31989R0556

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 556/89 av den 30 november 1988 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av know-howlicensavtal

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning nr 19/65/EEG av den 2 mars 1965 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden (1), i dess lydelse enligt Anslutningsakten för Spanien och Portugal, särskilt artikel 1 i denna,

efter att ha offentliggjort ett utkast till denna förordning (2),

efter att ha samrått med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor, och

med beaktande av följande:

(1) Enligt förordning nr 19/65/EEG har kommissionen befogenhet att genom förordning tillämpa fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av dubbelsidiga avtal och samordnade förfaranden som omfattas av artikel 85.1 och som innehåller begränsningar i fråga om förvärv eller utnyttjande av rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd, särskilt patent, bruksmönster, mönster eller varumärken, eller i fråga om rättigheter som följer av avtal om överlåtelse eller upplåtelse av rätten att använda en tillverkningsmetod eller kunskaper om användning eller tillämpning av industriella processer.

På grund av den växande ekonomiska betydelsen av icke-patentskyddat tekniskt kunnande (t. ex. beskrivningar av tillverkningsprocesser, recept, formler, mönster och ritningar), som vanligen kallas "know-how", det stora antal avtal som för närvarande träffas mellan företag, däri inbegripet offentliga forskningsinstitut, endast för utnyttjandet av sådan information (så kallade "rena" know-howlicensavtal) och det förhållandet att meddelandet av know-how i praktiken ofta är oåterkalleligt är det nödvändigt att skapa större rättssäkerhet när det gäller dessa avtals ställning enligt konkurrensreglerna och därigenom främja spridningen av tekniskt kunnande inom gemenskapen. Mot bakgrund av de erfarenheter som har vunnits hittills är det möjligt att bestämma en grupp av know-howlicensavtal, som täcker hela den gemensamma marknaden eller en del av den och som kan omfattas av artikel 85.1, men som i regel kan anses uppfylla villkoren i artikel 85.3, i vilka det rör sig om licensierat know-how som är hemligt, substantiellt och identifierat i någon lämplig form (know-how). Dessa definitionsmässiga krav syftar endast till att säkerställa att meddelandet av know-how utgör en saklig grund för tillämpningen av denna förordning, särskilt vad gäller undantag för konkurrensbegränsande skyldigheter.

Artikel 1 innehåller en lista över definitioner som används i denna förordning.

(2) Vid sidan av rena know-howavtal får blandade know-how- och patentlicensavtal allt större betydelse för tekniköverföring. Därför bör denna förordning även omfatta sådana blandade avtal som inte är undantaga enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2349/84 (artikel 1, 2 eller 4) (3), särskilt följande:

- Blandade avtal enligt vilka de licensierade patenten inte är nödvändiga för att uppnå målen för den licensierade tekniken, som innehåller såväl patenterade som icke-patenterade moment; detta kan vara fallet om sådana patent inte ger något effektivt skydd mot tredje mans utnyttjande av tekniken.

- Blandade avtal som, oavsett om de licensierade patenten är nödvändiga för att uppnå målen för den licensierade tekniken, innehåller skyldigheter som begränsar licensgivarens eller licenstagarens utnyttjande av tekniken inom medlemsstater där patentskydd saknas, i den mån och så länge som dessa skyldigheter helt eller delvis baseras på utnyttjandet av licensierat know-how samt uppfyller övriga villkor enligt denna förordning.

Denna förordning bör även omfatta rena eller blandade avtal som innehåller underordnade bestämmelser om varumärken och andra immateriella rättigheter, förutsatt att dessa inte innebär andra konkurrensbegränsande skyldigheter än sådana som också har samband med ifrågavarande know-how och som är undantagna enligt denna förordning.

Enligt denna förordning kan emellertid även sådana avtal anses uppfylla villkoren i artikel 85.3 endast om det licensierade tekniska kunnandet är hemligt, substantiellt och identifierat.

(3) Bestämmelserna i denna förordning gäller inte avtal som omfattas av förordning (EEG) nr 2349/84 om patentlicensavtal.

(4) Om sådana rena eller blandade know-how-licensavtal innehåller inte endast skyldigheter avseende områden inom den gemensamma marknaden utan även avseende länder som inte är medlemmar, hindrar inte förekomsten av sistnämnda skyldigheter att förordningen är tillämplig på skyldigheter avseende områden inom de gemensamma marknaden.

Om know-how-licensavtal för länder som inte är medlemmar eller för områden som sträcker sig utanför gemenskapens gränser inom den gemensamma marknaden har verkningar som kan omfattas av artikel 85.1, bör dock sådana avtal omfattas av förordningen i samma utsträckning som avtal för områden inom den gemensamma marknaden.

(5) Förordningen bör inte omfatta avtal som endast avser försäljning, utom när licensgivaren förbinder sig att under en inledande period innan licenstagaren själv påbörjar produktion med användande av den licensierade tekniken leverera varor som omfattas av avtalet för försäljning genom licenstagaren. Förordningen omfattar inte heller avtal avseende marknadsföringsknow-how som har meddelats inom ramen för franchiseavtal (4) eller know-howavtal som har träffats i samband med t. ex. gemensamma företag eller patentpooler eller andra arrangemang enligt vilka licens meddelas för ifrågavarande know-how i utbyte mot andra licenser som inte avser förbättringar av eller nya användningsområden för detta know-how, eftersom sådana avtal uppvisar skilda problem som för närvarande inte kan behandlas i en enda förordning (artikel 5).

(6) Exklusiva licensavtal, dvs. avtal enligt vilka licensgivaren förbinder sig att inte själv utnyttja den licensierade tekniken inom det område som omfattas av licensen eller meddela ytterligare licenser där, är med hänsyn till den betydande forskningsinsatsen och höjningen av konkurrensnivån, särskilt i fråga om mellanmärkeskonkurrensen, och ökningen i de berörda företagens konkurrenskraft som blir följden av spridningen av uppfinningar inom gemenskapen inte nödvändigtvis oförenliga med artikel 85.1, om de avser införande och skydd av en ny teknik inom området i fråga.

I den mån sådana avtal på grund av andra omständigheter faller under artikel 85.1 bör de omfattas av artikel 1 så att de också kan vara berättigade till undantaget.

(7) Såväl dessa som övriga skyldigheter som uppräknas i artikel 1 stimulerar tekniköverföring och bidrar därigenom i allmänhet till att förbättra produktionen av varor och främja tekniskt framåtskridande genom att öka antalet produktionsanläggningar och höja kvaliteten på de varor som produceras inom den gemensamma marknaden samt utvidga möjligheterna för vidareutveckling av den licensierade tekniken. Detta gäller särskilt skyldigheten för licenstagaren att använda den licensierade produkten endast för tillverkning av sina egna varor, eftersom licensgivaren därigenom ges ett incitament att sprida tekniken till olika användningsområden samtidigt som han förbehåller sig själv eller andra licenstagare rätten att sälja den licensierade produkten. Det gäller också skyldigheten för licensgivaren och licenstagaren att, när det gäller licensgivaren, inom det område som omfattas av licensen och, när det gäller licenstagaren, inom de områden som är förbehållna licensgivaren eller andra licenstagare, avstå inte endast från aktiv utan också från passiv konkurrens. Användarna av tekniskt nya eller förbättrade produkter som kräver stora investeringar är ofta inte slutanvändare utan industrier i mellanliggande led som är välinformerade beträffande priser och alternativa inköpskällor för produkterna inom gemenskapen. Därför skulle ett skydd endast mot aktiv konkurrens inte ge parterna och andra licenstagare den nödvändiga säkerheten, särskilt under inledningsskedet av utnyttjandet av den licensierade tekniken när de investerar i verktygsutrustning och i att skapa en marknad för produkten och öka efterfrågan.

Med hänsyn till att det är svårt att bestämma när know-how inte längre kan anses vara hemligt och att det ofta meddelas licenser på ett kontinuerligt flöde av know-how, särskilt på områden där tekniken inom industrin utvecklas snabbt, bör giltighetstiden för områdesskydd för licensgivaren och licenstagaren gentemot varandra och för olika licenstagare inbördes som automatiskt omfattas av undantaget begränsas till ett visst antal år. Eftersom know-howlicensavtal i motsats till patentlicensavtal ofta träffas sedan de varor eller tjänster som bygger på den licensierade tekniken har visat sig framgångsrika på marknaden, bör utgångspunkten för den tid under vilken licensgivaren och licenstagaren får ges områdesskydd gentemot varandra för varje licensområde vara dagen när licensgivaren undertecknar det första licensavtal som träffas för området avseende samma teknik. Vad beträffar en licenstagares skydd gentemot andra licenstagares tillverkning, användning och aktiv eller passiv försäljning bör utgångspunkten vara dagen när licensgivaren undertecknar det första licensavtal som träffas inom Europeiska ekonomiska gemenskapen. Undantaget för områdesskyddet skall, så länge ifrågavarande know-how förblir hemligt och substantiellt, gälla för hela avtalstiden oavsett när medlemsstaterna i fråga inträdde i gemenskapen, förutsatt att varje licenstagare, såväl den som har ålagts begränsningar som den som är skyddad, själv tillverkar eller låter tillverka den licensierade produkten.

Undantag enligt artikel 85.3 för områdesskydd som gäller under längre perioder, särskilt för att skydda dyra och riskbetonade investeringar eller om parterna inte redan var konkurrenter innan licensen meddelades, kan medges endast genom ett särskilt beslut. Däremot har parterna rätt att förlänga avtalstiden för att utnyttja senare förbättringar och möjliggöra betalning av ytterligare licensavgifter. I sådana fall kan områdesskydd under ytterligare en period räknad från dagen när förbättringarna meddelas licens inom EG dock medges endast genom ett särskilt beslut, i synnerhet om förbättringarna av eller de nya användningsområdena för den licensierade tekniken är substantiella och hemliga och inte är av väsentligt mindre betydelse än den tidigare meddelade tekniken, eller om de kräver nya dyra och riskbetonade investeringar.

(8) Om samma teknik är skyddad i några medlemsstater av sådana nödvändiga patent som avses i punkt 9 i ingressen till förordning (EEG) nr 2349/84, bör ett undantag enligt denna förordning för områdesskydd av licensgivaren och licenstagaren gentemot varandra och olika licenstagare inbördes mot tillverkning, användning och aktiv försäljning i varandras områden medges för hela den tid under vilken de patent som finns i dessa medlemsstater är giltiga.

(9) De skyldigheter som uppräknas i artikel 1 uppfyller i regel även de andra villkoren för tillämpning av artikel 85.3. Konsumenterna får som regel en skälig andel av de fördelar som uppnås genom förbättringen av utbudet av varor på marknaden. Härigenom åläggs heller inte några begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå ovannämnda mål. Slutligen är konkurrensen i distributionsledet säkerställd genom möjligheten till parallellimport, som under inga omständigheter får förhindras av parterna. De exklusivitetsskyldigheter som omfattas av denna förordning medför således i regel inte någon möjlighet att sätta konkurrensen ur spel beträffande en betydande del av ifrågavarande varor. Detta gäller även avtal enligt vilka exklusiva licenser meddelas för ett område som täcker hela den gemensamma marknaden, förutsatt att det finns möjlighet till parallellimport från tredje land eller att det finns annan konkurrerande teknik på marknaden, eftersom den geografiska exklusiviteten i så fall kan leda till större integration av marknaden och främja mellanmärkeskonkurrensen inom hela gemenskapen.

(10) Det är önskvärt att i förordningen räkna upp sådana skyldigheter som ofta förekommer i know-howlicensavtal men som i regel inte är konkurrensbegränsande och att föreskriva att om sådana avtal på grund av vissa ekonomiska eller rättsliga omständigheter skulle falla under artikel 85.1 skall också de omfattas av undantaget. Den uppräkning som görs i artikel 2 är inte uttömmande.

(11) I förordningen skall också anges vilka begränsningar eller bestämmelser som inte får förekomma i know-how-licensavtal om de skall omfattas av gruppundantaget. Dessa begränsningar, vilka räknas upp i artikel 3, kan omfattas av förbudet i artikel 85.1, men i dessa fall kan det inte generellt antas att de kommer att få de positiva verkningar som krävs enligt artikel 85.3 och som är en förutsättning för att gruppundantag skall kunna medges. Följaktligen kan endast individuella undantag medges.

(12) Avtal som inte automatiskt omfattas av undantaget därför att de innehåller bestämmelser som inte uttryckligen är undantagna enligt förordningen och inte uttryckligen är uteslutna från undantaget, däri inbegripet de som uppräknas i artikel 4.2 i förordningen, kan ändå i allmänhet antas vara berättigade till tillämpning av gruppundantaget. Kommissionen kan snabbt konstatera om så är fallet för ett visst avtal. Det bör därför anses att sådana avtal omfattas av undantaget enligt denna förordning, om de anmäls till kommissionen och kommissionen inte inom en viss tidsfrist gör invändning mot att undantaget tillämpas.

(13) Om individuella avtal som är undantagna enligt denna förordning ändå har verkningar som är oförenliga med artikel 85.3, kan kommissionen bestämma att gruppundantaget inte skall tillämpas på dem (artikel 7).

(14) Uppräkningen i artikel 2 upptar bl.a. skyldigheterna för licenstagaren att inte använda det know-how som avses i licensen efter avtalets upphörande (förbud mot användning av know-how efter avtalets upphörande) (artikel 2.1.3) och att ställa förbättringar till licensgivarens förfogande (klausul om överlåtelse av förbättringar till licensgivaren) (artikel 2.1.4). Förbudet mot användning av know-how efter avtalets upphörande kan anses vara ett normalt inslag i licensiering av know-how, eftersom licensgivaren annars skulle vara tvungen att meddela sitt know-how för all framtid och detta skulle kunna hämma tekniköverföring. Åtaganden från licenstagarens sida att till licensgivaren meddela en licens för förbättringarna av det know-how och/eller de patent som avses i avtalet är inte i regel konkurrensbegränsande, förutsatt att licenstagaren enligt avtalet har rätt att ta del av licensgivarens framtida erfarenheter och uppfinningar och att licenstagaren behåller rätten att meddela tredje man vunna erfarenheter eller licenser, om detta kan ske utan att licensgivarens know-how avslöjas.

Däremot uppstår en konkurrensbegränsande verkan om avtalet innehåller såväl ett förbud mot användning av know-how efter avtalets upphörande och en skyldighet för licenstagaren att ställa förbättringar av ifrågavarande know-how till licensgivarens förfogande, även om det sker på icke-exklusiv och ömsesidig basis, och att tillåta licensgivaren att fortsätta att använda dessa även efter avtalets upphörande. I så fall har nämligen licenstagaren ingen möjlighet att förmå licensgivaren att efter avtalets upphörande låta honom fortsätta att utnyttja det know-how som licensen ursprungligen avsåg och följaktligen också använda sina egna förbättringar.

(15) Uppräkningen i artikel 2 upptar även skyldigheten för licenstagaren att fortsätta att betala licensavgifter till slutet av avtalstiden oavsett om know-how som avses i avtalet har blivit allmänt tillgängligt genom tredje mans åtgärd (artikel 2.1.7). I regel behöver parterna inte skyddas mot de förutsebara ekonomiska följderna av ett avtal som ingås frivilligt och därför bör inte deras val av ett ändamålsenligt sätt att finansiera tekniköverföringen begränsas. Detta gäller särskilt i fråga om know-how, eftersom det i detta fall inte kan vara tal om missbruk av ett lagligt monopol och licenstagaren enligt medlemsstaternas rättssystem kan ha ett rättsmedel i en process enligt gällande nationell lagstiftning. Dessutom är bestämmelser om betalning av licensavgifter som vederlag för överlåtelsen av ett helt teknikpaket under en avtalad, skälig tidsperiod, oavsett om ifrågavarande know-how har blivit allmänt tillgängligt, i regel i licenstagarens eget intresse, eftersom de hindrar licensgivaren från att kräva en hög förskottsbetalning för att kunna minska sitt ekonomiska risktagande för det fall att hans know-how avslöjas för tidigt. För att underlätta för licenstagaren att betala skall parterna ha rätt att sprida betalningen av avgifterna för användningen av den licensierade tekniken över en period som sträcker sig längre än den tidpunkt när ifrågavarande know-how har blivit allmänt tillgängligt. Dessutom bör kontinuerliga betalningar tillåtas under hela avtalstiden i sådana fall där båda parter är fullt medvetna om att detta know-how oundvikligen kommer att avslöjas i samband med att produkten säljs för första gången. Om det framgår av omständigheterna att licenstagaren skulle ha varit i stånd och beredd att själv utveckla detta know-how på kort tid, jämfört med vilken tiden för den fortsatta betalningen av licensavgifter är alltför lång, kan kommissionen ändå besluta att undantag enligt artikel 7 i förordningen inte skall medges.

Slutligen kan gruppundantaget inte tillämpas på avtal enligt vilka beräkningsmetoderna för licensavgifterna inte har något samband med utnyttjandet av den licensierade tekniken eller licensavgifterna debiteras för produkter som inte på något stadium tillverkas med användning av några av de licensierade patenten eller hemliga tekniska metoderna (artikel 3.5). Licenstagaren bör också befrias från skyldigheten att betala licensavgifter om det know-how som avses i avtalet blir allmänt tillgängligt till följd av licensgivarens åtgärder. Detta gäller dock inte för det fall att licensgivaren eller ett företag med anknytning till denne endast säljer produkten (artiklarna 2.1.7 och 3.5).

(16) Skyldigheten för licenstagaren att begränsa sitt utnyttjande av den licensierade tekniken till ett eller flera tekniska användningsområden ("användningsområden") eller till en eller flera produktmarknader omfattas inte heller av artikel 85.1 (artikel 2.1.8). Denna skyldighet är inte konkurrensbegränsande, eftersom licensgivaren kan anses ha rätt att överlåta ifrågavarande know-how endast för ett begränsat ändamål. En sådan begränsning får dock inte utgöra en förtäckt form av kunduppdelning.

(17) Begränsningar som ger licensgivaren en oskälig konkurrensfördel, t. ex. skyldigheten för licenstagaren att acceptera kvalitetsspecifikationer, andra licenser eller varor och tjänster som licenstagaren inte önskar från licensgivaren, medför att gruppundantaget inte är tillämpligt. Detta gäller dock inte om det kan visas att licenstagaren själv önskade sådana specifikationer, licenser, varor eller tjänster (artikel 3.3).

(18) Begränsningar som innebär att parterna delar upp kunder inom samma tekniska användningsområde eller produktmarknad, antingen genom ett faktiskt förbud mot att leverera till vissa grupper av kunder eller till följd av en skyldighet med motsvarande verkan, medför också att avtalet inte är berättigat till gruppundantaget (artikel 3.6).

Detta gäller inte om know-howlicensen meddelas för att ge en kund tillgång till en andra inköpskälla. I sådana fall kan ett förbud för licenstagaren att leverera till andra personer än kunden i fråga vara nödvändigt för att en licens skall kunna meddelas den andra leverantören, eftersom syftet med transaktionen inte är att skapa en självständig leverantör på marknaden. Detsamma gäller begränsningar i fråga om de kvantiteter som licenstagaren får leverera till denna kund. Sådana begränsningar kan också rimligen väntas bidra till att förbättra produktionen av varor och främja tekniskt framåtskridande genom att medverka till spridningen av teknik. Mot bakgrund av kommissionens erfarenhet hittills när det gäller sådana bestämmelser, särskilt risken att de kan frånta den andra leverantören möjligheten att utveckla sin egen rörelse inom de områden som omfattas av avtalet, bör dock sådana bestämmelser vara föremål för invändningsförfarandet (artikel 4.2).

(19) Utöver de bestämmelser som redan har nämnts omfattas uppräkningen i artikel 3 av begränsningar som utesluter tillämpning av gruppundantaget även begränsningar beträffande försäljningspriserna på den licensierade produkten eller beträffande de kvantiteter som skall tillverkas eller säljas, eftersom de begränsar den omfattning i vilken licenstagaren kan utnyttja den licensierade tekniken, särskilt eftersom kvantitetsbegränsningar kan ha samma verkan som exportförbud (artikel 3.7 och 8). Detta gäller inte om en licens har meddelats för användning av tekniken i speciella produktionsanläggningar och om ett specifikt know-how meddelas för uppförande, drift och underhåll av dessa anläggningar och licenstagaren får öka anläggningarnas kapacitet eller uppföra ytterligare anläggningar för eget bruk på normala kommersiella villkor. Däremot kan licenstagaren enligt lag hindras från att utnyttja licensgivarens specifika know-how för att uppföra anläggningar för tredje man, eftersom syftet med avtalet inte är att tillåta licenstagaren att göra licensgivarens know-how tillgängligt för andra tillverkare medan det ännu är hemligt (artikel 2.1.12).

(20) För att skydda såväl licensgivaren som licenstagaren från att bli bundna av avtal vars giltighetstid genom ett kontinuerligt flöde av förbättringar meddelade av licensgivaren automatiskt kan förlängas utöver den ursprungliga löptid som fritt bestämdes av parterna bör avtal som innehåller en sådan bestämmelse inte omfattas av gruppundantaget (artikel 3.10). Parterna har dock rätt att när som helst utvidga sitt kontraktsförhållande genom att träffa nya avtal om nya förbättringar.

(21) Denna förordning bör med retroaktiv verkan gälla know-howlicensavtal som föreligger när den träder i kraft, om sådana avtal redan uppfyller villkoren för tillämpning av förordningen eller anpassas till dessa (artikel 8-10). Enligt artikel 4.3 i förordning nr 19/65/EEG kan inte dessa bestämmelser åberopas i rättsliga förfaranden som redan har inletts när denna förordning träder i kraft. Förordningen kan inte heller åberopas som grund för skadeståndsanspråk mot tredje man.

(22) Avtal som uppfyller villkoren i artiklarna 1 och 2 och 5 som varken har till syfte eller resultat att begränsa konkurrensen på något annat sätt behöver inte längre anmälas. Företag får dock fortfarande i enskilda fall ansöka om icke-ingripandebesked enligt artikel 2 i rådets förordning nr 17 (5) eller om undantag enligt artikel 85.3.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1) Enligt fördragets artikel 85.3 och på de villkor som föreskrivs i denna förordning förklaras att fördragets artikel 85.1 inte gäller rena know-howlicensavtal och blandade know-how- och patentlicensavtal som inte är undantagna enligt förordning (EEG) nr 2349/84, inklusive sådana avtal som innehåller underordnade bestämmelser om varumärken eller andra immateriella rättigheter, i vilka endast två företag är parter och som innehåller en eller flera av följande skyldigheter:

1. Skyldigheten för licensgivaren att inte tillåta andra företag att utnyttja den licensierade tekniken inom licensområdet.

2. Skyldigheten för licensgivaren att inte själv utnyttja den licensierade tekniken inom licensområdet.

3. Skyldigheten för licenstagaren att inte utnyttja den licensierade tekniken inom områden inom den gemensamma marknaden som är förbehållna licensgivaren.

4. Skyldigheten för licenstagaren att inte tillverka eller använda den licensierade produkten eller använda den licensierade metoden inom områden inom den gemensamma marknaden som har tilldelats andra licenstagare.

5. Skyldigheten för licenstagaren att inte aktivt marknadsföra den licensierade produkten inom de områden inom den gemensamma marknaden som har tilldelats andra licenstagare, och särskilt att inte ägna sig åt reklam som direkt är riktad till dessa områden eller etablera en filial eller hålla lager för distribution där.

6. Skyldigheten för licenstagaren att inte marknadsföra den licensierade produkten inom de områden inom den gemensamma marknaden som har tilldelats andra licenstagare.

7. Skyldigheten för licenstagaren att under avtalstiden använda endast licensgivarens varumärke eller den utstyrsel som är föreskriven av denne för att särskilja den licensierade produkten, förutsatt att licenstagaren inte hindras från att ange sig själv som de licensierade produkternas tillverkare.

8. Skyldigheten för licenstagaren att begränsa sin tillverkning av den licensierade produkten till de kvantiteter som han behöver för att tillverka sina egna produkter och att sälja den licensierade produkten endast som en integrerad del av eller reservdel till sina egna produkter eller i övrigt i samband med försäljningen av sina egna produkter, förutsatt att licenstagaren fritt får bestämma dessa kvantiteter.

2) Det undantag för sådana skyldigheter som avses i punkt 1.1, 1.2 och 1.3 gäller för en period som för varje licensområde inom EEG inte överskrider 10 år från dagen när licensgivaren undertecknar det första licensavtalet avseende samma teknik som träffas för området.

Det undantag för sådana skyldigheter som avses i punkt 1.4 och 1.5 gäller för en period som inte överskrider 10 år från dagen när licensgivaren undertecknar det första licensavtalet avseende samma teknik inom EEG.

Det undantag för den skyldighet som avses i punkt 1.6 gäller för en period som inte överskrider fem år från dagen när licensgivaren undertecknar det första licensavtalet avseende samma teknik inom EEG.

3) Undantaget enligt punkt 1 gäller endast om parterna i någon lämplig form har identifierat det know-how som ursprungligen meddelades samt alla senare förbättringar av detta som blir tillgängliga för parterna och som meddelas den andra parten i enlighet med avtalsvillkoren och för avtalets uppfyllelse och endast så länge som detta know-how förblir hemligt och substantiellt.

4) I den mån de skyldigheter som avses i punkt 1.1-1.5 berör områden som omfattar medlemsstater där samma teknik skyddas av nödvändiga patent, skall undantaget enligt punkt 1 gälla dessa medlemsstater så länge som den licensierade produkten eller metoden skyddas i dessa stater av sådana patent, om giltighetstiden för detta skydd är längre än de perioder som anges i punkt 2.

5) Undantaget för de begränsningar beträffande marknadsföring av den licensierade produkten som följer av de skyldigheter som avses i punkt 1.2, 1.3, 1.5 och 1.6 gäller endast om licenstagaren själv tillverkar eller avser att tillverka den licensierade produkten eller låter ett anknutet företag eller en underleverantör tillverka den.

6) Undantaget enligt punkt 1 gäller även om i ett visst avtal parterna åtar sig sådana skyldigheter som avses där men med mindre räckvidd än som är tillåtet enligt samma punkt.

7) I denna förordning används följande begrepp med de betydelser som här anges:

1. Know-how: en viss mängd teknisk information som är hemlig, substantiell och identifierad i någon lämplig form.

2. Hemlig: att ifrågavarande know-how i sin helhet eller beträffande den exakta utformningen och sammansättningen av dess delar inte är allmänt känt eller tillgängligt, så att en del av dess värde består i den ledtid som licenstagaren sparar när det meddelas honom; detta skall inte tolkas i den inskränkta betydelsen att varje enskild beståndsdel av detta know-how är fullständigt okänd eller oåtkomlig utanför licensgivarens verksamhet.

3. Substantiell: att ifrågavarande know-how omfattar information som är av betydelse för hela eller en betydande del av

i) en tillverkningsprocess eller

ii) en produkt eller tjänst eller

iii) för utvecklingen av dessa

och att information som är obetydlig utesluts. Sådant know-how skall således vara nyttigt, dvs. det kan vid tidpunkten för avtalets ingående rimligen förväntas att det skall göra det möjligt att förbättra licenstagarens konkurrensläge, t. ex. genom att hjälpa honom att inträda på en ny marknad eller ge honom en konkurrensfördel i förhållande till andra producenter av varor eller tjänster som inte har tillgång till det hemliga know-how som avses i licensen eller till annat jämförbart hemligt know-how.

4. Identifierad: att ifrågavarande know-how är beskrivet eller antecknat på ett sätt som gör det möjligt att kontrollera att det uppfyller kriterierna för hemlighet och substantialitet och att säkerställa att licenstagaren inte är ålagd onödiga begränsningar vid utnyttjandet av sin egen teknik. För att vara identifierat kan ifrågavarande know-how antingen vara beskrivet i licensavtalet eller i ett särskilt dokument eller antecknat i någon annan lämplig form, senast när ifrågavarande know-how meddelas eller kort därefter, förutsatt att det särskilda dokumentet eller annan anteckning kan skaffas fram vid behov.

5. Rena know-howlicensavtal: avtal enligt vilka ett företag, licensgivaren, meddelar know-how, med eller utan skyldighet att meddela senare förbättringar, till ett annat företag, licenstagaren, för utnyttjande i licensområdet.

6. Blandade know-how- och patentlicensavtal: avtal, som inte är undantagna enligt förordning (EEG) nr 2349/84, enligt vilka licens meddelas för en teknik som innehåller både icke-patenterade moment och moment som är patenterade i en eller flera medlemsstater.

7. Licensierat know-how eller licensierad teknik: det know-how som ursprungligen meddelades samt eventuellt senare know-how som direkt eller indirekt meddelas av licensgivaren till licenstagaren genom rena eller blandade know-how- och patentlicensavtal; när det gäller blandade know-how- och patentlicensavtal innefattar dock termen licensierad teknik även sådana patent för vilka en licens meddelas tillsammans med ifrågavarande know-how.

8. Samma teknik: den teknik för vilken licens har meddelats till den första licenstagaren utökad med eventuella senare förbättringar, oavsett om och i vilken utsträckning sådana förbättringar utnyttjas av parterna eller de övriga licenstagarna och oavsett om tekniken skyddas av nödvändiga patent i några medlemsstater.

9. De licensierade produkterna: varor eller tjänster för vars tillverkning eller tillhandahållande den licensierade tekniken är nödvändig.

10. Utnyttjande: varje användning av den licensierade tekniken, särskilt för tillverkning eller aktiv eller passiv försäljning inom ett område, även om försäljningen inte är knuten till tillverkning inom området, eller leasing av de licensierade produkterna.

11. Licensområdet: det område som täcker hela den gemensamma marknaden eller åtminstone en del av den där licenstagaren har rätt att utnyttja den licensierade tekniken.

12. Område som är förbehållet licensgivaren: områden i vilka licensgivaren inte har meddelat några licenser och som han uttryckligen har förbehållit sig själv.

13. Anknutna företag:

a) företag i vilka en avtalspart direkt eller indirekt

- äger mer än hälften av kapital- eller rörelsetillgångarna,

- kan utöva mer än hälften av rösträttigheterna,

- kan utse mer än hälften av ledamöterna i styrelsen, direktionen eller organ som rättsligt företräder företaget, eller

- har rätt att leda företagets verksamhet,

b) företag som direkt eller indirekt gentemot en avtalspart har de rättigheter eller befogenheter som anges i a,

c) företag i vilka ett företag som avses i b direkt eller indirekt har de rättigheter eller befogenheter som anges i a,

d) företag i vilka avtalsparterna eller företag med anknytning till dem gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i a; sådana gemensamt kontrollerade företag skall anses ha anknytning till var och en av avtalsparterna.

Artikel 2

1) Artikel 1 gäller utan hinder av att någon av bl. a. följande skyldigheter, som i regel inte är konkurrensbegränsande, föreligger:

1. Skyldigheten för licenstagaren att inte avslöja det know-how som har meddelats av licensgivaren; denna skyldighet kan licenstagaren vara bunden av även efter avtalets upphörande.

2. Skyldigheten för licenstagaren att inte meddela underlicenser eller överlåta licensen.

3. Skyldigheten för licenstagaren att inte utnyttja det know-how som avses i licensen efter avtalets upphörande, i den mån och så länge som detta know-how fortfarande är hemligt.

4. Skyldigheten för licenstagaren att till licensgivaren meddela vunna erfarenheter vid utnyttjandet av den licensierade tekniken och att meddela honom en icke-exklusiv licens på förbättringar av eller nya användningsområden för denna teknik, förutsatt att

i) licenstagaren inte under eller efter avtalstiden är förhindrad att fritt använda sina förbättringar, i den mån dessa kan skiljas från licensgivarens know-how, eller meddela licens på dessa till tredje man, om det av licensgivaren meddelade know-how som fortfarande är hemligt inte avslöjas genom en sådan licens; detta påverkar inte skyldigheten för licenstagaren att begära licensgivarens samtycke innan han meddelar en sådan licens, under förutsättning att sådant samtycke inte kan vägras utom när det föreligger sakliga skäl att anta att meddelandet av förbättringslicenser till tredje man kommer att avslöja licensgivarens know-how, och

ii) licensgivaren har förbundit sig, oavsett om detta åtagande är exklusivt eller inte, att meddela licenstagaren sina förbättringar och hans rätt att utnyttja de av licenstagaren gjorda förbättringar som inte kan skiljas från det know-how som avses i licensen inte sträcker sig längre än den tidpunkt när licenstagarens rätt att utnyttja licensgivarens know-how upphör, utom när avtalet upphör till följd av licenstagarens avtalsbrott; detta påverkar inte licenstagarens skyldighet att ge licensgivaren möjlighet att fortsätta att utnyttja förbättringarna efter den tidpunkten, om licensgivaren samtidigt häver förbudet mot användning av know-how efter avtalets upphörande eller om han efter att ha haft tillfälle att undersöka licenstagarens förbättringar samtycker till att betala skäliga licensavgifter för att använda dessa.

5. Skyldigheten för licenstagaren att uppfylla specifikationer beträffande den licensierade produktens minimikvalitet eller att anskaffa varor eller tjänster från licensgivaren eller från ett företag som anvisas av licensgivaren, i den mån sådana kvalitetsspecifikationer, varor eller tjänster behövs

i) för ett tekniskt godtagbart utnyttjande av den licensierade tekniken, eller

ii) för att säkerställa att licenstagarens produktion uppfyller de kvalitetskrav som iakttas av licensgivaren och andra licenstagare,

och att tillåta licensgivaren att utföra kontroller för detta ändamål.

6. Skyldigheten

a) att underrätta licensgivaren om obehörigt tillägnande av ifrågavarande know-how eller intrång i de licensierade patenten, eller

b) att vidta eller biträda licensgivaren med att vidta rättsliga åtgärder mot sådant tillägnande eller intrång,

förutsatt att dessa skyldigheter inte menligt inverkar på licenstagarens rätt att bestrida giltigheten av de licensierade patenten eller hemligheten av det know-how som avses i licensen, utom om han själv på något sätt har bidragit till att det har avslöjats.

7. Skyldigheten för licenstagaren att om ifrågavarande know-how blir allmänt tillgängligt annat än genom licensgivarens åtgärd fortsätta att fram till avtalets upphörande betala licensavgifter till de belopp, för de tidsperioder och enligt de metoder som fritt har bestämts av parterna, utan att detta är till hinder för betalning av ytterligare skadeersättning i händelse av att detta know-how blir allmänt tillgängligt till följd av en åtgärd från licenstagarens sida som utgör avtalsbrott.

8. Skyldigheten för licenstagaren att begränsa sitt utnyttjande av den licensierade tekniken till ett eller flera tekniska användningsområden som omfattas av den licensierade tekniken eller till en eller flera produktmarknader.

9. Skyldigheten för licenstagaren att betala en lägsta licensavgift eller tillverka en minimikvantitet av den licensierade produkten eller vidta ett minimiantal åtgärder för att utnyttja den licensierade tekniken.

10. Skyldigheten för licensgivaren att bevilja licenstagaren de fördelaktigare villkor som licensgivaren kan komma att bevilja ett annat företag efter det att avtalet har träffats.

11. Skyldigheten för licenstagaren att märka den licensierade produkten med licensgivarens namn.

12. Skyldigheten för licenstagaren att inte använda licensgivarens know-how för att uppföra anläggningar för tredje mans räkning; detta påverkar inte licenstagarens rätt att öka kapaciteten i sina anläggningar eller för eget bruk uppföra nya anläggningar på normala kommersiella villkor, bl. a. mot betalning av ytterligare licensavgifter.

2) För den händelse att de skyldigheter som avses i punkt 1 på grund av särskilda omständigheter omfattas av artikel 85.1, undantas de också, även om avtalet inte i övrigt innehåller sådana skyldigheter som är undantagna enligt artikel 1.

3) Undantaget enligt punkt 2 gäller även om i ett avtal parterna åtar sig sådana skyldigheter som avses i punkt 1 men med mindre räckvidd än som är tillåtet enligt den punkten.

Artikel 3

Artiklarna 1 och 2.2 gäller inte i följande fall:

1. Om licenstagaren hindras från att efter avtalets upphörande fortsätta att utnyttja den know-how som avses i licensen när detta know-how under tiden har blivit allmänt tillgängligt, utom när detta har skett till följd av en åtgärd från licenstagarens sida som utgör avtalsbrott.

2. Om licenstagaren är skyldig antingen

a) att till licensgivaren helt eller delvis överlåta rättigheter till förbättringar av eller nya användningsområden för den licensierade tekniken,

b) att meddela licensgivaren en exklusiv licens på förbättringar av eller nya användningsområden för den licensierade tekniken, som under avtalstiden och/eller därefter skulle hindra licenstagaren från att utnyttja sina egna förbättringar, i den mån dessa kan skiljas från licensgivarens know-how, eller från att meddela tredje man licens på dem, om en sådan licens inte skulle avslöja licensgivarens know-how som fortfarande är hemligt, eller

c) när det gäller ett avtal som också omfattar ett förbud mot användning av know-how efter avtalets upphörande, att meddela licensgivaren licenser avseende förbättringar som inte kan skiljas från licensgivarens know-how, även om det sker på icke-exklusiv och ömsesidig basis, om licensgivarens rätt att använda förbättringarna är av längre varaktighet än licenstagarens rätt att använda licensgivarens know-how, utom när avtalet upphör till följd av licenstagarens avtalsbrott.

3. Om licenstagaren vid tidpunkten för avtalets ingående förmås att acceptera kvalitetsspecifikationer eller ytterligare licenser eller att anskaffa varor eller tjänster som han inte önskar, såvida inte dessa licenser, kvalitetsspecifikationer, varor eller tjänster behövs för att säkerställa ett tekniskt godtagbart utnyttjande av den licensierade tekniken eller för att säkerställa att licenstagarens produktion uppfyller de kvalitetskrav som iakttas av licensgivaren och andra licenstagare.

4. Om licenstagaren åläggs förbud mot att bestrida hemligheten av det know-how som avses i licensen eller att inom den gemensamma marknaden bestrida giltigheten av licensierade patent som tillhör licensgivaren eller företag med anknytning till denne; licensgivarens rätt att säga upp licensavtalet i händelse av ett sådant bestridande berörs inte.

5. Om licenstagaren är skyldig att betala licensavgifter för varor eller tjänster som varken helt eller delvis är producerade med användning av den licensierade tekniker eller för användning av know-how som har blivit allmänt tillgängligt till följd av en åtgärd av licensgivaren eller ett företag med anknytning till denne.

6. Om den ena parten inom samma tekniska användningsområde eller inom samma produktmarknad åläggs begränsningar beträffande den kundkrets som han får betjäna, särskilt förbud mot att leverera till vissa grupper av kunder, att använda vissa distributionsmetoder eller, i syfte att dela upp kundkretsen, att använda vissa sorters förpackningar för produkterna, utom i sådana fall som anges i artiklarna 1.1.7 och 4.2.

7. Om den ena parten åläggs begränsningar när det gäller den mängd licensierade produkter som han får tillverka eller sälja eller det antal åtgärder som han får vidta för att utnyttja den licensierade tekniken, utom i sådana fall som anges i artiklarna 1.1.8 och 4.2.

8. Om den ena parten åläggs begränsningar när det gäller att bestämma pris, delar i priset eller rabatter beträffande de licensierade produkterna.

9. Om den ena parten åläggs begränsningar när det gäller att konkurrera med den andra parten, med företag med anknytning till den andra parten eller med andra företag inom den gemensamma marknaden i fråga om forskning och utveckling, tillverkning eller användning av konkurrerande produkter och försäljning av dem; detta påverkar dock inte licenstagarens skyldighet att efter bästa förmåga utnyttja den licensierade tekniken och licensgivarens rätt att i händelse av att licenstagaren inlåter sig på sådana konkurrerande aktiviteter upphäva den exklusiva licens som har meddelats licenstagaren och att upphöra med att meddela förbättringar och kräva att licenstagaren bevisar att det know-how som avses i licensen inte används för produktion av andra varor eller tjänster än de för vilka licensen har meddelats.

10. Om licensavtalets ursprungliga giltighetstid automatiskt förlängs genom att nya förbättringar som meddelas av licensgivaren inkluderas i avtalet, såvida inte licenstagaren har rätt att avvisa sådana förbättringar eller vardera parten har rätt att säga upp avtalet vid utgången av den ursprungliga avtalstiden och minst vart tredje är därefter.

11. Om licensgivaren är förpliktad, oavsett om detta fastställs i särskilda avtal, att under en period som är längre än den som är tillåten enligt artikel 1.2 inte till andra företag meddela licenser för utnyttjande av samma teknik inom licensområdet, eller den ena parten skyldighet att under en period som är längre än vad som är tillåtet enligt artikel 1.2 eller 1.4 inte utnyttja samma teknik inom den andra partens eller andra licenstagares områden.

12. Om parterna eller en av dem är förpliktad

a) att utan saklig grund vägra att inom sina respektive områden tillgodose efterfrågan från konsumenter eller återförsäljare som önskar sälja varorna inom andra områden inom den gemensamma marknaden,

b) att göra det svårt för konsumenter eller återförsäljare att få tillgång till varorna från andra återförsäljare inom den gemensamma marknaden, särskilt att utnyttja rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd eller vidta åtgärder för att hindra konsumenter eller återförsäljare från att utanför licensområdet få tillgång till eller inom licensområdet marknadsföra varor som lagligen har marknadsförts inom den gemensamma marknaden av licensgivaren eller med dennes samtycke, eller gör detta till följd av ett samordnat förfarande mellan dem.

Artikel 4

1) Undantaget enligt artiklarna 1 och 2 gäller även avtal som innehåller konkurrensbegränsande skyldigheter som varken omfattas av dessa artiklar eller av artikel 3, under förutsättning att avtalen i fråga anmäls till kommissionen enligt bestämmelserna i kommissionens förordning nr 27 (6) och att kommissionen inte gör någon invändning mot detta undantag inom en tidsfrist på sex månader.

2) Punkt 1 gäller särskilt skyldigheten för licenstagaren att leverera endast en begränsad kvantitet av den licensierade produkten till en viss kund, om know-howlicensen meddelas på begäran av en sådan kund för att ge honom tillgång till en andra inköpskälla inom licensområdet.

Denna bestämmelse gäller även om kunden är licenstagaren och det föreskrivs i licensen, för att skapa en andra inköpskälla, att kunden får tillverka licensierade produkter eller låta dem tillverkas av en underleverantör.

3) Sexmånadersfristen skall löpa från den dag när anmälan inkommer till kommissionen. Om anmälan skickas med rekommenderat brev, skall fristen dock löpa från den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.

4) Punkterna 1 och 2 gäller endast om

a) denna artikel uttryckligen åberopas i anmälan eller ett meddelande som bifogas den, och

b) de uppgifter som lämnas genom anmälan är fullständiga och korrekta.

5) Punkterna 1 och 2 kan åberopas i fråga om avtal som anmäls innan denna förordning träder i kraft genom ett meddelande till kommissionen med uttrycklig hänvisning till denna artikel och till anmälan. Punkterna 3 och 4 b gäller med nödvändiga ändringar.

6) Kommissionen kan göra invändning mot undantaget. Den skall invända mot undantaget om den mottar en begäran om detta från en medlemsstat inom tre månader efter det att en anmälan enligt punkt 1 eller ett meddelanden enligt punkt 5 har skickats till medlemsstaten. Denna begäran skall vara motiverad med hänsyn till fördragets konkurrensregler.

7) Kommissionen kan när som helst ta tillbaka sin invändning mot undantaget. Om invändningen gjordes på begäran av en medlemsstat och denna begäran vidhålls, kan den dock tas tillbaka endast efter samråd med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor.

8) Om invändningen tas tillbaka därför att de berörda företagen har visat att villkoren i artikel 85.3 är uppfyllda, gäller undantaget från och med anmälningsdagen.

9) Om invändningen tas tillbaka därför att de berörda företagen har ändrat avtalet så att villkoren i artikel 85.3 är uppfyllda, gäller undantaget från och med den tidpunkt när ändringarna träder i kraft.

10) Om kommissionen gör invändning mot undantaget och invändningen inte tas tillbaka, får anmälan de verkningar som föreskrivs i förordning nr 17.

Artikel 5

1) Denna förordning gäller inte

1. avtal mellan medlemmarna i en patent- eller know-howpool som avser den teknik som ingår i poolen,

2. know-howlicensavtal mellan konkurrerande företag som har intressen i ett gemensamt företag, eller mellan ett av dessa och det gemensamma företaget, om licensavtalen berör det gemensamma företagets verksamhet,

3. avtal enligt vilka den ena parten meddelar den andra parten en know-howlicens och den andra parten, oavsett om det sker i särskilda avtal eller genom anknutna företag, meddelar den första parten en patent-, varumärkes- eller know-howlicens eller exklusiva försäljningsrättigheter, om parterna är konkurrenter när det gäller de produkter som omfattas av dessa avtal,

4. avtal som omfattar meddelandet av licenser för andra rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd än patent (särskilt varumärken, upphovsrättigheter och mönsterrättigheter) eller licenser avseende programvara, utom när dessa rättigheter eller denna programvara bidrar till att uppnå målet för den licensierade tekniken och det inte föreligger några andra konkurrensbegränsningar än de som också har anknytning till det know-how som avses i licensen och som är undantagna enligt denna förordning.

2) Denna förordning gäller dock sådana dubbelsidiga licenser som avses i punkt 1.3, förutsatt att parterna inte är underkastade några områdesbegränsningar inom den gemensamma marknaden när det gäller tillverkning, användning eller marknadsföring av de varor som omfattas av avtalen eller användning av den licensierade tekniken.

Artikel 6

Denna förordning gäller även

1. rena know-howavtal eller blandade avtal, om licensgivaren varken är den som har utvecklat ifrågavarande know-how eller patenthavare men är bemyndigad av upphovsmannen eller patenthavaren att meddela en licens eller en underlicens,

2. överlåtelser av know-how eller av know-how och patent, om risken som är förenad med utnyttjandet kvarstår hos överlåtaren, särskilt om överlåtelsesummans storlek är beroende av den omsättning som förvärvaren uppnår beträffande de produkter som tillverkas med användning av det know-how eller de patent som har meddelats, den mängd sådana produkter som tillverkas eller det antal åtgärder som vidtas med användning av detta know-how eller dessa patent,

3. rena know-howavtal eller blandade avtal enligt vilka licensgivarens eller licenstagarens rättigheter eller skyldigheter övertas av företag som har anknytning till dem.

Artikel 7

Kommissionen kan enligt artikel 7 i förordning nr 19/65/EEG bestämma att denna förordning inte skall tillämpas, om den i ett visst fall konstaterar att ett avtal som är undantaget enligt denna förordning ändå har vissa verkningar som är oförenliga med de villkor som anges i fördragets artikel 85.3, särskilt om

1. dessa verkningar är resultatet av en skiljedom,

2. avtalet har till resultat att förhindra att de licensierade produkterna inom licensområdet utsätts för effektiv konkurrens från varor som är identiska eller som på grund av sina egenskaper, pris och tilltänkta användning av konsumenterna betraktas som likartade,

3. licensgivaren inte har rätt att senast fem år efter avtalets ingående och minst en gång om året därefter häva den ensamrätt som har beviljats licenstagaren, för det fall att licenstagaren utan giltiga skäl underlåter att utnyttja den licensierade tekniken eller inte utnyttjar den i tillräcklig omfattning,

4. såvida inte annat följer av artikel 1.1.6, licenstagaren utan saklig grund vägrar att tillgodose ombedd efterfrågan från konsumenter eller återförsäljare inom andra licenstagares områden,

5. parterna eller en av dem

a) utan saklig grund vägrar att inom sina respektive områden tillgodose efterfrågan från konsumenter eller återförsäljare som önskar sälja varorna inom andra områden inom den gemensamma marknaden, eller

b) gör det svårt för konsumenter eller återförsäljare att få tillgång till varorna från andra återförsäljare inom den gemensamma marknaden, särskilt om de utnyttjar rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd eller vidtar åtgärder för att hindra konsumenter eller återförsäljare från att utanför licensområdet få tillgång till eller inom licensområdet marknadsföra varor som lagligen har marknadsförts inom den gemensamma marknaden av licensgivaren eller med dennes samtycke,

6. tillämpningen av det förbud mot användning av know-how efter avtalets upphörande som avses i artikel 2.1.3 hindrar licenstagaren från att utnyttja ett utgånget patent som kan utnyttjas av alla andra tillverkare,

7. den tid som avses i artikel 2.1.7 under vilken licenstagaren är skyldig att fortsätta att betala licensavgifter efter det att ifrågavarande know-how har blivit allmänt tillgängligt till följd av tredje mans åtgärd är avsevärt längre än den tid som sparas genom försprånget i produktion och marknadsföring och denna skyldighet inverkar menligt på konkurrensen på marknaden,

8. parterna var konkurrenter redan innan licensen meddelades och skyldigheten för licenstagaren att tillverka en minimikvantitet eller anstränga sig på allt sätt enligt vad som sägs i artiklarna 2.1.9 och 3.9 medför att licenstagaren hindras från att använda konkurrerande teknik.

Artikel 8

1) Beträffande avtal som förelåg den 13 mars 1962 och som har anmälts före den 1 februari 1963 och avtal, oavsett om dessa har anmälts eller inte, som omfattas av artikel 4.2.2 b i förordning nr 17, skall förklaringen i föreliggande förordning om att fördragets artikel 85.1 inte skall tillämpas gälla med retroaktiv verkan från den tidpunkt när villkoren för tillämpning av denna förordning var uppfyllda.

2) Beträffande alla andra avtal som har anmälts före denna förordnings ikraftträdande skall förklaringen i förordningen om att fördragets artikel 85.1 inte skall tillämpas gälla med retroaktiv verkan från den tidpunkt när villkoren för tillämpning av denna förordning var uppfyllda, dock tidigast från och med anmälningsdagen.

Artikel 9

Om avtal som förelåg den 13 mars 1962 och som har anmälts före den 1 februari 1963 eller avtal som omfattas av artikel 4.2.2 b i förordning nr 17 och som har anmälts före den 1 januari 1967 ändras före den 1 juli 1989 så att de uppfyller villkoren för tillämpning av föreliggande förordning, och om ändringen meddelas kommissionen före den 1 oktober 1989, skall förbudet i fördragets artikel 85.1 inte gälla perioden före ändringen. Meddelandet gäller från och med den dag när det inkommer till kommissionen. Om meddelandet skickas med rekommenderat brev, gäller det från och med den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.

Artikel 10

1) Beträffande avtal som omfattas av fördragets artikel 85 till följd av Storbritanniens, Irlands och Danmarks anslutning gäller artiklarna 8 och 9, dock ersätts datumet den 13 mars 1962 av dem 1 januari 1973 och den 1 februari 1963 respektive den 1 januari 1967 av den 1 juni 1973.

2) Beträffande avtal som omfattas av fördragets artikel 85 till följd av Greklands anslutning gäller artiklarna 8 och 9, dock ersätts datumet den 13 mars 1962 av den 1 januari 1981 och den 1 februari 1963 respektive den 1 januari 1967 av den 1 juli 1981.

3) Beträffande avtal som omfattas av fördragets artikel 85 till följd av Spaniens och Portugals anslutning gäller artiklarna 8 och 9, dock ersätts datumet den 13 mars 1962 av den 1 januari 1986 och den 1 februari 1963 respektive den 1 januari 1967 av den 1 juli 1986.

Artikel 11

1) Upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 4 skall endast användas för de ändamål som anges i denna förordning.

2) Kommissionen och medlemsstaternas myndigheter samt deras tjänstemän och övriga anställda skall inte röja sådana upplysningar som de har inhämtat med stöd av denna förordning och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

3) Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentliggörande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

Artikel 12

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1989.

Den gäller till och med den 31 december 1999.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 30 november 1988.

På kommissionens vägnar

Peter SUTHERLAND

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr 36, 6.3.1965, s. 533/65.

(2) EGT nr C 214, 12.8.1987, s. 2.

(3) EGT nr L 219, 16.8.1984, s. 15.

(4) Kommissionens förordning (EEG) nr 4087/88 av den 30 november 1988 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av franchiseavtal (EGT nr L 359, 28. 12. 1988, s. 46).

(5) EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.

(6) EGT nr 35, 10.5.1962, s. 1118/62.