Help Print this page 

Document 32013R1303

Title and reference
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006

OJ L 347, 20.12.2013, p. 320–469 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2013/1303/oj
Languages, formats and link to OJ
BG ES CS DA DE ET EL EN FR GA HR IT LV LT HU MT NL PL PT RO SK SL FI SV
HTML html BG html ES html CS html DA html DE html ET html EL html EN html FR html GA html HR html IT html LV html LT html HU html MT html NL html PL html PT html RO html SK html SL html FI html SV
PDF pdf BG pdf ES pdf CS pdf DA pdf DE pdf ET pdf EL pdf EN pdf FR pdf GA pdf HR pdf IT pdf LV pdf LT pdf HU pdf MT pdf NL pdf PL pdf PT pdf RO pdf SK pdf SL pdf FI pdf SV
Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal Display Official Journal
 To see if this document has been published in an e-OJ with legal value, click on the icon above (For OJs published before 1st July 2013, only the paper version has legal value).
Multilingual display
Text

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/320


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1303/2013

av den 17 december 2013

om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 177,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttranden (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttranden (2),

med beaktande av revisionsrättens yttranden (3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, och att särskild uppmärksamhet ägnas landsbygdsområden, områden som påverkas av strukturomvandlingar och regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar. Enligt artikel 175 i EUF-fördraget ska unionen understödja strävandena att uppnå dessa mål genom åtgärder som den vidtar genom utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska investeringsbanken och andra instrument.

(2)

För att förbättra samordningen och harmonisera genomförandet av de fonder som ger stöd inom ramen för sammanhållningspolitiken, nämligen Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden, med fonden för landsbygdsutveckling, det vill säga Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), och för havs- och fiskepolitiken, det vill säga åtgärder som finansieras inom den delade förvaltningen Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), bör gemensamma bestämmelser fastställas för alla dessa fonder (nedan kallade de europeiska struktur- och investeringsfonderna). Dessutom innehåller denna förordning allmänna bestämmelser som är tillämpliga på Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden, men som inte gäller för Ejflu och EHFF samt allmänna bestämmelser som är tillämpliga på Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden och EHFF, men som inte är tillämpliga på Ejflu. På grund av varje europeisk struktur- och investeringsfonds särdrag bör särskilda bestämmelser för varje enskild europeisk struktur- och investeringsfond och för målet Europeiskt territoriellt samarbete inom Eruf anges i särskilda förordningar.

(3)

I enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte den 17 juni 2010, då unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla antogs, bör unionen och medlemsstaterna skapa smart och hållbar tillväxt för alla, samtidigt som de främjar en harmonisk utveckling av unionen och minskar skillnaderna mellan regionerna. De europeiska struktur- och investeringsfonderna bör spela en viktig roll för att uppnå målen för unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.

(4)

Vad gäller den gemensamma jordbrukspolitiken har man redan åstadkommit betydande synergieffekter genom att harmonisera och samordna förvaltnings- och kontrollregler för den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare (Europeiska garantifonden för jordbruket - EGFJ) och andra pelare (Ejflu). Den starka kopplingen mellan EGFJ och Ejflu bör därför behållas och likaså bör de strukturer som redan finns i medlemsstaterna bevaras.

(5)

De yttersta randområdena bör omfattas av specifika åtgärder och erhålla ytterligare finansiering för att kompensera för deras sociala och ekonomiska strukturella förhållanden och de nackdelar som följer av de faktorer som avses i artikel 349 i EUF-fördraget.

(6)

De nordliga glesbefolkade områdena bör omfattas av särskilda åtgärder och erhålla ytterligare finansiering för att kompensera för de allvarliga naturbetingade eller demografiska nackdelar som avses i artikel 2 i protokoll nr 6 till 1994 års anslutningsakt.

(7)

För att säkerställa att bestämmelserna tolkas på ett korrekt och enhetligt sätt och för att bidra till rättssäkerhet för medlemsstaterna och stödmottagarna, är det nödvändigt att definiera vissa termer som används i denna förordning.

(8)

Om en tidsfrist fastställts för kommissionen att anta eller ändra ett beslut, i enlighet med denna förordning, ska tidsfristen för antagandet eller ändringen av ett sådant beslut inte inbegripa perioden från och med den dag då kommissionen skickade sina synpunkter till medlemsstaten till och med den dag då medlemsstaten svarade på dessa.

(9)

Denna förordning består av fem delar, varav den första fastställer syfte och definitioner, den andra bestämmelser för alla europeiska struktur- och investeringsfonder, den tredje bestämmelser endast för Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden (nedan kallade fonderna) den fjärde innehåller bestämmelser som endast är tillämpliga på fonderna och EHFF och den femte innehåller slutbestämmelser. För att säkerställa överensstämmelse i tolkningen av de olika delarna i denna förordning samt mellan denna förordning och de fondspecifika förordningarna är det viktigt att tydligt fastställa deras inbördes förhållanden. Dessutom kan specifika bestämmelser i de fondspecifika bestämmelserna vara komplementära men bör endast avvika från de motsvarande bestämmelserna i denna förordning när den avvikelsen särskilt föreskrivs i denna förordning.

(10)

Enligt artikel 317 i EUF-fördraget och i samband med delad förvaltning bör det anges på vilka villkor kommissionen kan utöva sina befogenheter att genomföra unionens budget och medlemsstaternas ansvar att samarbeta bör förtydligas. Dessa villkor bör göra det möjligt för kommissionen att få säkerhet om att medlemsstaterna använder de europeiska struktur- och investeringsfonderna på ett lagligt och korrekt sätt och i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (4) (nedan kallad budgetförordningen). Medlemsstaterna – på lämplig territoriell nivå, i överensstämmelse med sina institutionella, rättsliga och finansiella ramar, och de organ som medlemsstaterna utsett i detta syfte, bör ansvara för utformningen och genomförandet av programmen. Dessa villkor bör också säkerställa att man uppmärksammar vikten av att säkerställa att berörda unionsinsatser är komplementära och sammanhängande, att proportionalitetsprincipen respekteras och att den allmänna målsättningen att minska den administrativa bördan beaktas.

(11)

För varje partnerskapsöverenskommelse och varje enskilt program bör varje medlemsstat organisera ett partnerskap med företrädare för behöriga regionala och lokala myndigheter, stadsförvaltningar och andra myndigheter, näringslivets och arbetsmarknadens parter samt andra relevanta organ som företräder civilsamhället, inklusive miljöorganisationer, icke-statliga organisationer och organ med ansvar för att främja social delaktighet, jämställdhet och icke-diskriminering samt, i förekommande fall, paraplyorganisationer för sådana myndigheter och organ. Syftet med sådana partnerskap är att säkerställa respekten för principerna om flernivåstyre, men också för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och särdragen hos medlemsstaternas olika institutionella och rättsliga ramar samt att säkerställa att berörda parter tar ansvar för planerade insatser och att bygga på relevanta aktörers erfarenheter och sakkunskap. Medlemsstaterna bör identifiera de mest representativa relevanta parterna. Dessa parter bör inbegripa institutioner, organisationer och grupper som har förmåga att påverka utformningen eller kunde påverkas av utformningen och genomförandet av programmen. I detta sammanhang bör det också vara möjligt för medlemsstaterna att när så är lämpligt som relevanta parter ange paraplyorganisationer som är föreningar, sammanslutningar eller förbund av relevanta regionala och lokala myndigheter, stadsförvaltningar eller andra organ i enlighet med tillämplig nationell rätt och praxis.

Kommissionen bör ges befogenhet att anta en delegerad akt för att föreskriva en Europeisk uppförandekod om partnerskap för att stödja och underlätta för medlemsstater att organisera partnerskap när det gäller att se till att de relevanta parterna deltar i utarbetandet, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av partnerskapsöverenskommelser och program på ett konsekvent sätt. Den antagna delegerade akten bör under inga omständigheter ha retroaktiv effekt och bör inte på något sätt tolkas som att den har det eller ligga till grund för att fastställa oriktigheter som leder till finansiella korrigeringar. Den antagna delegerade akten bör inte fastställa en dag för ikraftträdande som infaller tidigare än den dag då den antas. Genom den antagna delegerade akten bör medlemsstaterna kunna fastställa närmare bestämmelser för hur partnerskapet bäst kan genomföras i enlighet med sina institutionella och rättsliga ramar samt nationella och regionala behörighet, under förutsättning att målen för akten, enligt denna förordning, uppnås.

(12)

De europeiska struktur- och investeringsfondernas verksamhet och de insatser de stöder bör överensstämma med tillämplig unionsrätt och berörd nationell rätt som direkt eller indirekt genomför denna förordning och de fondspecifika bestämmelserna.

(13)

Som ett led i sina satsningar på ökad ekonomisk, territoriell och social sammanhållning bör unionen i alla skeden av genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna sträva efter att undanröja ojämlikhet, främja jämställdhet och integrera ett jämställdhetsperspektiv, liksom att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), artikel 10 i EUF-fördraget och artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, samt ta särskild hänsyn till tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, samt artikel 5.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken ingen får tvingas utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete.

(14)

Målen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör eftersträvas inom ramen för hållbar utveckling och unionens arbete för att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet i enlighet med artiklarna 11 och 191.1 i EUF-fördraget, med hänsyn till principen att förorenaren betalar. I detta syfte bör medlemsstaterna lämna information om stödet till klimatförändringsmålen i linje med ambitionen att använda minst 20 % av unionens budget för dessa mål, med hjälp av en metod grundad på kategorierna av insatser, fokusområden eller åtgärder som kommissionen antar genom en genomförandeakt och som återspeglar proportionalitetsprincipen.

(15)

För att bidra till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och de fondspecifika uppdragen enligt respektive fonds fördragsbaserade mål, däribland ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, bör de europeiska struktur- och investeringsfonderna inrikta sitt stöd på ett begränsat antal gemensamma tematiska mål. Det exakta tillämpningsområdet för var och en av de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör fastställas i de fondspecifika bestämmelserna. Det bör vara möjligt att begränsa tillämpningsområdet till bara vissa av de tematiska mål som anges i denna förordning.

(16)

För att maximera bidraget från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och för att fastställa strategiska riktlinjer för att underlätta programplaneringen i medlemsstaterna och regionerna bör en gemensam strategisk ram antas. Den gemensamma strategiska ramen bör underlätta den sektorsvisa och territoriella samordningen av unionens insatser genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och med andra relevanta politikområden och instrument inom unionen i enlighet med målen för unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, med hänsyn till viktiga territoriella utmaningar för olika typer av territorier.

(17)

I den gemensamma strategiska ramen bör man därför ange hur de europeiska struktur- och investeringsfonderna kommer att bidra till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, åtgärder för att främja en integrerad användning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, bestämmelser för samordning mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och unionens andra relevanta politikområden och instrument, övergripande principer och genomgående politiska mål för genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, metoder för att hantera de största territoriella utmaningarna och prioriterade områden för samarbetsverksamhet inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

(18)

Medlemsstaterna och regionerna ställs inför allt större utmaningar som är kopplade till globaliseringens effekter, miljö- och energifrågor, en åldrande befolkning och demografiska förskjutningar, teknisk omvandling och innovationskrav samt social segregering. På grund av komplexiteten i dessa utmaningar och deras inbördes samband bör de lösningar som stöds av de europeiska struktur- och investeringsfonderna vara integrerade, sektorsövergripande och mångfasetterade. I detta sammanhang och för att öka åtgärdernas verkan och resurseffektivitet bör de europeiska struktur- och investeringsfonderna kunna kombineras med integrerade paket som är skräddarsydda för att passa särskilda territoriella behov.

(19)

Kombinationen av en minskande förvärvsarbetande befolkning och en ökande andel pensionärer av den allmänna befolkningen samt problem med ojämn befolkningsfördelning, förväntas fortsättningsvis sätta press bland annat på medlemsstaternas stödstrukturer för utbildning och sociala frågor, och därmed även på unionens ekonomiska konkurrenskraft. Anpassningen till sådana demografiska förändringar utgör en av de viktigaste utmaningar som medlemsstaterna och regionerna kommer att stå inför under kommande år och man bör därför ta särskilt stor hänsyn till detta i fråga om de regioner som påverkas mest av demografiska förändringar.

(20)

På grundval av den gemensamma strategiska ramen bör varje medlemsstat utarbeta en partnerskapsöverenskommelse i samarbete med sina parter och i dialog med kommissionen. Partnerskapsöverenskommelsen bör omsätta innehållet i den gemensamma strategiska ramen till ett nationellt sammanhang och innehålla fasta åtaganden för hur unionens mål ska uppnås genom de europeiska struktur- och investeringsfondernas programplanering. Partnerskapsöverenskommelsen bör innehålla åtgärder för anpassning till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla samt fondspecifika uppdrag i enlighet med de fördragsbaserade målen, åtgärder för ett effektivt och verkningsfullt genomförande och åtgärder för partnerskapsprincipen och en integrerad strategi för territoriell utveckling. En åtskillnad bör göras mellan de viktigaste delarna i partnerskapsöverenskommelsen som omfattas av kommissionens beslut och övriga delar som inte omfattas av kommissionens beslut och som kan ändras av medlemsstaten. Det är nödvändigt att föreskriva speciella arrangemang för att lägga fram och anta partnerskapsöverenskommelsen och programmen om ikraftträdandet av en eller flera av de mer fondspecifika förordningarna försenas eller om en sådan försening förutses. Bestämmelser måste därför fastställas som gör det möjligt att lägga fram och anta partnerskapsöverenskommelsen även om vissa delar i de europeiska struktur- och investeringsfonderna saknas till följd av försening och om framläggande av en reviderad partnerskapsöverenskommelse vid en senare tidpunkt efter det att den eller de försenade fondspecifika förordningarna trätt i kraft. Eftersom de program som samfinansierats genom de av förseningen påverkade europeiska struktur- och investeringsfonderna i detta fall bör läggas fram och antas först efter det att den berörda fondspecifika förordningen trätt i kraft, bör även lämpliga tidsfrister för att lägga fram de berörda programmen fastställas.

(21)

Medlemsstaterna bör koncentrera sitt stöd så att det på ett väsentligt vis bidrar till att unionens mål uppnås, i enlighet med deras särskilda nationella och regionala utvecklingsbehov. Förhandsvillkor samt en kortfattad och uttömmande uppsättning objektiva kriterier för bedömningen av dessa bör fastställas, så att de nödvändiga förutsättningarna för en verkningsfull och effektiv användning av unionens stöd föreligger. Därför bör ett förhandsvillkor tillämpas på en prioritering inom ett visst program endast om det har ett direkt och verkligt samband med och en direkt inverkan på det faktiska och effektiva uppnåendet av ett specifikt mål för en investeringsprioritering eller en unionsprioritering, eftersom varje specifikt mål inte nödvändigtvis är kopplat till ett förhandsvillkor som fastställts i de fondspecifika bestämmelserna. Bedömningen av ett förhandsvillkors relevans bör när det är lämpligt ske med hänsyn tagen till proportionalitetsprincipen med beaktande av nivån på det stöd som har anslagits. Medlemsstaten bör bedöma om de relevanta förhandsvillkoren är uppfyllda i samband med att den utarbetar programmen och, vid behov, partnerskapsöverenskommelsen. Kommissionen bör bedöma om den information som lämnats av medlemsstaten är sammanhängande och relevant. I de fall då ett tillämpligt förhandsvillkor inte uppfylls inom den fastställda tidsfristen bör kommissionen ha befogenhet att hålla inne de mellanliggande betalningarna till de relevanta prioriteringarna i programmet enligt exakt definierade villkor.

(22)

Kommissionen bör i samarbete med medlemsstaterna genomföra en resultatöversyn med utgångspunkt i resultatramar, under 2019. Resultatramen bör definieras för varje program, i syfte att övervaka måluppfyllelsen för varje prioritet under programperioden 2014-2020 (nedan kallad programperioden). För att säkerställa att unionens budget inte används på ett slösaktigt eller ineffektivt sätt, när det föreligger bevis för att man inom en prioritering allvarligt har misslyckats med att uppnå genomföranderamens delmål endast i fråga om finansiella indikatorer, resultatindikatorer och viktiga etapper i genomförandet, på grund av tydligt identifierade brister i genomförande som kommissionen tidigare påpekat och medlemsstaten har underlåtit att vidta de nödvändiga korrigerande åtgärderna, bör kommissionen kunna hålla inne betalningarna till programmet eller, vid programperiodens slut, tillämpa finansiella korrigeringar. Vid tillämpningen av finansiella korrigeringar bör hänsyn, med vederbörlig respekt för proportionalitetsprincipen, tas till absorptionsnivån och de externa faktorer som bidragit till misslyckandet. Finansiella korrigeringar bör inte tillämpas om det faktum att målen inte nåtts beror på socioekonomiska eller miljömässiga faktorer, väsentliga ändringar av de ekonomiska eller miljömässiga förhållandena i en medlemsstat eller på grund av force majeure som allvarligt påverkar genomförandet av de berörda prioriteringarna. Resultatindikatorer bör inte beaktas med avseende på innehållanden eller finansiella korrigeringar.

(23)

För att underlätta inriktningen på resultat och uppfyllande av målen för unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla bör en resultatreserv på 6 % av de totala anslagen till målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt till Ejflu och för åtgärder som finansieras under delad förvaltning i enlighet med kommande unionsrättsakter som fastställer villkor för ekonomiskt stöd till havs- och fiskeripolitiken för programperioden 2014-2020 (nedan kallad EHFF-förordningen) fastställas för samtliga medlemsstater. Det bör inte finnas någon resultatreserv för program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete, eftersom dessa program är av olika typ och omfattar flera olika länder. Medel som anslagits till sysselsättningsinitiativet för unga, enligt definitionen i det operativa programmet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 (5) (nedan kallad ESF-förordningen), medel som anslagits till tekniskt stöd på kommissionens initiativ, överföringar från den första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken till Ejflu enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (6) överföringar till Ejflu enligt bestämmelserna om frivillig anpassning av direktstöd 2013 och överföringar till Ejflu enligt rådets förordning (EG) nr 73/2009 (7) för kalenderåren 2013 och 2014, medel som överförts till FSE från Sammanhållningsfonden, medel som överförts till Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt, enligt definitionen i en kommande unionsrättsakt, och innovativa åtgärder inom området hållbar stadsutveckling, bör undantas vid beräkningen av resultatreserven.

(24)

En närmare koppling mellan sammanhållningspolitiken och unionens ekonomiska styrning behövs för att säkerställa att genomslagskraften för de europeiska struktur- och investeringsfondernas utgifter stöds av en sund ekonomisk politik och att de europeiska struktur- och investeringsfonderna kan styras om för att hantera ekonomiska problem i en medlemsstat, om det skulle behövas. Inom den första delen av åtgärder som kopplar de europeiska struktur- och investeringsfondernas effektivitet till sund ekonomisk politik bör kommissionen kunna begära ändringar av partnerskapsöverenskommelsen och av programmen i syfte att stödja genomförandet av rådets relevanta rekommendationer eller se till att tillgängliga medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna ger största möjliga effekt på tillväxt och konkurrenskraft då medlemsstaterna tar emot relevant ekonomiskt stöd. Omfördelning bör bara tillgripas i de fall där det verkligen kan ha en direkt effekt på korrigeringen av de problemområden som har pekats ut i rådets relevanta rekommendationer inom ramen för de ekonomiska styrmekanismerna i syfte att undvika återkommande omfördelning, vilket skulle störa medelförvaltningens förutsebarhet. I den andra delen av åtgärder som kopplar de europeiska struktur- och investeringsfondernas effektivitet till sund ekonomisk politik, om en medlemsstat misslyckas med att vidta effektiva åtgärder i samband med processen med ekonomisk styrning, bör kommissionen lägga fram ett förslag till rådet om att delvis eller helt hålla inne åtaganden eller betalningar för den medlemsstatens program. Olika förfaranden för att hålla inne åtaganden respektive betalningar måste fastställas. När kommissionen föreslår ett innehållande bör den dock i båda fallen beakta all relevant information och ta vederbörlig hänsyn till alla uppgifter som framkommer vid, och åsikter som uttrycks genom, den strukturerade dialogen med Europaparlamentet.

Omfattningen och nivån på ett innehållande bör vara proportionella och effektiva samt följa principen om likabehandling av medlemsstaterna. Vidare bör man vid ett innehållande ta hänsyn till den ekonomiska och sociala situationen i den berörda medlemsstaten samt de eventuella övergripande ekonomiska effekterna på en medlemsstat av de olika stegen i förfarandet vid alltför stora underskott och förfarandet vid alltför stora obalanser.

(25)

Enligt protokoll nr 15 om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, är vissa bestämmelser om det alltför stora underskottet och därtill hörande förfaranden inte tillämpliga på Förenade kungariket. Bestämmelser om innehållande av alla utbetalningar och åtaganden, eller delar av dessa, bör därför inte tillämpas på Förenade kungariket.

(26)

Mot bakgrund av medfinansieringsprincipens avgörande betydelse för genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, för att säkerställa ansvarstagande för strategierna lokalt, och i linje med den proportionella tillämpningen av innehållanden, bör alla beslut om innehållanden inom den andra delen av åtgärder som kopplar de europeiska struktur- och investeringsfondernas effektivitet till sund ekonomisk politik fattas med beaktande av specifika krav som är tillämpliga på den berörda medlemsstatens specifika för att tillhandahålla medfinansiering av de program som finansieras genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Innehållanden bör dras tillbaka och medlen göras tillgängliga igen så snart medlemsstaten vidtar de åtgärder som krävs.

(27)

De europeiska struktur- och investeringsfonderna bör genomföras genom program som omfattar programplaneringsperioden i enlighet med partnerskapsöverenskommelsen. Programmen bör utformas av medlemsstaterna på grundval av öppna förfaranden, i överensstämmelse med deras institutionella och rättsliga ramar. Medlemsstaterna och kommissionen bör samarbeta för att se till att programbestämmelserna för de europeiska struktur- och investeringsfonderna är enhetliga. Eftersom programmens och partnerskapsöverenskommelsens innehåll är nära sammanlänkade, bör programmen läggas fram inom tre månader från den dag då partnerskapsöverenskommelsen lämnas in. En tidsfrist på nio månader från dagen för denna förordnings ikraftträdande bör planeras för inlämning av program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete eftersom dessa program omfattar flera olika länder. Man bör särskilt skilja mellan de viktigaste delarna i partnerskapsöverenskommelsen och programmen som bör ingå i kommissionens beslut och övriga delar som inte ingår i kommissionens beslut och som kan ändras under medlemsstatens ansvar. Programplaneringen bör säkerställa överensstämmelse med den gemensamma strategiska ramen och partnerskapsöverenskommelsen, samordning mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och med andra befintliga finansieringsinstrument och, i förekommande fall, Europeiska investeringsbankens bidrag.

(28)

För att säkerställa enhetlighet mellan program som får stöd genom olika europeiska struktur- och investeringsfonder, särskilt i samband med säkerställande av ett bidrag till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, måste gemensamma minimikrav fastställas för programminnehållet, som kan kompletteras av fondspecifika bestämmelser för att beakta varje europeisk struktur- och investeringsfonds särdrag.

(29)

Tydliga förfaranden för kommissionens bedömning, antagande och ändring av program måste fastställas. För att uppnå enhetlighet mellan partnerskapsöverenskommelsen och programmen, bör det anges att programmen, med undantag för program inom Europeiskt territoriellt samarbete, inte kan godkännas förrän kommissionen har beslutat att godkänna partnerskapsöverenskommelsen. För att minska den administrativa bördan för medlemsstaterna bör alla kommissionens godkännanden av ändringar av vissa delar av programmen automatiskt leda till att de berörda delarna av partnerskapsöverenskommelsen ändras. Vidare bör man se till att medel som avsatts för sysselsättningsinitiativet för unga omedelbart mobiliseras genom att det inrättas särskilda bestämmelser för förfarandet för att föreslå och godkänna särskilda operativa program för sysselsättningsinitiativet för unga som avses i ESF-förordningen.

(30)

För att optimera mervärdet av investeringar som finansieras helt eller delvis genom unionens forsknings- och innovationsbudget bör synergieffekter eftersträvas, i synnerhet mellan insatser inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Horisont 2020, som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (8), samtidigt som deras skilda mål respekteras. De viktigaste mekanismerna för att uppnå dessa synergier bör vara erkännandet av schablonsatser för stödberättigande kostnader från Horisont 2020 för samma insats och stödmottagare samt möjligheten att kombinera finansiering från olika unionsinstrument, bland annat de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Horisont 2020, i samma insats och samtidigt undvika dubbelfinansiering. För att stärka de nationella och regionala aktörernas forsknings- och innovationskapacitet och nå målet att ta fram en "spetsforskningsstege" i mindre utvecklade regioner och medlemsstater och regioner med lågpresterande forskning, utveckling och innovation (FoU och innovation) bör täta synergier utvecklas mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Horisont 2020 på alla relevanta prioriterade programområden.

(31)

Genom EUF-fördraget har territoriell sammanhållning lagts till målen ekonomisk och social sammanhållning, och det är därför nödvändigt att ta upp den roll som spelas av städer, funktionella geografiska områden och subregionala områden med särskilda geografiska eller demografiska problem. För att bättre ta vara på lokal potential är det nödvändigt att stärka och underlätta inslaget av lokalt ledd utveckling genom att fastställa gemensamma regler och säkerställa samordning för alla relevanta europeiska struktur- och investeringsfonder. Lokalt ledd utveckling bör omfatta lokala behov och möjligheter samt relevanta sociokulturella drag. En viktig princip är att ge ansvaret för utformningen och genomförandet av lokalt ledda utvecklingsstrategier till lokala aktionsgrupper som representerar lokalsamhällets intressen. Närmare förfaranden för att fastställa det område och den befolkning som strategierna för lokalt ledd utveckling omfattar bör fastställas i de relevanta programmen i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

(32)

För att bidra till att den lokalt ledda utvecklingens integration i programplaneringen blir hanterbar bör den utföras inom ett enda tematiskt mål, antingen för att främja social delaktighet och bekämpa fattigdom eller för att främja sysselsättning och arbetskraftens rörlighet, även om åtgärder som finansieras som en del av den lokalt ledda utvecklingen kan bidra till alla andra tematiska mål.

(33)

Om en utvecklingsstrategi för en stad eller ett territorium förutsätter ett integrerat tillvägagångssätt eftersom det involverar investeringar från mer än ett insatsområde inom ett eller flera operativa program, bör det vara möjligt att genomföra åtgärder som får stöd från fonderna, vilka kan kompletteras med ekonomiskt stöd från Ejflu eller EHFF, som en integrerad territoriell investering inom ett eller flera operativa program.

(34)

Finansieringsinstrumenten blir allt viktigare eftersom de har en hävstångseffekt på de europeiska struktur- och investeringsfonderna, eftersom de kombinerar olika former av offentliga och privata medel till stöd för politiska mål och eftersom revolverande finansieringsformer gör stödet hållbart på längre sikt.

(35)

Finansieringsinstrument med stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör användas för att hantera särskilda behov på marknaden på ett kostnadseffektivt sätt, i enlighet med programmens mål, och bör inte utesluta privat finansiering. Beslutet att finansiera stödåtgärder via finansieringsinstrument bör därför fattas på grundval av en förhandsbedömning där man funnit bevis för marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer och den beräknade nivån och omfattningen på de offentliga investeringsbehoven. De nödvändiga inslagen i förhandsbedömningarna bör anges tydligt i denna förordning. Med tanke på hur detaljerad förhandsbedömningen är bör den kunna utföras i etapper och den bör även kunna ses över och uppdateras under genomförandet.

(36)

Finansieringsinstrumenten bör utformas och tillämpas på ett sätt som uppmuntrar till ett avsevärt engagemang från privata investerare och finansinstitutioner med en lämplig riskfördelning. För att vara tillräckligt attraktiva för den privata sektorn är det avgörande att finansieringsinstrumenten utformas och tillämpas flexibelt. De förvaltande myndigheterna bör därför besluta om hur man på lämpligaste sätt genomför finansieringsinstrumenten för att svara på målregionernas särskilda behov, i överensstämmelse med det relevanta programmets mål, resultaten från förhandsbedömningen och tillämpliga regler för statligt stöd. I tillämpliga fall bör denna flexibilitet också innefatta möjligheten att använda en del av de medel som betalats tillbaka under stödberättigandeperioden i syfte att tillhandahålla förmånlig ersättning till privata investerare eller offentliga investerare som verkar enligt den marknadsekonomiska principen. Den förmånliga ersättningen bör ta hänsyn till marknadsnormer och säkerställa att allt statligt stöd är förenligt med tillämplig unionsrätt och nationell rätt samt begränsas till det minsta belopp som krävs för att kompensera för bristen på tillgängligt privat kapital, med beaktande av marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer.

(37)

För att ta hänsyn till återbetalningspliktigt stöd som tillhandahålls genom finansieringsinstrument och för anpassning till marknadspraxis bör stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, som ges till slutmottagarna i form av investeringar i eget kapital eller därmed likställt kapital, lån eller garantier eller andra riskdelningsinstrument, kunna omfatta samtliga investeringar som görs av slutmottagarna utan åtskillnad av momsrelaterade kostnader. Endast i de fall när finansieringsinstrument kombineras med bidrag bör det därför vara relevant hur mervärdesskatten beaktas på slutmottagarens nivå när utgifternas stödberättigande fastställs i samband med bidraget.

(38)

Om delar av en investering inte genererar direkta intäkter kan det vara berättigat att kombinera finansieringsinstrument med bidragsstöd i den utsträckning som tillåts enligt tillämpliga regler för statligt stöd så att projekten blir ekonomiskt hållbara. Särskilda villkor för att förebygga dubbelfinansiering i sådana fall bör fastställas.

(39)

För att säkerställa att de medel som fördelats till finansieringsinstrument till förmån för små och medelstora företag (SMF) får en effektiv kritisk massa av den nya lånefinansieringen till SMF bör det vara möjligt att använda dessa medel på den berörda medlemsstatens hela territorium utan hänsyn till regionkategorier. Det bör dock även vara möjligt att förhandlingar om finansieringsavtalet mellan medlemsstaten och EIB att medge en avkastning pro rata till en region eller en grupp av regioner inom samma medlemsstat som en del av ett enhetligt nationellt program per ekonomiskt bidrag från Eruf och Ejflu.

(40)

Bidragen från medlemsstaterna till gemensamma finansieringsinstrument för obegränsade garantier och värdepapperisering till förmån för SMF bör fördelas över åren 2014, 2015 och 2016, och tidpunkterna för de belopp som medlemsstaterna ska betala till EIB bör fastställas i enlighet därmed i finansieringsavtalet, i överensstämmelse med sedvanlig bankpraxis och i syfte att sprida effekterna om betalningsbemyndiganden under ett enskilt år.

(41)

Vid värdepapperiseringstransaktioner bör det vid avslutandet av programmet säkerställas att minst ett belopp motsvarande unionens bidrag har använts till att stödja SMF i överensstämmelse med principerna för finansieringsinstrument i budgetförordningen.

(42)

De förvaltande myndigheterna bör ha flexibilitet att bidra med medel från programmen till finansieringsinstrument som inrättas på unionsnivå och förvaltas direkt eller indirekt av kommissionen, och till instrument på nationell, regional, transnationell eller gränsöverskridande nivå som förvaltas av den förvaltande myndigheten eller på dess ansvar. De förvaltande myndigheterna bör också ha möjlighet att genomföra finansieringsinstrumenten direkt, genom befintliga eller nyinrättade fonder eller fondandelsfonder som inrättats för att bidra med stöd från programmen till flera organ som genomför finansieringsinstrument.

(43)

För att säkerställa proportionella kontrollstrategier och säkra finansieringsinstrumentens mervärde bör de avsedda slutmottagarna inte avskräckas av orimliga administrativa bördor. De organ som ansvarar för programrevisionerna bör i första hand utföra revisioner i förvaltande myndigheter och i organ som genomför finansieringsinstrument, inklusive fondandelsfonder. Det kan dock finnas speciella tillfällen då de dokument som behövs för att göra en revision inte är tillgängliga hos förvaltande myndigheter eller hos organ som genomför finansieringsinstrument eller då dessa dokument inte ger en sanningsenlig och korrekt bild av stödet. För dessa specialfall är det nödvändigt att fastställa vissa bestämmelser för att även medge revisioner på slutmottagarnivå.

(44)

Summan av de belopp som vid varje tidpunkt betalas ut från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till finansieringsinstrumenten bör motsvara det belopp som krävs för att genomföra planerade investeringar och utbetalningar till de slutliga stödmottagarna, inklusive förvaltningskostnader och avgifter. Ansökningar om mellanliggande betalningar bör följaktligen också ske i etapper. Det belopp som ska betalas ut som mellanliggande betalning bör omfattas av ett tak på 25 % av det totala programbidrag som anslagits för finansieringsinstrumentet enligt det relevanta finansieringsavtalet med efterföljande mellanliggande betalningar som är avhängiga av en minimiprocentsats av de faktiska beloppen i tidigare ansökningar som gått till stödberättigande utgifter.

(45)

Det är nödvändigt att ange särskilda regler för vilka belopp som kan godtas som stödberättigande vid avslutandet av ett program, för att säkerställa att de belopp, inklusive förvaltningskostnader och avgifter, som betalas från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till finansieringsinstrumenten verkligen används för investeringar i slutmottagare. Reglerna bör vara flexibla nog för att möjliggöra stöd till instrument som bygger på eget kapital till utvalda företag och bör därför ta hänsyn till vissa utmärkande egenskaper för instrument som bygger på eget kapital för företag, såsom marknadspraxis i förhållande till tillhandahållandet av efterföljande finansiering på området för riskkapitalfonder. I enlighet med de villkor som fastställts i denna förordning bör utvalda företag kunna få fortsatt stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till sådana instrument efter utgången av den stödberättigande perioden.

(46)

Det är också nödvändigt att ange särskilda regler för användning av medel som kan härledas från de europeiska struktur- och investeringsfonderna fram till utgången av den stödberättigande perioden och att fastställa ytterligare regler för användningen av medel efter utgången av den stödberättigande perioden.

(47)

Som allmän regel bör stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna inte användas för att finansiera investeringar som redan avslutats fysiskt eller genomförts då investeringsbeslutet fattas. När det gäller infrastrukturinvesteringar för att stödja stadsutveckling eller stadsförnyelse eller liknande infrastrukturinvesteringar i syfte att diversifiera annan verksamhet än jordbruksverksamhet i landsbygdsområden kan visst stöd behövas för en omorganisering av skuldportföljen för den infrastruktur som ingår i en ny investering. I dessa fall bör det vara möjligt att använda stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att omorganisera en skuldportfölj till ett belopp på högst 20 % av det totala programstödet från det finansieringsinstrumentet till investeringen.

(48)

Medlemsstaterna bör övervaka programmen för att granska genomförande och måluppfyllelse. Medlemsstaterna bör därför inrätta övervakningskommittéer för de europeiska struktur- och investeringsfonderna i enlighet med sina institutionella, rättsliga och finansiella ramar, och man bör fastställa hur de ska vara sammansatta och hur de ska fungera. Mot bakgrund av särdragen i programmen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete bör särskilda regler fastställas för övervakningskommittéerna för dessa program. Gemensamma övervakningskommittéer kan inrättas för att underlätta samordningen mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna. För effektivitetens skull bör en övervakningskommitté kunna framföra synpunkter till de förvaltande myndigheterna om programgenomförandet och utvärderingen, inbegripet åtgärder för att minska stödmottagarnas administrativa börda, och de bör övervaka åtgärder som vidtas på grund av dessa synpunkter.

(49)

Det är nödvändigt att samordna övervakningen och rapporteringen inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att förenkla förvaltningen på alla nivåer. Det är viktigt att rapporteringskraven är proportionella men också att det finns omfattande information om vilka framsteg som gjorts vid viktiga översynstillfällen. Rapporteringskraven måste därför återspegla informationsbehovet under vissa bestämda år, och de ska samordnas med resultatöversynerna.

(50)

För övervakning av programmens framsteg bör ett årligt översynsmöte hållas mellan varje medlemsstat och kommissionen. Medlemsstaten och kommissionen bör dock kunna komma överens om att inte ordna ett sådant möte, förutom 2017 och 2019, för att undvika en onödig administrativ börda.

(51)

För att kommissionen ska kunna övervaka framstegen mot uppnåendet av unionens mål samt fondspecifika uppdrag i enlighet med de fördragsbaserade målen, bör medlemsstaterna lämna framstegsrapporter om genomförandet av partnerskapsöverenskommelserna. Utifrån dessa rapporter bör kommissionen utarbeta en strategisk framstegsrapport 2017 och 2019. I syfte att få till stånd en regelbunden strategisk politisk debatt om de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag till att uppnå unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och för att förbättra kvaliteten på utgifterna och effektiviteten i politiken i enlighet med den europeiska planeringsterminen bör de strategiska rapporterna diskuteras i rådet. På grundval av resultatet från den diskussionen bör rådet kunna bidra till den utvärdering som görs vid Europeiska rådets vårmöte om den roll som unionens politik och instrument spelar för en hållbar sysselsättningsskapande tillväxt i unionen.

(52)

Det är nödvändigt att utvärdera verkan, effektivitet och effekt av stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, för att kunna förbättra kvaliteten på utformningen och genomförandet av program, och för att fastställa programmens effekter i förhållande dels till målen i unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, dels, med beaktande av programmets storlek, i förhållande till bruttonationalprodukt (BNP) och arbetslöshet i det berörda programområdet, i förekommande fall. Medlemsstaternas och kommissionens respektive ansvar i detta avseende bör fastställas.

(53)

För att förbättra kvaliteten på utformningen av varje program och för att kontrollera om dess mål kan uppnås bör man göra en förhandsbedömning av varje program.

(54)

Den förvaltande myndigheten eller medlemsstaten bör upprätta en utvärderingsplan. Den utvärderingsplanen bör kunna omfatta mer än ett program. Under programplaneringsperioden bör de förvaltande myndigheterna se till att utvärderingar utförs för att bedöma programmets verkan, effektivitet och effekter. Övervakningskommittén och kommissionen bör informeras om resultatet av utvärderingarna så att förvaltningsbesluten underlättas.

(55)

Efterhandsutvärderingar bör göras för att man ska kunna bedöma såväl de europeiska struktur- och investeringsfondernas verkan och effektivitet som deras bidrag till de övergripande målen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna och unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, med hänsyn till de mål som fastställts för den unionsstrategin. Kommissionen bör för varje europeisk struktur- och investeringsfond utarbeta en sammanfattande rapport med de viktigaste slutsatserna från efterhandsutvärderingarna.

(56)

De typer av åtgärder som kan vidtas på kommissionens och medlemsstaternas initiativ som tekniskt stöd med stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör specificeras.

(57)

För att säkerställa effektiv användning av unionens medel och undvika överfinansiering av insatser som generar nettoinkomster när de avslutats, bör olika metoder användas för att fastställa vilka nettointäkter som genererats av sådana insatser, inklusive en förenklad strategi grundad på schablonsatser för sektorer eller undersektorer. Schablonsatserna bör bygga på äldre uppgifter som kommissionen har tillgång till, möjligheterna till kostnadstäckning och, i tillämpliga fall, principen att förorenaren betalar. Det ska också gå att genom en delegerad akt utvidga schablonsatserna till nya sektorer, införa undersektorer eller se över satserna för framtida insatser när nya uppgifter blir tillgängliga. Användningen av schablonsatser kan vara särskilt lämplig för insatser inom informations- och kommunikationsteknik (IKT), FoU och innovation samt energieffektivitet. Vidare är det, för att se till att proportionalitetsprincipen tillämpas och andra tillämpliga avtalsregler och bestämmelser beaktas, nödvändigt att ange undantagen för dessa regler.

(58)

Det är viktigt att se till att kraven är proportionella och att man undviker dubbelarbete vid kontroll av finansieringsbehoven i samband med verksamhet som genererar nettoinkomst efter det att den avslutats och som också omfattas av bestämmelserna om statligt stöd, förutsatt att det i dessa bestämmelser även fastställs gränser för det stöd som kan beviljas. Vid stöd av mindre betydelse, statligt stöd till SMF som är förenligt med bestämmelserna och där en gräns för stödintensitet eller stödbelopp tillämpas eller vid statligt stöd till stora företag som är förenligt med bestämmelserna och där en individuell kontroll av finansieringsbehoven gjorts bör bestämmelserna som kräver en beräkning av nettoinkomsten därför inte tillämpas. Medlemsstaterna bör dock kunna tillämpa metoder för att beräkna nettoinkomsten om nationella bestämmelser kräver det.

(59)

Offentlig-privata partnerskap kan vara ett effektivt sätt att leverera insatser som säkerställer att politiska mål uppnås genom att sammanföra olika slags offentliga och privata resurser. För att göra det lättare att använda de europeiska struktur- och investeringsfonderna till stöd för insatser med en struktur som offentlig-privata partnerskap, beaktas i denna förordning vissa särdrag som kännetecknar offentlig-privata partnerskap genom anpassning av vissa av de gemensamma bestämmelserna för de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

(60)

Start- och slutdatum för utgifternas stödberättigande bör fastställas så att det skapas en enhetlig och rättvis regel som är tillämplig på genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna i hela unionen. För att underlätta genomförandet av programmen är det lämpligt att fastställa att den första dagen då utgifterna är stödberättigande kan infalla före den 1 januari 2014 om den berörda medlemsstaten lämnar in ett program före det datumet. Med hänsyn till det akuta behovet av att mobilisera medel som anslagits för sysselsättningsinitiativet för unga för att stödja dess omedelbara tillämpning, bör startdatumet för utgifternas stödberättigande undantagsvis vara den 1 september 2013. För att säkerställa ett effektivt genomförande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna och för att minska risken för unionens budget är det lämpligt att införa begränsningar för stödet till genomförda insatser.

(61)

I enlighet med subsidiaritetsprincipen och med förbehåll för undantag enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 (9), ESF-förordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 (10), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 (11), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (12) och EHFF-förordningen, bör medlemsstaterna anta nationella regler om stödberättigande utgifter.

(62)

För att förenkla användningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna och minska risken för fel och samtidigt möjliggöra differentiering där politikens särdrag så kräver, bör det stadgas om former för stöd, harmoniserade villkor för återbetalning av bidrag och återbetalningspliktigt stöd, finansiering till schablonsatser, särskilda regler om berättigande till bidrag och återbetalningspliktigt stöd och särskilda villkor för stödberättigande för insatser beroende på det geografiska läget.

(63)

Det bör vara möjligt att ge stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna i form av bidrag, priser, återbetalningspliktigt stöd eller finansieringsinstrument, eller en kombination därav i syfte att ge de ansvariga organen möjligheten att välja den mest lämpliga stödformen för att hantera de behov som identifierats.

(64)

För att säkerställa att de europeiska struktur- och investeringsfondernas insatser är effektiva, rättvisa och leder till hållbara resultat, bör det finnas bestämmelser som garanterar att investeringar i företag och infrastruktur har en lång livslängd och förhindrar att de europeiska struktur- och investeringsfonderna utnyttjas på ett otillbörligt sätt. Erfarenheterna visar att en femårsperiod är en lämplig minimiperiod att tillämpa, om inte en annan period föreskrivs i reglerna om statligt stöd. Emellertid är det, i linje med proportionalitetsprincipen, möjligt att en mer begränsad tidsperiod på tre år vore motiverad när investeringen gäller upprätthållande av investeringar eller arbetstillfällen som skapats av SMF. När det rör sig om en insats som omfattar investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar och om stödmottagarna inte är SMF, bör den insatsen återbetala bidraget från de europeiska struktur- och investeringsfonderna om den produktiva verksamheten omlokaliseras utanför unionen inom tio år från slutbetalningen till stödmottagaren. Det är lämpligt att från det allmänna kravet på varaktighet undanta åtgärder som får stöd från ESF och de som inte medför produktiva investeringar eller investeringar i infrastruktur, om inte kraven följer av tillämpliga regler om statligt stöd, samt att undanta bidrag till eller från finansieringsinstrument. Belopp som utbetalats på felaktiga grunder bör återbetalas och bli föremål för förfaranden som är tillämpliga vid oriktigheter.

(65)

Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att garantera att deras förvaltnings- och kontrollsystem inrättas och fungerar på bästa sätt för att försäkra att de europeiska struktur- och investeringsfonderna används på ett lagligt och korrekt sätt. Det bör därför fastställas vilka skyldigheter medlemsstaterna har när det gäller förvaltnings- och kontrollsystem för programmen samt förebyggande, upptäckande och korrigering av oriktigheter och överträdelser av unionsrätten.

(66)

I enlighet med principerna om delad förvaltning bör medlemsstaterna och kommissionen ansvara för programmens förvaltning och kontroll. Medlemsstaterna bör, genom sina förvaltnings- och kontrollsystem, ha huvudansvaret för att genomföra och kontrollera verksamheten inom programmen. Den förvaltande myndighetens roll måste fastställas för att förbättra kontrollen över urval och genomförande av insatser samt förvaltnings- och kontrollsystemens funktioner.

(67)

Medlemsstaterna bör fullgöra sina skyldigheter när det gäller förvaltning, kontroll och revision och åta sig det ansvar som följer därav enligt bestämmelserna om delad förvaltning i denna förordning, budgetförordningen och de fondspecifika bestämmelserna. Medlemsstaterna bör se till att det i enlighet med villkoren i denna förordning finns effektiva arrangemang för undersökning av klagomål rörande de europeiska struktur- och investeringsfonderna. I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna på begäran av kommissionen undersöka de klagomål som lämnats in till kommissionen som omfattas av deras arrangemang och på begäran informera kommissionen om resultaten av dessa undersökningar.

(68)

Kommissionens befogenheter och skyldighet i fråga om att kontrollera att förvaltnings- och kontrollsystemen verkligen fungerar och att ålägga medlemsstaterna att vidta åtgärder bör fastställas. Kommissionen bör också ha befogenhet att genomföra revisioner och kontroller på plats inriktade på frågor som rör sund ekonomisk förvaltning, för att kunna dra slutsatser om de europeiska struktur- och investeringsfondernas resultat.

(69)

Unionens budgetåtaganden bör verkställas årligen. För att säkerställa effektiv programförvaltning är det nödvändigt att fastställa gemensamma regler för förfinansiering, ansökningar om mellanliggande betalningar och slutsaldot, utan att det påverkar de särskilda regler som krävs för var och en av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

(70)

Utbetalningen av förfinansieringen vid programmens start säkerställer att en medlemsstat har tillräckliga medel för att ge stödmottagarna stöd från början av genomförandet av programmen så att dessa stödmottagare vid behov får förhandsstöd för att göra de investeringar som planeras och ersätts snabbt då betalningsansökningar lämnats in. Därför bör det föreskrivas vilka belopp som ska betalas ut som inledande förskott från de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Det inledande förskottet bör regleras i sin helhet vid avslutandet av programmet.

(71)

För att skydda unionens ekonomiska intressen, bör det finnas åtgärder som är tidsbegränsade och som gör det möjligt för den behöriga utanordnaren att avbryta utbetalningar när det finns klara indikationer som tyder på allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemet, indikationer på allvarliga oriktigheter i samband med en begäran om utbetalning eller underlåtenhet att lämna in dokument för granskning och godtagande av räkenskaperna. Utbetalningarna bör kunna avbrytas i upp till sex månader, med en möjlighet att förlänga denna period upp till nio månader med medlemsstatens tillåtelse, för att ge tillräckligt med tid att åtgärda orsakerna till avbrottet och på så sätt undvika att utbetalningarna hålls inne.

(72)

För att skydda unionens budget kan det bli nödvändigt för kommissionen att genomföra finansiella korrigeringar. För att säkerställa rättssäkerhet för medlemsstaterna är det viktigt att fastställa under vilka omständigheter överträdelser av tillämplig unionsrätt eller nationell rätt vad avser dess genomförande kan leda till att kommissionen genomför finansiella korrigeringar. För att säkerställa att de finansiella korrigeringar som kommissionen ålägger medlemsstaterna rör skyddet av unionens ekonomiska intressen bör dessa korrigeringar endast avse fall där överträdelsen av tillämplig unionsrätt eller nationell rätt vad avser genomförande av relevant unionsrätt direkt eller indirekt rör stödberättigande, korrekthet, förvaltning eller kontroll av insatserna och motsvarande utgifter som deklarerats till kommissionen. För att säkerställa proportionaliteten är det viktigt att kommissionen tar hänsyn till överträdelsens art och svårighetsgrad och de därav följande ekonomiska följderna för unionens budget när den fastställer en finansiell korrigering.

(73)

För att uppmuntra budgetdisciplin bör det anges hur en del av budgetåtagandena för ett program kan dras tillbaka, särskilt om ett belopp kan undantas från tillbakadragandet, särskilt när förseningar i genomförandet beror på omständigheter som den berörda parten inte råder över, onormala eller oförutsägbara omständigheter eller omständigheter vars följder inte kan undvikas trots vederbörlig omsorg och i situationer där en betalningsansökan har gjorts, men för vilken betalningsfristen har avbrutits eller betalningen hållits inne.

(74)

Återkravsförfarandet är också en nödvändig del av mekanismen för tilldelning av resultatreserven, och i sådana fall bör det vara möjligt att omforma anslagen för att senare använda dem för andra program och prioriteringar. Vid genomförandet av vissa specifika finansieringsinstrument till förmån för SMF, där återkravet är en följd av att en medlemsstat har avbrutit sin medverkan i sådana finansieringsinstrument, bör dessutom en senare omformning av åtagandebemyndiganden för användning i andra program föreskrivas. Eftersom det krävs ytterligare bestämmelser i budgetförordningen för att möjliggöra sådan omformning av anslag bör dessa förfaranden inte tillämpas förrän efter det att motsvarande ändring av budgetförordningen har trätt i kraft.

(75)

Kompletterande allmänna bestämmelser behövs för verksamheten inom fonderna. För att öka fondernas mervärde och för att de bättre ska kunna bidra till prioriteringarna i unionens strategi för en smart och hållbar tillväxt för alla och de fondspecifika uppdragen enligt deras fördragsbaserade mål, bör deras verksamhet förenklas och koncentreras till målet Investering för tillväxt och sysselsättning och målet Europeiskt territoriellt samarbete.

(76)

Kompletterande bestämmelser för verksamheten inom Ejflu och EHFF återfinns i den sektorsspecifika lagstiftningen.

(77)

För EUF-fördragets mål om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning bör målet Investering för tillväxt och sysselsättning omfatta alla regioner. För att ge ett välavvägt och successivt stöd som återspeglar den ekonomiska och samhälleliga utvecklingsnivån bör medel enligt det målet anslås från Eruf och ESF till de mindre utvecklade regionerna, övergångsregionerna och de mer utvecklade regionerna i förhållande till deras bruttonationalprodukt per capita jämfört med genomsnittet i EU-27. För att investeringar från Eruf och ESF ska hålla på lång sikt och för att framsteg beträffande utveckling ska konsolideras och ekonomisk tillväxt och social sammanhållning ska stimuleras i Europas regioner bör regioner vilkas BNP per capita under programperioden 2007–2013 var mindre än 75 % av genomsnittet i EU-25 under referensperioden, men vilkas BNP per capita har ökat till mer än 75 % av genomsnittet i EU-27 bör få minst 60 % av sina preliminära genomsnittliga årliga anslag under perioden 2007–2013. De totala anslagen från Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden för en medlemsstat bör vara minst 55 % av dess individuella totala anslag för 2007–2013. Medlemsstater vars bruttonationalinkomst (BNI) per capita är mindre än 90 % av genomsnittet i unionen bör få medel inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning från Sammanhållningsfonden.

(78)

Objektiva kriterier bör fastställas för att avgöra vilka regioner och områden som är berättigade till stöd från fonderna. I detta syfte bör fastställandet av regioner och områden på unionsnivå bygga på det gemensamma klassificeringssystem för regioner som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 (13), i dess ändrade lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 105/2007 (14).

(79)

I syfte att fastställa lämpliga finansiella ramar för fonderna bör kommissionen genom genomförandeakter, med en objektiv och genomsynlig metod, besluta om en preliminär årlig fördelning av tillgängliga åtagandebemyndiganden, i syfte att koncentrera stödet till de regioner som släpar efter i utvecklingen, inklusive de regioner som får övergångsstöd. I syfte att ta hänsyn till den särskilt svåra situationen i medlemsstater som drabbats av krisen och i enlighet med rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (15) bör kommissionen se över samtliga medlemsstaters totala anslag 2016 på grundval av de då tillgängliga mest uppdaterade statistiska uppgifterna och när det föreligger en sammanlagd divergens på mer än +/– 5 % justera dessa anslag. De nödvändiga justeringarna bör fördelas på lika stora delar mellan åren 2017–2020.

(80)

För att uppmuntra det nödvändiga påskyndandet av utvecklingen av infrastrukturen för transporter, energi samt IKT i unionen inrättas Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 (16). Stöd bör ges från Sammanhållningsfonden till projekt som genomför stomnät eller projekt och horisontell verksamhet som fastställts i del I i bilaga I till den förordningen.

(81)

Tilldelning av årliga anslag från fonderna till en medlemsstat bör begränsas genom ett tak som kan fastställas med hänsyn till den berörda medlemsstatens BNP.

(82)

Det är nödvändigt att fastställa gränserna för medlen för målet Investering för tillväxt och sysselsättning, liksom att fastställa objektiva kriterier för fördelningen av dem till regioner och medlemsstater. Medlemsstaterna bör koncentrera stödet till att se till att tillräckliga investeringar görs i åtgärder för sysselsättning för ungdomar, arbetskraftens rörlighet, kunskap, social delaktighet och fattigdomsbekämpning, för att på så sätt se till att ESF:s procentuella andel av de totala kombinerade anslagen för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden på unionsnivå inte ligger under 23,1 % i medlemsstaterna, ej medräknat stödet från Sammanhållningsfonden till transportinfrastruktur genom FSE och stödet från strukturfonderna till de sämst ställda.

(83)

Med tanke på den brådskande och prioriterade uppgiften att ta itu med ungdomsarbetslösheten i unionens mest drabbade regioner och i unionen som helhet, inrättas ett särskilt sysselsättningsinitiativ för unga och det finansieras genom en särskild tilldelning och genom riktade investeringar från ESF, för att komplettera och stärka det betydande stöd som redan ges via de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Sysselsättningsinitiativet för unga bör inriktas på att stödja ungdomar som varken arbetar eller deltar i utbildning och som är bosatta i de stödberättigade regionerna. Sysselsättningsinitiativet för unga bör genomföras som en del av målet Investering för tillväxt och sysselsättning.

(84)

I linje med det överordnade målet att minska fattigdomen är det också nödvändigt att ändra inriktning på fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt, för att främja social delaktighet. En mekanism bör planeras för att överföra medel till detta instrument från strukturfondernas bidrag till varje medlemsstat.

(85)

Med hänsyn till de nuvarande ekonomiska omständigheterna bör den maximala nivån på överföringar (den övre gränsen) till varje enskild medlemsstat inte leda till att anslagen per medlemsstat överstiger 110 % av den nivå de hade i reala termer under programperioden 2007–2013.

(86)

För att säkerställa en lämplig fördelning mellan regionkategorier bör medel från fonden inte överföras mellan mindre utvecklade regioner, övergångsregioner och mer utvecklade regioner, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall, där det gäller att uppfylla ett eller flera tematiska mål. Sådana överföringar får utgöra högst 3 % av det samlade anslaget till den regionkategorin.

(87)

För att säkerställa en reell ekonomisk verkan bör stöd från fonderna inte ersätta offentliga utgifter eller likvärdiga strukturutgifter i medlemsstaterna enligt villkoren i denna förordning. För att den vidare ekonomiska situationen ska beaktas i samband med stöd från fonderna bör dessutom storleken på de offentliga utgifterna bestämmas med hänsyn till de allmänna makroekonomiska förhållanden under vilka finansieringen äger rum, på grundval av indikatorerna i de stabilitets- och konvergensprogram som medlemsstaterna ska lämna in varje år i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1466/97 (17). Kommissionens kontroller av additionalitetsprincipen bör inriktas på de medlemsstater där minst 15 % av befolkningen bor i de mindre utvecklade regionerna eller övergångsregionerna, på grund av omfattningen av de medel som anslås till dem.

(88)

Det är nödvändigt att fastställa kompletterande bestämmelser för programplanering, förvaltning, övervakning och kontroller av operativa program som får stöd av fonderna för att öka inriktningen på resultat. Framför allt är det nödvändigt att ange närmare krav på innehållet i de operativa programmen. Detta borde göra det lättare att lägga fram en sammanhängande strategi för att ta itu med konstaterade utvecklingsbehov, fastställa ramar för resultatbedömning och stödja ett effektivt genomförande av fonderna. Som allmän princip bör prioriterade områden omfatta ett tematiskt mål, en fond och en regionkategori. I förekommande fall och för att öka effektiviteten hos ett tematiskt sammanhängande och integrerat tillvägagångssätt bör det vara möjligt för ett insatsområde att avse mer än en regionkategori samt kombinera en eller flera komplementära investeringsprioriteringar från Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden enligt ett eller flera tematiska mål.

(89)

Under förhållanden då en medlemsstat endast förbereder högst ett operativt program för varje fond, så att både programmen och partnerskapsöverenskommelsen utformas på nationell nivå, bör särskilda arrangemang fastställas för att se till att dessa dokument kompletterar varandra.

(90)

För att väga medlemsstatens behov av konkreta operativa program med tydliga åtaganden mot behovet av flexibilitet för att möjliggöra anpassning till ändrade omständigheter, bör en åtskillnad göras mellan de viktigaste delarna i det operativa programmet som bör ingå i kommissionens beslut och de övriga delarna som inte bör ingå i kommissionens beslut och som kan ändras av medlemsstaten. Förfaranden bör därför fastställas som gör det möjligt att ändra dessa icke-väsentliga delar av de operativa programmen på nationell nivå utan något beslut från kommissionen.

(91)

För att öka komplementariteten och förenkla genomförandet bör det vara möjligt att kombinera stöd från Sammanhållningsfonden och Eruf med stöd från ESF i gemensamma operativa program inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning.

(92)

Större projekt står för en stor del av unionens utgifter och de är ofta av strategisk betydelse för att genomföra unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla. Det är därför berättigat att insatser som överskrider vissa trösklar även i fortsättningen omfattas av särskilda godkännandeförfaranden i enlighet med denna förordning. Tröskeln bör fastställas i förhållande till sammanlagd stödberättigande kostnad, med hänsyn tagen till de nettointäkter med högre tröskel som förväntas för transportprojekt på grund av att investeringarna i denna sektor normalt är större. För tydlighetens skull bör därför innehållet i större projektansökningar anges. Ansökan bör innehålla nödvändig information för att säkerställa att ekonomiska bidrag från fonderna inte leder till en betydande förlust av arbetstillfällen på befintliga orter inom unionen.

(93)

För att främja utformningen och genomförandet av större projekt på en gedigen ekonomisk och teknisk grund och uppmuntra användningen av expertrådgivning i ett tidigt skede, där oberoende experter med stöd av tekniskt stöd från kommissionen eller, efter överenskommelse med kommissionen, med stöd av andra oberoende experter, kan lämna tydliga uttalanden om större projekts genomförbarhet och ekonomiska bärkraft, bör kommissionens godkännandeförfarande rationaliseras. Kommissionen får endast neka ekonomiskt bidrag i de fall då projektet uppvisat betydliga brister vid den oberoende kvalitetsgranskningen.

(94)

Om en oberoende kvalitetsgranskning av ett större projekt inte gjorts bör medlemsstaten lämna alla nödvändiga uppgifter, och kommissionen bör bedöma större projekt för att avgöra om ansökan om ekonomiskt bidrag är berättigat.

(95)

Av hänsyn till kontinuiteten i genomförandet, bör onödiga administrativa bördor undvikas och anpassning ske till kommissionens beslut om riktlinjer för avslutning av programplaneringsperioden 2007–2013 har bestämmelser om etappindelningen fastställts för stora projekt som godkänts enligt rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (18) och vilkas genomförandeperiod förväntas sträcka sig över den programplaneringsperiod som styrs av den här förordningen. Det bör under vissa villkor finnas ett snabbt förfarande för anmälan och godkännande av en andra eller påföljande etapp av ett större projekt för vilket kommissionen godkänt en eller flera föregående etapper under programplaneringsperioden 2007–2013. Varje enskild etapp i en etappindelad insats som har samma övergripande mål bör genomföras i enlighet med reglerna för den berörda programplaneringsperioden.

(96)

För att ge medlemsstaterna möjlighet att genomföra delar av ett operativt program med ett resultatbaserat tillvägagångssätt är det lämpligt att föreskriva om en gemensam handlingsplan bestående av ett projekt eller en grupp av projekt som ska genomföras av stödmottagaren för att bidra till det operativa programmets mål. För att förenkla och stärka fondernas resultatinriktning bör förvaltningen av den gemensamma handlingsplanen enbart bygga på gemensamt överenskomna delmål, utfall och resultat, i enlighet med kommissionens beslut om antagande av den gemensamma handlingsplanen. Kontroller och revision av en gemensam handlingsplan bör också begränsas till huruvida den uppfyller sina delmål, utfall och resultat. Därför bör det fastställas bestämmelser om utarbetande, innehåll, antagande, finansiell förvaltning och kontroll av gemensamma handlingsplaner.

(97)

Det är nödvändigt att anta särskilda bestämmelser för övervakningskommitténs arbete och de årliga genomföranderapporterna för de operativa program som får stöd från fonderna. Kompletterande bestämmelser för verksamheten inom Ejflu fastställs i den sektorsspecifika lagstiftningen.

(98)

För att säkerställa att nödvändiga och uppdaterade uppgifter om programmets genomförande finns att tillgå måste medlemsstaterna regelbundet förse kommissionen med de viktigaste uppgifterna. För att undvika en extra börda för medlemsstaterna bör detta begränsas till uppgifter som samlas in kontinuerligt, och överföringen av uppgifterna bör ske elektroniskt.

(99)

För att stärka övervakningen av framstegen i fråga om genomförandet av fonderna och underlätta den finansiella förvaltningen är det nödvändigt att se till att grundläggande ekonomiska uppgifter om framstegen i genomförandet är tillgängliga inom skälig tid.

(100)

I enlighet med artikel 175 i EUF-fördraget ska kommissionen vart tredje år lämna en sammanhållningsrapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén rörande framstegen med att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen. Det är nödvändigt att fastställa bestämmelser om innehållet i den rapporten.

(101)

Det är viktigt att göra allmänheten uppmärksam på vad fonderna uträttat och att öka medvetenheten om sammanhållningspolitikens mål. Medborgarna bör ha rätt att veta hur unionens medel används. Ansvaret för att säkerställa att lämpliga uppgifter kommuniceras till allmänheten bör vila på de förvaltande myndigheterna och stödmottagarna. För att göra kommunikationen med den breda allmänheten effektivare och stärka synergieffekterna mellan kommunikationsåtgärder på kommissionens initiativ, bör de budgetmedel som anslås för kommunikationsåtgärder enligt denna förordning också bidra till att täcka övergripande kommunikation om unionens politiska prioriteringar i den mån de berör de allmänna målen i denna förordning.

(102)

För att göra informationen om finansieringsmöjligheter och stödmottagande projekt mera lättillgänglig och öppen bör det i varje medlemsstat finnas en enda webbplats eller webbportal med information om alla operativa program, inklusive förteckningar över insatser som fått stöd inom varje operativt program.

(103)

För att säkerställa en vid spridning av information om fondernas landvinningar och unionens betydelse för detta och för att informera potentiella stödmottagare om finansieringsmöjligheterna bör närmare regler för informations- och kommunikationsåtgärderna, samt vissa tekniska krav i sammanhanget, anges i denna förordning, med beaktande av de operativa programmens storlek och i enlighet med proportionalitetsprincipen.

(104)

För att säkerställa att anslagen för varje fond inriktas på unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och de fondspecifika uppdragen enligt deras fördragsbaserade mål måste tak fastställas för medlemsstatens anslag till tekniskt stöd Det måste också säkerställas att den rättsliga ramen för programplaneringen av tekniskt stöd underlättar inrättandet av enhetliga resultatarrangemang i ett sammanhang där medlemsstaterna genomför flera fonder parallellt och den ramen bör kunna omfatta flera regionkategorier.

(105)

Det är nödvändigt att fastställa de faktorer som kan ändra fondernas medfinansieringsgrad för insatsområden, särskilt för att öka unionsmedlens multiplikatoreffekt. Det är också nödvändigt att fastställa de högsta medfinansieringsgraderna per regionkategori, för att säkerställa att medfinansieringsprincipen följs genom en lämplig nivå på medlemsstaternas offentliga eller privata stöd.

(106)

Det är nödvändigt att medlemsstaterna utser en förvaltande myndighet, en attesterande myndighet och en fristående revisionsmyndighet för varje operativt program. För att ge medlemsstaterna flexibilitet när de inrättar kontrollsystem är det lämpligt att ge dem möjlighet att välja att låta den attesterande myndighetens uppgifter utföras av den förvaltande myndigheten. Medlemsstater bör också ha rätt att utse förmedlande organ för att utföra vissa av den förvaltande myndighetens eller den attesterande myndighetens uppgifter. Medlemsstater bör i så fall tydligt fastställa deras ansvarsområden och funktioner.

(107)

För att ta hänsyn till den särskilda organisationen av förvaltnings- och kontrollsystemen för fonderna och EHFF och behovet av att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt bör särskilda bestämmelser fastställas för utnämning av förvaltande myndigheter och attesterande myndigheter. För att undvika onödiga administrativa bördor bör förhandskontrollen av överensstämmelsen med de kriterier för utnämning som anges i denna förordning begränsas till den förvaltande och den attesterande myndigheten och i enlighet med de villkor som fastställs i denna förordning bör inga extra revisioner krävas när systemet i grund och botten är detsamma som under programperioden 2007–2013. Det bör inte finnas några krav på kommissionens godkännande av utnämningen. För att öka rättsäkerheten bör medlemsstaterna emellertid ha möjlighet att lämna in handlingar gällande utnämningen till kommissionen på vissa villkor som fastställs i denna förordning. Den kontroll av efterlevnaden av utnämningskriterierna som gjorts på grundval av kontroll- och revisionssystem bör, då resultaten visar att efterlevnaden av kriterierna inte respekterats, ge upphov till korrigerande åtgärder, och eventuellt till att utnämningen återkallas.

(108)

Den förvaltande myndigheten har huvudansvaret för att fonderna och EHFF genomförs effektivt och har därför ett stort antal funktioner som rör programförvaltning och övervakning, ekonomisk förvaltning och kontroller samt urval av projekt. Följaktligen bör den förvaltande myndighetens ansvarsområden och funktioner fastställas.

(109)

Den attesterande myndigheten bör upprätta betalningsansökningar och lämna in dem till kommissionen. Den bör upprätta räkenskaper, attestera att de är fullständiga, exakta och sanningsenliga och att de bokförda utgifterna i dessa överensstämmer med tillämpliga unionsregler och nationella regler. Den attesterande myndighetens ansvarsområden och funktioner bör fastställas.

(110)

Revisionsmyndigheten bör se till att revision genomförs av förvaltnings- och kontrollsystemen, av ett lämpligt urval insatser och av räkenskaperna. Revisionsmyndighetens ansvarsområden och funktioner bör fastställas. Revision av deklarerade utgifter bör göras på ett representativt urval av insatser så att resultaten kan extrapoleras. I allmänhet bör en statistisk urvalsmetod användas så att ett tillförlitligt representativt urval kan fås. Revisionsmyndigheter bör dock i vederbörligen motiverade fall kunna använda sig av en icke-statistisk urvalsmetod förutsatt att villkoren i denna förordning uppfylls.

(111)

Utan att det påverkar kommissionens befogenheter när det gäller finansiell kontroll bör samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen på detta område utökas och det bör fastställas kriterier som gör att kommissionen, inom ramen för sin strategi för kontroll av nationella system, kan avgöra vilken säkerhetsgrad som bör krävas från de nationella revisionsorganen.

(112)

Förutom gemensamma regler för den finansiella förvaltningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, bör kompletterande bestämmelser för fonderna och EHFF fastställas. För att kommissionen ska få en rimlig säkerhet inför godtagandet av räkenskaper, bör särskilt ansökningar om mellanliggande betalningar återbetalas till 90 % av det belopp som blir resultatet när medfinansieringsgraden för varje insats i enlighet med beslutet om antagande av det operativa programmet tillämpas på de stödberättigande utgifterna inom insatsen. Återstående belopp bör betalas ut till medlemsstaterna efter godtagandet av räkenskaperna, under förutsättning att kommissionen kan konstatera att räkenskaperna är fullständiga, exakta och sanningsenliga.

(113)

Stödmottagarna bör ha fått hela stödet senast 90 dagar efter det att stödmottagaren lämnat in betalningsansökan, förutsatt att medel finns tillgängliga i det inledande och årliga förskottet och de mellanliggande betalningarna. Den förvaltande myndigheten bör kunna avbryta betalningsfristen om verifikationerna inte är fullständiga eller det finns bevis på oegentligheter som kräver vidare undersökning. Inledande och årligt förskott bör därför tillhandahållas, så att medlemsstaterna har tillräckliga medel för att genomföra program. Årligt förskott bör ha räknats av varje år vid godtagandet av räkenskaperna.

(114)

För att minska risken för att oriktiga utgifter deklareras bör det vara möjligt för en attesterande myndighet att, utan någon ytterligare motivering, låta de belopp som kräver ytterligare kontroll ingå i en ansökan om mellanliggande betalning efter det räkenskapsår under vilket de infördes i myndighetens redovisningssystem.

(115)

För att säkerställa korrekt tillämpning av de allmänna reglerna om tillbakadragande av medel bör reglerna för fonderna och EHFF i detalj beskriva hur tidsfristerna för tillbakadragande fastställs.

(116)

I syfte att tillämpa kraven i budgetförordningen på den ekonomiska förvaltningen av fonderna och EHFF är det viktigt att fastställa förfaranden för utarbetande, granskning och godkännande av räkenskaperna som bör säkerställa en tydlig bas och rättslig säkerhet för dessa system. För att göra det möjligt för en medlemsstat att till fullo uppfylla sina skyldigheter bör det dessutom vara möjligt för medlemsstaten att utesluta belopp som är föremål för en pågående granskning av huruvida de är lagliga och korrekta.

(117)

För att minska stödmottagarnas administrativa börda bör specifika tidsperioder fastställas under vilka de förvaltande myndigheterna är skyldiga att säkerställa tillgång till dokument för insatser efter rapporteringen av utgifter eller slutförandet av en insats. I enlighet med proportionalitetsprincipen bör perioden för bevarande av dokument anpassas till de totala stödberättigande utgifterna för insatsen.

(118)

Eftersom räkenskaper kontrolleras och godkänns varje år, bör förfarandet för att avsluta räkenskaper förenklas avsevärt. Ett programs avslutande bör därför endast baseras på dokument som gäller det sista räkenskapsåret, den sista genomföranderapporten eller den senaste årliga genomföranderapporten, utan att några ytterligare handlingar behöver tas fram.

(119)

För att skydda unionens ekonomiska intressen och skapa förutsättningar för att säkerställa att programmen genomförs effektivt bör bestämmelser fastställas som ger kommissionen möjlighet att hålla inne utbetalningar inom prioriteringar eller operativa program.

(120)

För att skapa rättssäkerhet för medlemsstaterna är det lämpligt att fastställa särskilda former och förfaranden för medlemsstaternas och kommissionens finansiella korrigeringar för fonderna och EHFF med respekt för proportionalitetsprincipen.

(121)

Det är nödvändigt att fastställa rättsliga ramar med gedigna förvaltnings- och kontrollsystem på nationell och regional nivå och en lämplig uppdelning av uppgifter och ansvarsområden i samband med delad förvaltning. Kommissionens roll bör därför preciseras och förtydligas och proportionella regler anges för kommissionens tillämpning av finansiella korrigeringar.

(122)

Intervallerna mellan revisionerna bör stå i proportion till omfattningen av unionens stöd från fonderna och EHFF. Framför allt bör antalet revisioner minskas när de totala stödberättigade utgifterna för en insats inte överstiger 200 000 EUR för Eruf och Sammanhållningsfonden, 150 000 EUR för ESF och 100 000 EUR för EHFF. Det bör dock vara möjligt att utföra revisioner när som helst när det finns tecken på oriktigheter eller oegentligheter eller, när en genomförd insats avslutats, som en del i ett granskningsurval. Kommissionen bör kunna granska revisionsmyndighetens verifieringskedja eller delta i revisionsmyndighetens revisioner på plats. Om kommissionen inte på dessa sätt får en nödvändig försäkran om att revisionsmyndigheten fungerar effektivt bör det vara möjligt för kommissionen att göra om revisionerna om det är förenligt med internationellt accepterade revisionsstandarder. För att nivån på kommissionens revision ska stå i proportion till risken bör kommissionen kunna minska sitt revisionsarbete rörande de operativa programmen, om det inte finns några större brister eller om revisionsmyndigheten är tillförlitlig. För att minska stödmottagarnas administrativa börda bör särskilda regler införas för att minska risken för att revisionsrättens, kommissionens eller revisionsmyndighetens revision av samma insatser överlappar varandra.

(123)

I syfte att komplettera och ändra vissa icke-väsentliga delar av denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på en europeisk uppförandekod för partnerskapet, tillägg och ändringar av avsnitt av 4 och 7 i den gemensamma strategiska ramen, kriterier för att fastställa den nivå av finansiell korrigering som ska tillämpas, specifika bestämmelser om förvärv av mark och om kombination av tekniskt stöd och finansieringsinstrument, om vilka funktioner, skyldigheter och ansvarsuppgifter som organ som genomför finansieringsinstrument ska ha, förvaltning och kontroll av finansieringsinstrument, tillbakadragande av utbetalningar till finansieringsinstrument, och för följdjusteringar av betalningsansökningar, införande av ett system med kapitalisering av årliga delbetalningar till finansieringsinstrument, specifika bestämmelser för kriterier för att fastställa förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter på grundval av resultatet och tillämpliga tröskelvärden samt bestämmelser för återbetalning av kapitaliserade förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter för instrument som bygger på eget kapital och mikrokredit, anpassning av schablonsatsen för insatser som generar nettoinkomster i vissa sektorer eller undersektorer, samt fastställande av schablonsatsen för vissa sektorer eller undersektorer inom IKT-området, forskning,

utveckling och innovation samt energieffektivitet och tillägg av sektorer eller undersektorer, metoden för beräkning av det diskonterade värdet av nettointäkten för vinstdrivande insatser, ytterligare bestämmelser om utbyte av stödmottagare inom ramen för offentlig-privata partnerskap, minimikrav som ska ingå i avtal om offentlig-privata partnerskap vilka är nödvändiga för tillämpningen av ett undantag rörande stödberättigande för utgifter, fastställande av schablonsatser för indirekta bidragskostnader som bygger på befintliga metoder och motsvarande satser som tillämpas i unionens politik, den metod som ska användas för att utföra kvalitetsgranskningen av ett större projekt, kriterier för att avgöra vilka fall av oegentligheter som ska rapporteras, vilka uppgifter som ska lämnas och vilka villkor och förfaranden som ska tillämpas för att avgöra huruvida belopp som inte går att återvinna ska ersättas av medlemsstaterna, uppgifter som ska registreras och lagras i datoriserat format i det övervakningssystem som inrättas av de förvaltande myndigheterna, minimikrav för verifikationskedjan, omfattningen och innehållet i revisioner och urvalsmetoden, användningen av uppgifter som inhämtats under revisioner och kriterier för att fastställa allvarliga brister i förvaltningen och kontrollsystemens sätt att fungera, för att fastställa hur omfattande finansiella korrigeringar som ska göras och för att tillämpa schablonsatser eller göra en extrapolerad finansiell korrigering. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(124)

Kommissionen bör ges befogenhet att för alla europeiska struktur- och investeringsfonder, genom genomförandeakter, anta beslut om godkännande av delar av partnerskapsöverenskommelser och ändringar av dessa, beslut som godkänner delar av den reviderade partnerskapsöverenskommelsen, beslut om program och prioriteringar som har nått sina delmål och kan gynnas av tilldelning av resultatreserven, beslut om ändring av program som en följd av korrigerande åtgärder rörande överföringen av finansiella anslag till andra program, beslut om årliga planer för åtgärder som ska finansieras som tekniskt stöd på kommissionens initiativ och i fråga om återkrav och, vid fall av återkrav av medel, beslut om ändring av beslut om antagande av program; när det gäller Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden, beslut om fastställande av regioner och medlemsstater som uppfyller kriterierna för Investering för tillväxt och sysselsättning, beslut om den årliga fördelningen av åtagandebemyndiganden till medlemsstaterna, beslut om vilka belopp som ska överföras från Sammanhållningsfondsanslaget för varje medlemsstat till FSE, beslut om vilka belopp som ska överföras från strukturfondsanslaget för varje medlemsstat till de sämst ställda, beslut om godkännande av överföringar av anslag för målet Europeiskt territoriellt samarbete till målet Investering för tillväxt och sysselsättning, beslut om huruvida en finansiell korrigering ska genomföras eller inte när

additionalitetsreglerna inte har efterlevts, beslut om antagande och ändring av operativa program, beslut om att inte bevilja ett ekonomiskt bidrag för ett större projekt, beslut om godkännande av ett finansiellt bidrag till ett utvalt större projekt och förlängning av perioden för villkoret för godkännande av större projekt och beslut om gemensamma handlingsplaner, och i fråga om Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden och EHFF, beslut om att inte godkänna räkenskaper och om de belopp som ska krävas om räkenskaperna inte godkänts, beslut om innehållande av mellanliggande betalningar och beslut om finansiella korrigeringar.

(125)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen ges genomförandebefogenheter i fråga om den modell som ska användas för inlämnande av framstegsrapporten, modellen för operativa program för fonderna, den metod som ska användas för att utföra kostnads-nyttoanalys för större projekt, formatet för information om större projekt, modellen för den gemensamma handlingsplanen, modellen för årliga och slutliga genomföranderapporter, tidsintervallerna för rapportering av oegentligheter och den form som ska användas för denna, modellen för förvaltningsförklaringen och modeller för revisionsstrategin, yttrandet och den årliga kontrollrapporten. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (19).

(126)

För att säkerställa att medlemsstaterna kan lämna de uppgifter som behövs och att de kan delta i större utsträckning då kommissionen utövar sina genomförandebefogenheter avseende denna förordning på vissa särskilt känsliga politiska områden i samband med de europeiska struktur- och investeringsfonderna och för att stärka medlemsstaternas roll när det gäller att anta enhetliga villkor inom dessa områden eller andra verkställande åtgärder med avsevärda följder eller som kan få avsevärd inverkan på antingen den nationella ekonomin, den nationella budgeten eller den offentliga administrationens funktion i medlemsstaterna, bör de genomförandeakter som rör metoder för att tillhandahålla information om stödet till klimatförändringsmålen, detaljerade förfaranden för att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt för att fastställa delmål och mål för resultatramen för varje prioritering och för att utvärdera om delmålen och målen uppnåtts, standardvillkor för övervakning av finansieringsinstrument, detaljerade bestämmelser för metoderna för överföring och förvaltning av programbidrag som förvaltas av organ som genomför finansieringsinstrument, en modell för finansieringsavtalet om gemensamma finansieringsinstrumenten för obegränsade garantier och värdepapperisering till förmån för SMF, de modeller som ska användas vid inlämning av kompletterande uppgifter rörande finansieringsinstrument tillsammans med betalningsansökningarna till kommissionen och vid rapportering om finansieringsinstrument till kommissionen, villkoren för systemet för elektroniskt databyte om förvaltning och kontroll, nomenklaturen, som ska utgöra grunden för insatskategorierna

för de prioriterade områdena i operativa program, formatet för meddelandet om det utvalda större projektet, tekniska krav på informations- och kommunikationsåtgärder gällande verksamheter samt anvisningar för skapande av emblem och definition av standardfärger, den modell som ska användas för inlämnandet av ekonomiska uppgifter till kommissionen i övervakningssyfte, detaljerade bestämmelser om utbyte av information mellan stödmottagare och förvaltande myndigheter, attesterande myndigheter, revisionsmyndigheter och förmedlande organ, modellen för det oberoende revisionsorganets rapport och beskrivningen av uppgifterna och förfarandena för förvaltande myndigheter, och vid behov, attesterande myndigheter, de tekniska specifikationerna för förvaltnings- och kontrollsystemen, modellen för betalningsansökningar och modellen för räkenskaper bör antas i enlighet med det granskningsförfarande som fastställs i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011.

(127)

För vissa genomförandeakter som ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som fastställs i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 är den eventuella effekten och de eventuella följderna så betydelsefulla för medlemsstaterna att ett undantag från den allmänna regeln är motiverat. Således bör inte kommissionen anta utkastet till genomförandeakt om kommittén inte avger något yttrande. Dessa genomförandeakter gäller fastställande av metoder för att tillhandahålla information om stödet till klimatförändringsmålen, utarbetandet av metoder för att fastställa delmål för resultatramarna, fastställandet av standardvillkor för finansieringsinstrumenten, fastställandet av närmare förfaranden för överföring och förvaltning av programbidrag som rör vissa finansieringsinstrument, antagandet av en modell för finansieringsavtalet om gemensamma finansieringsinstrument för obegränsade garantier och värdepapperisering till förmån för SMF, fastställandet av den modell som ska användas vid rapportering om finansieringsinstrument till kommissionen, fastställandet av nomenklaturen, som ska utgöra grunden för insatskategorierna för de prioriterade områdena i operativa program, fastställandet av tekniska krav på informations- och kommunikationsåtgärder gällande insatser samt anvisningar för skapande av emblem och definition av standardfärger och fastställandet av de tekniska specifikationerna för registrering och datalagring avseende förvaltnings- och kontrollsystem. Artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska därför tillämpas på dessa genomförandeakter.

(128)

Eftersom den här förordningen ersätter förordning (EG) nr 1083/2006 bör den förordningen upphävas. Den här förordningen bör emellertid varken påverka det fortsatta genomförandet eller ändringar av stöd som har godkänts av kommissionen på grundval av förordning (EG) nr 1083/2006 eller någon annan lagstiftning som är tillämplig på detta stöd den 31 december 2013. Ansökningar som gjorts eller godkänts i enlighet med förordning (EG) nr 1083/2006 bör därför förbli giltiga. Särskilda övergångsbestämmelser bör också fastställas genom undantag från artikel 59.1 b i förordning (EG) nr 1083/2006 gällande när en förvaltande myndighet kan utföra den attesterande myndighetens uppgifter för operativa program som genomförs i enlighet med det tidigare rättsliga ramverket, med avseende på kommissionens bedömning enligt artikel 73.3 i förordning (EG) nr 1083/2006 vid tillämpning av artikel 123.5 i den här förordningen och gällande förfarandet för godkännande av större projekt enligt artikel 102.1 a i den här förordningen.

(129)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av skillnaderna i utvecklingsnivå mellan de olika regionerna och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna och medlemsstaternas och regionernas begränsade finansiella resurser, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(130)

I syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande av de åtgärder som framgår av denna förordning bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

DEL ETT

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs de gemensamma reglerna för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), som verkar inom en gemensam ram (nedan kallade de europeiska struktur- och investeringsfonderna). Den fastställer även bestämmelser som är nödvändiga för att säkerställa att de europeiska struktur- och investeringsfonderna fungerar effektivt och att fonderna samordnas med varandra och med andra unionsinstrument. De gemensamma regler som är tillämpliga på de europeiska struktur- och investeringsfonderna anges i del två.

I del tre fastställs de allmänna reglerna för Eruf och ESF (nedan kallade strukturfonderna) samt Sammanhållningsfonden vad gäller uppgifter, prioriterade mål och organisation för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden (nedan kallade fonderna), kriterier för när medlemsstaterna och regionerna är berättigade till stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, tillgängliga ekonomiska medel samt kriterier för tilldelning av dessa.

I del fyra fastställs allmänna regler för fonderna och EHFF om förvaltning och kontroll, ekonomisk förvaltning, räkenskaper samt finansiella korrigeringar.

Bestämmelserna i denna förordning ska tillämpas om inget annat följer av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (20) eller de särskilda bestämmelserna i följande förordningar (nedan kallade de fondspecifika förordningarna) i enlighet med femte stycket i denna artikel:

1.

Förordning(EU) nr 1301/2013 (nedan kallad Eruf-förordningen).

2.

Förordning(EU) nr 1304/2013 (nedan kallad ESF-förordningen).

3.

Förordning(EU) nr 1300/2013 (nedan kallad Sammanhållningsfondsförordningen).

4.

Förordning(EU) nr 1299/2013 (nedan kallad ETS-förordningen).

5.

Förordning (EU) nr 1305/2013 (nedan kallad Ejflu-förordningen).

6.

En framtida unionsrättsakt som fastställer villkoren för det ekonomiska biståndet för havs- och fiskepolitiken för programperioden 2014-2020 (nedan kallad EHFF-förordningen).

Del två i den här förordningen ska tillämpas på samtliga europeiska struktur- och investeringsfonder förutom när den uttryckligen medger undantag. Del tre och fyra i den här förordningen ska fastställa kompletterande bestämmelser till del två som ska tillämpas både på fonderna och på fonderna och EHFF och som uttryckligen kan fastställa undantag i de berörda fondspecifika förordningarna. De fondspecifika förordningarna kan fastställa kompletterande bestämmelser till del två i den här förordningen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna, till del tre i den här förordningen för fonderna och till del fyra i den här förordningen för fonderna och för EHFF. De kompletterande bestämmelserna i de fondspecifika förordningarna får inte strida mot del två, tre eller fyra i den här förordningen. Vid tvekan om vilka bestämmelser som ska tillämpas ska del två i den här förordningen ha företräde framför de fondspecifika bestämmelserna, och del två, tre och fyra i den här förordningen ska ha företräde framför de fondspecifika förordningarna.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.   unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla: de gemensamma mål för medlemsstaterna och unionen som anges i slutsatserna från Europeiska rådets möte den 17 juni 2010 som bilaga I (En ny europeisk strategi för sysselsättning och tillväxt – EU:s överordnade mål), rådets rekommendation av den 13 juli 2010 (21) och rådets beslut 2010/707/EU (22), samt eventuella ändringar av dessa gemensamma mål.

2.   strategisk politisk ram: ett eller flera dokument som fastställts på nationell eller regional nivå med ett begränsat antal sammanhängande prioriteringar fastställda på grundval av faktaunderlag och en tidsram för genomförandet av dessa prioriteringar och som kan innehålla en övervakningsmekanism.

3.   strategi för smart specialisering: nationella och regionala innovationsstrategier där prioriteringar fastställs för att skapa konkurrensfördelar genom att utveckla och matcha styrkorna inom forskning och innovation med företagens behov för att hantera nya möjligheter och marknadsutvecklingen på ett samstämt sätt, samtidigt som man undviker dubbelarbete och uppsplittring av insatser; en strategi för smart specialisering som får ha formen av eller ingå i en strategisk politisk ram för nationell eller regional forskning och innovation.

4.   fondspecifika bestämmelser: bestämmelser som fastställs i, eller på grundval av, del tre eller del fyra i den här förordningen eller en förordning om en eller flera av de europeiska struktur- och investeringsfonder som avses eller förtecknas i artikel 1 fjärde stycket.

5.   programplanering: processen att i flera steg, under medverkan av parter i överensstämmelse med artikel 5, organisera, fatta beslut och tilldela finansiella resurser för att unionen och medlemsstaterna i ett flerårigt perspektiv ska genomföra gemensamma åtgärder för att uppnå målen i unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.

6.   program: ett operativt program som avses i del tre eller del fyra i den här förordningen och i EHFF-förordningen, och ett program för landsbygdsutveckling som avses i Ejflu-förordningen.

7.   programområde: ett geografiskt område som omfattas av ett särskilt program eller, ifråga om ett program som omfattar mer än en regionkategori, ska det geografiska området motsvara varje separat regionkategori.

8.   prioritering: i del två och fyra i denna förordning, insatsområde som avses i del tre i denna förordning för Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden och unionens prioritering som avses i EHFF-förordningen och i Ejflu-förordningen.

9.   insats: ett projekt, ett avtal, en åtgärd eller en grupp projekt som valts ut av den förvaltande myndigheten för det berörda programmet eller på myndighetens ansvar och som bidrar till målen för den eller de prioriteringar som berörs; när det gäller finansieringsinstrumenten består insatsen av de ekonomiska bidragen från ett program till finansieringsinstrumenten och efterföljande ekonomiska stöd från dessa finansieringsinstrument.

10.   stödmottagare: ett offentligt eller privat organ och, endast vid tillämpning av Ejflu-förordningen och av EHFF-förordningen, en fysisk person, med ansvar för att inleda eller för att både inleda och genomföra insatser; när det gäller statligt stöd, enligt definitionen i punkt 13 i denna artikel, det organ som tar emot stödet, och när det gäller finansieringsinstrument inom ramen för del två avdelning IV i den här förordningen det organ som genomför finansieringsinstrumentet eller fondandelsfonden, beroende på vad som är lämpligt.

11.   finansieringsinstrument: finansieringsinstrument enligt definitionen i budgetförordningen, om inget annat föreskrivs i den här förordningen.

12.   slutmottagare: en juridisk eller fysisk person som tar emot ekonomiskt stöd från ett finansieringsinstrument.

13.   statligt stöd: stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget, som i denna förordning ska anses omfatta även stöd av mindre betydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 (23), kommissionens förordning (EG) nr 1535/2007 (24) och kommissionens förordning (EG) nr 875/2007 (25).

14.   genomförd insats: en insats som har byggts färdigt eller genomförts fullt ut, och för vilken stödmottagarna genomfört alla utbetalningar och mottagit motsvarande offentliga bidrag.

15.   offentliga utgifter: alla offentliga bidrag för att finansiera insatser som kommer från nationella, regionala eller lokala myndigheters budget, från unionens budget för de europeiska struktur- och investeringsfonderna, från offentligrättsliga organs budget eller från budgeten för en sammanslutning av myndigheter eller offentligrättsliga organ, och när det gäller att fastställa medfinansieringsgraden för ESF-program eller prioriteringar, insatser som kan omfatta alla ekonomiska resurser till vilka arbetsgivare och arbetstagare gemensamt bidrar.

16.   offentligrättsligt organ: ett organ som är offentligrättsligt organiserat enligt artikel 1.9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG (26) eller en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (nedan kallad gruppering) som bildats i enlighet med Europaparlaments och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 (27), oavsett om grupperingen enligt relevanta nationella genomförandebestämmelser anses vara ett offentligrättsligt eller ett privaträttsligt organ.

17.   dokument: ett papper eller ett elektroniskt medium med information som är relevant i samband med denna förordning.

18.   förmedlande organ: ett offentligt eller privat organ som en förvaltande myndighet eller en attesterande myndighet ansvarar för eller som utför uppgifter för en sådan myndighets räkning gentemot stödmottagare som genomför insatser.

19.   lokalt ledd utvecklingsstrategi: en sammanhängande uppsättning insatser som syftar till att svara mot lokala mål och behov, och som bidrar till att uppnå unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och som är utformad av och genomförs av en lokal insatsgrupp.

20.   partnerskapsöverenskommelse: ett dokument som utarbetats av en medlemsstat tillsammans med parter i enlighet med principen om flernivåstyre; i dokumentet anges medlemsstatens strategi, prioriteringar och arrangemang för att använda de europeiska struktur- och investeringsfonderna på ett effektivt sätt som bidrar till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla; dokumentet godkänns av kommissionen efter bedömning och dialog med den berörda medlemsstaten.

21.   regionkategori: regionerna delas in i mindre utvecklade regioner, övergångsregioner och mer utvecklade regioner i enlighet med artikel 90.2.

22.   begäran om utbetalning: en ansökan om utbetalning eller en utgiftsdeklaration som medlemsstaten lämnar in till kommissionen.

23.   EIB: Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden eller dotterbolag till Europeiska investeringsbanken.

24.   offentlig-privata partnerskap: sådana former av samarbete mellan offentliga organ och den privata sektorn som syftar till att förbättra tillhandahållande av investeringar i infrastrukturprojekt eller andra typer av insatser som tillhandahåller offentliga tjänster genom riskdelning, sammanförande av sakkunskap från den privata sektorn eller av ytterligare kapitalkällor.

25.   insats inom ramen för offentlig-privata partnerskap: en insats som genomförs eller är avsedd att genomföras inom ramen för en offentlig-privat partnerskapsstruktur.

26.   spärrkonto: bankkonto som omfattas av ett skriftligt avtal mellan den förvaltande myndigheten eller ett förmedlande organ och den enhet som genomför ett finansieringsinstrument eller, när det gäller en insats som avser ett offentligt-privat partnerskap, ett skriftligt avtal mellan det offentliga organ som är stödmottagare och den privata parter som den förvaltande myndigheten eller det förmedlande organet utsett och som inrättats särskilt för att hålla medel som ska betalas ut efter tiden för stödberättigande, enkom för de ändamål som föreskrivs i artiklarna 42.1 c, 42.2, 42.2a och 64, eller ett bankkonto som inrättats på villkor som ger motsvarande garantier med avseende på utbetalningar från fonderna.

27.   fondandelsfond: en fond som inrättats med syftet att bidra med stöd från ett eller flera program till flera olika finansieringsinstrument; i de fall där finansieringsinstrument genomförs genom en fondandelsfond ska det organ som genomför fondandelsfonden anses vara den enda stödmottagaren i den mening som avses i punkt 10 i denna artikel.

28.   SMF: mikroföretag och små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (28).

29.   räkenskapsår: med avseende på tillämpningen av del tre och del fyra avses perioden 1 juli–30 juni, utom för programperiodens första räkenskapsår, som omfattar perioden från den första dagen då utgifterna är stödberättigande till den 30 juni 2015; det sista räkenskapsåret omfattar perioden 1 juli 2023–30 juni 2024.

30.   budgetår: med avseende på tillämpningen av del tre och del fyra avses perioden 1 januari–31 december.

31.   makroregional strategi: av Europeiska rådet godkänd integrerad ram som kan få stöd från bl.a. de europeiska struktur- och investeringsfonderna och som är avsedd att hantera utmaningar som är gemensamma för ett avgränsat geografiskt område som avser medlemsstater och tredjeländer i samma geografiska område som därigenom gagnas av stärkt samarbete som bidrar till uppnåendet av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

32.   havsområdesstrategi: en strukturerad ram för samarbete avseende ett visst geografiskt område, vilken utarbetats av unionens institutioner, medlemsstaterna, regionerna eller eventuella tredjeländer som delar ett havsområde. I havsområdesstrategin tas hänsyn till havsområdets geografiska, klimatmässiga, ekonomiska och politiska särdrag.

33.   relevant förhandsvillkor: en konkret och på förhand exakt definierad avgörande faktor som är en nödvändig förutsättning för och har ett direkt och verkligt samband med och en direkt inverkan på det faktiska och effektiva uppnåendet av ett specifikt mål för en investeringsprioritering eller en unionsprioritering.

34.   specifikt mål: det resultat till vilket en investeringsprioritering eller unionsprioritering bidrar i en specifik nationell eller regional kontext genom insatser eller åtgärder som genomförs inom ramen för en sådan prioritering.

35.   relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och relevanta rådsrekommendationer som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget: rekommendationer om strukturella utmaningar som bör hanteras genom fleråriga investeringar som direkt omfattas av det i de fondspecifika förordningarna angivna tillämpningsområdet för de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

36.   oriktighet: överträdelse av unionsrätten eller nationell rätt som avser dess genomförande och som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör som medverkar till genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för unionens budget genom att budgeten belastas med en felaktig utgift;

37.   ekonomisk aktör: fysisk eller juridisk person eller annan enhet som deltar i genomförandet av stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, med undantag för en medlemsstat som utövar sina befogenheter som offentlig myndighet.

38.   systembetingad oriktighet: oriktighet, som kan vara av återkommande slag, som med stor sannolikhet förekommer inom liknande insatser och som är följden av allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemens effektiva funktion, t.ex. underlåtenheten att inrätta lämpliga förfaranden i enlighet med denna förordning och de fondspecifika bestämmelserna.

39.   allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemens effektiva funktion: vid genomförandet av fonderna och EHFF i del fyra, en brist som kräver väsentliga förbättringar av systemet, som utsätter fonderna och EHFF för en betydande risk för oriktigheter och vars existens är oförenlig med ett revisionsuttalande utan reservationer om förvaltnings- och kontrollsystemets funktion.

Artikel 3

Beräkning av tidsfrister för kommissionens beslut

I de fall där det i enlighet med artiklarna 16.2, 16.3, 29.3, 30.2, 102.2, 107.2 och 108.3 har fastställts en tidsfrist för kommissionens antagande eller ändrande av ett beslut genom en genomförandeakt, ska tidsfristen inte innefatta den tidsperiod som inleds dagen efter den dag då kommissionen skickar sina synpunkter till medlemsstaten och som löper ut när medlemsstaten svarar på synpunkterna.

DEL TVÅ

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR DE EUROPEISKA STRUKTUR- OCH INVESTERINGSFONDERNA

AVDELNING I

PRINCIPER FÖR UNIONENS STÖD TILL DE EUROPEISKA STRUKTUR- OCH INVESTERINGSFONDERNA

Artikel 4

Allmänna principer

1.   De europeiska struktur- och investeringsfonderna ska genom fleråriga program tillhandahålla stöd som kompletterar nationella, regionala och lokala insatser, för att bidra till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla samt genom de fondspecifika uppdragen enligt deras fördragsbaserade mål, inklusive ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, med hänsyn till de relevanta integrerade riktlinjerna för Europa 2020 och de relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget samt de relevanta rådsrekommendationer som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget och när detta är lämpligt på nationell nivå, de nationella reformprogrammen.

2.   Kommissionen och medlemsstaterna ska, med hänsyn till den specifika situationen i varje medlemsstat, se till att stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna är förenligt med unionens relevanta politik, de övergripande principer som avses i artiklarna 5, 7 och 8 samt unionens prioriteringar och att det kompletterar unionens övriga instrument.

3.   Stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska genomföras i nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

4.   Medlemsstaterna, på lämplig territoriell nivå i överensstämmelse med deras institutionella, rättsliga och finansiella ram, och de myndigheter som medlemsstaterna utsett i detta syfte ska ansvara för utarbetandet och genomförandet av programmen och genomföra sina uppgifter i partnerskap med de berörda parter som avses i artikel 5 i enlighet med denna förordning och de fondspecifika bestämmelserna.

5.   Bestämmelserna för genomförandet och användningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, särskilt de ekonomiska och administrativa medel som krävs för utarbetandet och genomförandet av program när det gäller övervakning, rapportering, utvärdering, förvaltning och kontroll, ska respektera proportionalitetsprincipen med hänsyn till nivån på det stöd som anslagits, och ska beakta det allmänna målet att minska den administrativa bördan för de organ som är deltar i förvaltning och kontroll av programmen.

6.   Kommissionen och medlemsstaterna ska, i enlighet med sina respektive ansvarsområden, säkerställa samordningen mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och unionens övriga relevanta politikområden, strategier och instrument, inklusive unionens yttre åtgärder.

7.   Den del av unionens budget som anslås till de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska genomföras inom ramen för delad förvaltning mellan medlemsstaterna och kommissionen i enlighet med artikel 59 i budgetförordningen, med undantag av stödbelopp från Sammanhållningsfonden som överförs till FSE som avses i artikel 92.6 i denna förordning och innovativa åtgärder på kommissionens initiativ enligt artikel 8 i Eruf-förordningen samt stöd till direkt förvaltning enligt EHFF-förordningen.

8.   Kommissionen och medlemsstaterna ska tillämpa principen om sund ekonomisk förvaltning i enlighet med artikel 30 i budgetförordningen.

9.   Kommissionen och medlemsstaterna ska säkerställa att de europeiska struktur- och investeringsfonderna fungerar effektivt under utarbetandet och genomförandet när det gäller övervakning, rapportering och utvärdering.

10.   Kommissionen och medlemsstaterna ska utföra sina respektive uppgifter när det gäller de europeiska struktur- och investeringsfonderna med målsättningen att minska den administrativa bördan för stödmottagarna.

Artikel 5

Partnerskap och flernivåstyre

1.   För partnerskapsöverenskommelsen och för varje program ska varje medlemsstat i enlighet med sin institutionella och rättsliga ram organisera ett partnerskap med behöriga regionala och lokala myndigheter. Partnerskapet ska också inbegripa följande deltagare:

a)

Behöriga lokala och andra myndigheter.

b)

Näringslivets och arbetsmarknadens organisationer.

c)

Relevanta företrädare för civilsamhället, även miljöorganisationer, icke-statliga organisationer och organisationer som arbetar för social delaktighet, jämställdhet och icke-diskriminering.

2.   Enligt principen om flernivåstyre ska medlemsstaterna låta de parter som avses i punkt 1 delta i utarbetandet av partnerskapsöverenskommelser och lägesrapporter under utformningen och genomförandet av programmen, däribland genom att delta i övervakningskommittéerna för de programmen i enlighet med artikel 48.

3.   Kommissionen ska vara ges befogenhet att anta en delegerad akt enligt artikel 149 för att föreskriva en europeisk uppförandekod för partnerskap (nedan kallad uppförandekoden) i syfte att stödja och underlätta myndigheternas arbete med att organisera partnerskap i enlighet med punkterna 1 och 2 i den här artikeln. Uppförandekoden ska utgöra den ram inom vilken medlemsstaterna i enlighet med sina institutionella och rättsliga ramar samt nationella och regionala befogenheter ska genomföra partnerskapen. I uppförandekoden ska följande faktorer fastställas med fullständig respekt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna:

a)

De viktigaste principerna för öppna förfaranden som ska följas vid urval av lämpliga parter, i förekommande fall inklusive deras paraplyorganisationer, för att göra det lättare för medlemsstaterna att utse de mest representativa relevanta parterna i enlighet med deras institutionella och rättsliga ram.

b)

De viktigaste principerna och god praxis när det gäller deltagande av olika kategorier av relevanta parter enligt punkt 1; vid utarbetandet av partnerskapsöverenskommelsen och programmen och under de olika genomförandefaserna, den information som ska lämnas om deras deltagande.

c)

God praxis avseende fastställandet av medlemskapsregler och interna förfaranden för övervakningskommittéerna ska i förekommande fall beslutas av medlemsstaterna eller övervakningskommittéerna för program i enlighet med de relevanta bestämmelserna i denna förordning och de fondspecifika bestämmelserna.

d)

De viktigaste syftena och god praxis i fall där den förvaltande myndigheten låter relevanta parter delta i utarbetandet av inbjudningar att lämna förslag, särskilt god praxis för att undvika eventuella intressekonflikter i fall där det är möjligt att relevanta parter också är mottagare, och för de relevanta partnernas deltagande i utarbetandet av lägesrapporter och i samband med övervakning och utvärderingar av program i enlighet med de relevanta bestämmelserna i denna förordning och de fondspecifika bestämmelserna.

e)

Vägledande områden, teman och god praxis rörande hur medlemsstaternas behöriga myndigheter kan använda de europeiska struktur- och investeringsfonderna, inklusive tekniskt stöd för att stärka de relevanta partnernas institutionella kapacitet i enlighet med de relevanta bestämmelserna i denna förordning och de fondspecifika bestämmelserna.

f)

Kommissionens roll i spridandet av god praxis.

g)

De viktigaste principer och den goda praxis som kan underlätta medlemsstaternas utvärderingar av genomförandet av partnerskapen och deras mervärde.

Bestämmelserna i uppförandekoden får under inga omständigheter strida mot de relevanta bestämmelserna i denna förordning och de fondspecifika bestämmelserna.

4.   Kommissionen ska samtidigt delge Europaparlamentet och rådet senast den 18 april 2014 den delegerade akt som avses punkt 3 i denna artikel, en om en europeisk uppförandekod för partnerskap. Den delegerade akten ska inte fastställa ett tillämpningsdatum som är tidigare än datumet för dess antagande.

5.   En överträdelse av en skyldighet för medlemsstaterna, antingen enligt denna artikel eller enligt en delegerad akt som antagits i enlighet med punkt 3 i denna artikel, utgör inte en oegentlighet som leder till en finansiell korrigering i enlighet med artikel 85.

6.   För varje europeisk struktur- och investeringsfond ska kommissionen minst en gång om året samråda med de organisationer som företräder parterna på unionsnivå om genomförandet av stödet från den europeiska struktur- och investeringsfonden, och ska rapportera om resultatet till Europaparlamentet och rådet.

Artikel 6

Förenlighet med unionsrätt och nationell rätt

Insatser som stöds av de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska vara förenliga med tillämplig unionsrätt och med nationell rätt om tillämpningen av denna (nedan kallad tillämplig rätt).

Artikel 7

Jämställdhet och icke-diskriminering

Medlemsstaterna och kommissionen ska se till att jämställdhet och integration av jämställdhetsperspektivet genomgående beaktas och främjas vid förberedelse och genomförande av program, inbegripet vad gäller övervakning, rapportering och utvärdering.

Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra varje form av diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning i samband med förberedelser inför och genomförandet av programmen. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska särskilt beaktas under förberedelserna inför och genomförandet av programmen.

Artikel 8

Hållbar utveckling

Målen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska eftersträvas i linje med principen om hållbar utveckling och med unionens mål att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet enligt artiklarna 11 och 191.1 i EUF-fördraget, med hänsyn till principen att förorenaren betalar.

Medlemsstaterna och kommissionen ska se till att miljöskyddskrav, resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till klimatförändringar, biologisk mångfald, motståndskraft mot katastrofer samt riskförebyggande och riskhantering främjas i samband med förberedelser och genomförande av partnerskapsöverenskommelser och program. Medlemsstaterna ska tillhandahålla information om stödet till klimatförändringsmålen med hjälp av en metod, grundad på kategorierna av insatser, fokusområden eller åtgärder som är lämpliga för varje enskild europeisk struktur- och investeringsfond. Den metoden ska bestå av att särskild viktning tilldelas stöd inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna till en nivå som återspeglar den omfattning i vilken stödet bidrar till målen för begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Den särskilda viktning som tilldelats ska differentieras med utgångspunkt i huruvida stödet bidrar väsentligt eller måttligt till klimatförändringsmålen. Om stödet inte bidrar till dessa mål eller om bidraget är obetydligt ska viktningen vara noll. När det gäller Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden ska viktningarna knytas till insatskategorierna i den nomenklatur som kommissionen antagit. När det gäller Ejflu ska viktningarna knytas till de fokusområden som fastställts i Ejflu-förordningen, och när det gäller EHFF, de åtgärder som fastställts i EHFF-förordningen.

Kommissionen ska fastställa enhetliga villkor för varje europeisk struktur- och investeringsfond avseende tillämpningen av den metod som avses i andra stycket genom en genomförandeakt. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

AVDELNING II

STRATEGI

KAPITEL I

Tematiska mål för de europeiska struktur- och investeringsfonderna och en gemensam strategisk ram

Artikel 9

Tematiska mål

För att bidra till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och till de fondspecifika uppdragen enligt deras fördragsbaserade mål, däribland ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, ska varje europeisk struktur- och investeringsfond stödja följande tematiska mål:

1.

Att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation.

2.

Att öka tillgången till, användningen av och kvaliteten på IKT.

3.

Att öka konkurrenskraften hos SMF, inom jordbruket (för Ejflu) samt inom fiske och vattenbruk (för EHFF).

4.

Att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi inom alla sektorer.

5.

Att främja anpassning, riskförebyggande och riskhantering i samband med klimatförändringar.

6.

Att bevara och skydda miljön och främja ett effektivt resursutnyttjande.

7.

Att främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur.

8.

Att främja hållbar och kvalitativ sysselsättning och arbetskraftens rörlighet.

9.

Att främja social delaktighet och bekämpa fattigdom och diskriminering.

10.

Att investera i utbildning och i vidareutbildning, inklusive yrkesutbildning för färdigheter och livslångt lärande.

11.

Att förbättra den institutionella kapaciteten hos myndigheter och berörda parter och bidra till effektiv offentlig förvaltning.

Tematiska mål ska omsättas i prioriteringar som är specifika för varje europeisk struktur- och investeringsfond och fastställs i de fondspecifika bestämmelserna.

Artikel 10

En gemensam strategisk ram

1.   För att främja en harmonisk, balanserad och hållbar utveckling av unionen inrättas härmed en gemensam strategisk ram, som fastställs i bilaga I. Den gemensamma strategiska ramen fastställer strategiska vägledande principer för att underlätta programplanering och den sektorsvisa och territoriella samordningen av unionens insatser genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och med andra relevanta politikområden och instrument inom unionen, i enlighet med målen för unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla med hänsyn tagen till de huvudsakliga territoriella utmaningarna i olika typer av territorier.

2.   De strategiska vägledande principerna i den gemensamma strategiska ramen ska inrättas enligt ändamålet med och omfattningen av det stöd som ges genom varje europeisk struktur- och investeringsfond samt enligt bestämmelserna för varje europeisk struktur- och investeringsfond enligt denna förordning och de fondspecifika bestämmelserna. Den gemensamma strategiska ramen ska inte införa ytterligare skyldigheter för medlemsstaterna utöver dem som fastställs inom ramen för unionens relevanta sektorspolitik.

3.   Den gemensamma strategiska ramen ska underlätta utarbetandet av partnerskapsöverenskommelsen och programmen i enlighet med proportionalitetsprincipen och subsidiaritetsprincipen och med beaktande av nationell och regional behörighet, för att besluta om särskilda och lämpliga politiska åtgärder och samordningsåtgärder.

Artikel 11

Innehåll

I den gemensamma strategiska ramen ska följande fastställas:

a)

Mekanismer för att säkerställa de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och för att se till att programplaneringen i de europeiska struktur- och investeringsfonderna är enhetlig och samstämmig med de relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och med relevanta rådsrekommendationer som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget, samt i förekommande fall på nationell nivå, till det nationella reformprogrammet.

b)

Åtgärder för att främja en integrerad användning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

c)

Bestämmelser för samordningen mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna med unionens andra relevanta politikområden och instrument, inklusive externa samarbetsinstrument.

d)

Övergripande principer som avses i artiklarna 5,7 och 8 och genomgående politiska mål för genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

e)

Sätt att ta itu med de största territoriella utmaningarna för stads-, landsbygds-, kust- och fiskeriområden, regionernas demografiska utmaningar samt särskilda behov hos geografiska områden med sådana allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar som avses i artikel 174 i EUF-fördraget och de specifika utmaningarna för de yttersta randområdena i den mening som avses i artikel 349 i EUF-fördraget.

f)

Prioriterade områden för samarbetsverksamhet inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, där så är relevant med hänsyn till makroregionala strategier och havsområdesstrategier.

Artikel 12

Översyn

Vid större ändringar i unionens sociala och ekonomiska situation eller om förändringar genomförs av unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla kan kommissionen lägga fram ett förslag om översyn av den gemensamma strategiska ramen, eller Europaparlamentet eller rådet får i enlighet med artiklarna 225 eller 241 i EUF-fördraget uppmana kommissionen att lägga fram ett sådant förslag.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för att ersätta eller ändra avsnitt 4 och avsnitt 7 i bilaga I när det är nödvändigt för att ta hänsyn till sådana ändringar i unionens politik eller instrument som avses i avsnitt 4 eller ändringar i de samarbetsverksamheter som avses i avsnitt 7 eller till införandet av nya politiska åtgärder, instrument eller samarbetsverksamheter för unionen.

Artikel 13

Vägledning för stödmottagarna

1.   Kommissionen ska utarbeta vägledning om hur man får tillgång till och använder de europeiska struktur- och investeringsfonderna på ett effektivt sätt och hur man utnyttjar komplementariteten med andra instrument inom relevant unionspolitik.

2.   Vägledningen ska utarbetas senast den 30 juni 2014 och ska för varje tematiskt mål innehålla en översikt över de tillgängliga relevanta finansieringsinstrumenten på unionsnivå med detaljerade informationskällor, exempel på god praxis att kombinera tillgängliga finansieringsinstrument inom och mellan politikområden, en beskrivning av relevanta myndigheter och organ som är delaktiga i förvaltningen av varje instrument och en checklista för potentiella stödmottagare för att hjälpa dem att hitta de lämpligaste finansieringsresurserna.

3.   Vägledningen ska offentliggöras på kommissionens relevanta generaldirektorats webbplatser. Kommissionen och de förvaltande myndigheter som verkar i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna, och i samarbete med Regionkommittén, ska se till att vägledningen når ut till potentiella stödmottagare.

KAPITEL II

Partnerskapsöverenskommelse

Artikel 14

Utarbetande av partnerskapsöverenskommelsen

1.   Varje medlemsstat ska utarbeta ett partnerskapsöverenskommelse för perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

2.   Medlemsstaterna ska upprätta partnerskapsöverenskommelsen i samarbete med de parter som avses i artikel 5. Partnerskapsöverenskommelsen ska utarbetas i dialog med kommissionen. Medlemsstaterna ska utarbeta partnerskapsöverenskommelsen på grundval av förfaranden som är öppna för allmänheten och i enlighet med sina institutionella och rättsliga ramar.

3.   Partnerskapsöverenskommelsen ska omfatta allt stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna i medlemsstaten.

4.   Varje medlemsstat ska överlämna sin partnerskapsöverenskommelse till kommissionen senast den 22 april 2014.

5.   Om en eller flera av de fondspecifika förordningarna inte träder i kraft eller inte förväntas träda i kraft senast den 22 februari 2014 ska det inte krävas att partnerskapsöverenskommelsen som en medlemsstat lagt fram som avses i punkt 4 innehåller de delar som avses i artikel 15.1 a ii, 15.1 a iii, 15.1 a iv och 15.1 a vi för den europeiska struktur- och investeringsfond som drabbats av en sådan försening eller förväntad försening av ikraftträdandet av den fondspecifika förordningen.

Artikel 15

Partnerskapsöverenskommelsens innehåll

1.   Partnerskapsöverenskommelsen ska innehålla följande:

a)

Bestämmelser som säkerställer att avtalet överensstämmer med unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla samt med fondspecifika uppdrag i enlighet med respektive fonds fördragsbaserade mål, däribland ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, inklusive följande:

i)

En analys av skillnader, utvecklingsbehov och tillväxtpotential med hänvisning till tematiska mål och territoriella utmaningar och med beaktande av nationella reformprogram, om så är lämpligt, samt relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och relevanta rådsrekommendationer som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget.

ii)

En sammanfattning av förhandsutvärderingarna av programmen eller de viktigaste resultaten av förhandsutvärderingarna av partnerskapsöverenskommelsen när sådana utförs av medlemsstaten på eget initiativ.

iii)

Utvalda tematiska mål, och för vart och ett av dem, en sammanfattning av de viktigaste förväntade resultaten för var och en av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

iv)

En vägledande fördelning av unionens stöd per tematiskt mål på nationell nivå för var och en av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, samt det preliminära sammanlagda stödbelopp som förutses för mål om klimatförändringar.

v)

Tillämpning av övergripande principer som avses i artiklarna 5, 7 och 8 och politiska mål för genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

vi)

Förteckningen över program inom Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden, utom program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete, samt inom Ejflu och EHFF, med preliminära anslag per europeisk struktur- och investeringsfond och per år.

vii)

Information om tilldelning av resultatreserven, per europeisk struktur- och investeringsfond och, vid behov, per regionkategori, samt om de anslag som inte tagits med i syfte att beräkna resultatreserven i enlighet med artikel 20.

b)

Bestämmelser för att säkerställa effektivt genomförande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, inklusive följande:

i)

Bestämmelser enligt medlemsstaternas institutionella ramar för samordningen mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och andra finansieringsinstrument på unionsnivå och nationell nivå samt med EIB.

ii)

De uppgifter som krävs för en förhandskontroll av överensstämmelsen med additionalitetsreglerna, så som de fastställs i del tre.

iii)

En sammanfattning av bedömningen av hur de förhandsvillkor som är relevanta på nationell nivå har uppfyllts i enlighet med artikel 19 och bilaga XI och, i de fall då tillämpliga förhandsvillkor inte är uppfyllda, av de åtgärder som ska vidtas, de ansvariga organen samt en tidsplan för genomförandet av dessa åtgärder.

iv)

En metod och mekanismer för att säkerställa överensstämmelse i genomförandet av resultatramen i enlighet med artikel 21.

v)

En bedömning av om det finns behov av att förbättra den administrativa kapaciteten hos de myndigheter som är delaktiga i förvaltningen och kontrollen av programmen och, där så är relevant, stödmottagarna, samt, vid behov, en sammanfattning av de åtgärder som ska vidtas av den anledningen.

vi)

En sammanfattning av de åtgärder som planeras i programmen, inklusive en vägledande tidsplan, för att minska den administrativa bördan för stödmottagarna.

c)

Bestämmelser om den partnerskapsprincip som avses i artikel 5.

d)

En vägledande förteckning över de parter som avses i artikel 5 och en sammanfattning av de åtgärder som vidtagits för att engagera dem i enlighet med artikel 5 och över deras roll i utarbetandet av partnerskapsöverenskommelsen och den lägesrapport som avses i artikel 52.

2.   I partnerskapsöverenskommelsen ska även följande anges:

a)

Ett integrerat tillvägagångssätt för territoriell utveckling som stöds av de europeiska struktur- och investeringsfonderna eller en sammanfattning av de integrerade tillvägagångssätten för territoriell utveckling som grundas på innehållet i programmen, där följande anges:

i)

Bestämmelser för att säkerställa en integrerad användning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna för den territoriella utvecklingen av specifika subregionala områden, särskilt genomförandebestämmelserna för artiklarna 32, 33 och 36, som ska åtföljas av principerna för fastställande av stadsområden där integrerade åtgärder för hållbar stadsutveckling ska genomföras.

ii)

De viktigaste prioriterade områdena för samarbete inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, där så är relevant med hänsyn till makroregionala strategier och havsområdesstrategier.

iii)

Där så är relevant, ett integrerat tillvägagångssätt för att hantera särskilda behov i områden med störst fattigdom eller hos målgrupper som är särskilt utsatta för diskriminering eller social utestängning, med särskilt beaktande av marginaliserade befolkningsgrupper, personer med funktionsnedsättning, långtidsarbetslösa och ungdomar som inte har anställning eller inte genomgår utbildning eller yrkesinriktad utbildning.

iv)

Där så är relevant, ett integrerat tillvägagångssätt för att ta itu med demografiska utmaningar i regioner eller särskilda behov i geografiska områden med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar som avses i artikel 174 i EUF-fördraget.

b)

Bestämmelser för att säkerställa effektivt genomförande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, inklusive en bedömning av befintliga system för elektroniskt datautbyte, och en sammanfattning av planerade åtgärder för att allt utbyte av information mellan stödmottagare och de myndigheter som ansvarar för förvaltning och kontroll av programmen steg för steg ska kunna genomföras på elektronisk väg.

Artikel 16

Antagande och ändring av partnerskapsöverenskommelsen

1.   Kommissionen ska bedöma om partnerskapsöverenskommelsen överensstämmer med denna förordning, med beaktande av det nationella reformprogrammet, om så är lämpligt, och de relevanta landspecifika rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget samt de relevanta rådsrekommendationer som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget samt förhandsutvärderingarna av programmen, och den ska framföra sina synpunkter inom tre månader efter det att partnerskapsöverenskommelsen lämnas in av medlemsstaten. Den berörda medlemsstaten ska tillhandahålla alla ytterligare uppgifter som behövs och om det är lämpligt revidera partnerskapsöverenskommelsen.

2.   Kommissionen ska, inom fyra månader från det datum då partnerskapsöverenskommelsen lämnats in av medlemsstaten, genom genomförandeakter anta ett beslut om godkännande av de delar av partnerskapsöverenskommelsen som omfattas av artikel 15.1 och de som omfattas av artikel 15.2, i de fall då en medlemsstat använt bestämmelserna i artikel 96.8 med avseende på de delar för vilka det krävs ett beslut av kommissionen i enlighet med artikel 96.10, under förutsättning att eventuella synpunkter från kommissionen beaktats på ett adekvat sätt. Partnerskapsöverenskommelsen ska träda i kraft tidigast den 1 januari 2014.

3.   Kommissionen ska senast den 31 december 2015 för varje medlemsstat utarbeta en rapport om resultatet av förhandlingarna om partnerskapsöverenskommelserna och programmen, inklusive en översikt av de viktigaste frågorna. Den rapporten ska samtidigt översändas till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

4.   Om en medlemsstat föreslår en ändring av de delar av partnerskapsöverenskommelsen som omfattas av kommissionens beslut som avses i punkt 2 ska kommissionen göra en bedömning i enlighet med punkt 1 och, om det är lämpligt, anta ett beslut genom genomförandeakter om godkännande av ändringen inom tre månader från den dag ändringsförslaget lämnades in av medlemsstaten.

5.   Om en medlemsstat ändrar delar av partnerskapsöverenskommelsen som inte omfattas av kommissionens beslut som avses i punkt 2, ska den underrätta kommissionen om detta inom en månad från dagen för beslutet att göra ändringen.

Artikel 17

Antagande av den reviderade partnerskapsöverenskommelsen om en fondspecifik förordnings ikraftträdande försenas

1.   Om artikel 14.5 tillämpas ska varje medlemsstat, inom två månader från och med den dag den fondspecifika förordningen som försenades trädde i kraft, för kommissionen lägga fram en reviderad partnerskapsöverenskommelse som innehåller de delar som saknas i partnerskapsöverenskommelsen för den berörda europeiska struktur- och investeringsfonden.

2.   Kommissionen ska bedöma om den reviderade partnerskapsöverenskommelsen är förenligt med denna förordning i enlighet med artikel 16.1 och genom genomförandeakter anta ett beslut om godkännande av den ändrade partnerskapsöverenskommelsen i enlighet med artikel 16.2.

KAPITEL III

Tematisk koncentration, förhandsvillkor och resultatöversyn

Artikel 18

Tematisk koncentration

Medlemsstaterna ska, i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna koncentrera sitt stöd till de insatser som tillför störst mervärde avseende unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla genom att beakta de viktigaste territoriella utmaningarna för olika typer av territorier i linje med den gemensamma strategiska ramen, de utmaningar som identifieras i nationella reformprogram, när det är lämpligt, och relevanta landsspecifika rekommendationer enligt artikel 121.2 i EUF-fördraget och de relevanta rådsrekommendationer som antagits enligt artikel 148.4 i EUF-fördraget. Reglerna om tematisk koncentration enligt de fondspecifika bestämmelserna är inte tillämpliga på tekniskt stöd.

Artikel 19

Förhandsvillkor

1.   Medlemsstaterna ska i enlighet med sina institutionella och rättsliga ramar och i samband med utarbetandet av programmen och, när det är lämpligt, partnerskapsöverenskommelsen, bedöma om förhandsvillkoren som fastställs i de respektive fondspecifika bestämmelserna och de allmänna förhandsvillkor som fastställs i del II i bilaga XI är tillämpliga på de specifika mål som ingår i prioriteringarna för deras program och om de tillämpliga förhandsvillkoren är uppfyllda.

Förhandsvillkor ska tillämpas endast i den mån som och förutsatt att de överensstämmer med definitionen i artikel 2.33 med avseende på de specifika mål som eftersträvas enligt programmets prioriteringar. Utan att det påverkar tillämpningen av definitionen i artikel 2.33 ska, vid bedömningen av relevans och när så är lämpligt, hänsyn tas till proportionalitetsprincipen i enlighet med artikel 4.5 med beaktande av den tilldelade stödnivån, när det är lämpligt. Bedömningen av hur villkoren uppfylls ska begränsas till de kriterier som anges i de fondspecifika bestämmelserna i del II i bilaga XI.

2.   Partnerskapsöverenskommelsen ska omfatta en sammanfattning av bedömningen av om de tillämpliga förhandsvillkoren uppfylls på nationell nivå samt för dem som, enligt den bedömning som avses i punkt 1, inte uppfylls den dag då partnerskapsöverenskommelsen lämnas in, de åtgärder som ska vidtas, de ansvariga organen samt en tidsplan för genomförandet av åtgärderna. Varje program ska fastställa vilka av de förhandsvillkor som fastställs i de relevanta fondspecifika bestämmelserna och de allmänna förhandsvillkor som fastställts i del II i bilaga XI som är tillämpliga på det, och vilka av dem, i enlighet med den bedömning som avses i punkt 2, som är uppfyllda den dag då partnerskapsöverenskommelsen och programmen lämnas in. Om tillämpliga förhandsvillkor inte är uppfyllda bör programmet innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska vidtas, de ansvariga organen och tidtabellen för genomförandet av åtgärderna. Medlemsstaterna ska uppfylla dessa förhandsvillkor senast den 31 december 2016 och lämna in en rapport om uppfyllandet av dessa senast i den årliga genomföranderapporten 2017 i enlighet med artikel 50.4 eller i framstegsrapporten 2017 i enlighet med artikel 52.2 c.

3.   Kommissionen ska bedöma konsekvensen av och tillförlitligheten i de uppgifter den fått från medlemsstaten om förhandsvillkorens tillämplighet och om hur de tillämpliga förhandsvillkoren uppfylls i samband med sin bedömning av programmen och, när så är lämpligt, av partnerskapsöverenskommelsen.

Vid kommissionens tillämplighetsbedömning ska hänsyn, i överensstämmelse med artikel 4.5, vid behov tas till proportionalitetsprincipen med beaktande av nivån på det stöd som har anslagits. Kommissionens bedömning av hur villkoren uppfylls ska begränsas till de kriterier som anges i de fondspecifika bestämmelserna och i del II i bilaga XI och ska respektera nationella och regionala behörigheter att besluta om specifika och lämpliga politiska åtgärder, däribland innehållet i strategier.

4.   Vid oenighet mellan kommissionen och en medlemsstat om tillämpligheten i ett förhandsvillkor för det specifika målet med ett programs prioriteringar eller hur det uppfylls, ska kommissionen styrka såväl tillämpligheten i enlighet med definitionen i artikel 2.33 som den bristande uppfyllelsen.

5.   Kommissionen får när den antar ett program besluta att helt eller delvis hålla inne de mellanliggande betalningarna till den relevanta prioriteringen inom det programmet i väntan på att de åtgärder som avses i punkt 2 genomförts, om det är nödvändigt för att undvika allvarliga hinder för det faktiska och effektiva uppfyllandet av den berörda prioriteringens specifika mål. Om åtgärderna för att uppfylla ett tillämpligt förhandsvillkor som inte har uppfyllts den dag då partnerskapsöverenskommelsen och de respektive programmen lämnas in inte är genomförda när den tidsfrist som anges i punkt 2 löper ut ska detta utgöra en grund för kommissionen att hålla inne de mellanliggande betalningarna till de prioriteringar inom programmet som berörs. I båda dessa fall ska innehållandets omfattning stå i proportion till de åtgärder som ska vidtas och de medel som riskerar att gå förlorade.

6.   Punkt 5 ska inte tillämpas om kommissionen och medlemsstaten är eniga om att ett förhandsvillkor inte är tillämpligt eller att ett tillämpligt förhandsvillkor har uppfyllts, vilket framgår av godkännandet av programmet och partnerskapsöverenskommelsen, eller om kommissionen inte har yttrat sig inom 60 dagar från det att den relevanta rapport som avses i punkt 2 lämnats in.

7.   Kommissionen ska utan dröjsmål häva innehållandet av mellanliggande betalningar till en prioritering om en medlemsstat har genomfört åtgärder för att uppfylla de förhandsvillkor som är tillämpliga på det berörda programmet och som inte var uppfyllda vid tidpunkten för kommissionens beslut om innehållande. Den ska också utan dröjsmål häva innehållandet om det berörda förhandsvillkoret inte längre är relevant till följd av en ändring av det program som hänför sig till den berörda prioriteringen.

8.   Punkterna 1–7 ska inte gälla för programmen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete.

Artikel 20

Resultatreserv

6 % av de medel som anslagits till Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden inom ramen för det mål för Investering för tillväxt och sysselsättning som avses i artikel 89.2 a i den här förordningen samt till Ejflu och till åtgärder som finansieras under delad förvaltning i enlighet med EHFF-förordningen, ska utgöra en resultatreserv, som ska fastställas i partnerskapsöverenskommelsen och programmen och anslås till särskilda prioriteringar i enlighet med artikel 20 i den här förordningen.

Följande medel undantas vid beräkning av resultatreserven:

a)

Medel som anslagits till sysselsättningsinitiativet för unga, enligt definitionen i det operativa programmet i enlighet med artikel 18 i ESF-förordningen.

b)

Medel som anslagits till tekniskt stöd på kommissionens initiativ.

c)

Medel som överförts från den första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken till Ejflu enligt artiklarna 7.2 och 14.1 i förordning (EG) nr 1307/2013.

d)

Överföringar till Ejflu i enlighet med artiklarna 10b, 136 och 136 b i rådets förordning (EG) nr 73/2009 för kalenderåren 2013 respektive 2014.

e)

Medel som överförts till FSE från Sammanhållningsfonden i enlighet med artikel 92.6 i den här förordningen.

f)

Medel som överförts till Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt i enlighet med artikel 92.7 i den här förordningen.

g)

Medel som anslagits till innovativa åtgärder inom området hållbar stadsutveckling i enlighet med artikel 92.8 i den här förordningen.

Artikel 21

Resultatöversyn

1.   Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna se över resultaten av programmen i varje medlemsstat under 2019 (nedan kallad resultatöversynen), med hänvisning till de resultatramar som anges i respektive program. Metod för inrättande av resultatramen anges i bilaga II.

2.   Vid översynen ska man undersöka hur man uppnått delmålen i programmen när det gäller prioriteringarna, på grundval av uppgifter och bedömningar i den årliga genomföranderapport som medlemsstaterna lämnar in 2019.

Artikel 22

Tillämpning av resultatramen

1.   Resultatreserven ska bestå av mellan 5 och 7 % av anslagen för varje prioritering inom ett program med undantag av de prioriteringar som avsatts för tekniskt stöd och program som avsatts för finansieringsinstrument i enlighet med artikel 39. Den totala andelen av resultatreserven som tilldelats per europeisk struktur- och investeringsfond och regionkategori ska vara 6 %. Belopp som motsvarar resultatreserven ska fastställas i program som indelats i prioritetsordning och, vid behov, per europeisk struktur- och investeringsfond och per regionkategori.

2.   På grundval av resultatöversynen ska kommissionen inom två månaderna från det att den har mottagit de årliga genomföranderapporterna 2019 anta ett beslut genom genomförandeakter för att för varje europeisk struktur- och investeringsfond och medlemsstat fastställa för vilka program och prioriteringar som delmålen uppnåtts, fastställa dessa uppgifter för varje europeisk struktur- och investeringsfond och regionkategori där en prioritering omfattar mer än en fond eller regionkategori.

3.   Resultatreserven ska endast tilldelas program och prioriteringar som nått sina delmål. Om prioriteringarna har nått sina delmål ska det belopp i resultatreserven som fastställts för prioriteringen betraktas som definitivt fördelat på grundval av det beslut från kommissionen som avses i punkt 2.

4.   Om prioriteringarna inte har nått sina delmål ska medlemsstaten föreslå en omfördelning av motsvarande belopp i resultatreserven till de prioriteringar som fastställts i det beslut från kommissionen som avses i punkt 2, samt andra ändringar av programmet som beror på en omfördelning i resultatreserven, senast tre månader efter det att det beslut som avses i punkt 2 antagits.

Kommissionen ska godkänna ändringar av de berörda programmen i enlighet med artikel 30.3 och 30.4. Om en medlemsstat inte lämnar in uppgifter i enlighet med artikel 50.5 och 50.6 ska resultatreserven för de berörda programmen eller prioriteringarna inte anslås till de berörda programmen eller prioriteringarna.

5.   Medlemsstatens förslag att omfördela resultatreserven ska vara förenligt med kraven på tematisk koncentration och minsta anslag i den här förordningen och i de fondspecifika bestämmelserna. Om en eller flera av de prioriteringar som hänger samman med kraven på tematisk koncentration och minsta anslag inte har uppnått sina delmål kan medlemsstaten i undantagsfall föreslå en omfördelning av reserven som inte överensstämmer med de ovan nämnda kraven och minsta anslagen.

6.   Om det vid en resultatöversyn framgår att man inom en prioritering allvarligt har misslyckats med att uppnå de delmål endast avseende finansiella indikatorer, aktivitetsindikatorer och avgörande genomförandesteg som anges i resultatramen och att det misslyckandet beror på tydligt identifierade brister i genomförandet som kommissionen tidigare har påtalat i enlighet med artikel 50.8, efter nära samråd med den berörda medlemsstaten, och om medlemsstaten inte har vidtagit korrigerande åtgärder för att avhjälpa dessa brister, kan kommissionen, tidigast fem månader efter det meddelandet, helt eller delvis hålla inne en mellanliggande betalning till en prioritering inom ett program i enlighet med det förfarande som fastställs i de fondspecifika bestämmelserna.

Kommissionen ska utan dröjsmål häva innehållandet av de mellanliggande betalningarna när medlemsstaten har vidtagit de nödvändiga korrigerande åtgärderna. Om de korrigerande åtgärderna gäller överföring av anslag till andra program eller prioriteringar för vilka delmålen har uppnåtts ska kommissionen genom en genomförandeakt godkänna de nödvändiga ändringarna för de berörda programmen i enlighet med artikel 30.2. Genom undantag från artikel 30.2 ska kommissionen i sådana fall besluta om ändringen senast två månader efter det att en medlemsstat har lämnat in en begäran om ändring.

7.   Om kommissionen utifrån en granskning av den slutliga genomföranderapporten för programmet fastställer att man till följd av påtagliga brister i genomförandet, som kommissionen tidigare meddelat enligt artikel 50.8 efter nära samråd med den berörda medlemsstaten, allvarligt misslyckats med att uppnå de mål i resultatramen som enbart är knutna till ekonomiska indikatorer, aktivitetsindikatorer och viktiga genomförandesteg, och medlemsstaten har underlåtit att vidta de nödvändiga korrigerande åtgärder som krävs, kan kommissionen trots bestämmelserna i artikel 85 göra finansiella korrigeringar för de berörda prioriteringarna i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

När kommissionen tillämpar finansiella korrigeringar ska den, med vederbörlig hänsyn till proportionalitetsprincipen, ta hänsyn till absorptionsnivån och de externa faktorer som bidragit till misslyckandet.

Finansiella korrigeringar ska inte tillämpas om misslyckandet med att nå målen beror på socioekonomiska eller miljömässiga faktorer, väsentliga ändringar av de ekonomiska eller miljömässiga förhållandena i medlemsstaten i fråga eller på grund av force majeure som allvarligt påverkar genomförandet av de berörda prioriteringarna.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 149 för att fastställa närmare bestämmelser om kriterier för att avgöra hur omfattande finansiella korrigeringar som ska göras.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa närmare bestämmelser för att säkerställa en enhetlig metod för att fastställa delmål och mål i resultatramen för varje prioritering och för bedömning av huruvida dessa delmål och mål uppnåtts. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

KAPITEL IV

Åtgärder kopplade till sund ekonomisk styrning

Artikel 23

Åtgärder som sammanlänkar effektiva europeiska struktur- och investeringsfonder med sund ekonomisk styrning

1.   Kommissionen får begära att en medlemsstat ser över och föreslår ändringar av sin partnerskapsöverenskommelse och av relevanta program när så krävs för att stödja genomförandet av relevanta rekommendationer från rådet eller för att maximera de europeiska struktur- och investeringsfondernas inverkan på tillväxten och konkurrensen i medlemsstater som får finansiellt stöd.

En sådan begäran får göras i följande syften:

a)

Att stödja genomförandet av en relevant landsspecifik rekommendation som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och en relevant rådsrekommendation som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget, som riktar sig till den berörda medlemsstaten.

b)

Att stödja genomförandet av relevanta rådsrekommendationer som riktar sig till medlemsstaten i fråga och som antagits i enlighet med artiklarna 7.2 eller 8.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 (29) under förutsättning att dessa ändringar anses nödvändiga för att korrigera de makroekonomiska obalanserna.

c)

Att maximera de tillgängliga europeiska struktur- och investeringsfondsmedlens effekt på tillväxt och konkurrenskraft, om en medlemsstat uppfyller något av följande villkor:

i)

Medlemsstaten får ekonomiskt stöd från unionen i enlighet med rådets förordning (EU) nr 407/2010 (30).

ii)

Ekonomiskt stöd har ställts till dess förfogande i enlighet med rådets förordning (EG) nr 332/2002 (31).

iii)

Medlemsstaten får ekonomiskt stöd som resulterar i ett makroekonomiskt anpassningsprogram i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 (32) eller som resulterar i ett beslut från rådet i enlighet med artikel 136.1 i EUF-fördraget.

Vid tillämpningen av andra stycket led b ska samtliga villkor anses vara uppfyllda om bistånd gjorts tillgängligt till medlemsstaten före eller efter den21 december 2013 och även i fortsättningen förblir tillgängligt för medlemsstaten.

2.   En begäran från kommissionen till en medlemsstat i enlighet med punkt 1 ska motiveras, med hänvisning till behovet av att stödja genomförandet av relevanta rekommendationer eller för att vid behov maximera de europeiska struktur- och investeringsfondernas inverkan på tillväxten och konkurrensen, och den ska ange de program eller de prioriteringar som den anser att berörs samt hurdana ändringar som planeras. En sådan begäran får inte göras före 2015 eller efter 2019, och inte heller för samma program under två på varandra följande år.

3.   Medlemsstaten ska svara på den begäran som avses i punkt 1 inom två månader efter det att den mottagit begäran och fastställa de ändringar som den anser nödvändiga i partnerskapsöverenskommelsen och programmen, redogöra för orsakerna till dessa ändringar, identifiera de berörda programmen och redogöra för arten av ändringar som föreslås och deras förväntade effekter på genomförandet av rekommendationerna och genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Kommissionen ska lämna eventuella synpunkter inom en månad efter det att den erhållit medlemsstatens svar.

4.   Medlemsstaten ska lägga fram ett förslag om att ändra partnerskapsöverenskommelsen och de relevanta programmen inom två månader från och med det datum då det svar som avses i punkt 3 lämnades.

5.   Om kommissionen inte har lagt fram några synpunkter eller om kommissionen finner att synpunkterna vederbörligen beaktats ska kommissionen utan oskäligt dröjsmål, och under inga omständigheter senare än tre månader efter det att medlemsstaten lagt fram synpunkterna i enlighet med punkt 3, anta ett beslut om godkännande av ändringarna till partnerskapsöverenskommelsen och relevanta program.

6.   Om en medlemsstat underlåter att vidta effektiva åtgärder som svar på den begäran som gjorts i enlighet med punkt 1, inom de tidsfrister som fastställts i punkterna 3 och 4, får kommissionen inom tre månader efter att ha lämnat sina synpunkter enligt punkt 3 eller efter det att medlemsstaten lämnat in sitt förslag enligt punkt 4 föreslå för rådet att det helt eller delvis håller inne utbetalningarna till de berörda programmen eller prioriteringarna. I sitt förslag ska kommissionen ange skälen för slutsatsen att medlemsstaten underlåtit att vidta effektiva åtgärder. Då kommissionen lägger fram sitt förslag ska den ta hänsyn till all relevant information och den ska ta vederbörlig hänsyn till alla element som ingår i och åsikter som uttryckts under den strukturerade dialog som avses i punkt 15.

Rådet ska genom genomförandeakter besluta om detta förslag. Den genomförandeakten ska endast tillämpas med avseende på betalningsansökningar som lagts fram efter den dag då den genomförandeakten antogs.

7.   Omfattningen och nivån på det innehållande av betalningar som beslutats i enlighet med punkt 5 ska vara proportionella och effektiva och respektera principen om likabehandling av medlemsstater, särskilt när det gäller effekten av innehållandet på den berörda medlemsstatens ekonomi. Vilka program som ska avbrytas tillfälligt ska fastställas på grundval av behoven i begäran i punkterna 1 och 2.

Innehållandet av utbetalningarna får inte överstiga 50 % av utbetalningarna för vart och ett av de berörda programmen. Beslutet kan föreskriva att nivån på de inställda betalningarna stiger till 100 % om medlemsstaten underlåter att vidta effektiva åtgärder som svar på en begäran som gjorts i enlighet med punkt 1, inom tre månader från beslutet att innehålla de betalningar som avses i punkt 6.

8.   Om medlemsstaten har förslagit ändringar av partnerskapsöverenskommelsen och de relevanta programmen enligt kommissionens begäran ska rådet på förslag av kommissionen fatta beslut om att häva innehållandet av utbetalningarna.

9.   Kommissionen ska föreslå för rådet att helt eller delvis hålla inne åtagandena eller betalningarna för en medlemsstats program i följande fall:

a)

Rådet beslutar i enlighet med artikel 126.8 eller 126.11 i EUF-fördraget att medlemsstaten inte har vidtagit effektiva åtgärder för att korrigera sitt alltför stora underskott.

b)

Rådet antar två på varandra följande rekommendationer i samma förfarande vid alltför stora obalanser, i enlighet med artikel 8.3 i förordning (EU) nr 1176/2011 på grund av att en medlemsstat har lämnat in en otillräcklig plan för korrigerande åtgärder.

c)

Rådet antar två på varandra följande beslut i samma förfarande vid alltför stora obalanser i enlighet med artikel 10.4 i förordning (EU) nr 1176/2011 där man fastställer en medlemsstats bristande efterlevnad på grundval av att den inte har vidtagit rekommenderade korrigerande åtgärder.

d)

Kommissionen finner att medlemsstaten inte har vidtagit åtgärder för att genomföra det saneringsprogram som avses i förordning (EU) nr 407/2010 eller förordning (EG) nr 332/2002 och följaktligen beslutar att inte tillåta utbetalningen av det ekonomiska bistånd som beviljats medlemsstaten.

e)

Rådet beslutar att en medlemsstat inte uppfyller det makroekonomiska anpassningsprogram som avses i artikel 7 i rådets förordning (EU) nr 472/2013 eller de åtgärder som krävts i ett beslut från rådet som antagits i enlighet med artikel 136.1 i EUF-fördraget.

Då kommissionen lägger fram sitt förslag ska den ta hänsyn till bestämmelserna i punkt 11 och beakta all relevant information i detta avseende, och den ska ta vederbörlig hänsyn till alla element som ingår i och åsikter som uttryckts under den strukturerade dialog som avses i punkt 15.

Innehållande av åtaganden bör prioriteras: betalningar ska endast hållas inne när omedelbara åtgärder begärs och vid betydande överträdelser. Innehållandet av betalningar ska tillämpas på betalningsansökningar som lagts fram för det berörda programmet efter det datum då beslutet om innehållande fattades.

10.   Ett förslag från kommissionen som avses i punkt 9 i samband med innehållande av åtaganden ska betraktas som antaget av rådet om inte rådet genom en genomförandeakt beslutar att förkasta förslaget med kvalificerad majoritet inom en månad från det att kommissionen lagt fram sitt förslag. Innehållandet av åtaganden ska tillämpas på åtaganden från de europeiska struktur- och investeringsfonderna för den berörda medlemsstaten från och med den 1 januari det år som följer på beslutet om innehållande.

Rådet ska genom en genomförandeakt anta ett beslut om ett förslag från kommissionen som avses i punkt 9 i samband med innehållandet av betalningar.

11.   Omfattningen och nivån på innehållandet av åtaganden och betalningar som ska beslutas på grundval av punkt 10 ska vara proportionella, respektera principen om likabehandling av medlemsstater och ta hänsyn till de ekonomiska och sociala förhållandena i den berörda medlemsstaten, särskilt arbetslöshetsnivån i den berörda medlemsstaten i förhållande till unionens genomsnitt och effekterna av innehållandet på den berörda medlemsstatens ekonomi. Särskild hänsyn ska tas till effekterna av innehållandet på program som är viktiga för att åtgärda negativa ekonomiska och sociala förhållanden.

Detaljerade bestämmelser för att fastställa innehållandes omfattning och nivå fastställs i bilaga III.

Innehållandet av åtagandena ska omfattas av det lägre av följande tak:

a)

Ett tak på 50 % av åtagandena rörande det därpå följande budgetåret för de europeiska struktur- och investeringsfonderna i det första fallet av bristande överensstämmelse med ett förfarande vid alltför stora underskott som avses i punkt 9 första stycket led a och ett tak på 25 % av åtagandena rörande det därpå följande budgetåret för de europeiska struktur- och investeringsfonderna i det första fallet av bristande överensstämmelse med en plan för korrigerande åtgärd i samband med ett förfarande vid alltför stora obalanser som avses i punkt 9 första stycket led b eller bristande överensstämmelse med rekommenderade korrigerande åtgärder i samband med ett förfarande vid alltför stora obalanser som avses i punkt 9 första stycket led c.

Nivån på innehållandet ska gradvis öka till 100 % av åtagandena för det därpå följande budgetåret för de europeiska struktur- och investeringsfonderna i samband med ett förfarande vid alltför stora överskott och till 50 % av åtagandena för det därpå följande budgetåret för de europeiska struktur- och investeringsfonderna vid ett förfarande vid alltför stora obalanser, beroende på hur allvarlig den bristande överensstämmelsen är.

b)

Ett tak på 0,5 % av den nominella BNP-nivån som ska tillämpas i det första fallet med bristande överensstämmelse med ett förfarande vid alltför stora överskott som avses i punkt 9 första stycket led a och ett tak på 0,25 % av den nominella BNP-nivån som ska tillämpas i det första fallet av bristande överensstämmelse med en plan för korrigerande åtgärder i samband med ett förfarande för alltför stora obalanser som avses i punkt 9 första stycket led b eller bristande överensstämmelse med rekommenderade korrigerande åtgärder i samband med ett förfarande vid alltför stora obalanser som avses i punkt 9 första stycket led c.

Om överstämmelsen med de korrigerande åtgärderna som avses i punkt 9 första stycket, leden a, b och c fortsätter att vara bristfällig ska procentandelen för detta BNP-tak gradvis ökas till

högst 1 % av den nominella BNP-nivån som ska tillämpas vid fortsatt bristande överensstämmelse med ett förfarande vid alltför stora överskott enligt punkt 9 första stycket led a, och

högst 0,5 % av den nominella BNP-nivån som ska tillämpas vid fortsatt bristande överensstämmelse med ett förfarande vid alltför stora obalanser i enlighet med punkt 9 första stycket led b eller c beroende på hur allvarlig den bristande överensstämmelsen är,

c)

ett tak på 50 % av åtagandena rörande därpå följande budgetår för de europeiska struktur- och investeringsfonderna eller ett tak på 0,5 % av den nominella BNP-nivån i det första fallet av bristande överensstämmelse som avses i punkt 9 första stycket, leden d och e.

Då nivån på innehållandet ska fastställas och beslut tas om huruvida åtaganden eller betalningar ska hållas inne, ska hänsyn tas till i vilket skede i programcykeln man befinner sig, med särskild hänsyn till den period som återstår för att använda medlen efter det att de innehållna åtagandena omfördelats i budgeten.

12.   Utan att det påverkar tillämpningen av de återkravsbestämmelser som fastställts i artiklarna 86-88 ska kommissionen utan dröjsmål häva innehållandet av åtaganden eller betalningar i följande fall:

a)

Förfarandet vid alltför stora underskott hålls vilande i enlighet med artikel 9 i rådets förordning (EC) nr 1467/97 (33) eller rådet har beslutat i enlighet med artikel 126.12 i EUF-fördraget att upphäva beslutet om att ett alltför stort överskott föreligger.

b)

Rådet har godkänt den plan för korrigerande åtgärder som den berörda medlemsstaten har lämnat in i enlighet med artikel 8.2 i förordning (EU) nr 1176/2011 eller förfarandet vid alltför stora obalanser hålls vilande i enlighet med artikel 10.5 i den förordningen eller rådet har avslutat förfarandet vid alltför stora obalanser i enlighet med artikel 11 i den förordningen.

c)

Kommissionen har beslutat att den berörda medlemsstaten har vidtagit ändamålsenliga åtgärder för att genomföra det makroekonomiska anpassningsprogram som avses i artikel 7 i förordning (EU) nr 472/2013 eller de åtgärder som krävts i ett beslut från rådet som antagits i enlighet med artikel 136.1 i EUF-fördraget.

Då innehållandet hävs ska kommissionen ombudgetera de inställda åtagandena i enlighet med artikel 8 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013.

Ett beslut om att häva innehållandet av betalningar ska tas av rådet på förslag av kommissionen om de tillämpliga villkoren i första stycket leden a, b och c uppfyllts.

13.   Punkterna 6, 9 och 6-12 ska inte tillämpas på Förenade kungariket om innehållandet av åtaganden eller betalningar rör frågor som fattas av punkt 1 andra stycket leden a, b och c iii eller punkt 9 första stycket leden a, b eller c.

14.   Denna artikel ska inte tillämpas på program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete.

15.   Kommissionen ska hålla Europaparlamentet informerat om genomförandet av denna artikel. I synnerhet ska kommissionen, om ett av villkoren i punkt 6 eller punkt 9 första stycket leden a-e uppfyllts i fråga om en medlemsstat, omedelbart informera Europaparlamentet och lämna uppgifter om de europeiska struktur- och investeringsfonderna och programmen som skulle kunna bli föremål för innehållandet av åtaganden eller betalningar.

Europaparlamentet kan inbjuda kommissionen till en strukturerad dialog om tillämpningen av denna artikel, med beaktande i synnerhet av överföringen av den information som avses i det första stycket.

Kommissionen ska överlämna förslaget om innehållande av åtaganden eller betalningar eller förslaget om att häva ett sådant innehållande till Europaparlamentet och rådet omedelbart efter det att det antagits. Europaparlamentet kan inbjuda kommissionen att redogöra för orsakerna till sitt förslag.

16.   År 2017 ska kommissionen göra en översyn av tillämpningen av denna artikel. Kommissionen ska i detta syfte utarbeta en rapport som den ska överlämna till Europaparlamentet och rådet och vid behov bifoga ett lagstiftningsförslag.

17.   Vid större ändringar i unionens sociala och ekonomiska situation får kommissionen lägga fram ett förslag om översyn av tillämpningen av den här artikeln; Europaparlamentet och rådet får i enlighet med artiklarna 225 eller 241 i EUF-fördraget uppmana kommissionen att lägga fram ett sådant förslag.

Artikel 24

Ökade utbetalningar för medlemsstater med tillfälliga budgetproblem

1.   På begäran av en medlemsstat kan mellanliggande betalningar och utbetalningar av slutsaldot ökas med tio procentenheter över den medfinansieringsgrad som gäller för varje prioritering inom Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden och för varje åtgärd inom Ejflu och EHFF. Om en medlemsstat uppfyller att av följande villkor efter den 21 december 2013 ska den höjda medfinansieringsgraden, som inte får överstiga 100 %, tillämpas på den medlemsstatens betalningsansökningar för perioden till och med den 30 juni 2016:

a)

Den berörda medlemsstaten får ett lån från unionen i enlighet med rådets förordning (EU) nr 407/2010.

b)

Den berörda medlemsstaten får medelfristigt ekonomiskt stöd i enlighet med förordning (EC) nr 332/2002 som är villkorat till genomförandet av ett makroekonomiskt justeringsprogram.

c)

Det ekonomiska stödet till medlemsstaten är villkorat till genomförandet av det makroekonomiska justeringsprogram som fastställts i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013.

Denna punkt ska inte tillämpas på program inom ETS-förordningen.

2.   Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 får unionens stöd genom mellanliggande betalningar och utbetalningar av slutsaldo inte vara högre än det offentliga stödet eller det maximala stödbeloppet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna för varje prioritering inom Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden och för varje åtgärd inom Ejflu och EHFF, i enlighet med kommissionens beslut om godkännande av programmet.

3.   Kommissionen ska granska tillämpningen av punkterna 1 och 2, och ska för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport med sin utvärdering, och vid behov, ett lagstiftningsförslag före den 30 juni 2016.

Artikel 25

Förvaltning av tekniskt stöd till medlemsstater med tillfälliga budgetproblem

1.   På begäran av en medlemsstat med tillfälliga budgetproblem som uppfyller villkoren i artikel 24.1 kan en del av de medel som fastställts i artikel 59 och som planerats enligt de fondspecifika bestämmelserna, i samförstånd med kommissionen, överföras till tekniskt stöd på kommissionens initiativ för genomförande av åtgärder till förmån för den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 58.1 tredje stycket led k genom direkt eller indirekt förvaltning.

2.   De medel som avses i punkt 1 ska beviljas utöver de belopp som fastställts i enlighet med taken i de fondspecifika bestämmelserna för tekniskt stöd på kommissionens initiativ. Om ett tak för tekniskt stöd på en medlemsstats initiativ fastställts i de fondspecifika bestämmelserna ska det belopp som ska överföras inbegripas då man beräknar om åtgärden är förenlig med detta tak.

3.   En medlemsstat ska ansöka om den överföring som avses i punkt 2 för ett kalenderår då det uppfyller villkoren i artikel 24.1 senast den 31 januari det år då överföringen ska göras. Ansökan ska åtföljas av ett förslag om ändring av det eller de program från vilket eller vilka överföringen kommer att göras. Motsvarande ändringar ska göras till partnerskapsöverenskommelsen i enlighet med artikel 30.2 som ska fastställa det totala belopp som varje år ska överföras till kommissionen.

Om en medlemsstat den 1 januari 2014 uppfyller villkoren i artikel 24.1 får den lämna in ansökan för det året samtidigt som den lämnar in sin partnerskapsöverenskommelse, i vilket det belopp som ska överföras till tekniskt stöd på kommissionens initiativ ska fastställas.

AVDELNING III

PROGRAMPLANERING

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser för de europeiska struktur- och investeringsfonderna

Artikel 26

Utformning av programmen

1.   De europeiska struktur- och investeringsfonderna ska genomföras genom program i enlighet med partnerskapsöverenskommelserna. Varje program ska omfatta perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

2.   Programmen ska upprättas av medlemsstaterna eller av en myndighet de utser, i samarbete med de parter som avses i artikel 5. Medlemsstaterna ska utarbeta programmen på grundval av förfaranden som är öppna för allmänheten, och i enlighet med sina institutionella och rättsliga ramar.

3.   Medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta för att säkerställa en effektiv samordning av utarbetandet och genomförandet av programmen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna, inklusive om så är lämpligt, program som får stöd från flera av fonderna, med beaktande av proportionalitetsprincipen.

4.   Medlemsstaterna ska lämna in programmen till kommissionen inom tre månader från inlämnandet av partnerskapsöverenskommelserna. Program inom Europeiskt territoriellt samarbete ska lämnas in senast den 22 september 2014. Till alla program ska den förhandsutvärdering som avses i artikel 55 bifogas.

5.   Om en eller flera fondspecifika förordningar för de europeiska struktur- och investeringsfonderna träder i kraft mellan den 22 februari 2014 och den 22 juni 2014, ska det eller de program som stöds av den europeiska struktur- och investeringsfond som drabbats av den fondspecifika förordningens försenade ikraftträdande läggas fram inom tre månader från inlämnandet av den reviderade partnerskapsöverenskommelsen som avses i artikel 17.1.

6.   Om en eller flera fondspecifika förordningar för de europeiska struktur- och investeringsfonderna träder i kraft senare än den 22 juni 2014 ska det eller de program som stöds av den europeiska struktur- och investeringsfond som drabbats av den fondspecifika förordningens försenade ikraftträdande läggas fram inom tre månader från det att den fondspecifika förordningen som försenades trätt i kraft.

Artikel 27

Programmens innehåll

1.   Alla program ska innehålla en strategi för hur programmet ska bidra till unionens strategi för smart och hållbar utveckling för alla, som överensstämmer med denna förordning, de fondspecifika bestämmelserna och innehållet i partnerskapsöverenskommelsen.

Alla program ska innehålla arrangemang för hur de europeiska struktur- och investeringsfonderna kan genomföras på ett effektivt och samordnat sätt, samt åtgärder för att minska stödmottagarnas administrativa börda.

2.   Alla program ska innehålla prioriteringar, med specifika mål, anslagen för ekonomiskt stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och motsvarande nationell medfinansiering, inklusive belopp relaterade till resultatreserven, som kan vara offentlig eller privat i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

3.   När medlemsstater och regioner deltar i makroregionala strategier eller havsområdesstrategier ska de planerade insatsernas bidrag till dessa strategier anges i det berörda programmet enligt de behov för programområdet som fastställts av medlemsstaten.

4.   För varje prioritering ska indikatorer och motsvarande mål uttryckta i kvalitativa och kvantitativa termer anges i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna för att bedöma framsteg avseende genomförande av program, som syftar till att uppnå mål, vilka ska ligga till grund för övervakning, bedömning och resultatöversyn. Dessa indikatorer ska inbegripa

a)

finansiella indikatorer för anslagna utgifter,

b)

aktivitetsindikatorer för de insatser som får stöd,

c)

resultatindikatorer för den berörda prioriteringen.

För varje europeisk struktur- och investeringsfond ska man i de fondspecifika bestämmelserna fastställa gemensamma indikatorer och man kan också fastställa bestämmelser om programspecifika indikatorer.

5.   Alla program, utom de som endast omfattar tekniskt stöd, ska innehålla en beskrivning, i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna, av åtgärder för att beakta principerna i artiklarna 5, 7 och 8.

6.   Alla program, utom de där det tekniska stödet genomförs inom ett särskilt program, ska innehålla det preliminära stödbelopp som ska användas för mål om klimatförändringar på grundval av den metod som avses i artikel 8.

7.   Medlemsstaterna ska utarbeta programmet enligt de fondspecifika bestämmelserna.

Artikel 28

Särskilda bestämmelser om innehållet i programmen för gemensamma instrument för obegränsade garantier och värdepapperisering för kapitallättnad som genomförs av EIB

1.   Genom undantag från artikel 27 ska de program som avses i artikel 39.4 första stycket led b innehålla:

a)

alla inslag som anges i artikel 27.1 första stycket punkterna 2, 3 och 4 i den artikeln vad gäller de principer som anges i artikel 5,

b)

uppgifter om de organ som avses i artiklarna 125, 126 och 127 i den här förordningen och artikel 65.2 i Ejflu-förordningen och som är relevanta för den berörda fonden,

c)

för varje förhandsvillkor som fastställts i enlighet med artikel 19 och bilaga XI som är tillämpligt på programmet, en bedömning av huruvida förhandsvillkoret är uppfyllt den dag då partnerskapsöverenskommelsen och programmet lämnas in; när ett förhandsvillkor inte är uppfyllt, en beskrivning av de åtgärder som behövs för att uppfylla det, berörda organ och en tidsplan för sådana åtgärder i enlighet med sammanfattningen i partnerskapsöverenskommelsen.

2.   Genom undantag från artikel 55 ska den förhandsbedömning som avses i artikel 39.4 första stycket led a betraktas som förhandsbedömning av dessa program.

3   I de program som avses i artikel 39.4 första stycket led b i denna förordning ska artikel 6.2 och artikel 59.5 och 59.6 i Ejflu-förordningen inte gälla. Utöver de inslag som avses i punkt 1 ska endast bestämmelserna i artikel 8.1 c i, 8.1 f, 8.1 h, 8.1 i och 8.1 m i)–iii) i Ejflu-förordningen tillämpas på program under Ejflu.

Artikel 29

Förfarande för antagande av program

1.   Kommissionen ska bedöma hur programmen överensstämmer med denna förordning och med de fondspecifika bestämmelserna samt om de effektivt bidrar till de utvalda tematiska målen och till unionens prioriteringar för varje europeisk struktur- och investeringsfond samt till partnerskapsöverenskommelsen, med hänsyn till de relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och de relevanta rådsrekommendationer som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget samt till förhandsutvärderingen. I bedömningen ska man särskilt beakta programstrategins lämplighet, motsvarande mål, indikatorer och fördelningen av budgetmedel.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 ska kommissionen inte behöva bedöma om de särskilda operativa programmen för sysselsättningsinitiativet för unga som avses i artikel 18 andra stycket a i ESF-förordningen och de särskilda program som avses i artikel 39.4 första stycket led b i den här förordningen är förenliga med partnerskapsöverenskommelsen om en medlemsstat inte lagt fram sin partnerskapsöverenskommelse den dag då sådana särskilda program läggs fram.

3.   Kommissionen ska framföra sina synpunkter inom tre månader efter det att programmet lämnats in. Medlemsstaten ska förse kommissionen med alla ytterligare uppgifter som behövs och om nödvändigt revidera förslaget till program.

4.   I enlighet med de fondspecifika bestämmelserna ska kommissionen godkänna varje program inom sex månader efter det att det lämnats in av den berörda medlemsstaten, under förutsättning att eventuella synpunkter från kommissionen har beaktats på ett adekvat sätt, men inte före den 1 januari 2014 eller innan kommissionen antagit ett beslut om godkännande av partnerskapsöverenskommelsen.

Med avvikelse från det krav som avses i första stycket får program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete godkännas av kommissionen före antagandet av beslutet om godkännande av partnerskapsöverenskommelsen, och de särskilda operativa programmen för sysselsättningsinitiativet för unga som avses i artikel 18 andra stycket led a iii a i ESF-förordningen och de program som avses i artikel 39.4 första stycket led b i denna förordning får godkännas av kommissionen innan partnerskapsöverenskommelsen läggs fram.

Artikel 30

Ändring av program

1.   Ansökningar om ändring av program som lämnats in av en medlemsstat ska vederbörligen motiveras och ska särskilt ange hur ändringarna förväntas påverka unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och de specifika målen i programmet, med beaktande av denna förordning och fondspecifika bestämmelser, de övergripande principer som avses i artiklarna 5, 7 och 8 och partnerskapsöverenskommelsen. De ska åtföljas av det ändrade programmet.

2.   Kommissionen ska bedöma de uppgifter som lämnats in i enlighet med punkt 1, med beaktande av medlemsstatens motivering. Kommissionen kan komma med synpunkter inom en månad efter den inlämningen av det ändrade programmet och medlemsstaten ska förse kommissionen med alla nödvändiga kompletterande uppgifter. I enlighet med de fondspecifika bestämmelserna ska kommissionen godkänna ansökningar om ändring av ett program snarast möjligt och senast tre månader efter det att ansökan lämnats in av medlemsstaten, under förutsättning av att kommissionens synpunkter beaktats på ett adekvat sätt.

Om en ändring av ett program påverkar uppgifterna i partnerskapsöverenskommelsen i enlighet med artikel 15.1 a iii, 15.1 a iv och 15.1 a vi ska kommissionens godkännande av ändringen av programmet samtidigt utgöra ett godkännande av den senare revideringen av uppgifterna i partnerskapsöverenskommelsen.

3.   Om en ansökan om ändring lämnas in till kommissionen i syfte att omfördela resultatreserven efter resultatöversynen ska kommissionen, som ett undantag från punkt 2, komma med synpunkter endast på de delar där den anser att den föreslagna tilldelningen inte följer gällande bestämmelser, inte stämmer överens med medlemsstatens eller regionens utvecklingsbehov eller innebär stor risk att målen i förslaget inte kan uppnås. Kommissionen ska godkänna ansökan om ändring av ett program snarast möjligt och senast två månader efter det att ansökan lämnats in av medlemsstaten, under förutsättning att kommissionens synpunkter beaktats på ett adekvat sätt. Kommissionens godkännande av ändringen av programmet ska samtidigt utgöra godkännande av den senare översynen av uppgifterna i partnerskapsöverenskommelsen.

4.   Med avvikelse från vad som sägs i punkt 2 kan särskilda förfaranden för ändring av operativa program fastställas i EHFF-förordningen.

Artikel 31

Deltagande av EIB

1.   EIB kan, på medlemsstaternas begäran, delta i utarbetandet av partnerskapsöverenskommelsen samt i förberedelserna av insatserna, särskilt större projekt, finansieringsinstrument och offentlig-privata partnerskap.

2.   Kommissionen kan samråda med EIB innan den antar partnerskapsöverenskommelsen eller programmen.

3.   Kommissionen kan begära att EIB granskar den tekniska kvaliteten och den ekonomiska och finansiella hållbarheten samt bärkraften hos större projekt och att banken bistår kommissionen vid genomförandet eller utvecklingen av finansieringsinstrument.

4.   När kommissionen genomför bestämmelserna i denna förordning kan den bevilja EIB bidrag eller tjänstekontrakt, vilka omfattar initiativ som genomförs i ett flerårigt perspektiv. Unionens budgetåtaganden för dessa bidrag eller tjänstekontrakt ska göras årligen.

KAPITEL II

Lokalt ledd utveckling

Artikel 32

Lokalt ledd utveckling

1.   Lokalt ledd utveckling ska stödjas av Ejflu, som ska väljas till Leaders strategi för lokal utveckling och kan stödjas av Eruf, ESF eller EHFF. Med avseende på tillämpningen av detta kapitel kallas dessa fonder nedan de berörda europeiska struktur- och investeringsfonderna.

2.   Lokalt ledd utveckling ska

a)

vara inriktad på specifika subregionala områden,

b)

ledas av lokala aktionsgrupper som består av företrädare för offentliga och privata lokala socioekonomiska intressegrupper och där varken offentliga myndigheter, såsom dessa definieras i de nationella bestämmelserna, eller någon enskild intressegrupp har mer än 49 % av rösterna på beslutsfattande nivå,

c)

genomföras genom integrerade och sektorsövergripande områdesbaserade lokala utvecklingsstrategier, samt

d)

utformas med hänsyn till lokala behov och möjligheter samt ska omfatta innovativa drag i det lokala sammanhanget, nätverksarbete samt, när så är möjligt, samarbete.

3.   De berörda europeiska struktur- och investeringsfondernas stöd till lokalt ledd utveckling ska vara konsekvent och samordnas mellan de berörda europeiska struktur- och investeringsfonderna. Detta ska säkerställas bl.a. genom samordnat kapacitetsbyggande, urval, godkännande och finansiering av lokalt ledda utvecklingsstrategier och lokala aktionsgrupper.

4.   När den urvalskommitté för lokalt ledda utvecklingsstrategier som inrättats i enlighet med artikel 33.3 fastställer att genomförandet av den utvalda lokalt ledda utvecklingsstrategin kräver stöd från mer än en fond kan den i enlighet med nationella bestämmelser och förfaranden utse en samordnande fond som ska stödja alla löpande kostnader och ledningskostnader enligt artikel 35.1 d och 35.1 e för den lokalt ledda utvecklingsstrategin.

5.   Lokalt ledd utveckling som stöds av de berörda europeiska struktur- och investeringsfonderna ska genomföras enligt en eller flera av prioriteringarna i det eller de relevanta programmen i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna för de berörda europeiska struktur- och investeringsfonderna.

Artikel 33

Lokalt ledda utvecklingsstrategier

1.   En lokalt ledd utvecklingsstrategi ska innehålla åtminstone följande delar:

a)

Uppgifter om område och befolkning som omfattas av strategin.

b)

En analys av områdets utvecklingsbehov och möjligheter, inklusive en analys av starka och svaga sidor, möjligheter och hot.

c)

En beskrivning av strategin och dess mål, en beskrivning av på vilket sätt strategin är integrerad och innovativ samt en hierarki av mål, inklusive mätbara mål för utfall eller resultat. När det gäller resultat kan målen uttryckas kvantitativt eller kvalitativt. Strategin ska vara förenlig med relevanta program inom samtliga berörda europeiska struktur- och investeringsfonder.

d)

En beskrivning av hur lokalsamhället varit delaktigt i utvecklingen av strategin.

e)

En handlingsplan som visar hur målen omsätts i åtgärder.

f)

En beskrivning av förvaltnings- och övervakningsbestämmelserna för strategin, som visar att den lokala aktionsgruppen har kapacitet att genomföra strategin, samt en beskrivning av de särskilda bestämmelserna om utvärdering.

g)

Strategins finansieringsplan, inklusive planerade anslag från var och en av de berörda europeiska struktur- och investeringsfonderna.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa kriterierna för urvalet av lokalt ledda utvecklingsstrategier.

3.   Lokalt ledda utvecklingsstrategier ska väljas ut av en kommitté som inrättats för detta syfte av den eller de ansvariga förvaltande myndigheterna och godkänts av den eller de ansvariga förvaltande myndigheterna.

4.   Den första omgången av urval av lokalt ledda utvecklingsstrategier ska ha avslutats senast två år efter dagen för partnerskapsöverenskommelsens godkännande. Medlemsstaterna får välja ut ytterligare lokalt ledda utvecklingsstrategier efter denna dag men inte senare än den 31 december 2017.

5.   I beslut om godkännande av en lokalt ledd utvecklingsstrategi ska anslagen för var och en av de berörda europeiska struktur- och investeringsfonderna fastställas. Ansvaret för förvaltnings- och kontrolluppgifterna för den lokalt ledda utvecklingsstrategin enligt programmet eller programmen ska också anges i beslutet.

6.   Befolkningen i det område som avses i punkt 1 a får inte understiga 10 000 och inte överstiga 150 000 invånare. I vederbörligen motiverade fall och på grundval av ett förslag från en medlemsstat får kommissionen emellertid anta eller ändra dessa befolkningsgränser i sitt beslut enligt artikel 15.2 och 15.3 för att godkänna eller ändra partnerskapsöverenskommelsen för den medlemsstaten för att ta hänsyn till glest eller tätt befolkade områden i syfte att säkerställa territoriell samstämmighet i områden som omfattas av de lokalt ledda utvecklingsstrategierna.

Artikel 34

Lokala aktionsgrupper

1.   Lokala aktionsgrupper ska utforma och genomföra de lokalt ledda utvecklingsstrategierna.

Medlemsstaterna ska definiera den roll som den lokala aktionsgruppen respektive de myndigheter som är ansvariga för genomförandet av de relevanta programmen ska spela vid den lokalt leda utvecklingsstrategins genomförande.

2.   Den eller de ansvariga förvaltande myndigheterna ska se till att de lokala aktionsgrupperna antingen väljer en part inom gruppen som samordnande part i administrativa och ekonomiska frågor, eller att de tillsammans bildar en lagligt etablerad gemensam struktur.

3.   De lokala aktionsgrupperna ska ha följande uppgifter:

a)

Främja de lokala aktörernas kapacitet att utveckla och genomföra insatser, även genom att främja deras projektförvaltningskapacitet.

b)

Införa ett icke-diskriminerande och öppet urvalsförfarande och objektiva kriterier för urval av insatser, som inte leder till intressekonflikter, som säkerställer att minst 50 % av rösterna i urvalsbesluten avges av parter som inte är offentliga myndigheter och som gör det möjligt att genomföra urval med ett skriftligt förfarande.

c)

Säkra överensstämmelsen med den lokalt ledda utvecklingsstrategin vid urvalet av insatser genom att prioritera dessa insatser efter hur väl de bidrar till att uppnå målen för strategin.

d)

Förbereda och offentliggöra inbjudningar att lämna förslag eller ett förfarande för att kontinuerligt lämna in projekt, och även fastställa urvalskriterier.

e)

Ta emot och bedöma ansökningar om stöd.

f)

Välja ut insatser och fastställa stödbeloppet och, i tillämpliga fall, lägga fram förslagen till det organ som är ansvarigt för att slutkontrollen av stödberättigande innan de godkänns.

g)

Övervaka genomförandet av den lokalt ledda utvecklingsstrategin och de insatser som får stöd samt genomföra särskilda utvärderingar kopplade till den strategin.

4.   Om inget annat följer av punkt 3 b kan den lokala aktionsgruppen vara stödmottagare och genomföra insatser i enlighet med den lokalt ledda utvecklingsstrategin.

5.   I fall av samarbetsverksamhet mellan lokala aktionsgrupper som avses i artikel 35.1 c kan de uppgifter som anges i punkt 3 f i den här artikeln utföras av den ansvariga förvaltande myndigheten.

Artikel 35

Stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till lokalt ledd utveckling

1.   Stöd från de berörda europeiska struktur- och investeringsfonderna till lokalt ledd utveckling ska omfatta följande:

a)

Kostnaderna för förberedande stöd ska omfatta kapacitetsuppbyggnad, utbildning och nätverksbildning i syfte att utarbeta och genomföra en lokalt ledd utvecklingsstrategi.

Kostnaderna kan omfatta en eller flera av följande delar:

i)

Utbildning av lokala aktörer.

ii)

Studier kring området i fråga.

iii)

Kostnader för utformning av den lokalt ledda utvecklingsstrategin, inklusive konsultkostnader och kostnader för åtgärder i samband med samråd med berörda aktörer i fråga om utarbetandet av strategin.

iv)

Administrativa kostnader (drifts- och personalkostnader) för organisationer som ansöker om förberedande stöd under förberedelsefasen.

v)

Stöd till små pilotprojekt.

Sådant förberedande stöd ska vara stödberättigande oavsett om en lokalt ledd utvecklingsstrategi som utformats av en lokal aktionsgrupp som mottar stöd väljs ut för finansiering av en urvalskommitté som inrättats i enlighet med artikel 33.3.

b)

Genomförande av insatser inom den lokalt ledda utvecklingsstrategin.

c)

Förberedelser inför och genomförande av den lokala aktionsgruppens samarbetsverksamhet.

d)

Löpande kostnader kopplade till förvaltningen av den lokalt ledda utvecklingsstrategins genomförande, bestående av driftskostnader, personalkostnader, utbildningskostnader, kostnader kopplade till pr-verksamhet, finansiella kostnader samt kostnaderna kopplade till övervakning och utvärdering av strategin enligt artikel 34.3 g.

e)

Ledningsfunktioner inom den lokalt ledda utvecklingsstrategin för att underlätta utbyte mellan berörda parter för att ge information, främja strategin och stödja potentiella stödmottagare i syfte att utveckla insatser och utarbeta ansökningar.

2.   Stödet för de löpande kostnader och ledningsfunktioner som avses i punkterna 1 d-e får inte överstiga 25 % av de sammanlagda offentliga utgifterna inom den lokalt ledda utvecklingsstrategin.

KAPITEL III

Territoriell utveckling

Artikel 36

Integrerad territoriell investering

1.   När en strategi för stadsutveckling eller en annan territoriell strategi eller territoriell pakt som avses i artikel 12.1 i ESF-förordningen kräver ett integrerat tillvägagångssätt med investeringar från ESF, Eruf eller Sammanhållningsfonden inom mer än ett insatsområde inom ett eller flera operativa program kan åtgärderna genomföras i form av en integrerad territoriell investering.

Åtgärder som genomförs inom ramen för en integrerad territoriell investering kan kompletteras av finansiellt stöd från Ejflu eller EHFF.

2.   I fall där en integrerad territoriell investering stöds av ESF, Eruf eller Sammanhållningsfonden ska det inom det eller de relevanta operativa programmen ges en beskrivning av användningen av den integrerade territoriella investeringen och det preliminära finansiella anslaget från varje insatsområde i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

I fall där en integrerad territoriell investering kompletteras av finansiellt stöd från Ejflu eller EHFF ska det preliminära finansiella anslaget och de omfattade åtgärderna anges i det eller de relevanta programmen i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

3.   Medlemsstaten eller den förvaltande myndigheten kan utse ett eller flera förmedlande organ, som kan vara lokala myndigheter, regionala utvecklingsorgan eller icke-statliga organisationer, till att ansvara för förvaltningen och genomförandet av den integrerade territoriella investeringen i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

4.   Medlemsstaten eller de relevanta förvaltande myndigheterna ska säkerställa att det i övervakningssystemet för programmet eller programmen anges vilka insatser och utfall av ett insatsområde eller en unionsprioritering som bidrar till en integrerad territoriell investering.

AVDELNING IV

FINANSIERINGSINSTRUMENT

Artikel 37

Finansieringsinstrument

1.   De europeiska struktur- och investeringsfonderna kan användas för att stödja finansieringsinstrument inom ett eller flera program, även när de är organiserade som fondandelsfonder, för att bidra till att specifika mål inom en prioritering uppnås.

Finansieringsinstrumenten ska genomföras för att stödja investeringar som förväntas vara finansiellt hållbara och som inte ger upphov till tillräcklig finansiering från marknadskällor. Vid tillämpningen av denna avdelning ska de förvaltande myndigheterna, de organ som genomför fondandelsfonder och de organ som genomför finansieringsinstrument iaktta tillämplig rätt, särskilt i fråga om statligt stöd och offentlig upphandling.

2.   Stöd till finansieringsinstrument ska grunda sig på en förhandsbedömning där man fastställt belägg för marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer samt den beräknade nivån och omfattningen av de offentliga investeringsbehoven, inbegripet typer av finansieringsinstrument som ska stödjas. En sådan förhandsbedömning ska omfatta följande:

a)

En analys av marknadsmisslyckanden, icke-optimala investeringssituationer samt investeringsbehov för politikområden och tematiska mål eller investeringsprioriteringar som ska behandlas för att bidra till att uppnå specifika mål som fastställts inom en prioritering och som ska stödjas genom finansieringsinstrument. Den analysen ska grundas på tillgängliga metoder för god praxis.

b)

En bedömning av mervärdet av de finansieringsinstrument som övervägs för stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, samstämmighet med andra former av offentliga insatser riktade mot samma marknad, eventuella konsekvenser vad gäller statligt stöd, proportionaliteten när det gäller den planerade insatsen och åtgärder för att minimera snedvridning av marknaden.

c)

En uppskattning av de ytterligare offentliga och privata medel som kan anskaffas genom finansieringsinstrumentet ned till slutmottagarnivå (förväntad hävstångseffekt), om så är relevant inklusive en bedömning av behovet av och nivån på förmånliga ersättningar för att attrahera motpartsmedel från privata källor och/eller en beskrivning av de mekanismer som ska användas för att fastställa behovet och omfattningen av sådan förmånlig ersättning, till exempel ett konkurrenskraftigt eller tillräckligt oberoende bedömningsförfarande.

d)

En bedömning av tidigare erfarenheter från liknande instrument och förhandsbedömningar som genomförts av medlemsstaten, samt av hur dessa erfarenheter kommer att tillämpas i fortsättningen.

e)

Den föreslagna investeringsstrategin, inbegripet en granskning av olika möjliga genomförandebestämmelser i den mening som avses i artikel 38, finansiella produkter som kommer att erbjudas, utsedda slutmottagare och i tillämpliga fall planerad kombination med bidrag.

f)

Angivelse av förväntade resultat och hur finansieringsinstrumentet i fråga förväntas bidra till att uppnå de specifika målen för den relevanta prioriteringen, inbegripet indikatorer för detta bidrag.

g)

Bestämmelser som vid behov möjliggör översyn och uppdatering av förhandsbedömningen i samband med genomförandet av finansieringsinstrument som har genomförts på grundval av en sådan bedömning, om den förvaltande myndigheten under genomförandefasen anser att förhandsbedömningen eventuellt inte längre korrekt speglar de marknadsvillkor som råder vid tidpunkten för genomförandet.

3.   Den förhandsbedömning som avses i punkt 2 kan genomföras i etapper. Den ska under alla omständigheter slutföras innan den förvaltande myndigheten beslutar att lämna programbidrag till ett finansieringsinstrument.

Sammanfattning av resultaten och slutsatserna från förhandsbedömningar avseende finansieringsinstrument ska offentliggöras inom tre månader från det att de slutförts.

Förhandsbedömningen ska lämnas in till övervakningskommittén i informationssyfte i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

4.   I de fall där finansieringsinstrument stöder finansiering av företag, inklusive SMF, ska stödet inriktas på inrättande av nya företag, kapital i inledningsskedet, dvs. såddkapital och startkapital, expansionskapital, kapital för att stärka ett företags allmänna aktiviteter eller genomförande av nya projekt, etablering på nya marknader eller nya projekt inom befintliga företag, om inte annat följer av tillämpliga unionsbestämmelser om statligt stöd och i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna. Stödet får omfatta investeringar i både materiella och immateriella tillgångar samt rörelsekapital inom gränserna för tillämpliga unionsbestämmelser om statligt stöd och i syfte att stimulera den privata sektorn att bidra med finansiering till företag. Det får även omfatta kostnader för överföring av äganderätt i företag under förutsättning att sådan överföring sker mellan oberoende investerare.

5.   Investeringar som stöds genom finansieringsinstrument får inte ha fullbordats eller genomförts fullt ut då investeringsbeslutet tas.

6.   Om finansieringsinstrumentet ger stöd till slutmottagare vid infrastrukturinvesteringar för att stödja stadsutveckling, stadsförnyelse eller liknande infrastrukturinvesteringar i syfte att diversifiera annan verksamhet än jordbruksverksamhet i landsbygdsområden kan detta belopp inbegripa det stöd som krävs för att omorganisera skuldportföljen för den infrastruktur som ingår i den nya investeringen till ett belopp på högst 20 % av det totala programstödet från finansieringsinstrumentet till investeringen.

7.   Finansieringsinstrumenten får kombineras med bidrag, räntesubventioner och subventioner av garantiavgifter. Om stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna tillhandahålls genom finansieringsinstrument och kombineras i en enda insats med andra former av stöd med direkt koppling till finansieringsinstrument som riktar sig mot samma slutmottagare, inbegripet tekniskt stöd, räntesubventioner och subventioner av garantiavgifter, ska de bestämmelser som är tillämpliga på finansieringsinstrument gälla för samtliga stödformer inom ramen för insatsen i fråga. I sådana fall ska tillämpliga unionsbestämmelser om statligt stöd iakttas, och varje stödform ska bokföras separat.

8.   Slutmottagare som får stöd genom ett finansieringsinstrument inom en europeisk struktur- och investeringsfond kan också få stöd från en annan europeisk struktur- och investeringsfond eller ett program eller från ett annat instrument som stöds genom unionens budget i enlighet med tillämpliga unionsbestämmelser om statligt stöd. I det fallet ska varje stödform bokföras separat och stödet från instrumentet inom den europeiska struktur- och investeringsfonden ska vara en del av en insats med stödberättigande utgifter som är skild från andra källor till stöd.

9.   Kombinationer av stöd från bidrag och finansieringsinstrument enligt punkterna 7 och 8 får, om inget annat följer av tillämpliga unionsbestämmelser om statligt stöd, omfatta samma utgiftspost förutsatt att den sammanlagda summan av alla stödformer inte överstiger det totala beloppet för utgiftsposten i fråga. Bidrag får inte användas för att återbetala stöd från finansieringsinstrument. Finansieringsinstrument får inte användas för att förhandsfinansiera bidrag.

10.   Naturabidrag ska inte utgöra stödberättigande utgifter när det gäller finansieringsinstrumenten, utom mark och fastigheter när det gäller investeringar för att stödja landsbygdsutveckling, stadsutveckling eller stadsförnyelse, där mark eller fastigheter ingår i investeringen. Sådana bidrag i form av mark eller fastigheter ska vara stödberättigande om villkoren i artikel 69.1 är uppfyllda.

11.   Mervärdesskatt ska inte utgöra en stödberättigande utgift för en insats, förutom i de fall då mervärdesskatten inte är återbetalningsbar enligt nationell mervärdesskattelagstiftning. Mervärdesskatt vad gäller investeringar som görs av slutmottagare ska inte inkluderas vid fastställandet av stödberättigande för utgifter inom finansieringsinstrumentet. Då finansieringsinstrument kombineras med bidrag i enlighet med punkterna 7 och 8 i denna artikel ska bestämmelserna i artikel 69.3 vara tillämpliga på bidraget.

12.   När det gäller tillämpningen av denna artikel ska de tillämpliga unionsreglerna om statligt stöd vara de som är i kraft vid den tidpunkt då den förvaltande myndigheten eller det organ som genomför fondandelsfonden genom ett avtal tilldelar ett finansieringsinstrument programbidrag, eller i tillämpliga fall, då finansieringsinstrumentet genom ett avtal tilldelar slutmottagaren programbidrag.

13.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 med ytterligare särskilda bestämmelser om förvärv av mark och om kombination av tekniskt stöd och finansieringsinstrument.

Artikel 38

Genomförande av finansieringsinstrument

1.   När de förvaltande myndigheterna genomför artikel 37 kan de lämna ett ekonomiskt bidrag till följande finansieringsinstrument:

a)

Finansieringsinstrument som inrättats på unionsnivå och som förvaltas direkt eller indirekt av kommissionen.

b)

Finansieringsinstrument som inrättats på nationell, regional, transnationell eller gränsöverskridande nivå och som förvaltas av den förvaltande myndigheten eller på dess ansvar.

2.   Bidrag från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till finansieringsinstrument enligt punkt 1 a ska bokföras på separata konton och, i enlighet med målen för respektive europeisk struktur- och investeringsfond, användas för att stödja åtgärder och slutmottagare i överensstämmelse med det eller de program som beviljat bidragen.

Bidrag till de finansieringsinstrument som avses i första stycket ska omfattas av denna förordning om inte undantag uttryckligen medges.

Andra stycket påverkar inte bestämmelserna om inrättande och funktion av finansieringsinstrument enligt budgetförordningen, om inte de bestämmelserna strider mot bestämmelserna i den här förordningen, då den här förordningen ska ha företräde.

3.   För finansieringsinstrument enligt punkt 1 b kan den förvaltande myndigheten lämna ett ekonomiskt bidrag till följande finansieringsinstrument:

a)

Finansieringsinstrument som överensstämmer med standardvillkor som kommissionen fastställt.

b)

Befintliga eller nyinrättade finansieringsinstrument som är särskilt utformade för att uppnå de specifika mål som anges i den berörda prioriteringen.

Kommissionen ska anta genomförandeakter om standardvillkor som finansieringsinstrument som avses i första stycket led a ska uppfylla. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

4.   När den förvaltande myndigheten stöder de finansieringsinstrument som avses i punkt 1 b får den

a)

investera i kapital hos befintliga eller nyinrättade juridiska personer, även sådana som finansieras genom andra europeiska struktur- och investeringsfonder, som är inrättade för att genomföra finansieringsinstrument i enlighet med målen för respektive europeisk struktur- och investeringsfond och som kommer att utföra uppgifter i samband med genomförandet; stödet till sådana enheter ska begränsas till de belopp som är nödvändiga för att genomföra nya investeringar i enlighet med artikel 37 och på ett sätt som är förenligt med målen i denna förordning

b)

delegera uppgifter i samband med genomförandet till

i)

EIB,

ii)

internationella finansinstitut där en medlemsstat är aktieägare eller ett finansinstitut som etablerats i en medlemsstat med målet att främja allmänintresset under en myndighets kontroll,

iii)

ett privaträttsligt eller offentligrättsligt organ, eller.

c)

utföra uppgifter i samband med genomförandet direkt, när det gäller finansieringsinstrument som består enbart av lån eller garantier; i det fallet ska den förvaltande myndigheten betraktas som stödmottagare enligt definitionen i artikel 2.10.

Vid genomförandet av finansieringsinstrumentet ska de organ som avses i leden a, b och c i första stycket säkerställa att tillämplig rätt följs, inbegripet bestämmelser avseende de europeiska struktur- och investeringsfonderna, statligt stöd, offentlig upphandling och relevanta normer samt tillämplig lagstiftning om förhindrande av penningtvätt, kamp mot terrorism och skattebedrägeri. Dessa organ får inte inrättas och får inte ha affärsförbindelser med enheter som är registrerade i territorier vars jurisdiktioner inte samarbetar med unionen när det gäller tillämpning av internationellt överenskomna skattenormer och de ska införliva sådana krav i sina avtal med de utvalda finansiella intermediärerna.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för att fastställa ytterligare specifika bestämmelser om vilka funktioner, skyldigheter och ansvarsuppgifter som organ som genomför finansieringsinstrument ska ha, berörda urvalskriterier och produkter som kan levereras via finansieringsinstrument i enlighet med artikel 37. Kommissionen ska samtidigt delge Europaparlamentet och rådet de delegerade akterna senast den 22 april 2014.

5.   De organ som avses i punkterna 4 första stycket led a och 4 första stycket led b får, när de genomför fondandelsfonder, anförtro delar av förvaltningen åt finansiella intermediärer, förutsatt att de enheterna på eget ansvar ser till att dessa intermediärer uppfyller kriterierna i artikel 140.1, 140.2 och 140.4 i budgetförordningen. De finansiella intermediärerna ska väljas ut på ett öppet, proportionellt och icke-diskriminerande sätt, som inte leder till intressekonflikter.

6.   De organ som avses i första stycket punkt 4 b till vilka genomförandeuppgifter har delegerats ska öppna förvaltningskonton i eget namn för den förvaltande myndighetens räkning, eller inrätta finansieringsinstrumentet som en separat ekonomisk enhet inom ett finansinstitut. Om det rör sig om en separat ekonomisk enhet ska programresurser som investeras i finansieringsinstrumentet bokföras separat från övriga tillgängliga resurser inom finansinstitutet. Tillgångarna på förvaltningskonton och sådana separata ekonomiska enheter ska förvaltas enligt principen om sund ekonomisk förvaltning samt enligt lämpliga försiktighetsprinciper och ska ha en tillräcklig likviditet.

7.   Om ett finansieringsinstrument genomförs enligt punkt 4 första stycket led a och 4 första stycket led b ska villkoren för bidrag från program till finansieringsinstrument, beroende på finansieringsinstrumentets genomförandestruktur, fastställas i finansieringsavtal i enlighet med bilaga III på följande nivåer:

a)

I tillämpliga fall mellan den förvaltande myndighetens vederbörligen bemyndigade företrädare och det organ som genomför fondandelsfonden.

b)

Mellan den förvaltande myndighetens vederbörligen bemyndigade företrädare, eller i tillämpliga fall det organ som genomför fondandelsfonden, och det organ som genomför finansieringsinstrumentet.

8.   För finansieringsinstrument som genomförs enligt punkt 4 första stycket led c ska villkoren för bidrag från program till finansieringsinstrument fastställas i ett strategidokument i enlighet med bilaga IV som ska granskas av övervakningskommittén.

9.   Nationella offentliga och privata bidrag, inbegripet i tillämpliga fall naturabidrag som avses i artikel 37.10, kan ges på fondandelsnivå, på finansinstrumentsnivå eller på slutmottagarnivå, i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

10.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa enhetliga villkor för närmare bestämmelser för överföring och förvaltning av programbidrag som förvaltas av de organ som avses i artikel 33.4 första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 143.3.

Artikel 39

Bidrag från Eruf och Ejflu till gemensamma finansieringsinstrument för obegränsade garantier och värdepapperisering till förmån för SMF som genomförs av EIB

1.   I denna artikel avses med lånefinansiering: lån, leasing eller garantier.

2.   Medlemsstaterna kan använda Eruf och Ejflu för att föreskriva om ekonomiska bidrag till de finansieringsinstrument som avses i artikel 38.1 a i denna förordning, och som förvaltas indirekt av kommissionen genom genomförandeuppgifter som anförtros åt EIB i enlighet med artikel 58.1 c iii och artikel 139.4 i budgetförordningen, i fråga om följande:

a)

obegränsade garantier som ger finansiella intermediärer kapitallättnad för nyinrättade lånefinansieringsportföljer till stödberättigade SMF i enlighet med artikel 37.4 i denna förordning,

b)

värdepapperisering, enligt definitionen i artikel 4.1 punkt 61 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (34), av något av följande alternativ

i)

befintliga lånefinansieringsportföljer till SMF eller andra företag med mindre än 500 anställda,

ii)

nyinrättade lånefinansieringsportföljer till SMF.

Det ekonomiska bidrag som avses i leden a och b i första stycket i denna punkt ska gå till lägre prioriterade trancher och/eller mellanliggande trancher i de portföljer som nämns i dessa punkter, förutsatt att de berörda finansiella intermediärerna står för en tillräcklig stor del av risken i portföljerna, men de ska minst uppfylla kraven på bibehållande av riskexponering i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (35) och förordning (EU) nr 575/2013 för att säkerställa en adekvat anpassning av räntor. Vid värdepapperisering första stycket led b i denna punkt måste den finansiella intermediären anskaffa ny lånefinansiering till stödberättigade SMF i enlighet med artikel 37.4 i den här förordningen.

Medlemsstater som ämnar delta i dessa finansieringsinstrument ska bidra med ett belopp som motsvarar lånefinansieringsbehoven för SMF i en viss medlemsstat och den uppskattade efterfrågan på sådan lånefinansiering för SMF, med beaktande av den förhandsbedömning som avses i punkt 4 första stycket led a, och som under inga omständigheter får överstiga 7 % av Erufs och Ejflu:s anslag till medlemsstaten. Det totala Eruf- och Ejflu-bidraget till alla deltagande medlemsstater ska omfattas av ett globalt tak på 8 500 000 000 EUR (i 2011 års priser).

Om kommissionen i samråd med EIB anser att det totala minimibidraget till instrumentet, bestående av samtliga bidrag från alla deltagande medlemsstater, inte är tillräckligt, med vederbörlig hänsyn tagen till den minsta kritiska massan i den förhandsbedömning som avses i punkt 4 första stycket led a, ska genomförandet av det finansieringsinstrumentet avbrytas och bidragen returneras till medlemsstaterna.

Om medlemsstaten och EIB inte kan enas om villkoren i det finansieringsavtal som avses i punkt 4 första stycket led c i denna artikel ska medlemsstaten inge en ansökan om ändring av det program som avses i punkt 4 första stycket led b och omfördela bidraget till andra program eller prioriteringar i enlighet med kraven för tematisk koncentration.

Om de villkor för att avbryta medlemsstatens bidrag till instrumentet i finansieringsavtalet mellan den berörda medlemsstaten och EIB som avses i punkt 4 c har kunnat uppfyllas ska medlemsstaten inge en ansökan om ändring av det program som avses i punkt 4 b och omfördela det återstående bidraget till andra program eller prioriteringar i enlighet med kraven för tematisk koncentration.

Om en medlemsstats deltagande avbryts ska den medlemsstaten inge en ansökan om ändring av programmet. Om budgetåtaganden som inte använts återkrävs ska åtagandena göras tillgängliga igen för den berörda medlemsstaten, för att omfördelas för andra program och prioriteringar i enlighet med kraven för tematisk koncentration.

3.   SMF, som får ny lånefinansiering till följd av en ny portfölj som tagits fram av den finansiella intermediären i samband med det finansieringsinstrument som avses i punkt 2, ska betraktas som slutmottagare av bidraget från Eruf och Ejflu till det berörda finansieringsinstrumentet.

4.   Det ekonomiska bidrag som avses i punkt 1 ska uppfylla följande villkor:

a)

Genom undantag från artikel 37.2 ska det basera sig på en förhandsbedömning av EIB och kommissionen på unionsnivå.

På grundval av de tillgängliga datakällorna om lånefinansiering och SMF ska förhandsbedömningen bland annat omfatta en analys av finansieringsbehoven för SMF på unionsnivå, villkoren för och behovet av finansiering för SMF samt en angivelse om finansieringsklyftan för SMF i varje medlemsstat, en profil för den ekonomiska och finansiella situationen på medlemsstatsnivå för SMF, den minsta kritiska massa för de totala bidragen, en uppskattning av den totala lånevolymen till följd av sådana bidrag samt det mervärde som detta tillför.

b)

Varje deltagande medlemsstat ska ge bidraget som en del av ett enhetligt nationellt program per ekonomiskt bidrag från Eruf och Ejflu som stöd till de tematiska målen i artikel 9 första stycket punkt 3.

c)

Det ska uppfylla villkoren i ett finansieringsavtal som slutits mellan varje deltagande medlemsstat och EIB, om bland annat

i)

EIB:s uppgifter och skyldigheter, inklusive ersättning,

ii)

minsta hävstångseffekt som ska vara uppnådd vid klart fastställda delmål under den stödberättigandeperiod som anges i artikel 65.2,

iii)

villkor för ny lånefinansiering

iv)

bestämmelser som gäller icke-stödberättigande verksamhet och utslagningskriterier,

v)

tidsplan för utbetalningarna,

vi)

påföljder om de finansiella intermediärerna inte uppfyller sina förpliktelser,

vii)

urval av finansiella intermediärer,

viii)

övervakning, rapport och kontroll,

ix)

synlighet,

x)

villkor för uppsägning av avtalet.

För genomförandet av instrumentet kommer EIB att ingå avtal med utvalda finansiella intermediärer.

d)

Om det finansieringsavtal som avses i led c inte sluts inom sex månader från och med antagandet av det program som avses i led b ska medlemsstaten ha rätt att omfördela detta bidrag till andra program eller prioriteringar i enlighet med kraven för tematisk koncentration.

Kommissionen ska för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel anta en genomförandeakt för att fastställa en modell för det finansieringsavtal som avses i första stycket led c. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

5.   Minsta hävstångseffekt ska uppnås i samtliga deltagande medlemsstater vid de delmål som fastställts i det finansieringsavtal som avses i punkt 4 första stycket led c, och beräknas som förhållandet mellan den nya lånefinansieringen till stödberättigade SMF från finansiella intermediärer och motsvarande bidrag från Eruf och Ejflu från den berörda medlemsstaten till finansieringsinstrumenten. Denna minsta hävstångseffekt kan variera mellan de deltagande medlemsstaterna.

Om den finansiella intermediären inte uppnår de minimihävstångseffekter som fastställts i det finansieringsavtal som avses i punkt 4 första stycket led c måste den enligt avtal betala böter till den deltagande medlemsstaten, i enlighet med villkoren i finansieringsavtalet.

Varken de garantier som beviljats eller de värdepapperiseringstransaktioner som gjorts ska påverkas om den finansiella intermediären inte nått den minsta hävstångseffekt som fastställts i finansieringsavtalet.

6.   Genom undantag från artikel 38.2 första stycket kan de ekonomiska bidrag som avses i punkt 2 i den här artikeln placeras i separata konton per medlemsstat eller, om två eller flera deltagande medlemsstater ger sitt samtycke, i ett enda konto som täcker alla dessa medlemsstater och användas i enlighet med de specifika målen i de program för vilka bidragen gavs.

7.   Genom undantag från artikel 41.1 och 41.2 vad gäller de ekonomiska bidrag som avses i punkt 2 i den här artikeln ska medlemsstatens betalningsansökning till kommissionen göras på grundval av 100 % av de belopp som medlemsstaten ska betala till EIB i enlighet med den tidsplan som fastställts i det finansieringsavtal som avses i punkt 4 första stycket led c i den här artikeln. Betalningsansökningarna ska basera sig på de belopp som EIB krävt och som anses nödvändiga för att täcka åtagandena för garantiavtal eller värdepapperiseringstransaktioner som ska avslutas inom de tre därpå följande månaderna. Betalningar från medlemsstater till EIB ska göras omedelbart och i vilket fall som helst innan åtagandena inkommit till EIB.

8.   När ett program avslutas ska de stödberättigande utgifterna vara det programbidragsbelopp som betalats till finansieringsinstrumentet och som ska motsvara

a)

för den verksamhet som avses i punkt 2 första stycket led a, de resurser som avses i artikel 42.3 första stycket led b,

b)

för den verksamhet som avses i punkt 2 första stycket led b i denna artikel, det totala beloppet för den nya lånefinansieringen till följd av värdepapperiseringstransaktionerna, som betalats ut till förmån för stödberättigade SMF inom den stödberättigande period som fastställts i artikel 65.2.

9.   Vid tillämpningen av artiklarna 44 och 45 ska de garantier som inte infodrats och de belopp som återkrävts av obegränsade garantier och värdepapperiseringstransaktioner betraktas som medel som betalats tillbaka till finansieringsinstrumenten. Då finansieringsinstrumenten avvecklas ska likvidationsöverskottet, efter det att kostnader, avgifter och betalningen av fordringsägares skulder som utgör delar som är mer seniora än de som Eruf och Ejflu stod för dragits av, återbördas till de berörda medlemsstaterna i förhållande till deras bidrag till finansieringsinstrumentet.

10.   Den rapport som avses i artikel 46.1 ska omfatta följande extra inslag:

a)

Det totala stödet från Eruf och Ejflu till finansieringsinstrumentet i förhållande till obegränsade garantier eller värdepapperiseringstransaktioner, per program, prioritering eller åtgärd.

b)

De framsteg som gjorts för att skapa den nya lånefinansieringen i enlighet med artikel 32.3 för stödberättigade SMF.

11.   Trots bestämmelserna i artikel 93.1 kan de medel som fördelats till instrument under punkt 2 i den här artikeln användas för att skapa ny lånefinansiering till SMF på medlemsstatens hela territorium utan hänsyn till regionkategorier om inte annat framgår av det finansieringsavtal som avses i punkt 4 första stycket led c.

12.   Artikel 70 ska inte tillämpas på program som inrättats för att genomföra finansieringsinstrument enligt den här artikeln.

Artikel 40

Förvaltning av och kontroll över finansieringsinstrument

1.   De organ som utsetts i enlighet med artikel 124 i denna förordning för Eruf, Sammanhållningsfonden, ESF, EHFF och i enlighet med artikel 65 i Ejflu-förordningen för Ejflu ska inte genomföra kontroller på plats av insatser som omfattar finansieringsinstrument som genomförs enligt artikel 38.1 a. Dessa utsedda organ ska ta emot regelbundna kontrollrapporter från de organ till vilka genomförandet av de finansieringsinstrumenten delegerats.

2.   De organ som ansvarar för programrevisionen ska inte genomföra en revision av de insatser som omfattar finansieringsinstrument som genomförs enligt artikel 38.1 a eller revision av förvaltnings- och kontrollsystem i samband med dessa finansieringsinstrument. De ska ta emot regelbundna kontrollrapporter från de revisorer som utses i avtalen om inrättande av de finansieringsinstrumenten.

3.   De organ som ansvarar för programrevisionen får endast utföra revisioner på slutmottagarnivå när en eller flera av följande situationer uppstår:

a)

Verifikationer avseende stöd från ett finansieringsinstrument till slutmottagare samt dess användning för avsedda ändamål i överensstämmelse med tillämplig rätt är inte tillgängliga hos den förvaltande myndigheten eller hos organen som genomför finansieringsinstrumentet.

b)

Det finns bevis för att de dokument som är tillgängliga hos den förvaltande myndigheten eller de organ som genomför finansieringsinstrumenten inte ger en sanningsenlig och korrekt bild av stödet.

4.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för förfaranden för förvaltning och kontroll av de finansieringsinstrument som avses i artikel 38.1 b, inklusive kontroller som ska utföras av förvaltnings- och revisionsmyndigheterna, system för att bevara verifikationer, delar som ska styrkas genom verifikationer och förvaltnings-, kontroll- och revisionssystem. Kommissionen ska samtidigt delge Europaparlamentet och rådet de delegerade akterna, senast den 22 april 2014.

5.   Organ som genomför finansieringsinstrument ska ansvara för att verifikationerna är tillgängliga och får inte ställa redovisningskrav på slutmottagarna som går utöver vad som är nödvändigt för dem att uppfylla detta ansvar.

Artikel 41

Ansökningar om utbetalningar som innehåller utgifter för finansieringsinstrument

1.   När det gäller finansieringsinstrument som avses i artikel 38.1 a och finansieringsinstrument som avses i artikel 38.1 b som har genomförts i enlighet med artikel 38.4 a och 38.4 b, ska mellanliggande betalningar tillämpas stegvis för programbidrag till finansieringsinstrumentet under stödberättigandeperioden som fastställs i artikel 65.2 (nedan kallad stödberättigandeperioden), i enlighet med följande villkor:

a)

Det programbidragsbelopp som betalas ut till finansieringsinstrumentet som anges i en ansökan om mellanliggande betalning som lämnas in under stödberättigandeperioden får inte överstiga 25 % av det totala programbidragsbelopp som anslagits till finansieringsinstrumentet enligt det relevanta finansieringsavtalet, motsvarande utgifter i den mening som avses i artikel 42.1 a, 42.1 b och 42.1 d som förväntas betalas ut under stödberättigandeperioden. Ansökningar om mellanliggande betalningar som lämnas in efter stödberättigandeperioden ska innehålla det sammanlagda beloppet för stödberättigande utgifter i den mening som avses i artikel 42.

b)

Varje ansökan om mellanliggande betalning som avses i led a i denna punkt får omfatta högst 25 % av det sammanlagda beloppet för den nationella medfinansiering som avses i artikel 38.9 och som förväntas betalas ut till finansieringsinstrumentet, eller på slutmottagarnivå, för utgifter i den mening som avses i artikel 42.1 a, 42.1 b och 42.1 d, inom stödberättigandeperioden.

c)

Efterföljande ansökningar om mellanliggande betalningar som lämnas in under stödberättigandeperioden ska endast lämnas

i)

för den andra ansökan om mellanliggande betalning om minst 60 % av det belopp som angavs i den första ansökan om mellanliggande betalning har använts som stödberättigande utgifter i den mening som avses i artikel 42.1 a, 42.1 b och 42.1 d,

ii)

för den tredje och efterföljande ansökningar om mellanliggande betalningar om minst 85 % av de summor som angetts i de tidigare ansökningarna om mellanliggande betalningar har använts som stödberättigande utgifter i den mening som avses i artikel 42.1 a, 42.1 b och 42.1 d.

d)

Varje ansökan om mellanliggande betalning som innehåller utgifter som rör finansieringsinstrument ska separat ange det totala programbidragsbelopp som betalats ut till finansieringsinstrumentet och de belopp som betalats ut som stödberättigande utgifter i den mening som avses i artikel 42.1 a, 42.1 b och 42.1 d.

Vid avslutandet av ett program ska ansökan om utbetalning av slutsaldot innehålla angivelse av de totala stödberättigande utgifter som avses i 42.

2.   När det gäller de finansieringsinstrument som avses i artikel 38.1 b och som genomförs i enlighet med artikel 38.4 c, ska ansökningar om mellanliggande betalningar och utbetalning av slutsaldot omfatta det sammanlagda belopp som betalats ut av den förvaltande myndigheten för investeringar i slutmottagare enligt artikel 42.1 a och 42.1 b.

3.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för att fastställa bestämmelser för tillbakadragande av utbetalningar till finansieringsinstrument och för följdjusteringar av betalningsansökningar.

4.   Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa modeller som ska användas vid inlämning av kompletterande uppgifter rörande finansieringsinstrument tillsammans med betalningsansökningarna till kommissionen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

Artikel 42

Stödberättigande utgifter vid avslutande

1.   När ett program avslutas ska de stödberättigande utgifterna för finansieringsinstrumentet vara det programbidragsbelopp som finansieringsinstrumentet faktiskt har betalat ut eller, när det gäller garantier, gjort åtaganden för, inom stödberättigandeperioden, vilket omfattar följande:

a)

Utbetalningar till slutmottagare och, när det gäller de fall som avses i artikel 37.7, utbetalningar till förmån för slutmottagare.

b)

Medel som anslagits för garantiavtal, vare sig det rör sig om ett utestående åtagande eller ett som redan förfallit, om garantin åberopas vid förluster som beräknas på grundval av en försiktig förhandsbedömning av riskerna och som omfattar flera belopp av underliggande nya lån eller andra riskbärande instrument för nya investeringar i slutmottagarna.

c)

Kapitaliserade räntesubventioner och subventioner av garantiavgifter, som ska betalas under högst tio år efter stödberättigandeperioden, som används i kombination med finansieringsinstrument och som betalas in på ett särskilt spärrkonto för att effektivt kunna betalas ut efter stödberättigandeperioden, men som när det gäller lån och andra riskbärande instrument betalas för investeringar i slutmottagare inom stödberättigandeperioden.

d)

Återbetalning av förvaltningskostnader eller betalning av förvaltningsavgifter för finansieringsinstrumentet.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 149 om specifika bestämmelser för inrättande av ett system för kapitalisering av årliga delbetalningar för räntesubventioner och subventioner av garantiavgifter som avses i punkt c i första stycket.

2.   Kapitaliserade förvaltningskostnader och avgifter som ska betalas under högst sex år efter stödberättigandeperioden för investeringar i slutmottagare som uppstått under stödberättigandeperioden, och som inte kan omfattas av artiklarna 44 eller 45, får, när det gäller instrument som bygger på eget kapital och mikrokredit, betraktas som stödberättigande utgifter när de sätts in på ett spärrkonto som särskilt öppnats för ändamålet.

3.   När det gäller instrument som bygger på eget kapital som stöder finansiering av de företag som avses i artikel 37.4 för vilka det finansieringsavtal som avses i artikel 38.7 b undertecknats före den 31 december 2017 och som i slutet av stödberättigandeperioden investerat minst 55 % av de överenskomna programresurserna i det berörda finansieringsavtalet, kan begränsade utbetalningar för investeringar i slutmottagare under högst fyra år efter den stödberättigande periodens slut betraktas som stödberättigande utgifter, när de sätts in på ett spärrkonto som särskilt öppnats för ändamålet, förutsatt att bestämmelserna för statligt stöd följs och att alla villkor som fastställts nedan uppfylls.

Belopp som betalas in på spärrkontot

a)

ska endast användas för uppföljningsinvesteringar i slutmottagare som fått ursprunglig investering i eget kapital från finansieringsinstrumentet inom den stödberättigande perioden, som fortfarande helt eller delvis återstår,

b)

ska endast användas för uppföljningsinvesteringar som ska göras i enlighet med marknadsnormer och avtalsbestämmelser avseende marknadsnormer och begränsas till det absolut nödvändiga för att stimulera saminvestering från den privata sektorns sida samtidigt som kontinuitet i finansieringen för de utvalda företagen säkerställs så att både offentliga och privata investerare kan dra nytta av investeringarna,

c)

får inte överstiga 20 % av de stödberättigande utgifterna för instrumentet som bygger på eget kapital som avses i punkt 1 första stycket led a, varifrån maximikapitalresurser och vinster som återförs till detta finansieringsinstrument som bygger på eget kapital under stödberättigandeperioden ska dras av.

Eventuella belopp som betalats till spärrkonto och som inte används för investeringar i slutmottagare under den period som avses i första stycket ska användas i enlighet med artikel 45.

4.   De stödberättigande utgifter som angetts i enlighet med punkterna 1 och 2 får inte överstiga summan av

a)

det totala stödbelopp som de europeiska struktur- och investeringsfonderna betalat ut för de syften som avses i punkterna 1 och 2, och

b)

motsvarande nationell medfinansiering.

5.   De förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter som avses i punkterna 1 första stycket led d och 2 i denna artikel kan tas ut av det organ som genomför fondandelsfonden eller de organ som genomför finansieringsinstrumenten i enlighet med artikel 38.4 a och 38.4 b och får inte överstiga de tröskelvärden som fastställs i den delegerade akt som avses i punkt 6 i den här artikeln. Förvaltningskostnader ska omfatta direkta eller indirekta kostnadsposter som återbetalas mot verifikationer för kostnaderna, förvaltningsavgifter ska i tillämpliga fall hänvisa till ett överenskommet pris för tillhandahållna tjänster fastställt via ett konkurrensutsatt marknadsförfarande. Förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter ska grundas på en resultatbaserad beräkningsmetod.

Förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter får omfatta arrangemangsavgifter. När arrangemangsavgifter eller någon del av dessa belastar slutmottagarna ska de inte deklareras som stödberättigande utgifter.

Förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter, inbegripet kostnaderna för förberedande arbete i samband med finansieringsinstrumenten före undertecknandet av det relevanta finansieringsavtalet, ska vara stödberättigande från och med datumet för undertecknande av det relevanta finansieringsavtalet.

6.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för att fastställa specifika bestämmelser för kriterier för att fastställa förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter på grundval av resultatet och tillämpliga tröskelvärden samt bestämmelser för återbetalning av kapitaliserade förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter för instrument som bygger på eget kapital och mikrokredit.

Artikel 43

Räntor och andra vinster som genereras av de europeiska struktur- och investeringsfondernas stöd till finansieringsinstrumenten

1.   Stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till finansieringsinstrumenten ska sättas in på konton i finansinstitut i medlemsstaterna och ska temporärt investeras i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning.

2.   Ränta och andra vinster som kan härledas från de europeiska struktur- och investeringsfondernas stöd till finansieringsinstrumenten ska användas för samma syften, inklusive återbetalning av förvaltningskostnader eller betalning av förvaltningsavgifter från finansinstrument i enlighet med artikel 42.1 d och utgifter som utbetalats i enlighet med artikel 42.2, som det ursprungliga stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna antingen inom samma finansieringsinstrument, eller efter det att finansinstrumentet avslutats, i andra finansinstrument eller stödformer i enlighet med de specifika mål som fastställts inom en prioritering, fram till slutet av stödberättigandeperioden.

3.   Den förvaltande myndigheten ska se till att användningen av ränta och andra vinster registreras på lämpligt sätt.

Artikel 44

Återanvändning av medel som kan härledas från de europeiska struktur- och investeringsfondernas stöd fram till slutet av stödberättigandeperioden

1.   Medel som betalas tillbaka till finansieringsinstrumenten från investeringar eller från frigjorda medel från garantiavtal, inbegripet återbetalningar av kapital och kapitalvinster och andra inkomster, såsom räntor, garantiavgifter, utdelningar, kapitalvinster eller andra inkomster från investeringar och som kan härledas från de europeiska struktur- och investeringsfondernas stöd, ska återinvesteras för följande syften, upp till de nödvändiga beloppen och i den ordning som överenskommits i de relevanta finansieringsavtalen:

a)

Ytterligare investeringar genom samma eller andra finansieringsinstrument, i enlighet med de specifika mål som fastställts inom en prioritering.

b)

I tillämpliga fall, förmånlig ersättning till privata investerare eller offentliga investerare som verkar enligt den marknadsekonomiska investerarprincipen, som tillhandahåller motpartsmedel till de europeiska struktur- och investeringsfondernas stöd till finansieringsinstrumenten eller som saminvesterar på slutmottagarnivå.

c)

I tillämpliga fall, återbetalning av förvaltningskostnader och betalning av förvaltningsavgifter för finansieringsinstrumentet.

Behovet av och nivån på förmånlig ersättning enligt första stycket led b i ska fastställas i förhandsbedömningen. Den förmånliga ersättningen ska inte överstiga vad som är nödvändigt för att skapa incitament som attraherar privata motpartsmedel och ska inte överkompensera privata investerare eller offentliga investerare som verkar enligt principen om marknadsekonomi. Anpassning av räntor ska säkerställas genom lämplig risk- och vinstdelning och ska genomföras på normal kommersiell grund och vara förenlig med unionsbestämmelserna om statligt stöd.

2.   Den förvaltande myndigheten ska se till att användningen av de medel som avses i punkt 1 registreras.

Artikel 45

Användning av medel efter utgången av stödberättigandeperioden

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att medel som återbetalats till finansieringsinstrumenten, inbegripet återbetalningar av kapital och vinster och andra inkomster som har genererats under minst åtta år efter utgången av stödberättigandeperioden, och som kan härledas från de europeiska struktur- och investeringsfondernas stöd till finansieringsinstrumenten i enlighet med artikel 37 används i överensstämmelse med programmets eller programmens syfte, antingen inom samma finansieringsinstrument eller, efter det att dessa resurser tagits ut från finansieringsinstrumentet, i andra finansieringsinstrument; under förutsättning att en bedömning av marknadsförhållandena i båda fallen visar att det finns ett fortsatt behov av sådana investeringar eller andra stödformer.

Artikel 46

Rapport om genomförande av finansieringsinstrument

1.   Den förvaltande myndigheten ska sända en särskild rapport till kommissionen om insatserna, även finansieringsinstrumenten, som bilaga till den årliga genomföranderapporten.

2.   Den särskilda rapport som avses i punkt 1 ska för varje finansieringsinstrument omfatta följande uppgifter:

a)

Från vilket program och vilken prioritering eller åtgärd de europeiska struktur- och investeringsfondernas stöd kommer.

b)

Beskrivning av finansieringsinstrumentet och genomförandebestämmelserna.

c)

Organ som genomför finansieringsinstrument och organ som genomför fondandelsfonder i förekommande fall, som avses i artiklarna 38.1 a, 38.4 a, 38.4 b och 38.4 c, samt de finansiella intermediärer som avses i artikel 38.6.

d)

Det totala programbidraget per prioritering eller åtgärd som utbetalats till finansieringsinstrumentet.

e)

Det totala stödbelopp som finansieringsinstrumentet betalat ut till slutmottagarna eller till förmån för slutmottagarna, eller anslagit i garantikontrakt för investeringar i slutmottagare samt även förvaltningskostnader som uppstått eller förvaltningsavgifter som betalats ut, per program och prioritering eller åtgärd.

f)

Finansieringsinstrumentets resultat inklusive framgången med dess inrättande och val av organ som genomför finansieringsinstrumentet, inklusive organ som genomför en fondandelsfond.

g)

Ränta och andra vinster som genererats genom stöd från de europeiska struktur- och finansieringsfonderna till finansieringsinstrument och programmedel som betalats tillbaka från investeringar i enlighet med artiklarna 43 och 44.

h)

Framgången med att uppnå den förväntade hävstångseffekten för finansieringsinstrumentets investeringar samt värdet av investeringar och deltagande.

i)

Värdet av investeringar i eget kapital, med avseende på tidigare år.

j)

Finansieringsinstrumentets bidrag till att uppnå indikatorerna för prioriteringen eller åtgärden i fråga.

Informationen i första stycket leden h och j får endast inkluderas i bilagan till de årliga genomföranderapporter som lämnas in 2017 och 2019 samt i den slutliga genomföranderapporten. Rapporteringsskyldigheterna enligt första stycket leden a–j ska inte tillämpas på slutmottagarnivå.

3.   Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa modeller som ska användas för rapportering om finansieringsinstrument till kommissionen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.3.

4.   Från 2016 ska kommissionen varje år och inom sex månader från den tidsfrist för inlämning av de årliga genomföranderapporter som avses i artikel 111.1 för Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden, i artikel 75 i Ejflu-förordningen för Ejflu samt i relevanta bestämmelser om fondspecifika bestämmelser för EHFF, tillhandahålla sammanfattningar av uppgifter om de framsteg som uppnåtts i finansieringen och genomförandet av finansieringsinstrumenten, vilka de förvaltande myndigheterna skickat i enlighet med denna artikel. Dessa sammanfattningar ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet samt offentliggöras.

AVDELNING V

ÖVERVAKNING OCH UTVÄRDERING

KAPITEL I

Övervakning

Avsnitt I

Övervakning av program

Artikel 47

Övervakningskommitté

1.   Inom tre månader från dagen för anmälan till medlemsstaten av kommissionens beslut att anta ett program, ska medlemsstaten inrätta en kommitté i enlighet med sina institutionella, rättsliga och finansiella ramar för att övervaka genomförandet av programmet i samförstånd med den förvaltande myndigheten (nedan kallad övervakningskommittén).

En medlemsstat får inrätta en enda övervakningskommitté för mer än ett program som samfinansieras av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

2.   Varje övervakningskommitté ska utarbeta och anta sin egen arbetsordning i enlighet med den berörda medlemsstatens institutionella, rättsliga och finansiella ramar.

3.   Övervakningskommittén för ett program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete ska inrättas av den medlemsstat som deltar i samarbetsprogrammet och tredjeländer om de har godtagit inbjudan att delta i samarbetsprogrammet. Detta ska ske enligt överenskommelse med den förvaltande myndigheten inom tre månader från det datum då beslutet om antagandet av samarbetsprogrammet har meddelats till medlemsstaten. Den övervakningskommittén ska utarbeta och anta sin egen arbetsordning.

Artikel 48

Övervakningskommitténs sammansättning

1.   Medlemsstaten ska besluta om övervakningskommitténs sammansättning, under förutsättning att den består av de berörda myndigheterna i medlemsstaten, förmedlande organ samt företrädare för de parter som avses i artikel 5. Parternas företrädare ska bemyndigas att ingå i övervakningskommittén av respektive parter enligt öppna förfaranden. Varje ledamot av övervakningskommittén får vara röstberättigad.

Sammansättningen av en övervakningskommitté för ett program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete ska överenskommas mellan den medlemsstat som deltar i programmet och tredjeländer när de har godtagit inbjudan att delta i samarbetsprogrammet. Övervakningskommittén ska bestå av relevanta företrädare för dessa medlemsstater och tredjeländer. Övervakningskommittén får inbegripa företrädare för den europeiska gruppering för territoriellt samarbete som utför verksamheterna i programmet inom programområdet.

2.   Förteckningen över övervakningskommitténs medlemmar ska offentliggöras.

3.   Kommissionen ska delta i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare.

4.   Om EIB bidrar till ett program, får den delta i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare.

5.   Övervakningskommitténs ordförande ska vara en företrädare för medlemsstaten eller den förvaltande myndigheten.

Artikel 49

Övervakningskommitténs uppgifter

1.   Övervakningskommittén ska sammanträda minst en gång om året och ska granska programmets genomförande och framstegen när det gäller att uppnå dess mål. Vid granskningen ska den ta hänsyn till ekonomiska uppgifter och allmänna och programspecifika indikatorer, inklusive förändringar i värdet från resultatindikatorerna och framsteg i riktning mot kvantifierade målvärden och de delmål som anges i de resultatramar som avses i artikel 21.1 och, där så behövs, resultaten av kvalitativa analyser.

2.   Övervakningskommittén ska undersöka alla frågor som påverkar programmets resultat, inklusive resultatöversynen.

3.   Övervakningskommittén ska rådfrågas och ska, om den anser att det är lämpligt, avge ett yttrande om alla ändringar av programmet som föreslås av den förvaltande myndigheten.

4.   Övervakningskommittén får lämna synpunkter till den förvaltande myndigheten om genomförandet och utvärderingen av programmet, inklusive åtgärder för att minska stödmottagarnas administrativa börda. Övervakningskommittén ska övervaka åtgärder som vidtas till följd av synpunkterna.

Artikel 50

Genomföranderapporter

1.   Från och med 2016 och till och med 2023 ska varje medlemsstat till kommissionen lämna in en årlig rapport om genomförandet av programmet under föregående budgetår. Varje medlemsstat ska till kommissionen lämna in en slutrapport om genomförandet av programmet för Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden och en årlig genomföranderapport för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeisk havs- och fiskerifond inom den tidsfrist som fastställts i de fondspecifika bestämmelserna.

2.   De årliga genomföranderapporterna ska innehålla sammanfattade uppgifter om genomförandet av programmet och dess prioriterade områden i förhållande till de ekonomiska uppgifterna, allmänna och programspecifika indikatorer och kvantifierade målvärden, inklusive förändringar i värdet av resultatindikatorerna där så är lämpligt, och från och med den årliga genomföranderapport som läggs fram 2017, de delmål som anges i resultatramarna. De uppgifter som lämnas ska gälla värden för indikatorer för fullt genomförda insatser och även, där så är möjligt med tanke på hur långt genomförandet nått, för utvalda insatser. De ska också ange en sammanfattning av resultaten från alla bedömningar av programmet som har blivit tillgängliga under föregående budgetår, eventuella frågor som påverkar programmets resultat och de åtgärder som vidtas. I den årliga genomföranderapport som läggs fram 2016 får även åtgärder som vidtagits för att uppfylla förhandsvillkoren anges om så är relevant.

3.   Med avvikelse från vad som sägs i punkt 2 kan särskilda bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas fastställas i ESF-förordningen.

4.   Den årliga genomföranderapport som ska lämnas in 2017 ska innehålla och utvärdera de uppgifter som krävs enligt punkt 2 och framstegen när det gäller att uppnå programmets mål, inklusive bidraget från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till förändringar i värdet av resultatindikatorerna, när bevisning finns att tillgå i relevanta utvärderingar. Den årliga genomföranderapporten ska innehålla de åtgärder som vidtagits för att uppfylla de förhandsvillkor som inte hade uppfyllts när programmen antogs. Rapporten ska också innehålla en bedömning av genomförandet av åtgärder för att beakta principerna i artiklarna 7 och 8, den roll som de parter som anges i artikel 5 ska spela i genomförandet av programmet och redogöra för stödet till klimatförändringsmålen.

5.   Den årliga genomföranderapport som ska lämnas in 2019 och den slutliga genomföranderapporten för de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska, utöver de uppgifter och den bedömning som avses i punkterna 2 och 3, innehålla uppgifter om och bedömning av framstegen när det gäller att uppnå programmets mål och dess bidrag till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.

6.   För att anses godtagbara, ska de årliga genomföranderapporter som avses i punkterna 1–5 innehålla alla uppgifter som krävs i de punkterna och i de fondspecifika bestämmelserna.

Kommissionen ska inom 15 arbetsdagar från mottagandet av den årliga genomföranderapporten informera medlemsstaten om rapporten inte är godtagbar, och om detta inte sker ska den anses godtagbar.

7.   Kommissionen ska granska den årliga och den slutliga genomföranderapporten och lämna sina synpunkter till medlemsstaten inom två månader från dagen för mottagande av den årliga genomföranderapporten och inom fem månader från dagen för mottagande av den slutliga genomföranderapporten. Om kommissionen inte lämnar synpunkter inom dessa tidsfrister, ska rapporterna anses godkända.

8.   Kommissionen får lämna synpunkter till den förvaltande myndigheten om frågor som i betydande grad påverkar genomförandet av programmet. Om sådana synpunkter har lämnats, ska den förvaltande myndigheten lämna alla de uppgifter som behövs med avseende på dessa synpunkter och, om så är befogat, inom tre månader informera kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits.

9.   De årliga och de slutliga genomföranderapporterna, samt en sammanfattning av deras innehåll ska göras tillgängliga för allmänheten.

Artikel 51

Årligt översynsmöte

1.   Ett årligt översynsmöte ska varje år under perioden 2016–2023 anordnas mellan kommissionen och varje medlemsstat för att granska resultatet för varje program, med beaktande av den årliga genomföranderapporten och kommissionens synpunkter, där så är tillämpligt.

2.   Det årliga översynsmötet kan omfatta mer än ett program. Åren 2017 och 2019 ska översynsmötet omfatta alla program i medlemsstaten och man ska också beakta de framstegsrapporter som varje medlemsstat lämnat in i enlighet med artikel 52 under de åren.

3.   Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaten och kommissionen enas om att inte anordna ett årligt översynsmöte för ett program under andra år än 2017 och 2019.

4.   Kommissionen eller, om medlemsstaten begär detta, medlemsstaten och kommissionen ska vara ordförande vid det årliga översynsmötet.

5.   Medlemsstaten ska säkerställa att kommissionens synpunkter följs upp på lämpligt sätt efter det årliga översynsmötet rörande frågor som väsentligt påverkar programmets genomförande och ska, om så är befogat, informera kommissionen inom tre månader om vilka åtgärder som har vidtagits.

Avsnitt II

Strategiska framsteg

Artikel 52

Framstegsrapport

1.   Senast den 31 augusti 2017 och den 31 augusti 2019 ska medlemsstaten till kommissionen lämna in en framstegsrapport om läget för genomförandet av partnerskapsöverenskommelsen den 31 december 2016 respektive den 31 december 2018.

2.   Framstegsrapporten ska innehålla uppgifter om och en bedömning av

a)

hur utvecklingsbehoven i medlemsstaten har förändrats sedan partnerskapsöverenskommelsen antogs,

b)

vilka framsteg som gjorts när det gäller unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla samt i de fondspecifika uppdrag som avses i artikel 4.1 genom de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag till de valda tematiska målen, och särskilt när det gäller de delmål som anges i resultatramarna för varje program och det stöd som använts till mål om klimatförändringar,

c)

om åtgärder för att uppfylla de relevanta förhandsvillkor som anges i partnerskapsöverenskommelsen och som inte hade uppfyllts när partnerskapsöverenskommelsen antogs har genomförts i enlighet med den fastställda tidsplanen; detta led ska endast gälla den framstegsrapport som ska lämnas in 2017,

d)

hur väl man har genomfört mekanismer för att säkerställa samordningen mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och andra finansieringsinstrument på unionsnivå och nationell nivå samt med EIB,

e)

genomförandet av det integrerade tillvägagångssättet vid territoriell utveckling eller en sammanfattning av de integrerade tillvägagångssätten baserade på programmen, inklusive vilka framsteg som gjorts när det gäller de prioriterade områden som fastställts för samarbetet,

f)

där så är lämpligt, vilka åtgärder som vidtagits för att öka kapaciteten hos medlemsstaternas myndigheter och stödmottagarna när det gäller att förvalta och använda de europeiska struktur- och investeringsfonderna,

g)

vilka åtgärder som vidtagits och vilka framsteg som gjorts för att minska den administrativa bördan för stödmottagarna,

h)

vilken roll parterna spelar i enlighet med artikel 5 i genomförandet av partnerskapsöverenskommelsen, och

i)

en sammanfattning av de åtgärder som vidtagits när det gäller tillämpningen av de övergripande principer som avses i artiklarna 5, 7 och 8 och politiska målen för genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

3.   Om kommissionen fastslår att de inlämnade uppgifterna är ofullständiga eller oklara på ett sätt som i betydande grad påverkar kvaliteten och tillförlitligheten i den berörda bedömningen, får den inom två månader efter det att framstegsrapporten har lämnats in begära ytterligare uppgifter från medlemsstaten, förutsatt att den begäran inte ger upphov till omotiverade fördröjningar och att kommissionen motiverar den angivna bristen avseende kvalitet och tillförlitlighet. Medlemsstaten ska inom tre månader förse kommissionen med de uppgifter som begärts och, där så är lämpligt, revidera framstegsrapporten i enlighet med detta.

4.   Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa den modell som ska användas för inlämnandet av framstegsrapporten. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2.

Artikel 53

Kommissionens rapportering och diskussion om de europeiska struktur- och investeringsfonderna

1.   Kommissionen ska varje år från och med 2016 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén lämna en sammanfattande rapport om programmen inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna på grundval av de årliga genomföranderapporter som medlemsstaterna lämnar in i enlighet med artikel 50 och en sammanfattning av resultaten av tillgängliga bedömningar av programmen. Åren 2017 och 2019 ska den sammanfattande rapporten ingå i den strategiska rapport som avses i punkt 2.

2.   Åren 2017 och 2019 ska kommissionen sammanställa en strategisk rapport som sammanfattar medlemsstaternas framstegsrapporter, som den senast den 31 december 2017 respektive den 31 december 2019 ska lämna till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén och de institutionerna ska uppmanas att diskutera rapporten.

3.   Rådet ska särskilt diskutera den strategiska rapporten med avseende på de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag till att uppnå unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, och ska uppmanas att bidra till Europeiska rådets vårmöte.

4.   Vartannat år från och med 2018 ska kommissionen i sin årliga framstegsrapport till Europeiska rådets vårmöte lägga till ett avsnitt med en sammanfattning av den senaste av de rapporter som avses i punkterna 1 och 2, särskilt med avseende på de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag till de framsteg som gjorts rörande unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.

KAPITEL II

Utvärdering

Artikel 54

Allmänna bestämmelser

1.   Syftet med utvärderingar är att förbättra kvaliteten på programmens utformning och genomförande samt att bedöma deras effektivitet och verkan. Programmens verkan ska utvärderas mot bakgrund av de respektive europeiska struktur- och investeringsfondernas uppdrag i förhållande till målen i unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och med hänsyn till programmets omfattning i förhållande till BNP och arbetslöshetsrelaterade mål inom det berörda programområdet, där så är lämpligt.

2.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla de resurser som krävs för att genomföra utvärderingarna, och säkerställa att förfaranden finns för att ta fram och samla in de uppgifter som krävs för utvärderingar, inklusive uppgifter rörande allmänna och, där så är lämpligt, programspecifika indikatorer.

3.   Utvärderingarna ska utföras av interna eller externa experter som fungerar fristående från de myndigheter som har ansvaret för genomförandet av programmet. Kommissionen ska lämna vägledning om hur utvärderingarna ska utföras omedelbart efter denna förordnings ikraftträdande.

4.   Alla utvärderingar ska göras tillgängliga för allmänheten.

Artikel 55

Förhandsutvärdering

1.   Medlemsstaterna ska genomföra förhandsutvärderingar för att förbättra kvaliteten på utformningen av varje program.

2.   Den myndighet som är ansvarig för utarbetandet av programmen ska ansvara för förhandsutvärderingarnas genomförande. Förhandsutvärderingarna ska lämnas in till kommissionen samtidigt som programmet och åtföljas av en sammanfattning. De fondspecifika bestämmelserna får innehålla tröskelvärden under vilka förhandsutvärderingen kan kombineras med utvärderingen för ett annat program.

3.   Genom förhandsutvärderingarna ska man bedöma

a)

hur väl programmet bidrar till unionens strategi för smart och hållbar utveckling för alla, i förhållande till de utvalda tematiska målen och prioriterade områdena och med utgångspunkt i nationella och regionala behov och utvecklingspotential samt erfarenheter från tidigare programplaneringsperioder,

b)

om det förslagna programmet eller verksamheten är sammanhållen och konsekvent och hur programmet förhåller sig till andra relevanta instrument,

c)

om fördelningen av budgetmedel överensstämmer med programmets mål,

d)

om de utvalda tematiska målen, prioriteringarna och motsvarande mål i programmen överensstämmer med den gemensamma strategiska ramen, partnerskapsöverenskommelsen och de relevanta landsspecifika rekommendationerna som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och, där så är lämpligt på nationell nivå, det nationella reformprogrammet,

e)

hur relevanta och tydliga de föreslagna programindikatorerna är,

f)

hur det förväntade utfallet kommer att bidra till resultaten,

g)

om de kvantifierade målvärdena för indikatorerna är realistiska i förhållande till det planerade stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna,

h)

vilka skäl som finns för de förslagna stödformerna,

i)

hur väl personella resurser och administrativ kapacitet har anpassats till förvaltningen av programmet,

j)

hur lämpliga förfarandena är för övervakning av programmet och för att samla in de uppgifter som krävs för utvärderingarna,

k)

hur lämpliga de utvalda delmålen är för resultatramarna,

l)

hur lämpliga de planerade åtgärderna är för att främja jämställdhet och förhindra eventuell diskriminering, och särskilt när det gäller tillgång för personer med funktionsnedsättning,

m)

hur lämpliga de planerade åtgärderna är för att främja hållbar utveckling,

n)

planerade åtgärder för att minska den administrativa bördan för stödmottagarna.

4.   Förhandsutvärderingarna ska, där så är lämpligt, inbegripa de krav för strategisk miljöbedömning som fastställts i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (36), med beaktande av behovet av anpassning till klimatförändringen.

Artikel 56

Utvärdering under programplaneringsperioden

1.   En plan för utvärdering ska upprättas av den förvaltande myndigheten eller medlemsstaten och får omfatta mer än ett program. Den ska lämnas in enligt de fondspecifika bestämmelserna.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att lämplig utvärderingskapacitet finns att tillgå.

3.   Under programplaneringsperioden ska den förvaltande myndigheten sörja för att utvärderingar, inklusive utvärderingar av effektivitet och verkan för varje program med utgångspunkt i utvärderingsplanen, genomförs och att varje utvärdering följs upp på lämpligt sätt i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna. Åtminstone en gång under programperioden ska man med hjälp av en utvärdering bedöma hur stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna har medverkat till målen för varje insatsområde. Alla utvärderingar ska granskas av övervakningskommittén och sändas till kommissionen.

4.   Kommissionen får på eget initiativ genomföra utvärderingar av program. Kommissionen ska underrätta den förvaltande myndigheten och resultaten ska översändas till denna och läggas fram för den berörda övervakningskommittén.

5.   Punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln ska inte tillämpas på de särskilda program som avses i artikel 39.4 första stycket led b.

Artikel 57

Utvärdering i efterhand

1.   Utvärderingar i efterhand ska genomföras av kommissionen eller av medlemsstaterna i nära samarbete med kommissionen. Utvärderingarna i efterhand ska avse de europeiska struktur- och investeringsfondernas verkan och resurseffektivitet samt deras bidrag till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla med hänsyn till de mål som fastställts för unionsstrategin och i enlighet med de särskilda kraven i de fondspecifika bestämmelserna.

2.   Utvärderingarna i efterhand ska vara slutförda senast den 31 december 2024.

3.   Den efterhandsutvärdering av de särskilda programmen som avses i artikel 39.4 första stycket led b ska utföras av kommissionen och den ska vara avslutad före den 31 december 2019.

4.   Kommissionen ska senast den 31 december 2025 för varje europeisk struktur- och investeringsfond utarbeta en sammanfattande rapport med de viktigaste slutsatserna från efterhandsutvärderingarna.

AVDELNING VI

TEKNISKT STÖD

Artikel 58

Tekniskt stöd på kommissionens initiativ

1.   På kommissionens initiativ får de europeiska struktur- och investeringsfonderna stödja de åtgärder när det gäller förberedelser, övervakning, administrativt och tekniskt stöd, utvärdering, revision och kontroll som krävs för genomförandet av den här förordningen.

De åtgärder som avses i första stycket får vidtas antingen direkt av kommissionen eller indirekt, av andra enheter eller personer än medlemsstater i enlighet med artikel 60 i budgetförordningen.

De åtgärder som avses i första stycket får särskilt omfatta:

a)

Stöd till projektens utformning och bedömning, inbegripet stöd från EIB.

b)

Stöd till en förstärkning av den institutionella och administrativa kapaciteten för effektiv förvaltning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

c)

Studier kopplade till kommissionens rapporter om de europeiska struktur- och investeringsfonderna och sammanhållningsrapporten.

d)

Åtgärder som rör analys, förvaltning, övervakning, informationsutbyte och genomförande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, liksom åtgärder rörande genomförandet av kontrollsystemen samt tekniskt och administrativt stöd.

e)

Utvärderingar, expertrapporter, statistik och studier, även av allmän natur, om hur de europeiska struktur- och investeringsfonderna fungerar nu och i framtiden, som där så är lämpligt kan genomföras av EIB.

f)

Åtgärder för att sprida information, stödja nätverksarbete, utföra kommunikationsinsatser, öka medvetenheten och främja samarbete och erfarenhetsutbyte, även med tredjeländer.

g)

Inrättande, drift och sammanlänkning av datasystem för förvaltning, övervakning, revision, kontroll och utvärdering.

h)

Insatser för att förbättra utvärderingsmetoderna och informationsutbytet om utvärderingspraxis.

i)

Insatser rörande revision.

j)

Förstärkning av nationell och regional kapacitet när det gäller investeringsplanering, behovsbedömning, förberedelser, utformning och genomförande av finansieringsinstrument, gemensamma handlingsplaner och större projekt, inklusive initiativ tillsammans med EIB.

k)

Spridning av god praxis för att hjälpa medlemsstaterna att stärka kapaciteten hos de relevanta parter som avses i artikel 5 och deras paraplyorganisationer.

l)

Åtgärder för att identifiera, prioritera och genomföra strukturella och administrativa reformer som svar på ekonomiska och sociala utmaningar i medlemsstaterna som uppfyller de villkor som fastställts i artikel 24.1.

För att effektivisera kommunikationen med allmänheten i stort och stärka synergieffekterna mellan de kommunikationsåtgärder som vidtas på kommissionens initiativ, ska de budgetmedel som anslås för kommunikationsåtgärder enligt den här förordningen också bidra till att sprida övergripande kommunikation om unionens politiska prioriteringar i den mån de berör den här förordningens allmänna mål.

2.   Kommissionen ska varje år genom genomförandeakter fastställa sina planer för sådana insatser som är kopplade till de åtgärder som anges i punkt 1, när ett bidrag från de europeiska struktur- och investeringsfonderna planeras.

Artikel 59

Tekniskt stöd på initiativ av medlemsstaterna

1.   På initiativ av en medlemsstat får de europeiska struktur- och investeringsfonderna stödja insatser för förberedelser, förvaltning, övervakning, utvärdering, information och kommunikation, nätverksarbete, beslut om klagomål samt kontroll och revision. De europeiska struktur- och investeringsfonderna får användas av medlemsstaterna för insatser för att minska den administrativa bördan för stödmottagarna, inklusive system för elektroniskt datautbyte och insatser för att öka kapaciteten hos medlemsstaternas myndigheter och stödmottagarna när det gäller förvaltning och användning av dessa fonder. De europeiska struktur- och investeringsfonderna får även användas till stöd för åtgärder för att öka kapaciteten hos relevanta parter i enlighet med artikel 5.3 e och för att stödja utbyte av god praxis mellan dessa parter. De insatser som avses i denna punkt kan gälla både tidigare och påföljande programplaneringsperioder.

2.   I de fondspecifika bestämmelserna får man lägga till eller utesluta insatser som kan finansieras genom tekniskt stöd från varje europeisk struktur- och investeringsfond.

AVDELNING VII

EKONOMISKT STÖD FRÅN DE EUROPEISKA STRUKTUR- OCH INVESTERINGSFONDERNA

KAPITEL I

Stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna

Artikel 60

Fastställande av medfinansieringsgrader

1.   I kommissionens beslut om antagande av ett program ska medfinansieringsgraden eller medfinansieringsgraderna och det maximala stödbeloppet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna fastställas i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

2   Tekniska stödåtgärder på kommissionens initiativ, eller på dess vägnar, kan finansieras till 100 %.

Artikel 61

Insatser som generar nettoinkomster när de avslutats

1.   Denna artikel ska vara tillämplig på insatser som genererar nettoinkomster när de har avslutats. I denna artikel avses med nettoinkomst kassainflöden som betalats direkt av användarna för de varor eller tjänster som tillhandahållits genom insatsen, till exempel avgifter som användarna betalar direkt för användning av infrastruktur, försäljning eller uthyrning eller utarrendering av mark eller byggnader, eller betalning för tjänster så när som på driftskostnader och kostnader för ersättning av utrustning med kort livslängd som tillkommit under motsvarande period. Besparingar avseende driftskostnader som genererats genom insatsen ska behandlas som nettoinkomst såvida de inte kompenseras av en motsvarande minskning av driftsstödet.

När inte alla investeringskostnader berättigar till medfinansiering ska nettoinkomsten fördelas proportionellt mellan de stödberättigande och de icke-stödberättigande delarna av investeringskostnaderna.

2.   De stödberättigande utgifter för insatsen som ska samfinansieras ur de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska reduceras i förväg med hänsyn till insatsens potential att generera nettoinkomst under en särskild referensperiod som omfattar både insatsens genomförande och perioden efter det att den avslutats.

3.   Den potentiella nettoinkomsten från insatsen ska fastställas i förväg genom en av följande metoder som väljs av den förvaltande myndigheten för en sektor, undersektor eller typ av insats:

a)

Tillämpning av en inkomstprocentsats enligt en schablonsats för den sektor eller undersektor som är tillämplig på insatsen i fråga enligt bilaga V eller någon av de delegerade akter som avses i andra, tredje och fjärde styckena.

b)

Beräkning av det diskonterade värdet av nettoinkomsten av insatsen, med hänsyn till den referensperiod som är lämplig för den sektor eller undersektor som insatsen avser, till den normalt förväntade lönsamheten för den investeringskategori som det gäller, till tillämpningen av principen om att förorenaren betalar, där så är lämpligt, mot bakgrund av överväganden om skälighet kopplade till den berörda medlemsstatens eller regionens relativa välstånd.

Kommissionen ska i motiverade fall ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för att ändra bilaga V genom att justera de schablonsatser som fastställts i denna bilaga med hänsyn till historiska data och potentialen för kostnadstäckning och i förekommande fall principen förorenaren betalar.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för att fastställa schablonsatser för sektorer eller undersektorer inom IKT-området, FoU och innovation samt energieffektivitet. Kommissionen ska delge Europaparlamentet och rådet dessa delegerade akter senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska dessutom ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 i vederbörligen motiverade fall avseende tillägg av ytterligare sektorer eller undersektorer, inklusive undersektorer för sektorer i bilaga V, inom de tematiska mål som anges i artikel 9 första stycket och där stöd beviljas från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

När den metod som avses i första stycket led a tillämpas anses alla nettoinkomster som genererats under insatsens genomförande och efter dess avslutande ha beaktats genom tillämpningen av schablonsatsen och ska därför inte dras av från de stödberättigande utgifterna för insatsen.

När en schablonsats fastställs för en ny sektor eller undersektor genom antagandet av en delegerad akt i enlighet med tredje och fjärde styckena får en förvaltande myndighet välja att tillämpa den metod som anges i första stycket led a för nya insatser inom aktuell sektor eller undersektor.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 med bestämmelser om den metod som avses i första stycket led b. När den metoden tillämpas ska nettoinkomster som genererats under insatsens genomförande och som inte tagits med i beräkningen vid fastställandet av insatsens potentiella nettoinkomst, dras av från de stödberättigande utgifterna för insatsen senast i den ansökan om slutbetalning som lämnas in av stödmottagaren.

4.   Den metod enligt vilken nettoinkomsten dras från utgifterna för den insats som ingår i den ansökan om utbetalning som lämnats till kommissionen ska fastställas i enlighet med nationella bestämmelser.

5.   Som ett alternativ till att tillämpa metoderna i punkt 3 får den maximala medfinansieringsgrad som avses i artikel 60.1 på begäran av en medlemsstat minskas i samband med antagandet av ett program för ett insatsområde eller en åtgärd enligt vilket alla insatser som ska beviljas stöd inom ramen för det prioriterade området eller den åtgärden kan tillämpa en enhetlig schablonsats i enlighet med punkt 3 första stycket led a. Minskningen ska inte understiga det belopp som beräknats genom att multiplicera den maximala medfinansieringsgrad för unionen som är tillämplig i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna med den schablonsats som avses i punkt 3 första stycket led a.

När den metod som avses i första stycket tillämpas anses alla nettoinkomster som genererats under insatsens genomförande och efter dess avslutande ha beaktats genom tillämpningen av den minskade medfinansieringsgraden och ska därför inte dras av från de stödberättigande utgifterna för insatsen.

6.   Om det objektivt inte är möjligt att uppskatta inkomsterna i förväg på grundval av någon av de metoder som anges i punkterna 3 eller 5, ska de nettoinkomster som genererats inom tre år från det att en insats avslutats eller senast vid tidsfristen för att lämna in dokument för avslutande av program som fastställs i de fondspecifika bestämmelserna, beroende på vilken dag som infaller först, dras av från de utgifter som deklarerats till kommissionen.

7.   Punkterna 1–6 är inte tillämpliga på

a)

insatser eller delar av insatser som endast får stöd av ESF,

b)

insatser vars totala stödberättigande kostnad före tillämpningen av punkterna 1–6 inte överstiger 1 000 000 EUR,

c)

återbetalningspliktigt stöd med krav på fullständig återbetalning och priser,

d)

tekniskt stöd,

e)

stöd till eller från finansieringsinstrument,

f)

insatser där offentligt stöd ges i form av schablonbelopp eller standardiserade skalor av enhetskostnader,

g)

insatser som genomförs enligt en gemensam handlingsplan,

h)

insatser vars stödbelopp eller stödnivåer fastställs i bilaga II till Ejflu-förordningen.

Trots vad som sägs i led b i första stycket i denna punkt får en medlemsstat som tillämpar punkt 5 inkludera relevant prioritering eller åtgärd i de insatser vars totala stödberättigande kostnad före tillämpningen av punkterna 1–6 inte överstiger 1 000 000 EUR.

8.   Dessutom är inte punkterna 1–6 tillämpliga på insatser vars stöd enligt programmet består av

a)

stöd av mindre betydelse,

b)

statligt stöd till SMF som är förenligt med bestämmelserna och där en gräns för stödintensitet eller stödbelopp tillämpas på statligt stöd,

c)

statligt stöd som är förenligt med bestämmelserna och där en individuell kontroll av finansieringsbehovet i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna för statligt stöd gjorts.

Trots vad som sägs i första stycket får en förvaltande myndighet tillämpa bestämmelserna i punkterna 1–6 på insatser som omfattas av leden a–c i första stycket i den här punkten om detta fastställts i nationella bestämmelser.

KAPITEL II

Särskilda regler om stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till offentlig-privata partnerskap

Artikel 62

Offentlig-privata partnerskap

De europeiska struktur- och investeringsfonderna får användas för att stödja insatser som genomförs eller är avsedda att genomföras inom ramen för offentlig-privata partnerskap. Sådana insatser ska följa tillämplig rätt, i synnerhet om statligt stöd och offentlig upphandling.

Artikel 63

Stödmottagare vid insatser inom ramen för offentlig-privata partnerskap

1.   I samband med insatser inom ramen för offentlig-privata partnerskap, och med avvikelse från vad som sägs i artikel 2.10, kan stödmottagare vara antingen

a)

det offentligrättsliga organ som initierat insatsen, eller

b)

ett privaträttsligt organ i en medlemsstat (nedan kallad privat part) som väljs ut eller kommer att väljas ut för genomförandet av insatsen.

2.   Det offentligrättsliga organ som initierat insatsen inom ramen för offentlig-privata partnerskap får föreslå att den privata part som ska väljas ut efter det att insatsen har godkänts ska fungera som stödmottagare för stödet från de europeiska struktur- och investeringsfonderna. I detta fall ska beslutet om godkännande ha som villkor att den förvaltande myndigheten försäkrar sig om att den utvalda privata partnern tar på sig och fullgör alla skyldigheter som åligger en stödmottagare enligt denna förordning.

3.   Den privata part som väljs ut för att genomföra insatsen får ersättas som stödmottagare under genomförandets gång när detta krävs i enlighet med de bestämmelser och villkor som gäller för det offentlig-privata partnerskapet eller finansieringsavtalet mellan den privata partnern och det finansinstitut som samfinansierar insatsen. I det fallet ska den ersättande privata partnern eller det offentligrättsliga organet fungera som stödmottagare under förutsättning att den förvaltande myndigheten försäkrar sig om att den utvalda privata partnern tar på sig och fullgör alla skyldigheter som åligger en stödmottagare enligt denna förordning.

4.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 med ytterligare bestämmelser om utbytet av stödmottagare och förändring av det ansvar som är förenat med detta.

5.   Ett utbyte av en stödmottagare ska inte betraktas som en förändring av ägandeförhållandena i den mening som avses i artikel 71.1 b, om det utbytet uppfyller de tillämpliga villkoren i punkt 3 i den här artikeln och i en delegerad akt som antagits enligt punkt 4 i den här artikeln.

Artikel 64

Stöd till insatser inom offentlig-privata partnerskap

1.   När det gäller en insats inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap där stödmottagaren är ett offentligrättsligt organ, får utgifter som den privata partnern har ådragit sig och betalat genom undantag från artikel 65.2 anses ha ådragits och betalats av en stödmottagare och får inbegripas i en begäran om utbetalning till kommissionen under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)

Stödmottagaren har ingått ett avtal om offentlig-privata partnerskap med en privat part.

b)

Den förvaltande myndigheten har kontrollerat att de utgifter som stödmottagaren har deklarerat har betalats av den privata partnern och att insatsen överensstämmer med tillämpliga bestämmelser på unionsnivå och nationell nivå, samt med programmet och villkoren för stöd till insatser.

2.   Betalningar till stödmottagare för utgifter som ingår i begäran om utbetalning i enlighet med punkt 1 ska sättas in på ett spärrkonto som för ändamålet öppnats i stödmottagarens namn.

3.   De medel som betalas in på ett spärrkonto enligt punkt 2 ska användas för betalningar i enlighet med avtalet om offentlig-privata partnerskap, inbegripet eventuella betalningar som ska göras om avtalet om offentlig-privata partnerskap sägs upp.

4.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för att fastställa de minimikrav som ska införas i avtal om offentlig-privata partnerskap och som är nödvändiga för tillämpningen av det undantag som fastställs i punkt 1 i den här artikeln, inbegripet bestämmelser i samband med en uppsägning av avtalet om offentlig-privata partnerskap och för att säkerställa en tillfredsställande verifieringskedja.

KAPITEL III

Stödberättigande för utgifter och varaktighet

Artikel 65

Stödberättigande

1.   Stödberättigande för utgifter ska fastställas utifrån nationella bestämmelser, utom när särskilda bestämmelser har fastställts i eller på grundval av den här förordningen eller de fondspecifika bestämmelserna.

2.   Utgifter ska berättiga till bidrag från de europeiska struktur- och investeringsfonderna om stödmottagaren har ådragit sig dessa och de har betalats mellan den dag då programmet lämnades in till kommissionen eller från och med den 1 januari 2014, beroende på vilken dag som infaller först, och den 31 december 2023. Dessutom ska inte utgifter berättiga till bidrag från Ejflu, om stödet i fråga de facto betalas ut av det utbetalande organet mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2023.

3.   Med avvikelse från vad som sägs i punkt 2 kommer utgifter inom ramen för sysselsättningsinitiativet för unga att bli stödberättigande från och med den 1 september 2013.

4.   När det gäller kostnader som återbetalas enligt artikel 67.1 första stycket leden b och c, ska de insatser som ligger till grund för utbetalningen genomföras mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2023.

5.   Med avvikelse från vad som sägs i punkt 4 ska startdatumet vara den 1 september 2013 för kostnader som ersätts på grundval av artikel 67.1 första stycket leden b och c för åtgärder inom ramen för sysselsättningsinitiativet.

6.   Insatser ska inte väljas ut för stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna om de fysiskt har avslutats eller fullt ut genomförts innan stödmottagaren lämnar in sin ansökan om stöd inom programmet till den förvaltande myndigheten, oavsett om stödmottagaren har gjort alla utbetalningar eller inte.

7.   Denna artikel ska inte gälla bestämmelserna om stödberättigande för tekniskt stöd på kommissionens initiativ i enlighet med artikel 58.

8.   Denna punkt ska tillämpas på insatser som genererar nettoinkomst under genomförandet och för vilka bestämmelserna i artikel 61.1–61.6 inte gäller.

De stödberättigande utgifter för en insats som ska samfinansieras ur de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska minskas med den nettoinkomst som genererats av en insats medan den pågår och som inte tagits med i beräkningen vid godkännandet av en insats senast i den ansökan om slutbetalning som lämnas in av stödmottagaren. Om inte alla kostnader är stödberättigande för medfinansiering, ska nettointäkten fördelas proportionellt mellan de stödberättigande och de icke-stödberättigande delarna av kostnaderna.

Denna punkt ska inte gälla

a)

tekniskt stöd,

b)

finansieringsinstrument,

c)

återbetalningspliktigt stöd med krav på fullständig återbetalning,

d)

priser,

e)

insatser som omfattas av bestämmelserna om statligt stöd,

f)

insatser där det offentliga stödet har formen av klumpsummor eller standardskalor för enhetskostnader, under förutsättning att nettoinkomsten har beaktats på förhand,

g)

insatser som genomförs inom ramen för en gemensam åtgärdsplan under förutsättning att nettoinkomsten har beaktats på förhand,

h)

insatser vars stödbelopp eller stödnivåer fastställs i bilaga II till Ejflu-förordningen, eller

i)

insatser vars sammanlagda stödberättigande kostnad inte överstiger 50 000 EUR.

Vid tillämpningen av denna artikel och artikel 61 ska en betalning som mottagits av stödmottagaren som grundas på avtalsenliga viten till följd av en överträdelse av ett avtal mellan stödmottagaren och en tredje part, eller som följer av att tredje part som utsetts enligt reglerna för offentlig upphandling (nedan kallad deponering) återtagit sitt erbjudande, inte betraktas som inkomst och ska inte dras av från de stödberättigande utgifterna för insatsen.

9.   Utgifter som blir stödberättigande till följd av en ändring av ett programmet ska endast vara stödberättigande från och med den dag då begäran om ändring lämnas in till kommissionen eller, om artikel 96.11 tillämpas, från och med den dag då beslutet om ändring av programmet träder i kraft.

De fondspecifika bestämmelserna för EHFF får avvika från första stycket.

10.   Med avvikelse från vad som sägs i punkt 9 kan särskilda bestämmelser om datum för inledande av stödberättigande fastställas i Ejflu-förordningen.

11.   En insats kan få stöd från en eller flera europeiska struktur- och investeringsfonder eller från ett eller flera program och från andra unionsinstrument, förutsatt att den utgiftspost som tagits upp i ansökan om återbetalning från en av de europeiska struktur- och investeringsfonderna inte får stöd från någon annan fond eller något annat unionsinstrument eller stöd från samma fond inom ett annat program.

Artikel 66

Stödformer

De europeiska struktur- och investeringsfonderna ska användas för stöd i form av bidrag, priser, återbetalningspliktigt stöd och finansieringsinstrument, eller en kombination därav.

När det gäller återbetalningspliktigt stöd, ska det stöd som återbetalas till det organ som tillhandahöll det eller till en annan behörig myndighet i medlemsstaten sättas in på ett separat konto eller separeras med hjälp av kontokoder och återanvändas för samma ändamål eller i enlighet med programmets mål.

Artikel 67

Bidragsformer och återbetalningspliktigt stöd

1.   Bidrag och återbetalningspliktigt stöd kan vara utformade på något av följande sätt:

a)

Återbetalning av stödberättigande kostnader som mottagaren faktiskt ådragit sig och betalat, tillsammans med naturabidrag och avskrivningar, där så är tillämpligt.

b)

Standardiserade skalor av enhetskostnader.

c)

Klumpsummor som inte överstiger 100 000 EUR i offentligt stöd.

d)

Finansiering till schablonsats som bestäms genom tillämpning av en procentsats på en eller flera definierade kostnadskategorier.

Fondspecifika bestämmelser kan begränsa de bidragsformer eller det återbetalningspliktiga stöd som är tillämpliga på vissa insatser.

2.   Med avvikelse från vad som sägs i punkt 1 kan ytterligare stödformer och beräkningsmetoder fastställas i EHFF-förordningen.

3.   De valmöjligheter som avses i punkt 1 får kombineras endast om var och en omfattar olika kostnadskategorier eller om de används för olika projekt som ingår i en insats eller för på varandra följande etapper i en insats.

4.   Om en insats eller ett projekt som ingår i en insats enbart genomförs genom offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten, varor eller tjänster, ska endast punkt 1första stycket led a gälla. Om offentlig upphandling inom en insats eller ett projekt som ingår i en insats är begränsad till vissa kostnadskategorier, får alla de valmöjligheter som anges i punkt 1 tillämpas.

5.   De belopp som anges i punkt 1första stycket leden b, c och d ska fastställas på ett av följande sätt:

a)

En rättvis och kontrollerbar beräkningsmetod baserad på

i)

statistiska uppgifter eller annan objektiv information,

ii)

kontrollerade äldre uppgifter för enskilda stödmottagare eller

iii)

tillämpning av normala rutiner för kostnadsredovisning för enskilda stödmottagare.

b)

I enlighet med bestämmelserna för tillämpning av motsvarande standardskalor för enhetskostnader, klumpsummor och schablonsatser som tillämpas i unionens program för liknande typer av insatser och stödmottagare.

c)

I enlighet med bestämmelserna för tillämpning av motsvarande standardskalor för enhetskostnader, klumpsummor och schablonsatser som tillämpas inom bidragssystem som finansieras helt och hållet av medlemsstaten för liknande typer av insatser och stödmottagare.

d)

Satser som fastställs i den här förordningen eller i de fondspecifika bestämmelserna.

e)

Särskilda metoder för att bestämma de belopp som fastställts i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

6.   I det dokument där stödvillkoren för varje insats anges ska det föreskrivas vilken metod som ska tillämpas för att fastställa kostnaderna för insatsen och villkoren för utbetalningen av bidraget.

Artikel 68

Schablonfinansiering för indirekta kostnader och personalkostnader för bidrag och återbetalningspliktigt stöd

1.   Om genomförandet av en insats ger upphov till indirekta kostnader, får de beräknas som en schablonsats på ett av följande sätt:

a)

En schablonsats på upp till 25 % av stödberättigande direkta kostnader, under förutsättning att satsen beräknas på grundval av en rättvis och kontrollerbar beräkningsmetod eller en metod som tillämpas inom bidragssystem som finansieras helt och hållet av medlemsstaten för liknande typer av insatser och stödmottagare.

b)

En schablonsats på upp till 15 % av stödberättigande direkta personalkostnader utan något krav på att medlemsstaten ska göra en beräkning för att fastställa den tillämpliga satsen.

c)

En schablonsats på stödberättigande direkta kostnader baserad på befintliga metoder och motsvarande satser, som tillämpas i unionens program för liknande typer av insatser och stödmottagare.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 142 rörande definitionen av den schablonsats och de metoder som avses i första stycket led c i denna punkt.

2.   För att fastställa personalkostnader för genomförandet av en insats får den tillämpliga timsatsen beräknas genom att de senaste dokumenterade bruttopersonalkostnader divideras med 1 720 timmar.

Artikel 69

Särskilda bestämmelser för berättigande till bidrag och återbetalningspliktigt stöd

1.   Naturabidrag i form av bygg- och anläggningsarbeten, varor, tjänster, mark och fastigheter för vilka det inte erlagts någon kontant betalning, verifierad genom fakturor eller dokument med bevisvärde likvärdigt med fakturor, får vara stödberättigande på villkor att de europeiska struktur- och investeringsfondernas och programmets bestämmelser för stödberättigande tillåter detta och att följande kriterier uppfylls:

a)

Det offentliga stöd som betalas till insatsen och som inbegriper naturabidrag överskrider inte de totala stödberättigande utgifterna, naturabidragen oräknade, när insatsen avslutas.

b)

Det värde som tillskrivs naturabidragen får inte överskrida de kostnader som i allmänhet accepteras på marknaden i fråga.

c)

Värdet på och genomförandet av bidraget kan bli föremål för oberoende bedömning och kontroll.

d)

När det gäller tillhandahållande av mark eller fastigheter kan en kontantbetalning ske i enlighet med ett leasingavtal med ett nominellt årligt belopp som inte överstiger en enhet av medlemsstatens valuta.

e)

När det gäller naturabidrag i form av oavlönat arbete, ska värdet av det arbetet bestämmas med beaktande av nedlagd tid och normal lön för likvärdigt arbete.

Värdet av mark eller fastigheter som avses i första stycket led d i denna punkt ska intygas av en oberoende kvalificerad expert eller ett vederbörligen auktoriserat officiellt organ, och får inte överskrida den gräns som anges i punkt 3 b.

2.   Avskrivningskostnader får anses stödberättigande om följande villkor är uppfyllda:

a)

Programmets regler för stödberättigande tillåter det.

b)

Utgiftsbeloppet har vederbörligen styrkts genom verifikationer med bevisvärde likvärdigt med fakturor för stödberättigande kostnader, när de återbetalas i den form som anges i artikel 67.1 första stycket led a.

c)

Kostnaderna hänför sig enbart till den period under vilken insatsen får stöd.

d)

Offentliga bidrag har inte bidragit till förvärvet av de avskrivna tillgångarna.

3.   Följande kostnader ska inte berättiga till bidrag från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och från det stödbelopp som överförts från Sammanhållningsfonden till FSE som avses i artikel 92.6:

a)

Skuldräntor, förutom avseende bidrag som ges i form av räntesubventioner eller subventioner av garantiavgifter.

b)

Förvärv av obebyggd och bebyggd mark för ett belopp som överskrider 10 % av de totala stödberättigande utgifterna för insatsen i fråga. För övergivna tomter och tomter som tidigare använts för industriellt bruk där det finns byggnader ska denna gräns höjas till 15 %. I vederbörligen motiverade undantagsfall kan denna gräns höjas över respektive föregående procentsatser för miljöbevarande insatser.

c)

Återbetalningsbar mervärdesskatt utom sådan som inte kan återbetalas enligt nationell lagstiftning för mervärdesskatt.

Artikel 70

Insatsers stödberättigande beroende på geografiskt läge

1.   Insatser som får stöd genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska, om inte annat följer av de undantag som avses i punkterna 2 och 3 och de fondspecifika bestämmelserna, vara belägna i programområdet.

2.   Den förvaltande myndigheten får godta att en insats genomförs utanför programområdet men inom unionen, förutsatt att alla villkor nedan är uppfyllda:

a)

Insatsen gagnar programområdet.

b)

Det belopp som beviljats genom programmet till insatser belägna utanför programområdet överskrider inte 15 % av stödet från Eruf, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden på prioriteringsnivån, eller 5 % av stödet från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling på programnivån.

c)

Övervakningskommittén har gett sitt samtycke till insatsen eller typerna av insatser i fråga.

d)

De skyldigheter som myndigheterna för programmet har när det gäller förvaltning, kontroll och revision av insatsen uppfylls av de myndigheter som är ansvariga för det program genom vilket insatsen får stöd, eller så har dessa myndigheter slutit avtal med myndigheterna i det område där insatsen genomförs.

3.   För insatser rörande tekniskt stöd eller marknadsföringsåtgärder får utgifter ha uppkommit utanför unionen, förutsatt att villkoren i punkt 2 a och skyldigheterna när det gäller förvaltning, kontroll och revision av insatsen är uppfyllda.

4.   Punkterna 1–3 ska inte gälla för programmen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete och punkterna 2 och 3 ska inte gälla för insatser som får stöd från ESF.

Artikel 71

Insatsernas varaktighet

1.   En insats som omfattar investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar ska återbetala bidraget från de europeiska struktur- och investeringsfonderna om insatsen, inom fem år från slutbetalningen till stödmottagaren eller inom den tidsfrist som föreskrivs i reglerna för statligt stöd, där så är tillämpligt, blir föremål för något av följande:

a)

Ett upphörande eller en omlokalisering av en produktionsverksamhet utanför programområdet.

b)

En förändring av ägandeförhållandena för en infrastruktur som innebär att ett företag eller ett offentligt organ får en felaktig förmån.

c)

En väsentlig förändring som påverkar dess karaktär, mål eller villkoren för dess genomförande som skulle resultera i att dess ursprungliga mål underminerades.

Felaktigt utbetalade belopp som gäller insatsen ska återkrävas av medlemsstaten i proportion till den period under vilken kraven inte har uppfyllts.

Medlemsstaterna får förkorta tidsfristen i första stycket till tre år när det gäller upprätthållande av investeringar eller bevarande av arbetstillfällen som skapats av SMF.

2.   En insats som består av investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar ska återbetala bidraget från de europeiska struktur- och investeringsfonderna om den produktiva verksamheten omlokaliseras utanför unionen inom tio år från slutbetalningen till stödmottagaren, utom i det fall stödmottagaren är ett litet eller medelstort företag. Om bidraget från de europeiska struktur- och investeringsfonderna utgörs av statligt stöd ska perioden på tio år ersättas av den tillämpliga tidsfristen enligt reglerna om statligt stöd.

3.   För insatser som får ESF-stöd och insatser som får stöd genom andra europeiska struktur- och investeringsfonder och som inte är investeringar i infrastruktur eller produktiva investeringar ska bidraget från fonden återbetalas endast om de är skyldiga att upprätthålla investeringarna enligt tillämpliga bestämmelser om statligt stöd och om de berörs av ett upphörande eller en omlokalisering av en produktionsverksamhet inom den tidsfrist som föreskrivs i de bestämmelserna.

4.   Punkterna 1, 2 och 3 ska inte gälla bidrag till eller från finansieringsinstrument eller en insats som berörs av ett upphörande av en produktionsverksamhet på grund av en konkurs där det inte rör sig om bedrägeri.

5.   Punkterna 1, 2 och 3 ska inte gälla fysiska personer som är mottagare av ett investeringsstöd och som, efter det att insatsen har slutförts, blir berättigade till stöd och mottar stöd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013, i de fall den berörda investeringen är direkt knuten till den verksamhetstyp som konstaterats vara berättigad till stöd ur Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

AVDELNING VIII

FÖRVALTNING OCH KONTROLL

KAPITEL I

Förvaltnings- och kontrollsystem

Artikel 72

Allmänna principer för förvaltnings- och kontrollsystem

Förvaltnings- och kontrollsystemen ska, i enlighet med artikel 4.8 innehålla föreskrifter om

a)

en beskrivning av de funktioner varje organ som deltar i förvaltningen och kontrollen har och fördelningen av funktioner inom varje organ,

b)

efterlevnad av principen om åtskillnad av funktioner mellan och inom sådana organ,

c)

förfaranden för att säkerställa att de attesterade utgifterna är korrekta,

d)

datoriserade system för redovisning, lagring och överföring av ekonomiska uppgifter samt uppgifter om indikatorer för övervakning och rapportering,

e)

system för rapportering och övervakning i de fall det ansvariga organet överlämnar verkställandet av uppgifterna till ett annat organ,

f)

rutiner för revision av hur förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar,

g)

system och förfaranden för att säkerställa en tillfredsställande verifieringskedja,

h)

förebyggande, upptäckande och korrigering av oriktigheter, inklusive bedrägeri, och återkrävande av felaktigt utbetalda stödbelopp, tillsammans med eventuell ränta vid sen betalning.

Artikel 73

Ansvar vid delad förvaltning

I enlighet med principen om delad förvaltning ska medlemsstaterna och kommissionen ha ansvaret för att förvalta och kontrollera programmen i enlighet med sina respektive ansvarsuppgifter enligt denna förordning och de fondspecifika bestämmelserna.

Artikel 74

Medlemsstaternas ansvar

1.   Medlemsstaterna ska fullgöra sina skyldigheter när det gäller förvaltning, kontroll och revision och åta sig det ansvar som följer därav enligt bestämmelserna om delad förvaltning i budgetförordningen och de fondspecifika bestämmelserna.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltnings- och kontrollsystem för programmen har inrättats i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna och att de systemen fungerar effektivt.

3.   Medlemsstaterna ska se till att det finns effektiva arrangemang för hantering av klagomål rörande de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Omfattningen av samt reglerna och förfarandena för sådana arrangemang ska vara medlemsstaternas ansvar i enlighet med deras institutionella och rättsliga ramar. Medlemsstaterna ska på begäran från kommissionen hantera klagomål som lämnats in till kommissionen som omfattas av deras arrangemang. Medlemsstaterna ska på begäran underrätta kommissionen om resultaten av dessa.

4.   Allt officiellt informationsutbyte mellan medlemsstaten och kommissionen ska ske via ett elektroniskt system för datautbyte. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa villkoren som det elektroniska systemet ska uppfylla. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

KAPITEL II

Kommissionens befogenheter och ansvar

Artikel 75

Kommissionens befogenheter och ansvar

1.   Kommissionen ska utifrån tillgänglig information, inklusive information om utnämningen av organ som ska ansvara för förvaltning och kontroll, de dokument som varje år, i enlighet med artikel 59.5 i budgetförordningen, lämnas av de utsedda organen, kontrollrapporter, årliga genomföranderapporter och revisioner som utförts av nationella organ och unionsorgan, försäkra sig om att medlemsstaten har inrättat förvaltnings- och kontrollsystem som överensstämmer med den här förordningen och de fondspecifika bestämmelserna, och att dessa system fungerar effektivt under genomförandet av programmen.

2.   Kommissionstjänstemän eller bemyndigade företrädare för kommissionen får utföra revisioner på plats eller kontroller under förutsättning att detta har meddelats minst tolv arbetsdagar i förväg till behörig nationell myndighet, utom i brådskande fall. Kommissionen ska respektera proportionalitetsprincipen genom att beakta behovet av att undvika att dubblera medlemsstaternas revisioner eller kontroller, risknivån med avseende på unionens budget och behovet av att minimera de administrativa bördorna för stödmottagarna i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna. De får omfatta framför allt kontroll av att förvaltnings- och kontrollsystemen i ett program eller delar av ett program fungerar effektivt, kontroll och revision av insatser samt bedömning av om den ekonomiska förvaltningen av insatserna och programmen är sund. Medlemsstatens tjänstemän eller bemyndigade företrädare får delta i sådana revisioner eller kontroller.

Kommissionens tjänstemän eller bemyndigade företrädare för kommissionen som i vederbörlig ordning bemyndigats att utföra revisioner eller kontroller på plats, ska få tillgång till all nödvändig dokumentation och alla nödvändiga handlingar och metadata, oavsett på vilket sätt de lagras, som gäller de insatser som stöds av de europeiska struktur- och investeringsfonderna eller förvaltnings- och kontrollsystemen. Medlemsstaterna ska, om kommissionen begär det, tillhandahålla kopior av sådan dokumentation, sådana handlingar och metadata.

De befogenheter som anges i denna punkt ska inte påverka tillämpningen av nationella bestämmelser som reserverar vissa åtgärder för ombud som utses särskilt enligt nationell lagstiftning. Kommissionens tjänstemän och bemyndigade företrädare får bl.a. inte delta i hembesök eller formella förhör med personer inom ramen för den nationella lagstiftningen. Dessa tjänstemän och företrädare ska emellertid ha tillgång till den information som erhålls på detta sätt, utan att de nationella domstolarnas befogenheter påverkas och med fullständig respekt för de berörda rättssubjektens grundläggande rättigheter.

3.   Kommissionen får begära att en medlemsstat vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dess förvaltnings- och kontrollsystem fungerar effektivt eller att utgifterna är korrekta i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

AVDELNING IX

EKONOMISK FÖRVALTNING, GRANSKNING OCH GODKÄNNANDE AV RÄKENSKAPER OCH FINANSIELLA KORRIGERINGAR, ÅTERKRAV

KAPITEL I

Ekonomisk förvaltning

Artikel 76

Budgetåtaganden

Unionens budgetåtaganden för varje program ska göras årligen för varje fond under perioden 1 januari 2014–31 december 2020. Budgetåtagandena för resultatreserven i varje program ska göras separat från de kvarstående anslagen till programmet.

Kommissionens beslut om antagande av ett program ska utgöra ett finansieringsbeslut i den mening som avses i artikel 84 i budgetförordningen, och när beslutet anmälts till berörd medlemsstat ska det utgöra ett rättsligt åtagande i den mening som avses i den förordningen.

För varje program ska budgetåtaganden för den första utbetalningen göras när kommissionen har antagit programmet.

Budgetåtaganden för följande delbetalningar ska göras av kommissionen före den 1 maj varje år, på grundval av det beslut som avses i andra stycket i denna artikel, utom när artikel 16 i budgetförordningen gäller.

Vid tillämpning av resultatramen enligt artikel 22, och då man inom en prioritering inte har uppnått delmålen, ska kommissionen vid behov frigöra motsvarande medel som anslagits till de berörda programmen som del av resultatreserven och göra dem tillgängliga igen för de program vars anslag har ökats till följd av en ändring som kommissionen har godkänt i enlighet med artikel 22.5.

Artikel 77

Gemensamma regler för utbetalningar

1.   Kommissionens utbetalning av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag till varje program ska göras i enlighet med budgetanslagen och under förutsättning att det finns medel tillgängliga. Varje betalning ska överföras till det tidigaste öppna budgetåtagandet för den berörda fonden.

2.   Betalningar kopplade till anslag från resultatreserven ska inte göras innan resultatreserven definitivt har tilldelats, i enlighet med artikel 22.3 och 22.4.

3.   Betalningarna ska ske i form av förhandsfinansiering, mellanliggande betalningar och utbetalning av slutsaldot.

4.   När det gäller stödformer enligt artiklarna 67.1 första stycket leden b, c och d, 68 och 69 ska kostnader beräknade på tillämplig basis betraktas som stödberättigande utgifter.

Artikel 78

Gemensamma regler för beräkning av mellanliggande betalningar och slutlig utbetalning

De fondspecifika bestämmelserna ska innehålla regler för beräkning av det belopp som ska betalas tillbaka som mellanliggande betalning och slutlig utbetalning. Beloppet beror på den specifika medfinansieringsgrad som ska tillämpas för de stödberättigande utgifterna.

Artikel 79

Betalningsansökningar

1.   Det särskilda förfarandet och vilka uppgifter som ska lämnas in i samband med betalningsansökningar avseende alla europeiska struktur- och investeringsfonder ska fastställas i de fondspecifika bestämmelserna.

2.   Den begäran om utbetalning som ska lämnas in till kommissionen ska innehålla alla uppgifter som kommissionen behöver för sin redovisning i enlighet med artikel 68.3 i budgetförordningen.

Artikel 80

Användning av euro

Belopp i de program som medlemsstaterna lämnat in, prognoser över utgifter, utgiftsdeklarationer, betalningsansökningar, räkenskaper samt utgifter som nämns i de årliga och slutliga genomföranderapporterna ska anges i euro.

Artikel 81

Utbetalning av förskott

1.   När kommissionen har beslutat att anta ett program ska den betala ut ett förskott för hela programplaneringsperioden. Det inledande förskottet ska betalas ut i flera omgångar beroende på budgetbehoven. Delbetalningarnas nivå ska fastställas i de fondspecifika bestämmelserna.

2.   Inledande förskott ska användas enbart för utbetalningar till stödmottagare i samband med genomförandet av programmet. Den ska därför omedelbart göras tillgänglig för ansvarigt organ.

Artikel 82

Avräkning av förskott

Det belopp som betalats ut som inledande förskott ska vara helt avräknat i kommissionens räkenskaper senast när programmet avslutas.

Artikel 83

Avbrott i betalningsfristen

1.   Betalningsfristen för en ansökning om mellanliggande betalning kan i följande fall avbrytas av den bemyndigade utanordnaren enligt budgetförordningen i högst sex månader:

a)

Om det enligt uppgifter från ett revisionsorgan på nationell nivå eller unionsnivå finns tydliga indikationer på en allvarlig brist i förvaltnings- och kontrollsystemen.

b)

Om den bemyndigade utanordnaren måste genomföra ytterligare kontroller till följd av uppgifter som kommit till dennes kännedom som tyder på att utgifter i en begäran om utbetalning har samband med en oriktighet med allvarliga ekonomiska följder.

c)

Om något av de dokument som krävs enligt artikel 59.5 i budgetförordningen inte har lämnats in.

Medlemsstaten får samtycka till en förlängning av avbrottsperioden med ytterligare tre månader.

De fondspecifika bestämmelserna för EHFF får ange specifika grunder för att avbryta utbetalningar kopplade till bristande efterlevnad av regler som är tillämpliga enligt den gemensamma fiskeripolitiken, vilka ska vara proportionella, med beaktande av den bristande efterlevnadens art, svårighetsgrad, varaktighet och av huruvida den är återkommande.

2.   Den bemyndigade utanordnaren ska begränsa avbrottet till att gälla den del av utgifterna som omfattas av den betalningsansökan som berörs av omständigheter som avses i punkt 1 första stycket, såvida det inte är omöjligt att identifiera den del av utgifterna som påverkas. Den delegerade utanordnaren ska omedelbart och skriftligen informera medlemsstaten och den förvaltande myndigheten om anledningen till avbrottet och be dem att åtgärda situationen. Den delegerade utanordnaren ska låta avbrottet upphöra så snart nödvändiga åtgärder har vidtagits.

KAPITEL II

Granskning och godkännande av räkenskaper

Artikel 84

Tidsfrist för kommissionens granskning och godkännande av räkenskaper

Senast den 31 maj året efter räkenskapsperiodens slut ska kommissionen i enlighet med artikel 59.6 i budgetförordningen tillämpa förfaranden för granskning och godkännande av räkenskaper och informera medlemsstaten om huruvida den godkänner räkenskaperna som rättvisande, fullständiga och korrekta i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

KAPITEL III

Finansiella korrigeringar

Artikel 85

Kommissionens finansiella korrigeringar

1.   Kommissionen ska göra finansiella korrigeringar genom att helt eller delvis ställa in unionens bidrag till ett program och genom att från en medlemsstat återvinna, i syfte att utesluta utgifter som betalats ut i strid med tillämplig rätt från unionens finansiering.

2.   Överträdelser av tillämplig lagstiftning ska leda till finansiella korrigeringar bara med avseende på utgifter som har deklarerats för kommissionen och när ett av följande villkor är uppfyllt:

a)

Överträdelsen har påverkat det ansvariga organets urval av insatser som ska få stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna eller, om det på grund av överträdelsens karaktär inte är möjligt att fastställa den påverkan, det föreligger en styrkt risk att överträdelsen har haft sådan påverkan.

b)

Det finns en risk att överträdelsen har eller skulle ha kunnat påverka de utgifter som deklarerats för återbetalning ur unionens budget eller, om det på grund av överträdelsens karaktär inte är möjligt att kvantifiera dess ekonomiska verkningar, men det föreligger en styrkt risk att överträdelsen har haft sådan påverkan.

3.   När kommissionen beslutar om en finansiell korrigering enligt punkt 1 ska den respektera proportionalitetsprincipen genom att ta hänsyn till av vilken art och hur allvarlig överträdelsen av tillämplig lagstiftning är, och dess ekonomiska följder för unionens budget. Kommissionen ska informera Europaparlamentet om beslut om tillämpning av finansiella korrigeringar.

4.   Kriterierna och förfarandet för att tillämpa finansiella korrigeringar ska fastställas i de fondspecifika bestämmelserna.

KAPITEL IV

Återkrav

Artikel 86

Principer

1.   Alla program ska genomgå ett återkravsförfarande som inrättats eftersom återkrav för belopp som inte omfattas av förskott eller betalningsansökningar inom en viss tidsperiod ska återkrävas, inbegripet betalningsansökningar av vilka alla eller en del är föremål för ett avbrott i betalningsfristen eller ett innehållande av betalningar.

2.   Åtaganden för periodens sista år ska återkrävas i enlighet med reglerna för avslutande av programmen.

3.   I de fondspecifika bestämmelserna ska den exakta tillämpningen av återkravsregeln fastställas för varje europeisk struktur- och investeringsfond.

4.   Den del av åtagandena som fortfarande är öppen ska återkrävas om något av de dokument som behövs för avslutandet inte har lämnats in till kommissionen inom de tidsfrister som fastställs i de fondspecifika bestämmelserna.

5.   Budgetanslagen beträffande resultatreserven ska endast omfattas av återkrävandeförfarandet i punkt 4.

Artikel 87

Undantag från återkrav

1.   Det belopp som berörs av återkrav ska minskas med belopp motsvarande den del av budgetåtagandet för vilken:

a)

insatserna hålls inne genom ett rättsligt förfarande eller ett administrativt överklagande med uppskjutande verkan.

b)

det inte har varit möjligt att lämna in någon begäran om utbetalning på grund av force majeure som allvarligt påverkat genomförandet av hela eller delar av programmet.

De nationella myndigheter som åberopar force majeure enligt första stycket led b ska visa de direkta följderna av force majeure för genomförandet av hela eller delar av programmet.

För tillämpningen av första stycket leden a och b får minskningen begäras en gång om innehållandet av medel eller force majeure varade högst ett år, eller mer än en gång om innehållandet eller ett antal gånger som motsvarar varaktigheten av force majeure eller antalet år mellan den dag då insatsen hålls inne genom ett rättsligt eller administrativt beslut och dagen för ett slutligt rättsligt eller administrativt beslut.

2.   Senast den 31 januari ska medlemsstaten informera kommissionen om de undantag som avses i punkt 1 första stycket leden a och b för det belopp som ska deklareras vid utgången av föregående år.

Artikel 88

Förfarande

1.   Kommissionen ska i god tid informera den berörda medlemsstaten och den förvaltande myndigheten när det finns risk för tillämpning av återkravsregeln enligt artikel 86.

2.   På grundval av de uppgifter som kommissionen mottagit från den 31 januari, ska den informera medlemsstaterna och den förvaltande myndigheten om det beloppet för återkrav, till följd av de uppgifterna, kommer att uppgå till.

3.   Medlemsstaten ska ha två månader på sig att godkänna det belopp som ska återkrävas eller lämna synpunkter.

4.   Senast den 30 juni ska medlemsstaten till kommissionen lämna in en reviderad finansieringstabell som avspeglar det minskade stödbeloppet för en eller flera prioriteringar inom programmet för det berörda budgetåret med hänsyn till tilldelning per fond och per regionkategori, i tillämpliga fall. Om medlemsstaten underlåter att göra det ska kommissionen revidera finansieringstabellen genom att minska bidragen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna för det berörda budgetåret. Den minskningen ska göras proportionellt för varje prioritering.

5.   Kommissionen ska ändra sitt beslut om antagande av programmet genom genomförandeakter senast den 30 september.

DEL TRE

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER FÖR ERUF, EFS OCH SAMMANHÅLLNINGSFONDEN

AVDELNING I

MÅL OCH BUDGETRAM

KAPITEL I

Uppgift, mål och stödets geografiska täckning

Artikel 89

Uppgift och mål

1.   Fonderna ska bidra till att utveckla och fullfölja unionens åtgärder för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning, i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget.

De åtgärder som stöds av fonderna ska också bidra till förverkligandet av unionsstrategin för smart och hållbar tillväxt för alla.

2.   För den uppgift som avses i punkt 1, ska följande syften eftersträvas:

a)

Investering för tillväxt och sysselsättning i medlemsstater och regioner, som ska stödjas av fonderna.

b)

Europeiskt territoriellt samarbete, som ska stödjas av Eruf.

Artikel 90

Investering för målet Investering för tillväxt och sysselsättning

1.   Strukturfonderna ska stödja målet Investering för tillväxt och sysselsättning i alla regioner som motsvarar nivå 2 i den gemensamma nomenklatur för statistiska territoriella enheter (nedan kallad Nuts 2) som inrättats genom förordning (EG) nr 1059/2003 (37), ändrad genom förordning (EG) nr 105/2007.

2.   Medel för målet Investering för tillväxt och sysselsättning ska anslås till följande tre kategorier av Nuts 2-regioner:

a)

Mindre utvecklade regioner, vars BNP per capita är mindre än 75 % av genomsnittlig BNP i EU-27.

b)

Övergångsregioner, vars BNP per capita är mellan 75 % och 90 % av genomsnittlig BNP i EU-27.

c)

Mer utvecklade regioner, vars BNP per capita är högre än 90 % av genomsnittlig BNP i EU-27.

Klassificeringen av regioner i en av de tre kategorierna ska fastställas utifrån hur varje regions BNP per capita, mätt i köpkraftspariteter och beräknad på grundval av uppgifter för unionen för perioden 2007–2009, förhåller sig till genomsnittlig BNP i EU-27 under samma period.

3.   Sammanhållningsfonden ska stödja de medlemsstater vars BNI per capita, mätt i köpkraftspariteter och beräknad på grundval av uppgifter för unionen för perioden 2008–2010, är lägre än 90 % av genomsnittlig BNI per capita i EU-27 under samma period.

De medlemsstater som är berättigade till medel från Sammanhållningsfonden 2013 men vars nominella BNI per capita överstiger 90 % av genomsnittlig BNI per capita i EU-27 beräknat enligt första stycket, ska under en övergångsperiod få stöd från Sammanhållningsfonden på särskilda grunder.

4.   Omedelbart efter denna förordnings ikraftträdande ska kommissionen genom en genomförandeakt anta ett beslut med en förteckning över de regioner som uppfyller kriterierna för de tre regionkategorierna i punkt 2 och de medlemsstater som uppfyller kriterierna i punkt 3. Den förteckningen ska gälla under perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

5.   År 2016 ska kommissionen se över vilka medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden på grundval av BNI-talen från unionen för EU-27 under perioden 2012–2014. De medlemsstater vars nominella BNI per capita underskrider 90 % av genomsnittlig BNI per capita i EU-27 ska på nytt vara berättigade att få stöd från Sammanhållningsfonden och de medlemsstater som var berättigade att få stöd från Sammanhållningsfonden och vars nominella BNI per capita överstiger 90 % ska upphöra att vara stödberättigade och få stöd från Sammanhållningsfonden på särskilda grunder under en övergångsperiod.

KAPITEL II

Budgetram

Artikel 91

Medel för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

1.   De medel för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning som är tillgängliga för budgetåtaganden under perioden 2014–2020 ska uppgå till 325 145 694 739 EUR i 2011 års priser, i enlighet med den uppdelning per år som återfinns i bilaga VI, varav 322 145 694 739 EUR utgör de samlade medel som tilldelas Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden och 3 000 000 000 EUR utgör en särskild tilldelning för sysselsättningsinitiativet för unga. Medlen för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning ska indexregleras med 2 % per år inför programplanering och senare budgetering i unionens budget.

2.   Kommissionen ska genom genomförandeakter anta ett beslut om årlig fördelning per medlemsstat av de samlade medlen inom målet investering för tillväxt och sysselsättning och målet Europeiskt territoriellt samarbete och den årliga fördelningen per medlemsstat av medlen från den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga samt en förteckning över stödberättigade regioner, i enlighet med de kriterier och den metod som anges i bilagorna VII respektive VIII, och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 i den här artikeln eller artikel 92.8.

3.   Av de samlade medlen efter det avdrag för stödet till FSE som avses i artikel 92.6 och stödet till de mest utsatta enligt artikel 92.7 ska 0,35 % anslås till tekniskt stöd på kommissionens initiativ.

Artikel 92

Medel för Investering för målet tillväxt och sysselsättning och för målet Europeiskt territoriellt samarbete

1.   Medlen för målet Investering för tillväxt och sysselsättning ska uppgå till 96,33 % av de samlade medlen (dvs. till 313 197 435 409 EUR) och de ska fördelas på följande sätt:

a)

52,45 % (dvs. 164 279 015 916 EUR) till mindre utvecklade regioner.

b)

10,24 % (dvs. 32 084 931 311 EUR) till övergångsregioner.

c)

15,67 % (dvs. 49 084 308 755 EUR) till mer utvecklade regioner.

d)

21,19 % (dvs. 66 362 384 703 EUR) till medlemsstater som får stöd från Sammanhållningsfonden.

e)

0,44 % (dvs. 1 386 794 724 EUR) som tilläggsfinansiering för de yttersta randområden som anges i artikel 349 i EUF-fördraget och för de Nuts 2-regioner som uppfyller kriterierna i artikel 2 i protokoll nr 6 till 1994 års anslutningsakt.

2.   Utöver de belopp som anges i artikel 91 och punkt 1 i den här artikeln ska ytterligare ett belopp på 94 200 000 EUR respektive 92 400 000 EUR för åren 2014 och 2015 göras tillgängliga enligt "kompletterande justeringar" enligt bilaga VII. Dessa belopp ska fastställas i det beslut av kommissionen som avses i artikel 91.2.

3.   År 2016 ska kommissionen i sin tekniska justering för 2017 i enlighet med artikel 4 och 5 i förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 se över de totala anslagen till målet Investering för tillväxt och sysselsättning för varje medlemsstat under perioden 2017–2020, och tillämpa den tilldelningsmetod som fastställts i punkterna 1-16 i bilaga VII på grundval av den senast tillgängliga statistiken och, för de medlemsstater som omfattas av utgiftstak, en jämförelse mellan den samlade bruttonationalprodukten för 2014–2015 och den samlade bruttonationalprodukten för samma period som beräknats 2012 i enlighet med punkt 10 i bilaga VII. Om den sammanlagda avvikelsen mellan de reviderade tilldelningarna och de totala tilldelningarna är mer än +/– 5 % ska de totala tilldelningarna justeras därefter. I enlighet med artikel 5 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 ska justeringarna fördelas jämnt över åren 2017–2020 och budgetramens utgiftstak för åren i fråga anpassas därefter. Den totala nettoeffekten av justeringarna, vare sig den är positiv eller negativ, får inte överstiga 4 000 000 000 EUR. Efter de tekniska justeringarna ska kommissionen genom genomförandeakter anta ett beslut om en ändrad årlig fördelning per medlemsstat av de samlade medlen.

4.   För att se till att tillräckliga investeringar riktas till sysselsättning av ungdomar, arbetskraftens rörlighet, kunskap, social delaktighet och bekämpning av fattigdom ska den andel av strukturfondernas medel som är tillgänglig för programplanering för operativa program inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning som tilldelats ESF i varje medlemsstat inte vara lägre än motsvarande ESF-andel för den medlemsstaten, som fastställs i de operativa programmen för målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning för programperioden 2007-2013. Till denna andel tillkommer ytterligare ett belopp för varje medlemsstat i enlighet med den metod som anges i bilaga IX i syfte att se till att ESF-andelen i % av de totala sammanlagda medlen för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden på unionsnivå, utom stöd från Sammanhållningsfonden till transportinfrastruktur inom FSE enligt punkterna 4-6 och stöd från strukturfonderna för livsmedelsstöd till de sämst ställda som avses i punkt 7, är minst 23,1 % i medlemsstaterna. För tillämpningen av denna punkt ska en investering som tillhandhålls från ESF till sysselsättningsinitiativet för unga betraktas som en del av de medel från strukturfonderna som anslås till ESF.

5.   Medlen för sysselsättningsinitiativet för unga ska uppgå till 3 000 000 000 EUR från den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga och minst 3 000 000 000 EUR från riktade investeringar från ESF.

6.   Det stödbelopp från Sammanhållningsfonden som ska överföras till FSE ska uppgå till 10 000 000 000 EUR. Det ska enbart användas till transportinfrastrukturprojekt i enlighet med förordning (EU) nr 1316/2013 i de medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden.

Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut där den på proportionella grunder fastställer det belopp som ska överföras från Strukturfondsanslaget till FSE för varje medlemsstat för hela perioden. Sammanhållningsfondens anslag till varje medlemsstat ska minskas proportionellt i enlighet därmed.

De årliga anslagen för det stöd från Sammanhållningsfonden som avses i första stycket ska föras in i tillämpliga budgetposter för FSE från och med 2014 års budgetförfarande.

Det belopp som överförts från Sammanhållningsfonden till FSE, som avses i första stycket, ska genomföras genom att anordna särskilda ansökningsomgångar för projekt för genomförandet av stomnät eller för projekt och horisontell verksamhet som fastställts i del I i bilaga I till förordning (EU) nr 1316/2013.

Regler tillämpliga på transportsektorn enligt förordning (EU) nr 1316/2013 ska tillämpas för de särskilda ansökningsomgångar som avses i fjärde stycket. Fram till den 31 december 2016 ska projekt som är berättigade till finansiering väljas ut med respekt för de nationella anslagen inom ramen för Sammanhållningsfonden. Från och med den 1 januari 2017 ska medel som överförts till FSE, och som inte har anslagits för ett transportinfrastrukturprojekt, göras tillgängliga för alla medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden för att finansiera transportinfrastrukturprojekt i enlighet med förordning (EU) nr 1316/2013.

För att stödja medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden och som kan ha svårt att utse projekt med tillräcklig mognad, kvalitet eller båda delarna, och som har tillräckligt unionsmervärde, ska särskild uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för programstöd som syftar till att förbättra den institutionella kapaciteten och effektiviteten hos offentliga förvaltningar och offentliga tjänster i samband med utveckling och genomförande av sådana projekt som anges i del I i bilagan till förordning (EU) nr 1316/2013. För att de överförda medlen ska utnyttjas maximalt i alla medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden får kommissionen anordna fler ansökningsomgångar.

7.   Stödet från strukturfonderna för stöd till de sämst ställda inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning ska uppgå till minst 2 500 000 000 EUR och kan ökas med upp till 1 000 000 000 EUR genom frivilligt extra stöd från medlemsstaterna.

Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut där den fastställer det belopp som ska överföras från strukturfondsanslaget för stöd till de sämst ställda för hela perioden. Strukturfondsanslaget för varje medlemsstat ska minskas med motsvarande belopp i förhållande till minskningen för varje regionkategori.

De årliga anslagen för det stöd från strukturfonderna som avses i första stycket ska föras in i tillämpliga budgetposter för stöd till de sämst ställda vid 2014 års budgetförfarande.

8.   Av strukturfondsmedlen för målet Investering för tillväxt och sysselsättning ska 330 000 000 EUR anslås till innovativa åtgärder under kommissionens direkta eller indirekta förvaltning på området hållbar stadsutveckling.

9.   Medlen för målet Europeiskt territoriellt samarbete ska uppgå till 2,75 % av de samlade medel som är tillgängliga för budgetåtaganden från fonderna under perioden 2014–2020 (dvs. 8 948 259 330 EUR).

10.   För tillämpningen av den här artikeln, artiklarna 18, 91, 93, 95, 99, 120, bilaga I och bilaga X till denna förordning, för tillämpningen av artikel 4 i Eruf-förordningen, artiklarna 4 och 16-23 i ESF-förordningen och artikel 3.3 i förordningen om europeiskt territoriellt samarbete, ska det yttersta randområdet Mayotte anses utgöra en Nuts 2-region som omfattas av kategorin mindre utvecklade regioner. För tillämpningen av artikel 3.1 och 3.2 i förordningen om europeiskt territoriellt samarbete ska Mayotte och Saint-Martin anses utgöra Nuts 3-regioner.

Artikel 93

Ej överförbara medel mellan regionkategorier

1.   Det ska inte vara möjligt att överföra de samlade anslagen för varje medlemsstat för mindre utvecklade regioner, övergångsregioner respektive mer utvecklade regioner mellan de olika regionkategorierna.

2.   I vederbörligen motiverade fall som rör genomförandet av ett eller flera tematiska mål kan kommissionen, som ett undantag från punkt 1, godta ett förslag från en medlemsstat när den först lämnar in partnerskapsöverenskommelsen eller, i vederbörligen motiverade fall, vid tilldelningen av resultatreserven eller en större revidering av partnerskapsöverenskommelsen, om att överföra högst 3 % av det samlade anslaget för en regionkategori till andra regionkategorier.

Artikel 94

Ej överförbara medel mellan mål

1.   Det ska inte vara möjligt att överföra de samlade anslagen för varje medlemsstat för målet Investering för tillväxt och sysselsättning och målet Europeiskt territoriellt samarbete mellan dessa mål.

2.   Med avvikelse från punkt 1 kan kommissionen, i syfte att upprätthålla effektiva bidrag från fonderna till de åtgärder som avses i artikel 89.1, i vederbörligen motiverade fall, och med förbehåll för villkoren i punkt 3, genom en genomförandeakt anta ett förslag från en medlemsstat när den först lämnar in partnerskapsöverenskommelsen om att överföra en del av sitt anslag för målet Europeiskt territoriellt samarbete till målet Investering för tillväxt och sysselsättning.

3.   Andelen av målet Europeiskt territoriellt samarbete i den medlemsstat som lägger fram det förslag som avses i punkt 2 ska utgöra minst 35 % av de samlade anslagen till den medlemsstaten för målet Investering för tillväxt och sysselsättning och målet Europeiskt territoriellt samarbete, och den ska efter överföringen utgöra minst 25 % av de samlade anslagen.

Artikel 95

Additionalitet

1.   I denna artikel och i bilaga X gäller följande definitioner:

1.   fast bruttoinvestering: inhemska producenters förvärv, minus avyttringar, av fasta tillgångar under en viss period, plus vissa tillägg till värdet av icke-producerade tillgångar som uppstått genom en producents eller institutionell enhets produktiva verksamhet, enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2223/96 (38).

2.   fasta tillgångar: materiella eller immateriella tillgångar tillkomna som resultat av produktionsprocesser som själva används upprepat eller kontinuerligt i produktionsprocesser under mer än ett år.

3.   offentlig sektor: de institutionella enheter som sammantagna, utöver att utöva sitt politiska ansvar och reglera ekonomin, tillhandahåller huvudsakligen icke marknadsproducerade tjänster (och möjligen även varor) för enskild eller kollektiv förbrukning samt omfördelar inkomster och förmögenhet.

4.   offentliga eller motsvarande utgifter för strukturåtgärder: den offentliga sektorns fasta bruttoinvesteringar.

2.   Stöd från fonderna för målet Investering för tillväxt och sysselsättning får inte ersätta en medlemsstats offentliga eller motsvarande utgifter för strukturåtgärder.

3.   Under perioden 2014–2020 ska medlemsstaterna se till att deras genomsnittliga årliga offentliga eller motsvarande utgifter för strukturåtgärder håller sig på minst den referensnivå som anges i partnerskapsöverenskommelsen.

Vid fastställandet av den referensnivå som avses i första stycket ska kommissionen och medlemsstaterna beakta det allmänna makroekonomiska läget och särskilda eller exceptionella omständigheter, t.ex. privatiseringar, en ovanligt hög nivå på de offentliga eller motsvarande utgifterna för strukturåtgärder i en medlemsstat under programperioden 2007–2013 samt utvecklingen för andra indikatorer för offentliga investeringar. De ska också beakta förändringar i de nationella anslagen från fonderna i förhållande till åren 2007–2013.

4.   En kontroll av om de offentliga eller motsvarande utgifterna för strukturåtgärder inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning har bibehållits under perioden ska endast göras i de medlemsstater där minst 15 % av befolkningen lever i mindre utvecklade regioner och övergångsregioner.

I de medlemsstater där minst 65 % av den totala befolkningen lever i mindre utvecklade regioner och övergångsregioner ska kontrollen göras på nationell nivå.

I de medlemsstater där mer än 15 % och mindre än 65 % av den totala befolkningen lever i mindre utvecklade regioner och övergångsregioner ska kontrollen göras på nationell och regional nivå. Medlemsstaterna ska i detta syfte förse kommissionen med information om utgifterna i de mindre utvecklade regionerna och övergångsregionerna vid varje etapp i kontrollförfarandet.

5.   Kontrollen av om nivån på de offentliga eller motsvarande utgifterna för strukturåtgärder inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning ligger kvar på en oförändrad nivå ska göras när partnerskapsöverenskommelsen lämnas in (nedan kallad förhandskontroll), år 2018 (nedan kallad kontroll efter halva tiden) och 2022 (nedan kallad efterhandskontroll).

De närmare bestämmelserna om kontroll av additionaliteten återfinns under punkt 2 i bilaga X.

6.   Om kommissionen vid efterhandskontrollen fastställer att en medlemsstat inte har upprätthållit den referensnivå för de offentliga eller motsvarande utgifterna för strukturåtgärder inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning som anges i partnerskapsöverenskommelsen i enlighet med bilaga X, kan kommissionen, i förhållande till i vilken grad skyldigheterna fullgjorts, genomföra en finansiell korrigering genom att anta ett beslut genom en genomförandeakt. När kommissionen beslutar om den ska genomföra en finansiell korrigering eller inte ska den beakta om den ekonomiska situationen i medlemsstaten har förändrats väsentligt sedan kontrollen efter halva tiden. Närmare bestämmelser om satserna för finansiell korrigering återfinns under punkt 3 i bilaga X.

7.   Punkterna 1–6 ska inte gälla för program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete.

AVDELNING II

PROGRAMPLANERING

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser för fonderna

Artikel 96

Innehållet i samt antagande och ändring av de operativa programmen inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning

1.   Ett operativt program ska omfatta prioriterade områden. Ett insatsområde ska beröra en fond och en regionkategori, med undantag för Sammanhållningsfonden, och ska utan att det påverkar tillämpningen av artikel 59 motsvara ett tematiskt mål och omfatta en eller flera investeringsprioriteringar för det tematiska målet i fråga, i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna. Om så är lämpligt och för att det, genom ett tematiskt enhetligt och integrerat tillvägagångssätt, ska bli mer verkningsfullt och effektivt, får ett insatsområde

a)

omfatta mer än en regionkategori,

b)

omfatta en eller flera kompletterande investeringsprioriteringar från Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF inom ramen för ett enda tematiskt mål,

c)

i vederbörligen motiverade fall kombinera en eller flera kompletterande investeringsprioriteringar från olika tematiska mål för att maximera deras bidrag till det prioriterade området,

d)

när det gäller ESF, kombinera investeringsprioriteringar från de olika tematiska mål som anges i punkterna 8, 9, 10 och 11 i artikel 9 första stycket för att andra prioriterade områden lättare ska kunna få bidrag från investeringsprioriteringarna och för att genomföra social innovation och transnationellt samarbete.

Medlemsstaterna får kombinera två eller flera av valmöjligheterna i leden a–d.

2.   Ett operativt program ska bidra till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och till att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, och ska innehålla följande:

a)

En motivering till valet av tematiska mål, motsvarande investeringsprioriteringar och finansiell fördelning, med beaktande av partnerskapsöverenskommelserna, på grundval av en kartläggning av regionala och, i förekommande fall, nationella behov, inbegripet behov när det gäller att hantera de utmaningar som anges i de relevanta landspecifika rekommendationerna som antagits i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget och de relevanta rekommendationer från rådet som antagits i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget, med beaktande av förhandsutvärderingen i enlighet med artikel 55.

b)

För vart och ett av de prioriterade områdena, utom tekniskt stöd, ska det innehålla

i)

investeringsprioriteringarna och motsvarande specifika mål,

ii)

de förväntade resultaten för varje enskilt mål samt motsvarande resultatindikatorer, med utgångsvärde och målvärde, när så är lämpligt kvantifierade, i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna, i syfte att stärka programplaneringens resultatinriktning,

iii)

en beskrivning av den typ av åtgärder, med exempel, som ska stödjas inom ramen för varje investeringsprioritering och deras förväntade bidrag till de specifika mål som anges i led i, inbegripet principerna för valet av insatser och, i lämpliga fall, angivande av huvudsakliga målgrupper, särskilda geografiska målområden, typ av stödmottagare, hur man planerar att använda finansieringsinstrumenten och större projekt,

iv)

aktivitetsindikatorer, inbegripet det kvantifierade målvärdet, som förväntas bidra till resultaten i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna för varje investeringsprioritering,

v)

fastställande av etapper för genomförande samt ekonomiska indikatorer och, när det är lämpligt, aktivitetsindikatorer som kan utgöra delmål och mål för resultatramen i enlighet med artikel 19.1 och bilaga II,

vi)

motsvarande insatskategorier baserat på en nomenklatur som antagits av kommissionen och en preliminär uppdelning av de anslagna medlen,

vii)

om så är lämpligt, en sammanfattning av den planerade användningen av tekniskt stöd, vid behov inklusive åtgärder för att öka den administrativa kapaciteten hos de myndigheter som ansvarar för förvaltning och kontroll av programmen och stödmottagarna,

c)

För vart och ett av insatsområdena rörande tekniskt stöd ska det innehålla

i)

särskilda mål,

ii)

förväntade resultat för varje specifikt mål samt, i objektivt motiverade fall med hänsyn till åtgärdernas innehåll, motsvarande resultatindikatorer, med utgångsvärde och målvärde, i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna,

iii)

en beskrivning av åtgärder som ska stödjas och deras förväntade bidrag till de specifika målen i led i,

iv)

de aktivitetsindikatorer som förväntas bidra till resultaten,

v)

motsvarande insatskategorier baserat på en nomenklatur som antagits av kommissionen och en preliminär uppdelning av de anslagna medlen.

Led ii ska inte tillämpas när unionens bidrag till det eller de prioriterade områdena för tekniskt stöd i ett operativt program inte överskrider 15 000 000 EUR.

d)

En finansieringsplan med följande tabeller:

i)

Tabeller där det för varje år anges vilka totala finansiella anslag som man planerar att avsätta för stöd från varje enskild fond, i enlighet med artiklarna 60, 120 och 121, och fastställs belopp anknutna till resultatreserven.

ii)

Tabeller där det för hela programperioden, för det operativa programmet och för varje insatsområde anger hela anslaget för stöd från var och en av fonderna och medlemsstaternas medfinansiering, och fastställs belopp anknutna till resultatreserven. För prioriterade områden som berör flera regionkategorier ska tabellerna visa de totala anslagen från fonderna och den nationella medfinansieringen för varje regionkategori.

För prioriterade områden där man kombinerar investeringsprioriteringar från olika tematiska mål ska tabellen visa de totala anslagen från var och en av fonderna och medlemsstaternas medfinansiering för vart och ett av de motsvarande tematiska målen.

Om den nationella medfinansieringen består av offentlig och privat medfinansiering ska tabellen innehålla en ungefärlig uppdelning mellan de offentliga och privata delarna. Tabellen ska också i informationssyfte visa EIB:s planerade deltagande.

e)

En förteckning över större projekt för vilka genomförandet planeras under programperioden.

Kommissionen ska anta genomförandeakter rörande den nomenklatur som avses i första stycket leden b vi och c v. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

3.   Ett operativt program ska, med beaktande av dess innehåll och mål, beskriva det integrerade tillvägagångssättet vid territoriell utveckling, varvid hänsyn ska tas till partnerskapsöverenskommelsen, och visa hur det operativa programmet bidrar till uppfyllandet av dess mål och förväntade resultat och, i lämpliga fall, ange följande:

a)

Tillvägagångssättet vid användning av instrument för lokal utveckling samt principerna för fastställande av områden där det kommer att genomföras.

b)

Det preliminära beloppet för Eruf-stödet för integrerade åtgärder för hållbar stadsutveckling, som ska genomföras i enlighet med artikel 7.3 i Eruf-förordningen och det preliminära ESF-stödet till integrerade åtgärder.

c)

Tillvägagångssätt vid användning av instrumentet för integrerad territoriell investering, utom i de fall som omfattas av led b, samt ett preliminärt finansiellt anslag från varje insatsområde.

d)

Bestämmelser för interregionala och transnationella åtgärder inom de operativa programmen, där stödmottagarna finns i mer än en medlemsstat.

e)

När medlemsstater och regioner deltar i makroregionala strategier och havsområdesstrategier, de enligt programmet planerade insatsernas bidrag till dessa strategier, enligt de behov för programområdet som fastställts av medlemsstaten.

4.   Dessutom ska följande anges i det operativa programmet:

a)

I tillämpliga fall, fastställande av huruvida och hur det möter särskilda behov i geografiska områden med störst fattigdom eller hos målgrupper som är särskilt utsatta för diskriminering eller utestängning, med särskilt beaktande av marginaliserade befolkningsgrupper och personer med funktionsnedsättning, och, i relevanta fall, bidraget till det integrerade tillvägagångssätt som anges i partnerskapsöverenskommelsen för detta syfte.

b)

I tillämpliga fall, fastställande av huruvida och hur det möter de befolkningsmässiga utmaningar för regioner eller särskilda behov i områden med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar som avses i artikel 174 i EUF-fördraget samt bidraget till det integrerade tillvägagångssätt som anges i partnerskapsöverenskommelsen för detta syfte.

5.   Det operativa programmet ska innehålla uppgift om

a)

förvaltande myndighet, i tillämpliga fall attesterande myndighet och revisionsmyndighet,

b)

det organ som kommissionen ska göra utbetalningarna till,

c)

de åtgärder som vidtagits för att engagera parterna i artikel 5 i utformningen av det operativa programmet och partnernas roll i genomförandet, övervakningen och utvärderingen av det operativa programmet.

6.   Med beaktande av partnerskapsöverenskommelsens innehåll och medlemsstaternas institutionella och rättsliga ramar ska även följande anges det i det operativa programmet:

a)

Mekanismerna för att säkerställa samordningen mellan fonderna, Ejflu, EHFF och andra finansieringsinstrument på unionsnivå och nationell nivå samt EIB, med beaktande av de relevanta bestämmelserna i den gemensamma strategiska ramen.

b)

För varje förhandsvillkor som fastställts i enlighet med artikel 19 och bilaga XI, som är tillämpligt på det operativa programmet, en utvärdering av huruvida förhandsvillkoret är uppfyllt den dag då partnerskapsöverenskommelsen och det operativa programmet lämnas in; när ett förhandsvillkor inte är uppfyllt, en beskrivning av de åtgärder som krävs för att uppfylla det, ansvariga organ och en tidsplan för sådana åtgärder i enlighet med sammanfattningen i partnerskapsöverenskommelsen.

c)

En sammanfattning av bedömningen av den administrativa bördan för stödmottagarna och, vid behov, planerade åtgärder tillsammans med en preliminär tidsram för att minska den administrativa bördan.

7.   För varje operativt program, utom för dem där det tekniska stödet ges inom ett specifikt operativt program, ska, med förbehåll för medlemsstatens vederbörligen motiverade bedömning att det är relevant med tanke på de operativa programmens innehåll och mål, ingå en beskrivning av

a)

de specifika åtgärderna för att ta hänsyn till miljöskyddskrav, resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till klimatförändringar, motståndskraft mot katastrofer samt riskförebyggande och riskhantering, vid urvalet av insatser,

b)

de specifika åtgärderna för att främja lika möjligheter och förhindra diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning i samband med förberedelsen, utarbetandet och genomförandet av det operativa programmet, särskilt när det gäller tillgång till finansiering, med hänsyn till behoven hos olika målgrupper som riskerar att drabbas av sådan diskriminering, särskilt kraven på att säkerställa tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning,

c)

hur det operativa programmet bidrar till att främja jämställdhet, och när så är lämpligt, bestämmelser för att säkerställa att jämställdhetsperspektivet integreras både på program- och insatsnivå.

Medlemsstaterna får lämna in ett yttrande från de nationella jämställdhetsorganen om de åtgärder som anges i första stycket leden b och c tillsammans med förslaget till operativt program inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning.

8.   När en medlemsstat utarbetar högst ett operativt program för varje fond får de delar av det operativa programmet som omfattas av punkterna 2 första stycket led a, 3 a, 3 c, 3 d, 4 och 6 införlivas endast i de relevanta bestämmelserna i partnerskapsöverenskommelsen.

9.   Det operativa programmet ska utarbetas i enlighet med en modell. Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel, anta en genomförandeakt för att fastställa den modellen. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 143.2.

10.   Kommissionen ska genom genomförandeakter anta ett beslut om godkännande av alla delar (inbegripet eventuella framtida ändringar) av det operativa programmet som omfattas av denna artikel, utom de som omfattas av punkterna 2 första stycket leden b vi, c v och e, 4, 5, 6 a, 6 c och 7, för vilka medlemsstaterna förblir ansvariga.

11.   Den förvaltande myndigheten ska delge kommissionen alla beslut som ändrar delar av de operativa programmen som inte omfattas av kommissionens beslut som avses i punkt 10 inom en månad från dagen för det ändringsbeslutet. Beslutet ska ange datum för ikraftträdande, som inte får vara tidigare än datum för antagande.

Artikel 97

Särskilda bestämmelser om programplaneringen för stöd till det gemensamma instrumentet för obegränsade garantier och värdepapperisering inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning

I enlighet med artikel 28 ska det operativa program som avses i artikel 39.4 första stycket led b endast omfatta de delar som avses i artikel 96.2 b i, 96.2 b ii, 96.2 b iv, 96.2 d, 96.5 och 96.6 b.

Artikel 98

Gemensamt stöd från fonderna inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning

1.   Fonderna får tillsammans stödja operativa program inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning.

2.   Eruf och ESF kan komplettera varandra och inom en gräns på 10 % unionsfinansiering för varje insatsområde inom ett operativt program kan de finansiera en del av en insats där kostnaderna berättigar till stöd från den andra fonden, enligt den fondens regler för stödberättigande, under förutsättning att dessa kostnader är nödvändiga för att insatsen ska kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt och att de är direkt kopplade till den.

3.   Punkterna 1 och 2 ska inte gälla för programmen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete.

Artikel 99

Geografiskt tillämpningsområde för operativa program inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning

Om inte annat avtalats mellan kommissionen och medlemsstaten ska de operativa programmen för Eruf och ESF inrättas på lämplig geografisk nivå, minst på Nuts 2-nivå, i överensstämmelse med medlemsstatens särskilda institutionella och rättsliga ram.

Operativa program som får stöd från Sammanhållningsfonden ska utarbetas på nationell nivå.

KAPITEL II

Större projekt

Artikel 100

Innehåll

Som ett led i ett eller flera operativa program som har varit föremål för ett kommissionsbeslut enligt artikel 96.10 i denna förordning eller enligt artikel 8.12 i ETS-förordningen får Eruf och Sammanhållningsfonden stödja insatser som omfattar en rad bygg- och anläggningsarbeten, insatser eller tjänster som syftar till att fullgöra en odelbar uppgift av en precis ekonomisk eller teknisk natur med tydligt fastställda mål och för vilka de totala stödberättigande kostnaderna överstiger 50 000 000 EUR och i de fall insatserna bidrar till de tematiska målen enligt artikel 9 första stycket punkt 7 då de totala stödberättigande kostnaderna överstiger 75 000 000 EUR (nedan kallat större projekt). Finansieringsinstrument ska inte betraktas som större projekt.

Artikel 101

Uppgifter som är nödvändiga för godkännande av större projekt

Innan ett större projekt godkänns ska den förvaltande myndigheten se till att följande uppgifter är tillgängliga:

a)

Uppgifter om det organ som ska ansvara för genomförandet av det större projektet och dess mandat.

b)

En beskrivning av investeringen och dess läge.

c)

Sammanlagd kostnad och sammanlagd stödberättigande kostnad, med beaktande av kraven i artikel 61.

d)

De genomförbarhetsstudier som genomförts, inklusive analys av alternativ och resultat.

e)

En kostnads-nyttoanalys, där det ingår en ekonomisk och finansiell analys, samt en riskbedömning.

f)

En miljökonsekvensbeskrivning där hänsyn tas till behovet av begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt motståndskraft mot katastrofer.

g)

En förklaring om på vilket sätt det större projektet överensstämmer med relevanta prioriterade områden inom det eller de berörda operativa programmen, och hur man förväntar sig att det kan bidra till att de specifika målen inom de prioriterade områdena kan uppnås samt det förväntade bidraget till socioekonomisk utveckling.

h)

En finansieringsplan där det redogörs för de totala ekonomiska medel som planeras ingå och det planerade stödet från fonderna, EIB och andra finansieringskällor, tillsammans med fysiska och finansiella indikatorer för att övervaka framstegen med beaktande av de identifierade riskerna.

i)

En tidsplan för genomförandet av det större projektet och, om genomförandeperioden förväntas bli längre än programperioden, de olika etapper för vilka stöd från fonderna kommer att krävas under programperioden.

Kommissionen ska anta genomförandeakter om upprättande av den metod på grundval av erkänd god praxis som ska användas vid genomförandet av den kostnads-nyttoanalys som avses i första stycket led e. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2.

På en medlemsstats initiativ får uppgifterna i första stycket leden a–i bedömas av oberoende experter med stöd av tekniskt stöd från kommissionen eller, efter överenskommelse med kommissionen, av andra oberoende experter (nedan kallad kvalitetsgranskning). I övriga fall ska medlemsstaten lämna de uppgifter som avses i första stycket leden a–i till kommissionen så snart de är tillgängliga.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 med avseende på fastställande av den metod som ska användas för att utföra kvalitetsgranskningen av ett större projekt.

Kommissionen ska anta genomförandeakter om upprättande av formatet för inlämnande av de uppgifter som anges i leden a–i i första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 143.2.

Artikel 102

Beslut om större projekt

1.   När oberoende experter har bedömt ett större projekt positivt i en kvalitetsgranskning på grundval av deras bedömning av de uppgifter som avses i artikel 101 första stycket får den förvaltande myndigheten välja ut större projekt i enlighet med artikel 125.3. Den förvaltande myndigheten ska anmäla utvalda större projekt till kommissionen. Den anmälan ska innehålla följande:

a)

Det dokument som avses i artikel 125.3 c med

i)

uppgifter om det organ som ska ansvara för genomförandet av det större projektet.

ii)

en beskrivning av investeringen, dess läge, tidsplan och hur det större projektet förväntas bidra till de specifika målen för det eller de relevanta prioriterade området eller områdena.

iii)

uppgift om sammanlagd kostnad och sammanlagd stödberättigande kostnad, med beaktande av kraven i artikel 61.

iv)

finansieringsplanen samt fysiska och finansiella indikatorer för att övervaka framstegen med beaktande av de identifierade riskerna.

b)

De oberoende experternas kvalitetsgranskning med tydliga uttalanden om investeringens genomförbarhet och det större projektets ekonomiska bärkraft.

Det ekonomiska bidraget till det större projekt som medlemsstaten valt ska anses vara godkänt av kommissionen genom en genomförandeakt om det inom tre månader efter den dag för anmälan som avses i första stycket inte föreligger något beslut om att inte bevilja det ekonomiska bidraget. Kommissionen ska fatta beslut om att inte bevilja ett ekonomiskt bidrag endast med anledning av att projektet uppvisat betydliga brister vid den oberoende kvalitetsgranskningen.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa formatet för den anmälan som avses i första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

2.   I andra fall än de som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen bedöma ett större projekt på grundval av de uppgifter som avses i artikel 101 för att avgöra om ansökan om ekonomiskt bidrag till det större projekt som valts av den förvaltande myndigheten i enlighet med artikel 125.3 är berättigad. Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut om godkännande av det ekonomiska bidraget till det valda större projektet senast tre månader efter det att de uppgifter som anges i artikel 101 lämnades in.

3.   Kommissionens godkännande enligt punkt 1 första stycket och punkt 2 ska villkoras av att det första bygg- och anläggningskontraktet eller, i fråga om insatser som genomförs inom ramen för offentlig-privata partnerskapsstrukturer, att avtalet om sådana partnerskap undertecknas inom tre år efter godkännandet. På en vederbörligen motiverad begäran från medlemsstaten, i synnerhet vid förseningar till följd av administrativa och rättsliga förfaranden i samband med genomförandet av större projekt, som inlämnats inom samma treårsperiod, får kommissionen genom en genomförandeakt anta ett beslut om förlängning av perioden med upp till två år.

4.   Om kommissionen inte godkänner det ekonomiska bidraget till det valda större projektet ska den i sitt beslut ange skälen till detta.

5.   Större projekt som anmäls till kommissionen enligt punkt 1 eller lämnas in för godkännande enligt punkt 2 ska ingå i förteckningen över större projekt i ett operativt program.

6.   Utgifter som rör ett större projekt får tas med i en betalningsansökan efter den anmälan som avses i punkt 1 eller efter det att ansökan om godkännande som avses i punkt 2 lämnats in. Om kommissionen inte godkänner det större projekt som den förvaltande myndigheten valt ska den utgiftsdeklaration som görs efter det att kommissionen antagit sitt beslut korrigeras i enlighet därmed.

Artikel 103

Beslut om större projekt som genomförs i etapper

1.   Med avvikelse från vad som sägs i artiklarna 101 tredje stycket, 102.1 och 102.2 ska de förfaranden som anges i punkterna 2, 3 och 4 i den här artikeln gälla för en insats som uppfyller följande villkor:

a)

Insatsen består av den andra eller efterföljande fasen i ett större projekt som omfattas av den föregående programperioden för vilket den/de föregående fasen/faserna godkänts av kommissionen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1083/2006 senast den 31 december 2015. Alternativt, när det gäller medlemsstater som anslöt sig till unionen efter den 1 januari 2013, senast den 31 december 2016.

b)

De sammanlagda stödberättigande kostnaderna för samtliga faser i det större projektet överstiger de respektive nivåer som anges i artikel 100.

c)

Ansökan och kommissionens bedömning avseende det större projektet inom ramen för den föregående programperioden omfattade samtliga planerade faser.

d)

Det har inte gjorts några väsentliga förändringar av de uppgifter som avses i artikel 101 första stycket i den här förordningen med avseende på det större projektet jämfört med de uppgifter som lämnades vid den ansökan avseende det större projektet som lämnades in inom ramen för förordning (EG) nr 1083/2006, i synnerhet vad gäller samtliga stödberättigande utgifter.

e)

Den fas av det större projektet som ska genomföras inom ramen för den föregående programperioden är eller kommer före utgången av tidsfristen för inlämnande av avslutandedokumenten för ifrågavarande program att vara klar att användas för det tänkta ändamål som anges i kommissionens beslut.

2.   Den förvaltande myndigheten får välja ut större projekt i enlighet med artikel 125.3, lämna in underrättelsen med alla inslag som anges i artikel 102.1 första stycket led a och samtidigt bekräfta att villkoret inom ramen för punkt 1 d i den här artikeln är uppfyllt. Det ska inte krävas någon kvalitetsgranskning av uppgifterna utförd av oberoende experter.

3.   Det ekonomiska bidraget till det större projekt som den förvaltande myndigheten valt ska anses vara godkänt av kommissionen genom en genomförandeakt om det inom tre månader efter den dag för anmälan som avses i punkt 2 inte föreligger något beslut om att inte bevilja det ekonomiska bidraget. Kommissionen ska endast avslå det ekonomiska bidraget av det skälet att det har gjorts väsentliga förändringar av de uppgifter som avses i punkt 1 d eller att det större projektet inte är förenligt med det prioriterade området för det/de berörda operativa programmet/programmen.

4.   Artikel 102.3–102.6 ska tillämpas på beslut om större projekt som genomförs i etapper.

KAPITEL III

Gemensam handlingsplan

Artikel 104

Tillämpningsområde

1.   En gemensam handlingsplan är en insats vars omfattning fastställs och som förvaltas utifrån de utfall och resultat som den ska uppnå. Den omfattar ett projekt eller en grupp av projekt, dock inte satsningar på infrastruktur, som genomförs under stödmottagarens ansvar som en del i ett eller flera operativa program. Medlemsstaten och kommissionen ska tillsammans enas om den gemensamma handlingsplanens utfall och resultat, som ska bidra till de specifika målen för de operativa programmen och ligga till grund för stödet från fonderna. Resultaten ska hänföra sig till den gemensamma handlingsplanens direkta effekter. Stödmottagaren i en gemensam handlingsplan ska vara ett offentligrättsligt organ. Gemensamma handlingsplaner ska inte betraktas som större projekt.

2.   De offentliga utgifter som anslås till en gemensam handlingsplan ska vara minst 10 000 000 EUR eller 20 % av det offentliga stödet till det eller de operativa programmen, om det beloppet är lägre. För genomförande av pilotprojekt får det minimum av offentliga utgifter som anslås till en gemensam handlingsplan för varje operativt program minskas till 5 000 000 EUR.

3.   Punkt 2 ska inte tillämpas på insatser som stöds genom sysselsättningsinitiativet för unga.

Artikel 105

Utarbetande av gemensamma handlingsplaner

1.   Medlemsstaten, den förvaltande myndigheten eller ett därtill utsett offentligrättsligt organ kan lämna in ett förslag till en gemensam handlingsplan samtidigt med eller efter inlämnandet av de berörda operativa programmen. Det förslaget ska innehålla alla uppgifter som anges i artikel 106.

2.   En gemensam handlingsplan ska omfatta en del av perioden 1 januari 2014–31 december 2022. Utfallet och resultaten av en gemensam handlingsplan ska leda till återbetalning endast om de uppnåtts efter det att beslutet om godkännande av den handlingsplan som avses i artikel 107 har antagits och före slutet av den genomförandeperiod som fastställs i det beslutet.

Artikel 106

Innehållet i gemensamma handlingsplaner

En gemensam handlingsplan ska innehålla följande:

1.

En analys av de utvecklingsbehov och mål som motiverar handlingsplanen, med beaktande av målen för de operativa programmen och, om tillämpligt, de relevanta nationella rekommendationerna, de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget samt de relevanta rådsrekommendationer som medlemsstaterna ska ta hänsyn till i sin sysselsättningspolitik i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget.

2.

En ram som beskriver förhållandet mellan de allmänna och specifika målen i den gemensamma handlingsplanen, delmålen och målen för utfall och resultat samt vilka projekt eller typer av projekt som planeras.

3.

De allmänna och specifika indikatorer som används för att övervaka utfall och resultat, eventuellt uppdelade efter insatsområde.

4.

Information om dess geografiska täckning och målgrupper.

5.

Dess planerade genomförandeperiod.

6.

En analys av hur den bidrar till att främja jämställdhet och förebygga diskriminering.

7.

En analys av hur den bidrar till att främja hållbar utveckling, i förekommande fall.

8.

Genomförandebestämmelser för den gemensamma handlingsplanen, inklusive

a)

utnämning av den stödmottagare som ska vara ansvarig för genomförandet av den gemensamma handlingsplanen, med garantier för att vederbörande är behörig på det berörda området samt har tillräcklig administrativ och finansiell förvaltningskapacitet,

b)

bestämmelserna för hur den gemensamma handlingsplanen ska styras, i enlighet med artikel 108,

c)

bestämmelserna för hur den gemensamma handlingsplanen ska övervakas och utvärderas, även när det gäller kvalitet, insamling och lagring av uppgifter om hur delmål, utfall och resultat uppnåtts,

d)

bestämmelser om spridning av information och kommunikation när det gäller den gemensamma handlingsplanen och fonderna.

9.

Dess finansieringsordningar, inklusive

a)

kostnaderna för att uppnå delmål och mål när det gäller utfall och resultat som avses i punkt 2, utifrån de metoder som anges i artikel 67.5 i denna förordning och artikel 14 i ESF-förordningen,

b)

en preliminär tidsplan för utbetalningarna till stödmottagarna, kopplade till delmål och mål,

c)

en finansieringsplan per operativt program och insatsområde, inklusive det sammanlagda stödberättigande beloppet och beloppet av de offentliga utgifterna.

Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa utformningen av modellen för den gemensamma handlingsplanen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2.

Artikel 107

Beslut om den gemensamma handlingsplanen

1.   Kommissionen ska bedöma den gemensamma handlingsplanen på grundval av de uppgifter som avses i artikel 106 för att kunna avgöra om det föreslagna stödet från fonderna är berättigat.

Om kommissionen inom två månader efter det att förslaget till gemensam handlingsplan har lämnats in anser att planen inte uppfyller de bedömningskrav som avses i artikel 104, ska den framföra sina synpunkter till medlemsstaten. Medlemsstaten ska förse kommissionen med alla ytterligare uppgifter som begärts och om nödvändigt revidera den gemensamma handlingsplanen.

2.   Om synpunkterna beaktats på ett adekvat sätt ska kommissionen genom en genomförandeakt anta ett beslut om godkännande av den gemensamma handlingsplanen inom fyra månader efter det att den lämnats in av medlemsstaten men inte innan berörda operativa program har antagits.

3.   Det beslut som avses i punkt 2 ska innehålla uppgifter om stödmottagare och allmänna och specifika mål för den gemensamma handlingsplanen, delmål och mål för utfall och resultat, kostnader för att uppnå dessa delmål, mål för utfall och resultat samt finansieringsplan per operativt program och insatsområde, inklusive det sammanlagda stödberättigande beloppet och de offentliga utgifternas belopp, genomförandeperioden för den gemensamma handlingsplanen och i förekommande fall handlingsplanens geografiska täckning och målgrupper.

4.   Om kommissionen nekar att, genom en genomförandeakt, tillåta att stöd från fonderna tilldelas en gemensam handlingsplan ska den inom den tidsperiod som anges i punkt 2 underrätta medlemsstaten om skälen till detta.

Artikel 108

Styrkommitté och ändring av den gemensamma handlingsplanen

1.   Medlemsstaten eller den förvaltande myndigheten ska inrätta en styrkommitté för den gemensamma handlingsplanen, som är avskild från övervakningskommittén för de relevanta operativa programmen. Styrkommittén ska mötas minst två gånger per år och ska rapportera till den förvaltande myndigheten. Den förvaltande myndigheten ska informera den relevanta övervakningskommittén om resultaten av styrkommitténs arbete och om framstegen med genomförandet av den gemensamma handlingsplanen i enlighet med artiklarna 110.1 e och 125.2 a.

Styrkommitténs sammansättning ska beslutas av medlemsstaten i samförstånd med den relevanta den förvaltande myndigheten, med hänsyn till principen om partnerskap.

Kommissionen kan delta i styrkommitténs arbete i egenskap av rådgivare.

2.   Styrkommittén ska utföra följande uppgifter:

a)

Granska framstegen när det gäller att uppnå delmål och mål när det gäller utfall och resultat av den gemensamma handlingsplanen.

b)

Bedöma och godkänna förslag om ändring av den gemensamma handlingsplanen, för att ta hänsyn till eventuella problem som påverkar resultaten.

3.   Ansökningar om ändringar av gemensamma handlingsplaner som lämnas in av en medlemsstat till kommissionen ska vederbörligen motiveras. Kommissionen ska bedöma om ansökan om ändring är berättigad och ta hänsyn till de uppgifter som medlemsstaten lämnat. Kommissionen får komma med synpunkter och medlemsstaten ska förse kommissionen med alla nödvändiga kompletterande uppgifter. Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett beslut om ansökan om ändring inom tre månader efter det att den lämnats in av medlemsstaten, under förutsättning att kommissionens synpunkter beaktats på ett tillfredsställande sätt. Ändringen ska träda i kraft den dag då beslutet antas, om inget annat anges i beslutet.

Artikel 109

Ekonomisk förvaltning och kontroll av den gemensamma handlingsplanen

1.   Utbetalningar till stödmottagaren enligt en gemensam handlingsplan ska behandlas som standardbelopp eller standardiserade skalor av enhetskostnader. Taket för standardbelopp i artikel 67.1 första stycket led c ska inte tillämpas.

2.   Den ekonomiska förvaltningen, kontrollen och revisionen av den gemensamma handlingsplanen ska enbart syfta till att kontrollera att villkoren för utbetalning som fastställs i beslutet om godkännande av den gemensamma handlingsplanen har uppfyllts.

3.   Stödmottagaren i en gemensam handlingsplan och de organ som står under dess ansvar får tillämpa sin gängse redovisningspraxis för att redovisa kostnaderna för genomförandet av insatser. Denna redovisningspraxis och de kostnader som stödmottagaren faktiskt ådragit sig ska inte bli föremål för revision av revisionsmyndigheten eller kommissionen.

AVDELNING III

ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING, INFORMATION OCH KOMMUNIKATION

KAPITEL I

Övervakning och utvärdering

Artikel 110

Övervakningskommitténs uppgifter

1.   Övervakningskommittén ska i synnerhet granska

a)

frågor som påverkar det operativa programmets resultat,

b)

framstegen när det gäller genomförandet av utvärderingsplanen och uppföljningen av resultaten av utvärderingarna,

c)

genomförandet av kommunikationsstrategin,

d)

genomförandet av större projekt,

e)

genomförandet av gemensamma handlingsplaner,

f)

åtgärder för att främja jämställdhet, lika möjligheter och icke-diskriminering, inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar,

g)

åtgärder för att främja hållbar utveckling,

h)

om tillämpliga förhandsvillkor inte är uppfyllda den dag då partnerskapsöverenskommelsen och det operativa programmet lämnas in, framsteg med åtgärderna för att uppfylla de tillämpliga förhandsvillkoren,

i)

finansieringsinstrument.

2.   Med avvikelse från vad som sägs i artikel 49.3 ska övervakningskommittén granska och godkänna följande:

a)

Den metod och de kriterier som används för att välja ut insatser.

b)

Årsrapporter och slutrapporter om genomförandet.

c)

Utvärderingsplanen för det operativa programmet och eventuella ändringar av planen, inbegripet där någon av dem ingår i en gemensam utvärderingsplan enligt artikel 114.1.

d)

Kommunikationsstrategin för det operativa programmet och eventuella ändringar av strategin.

e)

Eventuella förslag till ändringar av det operativa programmet från den förvaltande myndigheten.

Artikel 111

Genomföranderapporter för målet Investering för tillväxt och sysselsättning

1.   Senast den 31 maj 2016 och senast samma dag varje efterföljande år till och med 2023 ska medlemsstaterna i enlighet med artikel 50.1 lämna in en årlig genomföranderapport till kommissionen. Den rapport som lämnas in 2016 ska omfatta budgetåren 2014–2015 samt perioden från startdatumet för utgifternas stödberättigande och den 31 december 2013.

2.   För de rapporter som lämnas in 2017 och 2019 ska den tidsfrist som avses i punkt 1 vara den 30 juni.

3.   Årliga genomföranderapporter ska innehålla uppgifter om

a)

genomförandet av det operativa programmet enligt artikel 50.2 och

b)

vilka framsteg som gjorts när det gäller förberedelserna och genomförandet av större projekt och gemensamma handlingsplaner.

4.   De årliga genomföranderapporter som lämnas in 2017 och 2019 ska innehålla en bedömning av de uppgifter som krävs enligt artikel 50.3 respektive 50.5, uppgifterna i punkt 3 i den här artikeln tillsammans med följande uppgifter:

a)

Framstegen när det gäller genomförandet av utvärderingsplanen och uppföljning av resultaten av utvärderingarna.

b)

Resultaten av fondernas informations- och offentlighetsåtgärder som genomförts inom kommunikationsstrategin.

c)

Det sätt på vilket parterna deltar i genomförande, övervakning och utvärdering av det operativa programmet.

De årliga genomföranderapporter som lämnas in 2017 och 2019 får, beroende på innehållet och målen för det operativa programmet, innehålla uppgifter om och bedöma följande:

a)

Framsteg när det gäller genomförandet av det integrerade tillvägagångssättet för territoriell utveckling, inklusive utveckling av territorier med permanenta eller allvarliga naturbetingade och demografiska nackdelar, hållbar stadsutveckling och lokalt ledd utveckling inom det operativa programmet.

b)

Framsteg när det gäller genomförandet av åtgärder för att öka kapaciteten hos medlemsstaternas myndigheter och stödmottagarna att förvalta och utnyttja fonderna.

c)

Framsteg när det gäller genomförandet av interregionala och transnationella åtgärder.

d)

I tillämpliga fall, bidrag till makroregionala strategier och havsområdesstrategier.

e)

De särskilda åtgärder som vidtagits för att såväl främja jämställdhet som förhindra diskriminering, särskilt tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning och de bestämmelser som införts för att säkerställa att jämställdhetsperspektivet integreras i det operativa programmet och insatserna.

f)

Åtgärder som vidtagits för att främja hållbar utveckling i enlighet med artikel 8.

g)

Framsteg när det gäller genomförandet av åtgärder inom social innovation, om så är lämpligt.

h)

Framsteg när det gäller genomförandet av åtgärder för att tackla de särskilda behoven i områden med störst fattigdom eller hos målgrupper som är särskilt utsatta för diskriminering eller social utestängning, med särskilt beaktande av marginaliserade befolkningsgrupper samt personer med funktionsnedsättning, långtidsarbetslösa och ungdomar som inte har anställning, och om lämpligt, de ekonomiska medel som använts.

Genom undantag från första och andra styckena och för att säkerställa överensstämmelse mellan partnerskapsöverenskommelserna och framstegrapporterna får medlemsstater som endast har ett operativt program per fond inbegripa uppgifter om de förhandsvillkor som avses i artikel 50.3, de uppgifter som krävs enligt artikel 50.4 och de uppgifter om framstegsrapporten som avses i andra stycket leden a, b, c och h i denna punkt i stället för de årliga genomföranderapporter och den slutliga genomföranderapport som lämnas in 2017 respektive 2019, utan att det påverkar artikel 110.2 b.

5.   Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa modeller för de årliga och slutliga genomföranderapporterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2.

Artikel 112

Överföring av ekonomiska uppgifter

1.   I övervakningssyfte ska medlemsstaten senast den 31 januari, den 31 juli och den 31 oktober för vart och ett av de operativa programmen, och efter insatsområde, på elektronisk väg överlämna följande uppgifter till kommissionen:

a)

De sammanlagda och offentliga stödberättigande kostnaderna för insatserna och antalet insatser som valts ut för stöd.

b)

Det sammanlagda belopp av stödberättigande utgifter som stödmottagarna har redovisat till den förvaltande myndigheten.

2.   Den överföring som görs senast den 31 januari ska dessutom innehålla ovannämnda uppgifter uppdelade efter insatskategori. Överföringen ska anses uppfylla kraven för överföring av ekonomiska uppgifter som avses i artikel 50.2.

3.   En prognos för vilka belopp medlemsstaterna förväntas ansöka om utbetalning under innevarande och påföljande budgetår ska åtfölja överföringar som görs mellan den 31 januari och den 31 juli.

4.   Slutdatum för de uppgifter som lämnas in enligt denna artikel ska vara slutet av den månad som föregår inlämningsmånaden.

5.   Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa den modell som ska användas för inlämnandet av ekonomiska uppgifter till kommissionen i övervakningssyfte. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 143.3.

Artikel 113

Sammanhållningsrapport

Den rapport från kommissionen som avses i artikel 175 i EUF-fördraget ska innehålla följande:

a)

En redogörelse för de framsteg som gjorts för att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, inklusive regionernas socioekonomiska situation och utveckling samt integrationen av unionens prioriteringar.

b)

En redogörelse för den roll som fonderna, EIB-finansiering och övriga finansieringsorgan spelar och vilken effekt övrig unionspolitik eller nationell politik har haft på de framsteg som gjorts.

c)

I tillämpliga fall, en angivelse av framtida åtgärder och politik på unionsnivå som krävs för att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och uppfylla unionens prioriteringar.

Artikel 114

Utvärdering

1.   Den förvaltande myndigheten eller en medlemsstat ska utarbeta en utvärderingsplan för ett eller flera operativa program. Utvärderingsplanen ska läggas fram för övervakningskommittén senast ett år efter det att det operativa programmet antogs.

2.   Senast den 31 december 2022 ska de förvaltande myndigheterna för varje operativt program för kommissionen lägga fram en rapport med en sammanfattning av resultaten av de utvärderingar som gjorts under programperioden samt en bedömning av det operativa programmets huvudsakliga utfall och resultat, med synpunkter på de inrapporterade uppgifterna.

3.   Kommissionen ska göra en efterhandsutvärdering i nära samarbete med medlemsstaten och de förvaltande myndigheterna.

4.   Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska inte tillämpas på de särskilda program som avses i artikel 39.4 första stycket led b.

KAPITEL II

Information och kommunikation

Artikel 115

Information och kommunikation

1.   Medlemsstaterna och de förvaltande myndigheterna ska ansvara för att:

a)

Upprätta kommunikationsstrategier.

b)

Inrätta en enda webbplats eller en enda webbportal med information om, och tillgång till, alla operativa program i den medlemsstaten, inklusive information om tidpunkten för genomförandet av programplaneringen och eventuella offentliga samråd i samband med detta.

c)

Informera potentiella stödmottagare om vilka finansieringsmöjligheter som finns inom de operativa programmen.

d)

Hålla unionsmedborgarna underrättade om den roll sammanhållningspolitiken och fonderna spelar samt om vilka resultat som uppnåtts, genom informations- och kommunikationsåtgärder som belyser resultaten och effekterna av partnerskapskontrakt, operativa program och verksamheter.

2.   För att säkerställa insyn rörande stöd som tillhandahålls från fonderna ska medlemsstaterna eller de förvaltande myndigheterna upprätthålla en förteckning över verksamheterna inom varje operativt program och inom varje fond i kalkylbladsformat, vilket gör det möjligt att sortera, göra sökningar, hämta och jämföra uppgifter och att enkelt offentliggöra dem på internet, till exempel i csv- eller xml-format. Förteckningen över verksamheterna ska finnas tillgänglig via den enda webbsidan eller webbportalen, där det ska finnas en förteckning och en kort beskrivning av alla operativa program i den medlemsstaten.

I syfte att uppmuntra till senare användning av förteckningen över insatser inom den privata sektorn, det civila samhället eller nationell offentlig förvaltning, kan webbsidan även på ett tydligt sätt ange de tillämpliga licensbestämmelser enligt vilka uppgifterna har offentliggjorts.

Förteckningen över verksamheterna ska uppdateras minst var sjätte månad.

Vilka uppgifter som minst måste anges i förteckningen över insatser anges i bilaga XII.

3.   Närmare regler för informations- och kommunikationsåtgärder som riktar sig till allmänheten samt informationsåtgärder för sökande och stödmottagare finns i bilaga XII.

4.   Kommissionen ska anta genomförandeakter om tekniska krav på informations- och kommunikationsåtgärderna gällande verksamheterna samt anvisningar för skapande av emblem och en definition av standardfärger. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 143.3.

Artikel 116

Kommunikationsstrategi

1.   Medlemsstaten eller de förvaltande myndigheterna ska upprätta en kommunikationsstrategi för vart och ett av de operativa programmen. En gemensam kommunikationsstrategi kan upprättas för flera operativa program. I kommunikationsstrategin ska man ta hänsyn till det eller de berörda operativa programmens omfattning i enlighet med proportionalitetsprincipen.

Kommunikationsstrategin ska omfatta de uppgifter som anges i bilaga XII.

2.   Kommunikationsstrategin ska föreläggas övervakningskommittén för godkännande i enlighet med artikel 110.2 d senast sex månader efter antagandet av det eller de operativa programmen i fråga.

Om en gemensam kommunikationsstrategi upprättas för flera operativa program och berör flera övervakningskommittéer, får medlemsstaten utse en övervakningskommitté som i samråd med övriga relevanta övervakningskommittéer ska ansvara för godkännandet av den gemensamma kommunikationsstrategin och för godkännandet av eventuella senare ändringar av strategin.

Vid behov får medlemsstaten eller de förvaltande myndigheterna ändra kommunikationsstrategin under programperioden. Den förvaltande myndigheten ska lägga fram den ändrade kommunikationsstrategin för godkännande av övervakningskommittén i enlighet med artikel 110.2 d.

3.   Genom undantag från punkt 2 tredje stycket ska den förvaltande myndigheten minst en gång om året informera den eller de ansvariga övervakningskommittéerna om de framsteg som gjorts i genomförandet av den kommunikationsstrategi som avses i artikel 110.1 c och om myndighetens analys av resultaten samt om vilka informations- och kommunikationsåtgärder som planeras för nästa år. Övervakningskommittén ska om den anser det vara lämpligt avge ett yttrande om de åtgärder som planeras för nästa år.

Artikel 117

Informations- och kommunikationsansvariga och deras nätverk

1.   Varje medlemsstat ska utse en informations- och kommunikationsansvarig som ska samordna alla informations- och kommunikationsåtgärder för en eller flera fonder, inklusive relevanta program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete och informera kommissionen om detta.

2.   Den informations- och kommunikationsansvariga ska ansvara för samordningen av det nationella nätverket för kommunikationsansvariga för fonderna, om ett sådant nätverk finns, inrättandet och uppdateringen av den webbsida eller webbportal som avses i bilaga XII och tillhandahållandet av en översikt över vilka kommunikationsåtgärder som vidtagits på medlemsstatsnivå.

3.   De förvaltande myndigheterna ska utse en person som ska ansvara för information och kommunikation för varje operativt program, och myndigheterna ska informera kommissionen om vem som utsetts. Vid behov kan en person utses för flera operativa program.

4.   Kommissionen ska inrätta unionsnätverk med medlemmar som utsetts av medlemsstaterna, för att man ska kunna utbyta information om resultaten av genomförandet av kommunikationsstrategierna, erfarenheter från genomförandet av informations- och kommunikationsåtgärder och exempel på goda lösningar.

AVDELNING IV

TEKNISKT STÖD

Artikel 118

Tekniskt stöd på kommissionens initiativ

Fonderna får med beaktande av de minskningar som gjorts i enlighet med artikel 91.3 ge tekniskt stöd på upp till 0,35 % av deras årliga tilldelning.

Artikel 119

Tekniskt stöd från medlemsstaterna

1.   Det belopp som fonderna anslår till tekniskt stöd får utgöra högst 4 % av fondernas totala anslag till operativa program i en medlemsstat inom varje regionkategori, i tillämpliga fall, inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning. En medlemsstat får beakta det särskilda anslaget till sysselsättningsinitiativet för ungdomar vid beräkningen av gränsen för det totala beloppet på de medel som anslagits till tekniskt stöd för medlemsstaten.

2.   Varje fond får stödja tekniskt stöd som är stödberättigande inom någon av de andra fonderna. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, får anslagen för tekniskt stöd från en fond, i tillämpliga fall, inte överstiga 10 % av de totala anslagen från den fonden till operativa program i en medlemsstat inom varje regionkategori inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning.

3.   Genom undantag från artikel 70.1 och 70.2 får tekniskt stöd genomföras utanför programområdet, men inom unionen, under förutsättning att det är till gagn för det operativa programmet eller, om det gäller ett operativt program för tekniskt stöd, till gagn för övriga berörda program.

4.   När de anslag från strukturfonderna som avses i punkt 1 används för tekniskt stöd till mer än en regionkategori kan utgifterna för dessa insatser genomföras inom ett insatsområde där olika regionkategorier kombineras och fördelas i proportion till tilldelningen till varje regionkategori som en andel av de totala anslagen till medlemsstaten.

5.   Genom undantag från punkt 1 får det belopp som anslås till tekniskt stöd – om fondernas totala anslag till en medlemsstat inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning inte överstiger 1 000 000 000 EUR – höjas till 6 % eller 50 000 000 EUR, beroende på vilket som är lägst.

6.   Det tekniska stödet ska utgöra ett insatsområde som finansieras via en enda fond, inom ett operativt program eller ett särskilt operativt program, eller båda.

AVDELNING V

EKONOMISKT STÖD FRÅN FONDERNA

Artikel 120

Fastställande av medfinansieringsgrader

1.   I kommissionens beslut om antagande av ett operativt program ska medfinansieringsgraden och det maximala stödbeloppet från fonderna fastställas för varje insatsområde. Om ett insatsområde omfattar mer än en regionkategori eller mer än en fond ska medfinansieringsgraden per regionkategori och fond vid behov fastställas i kommissionens beslut.

2.   För varje insatsområde ska det i kommissionens beslut fastställas huruvida medfinansieringsgraden för det insatsområdet ska tillämpas på

a)

de totala stödberättigande utgifterna, inklusive offentliga och privata utgifter, eller or

b)

de stödberättigande offentliga utgifterna.

3.   Medfinansieringsgraden för varje insatsområde, och när det är relevant, för varje regionkategori och fond, för operativa program inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning får utgöra högst

a)

85 % för Sammanhållningsfonden,

b)

85 % för de mindre utvecklade regionerna i medlemsstater vars genomsnittliga BNP per capita för perioden 2007–2009 låg under 85 % av genomsnittet för EU-27 under samma period, samt för de yttersta randområdena, inbegripet extra anslag till de yttersta randområdena i enlighet med artikel 92.1 e och artikel 4.2 i ETS-förordningen,

c)

80 % för de mindre utvecklade regioner i medlemsstaterna som inte avses i leden b och för alla regioner vars BNP per capita, använt som kriterium för stödberättigande, för programperioden 2007–2013 var lägre än 75 % av genomsnittet i EU-25 men vars BNP per capita ligger över 75 % av genomsnittlig BNP i EU-27 samt för regioner som definieras i artikel 8.1 i förordning (EU) nr 1083/2006 och som erhåller övergångsstöd för programperioden 2007–2013,

d)

60 % för övergångsregioner som inte avses i led c,

e)

50 % för mer utvecklade regioner som inte avses i led c.

För perioden 1 januari 2014–30 juni 2017 ska medfinansieringsgraden för varje insatsområde inom alla operativa program på Cypern inte vara högre än 85 %.

Kommissionen ska genomföra en översyn för att bedöma om det är motiverat att behålla den medfinansieringsgrad som avses i andra stycket efter den 30 juni 2017 och ska vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag före den 30 juni 2016.

Medfinansieringsgraden för varje insatsområde i de operativa programmen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete får inte överskrida 85 %.

Den högsta medfinansieringsgraden enligt första stycket leden b, c, d och e ska höjas för varje insatsområde som genomför sysselsättningsinitiativet för unga Den höjningen ska där ett prioriterat område avser social innovation eller transnationellt samarbete eller en kombination av båda. Ökningen ska fastställas i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

4.   Medfinansieringsgraden för tilläggsanslagen i enlighet med artikel 92.1 e ska inte överskrida 50 % för de Nuts 2-regioner som uppfyller kriterierna i protokoll nr 6 till 1994 års anslutningsakt.

5.   Den maximala medfinansieringsgraden enligt punkt 3 för ett insatsområde ska höjas med tio procentenheter om hela det prioriterade området omfattas av finansieringsinstrument eller lokalt ledd utveckling.

6.   Stödet från fonderna för varje insatsområde får inte vara mindre än 20 % av de stödberättigande offentliga utgifterna.

7.   Man får inrätta ett separat insatsområde med en medfinansieringsgrad på upp till 100 % inom ett operativt program för att stödja verksamhet som genomförs genom finansieringsinstrument på unionsnivå och som förvaltas direkt eller indirekt av kommissionen. Om ett separat insatsområde inrättas för detta ändamål får stödet inom detta område inte genomföras på annat sätt.

Artikel 121

Anpassning av medfinansieringsgraden

Medfinansieringsgraden från fonderna till ett insatsområde kan anpassas för att ta hänsyn till följande:

1.

Det prioriterade områdets betydelse för unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, med beaktande av de särskilda klyftor som måste överbryggas.

2.

Miljöskydd och miljöförbättring, främst genom tillämpning av försiktighetsprincipen, principen om förebyggande åtgärder samt principen att förorenaren betalar.

3.

Andelen privata finansieringskällor som mobiliserats.

4.

Områden med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar definieras enligt följande:

a)

Öar som är medlemsstater och berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden och andra öar med undantag av sådana där medlemsstatens huvudstad är belägen eller som har en fast förbindelse till fastlandet.

b)

Bergsområden enligt definitionen i medlemsstatens nationella lagstiftning.

c)

Glest (d.v.s. mindre än 50 invånare per kvadratkilometer) och mycket glest (mindre än åtta invånare per kvadratkilometer) befolkade områden.

d)

Täckning av gemenskapens yttersta randområden som avses i artikel 349 i EUF-fördraget.

DEL FYRA

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER FÖR FONDERNA OCH EHFF

AVDELNING I

FÖRVALTNING OCH KONTROLL

KAPITEL I

Förvaltnings- och kontrollsystem

Artikel 122

Medlemsstaternas ansvar

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltnings- och kontrollsystemen för operativa program inrättas i enlighet med artiklarna 72, 73 och 74.

2.   Medlemsstaterna ska förebygga, upptäcka och korrigera oriktigheter och återkräva belopp som betalats ut på felaktiga grunder, tillsammans med eventuell ränta på försenade betalningar. De ska meddela kommissionen om oriktigheter som överstiger 10 000 EUR i bidrag från fonderna och hålla kommissionen underrättad om betydande framsteg inom därtill hörande administrativa och rättsliga förfaranden.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om oriktigheter rörande följande:

a)

Fall där oriktigheten endast består av underlåtenhet att helt eller delvis verkställa en insats som ingår i ett medfinansierat operativt program på grund av stödmottagarens konkurs.

b)

Fall som stödmottagaren, antingen före eller efter det att det offentliga stödet betalats ut, har rapporterat till den förvaltande myndigheten eller den attesterande myndigheten, om rapporteringen har gjorts på eget initiativ och innan den behöriga myndigheten har uppmärksammat omständigheterna.

c)

Fall som den förvaltande myndigheten eller den attesterande myndigheten upptäckt och korrigerat innan de berörda utgifterna tagits med i en utgiftsdeklaration som lämnats till kommissionen.

I alla andra fall, särskilt i de fall som föregår konkurs eller där bedrägeri misstänks, ska de upptäckta oriktigheterna tillsammans med motsvarande förebyggande eller korrigerande åtgärder rapporteras till kommissionen.

Om belopp betalats ut på felaktiga grunder till en stödmottagare inte kan återkrävas och detta beror på fel eller försummelse från medlemsstatens sida, ska medlemsstaten vara skyldig att återbetala de förlorade beloppen till unionens budget. Medlemsstaterna får besluta att inte återkräva belopp som betalats ut på felaktiga grunder om det belopp som ska återkrävas från stödmottagaren exklusive räntor inte överstiger 250 EUR i bidrag från fonderna.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter, i enlighet med artikel 149, med ytterligare detaljerade bestämmelser om kriterierna för att avgöra vilka fall av oriktigheter som ska rapporteras, vilka uppgifter som ska lämnas och vilka villkor och förfaranden som ska tillämpas för att avgöra huruvida belopp som inte går att återvinna ska ersättas av medlemsstaterna.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att ange tidsintervallerna för rapportering och den form som ska användas för denna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2

3.   Medlemsstaterna ska se till att alla uppgiftsutbyten mellan stödmottagare och en förvaltande myndighet, en attesterande myndighet, en revisionsmyndighet och förmedlande organ kan genomföras senast den 31 december 2015 på elektronisk väg.

De system som avses i första stycket ska främja funktionalitet mellan nationella ramar och unionsramar och göra det möjligt för stödmottagarna att lämna alla de uppgifter som avses i första stycket en gång.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa närmare bestämmelser om uppgiftsutbyten enligt denna punkt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

4.   Punkt 3 är inte tillämplig på EHFF.

KAPITEL II

Förvaltnings- och kontrollmyndigheter

Artikel 123

Utnämning av myndigheter

1.   För varje operativt program ska varje medlemsstat utse en nationell, regional eller lokal offentlig myndighet eller ett nationellt, regionalt eller lokalt offentligt eller privat organ till förvaltande myndighet. Samma förvaltande myndighet får utses för flera operativa program.

2.   För varje operativt program ska medlemsstaten utse en nationell, regional eller lokal offentlig myndighet eller ett nationellt, regionalt eller lokalt offentligt organ som attesterande myndighet, utan att detta påverkar punkt 3. Samma attesterande myndighet får utses för flera operativa program.

3.   För ett operativt program får medlemsstaten utse en förvaltande myndighet som är en offentlig myndighet eller ett offentligt organ för att även utföra den attesterande myndighetens uppgifter.

4.   För varje operativt program ska medlemsstaten utse en nationell, regional eller lokal myndighet eller ett nationellt, regionalt eller lokalt organ som fungerar som revisionsmyndighet, oberoende av den förvaltande myndigheten och den attesterande myndigheten. Samma revisionsmyndighet kan utses för flera operativa program.

5.   I fråga om fonder knutna till målet investering för tillväxt och sysselsättning och i fråga om EHFF får den förvaltande myndigheten, den attesterande myndigheten, i förekommande fall, och revisionsmyndigheten vara en del av samma offentliga myndighet eller organ, förutsatt att principen om åtskillnad av funktioner respekteras.

För operativa program för vilka det sammanlagda stödet från fonderna till ett operativt program överstiger 250 000 000 EUR, eller 100 000 000 EUR för EHFF, får revisionsmyndigheten dock vara en del av samma offentliga myndighet eller organ som den förvaltande myndigheten om kommissionen enligt de bestämmelser som är tillämpliga på föregående programperiod före den dag då det operativa programmet antogs har informerat medlemsstaten om att den dragit slutsatsen att den i huvudsak kan stödja sig på dess revisionsuttalande, eller om kommissionen på grundval av erfarenheterna från den tidigare programperioden är övertygad om att revisionsmyndighetens institutionella organisation och ansvar ger tillräckliga garantier för dess funktionella oberoende och tillförlitlighet.

6.   Medlemsstaten kan utse en eller flera förmedlande organ som ska utföra vissa av förvaltnings- eller den attesterande myndighetens uppgifter under denna myndighets ansvar. Relevanta fördaranden mellan den förvaltande eller attesterande myndigheten och de förmedlande organen ska dokumenteras formellt i skrift.

7.   Medlemsstaten eller den förvaltande myndigheten får anförtro förvaltningen av en del av ett operativt program till ett förmedlande organ genom ett skriftligt avtal mellan det förmedlande organet och medlemsstaten eller den förvaltande myndigheten (nedan kallat ett samlat bidrag). Det förmedlande organet ska lämna garantier för sin solvens och sin kompetens inom det berörda området samt inom administrativ och ekonomisk förvaltningskapacitet.

8.   Medlemsstaten får på eget initiativ utse ett samordnande organ vars ansvar ska vara att stå i nära kontakt med och lämna information till kommissionen, samordna andra berörda utsedda organs verksamhet och främja en harmoniserad tillämpning av tillämplig rätt.

9.   Medlemsstaten ska fastställa skriftliga bestämmelser om sina förbindelser med de förvaltande myndigheterna, de attesterande myndigheterna och revisionsmyndigheterna, om dessa myndigheters inbördes förbindelser och om förbindelser mellan myndigheterna och kommissionen.

Artikel 124

Förfarande för utnämning av den förvaltande myndigheten och den attesterande myndigheten

1.   Medlemsstaten ska meddela kommissionen om dagen och formen för utnämningarna, vilka ska ske på lämplig nivå, av den förvaltande myndigheten och, i förekommande fall, av den attesterande myndigheten, före inlämningen av den första ansökan om mellanliggande betalning till kommissionen.

2.   De utnämningar som avses i punkt 1 ska grundas på en rapport och ett yttrande från ett oberoende revisionsorgan som bedömer myndigheternas efterlevnad av kriterierna avseende intern kontrollmiljö, riskhantering, förvaltnings- och kontrollverksamhet och övervakning enligt bilaga XIII. Det oberoende revisionsorganet ska vara revisionsmyndigheten, eller ett annat offentligt eller privaträttsligt organ med erforderlig revisionskapacitet, som är oberoende av den förvaltande myndigheten och, i tillämpliga fall, av den attesterande myndigheten, och som ska utföra sitt arbete med beaktande av internationellt accepterade revisionsstandarder. Om det oberoende revisionsorganet drar slutsatsen att den del av förvaltnings- och kontrollsystemet, som avser den förvaltande myndigheten eller den attesterande myndigheten, är väsentligen densamma som för föregående programperiod och att det, utifrån det revisionsarbete som utförts i enlighet med de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1083/2006 och rådets förordning (EG) nr 1198/2006 (39), framgår att de har fungerat effektivt under denna period, kan det dra slutsatsen att de relevanta kriterierna har uppfyllts utan att utföra ytterligare revisionsarbete.

3.   Om det totala stödet från fonderna till ett operativt program överstiger 250 000 000 EUR eller från EHFF överstiger 100 000 000 EUR kan kommissionen, inom en månad efter underrättelsen om de utnämningar som avses i punkt 1, begära att få den rapport och det yttrande från det oberoende revisionsorganet som avses i punkt 2 samt beskrivningen av den förvaltande myndighetens eller, i förekommande fall, den attesterande myndighetens, uppgifter och förfaranden. Kommissionen ska besluta huruvida de handlingarna ska begäras, utifrån en riskbedömning, med beaktande av information om betydande förändringar av den förvaltande myndighetens eller, i förekommande fall, den attesterande myndighetens, uppgifter och förfaranden jämfört med föregående programperiod, samt relevanta uppgifter som visar att de fungerar effektivt.

Kommissionen kan lämna synpunkter inom två månader efter det att den tagit emot de handlingar som avses i första stycket. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 83 ska granskningen av dessa handlingar inte avbryta behandlingen av ansökningar om mellanliggande betalningar.

4.   Om det sammanlagda stödet från fonderna till ett operativt program överstiger 250 000 000 EUR eller från EHFF överstiger 100 000 000 EUR och det har skett betydande förändringar av den förvaltande myndighetens eller, i tillämpliga fall, den attesterande myndighetens, uppgifter och förfaranden jämfört med föregående programperiod, får medlemsstaten på eget initiativ, inom två månader efter underrättelsen om de utnämningar som avses i punkt 1, lämna in de handlingar som avses i punkt 3 till kommissionen. Kommissionen ska lämna synpunkter på dessa handlingar inom tre månader efter mottagandet av dem.

5.   Om befintliga revisions- och kontrollresultat visar att den utsedda myndigheten inte längre uppfyller de kriterier som avses i punkt 2 ska medlemsstaten, på lämplig nivå, i enlighet med problemets allvarlighetsgrad, fastställa en prövotid under vilken nödvändiga korrigerande åtgärder ska vidtas.

Om den utsedda myndigheten inte lyckas genomföra de erfordrade korrigerande åtgärderna inom den prövotid som fastställts av medlemsstaten, ska medlemsstaten, på lämplig nivå, avsluta dess utnämning.

Medlemsstaten ska utan dröjsmål meddela kommissionen när en utsedd myndighet sätts på prövotid, och då lämna uppgifter om den berörda prövotiden, när prövotiden, efter det att korrigerande åtgärder genomförts, avslutas samt när utnämningen av en myndighet avslutas. Underrättelsen om att ett utnämnt organ sätts på prövotid av medlemsstaten ska, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 83, inte avbryta behandlingen av ansökningar om mellanliggande betalningar.

6.   Om utnämningen av en förvaltande myndighet eller en attesterande myndighet avslutas ska medlemsstaterna, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i punkt 2, utnämna ett nytt organ som, efter utnämningen, ska ta över den förvaltande myndighetens eller den attesterande myndighetens uppgifter, och meddela kommissionen detta.

7.   Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter avseende modellen för rapporten och yttrandet från det oberoende revisionsorganet samt beskrivningen av den förvaltande myndighetens och, i förekommande fall, den attesterande myndighetens uppgifter och förfaranden. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

Artikel 125

Den förvaltande myndighetens uppgifter

1.   Den förvaltande myndigheten ska ansvara för att det operativa programmet förvaltas i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning.

2.   När det gäller det operativa programmets förvaltning ska den förvaltande myndigheten göra följande:

a)

Stödja arbetet i den övervakningskommitté som avses i artikel 47 och förse den med de uppgifter den behöver för att utföra arbetet, särskilt uppgifter om utvecklingen när det gäller det operativa programmets måluppfyllelse, ekonomiska uppgifter och uppgifter om indikatorer och delmål.

b)

Utarbeta och, efter godkännande av övervakningskommittén, skicka de årsrapporter och slutrapporter om genomförandet som avses i artikel 50 till kommissionen.

c)

Ge förmedlande organ och stödmottagare tillgång till de uppgifter som de behöver för att utföra sina uppgifter och genomföra verksamheter.

d)

Upprätta ett system för att i elektronisk form registrera och lagra uppgifter om varje verksamhet som är nödvändig för övervakning, utvärdering, ekonomisk förvaltning, kontroller och revisioner, inklusive uppgifter om enskilda deltagare i verksamheterna, när så är lämpligt.

e)

Se till att de uppgifter som avses i led d samlas in, matas in och lagras i det system som avses i led d och att uppgifter om indikatorer delas upp efter kön, när detta krävs i bilagorna I och II i ESF-förordningen.

3.   När det gäller urvalet av insatser ska den förvaltande myndigheten göra följande:

a)

Utarbeta och, när de är godkända, tillämpa lämpliga urvalsförfaranden och kriterier som

i)

säkerställer att verksamheterna bidrar till att uppnå de specifika målen och resultaten inom de prioriterade områdena,

ii)

är icke-diskriminerande och öppna,

iii)

tar hänsyn till de allmänna principerna i artiklarna 7 och 8.

b)

Se till att de utvalda verksamheterna omfattas av den eller de berörda fondernas tillämpningsområde och att de kan hänföras till en insatskategori eller, när det gäller EHFF, en åtgärd som anges i prioriteringen eller prioriteringarna i det operativa programmet.

c)

Säkerställa att stödmottagaren ges ett dokument som fastställer stödvillkoren för varje verksamhet, inklusive särskilda krav för de varor eller tjänster som ska tillhandahållas inom verksamheten, finansieringstabellen och tidsfristen för genomförandet.

d)

Försäkra sig om att stödmottagaren har den administrativa, ekonomiska och operativa förmågan att uppfylla de villkor som avses i led c innan verksamheten godkänns.

e)

Försäkra sig om att tillämplig lagstiftning om verksamheten följs, om verksamheten har påbörjats innan någon stödansökan har lämnats in till den förvaltande myndigheten.

f)

Se till att insatser som valts ut för stöd från fonderna inte inbegriper insatser som ingår i en insats som har omfattats eller borde ha omfattats av återkrav i enlighet med artikel 71 efter en omlokalisering av en produktionsverksamhet utanför programområdet.

g)

Bestämma vilken insatskategori eller, när det gäller EHFF, vilka åtgärder som utgifterna för en verksamhet ska avsättas till.

4.   När det gäller det operativa programmets ekonomiska förvaltning och kontroll ska den förvaltande myndigheten göra följande:

a)

Kontrollera att medfinansierade varor och tjänster har levererats och att de utgifter som deklarerats av stödmottagarna verkligen har betalats och överensstämmer med tillämplig lagstiftning, samt med det operativa programmet och villkoren för stöd till insatsen.

b)

Se till att stödmottagare som deltar i genomförandet av de insatser som återbetalas på grundval av stödberättigande kostnader som stödmottagaren faktiskt ådragit sig antingen har ett separat redovisningssystem eller en lämplig redovisningskod för alla transaktioner som har samband med en verksamhet.

c)

Införa effektiva och proportionella bestämmelser om bedrägeribekämpning med beaktande av konstaterade risker.

d)

Införa rutiner i syfte att säkerställa att alla dokument som rör utgifter och revision som krävs för att säkerställa att en tillfredsställande verifieringskedja sparas i enlighet med kraven i artikel 72 g.

e)

Utarbeta den förvaltningsförklaring och den årliga sammanfattning som avses i artikel 59.5 a och 59.5 b i budgetförordningen.

Med avvikelse från vad som sägs i första stycket led a kan ETS-förordningen fastställa särskilda bestämmelser om kontroller tillämpliga på samarbetsprogram.

5.   De kontroller som avses i punkt 4 första stycket led a ska omfatta följande förfaranden:

a)

Administrativa kontroller av varje ansökan om betalning som lämnas in av stödmottagarna.

b)

Kontroller på plats av enskilda insatser.

Intervallerna för och omfattningen av kontrollerna på plats ska stå i proportion till det offentliga stöd som tilldelats en verksamhet och den risknivå som revisionsmyndigheten konstaterat för förvaltnings- och kontrollsystemen i sin helhet vid dessa kontroller och revisioner.

6.   Kontroller på plats av enskilda insatser enligt punkt 5 första stycket led b kan genomföras på urvalsbasis.

7.   Om den förvaltande myndigheten också får stöd inom det operativa programmet ska rutinerna för de kontroller som avses i punkt 4 första stycket led a vara sådana att de säkerställer tillräcklig åtskillnad av funktioner.

8.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för att fastställa bestämmelser om vilken information som ska ingå i de uppgifter som ska registreras och lagras elektroniskt i det övervakningssystem som inrättas genom punkt 2 d i den här artikeln.

Kommissionen ska anta genomförandeakter med de tekniska specifikationerna för det system som inrättas genom punkt 2 d i den här artikeln. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

9.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 149 för att fastställa detaljerade minimikrav för verifikationskedjan i punkt 4 första stycket led d i den här artikeln med avseende på de räkenskaper som ska sparas och de stödjande handlingar som ska bevaras hos den attesterande myndigheten, den förvaltande myndigheten, förmedlande organ och stödmottagare.

10.   Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter för modellen för den förvaltningsförklaring som avses i punkt 4 första stycket e i den här artikeln. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2.

Artikel 126

Den attesterande myndighetens uppgifter

Den attesterande myndigheten för ett operativt program ska särskilt ansvara för följande:

a)

Att utarbeta och lämna in ansökningar om utbetalning till kommissionen och att attestera att de härrör från tillförlitliga bokföringssystem, är baserade på kontrollerbara stödjande handlingar och har kontrollerats av den förvaltande myndigheten.

b)

Att utarbeta de redovisningar som avses i artikel 59.5 a i budgetförordningen.

c)

Att attestera att redovisningarna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga och att de bokförda utgifterna överensstämmer med tillämplig rätt och har uppstått i samband med insatser som valts ut för finansiering i enlighet med de kriterier som är tillämpliga för programmet samt i överensstämmelse med tillämplig rätt.

d)

Att se till att det finns ett system för att i elektronisk form registrera och spara utförliga räkenskaper för varje verksamhet vilket stödjer alla uppgifter som krävs för att utarbeta ansökningar om utbetalningar och redovisningar, inklusive registreringar av de belopp som kan återkrävas, belopp som återkrävts och belopp som dragits tillbaka sedan stödet till en verksamhet eller ett operativt program helt eller delvis har upphävts.

e)

Att se till att den vid utarbetandet och inlämnandet av ansökningar om utbetalning har mottagit tillräckliga uppgifter från den förvaltande myndigheten om de förfaranden som tillämpats och de kontroller som utförts när det gäller utgifterna.

f)

Att vid utarbetandet och inlämnandet av ansökningar om utbetalning ta hänsyn till resultaten från samtliga revisioner som utförts av revisionsmyndigheten eller på dess ansvar.

g)

Att i elektronisk form spara räkenskaper för utgifter som deklarerats till kommissionen och för motsvarande offentliga stöd som utbetalats till stödmottagarna.

h)

Att föra räkenskaper över de belopp som kan återkrävas och de belopp som har dragits tillbaka sedan stödet till en verksamhet helt eller delvis har upphävts. De återvunna beloppen ska återbetalas till unionens budget innan det operativa programmet avslutats genom att de dras av från påföljande utgiftsdeklaration.

Artikel 127

Revisionsmyndighetens uppgifter

1.   Revisionsmyndigheten ska se till att revision genomförs av att förvaltnings- och kontrollsystemet för det operativa programmet fungerar korrekt och av ett lämpligt urval av insatser på grundval av attesterade utgifter. De attesterade utgifterna ska revideras på grundval av ett representativt urval och regelmässigt med hjälp av statistiska urvalsmetoder.

En icke-statistisk urvalsmetod kan användas efter en yrkesmässig bedömning från revisionsmyndigheten i vederbörligen motiverade fall och i enlighet med internationellt erkända revisionsstandarder samt i fall där antalet insatser under ett räkenskapsår är för litet för att den statistiska metoden ska kunna tillämpas.

I sådana fall ska urvalet vara tillräckligt stort för att göra det möjligt för revisionsmyndigheten att utarbeta ett giltigt revisionsuttalande i enlighet med artikel 59.5 andra stycket i budgetförordningen.

Den icke-statistiska urvalsmetoden ska gälla minst 5 % av insatserna för vilka utgifter under ett räkenskapsår har deklarerats för kommissionen och 10 % av de utgifter som under ett räkenskapsår har deklarerats för kommissionen.

2.   Om revisionerna genomförs av ett annat organ än revisionsmyndigheten ska denna se till att detta organ i sin verksamhet har den oberoende ställning som krävs.

3.   Revisionsmyndigheten ska se till att internationellt accepterade revisionsstandarder beaktas i revisionsarbetet.

4.   Senast åtta månader efter det att ett operativt program har antagits ska revisionsmyndigheten utarbeta en revisionsstrategi för genomförandet av revisioner. I revisionsstrategin ska man fastställa revisionsmetoden och urvalsmetoden för revisioner av verksamheterna samt planeringen av revisioner under det innevarande och de två påföljande räkenskapsåren. Revisionsstrategin ska uppdateras varje år under perioden 2016–2024. Om ett gemensamt förvaltnings- och kontrollsystem gäller mer än ett operativt program kan en enda revisionsstrategi utarbetas för de berörda operativa programmen. Revisionsmyndigheten ska på begäran överlämna revisionsstrategin till kommissionen.

5.   Revisionsmyndigheten ska utarbeta följande:

a)

Ett revisionsuttalande i enlighet med artikel 59.5 andra stycket i budgetförordningen.

b)

En kontrollrapport med de viktigaste resultaten av de revisioner som genomförts i enlighet med punkt 1, inklusive de brister som konstaterats i förvaltnings- och kontrollsystemen, och de föreslagna och genomförda korrigerande åtgärderna.

Om ett gemensamt förvaltnings- och kontrollsystem gäller för mer än ett operativt program kan de uppgifter som krävs enligt första stycket led b samlas i en enda rapport.

6.   Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa modellar för revisionsstrategin, revisionsuttalandet och kontrollrapporten. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 150.2.

7.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 149 för att fastställa omfattningen och innehållet i revisioner av insatserna och av räkenskaperna och metoden för det urval av insatser som avses i punkt 1 i den här artikeln.

8.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 149 med närmare regler för användning av uppgifter som inhämtats under revisioner som genomförts av kommissionens tjänstemän eller bemyndigade företrädare för kommissionen.

KAPITEL III

Samarbete med revisionsmyndigheterna

Artikel 128

Samarbete med revisionsmyndigheterna

1.   Kommissionen ska samarbeta med revisionsmyndigheterna för att samordna revisionsplanerna och revisionsmetoderna, och ska också sörja för omedelbart utbyte av resultaten från revisionerna av förvaltnings- och kontrollsystemen med de myndigheterna.

2.   Om en medlemsstat utser mer än en revisionsmyndighet får medlemsstaten utse ett samordningsorgan för att underlätta samordningen.

3.   Kommissionen, revisionsmyndigheterna och eventuella samordningsorgan ska sammanträda regelbundet, och i regel åtminstone en gång om året om de inte sinsemellan kommit överens om något annat, för att tillsammans granska den årliga kontrollrapporten, revisionsuttalandet och revisionsstrategin samt utbyta åsikter om frågor som rör bättre förvaltning och kontrollsystem.

AVDELNING II

EKONOMISK FÖRVALTNING, UTARBETANDE, GRANSKNING, GODKÄNNANDE OCH AVSLUT AV RÄKENSKAPER SAMT FINANSIELLA KORRIGERINGAR

KAPITEL I

Ekonomisk förvaltning

Artikel 129

Gemensamma regler för utbetalningar

Medlemsstaten ska, vid avslutningen av det operativa programmet, säkerställa att de offentliga utgifter som betalats ut till stödmottagarna minst motsvarar det stöd från fonderna som kommissionen betalat ut till medlemsstaten.

Artikel 130

Gemensamma regler för beräkning av mellanliggande betalningar och slutbetalningar

1.   Kommissionen ska i form av mellanliggande betalningar återbetala 90 % av det belopp som blir resultatet när medfinansieringsgraden för varje prioritering i enlighet med beslutet om antagande av det operativa programmet tillämpas på de stödberättigande utgifter inom den prioritering som omfattas av betalningsansökan. Kommissionen ska fastställa återstående belopp som ska återbetalas i form av mellanliggande betalningar eller som ska återkrävas i enlighet med artikel 139.

2.   Bidraget från fonderna eller EHFF till en prioritering i form av mellanliggande betalningar och slutlig utbetalning får inte vara högre än

a)

de stödberättigande offentliga utgifter som anges i betalningsansökan för prioriteringen, eller

b)

det stöd från fonderna eller EHFF till den prioritering som fastställs i kommissionens beslut om godkännande av det operativa programmet.

Artikel 131

Betalningsansökningar

1.   Ansökningarna om utbetalning ska för varje prioritering innehålla följande:

a)

Det sammanlagda beloppet av stödberättigande utgifter som uppstått hos stödmottagarna och som betalats i samband med genomförandet, som de bokförts i redovisningssystemet av den attesterande myndigheten.

b)

Det sammanlagda beloppet av offentliga utgifter som uppstått i samband med genomförandet, som de bokförts i redovisningssystemet av den attesterande myndigheten.

2.   Stödberättigande utgifter som ingår i en betalningsansökan ska styrkas med kvitterade fakturor eller andra likvärdiga redovisningsdokument, utom när det gäller stödformer i enlighet med artiklarna 67.1 första stycket leden b, c och d, 68, 69.1 och 109 i den här förordningen samt i enlighet med artikel 14 i ESF-förordningen. För dessa stödformer ska beloppen i betalningsansökan vara de kostnader som beräknas på tillämpliga grunder.

3.   När det gäller stödsystemen enligt artikel 107 i EUF-fördraget, ska offentligt stöd som motsvarar utgifter som omfattas av en betalningsansökan ha betalats ut till de stödberättigade av det stödbeviljande organet.

4.   Genom undantag från punkt 1 får betalningsansökan, i fråga om statligt stöd, omfatta de förskott som stödbeviljande organ betalar ut till den stödberättigade om följande kumulativa villkor är uppfyllda:

a)

Förskotten underställs en garanti utställd av en bank eller något annat finansinstitut etablerat i någon av medlemsstaterna eller omfattas av en stödmekanism som en offentlig enhet eller medlemsstaten utfärdar.

b)

Förskotten överstiger inte 40 % av det totala stödbeloppet till en stödmottagare för ett givet projekt.

c)

Förskotten täcks av utgifter som stödmottagarna haft vid genomförande av insatsen och styrkas med kvitterade fakturor eller likvärdiga redovisningshandlingar av motsvarande bevisvärde inom tre år från det år förskottet betalats ut, eller den 31 december 2023, beroende på vilket som infaller först och om detta inte sker ska nästa betalningsansökan korrigeras i enlighet därmed.

5.   I varje betalningsansökan som innefattar förskott av den typ som avses i punkt 4 ska det totala beloppet som betalats ut från det operativa programmet i form av förskott, det belopp som täckts med utgifter som stödmottagare haft inom en period på tre år från det att förskottet betalades ut enligt punkt 4 c samt det belopp som inte har täckts med utgifter som stödmottagare haft under en period på tre år som ännu inte löpt ut redovisas separat.

6.   Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter för att fastställa en modell för betalningsansökningar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

Artikel 132

Utbetalning till stödmottagarna

1.   Förutsatt att medel är tillgängliga i det inledande och årliga förskottet och de mellanliggande betalningarna ska den förvaltande myndigheten säkerställa att stödmottagaren erhåller hela beloppet för de offentliga stödberättigande utgifterna senast 90 dagar efter det datum då stödmottagaren lämnade in betalningsansökan.

Inga belopp får dras av eller hållas inne och inga särskilda avgifter eller andra avgifter med motsvarande effekt som kan minska beloppen till stödmottagarna får tas ut.

2.   Den betalningstidsfrist som avses i punkt 1 kan avbrytas av den förvaltande myndigheten i något av följande vederbörligen motiverade fall:

a)

Beloppet i betalningsansökan inte förfallit till betalning eller om lämpliga stödjande handlingar, inklusive handlingar som är nödvändiga för förvaltningens kontroll i enlighet med artikel 125.4 första stycket led a, inte lämnats in.

b)

En undersökning har inletts om eventuella oriktigheter rörande utgifterna.

Den berörda stödmottagaren ska informeras skriftligen om avbrottet och orsakerna till det.

Artikel 133

Användning av euro

1.   De medlemsstater som inte har infört euron som sin valuta på dagen för ansökan om utbetalning ska räkna om utgiftsbeloppen i den nationella valutan till euro. Dessa belopp ska räknas om till euro med hjälp av kommissionens månatliga växelkurs för den månad under vilken utgifterna bokfördes av den attesterande myndigheten för det berörda operativa programmet. Växelkursen ska offentliggöras elektroniskt av kommissionen varje månad.

2.   Med avvikelse från vad som sägs i punkt 1 kan ETS-förordningen fastställa specifika bestämmelser om tidpunkten för omräkning till euro.

3.   När euro blir valuta i en medlemsstat ska det omräkningsförfarande som anges i punkt 1 fortsätta att gälla för alla utgifter som den attesterande myndigheten bokfört före den dag då den fasta omräkningskursen mellan den nationella valutan och euron trädde i kraft.

Artikel 134

Utbetalning av förskott

1.   Förskotten ska delas upp i flera delbetalningar enligt följande:

a)

2014: 1 % av fondernas och EHFF:s stöd till det operativa programmet för hela programperioden eller 1,5 % av fondernas och EHFF:s stöd till det operativa programmet för hela programperioden när en medlemsstat har mottagit finansiellt stöd sedan 2010, i enlighet med artiklarna 122 och 143 i EUF-fördraget, eller från Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF), eller mottar finansiellt stöd den 31 december 2013 i enlighet med artiklarna 136 och 143 i EUF-fördraget.

b)

2015: 1 % av fondernas och EHFF:s stöd till det operativa programmet för hela programperioden eller 1,5 % av fondernas och EHFF:s stöd till det operativa programmet för hela programperioden när en medlemsstat har mottagit finansiellt stöd sedan 2010, i enlighet med artiklarna 122 och 143 i EUF-fördraget, eller från EFSF, eller mottar finansiellt stöd 31 december 2014 i enlighet med artiklarna 136 och 143 i EUF-fördraget.

c)

2016: 1 % av fondernas och EHFF:s stöd till det operativa programment för hela programperioden.

Om ett operativt program antas 2015 eller senare ska de första delbetalningarna betalas ut under det år då programmet antas.

2.   Ett årligt förskott ska betalas ut före den 1 juli under åren 2016–2023. Det ska utgöras av en procentandel av fondernas och EHFF:s stöd till det operativa programment för hela programperioden enligt följande:

2016: 2 %

2017: 2,625 %

2018: 2,75 %

2019: 2,875 %

2020–2023: 3 %.

3.   Vid beräkningen av det inledande förskott som avses i punkt 1 ska stödbeloppet för hela programperioden utesluta de belopp från resultatreserven som ursprungligen var avsett för det operativa programmet.

Vid beräkningen av det årliga förskott som avses i punkt 2 fram till slutet av 2019 ska stödbeloppet för hela programperioden utesluta de belopp från resultatreserven som ursprungligen var avsett för det operativa programmet.

Artikel 135

Frister för ansökan om och utbetalning av mellanliggande betalningar

1.   Den attesterande myndigheten ska regelbundet lämna in ansökningar om mellanliggande betalningar i enlighet med artikel 131.1 som omfattar belopp som bokförts i dess redovisningssystem under räkenskapsåret. Den attesterande myndigheten får emellertid, i de fall den anser det vara nödvändigt, ta med sådana betalningsansökningar som lämnats in under nästkommande räkenskapsår.

2.   Den attesterande myndigheten ska lämna in sin slutliga ansökan om mellanliggande betalning senast den 31 juli efter föregående räkenskapsår slut och, under alla omständigheter, för den första ansökan om mellanliggande betalning för följande räkenskapsår.

3.   Den första ansökan om mellanliggande betalning får inte göras förrän kommissionen meddelats vilka förvaltnings- och attesterande myndigheter som utnämnts enligt artikel 124.

4.   Mellanliggande betalningar ska inte göras för operativa program om inte den årliga genomföranderapporten har sänts till kommissionen i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna.

5.   Under förutsättning att det finns medel tillgängliga ska kommissionen göra den mellanliggande betalningen senast 60 dagar efter den dag då en betalningsansökan registrerats vid kommissionen.

Artikel 136

Återkrav

1.   Kommissionen ska återkräva den del av ett belopp för ett operativt program som inte har använts för utbetalning av inledande och årligt förskott och mellanliggande betalningar senast den 31 december det tredje året efter det år då budgetåtagandet för programmet gjordes, eller för vilken en betalningsansökan som upprättats i enlighet med artikel 131 inte har lämnats in i enlighet med artikel 135.

2.   Den del av åtagandena som fortfarande är öppen den 31 december 2023 ska frigöras om något av de dokument som krävs enligt artikel 141.1 inte har lämnats in till kommissionen inom den tidsfrist som fastställs i artikel 141.1.

KAPITEL II

Utarbetande, granskning och godkännande av räkenskaper och avslut av operativa program och innehållande av betalningar

Avsnitt I

Utarbetande, granskning och godkännande av räkenskaper

Artikel 137

Utarbetande av räkenskaper

1.   De räkenskaper som avses i artikel 59.5 a i budgetförordningen ska överlämnas till kommissionen för varje operativt program. Räkenskaperna ska omfatta räkenskapsåret och ska för varje insatsområde och, om tillämpligt, varje fond och regionkategori omfatta följande:

a)

Det sammanlagda beloppet av stödberättigande utgifter som förts in i den attesterande myndighetens redovisningssystem och som har tagits med i betalningsansökningar som lämnats till kommissionen i enlighet med artiklarna 131 och 135.2 senast den 31 juli året efter räkenskapsårets slut och totalbeloppet för motsvarande offentliga utgifter i samband med genomförandet, och det sammanlagda beloppet av motsvarande utbetalningar till stödmottagarna i enlighet med artikel 132.1.

b)

De belopp som dragits tillbaka och återkrävts under räkenskapsåret, de belopp som ska återkrävs vid räkenskapsårets slut, de återkrav som gjorts i enlighet med artikel 71 samt belopp som inte kan återkrävas.

c)

Beloppen för utbetalt förskott till finansieringsinstrument enligt artikel 41.1 och förskott på statligt stöd enligt artikel 131.4.

d)

För varje prioritering, en avstämning mellan utgifter enligt led a och utgifter som deklarerats för samma räkenskapsår i betalningsansökningarna, samt en förklaring av eventuella skillnader.

2.   Om utgifter som tidigare omfattats av en ansökan om mellanliggande betalning för räkenskapsåret av en medlemsstat undantas av från räkenskaperna på grund av en pågående granskning av de utgifternas laglighet och korrekthet, får hela utgiftsbeloppet eller de delar av detta som senare befinns lagliga och korrekta tas med i en ansökan om mellanliggande betalning som avser de följande räkenskapsåren.

3.   Kommissionen ska, för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, anta genomförandeakter, för att fastställa en modell för de räkenskaper som avses i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 150.3.

Artikel 138

Inlämnande av uppgifter

För varje år från 2016 till och med 2025 ska medlemsstaten inom den tidsfrist som anges i artikel 59.5 i budgetförordningen lämna in de dokument som avses i den artikeln, nämligen:

a)

De räkenskaper som avses i artikel 137.1 i den här förordningen för föregående räkenskapsår.

b)

Förvaltningsförklaringen och den årliga sammanfattande rapport som avses i artikel 125.4 första stycket led e i den här förordningen för föregående räkenskapsår.

c)

Det revisionsuttalande och den kontrollrapport som avses i artikel 127.5 första stycket leden a och b i den här förordningen för föregående räkenskapsår.

Artikel 139

Granskning och godkännande av räkenskaper

1.   Kommissionen ska granska de handlingar som medlemsstaten överlämnat i enlighet med artikel 138. På kommissions begäran ska medlemsstaten tillhandahålla alla kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att kommissionen inom den tidsfrist som fastställs i artikel 84 ska kunna bedöma huruvida räkenskaperna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga.

2.   Kommissionen ska godkänna räkenskaperna om den kan sluta sig till att räkenskaperna är fullständiga, exakta och sanningsenliga. Kommissionen kan nå denna slutsats om revisionsmyndigheten lämnat ett revisionsuttalande utan reservationer om att räkenskaperna är fullständiga, exakta och sanningsenliga, om inte kommissionen har särskilda bevis om att revisionsutlåtandet om räkenskaperna inte är tillförlitligt.

3.   Kommissionen ska inom den tidsfrist som fastställs i artikel 84 informera medlemsstaten om huruvida den kan godkänna räkenskaperna eller inte.

4.   Om kommissionen, av skäl hänförliga till medlemsstaten, inte kan godta räkenskaperna inom den tidsfrist som fastställs i artikel 84 ska kommissionen meddela medlemsstaten detta och redovisa skälen i enlighet med punkt -1 i den här artikeln och ange de åtgärder som det föreligger en skyldighet att vidta och den tidsfrist inom vilken dessa ska slutföras. Vid utgången av tidsperioden för slutförandet av dessa åtgärder ska kommissionen informera medlemsstaten om huruvida den kan godta räkenskaperna.

5.   Frågor som hör samman med lagligheten och korrektheten av underliggande transaktioner som avser bokförda utgifter ska inte beaktas vid kommissionens godkännande av räkenskaperna. Utan att detta påverkar tillämpningen av artiklarna 83 och 142 ska förfarandet för granskning och godkännande av räkenskaper inte avbryta behandlingen av ansökningar om mellanliggande betalningar och det ska inte leda till att betalningar hålls inne.

6.   Kommissionen ska, på grundval av de godkända räkenskaperna, beräkna det belopp som ska belasta fonderna och EHFF för räkenskapsåret och följdjusteringar av utbetalningar till medlemsstaten. Kommissionen ska beakta följande:

a)

De bokförda belopp som avses i artikel 137.1 a, och på vilka medfinansieringsgraden för varje prioritering ska tillämpas.

b)

Det belopp som kommissionen betalat ut under räkenskapsåret och som består av följande:

i)

Det sammanlagda beloppet av mellanliggande betalningar som kommissionen betalat ut i enlighet med artiklarna 130.1 och 24.

ii)

Det sammanlagda beloppet av årligt förskott som betalats ut i enlighet med artikel 134.2.

7.   Kommissionen ska, efter den beräkning som genomförs enligt punkt 6, reglera respektive årligt förskott och göra eventuella ytterligare utestående utbetalningar inom 30 dagar från det att räkenskaperna godkänts. Om ett belopp kan återkrävas från medlemsstaten ska kommissionen utfärda ett betalningskrav som ska verkställas, om möjligt, genom avräkning från de belopp som ska betalas ut till medlemsstaten inom ramen för kommande utbetalningar till samma operativa program. Ett sådant återkrav ska inte utgöra en finansiell korrigering och ska inte minska stödet från fonderna till det operativa programmet. Det återvunna beloppet ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 177.3 i budgetförordningen.

8.   Om kommissionen, efter att ha tillämpat förfarandet i punkt 4c, inte kan godkänna räkenskaperna, ska kommissionen, på grundval av tillgänglig information och i enlighet med punkt 6, fastställa det belopp som ska belasta fonderna för räkenskapsåret och underrätta medlemsstaten. Om medlemsstaten meddelar kommissionen sitt godkännande inom två månader från kommissionens underrättelse ska punkt 7 gälla. I avsaknad av ett godkännande ska kommissionen genom genomförandeakter anta ett beslut om fastställande av det belopp som ska belasta fonderna för räkenskapsåret. Ett sådant beslut ska inte utgöra en finansiell korrigering och ska inte minska stödet från fonderna till det operativa programmet. Kommissionen ska, på grundval av beslutet, tillämpa justeringarna av utbetalningarna till medlemsstaten i enlighet med punkt 7.

9.   Kommissionens godkännande av räkenskaperna eller ett beslut av kommissionen enligt punkt 8 i denna artikel påverkar inte tillämpningen av korrigeringar enligt artiklarna 144 och 145.

10.   Medlemsstater får ersätta oriktiga belopp som upptäcks sedan räkenskaperna lämnats in genom att göra motsvarande justeringar i räkenskaperna för det räkenskapsår då oriktigheten upptäcktes, utan att det påverkar artiklarna 144 och 145.

Artikel 140

Dokuments tillgänglighet

1.   Utan att det påverkar bestämmelserna om statligt stöd ska den förvaltande myndigheten se till att alla verifikat som rör utgifter med stöd av fonderna för insatser för vilka de sammanlagda stödberättigande utgifterna understiger 1 000 000 EUR, på begäran ska kunna göras tillgängliga för kommissionen och Europeiska revisionsrätten under tre år från och med den 31 december efter inlämnandet av de räkenskaper där utgifterna för insatsen ingår.

För andra insatser än de som avses i första stycket ska alla verifikat göras tillgängliga under två år från och med den 31 december efter inlämnandet av de räkenskaper där den slutliga utgiften för den genomförda insatsen ingår.

En förvaltande myndighet kan besluta att på insatser för vilka de sammanlagda stödberättigande utgifterna understiger 1 000 000 EUR tillämpa den regel som avses i andra stycket.

Den tidsperiod som avses i första stycket ska avbrytas antingen vid rättsliga förfaranden eller på vederbörligen motiverad begäran från kommissionen.

2.   Den förvaltande myndigheten ska informera stödmottagarna om vilken dag den period som avses i punkt 1 inleds.

3.   Dokumenten ska bevaras i form av original eller bestyrkta kopior eller på allmänt godkända databärare; det gäller även elektroniska versioner av originaldokument eller dokument som enbart finns i elektronisk version.

4.   Dokumenten ska bevaras på ett sätt som gör det möjligt att identifiera de registrerade så länge det är nödvändigt för det syfte för vilket uppgifterna samlades in eller för vilket de behandlas vidare.

5.   De nationella myndigheterna ska fastställa ett förfarande för intygande av att de dokument som finns på allmänt godkända databärare är identiska med originalhandlingarna i syfte att säkerställa att de versioner som finns uppfyller nationella rättsliga krav och kan användas för revision.

6.   Om dokumenten endast finns i elektronisk form ska de datasystem som används uppfylla godkända säkerhetsstandarder som säkerställer att dokumenten uppfyller nationella rättsliga krav och kan användas för revision.

Avsnitt II

Avslutande av de operativa programmen

Artikel 141

Inlämnande av avslutandedokument och slutlig utbetalning

1.   Utöver de handlingar som avses i artikel 138 ska medlemsstaterna för det sista räkenskapsåret från och med den 1 juli 2023 till den 30 juni 2024 lämna in en slutlig genomföranderapport för det operativa programmet eller den senaste årliga genomföranderapporten för det operativa program som får stöd från EHFF.

2.   Slutsaldot ska betalas ut senast tre månader efter godkännandet av räkenskaperna för det sista räkenskapsåret eller en månad efter godkännandet av den slutliga genomföranderapporten, beroende på vilken dag som infaller senare.

Avsnitt III

Innehållande av utbetalningar

Artikel 142

Innehållande av utbetalningar

1.   Kommissionen kan helt eller delvis hålla inne de mellanliggande betalningarna för prioriteringar eller operativa program om ett eller flera av följande villkor är uppfyllda:

a)

Det operativa programmets förvaltnings- och kontrollsystem uppvisar allvarliga brister, vilket har inneburit en risk för unionens stöd till det operativa programmet, men utan att några korrigerande åtgärder har vidtagits.

b)

Utgifterna i en utgiftsdeklaration står i samband med en oriktighet med allvarliga ekonomiska följder som inte har korrigerats.

c)

Medlemsstaten har inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att åtgärda den situation som har föranlett ett avbrott i enlighet med artikel 83.

d)

Det finns allvarliga brister i kvaliteten och tillförlitligheten hos övervakningssystemet eller uppgifterna om allmänna och särskilda indikatorer.

e)

Åtgärderna för att uppfylla ett förhandsvillkor i enlighet med villkoren i artikel 19 har inte genomförts.

f)

Det framgår av resultatöversynen av en prioritering att man i hög grad har misslyckats med att uppnå prioriteringens delmål avseende ekonomiska indikatorer och aktivitetsindikatorer och viktiga genomförandesteg som anges i resultatramen i enlighet med villkoren i artikel 22.

De fondspecifika bestämmelserna för EHFF får ange specifika grunder för innehållande av utbetalningar kopplade till bristande efterlevnad av regler som är tillämpliga enligt den gemensamma fiskeripolitiken, vilka ska vara proportionella, med beaktande av den bristande efterlevnadens art, svårighetsgrad och varaktighet samt av huruvida den är återkommande.

2.   Kommissionen får genom genomförandeakter besluta att hålla inne de mellanliggande betalningarna helt eller delvis, efter att ha gett medlemsstaten möjlighet att framföra sina synpunkter.

3.   Kommissionen ska häva innehållandet av hela eller delar av de mellanliggande betalningarna om medlemsstaten har vidtagit de åtgärder som krävdes för detta.

KAPITEL III

Finansiella korrigeringar

Avsnitt I

Medlemsstaternas finansiella korrigeringar

Artikel 143

Medlemsstaternas finansiella korrigeringar

1.   Medlemsstaterna ska ha det huvudsakliga ansvaret för att utreda oriktigheter för att göra de nödvändiga finansiella korrigeringarna och återkraven. Om det rör sig om en systembetingad oriktighet, ska medlemsstaten utvidga sina utredningar till att omfatta samtliga insatser som kan vara berörda.

2.   Medlemsstaterna ska göra de finansiella korrigeringar som krävs i samband med att enskilda eller systembetingade oriktigheter upptäcks i insatser eller operativa program. Finansiella korrigeringar innebär att det offentliga stödet till en insats eller ett operativt program ställs in helt eller delvis. Medlemsstaten ska ta hänsyn till oriktigheternas art och allvar och till den ekonomiska förlusten för fonderna eller EHFF och göra en proportionell korrigering. Finansiella korrigeringar ska föras in i redovisningen av den förvaltande myndigheten för det räkenskapsår då innehållandet beslutades.

3.   Det bidrag från fonderna eller EHFF som ställs in i enlighet med punkt 2 kan återanvändas av medlemsstaten inom det berörda operativa programmet, med förbehåll för punkt 4.

4.   Det bidrag från fonderna som ställs in i enlighet med punkt 2 kan inte återanvändas för någon insats för vilken en korrigering gjorts, eller, när en finansiell korrigering gjorts för en systembetingad oriktighet, för någon insats som påverkas av den systembetingade oriktigheten.

5.   De fondspecifika bestämmelserna för EHFF får innehålla specifika grunder för finansiella korrigeringar kopplade till bristande efterlevnad av tillämpliga regler enligt den gemensamma fiskeripolitiken, vilka ska vara proportionella, med beaktande av den bristande efterlevnadens art, svårighetsgrad och varaktighet samt av huruvida den är återkommande.

Avsnitt II

Kommissionens finansiella korrigeringar

Artikel 144

Kriterier för finansiella korrigeringar

1.   Kommissionen ska göra finansiella korrigeringar genom genomförandeakter, genom att helt eller delvis ställa in unionens bidrag till ett operativt program i enlighet med artikel 85, om den efter nödvändig utredning drar följande slutsatser:

a)

Det operativa programmets förvaltnings- och kontrollsystemets sätt att fungera uppvisar allvarliga brister, vilket har inneburit en risk för det stöd från unionen som redan har betalats ut till det operativa programmet.

b)

Medlemsstaten har inte fullgjort sina skyldigheter i enlighet med artikel 143 innan korrigeringsförfarandet enligt denna punkt inleddes.

c)

Det finns utgifter i en betalningsansökan som inte är korrekta och som inte har korrigerats av medlemsstaten innan korrigeringsförfarandet enligt denna punkt inleddes.

Kommissionens finansiella korrigeringar ska bygga på enskilda fall av konstaterade oriktigheter och ska beakta om riktigheten är systembetingad. Om det inte är möjligt att exakt fastställa storleken på de oriktiga utgifter som belastat fonderna eller EHFF ska kommissionen tillämpa en schablonsats eller göra en extrapolerad finansiell korrigering.

2.   När kommissionen fattar beslut om korrigeringsbelopp i enlighet med punkt 1 ska den respektera proportionalitetsprincipen genom att beakta oriktighetens art och allvar samt omfattningen och de ekonomiska följderna av de brister i förvaltnings- och kontrollsystemen som konstaterats i det operativa programmet.

3.   Om kommissionen grundar sin ståndpunkt på rapporter från externa revisorer, ska den dra sina egna slutsatser beträffande de ekonomiska följderna efter att ha granskat de åtgärder som den berörda medlemsstaten vidtagit i enlighet med artikel 143.2, de uppgifter som lämnats i enlighet med artikel 122.2 samt eventuella svar från medlemsstaten.

4.   Om kommissionen, i enlighet med artikel 22.7, utifrån en granskning av den slutliga genomföranderapporten för det operativa programmet när det gäller fonderna eller den senaste årliga genomföranderapporten när det gäller EHFF fastställer att man allvarligt misslyckats med att uppnå målen i resultatramen kan den göra finansiella korrigeringar för de berörda prioriteringarna genom genomförandeakter.

5.   Om en medlemsstat inte fullgör sina skyldigheter enligt artikel 95 kan kommissionen göra en finansiell korrigering genom att helt eller delvis ställa in strukturfondsbidraget till medlemsstaten, i förhållande till i vilken grad skyldigheterna fullgjorts.

6.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 149 för att fastställa närmare bestämmelser om kriterierna för att avgöra allvarliga brister i förvaltningen och kontrollsystemen, inbegripet de huvudsakliga typerna av allvarliga brister, kriterierna för att avgöra nivån för de finansiella korrigeringarna och kriterierna för att tillämpa schablonsatser eller extrapolerad finansiell korrigering.

7.   De fondspecifika bestämmelserna för EHFF får ange specifika grunder för kommissionens finansiella korrigeringar kopplade till bristande efterlevnad av regler som är tillämpliga enligt den gemensamma fiskeripolitiken, vilka ska vara proportionella, med beaktande av den bristande efterlevnadens art, svårighetsgrad, varaktighet och av huruvida den är återkommande.

Artikel 145

Förfarande

1.   Innan kommissionen fattar beslut om en finansiell korrigering, ska den inleda förfarandet genom att underrätta medlemsstaten om sina preliminära slutsatser från granskningen och begära att medlemsstaten lämnar synpunkter inom två månader.

2.   Om kommissionen föreslår en finansiell korrigering som grundar sig på en extrapolering eller ett schablonbelopp, ska medlemsstaten ges möjlighet att genom en granskning av den berörda dokumentationen visa att oriktighetens faktiska omfattning är mindre än vad kommissionen bedömt. Efter överenskommelse med kommissionen får medlemsstaten begränsa granskningen till att omfatta en lämplig andel eller ett urval av berörd dokumentation. Utom i vederbörligen motiverade fall får tidsfristen för den granskningen inte överskrida ytterligare en tvåmånadersperiod efter den tvåmånadersperiod som avses i punkt 1.

3.   Kommissionen ska beakta det bevismaterial som lämnas av medlemsstaterna inom de tidsfrister som anges i punkterna 1 och 2.

4.   Om medlemsstaten inte godtar kommissionens preliminära slutsatser ska den inbjudas till överläggningar hos kommissionen, för att säkerställa att alla relevanta uppgifter och synpunkter är tillgängliga och beaktas när kommissionen ska dra sina slutsatser om att göra en finansiell korrigering.

5.   Om en överenskommelse nås och utan att det påverkar punkt 6 i den här artikeln får medlemsstaten använda de berörda medlen på nytt i enlighet med artikel 143.3.

6.   För att göra en finansiell korrigering ska kommissionen genom genomförandeakter fatta beslut inom sex månader efter överläggningarna eller efter att ha mottagit kompletterande uppgifter, om medlemsstaten går med på att lämna in sådana kompletterande uppgifter efter överläggningarna. Kommissionen ska beakta alla uppgifter och synpunkter som framkommit under förfarandet. Om det inte hålls några överläggningar ska sexmånadersperioden börja löpa två månader efter dateringen av kommissionens inbjudan till överläggningar.

7.   Om kommissionen, vid utförandet av sina uppgifter enligt artikel 75, eller Europeiska revisionsrätten upptäcker oriktigheter som visar på allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemens förmåga att fungera effektivt ska den finansiella korrigeringen leda till att stödet från fonderna till det operativa programmet minskas.

Det första stycket ska inte tillämpas på allvarliga brister i ett förvaltnings- och kontrollsystems sätt att fungera som, fram till den dag då de upptäcks av kommissionen eller Europeiska revisionsrätten,

a)

angetts i den förvaltningsförklaring, den årliga kontrollrapport eller det revisionsuttalande, som lämnats in till kommissionen i enlighet med artikel 59.5 i budgetförordningen, eller i andra revisionsrapporter från den förvaltande myndigheten till kommissionen eller som varit föremål för lämpliga åtgärder, eller

b)

som varit föremål för lämpliga korrigerande åtgärder från medlemsstatens sida.

Bedömningen av allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemens sätt att fungera ska grunda sig på den lagstiftning som var tillämplig när de relevanta förvaltningsförklaringarna, årliga kontrollrapporterna och revisionsuttalandena lämnades in.

När kommissionen beslutar om en finansiell korrigering ska den

a)

respektera proportionalitetsprincipen genom att ta hänsyn till den allvarliga arten och omfattningen av bristen ett förvaltnings- och kontrollsystems sätt att fungera samt dess ekonomiska följder för unionens budget,

b)

när det gäller tillämpningen av en schablonsats eller extrapolerad korrigering, utesluta oriktiga utgifter som tidigare upptäckts av medlemsstaten som har varit föremål för en anpassning av räkenskaperna i enlighet med artikel 139.10 samt utgifter som är föremål för en pågående granskning av huruvida de är lagliga och korrekta enligt artikel 137.2,

c)

ta hänsyn till schablonsatser eller extrapolerade korrigeringar som tillämpats på utgifterna av medlemsstaten på grund av andra allvarliga brister som upptäckts av medlemsstaten vid fastställandet av den kvarstående risken för unionens budget.

8.   De fondspecifika bestämmelserna för EHFF får innehålla ytterligare krav på finansiella korrigeringar som avses i artikel 144.7.

Artikel 146

Medlemsstaternas skyldigheter

En finansiell korrigering som görs av kommissionen ska inte påverka medlemsstatens skyldighet att återkräva medel enligt artikel 143.2 i denna förordning och att återkräva statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget och artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (40).

Artikel 147

Återbetalning

1.   Återbetalningar till unionens budget ska göras före den förfallodag som anges i betalningskravet, som ska vara utformat i enlighet med artikel 73 i budgetförordningen. Förfallodagen ska vara den sista dagen i den andra månaden efter det att betalningskravet utfärdades.

2.   Varje försening av en återbetalning ska leda till att dröjsmålsränta tas ut från och med förfallodagen till och med den dag då betalning sker. Räntesatsen ska vara en och en halv procentenhet högre än den ränta som Europeiska centralbanken tillämpar för sina huvudsakliga återfinansieringstransaktioner den första arbetsdagen i den månad då förfallodagen inträffar.

AVDELNING III

PROPORTIONELL KONTROLL AV OPERATIVA PROGRAM

Artikel 148

Proportionell kontroll av operativa program

1.   Insatser för vilka de stödberättigande utgifterna inte överstiger 200 000 EUR för Eruf och Sammanhållningsfonden, 150 000 EUR för ESF eller 100 000 EUR för EHFF ska inte omfattas av mer än en revision, av antingen revisionsmyndigheten eller kommissionen, före inlämningen av redovisningen för det räkenskapsår då insatsen slutförs. Övriga insatser ska inte omfattas av mer än en revision per räkenskapsår, av antingen revisionsmyndigheten eller kommissionen, före inlämningen av redovisningen för det räkenskapsår då insatsen slutförs. Övriga insatser ska inte omfattas av mer än en revision per räkenskapsår, av antingen revisionsmyndigheten eller kommissionen, före inlämningen av redovisningen för det räkenskapsår då insatsen slutförs. Insatser ska inte omfattas av revision av kommissionen eller revisionsmyndigheten under ett visst år om Europeiska revisionsrätten redan genomfört en revision det året, förutsatt att resultaten av det revisionsarbete som revisionsrätten utfört för insatserna kan användas av revisionsmyndigheten eller av kommissionen för fullgörandet av deras respektive uppgifter.

2.   För operativa program där det senaste revisionsuttalandet tyder på att det inte finns några betydande brister kan kommissionen komma överens med revisionsmyndigheten vid det efterföljande möte som avses i artikel 128.3 att revisionsnivån kan sänkas så att den står i proportion till den risk som konstaterats. I sådana fall ska kommissionen inte genomföra sina egna revisioner på plats, om det inte finns tecken som tyder på att förvaltnings- och kontrollsystemen har brister som påverkar utgifter som deklarerats till kommissionen under ett räkenskapsår för vilket räkenskaperna har godkänts av kommissionen.

3.   För operativa program där kommissionen drar slutsatsen att revisionsmyndighetens yttrande är tillförlitligt, kan den komma överens med revisionsmyndigheten att begränsa kommissionens egna revisioner på plats till att revidera revisionsmyndighetens arbete, om det inte finns tecken som tyder på brister i revisionsmyndighetens arbete för ett räkenskapsår för vilket räkenskaperna har godkänts av kommissionen.

4.   Utan hinder av punkt 1, får revisionsmyndigheten och kommissionen genomföra verksamhetsrevision om en riskbedömning eller en revision av Europeiska revisionsrätten visar att det finns en viss risk för oriktigheter eller bedrägerier, om det finns indikationer på allvarliga brister i det berörda operativa programmets förvaltnings- och kontrollsystemets sätt att fungera samt under den period som avses i artikel 140.1. Kommissionen får granska revisionsmyndighetens verifieringskedja eller delta i revisionsmyndighetens revisioner på plats för att bedöma revisionsmyndighetens arbete, och om det enligt internationellt vedertagna redovisningsnormer är nödvändigt får kommissionen genomföra verksamhetsrevisioner för att försäkra sig om att revisionsmyndigheten fungerar effektivt.

DEL FEM

DELEGERING AV BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDEBESTÄMMELSER, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Delegering av befogenheter och genomförandebestämmelser

Artikel 149

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som fastställs i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.3, 12 andra stycket, 22.7 fjärde stycket, 37.13, 38.4 tredje stycket, 40.4, 41.3, 42.1 andra stycket, 42.6, 61.3 andra, tredje, fjärde och sjunde styckena, 63.4, 64.4, 88.1 andra stycket, 101 fjärde stycket, 122.2 femte stycket, 125.8 första stycket, 125.9, 127.7 och 127.8 och 144.6 ska ges till kommissionen från och med den 21 december 2013 till och med den 31 december 2020.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.3, 12 andra stycket, 22.7 fjärde stycket, 37.13, 38.4 tredje stycket, 40.4, 41.3, 42.1 andra stycket, 42.6, 62.3 andra, tredje, fjärde och sjunde styckena, 63.4, 64.4, 68.1 andra stycket, 101 fjärde stycket, 122.2 femte stycket, 125.8 första stycket, 125.9, 127.7, 127.8 och 144.6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5.3, 12 andra stycket, 22.7 fjärde stycket, 37.13, 38.4 tredje stycket, 40.4, 41.3, 42.1 andra stycket, 42.6, 61.3 andra, tredje, fjärde och sjunde styckena, 63.4, 64.4, 68.1 andra stycket, 101 fjärde stycket, 122.2 femte stycket, 125.8 första stycket, 125.9, 127.7 och 127.8 och 144.6 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 150

Kommittéförfarande

1.   Vid tillämpningen av denna förordning, Ejflu- förordningen, ETS-förordningen, ESF-förordningen och förordningen om sammanhållningsfonden ska kommissionen biträdas av en samordningskommitté för de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt vad gäller de genomförandebefogenheter som avses i artikel 8 tredje stycket, 22.7 femte stycket, 38.3 andra stycket, 38.10, 39.4 andra stycket, 46.3, 96.2 andra stycket, 115.4 och 125.8 andra och tredje stycket och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska gälla.

KAPITEL II

Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 151

Översyn

Europaparlamentet och rådet ska se över denna förordning senast den 31 december 2020 i enlighet med artikel 177 i EUF-fördraget.

Artikel 152

Övergångsbestämmelser

1.   Denna förordning ska inte påverka det fortsatta genomförandet eller ändringar, inklusive helt eller delvis upphörande av stöd som har godkänts av kommissionen på grundval av förordning (EG) nr 1083/2006 eller någon annan lagstiftning som är tillämplig på detta stöd den 31 december 2013 och som följaktligen därefter ska tillämpas på detta stöd eller på de berörda insatserna till dess att de avslutas. Med avseende på tillämpningen av denna punkt ska stöd omfatta operativa program och större projekt.

2.   Ansökningar om stöd som gjorts eller godkänts enligt förordning (EG) nr 1083/2006 ska förbli giltiga.

3.   En medlemsstat som använder sig av den möjlighet som föreskrivs i artikel 123.3 får ansöka hos kommissionen om att den förvaltande myndigheten ska utföra den attesterande myndighetens uppgifter genom undantag från artikel 59.1 b i förordning (EG) nr 1083/2006 för motsvarande operativa program som genomförs på grundval av förordning (EG) nr 1083/2006. Ansökan ska åtföljas av en bedömning som gjorts av revisionsmyndigheten. Om kommissionen på grundval av uppgifter som revisionsmyndigheten ställt till förfogande och sina egna revisioner konstaterar att dessa operativa programs förvaltnings- och kontrollsystem fungerar effektivt och att funktionen inte kommer att försämras av att den förvaltande myndigheten utför den attesterande myndighetens uppgifter, ska den underrätta medlemsstaten om sitt godkännande inom två månader från och med dagen för mottagande av ansökan.

Artikel 153

Upphävande

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 152 ska förordning (EG) nr 1083/2006 upphöra att gälla med verkan från den 1 januari 2014.

2.   Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VIb.

Artikel 154

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 20–24, 29.3, 38.1 a, 58, 60, 76–92, 118, 120, 121 och 129–147 ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Artiklarna 39.2 sjunde stycket andra meningen och 76 femte stycket ska tillämpas från och med den dag då ändringen av budgetförordningen avseende tillbakadragande av anslagna belopp har trätt i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

R. ŠADŽIUS

Ordförande


(1)  EUT C 191, 29.6.2012, s. 30, EUT C 44, 15.2.2013, s. 76 och EUT C 271, 19.9.2013, s. 101.

(2)  EUT C 225, 27.7.2012, s. 58 och EUT C 17, 19.1.2013, s. 56.

(3)  EUT C 47, 17.2.2011, s. 1, EUT C 13, 16.1.2013, s. 1 och EUT C 267, 17.9.2013, s. 1.

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1081/2006 (Se sidan 470 i detta nummer av EUT).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (Se sidan 608 i detta nummer av EUT).

(7)  Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, 31.1.2009, s. 16).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1291/2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG (Se sidan 104 i detta nummer av EUT).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006 (Se sidan 289 i detta nummer av EUT).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 av den 17 december 2013 om Sammanhållningsfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006 (Se sidan 281 i detta nummer av EUT)

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete (Se sidan 259 i detta nummer av EUT)

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (Se sidan 487 i detta nummer av EUT).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) (EUT L 154, 21.6.2003, s. 1).

(14)  Kommissionens förordning (EG) nr 105/2007 av den 1 februari 2007 om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) (EUT L 39, 10.2.2007, s. 1).

(15)  Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om fastställande av den fleråriga budgetramen för åren 2014-2020 (Se sidan 884 i detta nummer av EUT).

(16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (EUT L 348, 20.12.2013, s. 129).

(17)  Rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (EGT L 209, 2.8.1997, s. 1).

(18)  Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, 31.7.2006, s. 25).

(19)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(20)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EGC) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (Se sidan 549 i detta nummer av EUT)

(21)  Rådets rekommendation av den 13 juli 2010 om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (EUT L 191, 23.7.2010, s. 28).

(22)  Rådets beslut 2010/707/EU av den 21 oktober 2010 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (EUT L 308, 24.11.2010, s. 46).

(23)  Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse

(EUT L 379, 28.12.2006, s. 5).

(24)  Kommissionens förordning (EG) nr 1535/2007 av den 20 december 2007 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter (EUT L 337, 21.12.2007, s. 35).

(25)  Kommissionens förordning (EG) nr 875/2007 av den 24 juli 2007 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom fiskerisektorn och om ändring av förordning (EG) nr 1860/2004 (EUT L 193, 25.7.2007, s. 6).

(26)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 114).

(27)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) (EUT L 210, 31.7.2006, s. 19).

(28)  Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

(29)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (EUT L 306, 23.11.2011, s. 25).

(30)  Rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (EUT L 118, 12.5.2010, s. 1).

(31)  Rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (EGT L 53, 23.2.2002, s. 1).

(32)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet (EUT L 140, 27.5.2013, s. 1).

(33)  Rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (EGT L 209, 2.8.1997, s. 6).

(34)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(35)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(36)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa p