EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 31996R1292

Rådets förordning (EG) nr 1292/96 av den 27 juni 1996 om principerna för och förvaltning av livsmedelsbistånd samt om särskilda stödåtgärder för livsmedelsförsörjningen

OJ L 166, 5.7.1996, p. 1–11 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)
Special edition in Czech: Chapter 11 Volume 024 P. 189 - 199
Special edition in Estonian: Chapter 11 Volume 024 P. 189 - 199
Special edition in Latvian: Chapter 11 Volume 024 P. 189 - 199
Special edition in Lithuanian: Chapter 11 Volume 024 P. 189 - 199
Special edition in Hungarian Chapter 11 Volume 024 P. 189 - 199
Special edition in Maltese: Chapter 11 Volume 024 P. 189 - 199
Special edition in Polish: Chapter 11 Volume 024 P. 189 - 199
Special edition in Slovak: Chapter 11 Volume 024 P. 189 - 199
Special edition in Slovene: Chapter 11 Volume 024 P. 189 - 199

Legal status of the document No longer in force, Date of end of validity: 31/12/2006; upphävd genom 32006R1905

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/1996/1292/oj

31996R1292

Rådets förordning (EG) nr 1292/96 av den 27 juni 1996 om principerna för och förvaltning av livsmedelsbistånd samt om särskilda stödåtgärder för livsmedelsförsörjningen

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 166 , 05/07/1996 s. 0001 - 0011


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1292/96 av den 27 juni 1996 om principerna för och förvaltning av livsmedelsbestånd samt om särskilda stödåtgärder för livsmedelsförsörjningen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 130w i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

i enlighet med det i artikel 189c i fördraget angivna förfarandet (2), och

med beaktande av följande:

Livsmedelsbistånd utgör fortfarande liksom tidigare en av de viktigaste aspekterna av gemenskapens politik för utvecklingssamarbete.

Livsmedelsbiståndet bör införlivas med utvecklingsländernas politik för att förbättra deras livsmedelsförsörjning, särskilt genom införandet av livsmedelsstrategier som syftar till att minska fattigdomen och vilkas yttersta mål är att göra livsmedelsbistånd obehövligt.

Gemenskapen och dess medlemsstater samordnar i hög grad sin biståndspolitik vad gäller sina program för livsmedelsbistånd och åtgärder som särskilt är inriktade på att ytterligare säkerställa livsmedelsförsörjningen. Gemenskapen och dess medlemsstater deltar inom ramen för vissa internationella avtal på detta område, särskilt Konventionen om livsmedelsbistånd.

Livsmedelsförsörjningen utgör, både på regional och nationell nivå och när det gäller enskilda hushåll, i ett långsiktigt perspektiv som garanterar att alla människor har regelbunden tillgång till livsmedel, så att de kan föra ett aktivt och sunt liv, ett viktigt inslag i kampen mot fattigdomen. Det är viktigt att i samtliga program som är avsedda för utvecklingsländerna lägga tyngdpunkten på livsmedelsförsörjningen.

Livsmedelsbiståndet får inte ha skadlig inverkan på de normala strukturerna för produktion och kommersiell import för mottagarländerna.

Livsmedelsbistånd och åtgärder för att säkerställa livsmedelsförsörjningen, som utgör väsentliga inslag i gemenskapens samarbetspolitik i utvecklingsfrågor skall beaktas i förhållande till hela den politik som kan påverka utvecklingsländerna, särskilt med avseende på ekonomiska reformer och strukturanpassning.

Med hänsyn till mäns och kvinnors olika ansvar när det gäller att säkerställa hushållens livsmedelsförsörjning bör man vid utarbetandet av program som syftar till att säkerställa livsmedelsförsörjningen systematiskt beakta mäns och kvinnors olika roller.

Det är viktigt att stärka kvinnornas och lokalsamhällenas deltagande i ansträngningarna för att säkerställa livsmedelsförsörjningen på det nationella, regionala och lokala planet samt i hushållen.

Livsmedelsbiståndet bör vara ett effektiv instrument för att säkerställa tillgång på tillräcklig och lämplig kost och förbättra villkoren för tillgänglighet och befolkningens tillgång till livsmedel på ett sätt som är förenligt med lokala konsumtionsvanor och lokala produktions- och handelssystem, särskilt vid kriser i livsmedelsförsörjningen, och bör fullt ut införlivas i utvecklingspolitiken.

Livsmedelsbiståndet utgör ett väsentligt inslag i gemenskapens politik för att förhindra och ingripa vid krissituationer i utvecklingsländer och eventuella sociala och politiska effekter bör beaktas vid dess genomförande.

Livsmedelsbiståndsinsatser kan inte bidra till hållbara lösningar om de inte införlivas med utvecklingsåtgärder för att på nytt igångsätta den lokala produktionen och handeln.

Det är nödvändigt att förbättra möjligheterna till analys, diagnos, programmering och uppföljning av livsmedelsbiståndet i syfte att säkerställa större effektivitet och undvika negativa effekter på den lokala kapaciteten för produktion, distribution, transporter och saluföring.

Livsmedelsbiståndet bör göras till ett effektivt instrument i gemenskapens utvecklingspolitik i dessa länder och särskilt göra det möjligt för gemenskapen att fullt ut delta i fleråriga samarbetsprojekt.

För detta ändamål bör gemenskapen säkerställa ett allmänt och regelbundet livsmedelsflöde och i förekommande fall kunna åta sig att förse de berörda länderna med minimikvantiteter av varor inom ramen för fleråriga särskilda program med anknytning till utvecklingspolitiken liksom att delta i åtgärder som vidtas av internationella organisationer.

Gemenskapens bistånd till utvecklingsländernas strävanden med avseende på livsmedelsförsörjningen kan förstärkas genom en större flexibilitet i livsmedelsbiståndet som gör det möjligt att under vissa omständigheter ersätta livsmedelsbiståndsinsatser med ekonomiskt stöd till åtgärder som syftar till att livsmedelsförsörjningen säkerställs, särskilt i fråga om utvecklingen av jordbruket och matgrödorna, och detta bör ske med hänsyn till miljökrav samt småjordbrukares och fiskares intressen.

Gemenskapen kan bistå behövande befolkningar i tätorterna och på landsbygden i utvecklingsländerna genom att delta i finansieringen av stödåtgärder som är inriktade på livsmedelsförsörjningen genom inköp av livsmedel, utsäde, jordbruksredskap och insatsvaror och lämpliga produktionsmedel, liksom genom lagringsprogram, effektiva förvarningssystem, införskaffande av livsmedel, styrning samt tekniskt och ekonomiskt bistånd.

Ytterligare stöd bör ges till regionala metoder för att säkerställa livsmedelsförsörjningen, vilket även inbegriper lokala köptransaktioner i syfte att utnyttja den naturliga komplementariteten mellan länder i en och samma region. För att främja integration och regional handel med livsmedel bör den politik som förs för att säkerställa livsmedelsförsörjningen ges en regional dimension.

Livsmedelsinköp på det lokala planet gör det möjligt att begränsa den ineffektivitet, de höga kostnader och de miljöskador, som kan uppstå på grund av att stora mängder livsmedel transporteras i världen.

Den genetiska potentialen och den biologiska mångfald hos livsmedelsproduktionen bör bevaras.

Gemenskapens politik i fråga om livsmedelsbistånd bör anpassas till geopolitiska förändringar liksom till pågående ekonomiska reformer i en rad mottagarländer.

En förteckning över de länder och organ som är berättigade till åtgärder i form av livsmedelsbistånd bör upprättas.

Det är dessutom lämpligt att i samma syfte ställa gemenskapsbistånd till förfogande för internationella och regionala organisationer samt icke-statliga organisationer. Dessa bör uppfylla vissa villkor som garanterar att livsmedelsbiståndsinsatserna kan genomföras på ett tillfredsställande sätt.

I syfte att underlätta tillämpningen av vissa av de planerade bestämmelserna och säkerställa att mottagarländerna anpassar sin politik när det gäller säkerställande av livsmedelsförsörjningen bör medlemsstaterna och kommissionen bedriva ett nära samarbete inom en kommitté för säkerställande av livsmedelsförsörjning och livsmedelsbistånd.

De åtgärder som skall vidtas för genomförandet av insatserna, samtidigt som förfarandena för verkställighet anpassas till varje mottagarområdes särdrag, måste fastställas inom ramen för en gemensam politik och strategi.

I syfte att säkerställa en effektivare förvaltning av livsmedelsbiståndet som bättre motsvarar mottagarländernas intressen och behov och för att förbättra förfarandena för beslut och genomförande bör följande förordningar ersättas: rådets förordning (EEG) nr 3972/86 av den 22 december 1986 om livsmedelsbistånd och dess administrering (3), rådets förordning (EEG) nr 1755/84 av den 19 juni 1984 om genomförande av alternativ biståndsverksamhet i stället för leveranser av livsmedelsbistånd (4), rådets förordning (EEG) nr 2507/88 av den 4 augusti 1988 om genomförande av lagringsprogram och förvarningssystem (5), rådets förordning (EEG) nr 2508/88 av den 4 augusti 1988 om genomförande av medfinansiering vid internationella organisationers eller icke-statliga organisationers inköp av livsmedel eller utsäde (6) och rådets förordning (EEG) nr 1420/87 av den 21 maj 1987 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 3972/86 om livsmedelsbistånd och dess administrering (7).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Mål och allmänna riktlinjer för livsmedelsbistånd och åtgärder för att säkerställa livsmedelsförsörjningen

Artikel 1

1. Inom ramen för sin samarbetspolitik med utvecklingsländerna och för att säkerställa tillräckliga insatser när livsmedelsförsörjningen är osäker till följd av allvarlig livsmedelsbrist eller livsmedelskriser skall gemenskapen genomföra åtgärder för livsmedelsbistånd samt åtgärder för att stödja livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna.

Livsmedelsbiståndsinsatser av humanitärt slag skall genomföras i enlighet med bestämmelserna om humanitärt bistånd och omfattas inte av denna förordning. I allvarliga krissituationer skall alla gemenskapsinstrument nära samordnas till förmån för den berörda befolkningen.

2. Insatser som är en följd av denna förordning skall föregås av en analys av om detta instrument är ändamålsenligt och effektivt i förhållande till gemenskapsbiståndets övriga tillgängliga interventionsmedel som kan påverka livsmedelsförsörjningen och livsmedelsbiståndet, och skall samordnas med dessa.

Kommissionen skall se till att de åtgärder som planeras enligt denna förordning görs i nära samarbete med andra givare.

3. De åtgärder för livsmedelsbistånd liksom de stödåtgärder för livsmedelsförsörjningen som avses i artikel 1 skall särskilt ha som mål

- att främja en säker tillgång till livsmedel, med inriktning på fattigdom, till förmån för befolkningen i utvecklingsländer och utvecklingsregioner, på lokal, nationell och regional nivå samt på hushållsnivå,

- att höja näringsvärdet i mottagarbefolkningarnas kost och att främja deras tillgång till en balanserad kost,

- att ta hänsyn till behovet av att säkerställa dricksvattenförsörjningen för befolkningen,

- att främja tillgängligheten och befolkningens tillgång till livsmedel,

- att bidra till en balanserad ekonomisk och social utveckling i mottagarländerna både på landsbygden och i städerna genom att särskilt uppmärksamma kvinnors och mäns respektive roller i hushållens ekonomi och i samhällsstrukturen; gemenskapens biståndsåtgärder skall ha som slutmål att göra mottagarna delaktiga i sin egen utveckling,

- att stödja mottagarländernas strävanden att förbättra sin livsmedelsproduktion på regional, nationell och lokal nivå samt i familjerna,

- att minska deras beroende av livsmedelsbistånd,

- att främja deras oberoende på livsmedelsområdet, antingen genom ökad produktion eller genom förbättrad och ökad köpkraft,

- att bidra till initiativ i kampen mot fattigdom i ett utvecklingsperspektiv.

4. Gemenskapens livsmedelsbistånd bör så fullständigt som möjligt integreras med utvecklingspolitiken, särskilt inom jordbruks- och livsmedelssektorn, och med de berörda ländernas livsmedelsstrategier. Livsmedelsbiståndet skall stödja mottagarlandets politik i fråga om kamp mot fattigdom, näring, familjeplanering, miljöskydd och rehabilitering med särskild uppmärksamhet på programmens kontinuitet, särskilt vid tillfällen då landet är på väg ut ur en krissituation. Vare sig detta bistånd säljs eller distribueras gratis, får det inte orsaka störningar på den lokala marknaden.

AVDELNING I

Åtgärder för livsmedelsbistånd

Artikel 2

1. De varor som tillhandahålls liksom alla andra åtgärder för livsmedelsbistånd skall i största möjliga utsträckning motsvara den mottagande befolkningens kostvanor och inte ha något negativt inflytande på de länder som erhåller bistånd.

För att nå största möjliga antal människor skall det vid valet av varor undersökas om det går att maximera mängden livsmedel, samtidigt som hänsyn skall tas till varornas kvalitet i syfte att säkerställa tillfredsställande näringsnivåer.

Vid valet av de varor som skall tillhandahållas genom gemenskapens bistånd och av förfaringssätten för införskaffande och distribution skall särskild hänsyn tas till de sociala särdragen hos tillgången på livsmedel i mottagarlandet, särskilt för de mest sårbara grupperna, och till kvinnornas roll i familjeekonomin.

2. Tilldelning av livsmedelsbistånd skall främst grundas på en objektiv utvärdering av de faktiska behov som motiverar detta bistånd, eftersom denna metod verkar vara den enda som kan förbättra säkerställandet av livsmedelsförsörjningen för grupper som varken har medel eller möjligheter att själva täcka sin livsmedelsbrist. För detta ändamål skall följande kriterier beaktas utan att andra relevanta överväganden utesluts:

- brist på livsmedel,

- livsmedelssituationen, mätt med hjälp av indikatorer för humanitär utveckling och kostutveckling,

- inkomst per invånare och förekomsten av särskilt fattiga befolkningsgrupper,

- sociala välfärdsindikatorer för de berörda befolkningarna,

- mottagarlandets betalningsbalanssituation,

- den ekonomiska och sociala betydelsen av det planerade biståndet och den finansiella kostnaden för detta,

- förekomsten av en långsiktig politik för livsmedelsförsörjning i mottagarlandet.

3. Livsmedelsbistånd skall vid behov beviljas under förutsättning att kortfristiga fleråriga utvecklingsprojekt, sektoriella åtgärder eller utvecklingsprogram genomförs, främst sådana som inriktas på att på lång sikt gynna en hållbar livsmedelsproduktion och livsmedelsförsörjning i mottagarländerna inom ramen för en livsmedelspolitik och livsmedelsstrategi. Biståndet får i förekommande fall bidra direkt till genomförandet av dessa projekt, åtgärder eller program. Denna komplementaritet skall säkerställas genom användning - som fastställs i samförstånd mellan gemenskapen och mottagarlandet eller, i förekommande fall, det organ eller den icke-statliga organisation som beviljas stöd - av motpartsmedel, om gemenskapens bistånd är avsett för försäljning. Om livsmedelsbistånd beviljas som stöd för ett utvecklingsprogram som sträcker sig över flera år får biståndet ske i form av fleråriga leveranser som är knutna till detta program. Förutom tilldelning av baslivsmedel får biståndet omfatta tillhandahållande av utsäde, gödningsmedel, redskap, andra insatsvaror och basprodukter, uppbyggnad av reservlager, tekniskt och finansiellt bistånd samt informations- och utbildningsprogram.

4. Livsmedelsbistånd får beviljas i syfte att understödja mottagarländerna i deras ansträngningar att lägga upp buffertlager genom att större uppmärksamhet ägnas lokala och nationella lager, vilka utgör ett väsentligt inslag i programmet för livsmedelsförsörjningen samt att samtidigt planera för en uppbyggnad av regionala lager.

5. Motpartsmedlen skall förvaltas i samklang med de övriga instrumenten för gemenskapsbiståndet.

När det gäller länder i vilka en strukturanpassning pågår och i enlighet med relevanta resolutioner av rådet, utgör de motpartsmedel som genereras med hjälp av de olika instrumenten för utvecklingsbistånd en resurs som bör förvaltas som en del av en enhetlig och konsekvent budgetpolitik inom ramen för ett reformprogram.

I detta sammanhang kan gemenskapen övergå från det riktade stödet med hjälp av motpartsmedel till en mer allomfattande fördelning så snart framsteg gjorts med avseende på kontrollinstrumentens effektivitet, budgetplaneringen och budgetgenomförandet, liksom i form av en internalisering av revisionen av de offentliga utgifterna. Utan att det påverkar vad som sägs i det föregående, skall dessa medel förvaltas i överensstämmelse med de allmänna förfarandena för gemenskapsbistånd för dessa medel och främst till stöd för politiska åtgärder och program som avser livsmedelsförsörjning.

AVDELNING II

Stödåtgärder för livsmedelsförsörjningen

Artikel 3

Om omständigheterna motiverar det får gemenskapen genomföra åtgärder till stöd för livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländer med livsmedelsbrist.

Dessa åtgärder får genomföras av mottagarländerna, av kommissionen, av internationella, regionala eller icke-statliga organisationer.

Målet med dessa åtgärder är att med hjälp av tillgängliga resurser utarbeta och genomföra en livsmedelsstrategi eller andra åtgärder som underlättar livsmedelsförsörjningen av den berörda befolkningen och uppmuntra den att minska sitt livsmedelsberoende och sitt beroende av livsmedelsbistånd, särskilt såvitt avser länder med låga inkomster och allvarlig livsmedelsbrist. Åtgärderna skall bidra till att förbättra livsvillkoren för de fattigaste befolkningsgrupperna i de berörda länderna.

Åtgärder till stöd för livsmedelsförsörjningen skall genomföras i form av finansiellt och tekniskt bistånd i enlighet med de kriterier och förfaranden som fastställs i denna förordning. Dessa åtgärder skall planeras och handläggas konsekvent med de mål och åtgärder som finansieras med hjälp av andra instrument för gemenskapens utvecklingsbistånd samt komplettera dessa. Dessa åtgärder skall genomföras inom ramen för flerårsplanering.

Artikel 4

Åtgärder till stöd för livsmedelsförsörjningen kan genomföras till förmån för de utvecklingsländer antingen direkt eller med hjälp av internationella, regionala eller icke-statliga organisationer som är berättigade till livsmedelsbiståndsinsatser från gemenskapen med stöd av denna förordning i fråga om en del av eller hela det livsmedelsbistånd som tilldelats dem eller som kan tilldelas dem och med särskild hänsyn till utvecklingen av produktionen, konsumtionen och storleken på lagren i de berörda länderna, befolkningens livsmedelssituation samt det livsmedelsbistånd andra givarländer beviljat.

Artikel 5

Åtgärderna till stöd för livsmedelsförsörjningen är finansiella och tekniska stödåtgärder som i enlighet med de mål som anges i artikel 1 syftar till en hållbar och långsiktig förbättring av livsmedelsförsörjningen särskilt genom att bidra till finansieringen av

- leveranser av utsäde, nödvändiga redskap och insatsmedel för produktion av matgrödor,

- stödåtgärder för jordbrukskrediter, särskilt till förmån för kvinnorna,

- åtgärder för att försörja befolkningen med dricksvatten,

- insatser för lagerhållning på lämplig nivå,

- insatser som syftar till saluföring, transport, distribution eller bearbetning av jordbruksprodukter och matgrödor,

- stödåtgärder för den privata sektorn för utveckling av handeln på nationell, regional och internationell nivå,

- verksamhet för tillämpad forskning och praktisk utbildning på platsen,

- projekt för att utveckla en miljövänlig produktion av matgrödor,

- kompletterande verksamhet och verksamhet för upplysning, tekniskt bistånd och praktisk utbildning på platsen, särskilt för kvinnorna samt producent- och lantarbetarorganisationerna,

- stödåtgärder till förmån för kvinnorna och producentorganisationerna.

- projekt för gödselproduktion av råvaror och basmaterial från mottagarländerna,

- åtgärder för att stödja de lokala strukturerna för livsmedelsbistånd, inbegripet utbildningsåtgärder på platsen.

AVDELNING III

Effektiva förvarningssystem och lagringsprogram

Artikel 6

Gemenskapen får stödja de nationella systemen och medverka till att de befintliga internationella förvarningssystemen stärks och får, i undantagsfall som motiveras på behörigt sätt, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 27, införa sådana system för livsmedelssituationen i utvecklingsländerna. Gemenskapen får också åta sig genomförandet av lagringsprogram i dessa länder till stöd för livsmedelsbiståndsinsatser i enlighet med denna förordning eller motsvarande insatser som vidtas av medlemsstaterna eller av internationella, regionala och icke-statliga organisationer.

Det är lämpligt att säkerställa att åtgärderna samordnas med gemenskapens övriga instrument för utvecklingsbistånd, inbegripet användning av motpartsmedel som är en följd av försäljning av livsmedelsbistånd, och att de är förenliga med den biståndspolitik som gemenskapen bedriver.

Dessa åtgärder skall vara avsedda att stärka livsmedelsförsörjningen i mottagarländerna. De skall bidra till en förbättring av levnadsvillkoren för de fattigaste befolkningsgrupperna i dessa länder och vara förenliga med de utvecklingsmål som länderna har fastställt, särskilt med deras politik för produktion av matgrödor.

Gemenskapens deltagande i dessa åtgärder skall ske i form av finansiellt och/eller tekniskt bistånd i enlighet med de kriterier och förfaranden som fastställs i denna förordning.

De åtgärder för vilka gemenskapsbistånd ges skall administreras med hänsyn till och i överensstämmelse med befintliga program som administreras av specialiserade internationella organisationer.

Artikel 7

Gemenskapsstöd till lagringsprogram och förvarningssystem får på begäran beviljas internationella, regionala eller icke-statliga organisationer för åtgärder som gynnar utvecklingsländer som är berättigade till livsmedelsbistånd från gemenskapen och dess medlemsstater.

Artikel 8

Gemenskapens bistånd får bidra till finansieringen av följande åtgärder:

- system för förvarning och insamling av uppgifter om utvecklingen av skördar, lager och marknader, hushållens livsmedelssituation och befolkningens sårbarhet, som syftar till att förbättra informationen om livsmedelssituationen i de berörda länderna,

- åtgärder som syftar till att förbättra lagringssystemen för att säkerställa en minskning av förlusterna och garantera att tillräckliga lager finns om en nödsituation uppstår. Dessa åtgärder får också omfatta införandet av infrastruktur, särskilt enheter för paketering, lossning, insektsbekämpning, bearbetning och lagring, som är nödvändiga för att hantera livsmedel i dessa länder, i syfte att stödja livsmedelsbiståndsinsatser eller åtgärder för att stödja livsmedelsförsörjningen,

- förberedande undersökningar och utbildningsåtgärder i samband med ovan nämnda åtgärder.

KAPITEL II

Tillämpningsföreskrifter för livsmedelsbistånd, åtgärder för lagring, förvarning och stöd till livsmedelsförsörjningen

Artikel 9

1. De länder och organ som har rätt att motta gemenskapsbistånd för åtgärder som omfattas av denna förordning anges i bilagan. I detta sammanhang skall de fattigaste befolkningsgrupperna och låginkomstländer med svår livsmedelsbrist prioriteras.

Rådet kan på förslag från kommissionen med kvalificerad majoritet besluta att ändra denna förteckning.

2. De ideella icke-statliga organisationer som direkt eller indirekt kan erhålla gemenskapsfinansiering för att genomföra åtgärder som anges i denna förordning skall uppfylla följande kriterier:

a) när det gäller europeiska icke-statliga organisationer: de skall vara självständiga organisationer i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen enligt den lagstiftning som gäller i denna stat,

b) de skall ha sitt huvudkontor i en medlemsstat i gemenskapen, i mottagarländerna eller, i undantagsfall, såvitt avser internationella icke-statliga organisationer, i ett tredje land. Detta huvudkontor skall vara det faktiska centret för alla beslut om samfinansierade åtgärder,

c) de skall visa att de kan genomföra åtgärder för livsmedelsbistånd på ett tillfredsställande sätt, särskilt genom

- sin administrativa och ekonomiska förvaltningskapacitet,

- sin tekniska och logistiska kapacitet i förhållande till den planerade åtgärden,

- resultaten av åtgärder som har genomförts av den aktuella icke-statliga organisationen, särskilt med finansiering från gemenskapen eller medlemsstaterna,

- sin erfarenhet inom området för livsmedelsbistånd och livsmedelsförsörjning, och

- sin närvaro i mottagarlandet och sin kunskap om detta eller om utvecklingsländer.

d) de skall ha förbundit sig att följa de villkor för tilldelning som fastställs av kommissionen.

Artikel 10

1. Gemenskapen får delta i finansieringen av de åtgärder för att säkerställa livsmedelsförsörjningen som fastställs i avdelningarna I, II och III (kapitel I och II) och som genomförs av mottagarlandet, kommissionen, internationella, regionala eller icke-statliga organisationer.

2. Medfinansieringsåtgärder får genomföras på begäran av mottagarländerna eller av internationella, regionala och icke-statliga organisationer om denna åtgärd synes vara den lämpligaste för att förbättra livsmedelsförsörjningen för de befolkningsgrupper som inte med egna medel och resurser kan avhjälpa livsmedelsbristen.

3. Vid utformningen av de gemenskapsåtgärder som anges i avdelningarna I, II och III skall kommissionen särskilt se till att

- projekten utformas så att de får varaktiga effekter och blir ekonomiskt livskraftiga,

- målen och indikatorerna på uppfyllandet av dessa fastställs tydligt samt kontrolleras.

Artikel 11

1. Varorna skall framskaffas på gemenskapsmarknaden, i mottagarlandet eller i ett av utvecklingsländerna (dessa anges i bilagan till denna förordning), helst inom samma geografiska område.

2. I undantagsfall och i enlighet med förfarandet i artikel 27 kan livsmedel framskaffas på marknaden i ett annat land än de som anges i punkt 1 i denna artikel:

- om den efterfrågade varan på grund av sin beskaffenhet eller kvalitet inte finns att tillgå på gemenskapsmarknaden eller på marknaden i ett utvecklingsland, eller

- om, vid svår livsmedelsbrist, möjligheten till sådana inköp medför att åtgärderna blir effektivare.

3. Livsmedel som finns att tillgå på den inre marknaden får framskaffas på marknaden i ett utvecklingsland, om detta är lika ekonomiskt fördelaktigt som att framskaffa dem på den europeiska marknaden.

4. Om inköpen görs i mottagarlandet eller i ett utvecklingsland skall det säkerställas att detta inköp inte riskerar att medföra störningar på marknaden i det berörda landet eller i utvecklingsländer inom samma område och att det inte har negativa effekter på livsmedelsförsörjningen för deras befolkningar. Dessa inköp skall i så stor utsträckning som möjligt införlivas med genomförandet av gemenskapens samlade utvecklingspolitik gentemot dessa länder, särskilt vad gäller att stimulera livsmedelsförsörjningen inom landet eller på regional nivå.

Artikel 12

I fråga om mottagarländer där importen av livsmedel är helt eller delvis liberaliserad skall framskaffandet av gemenskapsbiståndet genomföras på ett sätt som är förenligt med landets politik för att undvika störningar på marknaderna.

I sådana fall får gemenskapens bidrag utformas så att utländsk valuta ställs till förfogande för privata aktörer i det aktuella landet, förutsatt att insatsen ingår i en social och ekonomisk politik och en jordbrukspolitik som syftar till att minska fattigdomen (inbegripet strategin för import av baslivsmedel). Mottagarna måste kunna bevisa att de använt de medel som ställts till deras förfogande på ett korrekt sätt. Små och medelstora privata aktörer skall prioriteras för att säkerställa åtgärdernas komplementaritet. Kommissionen kan i den mån den har behörighet i fråga om åtgärdernas genomförande fastställa åtgärder som positivt diskriminerar små och medelstora privata aktörer.

De principer som anges i artikel 11 skall tillämpas för sådant bistånd.

Artikel 13

1. Gemenskapen får täcka kostnaderna för transport av livsmedelsbistånd.

2. Om kommissionen anser att gemenskapen skall täcka kostnaderna för transport inom landet av livsmedelsbiståndet skall den ta hänsyn till följande allmänna kriterier:

- svår livsmedelsbrist,

- leveranser av livsmedelsbistånd till låginkomstländer med svår livsmedelsbrist,

- livsmedelsbistånd till sådana internationella, regionala eller icke-statliga organisationer som avses i artikel 10,

- nödvändigheten att säkerställa att den aktuella livsmedelsbiståndsåtgärden blir effektivare.

3. Om livsmedelsbiståndet säljs i mottagarlandet skall gemenskapen endast i undantagsfall täcka kostnaderna för transport inom landet.

4. Gemenskapen får också täcka kostnaderna för flygtransport av livsmedelsbistånd i särskilda nödsituationer.

Artikel 14

Gemenskapen får täcka kostnaderna för den slutliga distributionen om detta är nödvändigt för att de aktuella livsmedelsbiståndsåtgärderna skall kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt.

Artikel 15

Gemenskapens bistånd skall utgå i form av icke återbetalningspliktigt bistånd. Biståndet får täcka externa utgifter och lokala omkostnader som är nödvändiga för att genomföra åtgärderna, inbegripet underhålls- och driftskostnader.

Insatser som görs med stöd av denna förordning är undantagna från skatter och tullavgifter.

Eventuella motpartsmedel skall användas i enlighet med de mål som fastställs i denna förordning och i samförstånd med kommissionen. Den behöriga myndigheten i mottagarlandet skall ansvara för redovisningen av betalningar och användningen av medlen och är redovisningsskyldig.

Artikel 16

Gemenskapens bistånd får också avse sådana följdåtgärder som behövs för att förbättra effektiviteten i den verksamhet som regleras av denna förordning, i synnerhet åtgärder för styrning, för uppföljning och kontroll samt för distribution och utbildning på platsen.

Artikel 17

Deltagande i offentliga anbudsförfaranden, upphandlingar och avtal skall vara öppet på lika villkor för alla fysiska och juridiska personer inom Europeiska unionen och i mottagarländerna. Kommissionen får utsträcka deltagandet i sådana åtgärder som avses i artikel 11 andra stycket till att omfatta fysiska och juridiska personer i de länder där framskaffandet sker.

Beslut om lämplig publicitet som säkerställer denna verksamhets öppna karaktär skall fastställas av kommissionen vid genomförandet av denna förordning. Kommissionen skall övervaka att principen om lämplig publicitet även tillämpas på de förmedlande organisationernas verksamhet.

Artikel 18

Kommissionen får bemyndiga ett ombud att på dess vägnar ingå avtal om medfinansiering.

Artikel 19

1. Villkoren för tilldelning, framskaffande och genomförande av bistånd enligt denna förordning skall fastställas av kommissionen.

2. Biståndet skall verkställas endast om den internationella, regionala, eller icke-statliga organisationen iakttar dessa villkor.

Artikel 20

Kommissionen skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att effektivt genomföra program och åtgärder för livsmedelsbistånd och åtgärder till stöd för livsmedelsförsörjningen.

För att uppnå detta mål skall medlemsstaterna och kommissionen ge varandra nödvändigt biträde och lämna varandra relevant information.

KAPITEL III

Förfarande för att genomföra livsmedelsbiståndsinsatser, åtgärder för att säkerställa livsmedelsförsörjningen, förvarningssystem och effektiva lagringsåtgärder

Artikel 21

1. Rådet skall på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet genom beslut med kvalificerad majoritet fastställa gemenskapens andel av totalbeloppet för det spannmålsbistånd som föreskrivs i Konventionen om livsmedelsbistånd, och detta belopp skall vara det totala bidraget från både gemenskapen och medlemsstaterna.

2. Kommissionen skall säkerställa att gemenskapen och medlemsstaterna samordnar sina åtgärder vad gäller leveranser av spannmålsbistånd i enlighet med Konventionen om livsmedelsbistånd, samt se till att det totala bidraget från gemenskapen och medlemsstaterna minst når upp till de kvantiteter som föreskrivs i den nämnda konventionen.

Artikel 22

I enlighet med det förfarande som anges i artikel 27 och med beaktande av de allmänna riktlinjerna för livsmedelsbistånd skall kommissionen

- upprätta en förteckning över de varor som får framskaffas för livsmedelsbistånd,

- fastställa villkoren för framskaffande, kontroll och utvärdering,

- för de varor som kan framskaffas inom budgetramarna för varje vara fastställa fördelningen, uttryckt som kvantitet eller kostnad, mellan de olika mottagarna,

- vid behov ändra tilldelningen under programmens genomförande.

Artikel 23

Beslut om

- att bevilja livsmedelsbistånd eller vidta en stödåtgärd för att säkerställa livsmedelsförsörjningen samt om fastställandet av villkoren för detta,

- att bevilja internationella, regionala eller icke-statliga organisationer bidrag till finansiering av åtgärder till stöd för livsmedelsförsörjningen,

- att bevilja bistånd till lagringsprogram eller förvarningsprogram

skall fattas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 27 och med beaktande av de gränser som anges i artikel 25.

Artikel 24

1. I överensstämmelse med de rådsbeslut som avses i artikel 21 och de beslut som fattas enligt artikel 22 skall kommissionen besluta om följande:

a) Åtgärder för att hantera krissituationer eller allvarlig livsmedelsbrist, där hungersnöd eller överhängande risk för hungersnöd allvarligt hotar befolkningarnas liv eller hälsa i ett land som inte med egna medel eller resurser kan avhjälpa livsmedelsbristen. Kommissionen skall handla efter att på lämpligaste sätt ha samrått med medlemsstaterna. Medlemsstaterna skall ges en tidsfrist om tre arbetsdagar inom vilken eventuella invändningar måste framföras. Om invändningar görs skall kommittén granska frågan vid nästa sammanträde.

b) Villkoren för leverans och genomförande av biståndet, särskilt

- de allmänna bestämmelser som gäller i fråga om mottagarna,

- inledande av förfaranden för anskaffande och leverans av varor och för genomförande av andra åtgärder samt ingående av motsvarande avtal.

2. För att genomföra punkt 1 a har kommissionen behörighet att vidta alla lämpliga åtgärder för att påskynda leverans av livsmedelsbistånd.

Omfattningen av det bistånd som beslutas i varje enskilt fall skall begränsas till de kvantiteter som den drabbade befolkningen behöver för att klara situationen under en period som i princip inte skall överskrida sex månader.

Kommissionen skall säkerställa att anskaffandet av livsmedelsbistånd för sådana insatser som avses i punkt 1 a och b prioriteras i alla skeden.

Artikel 25

Beslut om åtgärder vilkas finansiering enligt denna förordning överstiger 2 miljoner ecu skall antas enligt det förfarande som avses i artikel 27.

Artikel 26

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté för livsmedelsförsörjning och livsmedelsbistånd, nedan kallad "kommittén". Den skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. Kommittén skall utreda de långsiktiga följderna av varje förslag att tilldela medel för livsmedelsförsörjningen på hushållsnivå samt på lokal, regional och nationell nivå i mottagarländerna, med hänsyn till principerna i artikel 1. Den skall också analysera och följa upp den politik för livsmedelsförsörjning som får bistånd från gemenskapen och granska förslag till gemensamma initiativ.

3. Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.

Artikel 27

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas röster skall vägas enligt bestämmelserna i samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

Kommissionens beslut skall ha omedelbar verkan. Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet. I sådana fall får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger två månader räknat från den dag då rådet underrättats.

Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom den tid som anges i föregående stycke.

Artikel 28

1. För att säkerställa fördragets komplementaritetsprincip samt stärka effektiviteten och sammanhållningen såvitt avser gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser för livsmedelsbistånd och stödåtgärder för livsmedelsförsörjningen, skall kommissionen eftersträva att så långt som möjligt säkerställa att dess aktiviteter nära samordnas med medlemsstaternas och Europeiska unionens övriga politik, såväl på beslutsnivå som ute på fältet, och kan ta alla sådana initiativ som kan främja detta.

I detta syfte skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om sina program för nationella livsmedelsbistånd och sina program för säkerställande av livsmedelsförsörjning. Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 27 fastställa förfaranden för underrättelse om nationella insatser.

2. Kommissionen skall se till att gemenskapens åtgärder samordnas med de åtgärder som vidtas inom internationella organisationer och internationella organ, i synnerhet sådana som ingår i Förenta nationernas system.

3. Kommissionen skall göra sitt bästa för att utveckla gemenskapens samarbete med sådana länder utanför gemenskapen som ger bistånd på livsmedelsförsörjningens område.

4. Samordning och samarbete mellan gemenskapen och medlemsstaterna samt mellan dessa och de internationella organisationerna och biståndsgivande tredje länder utanför gemenskapen skall omfattas av ett regelbundet informationsutbyte inom kommittén.

Artikel 29

Kommittén får granska alla andra frågor i samband med livsmedelsbistånd och andra åtgärder i denna förordning som tas upp av dess ordförande, antingen på hans eget initiativ eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat.

Senast en månad efter kommissionens beslut skall denna informera kommittén om de åtgärder och förslag till livsmedelsbistånd eller livsmedelsförsörjning som den godkänt, med uppgifter om belopp, art, mottagarland och den medpart som fått uppdraget att genomföra åtgärden.

Kommissionen skall informera kommittén om riktlinjerna för de produkter som framskaffas för gemenskapens livsmedelsbistånd.

Artikel 30

Kommissionen skall regelbundet utvärdera betydande livsmedelsbiståndsinsatser i syfte att fastställa om målen för dessa insatser har uppnåtts samt ge direktiv för att öka effektiviteten i framtida insatser. Kommissionen skall med jämna mellanrum informera kommittén om utvärderingsprogrammen.

Medlemsstaterna och kommissionen skall så snart som möjligt underrätta varandra om resultaten av utvärderingarna samt om analyser och undersökningar som kan bidra till att öka biståndets effektivitet. Detta arbete skall analyseras inom kommittén. Medlemsstaterna och kommissionen skall bemöda sig om att genomföra gemensamma åtgärder för utvärdering.

Kommissionen skall fastställa förfaranden för att sprida slutsatserna av utvärderingsarbetena och förmedla dem internt och externt till de enheter och organisationer som berörs.

Artikel 31

Efter varje budgetår skall kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en årlig rapport om genomförandet av denna förordning. I denna rapport skall resultaten av verkställandet av budgeten vad avser åtaganden och betalningar presenteras samt information ges om vilka projekt och program som finansierats under året. Rapporten skall i möjligaste mån innehålla upplysningar om vilka medel som tagits i anspråk på nationell nivå under samma budgetår. Den skall så långt som möjligt innehålla de viktigaste statistikuppgifterna (per mottagarland, nationalitet osv.) om de anbudsförfaranden som genomförts för att verkställa projekt och program.

Rapporten skall också innehålla en fördelning av de kostnader som anslagits för varje typ av åtgärd som avses i artiklarna 2, 5 och 8.

Slutligen skall rapporten innehålla information om åtgärder som vidtagits rörande motpartsmedel som genereras av livsmedelsbiståndet.

Artikel 32

Förordningarna (EEG) nr 3972/86, (EEG) nr 1755/84, (EEG) nr 2507/88, (EEG) nr 2508/88 och (EEG) nr 1420/87 upphävs.

Under ett övergångsskede och fram till dess att kommissionen antar den nya förordningen skall kommissionens förordning (EEG) nr 2200/87 av den 8 juli 1987 om fastställandet av allmänna bestämmelser för framskaffande inom gemenskapen av varor som skall levereras som livsmedelsbistånd (8) från gemenskapen fortsätta att gälla.

Kommissionen skall tre år efter denna förordnings ikraftträdande förelägga Europaparlamentet och rådet en utvärdering av alla de åtgärder som finansierats av gemenskapen inom ramen för denna förordning, åtföljd av förslag för förordningens framtid och, vid behov, förslag till ändringar av förordningen.

Artikel 33

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 27 juni 1996.

På rådets vägnar

A. MACCANICO

Ordförande

(1) EGT nr C 253, 29.9.1995, s. 10.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 15 december 1995 (EGT nr C 17, 22.1.1996), rådets gemensamma ståndpunkt av den 29 januari 1996 (EGT nr C 87, 25.3.1996, s. 34) och Europaparlamentets beslut av den 24 maj 1996 (EGT nr C 166, 10.6.1996).

(3) EGT nr L 370, 30.12.1986, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1930/90 (EGT nr L 174, 7.7.1990, s. 6.)

(4) EGT nr L 165, 23.6.1984, s. 7.

(5) EGT nr L 220, 11.8.1988, s. 1.

(6) EGT nr L 220, 11.8.1988, s. 4.

(7) EGT nr L 136, 26.5.1987, s. 1.

(8) EGT nr L 204, 25.7.1987, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EEG) nr 790/91 (EGT nr L 81, 25.3.1991, s. 108).

BILAGA

.1. LÄNDER

>Plats för tabell>

2. ORGAN

>Plats för tabell>

3. ICKE-STATLIGA ORGANISATIONER

Icke-statliga organisationer inom gemenskapen, i mottagarlandet eller, i undantagsfall, internationella organisationer specialiserade på utveckling.

Top