommelsen nr 2 den 31 januari 1952 om tillämpningen av den allmänna konventionen den 10 juli 1950.

b) Artikel 1 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel 74.5 i förordning nr 4 (återbetalning av vårdförmåner som har utgetts till familjemedlemmar till försäkrade personer).

7. TYSKLAND - ITALIEN

a) Artikel 14, 17.1, 18, 35, 38.1, 39, 42, 45.1 och 46 i den administrativa överenskommelsen den 6 december 1953 om tillämpningen av konventionen den 5 maj 1953 (utbetalning av pensioner).

b) Artikel 1 och 2 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artiklarna 73.4 och 74.5 i förordning nr 4 (återbetalning av vårdförmåner som utges till familjemedlemmar till försäkrade personer).

c) Avtalet den 5 november 1968 om de behöriga tyska institutionernas återbetalning av utgifter vid utgivandet av vårdförmåner i Italien genom italienska sjukförsäkringsinstitutioner till familjemedlemmar till italienska arbetare som är försäkrade i Förbundsrepubliken Tyskland.

8. TYSKLAND - LUXEMBURG

a) Artikel 1 och 2 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artiklarna 73.4 och 74.5 i förordningen nr 4 (återbetalning av vårdförmåner som har utgetts till familjemedlemmar till försäkrade personer).

b) Avtalet den 9 december 1969 om avstående från sådan återbetalning, som avses i artikel 14.2 i förordning nr 36/63/EEG, av utgifter som har uppkommit vid utgivande av vårdförmåner vid sjukdom till en pensionär, som antingen är en tidigare gränsarbetare eller efterlevande till en gränsarbetare, samt till medlemmar av hans familj.

9. TYSKLAND - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 9, 10.25, 17, 18, 19 och 21 i den administrativa överenskommelsen nr 1 den 18 juni 1954 om konventionen den 29 mars 1951 (sjukförsäkring och utgivande av pensioner).

b) Avtalet den 27 maj 1964 om avstående från återbetalningen av utgifter som har uppkommit för läkarundersökningar och administrativa kontroller vid försäkring för invaliditet, ålderdom och efterlevande (pensionsförsäkring).

c) Artikel 1-4 i avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel 73.4, 74.5 och 75.3 i förordning nr 4 (återbetalning av vårdförmåner som utges till familjemedlemmar till försäkrade personer).

d) Avtalet den 21 januari 1969 om återbetalning av socialavgifter.

e) Avtalet den 3 september 1969 om avstående från den återbetalning, som avses i artikel 14.2 i förordning nr 36/63/EEG, av utgifter som har uppkommit vid utgivandet av vårdförmåner vid sjukdom till en pensionär, som antingen är en tidigare gränsarbetare eller efterlevande till en gränsarbetare, samt till medlemmar av hans familj.

10. FRANKRIKE - ITALIEN

Artikel 2-4 i den administrativa överenskommelsen den 12 april 1950 om tillämpningen av den allmänna konventionen den 31 mars 1948 (höjning av franska pensioner för olycksfall i arbetet).

11. FRANKRIKE - LUXEMBURG

a) Avtalet den 24 februari 1969 som har träffats enligt artikel 51 i förordning nr 3 och den administrativa överenskommelsen av samma datum som har träffats enligt nämnda avtal.

b) Avtalet av den 18 juni 1964 om återbetalning av vårdförmåner till pensionärer som tidigare varit gränsarbetare, vilket tillämpar artikel 14.3 i förordning 36/63/EEG.

12. FRANKRIKE - NEDERLÄNDERNA

Skriftväxlingen den 5 maj och 21 juni 1960 om artikel 23.5 i förordning nr 3 (avstående från återbetalning av vårdförmåner som utges till familjemedlemmar till försäkrade personer och till pensionärer och deras familjemedlemmar).

13. ITALIEN - LUXEMBURG

Artikel 4.5 och 4.6 i den administrativa överenskommelsen den 19 januari 1955 om tillämpningsbestämmelserna i den allmänna konventionen om social trygghet (sjukförsäkring för jordbruksarbetare).

14. ITALIEN - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 9 tredje stycket och artikel 11 tredje stycket i den administrativa överenskommelsen den 11 februari 1955 om tillämpningen av den allmänna konventionen den 28 oktober 1952 (sjukförsäkring).

b) Avtalet den 27 juni 1963 om tillämpningen av artikel 75.3 i förordning nr 4 (återbetalning av vårdförmåner som utges till pensionärer och deras familjemedlemmar).

15. LUXEMBURG - NEDERLÄNDERNA

Skriftväxlingen av den 10 oktober och 7 november 1960 om artikel 23.5 i förordning nr 3 om uppgivande av återbetalning av vårdförmåner som utgetts till familjemedlemmar till försäkrade personer och pensionärer.

BILAGA 6

FÖRFARANDE VID BETALNING AV FÖRMÅNER

(Artiklarna 4.6 och 53.1 i tillämpningsförordningen)

Allmänt

Efterhandsutbetalningar och andra engångsutbetalningar skall i princip skötas genom förbindelseorganen. Löpande och övriga betalningar skall ske i enlighet med förfarandet i denna bilaga.

A. BELGIEN

Direkt utbetalning.

B. TYSKLAND

1. Pensionsförsäkring för arbetare och tjänstemän (invaliditet, ålder, dödsfall):

a) Gentemot Belgien, Frankrike och Luxemburg:

Direkt utbetalning.

b) Gentemot Italien och Nederländerna:

Utbetalning genom förbindelseorgan (genom samtidig tillämpning av artiklarna 53-58 i tillämpningsförordningen och bestämmelserna i bilaga 5), såvida inte förmånstagaren begär direkt betalning

2. Pensionsförsäkring för gruvarbetare (invaliditet, ålder, dödsfall):

a) Gentemot Belgien och Luxemburg:

Direkt utbetalning.

b) Gentemot Frankrike, Italien och Nederländerna:

Utbetalning genom förbindelseorgan (genom samtidig tillämpning av artiklarna 53-58 i tillämpningsförordningen och bestämmelserna i bilaga 5)

3. Olycksfallsförsäkring:

I förhållande till alla medlemsstater:

Utbetalning genom förbindelseorgan (genom samtidig tillämpning av artiklarna 53-58 i tillämpningsförordningen och bestämmelserna i bilaga 5)

C. FRANKRIKE

1. Alla system utom det som gäller för sjömän:

Direkt utbetalning

2. Systemet för sjömän:

Utbetalning genom den myndighet som ansvarar för utbetalningar i den medlemsstat där förmånstagaren är bosatt

D. ITALIEN

1. Invaliditets-, ålders och efterlevandepension:

a) I förhållande till Belgien och Frankrike (utom de franska gruvarbetarkassorna):

Direkt utbetalning

b) I förhållande till Tyskland och gentemot de franska gruvarbetarkassorna:

Utbetalning genom förbindelseorganen

c) I förhållande till Luxemburg och Nederländerna:

Direkt utbetalning

2. Pension på grund av olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom:

Direkt utbetalning

E. LUXEMBURG

Direkt utbetalning.

F. NEDERLÄNDERNA

1. I förhållande till Belgien:

Direkt utbetalning

2. I förhållande till Tyskland:

Utbetalning genom förbindelseorganen (tillämpning av bestämmelserna i bilaga 5)

3. I förhållande till Frankrike, Italien och Luxemburg:

Direkt utbetalning

BILAGA 7

BANKER

(Artiklarna 4.7 och 55.3 i tillämpningsförordningen)

>Plats för tabell>

BILAGA 8

UTGIVANDE AV FAMLJEFÖRMÅNER

(artiklarna 4.8 och 10.2 d i tillämpningsförordningen)

Artikel 10.2 d i tillämpningsförordningen skall gälla:

- mellan Tyskland och Frankrike

- mellan Tyskland och Luxemburg

- mellan Frankrike och Luxemburg

BILAGA 9

BERÄKNING AV DEN GENOMSNITTLIGA ÅRSKOSTNADEN FÖR VÅRDFÖRMÅNER

(Tillämpningsförordningens artikel 4.9, 94.3 a och 95.3 a)

A. BELGIEN

Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.

B. TYSKLAND

Följande institutioner skall beaktas vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden av vårdförmåner:

1. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 94.3 a:

a) Ortskrankenkassen (de lokala sjukförsäkringskassorna)

b) Landkrankenkassen (lokala sjukförsäkringskassor på landsbygd)

c) Betriebskrankenkassen (företagens sjukförsäkringskassor)

d) Innungskrankenkassen (Yrkesföreningarnas sjukförsäkringskassor)

e) Bundesknappschaft (Förbundförsäkringsskassan för gruvarbetare)

f) Seekasse (Sjömännens försäkringskassa)

g) Ersatzkassen für Arbeiter (Ersättningskassorna för arbetare)

h) Ersatzkassen für Angestellte (Ersättningskassorna för tjänstemän)

beroende på vilken kassa som har utgett förmånerna.

2. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 95.3 a:

a) Ortskrankenkassen (de lokala sjukförsäkringskassorna)

b) Landkrankenkassen (lokala sjukförsäkringskassor på landsbygd)

c) Bundesknappschaft (Förbundsförsäkringskassan för gruvarbetare)

beroende på vilken kassa som har utgett förmånerna.

C. FRANKRIKE

Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.

D. ITALIEN

Följande system skall beaktas när den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.

1. Det allmänna systemet för arbetare inom industrin och pensionärer, administrerat av Istituto nazionale per l'assicurazione contro le maladie (Nationella sjukförsäkringsinstitutet).

2. Systemet för förmåner vid tuberkulos, vilket administreras av Instituto nazionale della previdenza sociale (Nationella hälsovårdsinstitutet), men vilket inte omfattar jordbruksarbetare.

E. LUXEMBURG

Sjukförsäkringskassor som är underställda socialförsäkringslagen skall beaktas vid beräkningen av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner.

F. NEDERLÄNDERNA

Det allmänna systemet för social trygghet skall beaktas när den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas.

En minskning skall dock göras för att beakta verkan av:

1. Invalidförsäkring (arbeidsongeschiktheidsverzekering, WAO)

2. Försäkring mot särskilda sjukdomskostnader (verzekering tegen bijzondere ziektekosten, AWBZ)

BILAGA 10

INSTITUTIONER OCH ORGAN SOM HAR UTSETTS AV DE BEHÖRIGA MYNDIGHETERNA

(Tillämpningsförordningens artikel 4.10)

A. BELGIEN

1. Vid tillämpning av förordningens artikel 14.1 och tillämpningsförordningens artikel 11, 13 och 14:

Office national de sécurité sociale, Bruxelles - Rijksdienst voor maatschappelijke zekerheid, Brussel (Centralkontoret för social trygghet, Bryssel)

2. Vid tillämpning av förordningens artikel 14.2 och tillämpningsförordningens artikel 11:

Caisse de secours et de prévoyance en faveur des marins naviguant sous pavillon belge - Hulp- en voorzorgskas voor zeevarenden onder Belgische vlag (Hjälp- och välfärdskassan för sjömän som seglar under belgisk flagg), Antwerpen

3. Vid tillämpning av förordningens artikel 80.2, 81, 82.2, 85.2 och 88:

a) I allmänhet:

Office national de l'emploi, Bruxelles - Rijksdienst voor arbeidsvoorziening, Brussel - (Centrala arbetsmarknadsmyndigheten, Bryssel)

b) För sjömän:

Pool des marins de la marine marchande - pool van de zeelieden ter koopvaardij - (Sjömanspool för handelsflottan)

4. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 102.2:

a) Sjukdom, moderskap och olycksfall i arbetet:

Institut national d'assurance maladie-invalidité, Bruxelles - Rijksdienst voor ziekte- en invaliditeitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invalidförsäkring, Bryssel)

b) Arbetssjukdomar:

Fonds des maladies professionelles, Bruxelles - Fonds voor beroepsziekten, Brussel (Kassan för arbetssjukdomar, Bryssel)

c) Arbetslöshet:

i) Som allmän regel:

Office national de l'emploi, Bruxelles Rijksdienst voor arbeidsvoorziening, Brussel (Centralkontoret för arbetsmarknadsfrågor, Bryssel)

ii) För sjömän:

Pools des marins de la marine marchande - Pool van de zeelieden ter koopvaardij (Handelsflottans pool), Antwerpen

d) Familjeförmåner:

Office national des allocations familiales pour travailleurs salariés, Bruxelles - Rijksdienst voor kinderbijslag voor werknemers, Brussel - (Centralkontoret för familjeförmåner för anställda, Bryssel)

5. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 113.2:

Institut national d'assurance maladie-invalidité, Bruxelles - Rijksdienst voor ziekte- en invaliditeitsverzekering, Brussel (Centralinstitutet för sjuk- och invalidförsäkring, Bryssel)

B. TYSKLAND

1. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 6.1:

a) Beroende på det slag av verksamhet som senast har utövats:

De i förhållande till de olika medlemsstaterna i bilaga 2 förtecknade pensionsförsäkringsinstitutionerna för arbetare och tjänstemän

b) Då det är omöjligt att fastställa den senaste verksamhetens slag:

De i förhållande till de olika medlemsstaterna i bilaga 2 förtecknade pensionsförsäkringsinstitutionerna för arbetare

c) Personer som enligt nederländsk lagstiftning har varit försäkrade i systemet för allmän ålderspensionsförsäkring (Algemene Ouderdomswet) medan de bedrev en verksamhet som inte har omfattats av obligatorisk försäkring enligt tysk lagstiftning:

Bundesversicherungsanstalt für Angestellte (Förbundsförsäkringsanstalten för tjänstemän), Berlin

2. Vid tillämpning av artikel 11.1 i tillämpningsförordningen:

a) En person som är försäkrad med sjukförsäkring:

Den institution, hos vilken han är försäkrad

b) En person som inte är försäkrad med sjukförsäkring:

Bundesversicherungsanstalt für Angestellte (Förbundsförsäkringsanstalten för tjänstemän), Berlin

3. Vid tillämpning av:

a) Tillämpningsförordningens artikel 13.2-3 och 14.1-3:

Allgemeine Ortskrankenkasse Bonn (den lokala allmänna sjukförsäkringskassan Bonn), Bonn

b) Tillämpningsförordningens artikel 13.4 och 14.4:

Allgemeine Ortskrankenkasse Bonn (den lokala allmänna sjukförsäkringskassan Bonn), Bonn, utom då han är försäkrad hos en ersättningskassa (Ersatzkasse)

4. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 80.2, 81 och 82.2:

Det Arbeitsamt (Arbetsmarknadskontor) inom den tyska region i vilken arbetaren senast var bosatt eller vistades eller, om arbetaren varken var bosatt eller vistades i Tyskland under anställningen där, det Arbeitsamt i den tyska region inom vilken arbetaren senast var anställd

5. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 85.2:

Det Arbeitsamt (Arbetsmarknadskontor) inom den tyska region i vilken arbetaren senast var anställd

6. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 91.2:

De pensionsförsäkringsinstitutioner för arbetare, tjänstemän och gruvarbetare som förtecknas som behöriga institutioner i bilaga 2 punkt C.2

7. Vid tillämpning av:

a) Tillämpningsförordningens artikel 36 och 63 och tillämpningsförordningens artikel 102.2:

Bundesverband der Ortskrankenkassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn 2

I de fall som avses i tillämpningsförordningens bilaga 3 punkt B.2 b. Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossenschaften (Centralförbundet för yrkesföreningar inom industrin), Bonn

b) Förordningens artikel 75 och tillämpningsförordningens artikel 102.2:

Bundesanstalt für Arbeit (Förbundsanstalten för arbete), Nürnberg

8. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 113.2:

a) Återbetalning av vårdförmåner som felaktigt har utgetts till arbetare mot uppvisande av de intyg som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel 20.2:

Bundesverband der Ortskrankenkassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn 2

Genom den kompensationsfond som avses i förordningens bilaga 4 punkt C.5

b) Återbetalning av vårdförmåner som felaktigt har utgetts mot uppvisande av de intyg som föreskrivs i tillämpningsförordningens artikel 62.2:

i) I de fall då den behöriga institutionen skulle ha varit en sjukförsäkringsinstitution om personen ifråga hade haft rätt till förmåner:

Bundesverband der Ortskrankenkassen (Förbundsföreningen för lokala sjukkassor), Bonn 2

Genom den kompensationsfond som avses i förordningens bilaga 4 punkt C.5

ii) I andra fall:

Hauptverband der gewerblichen Berufsgenossenschaften (Förenade yrkes- och handelsföreningarna), Bonn

C. FRANKRIKE

1. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 6.1:

Direction régionale de la sécurité sociale (Regionala direktoratet för social trygghet)

2. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 11.1 a och 12a:

a) Moderlandet:

i) Som allmän regel:

Caisse primaire d'assurance-maladie (Lokala sjukförsäkringskassan)

ii) System för lantarbetare:

Caisse de mutualité sociale agricole (Socialförsäkringskassan för jordbruket)

iii) System för gruvarbetare:

Société de secours minière (Föreningen för hjälp till gruvarbetare)

iv) System för sjömän:

Section Caisse de retraite des marins du quartier des affaires maritimes (Pensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

b) Utomeuropeiska departement:

i) Som allmän regel:

Caisse générale de sécurité sociale (Allmänna kassan för social trygghet)

ii) För sjömän:

Section Caisse de retraite des marins du quartier des affaires maritimes (Pensionskassan för sjömän, sektion inom kontoret för sjöfartsfrågor)

3. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 13.2 och 3 och 14.3:

Caisse primaire d'assurance-maladie de la région parisienne (Lokala sjukförsäkringskassan för Paris-regionen)

4. Vid tillämpning av förordningens artikel 17 i samband med artikel 14.1 a:

i) Andra system än system för jordbrukare:

Direction régionale des affaires sanitaires et sociales (Regionala direktoratet för hälsovård och social trygghet)

ii) System för jordbrukare:

Ministère de l'agriculture (Jordbruksministeriet), Paris

5. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 80, 81, 82.2 och 85.2:

Direction départementale du travail et de la main-d'oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på den ort där den anställning för vilken intyget har begärts innehas.

Direction régionale de la sécurité sociale (Regionala direktoratet för social trygghet)

Lokala kontoret av Agence nationale pour l'emploi (Centralkontoret för arbetsmarknadsfrågor)

Stadshuset på familjemedlemmarnas bosättningsort

6. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 84:

a) Total arbetslöshet:

Association pour l'emploi dans l'industrie et le commerce (Assedic) (Föreningen för sysselsättning inom industri och handel) på personens bosättningsort

b) Partiell arbetslöshet:

Direction départementale du travail et de la main-d'oeuvre (Departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet) på den ort där personen är anställd

7. Vid tillämpning av artikel 89 i tillämpningsförordningen:

Direction départementale du travail et de la main-d'oeuvre (departementala arbetsmarknads- och arbetskraftsdirektoratet)

8. Vid tillämpning av förordningens artikel 36, 63 och 75 och tillämpningsförordningens artikel 102.2:

Centre de sécurité sociale des travailleurs migrants (Centrum för social trygghet för migrerande arbetare), Paris

Association pour l'emploi dans l'industrie et le commerce (Assedic) (Föreningen för sysselsättning inom industri och handel)

9. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 113.2:

Centre de sécurité sociale des travailleurs migrants (Centrum för social trygghet för migrerande arbetare), Paris

D. ITALIEN

1. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 6.1:

Ministero del lavoro e della previdenza sociale (Ministeriet för arbetsmarknadsfrågor och social trygghet), Roma

2. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 11.1, 13.2, 13.3 och 14.1-3:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

3. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 38.1:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

4. Vid tillämpning av artikel 75.2 i tillämpningsförordningen:

Istituto nazionale per l'assicurazione contro gli infortuni sul lavoro (Centralinstitutet för försäkring mot olycksfall i arbetet), de regionala kontoren

5. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 80.2, 81, 82.2, 85.2, 88 och 91.2:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), de regionala kontoren

6. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 102.2:

a) Återbetalningar enligt förordningens artikel 36:

Ministero della sanità (Hälsovårdsministeriet), Roma

b) Återbetalningar enligt förordningens artikel 63:

Istituto nazionale per l'assicurazione contro gli unfortuni sul lavoro (Centralinstitutet för försäkring mot olycksfall i arbetet), Roma

c) Återbetalningar enligt förordningens artiklar 70 och 75:

Istituto nazionale della previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), Roma

7. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 113.2:

a) Sjukdom (utom tuberkulos):

Istituto nazionale per l'assicurazione contro le malattie (Centralinstitutet för sjukförsäkring)

b) Tuberkulos

Istituto nazionale per la previdenza sociale (Centralinstitutet för social trygghet), Rom

c) Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar:

Istituto nazionale per l'assicurazione contro gli unfortuni sul lavoro (Centralinstitutet för försäkring mot olycksfall i arbetet), Roma

E. LUXEMBURG

1. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 6.1:

Caisse de pension des employés privés (Pensionskassan för tjänstemän inom den privata sektorn), Luxembourg eller

Établissement d'assurance contre la vieillesse et l'invalidité (Institutionen för ålders- och invalidpensioner), Luxembourg

2. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 11.1, 13.2, 13.3 och 14.1-3:

Ministère du travail et de la sécurité sociale (Arbetsmarknads- och socialdepartementet), Luxembourg

3. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 22.1:

Centre national d'assurance maladie des ouvriers, Luxembourg

4. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 80.2, 81, 82.2 och 89:

Administration de l'emploi (Arbetskontoret), Luxembourg

5. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 85.2:

Den sjukförsäkringskassa hos vilken personen senast var försäkrad

6. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 91.2:

a) Invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner):

i) För tjänstemän och gruvtekniker:

Caisse de pension des employés privés (Pensionskassan för tjänstemän inom den privata sektorn), Luxembourg

ii) Övriga fall:

Établissement d'assurance contre la vieillesse et l'invalidité (Institutionen för ålders- och invalidpensioner), Luxembourg

b) Familjeförmåner:

i) För arbetare:

Caisse d'allocations familiales des ouvriers près l'Établissement d'assurance contre la vieillesse et l'invalidité, Luxembourg, (Familjebidragskassan för arbetare inom institutionen för ålders- och invaliditetsförsäkringar), Luxemburg

ii) För tjänstemän:

Caisse d'allocations familiales des employés près la Caisse de pension des employés privés, Luxembourg, (Familjebidragskassan för tjänstemän inom ålders- och invaliditetsförsäkringskassan för tjänstemän inom den privata sektorn), Luxemburg

7. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 102.2:

a) Sjukdom och moderskap:

Caisse nationale d'assurance-maladie des ouvriers (Centralsjukkassan för arbetare), Luxembourg

b) Olycksfall i arbetet:

Association d'assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäkring, sektionen för industrin), Luxembourg

c) Arbetslöshet:

Office national du travail (Arbetskontoret), Luxembourg

d) Familjeförmåner:

Caisse d'allocations familiales des ouvriers près l'Établissement d'assurance contre la vieillesse et l'invalidité, Luxembourg, (Familjebidragskassan för arbetare inom institutionen för ålders- och invaliditetsförsäkringar), Luxemburg

8. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 113.2:

a) Sjukdom och moderskap:

Caisse nationale d'assurance-maladie des ouvriers, (Centralsjukkassan för arbetare), Luxembourg

b) Olycksfall i arbetet:

Association d'assurance contre les accidents, section industrielle (Föreningen för olycksfallsförsäkring, sektionen för industrin), Luxembourg

F. NEDERLÄNDERNA

1. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 6.1, 11.1, 13.2, 13.3, 14.1 och 14.2:

Sociale Verzekeringsraad (Socialförsäkringsrådet), Zoetermeer

2. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 14.3 såvitt avser Europeiska gemenskapernas hjälppersonal som inte är bosatt i Nederländerna (för vårdförmåner):

Algemeen Nederlands Onderling Ziekenfonds (Nederländernas allmänna sjukkassa), Utrecht

3. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 82.2:

Nieuwe Algemene Bedrijfsvereniging (Nya allmänna yrkesföreningen), Amsterdam

4. Vid tillämpning av tillämpningsförordningens artikel 102.2:

a) Återbetalningar som avses i förordningens artikel 36 och 63:

Ziekenfondsraad (Rådet för sjukkassor), Amstelveen

b) Återbetalningar som avses i förordningens artikel 70:

Algemeen Werkloosheidsfond (Allmänna arbetslöshetskassan), Zoetemeer

c) Återbetalningar som avses i förordningens artikel 75:

Sociale Verzekeringsbank (Socialförsäkringsbanken), Amsterdam

Top