52003DC0747

KOMMISSIONENS MEDDELANDE TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN - De företagsrelaterade tjänsternas konkurrenskraft och inverkan på företagsprestanda i EU

Sammandrag

I. Inledning

I.1. Bakgrund och målsättning

I.2. Räckvidd

I.3. Sammanhang och motivering

I.4. Meddelandets disposition

II. De företagsrelaterade tjänsternas betydelse i EU

II.1. Vad är företagsrelaterade tjänster?

II.2. Företagsrelaterade tjänsters betydelse för marknadsekonomin

II.3. Tillväxt i sektorn företagsrelaterade tjänster

II.4. Företagsdynamik i sektorn företagsrelaterade tjänster

II.5. Samspel mellan företagsrelaterade tjänster och övriga delar av ekonomin

II.6. Utkontraktering av tjänster: Betydelse och effekt

III. Konkurrenskraft för EU:s företagsrelaterade tjänster

III.1. Nyckelfaktorer som bidrar till konkurrenskraft

III.2. Arbetsproduktivitetsökning i företagsrelaterade tjänster

III.3. Mätproblem

III.4. Informationstekniken i företagsrelaterad tjänsteverksamhet

III.5. FoTU och innovation i företagsrelaterad tjänsteverksamhet

III.6. Kompetensutveckling

III.7. Internationell handel och direktinvesteringar

IV. Vägen framåt

IV.1. Politiska nyckelfrågor

IV.2. En sammanhållen EU-politik

IV.3. Genomförande

BILAGA I Klassificering av tjänster och kompletterande sifferuppgifter

BILAGA II Meddelandets räckvidd

BILAGA III Statistik om tjänstesektorn - Strategi för användarbehov på längre sikt

Sammandrag

Meddelandet innehåller en ekonomisk analys av tjänstesektorns roll i EU-ekonomin och granskar sektorns konkurrenskraft. Det är inriktat på att dels bedöma sektorns betydelse för EU-ekonomin, dels lyfta fram kommissionens åtagande att förbättra ramvillkoren i enlighet med meddelandet från 2002 "Industripolitiken i ett utvidgat Europa".

Tjänstesektorns betydelse för ekonomin samt tillväxtgenererande och arbetsskapande potential betonades vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000. En central del av det ekonomiska reformprogram som detta rådsmöte antog handlar om att skapa en fungerande inre tjänstemarknad. I kommissionens meddelande om en strategi för tjänster på den inre marknaden från december 2000 anvisas en strategi som svarar på Europeiska rådets begäran. Meddelandet innehåller förslag på "kringåtgärder" (bättre statistik, redovisning av immateriella tillgångar, utbildning och IT-färdigheter, innovation och FoTU etc.) som ska hjälpa till att stärka konkurrenskraften i EU:s tjänstesektor. Detta insatsområde preciserades i rådets slutsatser från november 2002, där kommissionen uppmanas att "komplettera åtgärder för att undanröja hinder för gränsöverskridande handel med tjänster med andra åtgärder, som syftar till att förbättra tjänsternas konkurrenskraft och deras bidrag till företagens prestationer inom alla ekonomiska sektorer".

Föreliggande meddelande är svaret på rådets begäran och inriktas på att knyta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som finns i direktivet om tjänster på den inre marknaden till andra kompletterande åtgärder som stärker EU-företagens konkurrenskraft.

Meddelandet handlar om det breda marknadsutbud av tjänster som direkt påverkar företagens konkurrenskraft, både tillverkningsindustrin och andra tjänsteproducenter. De tjänster som avses benämns kollektivt "företagsrelaterade tjänster" och omfattar fyra typer av verksamhet, nämligen företagstjänster, sälj- och underhållsverksamhet, nätbaserade prestationer och finanstjänster. Det rör sig om ett mycket varierat utbud och om verksamhet på mycket varierande villkor. Meddelandet fokuserar dock särskilt den kunskapsintensiva delen av företagstjänsterna, t.ex. informationsteknik och företagsrådgivning, som är drivande i den kunskapsbaserade ekonomin.

Den ekonomiska analysen baseras på befintlig officiell statistik, trots att denna inte helt återger sektorns bredd och ekonomiska betydelse. Denna ekonomiska analys läggs sedan till grund för slutsatser om åtgärder som kan vidtas i nära samarbete med alla intressenter och inom ramen för en sammanhållen EU-politik på området. Nedan följer analysens viktigaste resultat i korta drag:

Företagsrelaterade tjänster är den största sektorn i ekonomin med 55 miljoner anställda 2001 - eller nästan 55 % av den totala sysselsättningen i marknadsekonomin i EU.

Sektorn har vidare under senare tid varit den utan jämförelse viktigaste källan till nya arbetstillfällen i EU. Sysselsättningen har i flera EU-länder ökat snabbare än i USA. Ytterligare tillväxt kan väntas i kandidatländerna som kännetecknas av ekonomier med förhållandevis liten sysselsättning i företagsrelaterade tjänster, särskilt i den kunskapsintensiva delen.

Företagsrelaterade tjänster är också EU:s mest dynamiska sektor när det gäller företagsnybildning, eftersom startbarriärerna i många branscher är låga. Mer än två tredjedelar av alla nya företag startas inom sektorn företagsrelaterade tjänster.

Eftersom företagsrelaterade tjänster är ett dominerande inslag i marknadsekonomin i EU är sektorn i sig viktig för EU-ekonomin. Men störst tyngd har den i egenskap av oundgänglig prestationshöjande faktor för resten av ekonomin. Sektorn är intimt sammanlänkad med tillverkningsindustrin. All varuproduktion sker med hjälp av tjänster, vars bidrag till tillverkningsproduktens förädlingsvärde ofta är vad som bestämmer dess attraktionskraft på marknaden. Vidare har den offentliga sektorn liksom även tjänstesektorn själv blivit alltmer beroende av företagsrelaterade tjänster.

Tjänster kan antingen produceras internt av företaget - oberoende av vad det har för verksamhet - eller också kan de köpas. Många företag lägger ut tjänster på kontrakt som tidigare producerades internt för att effektivisera genom konkurrensutsättning eller för att göra verksamheten mer flexibel. Tillväxt hos dem som producerar företagsrelaterade tjänster förklaras ofta med att anställda flyttar från tillverkningsindustri till tjänsteföretag som en följd av att tidigare interna tjänstefunktioner utkontrakteras. Men orsakerna bakom tillväxten är mer komplicerade än så.

Nya produktionssystem, mer flexibilitet, skärpt konkurrens på internationella marknader, växande betydelse för IT och kunskap samt fortlöpande utveckling av nya typer av tjänster är andra viktiga faktorer. För att fullt ut förstå vilken roll sektorn företagsrelaterade tjänster spelar i EU-ekonomin, krävs insikt om att den penetrerar produktionsprocessen i alla företag, även dem som producerar företagsrelaterade tjänster. Analysen visar att tjänstesektorn själv konsumerar mer än hälften av den produktion från företagsrelaterad tjänsteverksamhet som går till insatsförbrukning, vilket ska jämföras med mindre än en tredjedel för tillverkningsindustrin.

Senare tids utveckling när det gäller generell produktivitetsökning i EU förorsakar viss oro och hotar målsättningarna i Lissabonstrategin. Utan konkurrenskraftiga företagsrelaterade tjänster går det inte att uppfylla målsättningen från Lissabon att EU ska bli den mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomin i världen.

Under 90-talets första hälft var EU:s arbetsproduktivitetsökning per år (1,9 %) betydligt högre än den i USA (1,2 %), men bilden ändrade sig under perioden 1995-2001. Ökningen per år i EU sjönk till 1,2 %, medan den i USA steg till 1,9 %. Den viktigaste orsaken till skillnaden var en mycket kraftig tillväxt i sälj- och underhållssektorn i USA - både i förhållande till motsvarande sektor i EU och till andra delar av den amerikanska ekonomin.

Informations- och kommunikationstekniken medger snabb tillväxt i sektorer som satsar kraftigt, eftersom den hjälper företagen att höja den totala effektiviteten genom bättre utnyttjande av arbete och kapital i kombination. Detta antas vara förklaringen till den produktivitetsökning som noterats nyligen i sälj- och underhållssektorn i USA och Australien.

Vissa av EU:s mest innovativa företag finns bland dem som säljer företagsrelaterade tjänster, men den allmänna FoTU-nivån i branschen är låg och släpar efter USA. Trots att EU-ekonomin har blivit en tjänsteekonomi under de senaste decennierna, utgör investeringar i marknadsproducerade tjänster fortfarande en ganska liten del av företagens totala FoTU-utgifter (13 %).

Utan den tillväxt som företagsrelaterade tjänster genererade under andra halvan av 1990-talet hade arbetslösheten i EU varit högre än vad den är. Arbetssökande saknas inte, men tittar man på utbildningskraven för de nya arbetstillfällena står det klart att utbudet inte svarar mot efterfrågan. Kompetensunderskottet är i synnerhet ett problem för kunskapsintensiva företagstjänster, men påverkar även andra delar av ekonomin negativt.

Om arbetskraften har en tillräckligt hög kompetensnivå kan företagen dra bättre nytta av sina investeringar i informations- och kommunikationsteknik och andra innovativa element i verksamheten. Företagsrelaterad tjänsteverksamhet är arbetsintensiv, innebär ett nära samspel med kunder, är i många fall kunskapsintensiv och kräver en betydande mängd tyst kunnande. I kombination betyder dessa faktorer att ett tillräckligt stort utbud av kvalificerad arbetskraft krävs om produktiviteten ska kunna öka i framtiden.

På grundval av den ekonomiska analys som redovisas i korthet ovan dras ett antal slutsatser och en sammanhållen EU-politik föreslås. Följande politiska insatsområden identifieras:

1. Marknadsintegreringen och konkurrensen på marknaderna för företagsrelaterade tjänster är inte tillräckligt kraftfull för att trygga och skärpa konkurrenskraften.

2. Produktionsinsatser i tillräcklig mängd av den typ som krävs (kvalifikationer, integrering av IT och kapital) saknas både ur kvalitativ och kvantitativ synpunkt.

3. Produktionen från företagsrelaterad tjänsteverksamhet behöver tydliggöras (standardisering), värdeskattas (redovisning av immateriella tillgångar) och följas upp (kvalitet).

4. Tillgången på och nyttjandet av företagsrelaterade tjänster är sämre i de regioner som utvecklas långsammare, vilket främst påverkar de små och medelstora företagen samt konvergeringsprocesser.

5. Kunskapen om sektorn och marknaderna är dålig, vilket bromsar beslutsprocessen i företagen och i politiska instanser.

De politiska utmaningar som meddelandet pekar på berör inte bara kommissionen, utan i lika stor utsträckning de andra EU-institutionerna, medlemsstaterna och näringslivsparter som har ett intresse av att den företagsrelaterade tjänstesektorn fungerar bra. Det föreslagna direktivet om tjänster på den inre marknaden avslutar en långdragen samrådsprocess om marknadshinder, men genomförandet av de kompletterande åtgärderna kommer att kräva fortsatt rådfrågning av alla inblandade parter på grundval av mera utförliga förslag som kommissionen kommer att ta fram på de politiska insatsområden som klarläggs i detta meddelande.

Rådfrågningen kommer att arrangeras genom ett europeiskt forum om företagsrelaterade tjänster som kommissionen kommer att hålla inom de närmaste månaderna. Deltagarna kommer att företräda EU-institutionerna, medlemsstaterna, yrkesorganisationer, arbetstagarorganisationer, forskningsinstitutioner och andra intressenter med anknytning till näringslivet. Genom detta forum hoppas man kunna komplettera det arbete som utförs i andra sammanhang, t.ex. i arbetsgrupperna om näringslivspolitik, på ett fokuserat och sakkunnigt sätt.

Diskussionen ska mynna ut i en åtgärdsplan som kommissionen kommer att lägga fram under det första halvåret 2005. Åtgärdsplanen ska vara ett komplement till och understödja de insatser som planeras via direktivet om tjänster på den inre marknaden. Den kommer att ta hänsyn till och inriktas på synergi med arbetet på att genomföra direktivet [1].

[1] Observera att medan denna kommunikation behandlar företagsrelaterade tjänster, så omfattar direktivet även aspekter gällande relationer mellan företag och konsumenter vid handel med tjänster.

I. Inledning

I.1. Bakgrund och målsättning

Tjänstesektorns betydelse för ekonomin samt tillväxtgenererande och arbetsskapande potential betonades vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000. Att tjänstesektorn är betydelsefull framgår av dess blotta tyngd i ekonomin (ca 70 % av EU:s BNP) och av att tillverkningsindustrin konsumerar allt fler tjänster, vilket påverkar kostnad, pris och kvalitet för tillverkningsvaror.

En central del av rådets ekonomiska reformprogram handlar om att skapa en fungerande inre marknad för tjänster. Därför uppmanade Europeiska rådet i Lissabon kommissionen att lägga förslag på en övergripande inre marknadsstrategi inriktad på att avlägsna hinder för tjänster så att de kan saluföras över nationella gränser lika enkelt som inom en medlemsstat.

I kommissionens meddelande om en strategi för tjänster på den inre marknaden från december 2000 [2] lanseras en strategi i två steg som svar på Europeiska rådets begäran: det första steget går ut på att kartlägga och analysera hinder på marknaderna [3], det andra utgår från denna analys och inriktas på att föreslå lämpliga lösningar på problemen [4].

[2] KOM (2000) 888, 29.12.2000.

[3] Rapport om situationen på den inre marknaden för tjänster, KOM (2002) 441, 31.7.2002.

[4] Direktivet om tjänster på den inre marknaden, KOM (2003) ...

Meddelandet innehåller förslag på "kringåtgärder" (bättre statistik, redovisning av immateriella tillgångar, utbildning och IT-färdigheter, innovation och FoU etc.) som ska hjälpa till att stärka konkurrenskraften i EU:s tjänstesektor. Detta insatsområde preciserade i rådets slutsatser från november 2002 [5], där rapporten från juli 2002 bekräftas och kommissionen uppmanas att "komplettera åtgärder för att undanröja hinder för gränsöverskridande handel med tjänster med andra åtgärder, som syftar till att förbättra tjänsternas konkurrenskraft och deras bidrag till företagens prestationer inom alla ekonomiska sektorer".

[5] 14.11.2002, 13839/02 (Presse 344).

Föreliggande meddelande är svaret på rådets begäran och inriktas på att knyta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som finns i direktivet om tjänster på den inre marknaden till andra kompletterande åtgärder som stärker EU-företagens konkurrenskraft. Meddelandet är alltså avsett att stödja och komplettera direktivet om tjänster på den inre marknaden i de aspekter som berör företagsrelaterade tjänster. Dessa två initiativ stärker tillsammans EU-tjänsteföretagens och deras företagskunders konkurrenskraft i linje med andemeningen i kommissionens meddelande om en strategi för tjänster på den inre marknaden och rådets slutsatser från november 2002.

Därmed är meddelandets målsättning att angripa problematiken ur företagens synvinkel, dvs. koncentrera framställningen på tjänster som har direkt inverkan på företagens prestanda. De åtgärder som föreslås i meddelandet är inriktade på att förbättra produktionsinsatserna till tjänstesektorn (t.ex. kvalifikationer, IT, FoTU och innovation) och utbudet till kunderna (t.ex. kvalitet och standardisering när det gäller tjänsteprodukter) samt andra allmänna insatser för att förbättra förhållandena på tjänsteföretagens marknader. Med hänsyn till denna sistnämnda aspekt är direktivet om tjänster på den inre marknaden en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att förbättra EU-företagens konkurrenskraft.

I.2. Räckvidd

På grund av tjänstesektorns bredd och mångskiftande karaktär är ett helhetsgrepp varken möjligt är konstruktivt. De föreslagna åtgärderna måste anpassas till sektorsspecifika marknadsförhållanden. Följaktligen är meddelandets räckvidd begränsat till det marknadsutbud av tjänster som direkt påverkar företagens konkurrenskraft, både tillverknings- och tjänsteföretag. De tjänster som avses benämns kollektivt "företagsrelaterade tjänster" och omfattar fyra typer av verksamhet, nämligen företagstjänster [6], sälj- och underhållsverksamhet, nätbaserade prestationer [7] och finanstjänster, se ruta 1.

[6] Kommissionens meddelande om företagstjänster, KOM (1998) 534.

[7] Den här kommunikationen behandlar nätbaserade prestationer avsedda för företag och omfattar inte konsumentaspekter.

Termen "företagsrelaterade tjänster" används för att åskådliggöra att meddelandet fokuserar på tjänster som påverkar företagens konkurrenskraft direkt. Vissa av dessa tjänster har en dubbel funktion och vänder sig också till vanliga konsumenter. Detta betyder att deras konkurrenskraft också beror på hur tillgängliga de är för konsumenterna, om konsumenterna har förtroende för marknaden, hur denna marknad fungerar och om konsumenterna är nöjda. Men eftersom fokus ligger på de företagsrelaterade tjänsternas inverkan på företagen går meddelandet inte in på situationen på konsumentmarknaden och behandlar inte den roll konsumentpolitiken och konsumentskyddsregler måste spela på en konkurrensutsatt marknad. Vidare förbigås den större problematiken kring allmännyttiga tjänster, vilken diskuterades i den nyligen offentliggjorda grönboken i ämnet [8].

[8] KOM (2003) 270, 20.5.2003.

Meddelandet fokuserar särskilt den kunskapsintensiva delen av företagstjänsterna, t.ex. informationsteknik och företagsrådgivning, som är drivande i den kunskapsbaserade ekonomin.

Ruta 1 Definition av företagsrelaterade tjänster enligt EU:s näringsgrensnomenklatur, NACE

Företagstjänster (NACE 70-74) Gruppen kan delas i två underavdelningar: 1) Kunskapsintensiva företagstjänster, dvs. företagsrådgivning, t.ex. IT-rådgivning, lednings- och organisationsrådgivning, reklam och kursverksamhet. 2) Driftsstödjande tjänster, dvs. städning, vakthållning och sekreterartjänster.

Sälj- och underhållsverksamhet (NACE 50-52) Gruppen omfattar företag som distribuerar varor och sköter underhåll åt andra branscher och åt konsumenter.

Nätbaserade prestationer (NACE 40-41, 60-64) Denna sammansatta grupp omfattar el-, gas- och vattenförsörjning, transporter och telekom.

Finanstjänster (NACE 65-67) Gruppen består av finansmäklare, t.ex. banker och försäkringsbolag.

Företagsrelaterade tjänster är den största delen av marknadsekonomin (ca 55 % av total sysselsättning) och är därmed viktig i sig för EU-ekonomin. Men ännu större betydelse har den i egenskap av oundgänglig prestationshöjande faktor för resten av ekonomin. Tjänsteverksamheten är intimt sammanlänkad med tillverkningsindustrin. All varuproduktion sker med hjälp av tjänster, vars bidrag till tillverkningsproduktens förädlingsvärde ofta är vad som bestämmer dess attraktionskraft på marknaden. Exempelvis köper bilindustrin tjänster innan produktionen startar (t.ex. formgivning, FoTU), tjänster under produktionsfasen (konstruktionsarbete, IT), tjänster efter produktionsfasen (transporter och distribution) och finanstjänster samt dessutom andra företagstjänster t.ex. redovisning eller rättstjänster.

I.3. Sammanhang och motivering

Utan konkurrenskraftiga företagsrelaterade tjänster blir det svårt att uppfylla målsättningen från Lissabon att till 2010 göra EU till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi med uthållig ekonomisk tillväxt, fler och bättre jobb samt större social sammanhållning. Detta framgår tydligt av att fler nya arbetstillfällen skapas i sektorn företagsrelaterade tjänster än i någon annan sektor. Den tillför ekonomin mer i förädlingsvärde än någon annan makroekonomisk sektor. Den har störst tillväxtpotential, störst antal företagsnybildningar, och de företagsrelaterade tjänsterna utgör grunden för den kunskapsbaserade ekonomin.

I kommissionens meddelande om industripolitiken i ett utvidgat Europa [9] framhålls att den övergripande företagspolitiken behöver kompletteras med sektorsspecifika insatser. Detta gäller också tjänstesektorn i EU-ekonomin, som inte behandlades ingående i det meddelandet. De insatser som föreslås i detta meddelande gäller särskilda frågor med koppling till företagsrelaterade tjänster och fyller därmed ett behov av extra sektorsinriktade åtgärder för just tjänster, vilket inte innebär att den övergripande politiken för tillverkningsindustrin förringas.

[9] Meddelande från kommissionen: Industripolitiken i ett utvidgat Europa, KOM (2002) 174 slutlig.

Kommissionen tycker att det är dags att lyfta fram tjänsternas ekonomiska betydelse och potential genom att placera denna verksamhet på EU:s politiska dagordning som en central del av den nyaktuella konkurrenskraftsstrategin. Kommissionen måste dra igång ett samtal med marknadsaktörer, branschorganisationer, fackföreningar, beslutsfattare, ekonomer, forskare och media. I kommissionens ögon är de inte tillräckligt medvetna om vilken betydelse, funktion och potential tjänsteverksamheten har i förhållande till EU-ekonomin.

Det finns flera orsaker till denna bristande medvetenhet. För det första spänner tjänstesektorn över ett brett fält av verksamheter som det är svårt att samla under en rubrik. För det andra ger inte den officiella statistiken på nations- och EU-nivå någon riktig bild av vad tjänsteverksamheten har för betydelse och hur den samverkar med resten av samhällsekonomin. För det tredje och till följd av att det saknas data forskas det mindre om tjänster än om den primära eller sekundära sektorn. För det fjärde är tjänstesektorn inte särskilt väl organiserad, främst p.g.a. splittringen och en känsla av att gemensamma intressen saknas.

Såsom sagts ovan har tjänstesektorn varit den viktigaste källan till nya arbetstillfällen i EU men - vilket kommer att framgå av analysen i meddelandet - det finns inga garantier för att detta fortgår. Om inte EU blir bättre på att utveckla de mänskliga resurser som behövs i en kunskapsbaserad ekonomi, kommer sektorn företagsrelaterade tjänster att förlora konkurrenskraft. Detta skulle kunna leda till utlokalisering av tjänstejobb, på samma sätt som har skett med tillverkningsindustrin, och till att marknader går förlorade till USA och Asien.

Det är mot denna bakgrund meddelandet analyserar tjänsteverksamhetens viktiga roll för EU-näringslivets konkurrenskraft. Den ekonomiska analysen ligger sedan till grund för politiska åtgärder som kan vidtas inom ramen för en sammanhållen och konsekvent EU-politik, vilken bör föras i nära samarbete med alla intressenter på området och med hänsyn tagen till de särskilda ramvillkor som gäller i de olika delar av ekonomin som bildar sektorn företagsrelaterade tjänster.

I.4. Meddelandets disposition

Såsom anges ovan behöver man skapa bättre insikt om de företagsrelaterade tjänsternas funktion, potential och konkurrenskraft genom en allsidig ekonomisk analys. I kapitel II beskrivs sektorns betydelse med hjälp av tillgängliga data och i kapitel III analyseras konkurrenskraften. Kapitel IV innehåller slutsatser på grundval av den föregående analysen. Bilaga I innehåller en ruta som åskådliggör tjänsternas funktion i produktionsprocessen och ett antal figurer som tillhandahåller statistisk information. I bilaga II åskådliggörs meddelandets räckvidd grafiskt. I bilaga III ges i grova drag och utifrån ett användarperspektiv en kommissionsstrategi på längre sikt för statistik om tjänster, vilken kommer att verkställas av Eurostat tillsammans med medlemsstaterna och är en förutsättning för fortlöpande analys och uppföljning liksom för politikutformningen när det gäller företagsrelaterade tjänster.

II. De företagsrelaterade tjänsternas betydelse i EU

II.1. Vad är företagsrelaterade tjänster?

Vanligtvis definieras tjänster i negativa termer, inte genom vad de är, utan genom vad de inte är (konkreta, varaktiga, lagringsbara, flyttbara etc.). Tjänsteverksamhet uppfattas som restposten i ekonomin - det som återstår när jordbruk och tillverkning har klassats. Denna infallsvinkel i kombination med tjänstesektorns sammansatta innehåll har gjort det svårt att hitta en godtagbar definition. Detta, som ytterligare förstärks av att sektorn är dåligt organiserad och representerad på EU-nivå och därmed inte gör sin röst hörd i beslutsprocessen, har gjort det svårt att ta fram en sammanhållen strategi för att ta itu med tjänstesektorns problem och behov. Men i takt med att tjänsternas betydelse för det kunskapsbaserade samhället växer har arbetet på att definiera och klarlägga begreppet tjänster intensifierats. Tjänstesektorns viktigaste kännetecken kan sammanfattas enligt följande:

- Tjänsteverksamhet anses allmänt ge upphov till abstrakta produkter. Men viss tjänsteverksamhet, t.ex. forskning, programvaruutveckling etc. kan ge mycket påtagliga resultat som man handlar med på samma sätt som fysiska varor. På grund av informationstekniken kan för övrigt många tjänster ingå som del i en fysisk produkt som går att lagra, transportera och leverera med fysiska medel.

- Tjänsteproduktion, särskilt kunskapsintensiva tjänster, förutsätter ett samspel mellan producent och kund. Samspelet kräver i sin tur ett visst mått av s.k. "mjukteknik" (dvs. kvalifikationer, färdigheter, fack- eller sakkunskap) på både utbuds- och efterfrågesidan.

- Genom kunskapsintensiva tjänster får man de immateriella tillgångar (know-how, programvara, organisationsförmåga, FoTU-kapacitet etc.) som ofta är nyckelfaktorer bakom värdeökning, medan fysiska och finansiella tillgångar ofta räknas till förhållandevis mindre viktiga tillgångar.

Detta meddelande handlar om det stora marknadsutbud av tjänster som direkt påverkar företagens konkurrenskraft, både tillverknings- och tjänsteföretag. Såsom angavs i inledningen har dessa tjänster fått samlingsnamnet "företagsrelaterade tjänster" som omfattar fyra huvudgrupper, nämligen företagstjänster [10], sälj- och underhållsverksamhet, nätbaserade prestationer och finanstjänster (se ruta 1, s. 8). Meddelandet fokuserar särskilt den kunskapsintensiva delen av företagstjänsterna, t.ex. informationsteknik och företagsrådgivning, som är drivande i den kunskapsbaserade ekonomin.

[10] Meddelande från kommissionen. Företagstjänsternas bidrag till industrins prestationsförmåga - En gemensam politisk ram, KOM (1998) 534 slutlig.

Den ekonomiska analysen i detta och följande kapitel baseras på befintlig officiell statistik. Luckorna i täckningen av tjänstesektorn måste tas med i beräkningen och bör mana till försiktighet vid tolkningen. Med detta meddelande eftersträvas vidare uttryckligen en utveckling mot bättre officiell statistik på nations- och EU-nivå, vilken bör underlätta fortlöpande analys, uppföljning och politikutformning (se bilaga III).

II.2. Företagsrelaterade tjänsters betydelse för marknadsekonomin

Företagsrelaterade tjänster är den största sektorn i ekonomin med 55 miljoner anställda 2001 - eller nästan 55 % av den totala sysselsättningen i marknadsekonomin i EU.

Enligt statistiken om företagsstrukturer svarade företagsrelaterad tjänsteverksamhet (exklusive finansiella tjänster) [11] för 53 % av den totala sysselsättningen i marknadsekonomin i EU 2001, medan tillverkningssidans andel var 29 % (eller ca 29 miljoner anställda), se figur 1. Företagsrelaterade tjänster dominerar särskilt i Nederländerna (65 %) och i Storbritannien (61 %). Mätt i sysselsättning är de företagsrelaterade tjänsterna svagast i Portugal (45 %), Tyskland (46 %) och Italien (48 %).

[11] Eftersom ordet "företagsrelaterade tjänster" inte är någon aggregation i den officiella statistiken måste skattningar ofta användas när statistiken inte tillåter aggregering till nivån företagsrelaterade tjänster. Sysselsättningen i företagsrelaterade tjänster enligt definitionen i ruta 1 har skattats med hjälp av två källor: statistiken om företagsstrukturer och nationalräkenskaperna. I statistiken om företagsstrukturer som detta avsnitt baseras på finns inga harmoniserade uppgifter om finansiella tjänster. Sysselsättningen i företagsrelaterade tjänster inklusive finanstjänster kan skattas till ca 55 % av den totala sysselsättningen i marknadsekonomin i EU.

I medeltal ger företagsrelaterade tjänster ett totalt förädlingsvärde på 54 % [12] 2001, jämfört med 34 % för tillverkning (se figur A i bilaga I). Förädlingsvärdet varierar kraftigt mellan medlemsstaterna: I Nederländerna är siffran 61 %, i Storbritannien 60 %, vilket ska jämföras med 44 % för Finland och 48 % för Tyskland.

[12] Exklusive finanstjänster, jfr fotnot 11.

Figur 1. Sysselsättning i marknadsekonomin 2001. Fördelning på sektor.

>Hänvisning till>

Källa: Eurostat: Uppgifter ur statistiken om företagsstrukturer.

Det stora antalet mikroföretag (färre än 10 anställda) är utmärkande för tjänstesektorn. De svarar för 33 % av den totala anställningen i tjänstesektorn i EU men bara för 18 % i tillverkningsindustrin. Inom företagsrelaterade tjänster dominerar mikroföretagen mest i sälj- och underhållsverksamhet (38 %). Å andra sidan är en lika stor andel av de anställda i företagsrelaterade tjänster verksamma i storföretag (33 %, motsvarande siffra för tillverkningen är 30 %). Transporter och telekom har en hög andel anställda i storföretag (57 %).

Mikroföretagen dominerar särskilt tjänstesektorn i Italien, Spanien, Portugal och Irland, medan Storbritannien, Frankrike och Nederländerna uppvisar förhållandevis stor procentandel sysselsättning i stora tjänsteföretag.

II.3. Tillväxt i sektorn företagsrelaterade tjänster

I början av 2000-talet måste EU-ekonomin betecknas som en tjänsteekonomi. En närmare granskning av utvecklingen under det senaste decenniet visar på avsevärd tillväxt för företagsrelaterade tjänster i flera medlemsstater och, vilket är intressant, att mönstret inte är genomgående, se figur 2. Å ena sidan uppvisar Tyskland, som startade från en nivå under EU-medeltalet, hög tillväxt både när det gäller sysselsättning och förädlingsvärde. Men sådana länder som Nederländerna och Storbritannien, som har välutvecklade tjänstesektorer, uppvisar också kraftig tillväxt. Detta tyder på att det finns stor tillväxtpotential kvar, förutsatt att ramvillkoren är bra.

Figur 2. Andelsförändring för företagsrelaterade tjänster mellan 1990 och 2001. Förädlingsvärde och sysselsättning.

>Hänvisning till>

* Skattning för 2001; ** Skattning för 1990; *** Uppskattad sysselsättning

Källor: Baserat på Eurostat (New Cronos) och OECD in Figures 2002.

Företagsrelaterade tjänster har varit den utan jämförelse viktigaste källan till nya arbetstillfällen i EU. Det bör noteras att sysselsättningen i företagsrelaterade tjänster har i flera EU-länder ökat snabbare än i USA. Å andra sidan har USA en mycket kraftig ökning i förädlingsvärde i jämförelse med EU. Detta är i linje med den snabbare ökning i arbetsproduktivitet som USA redovisar i jämförelse med medlemsstaterna, se kapitel III.2.

Vidare kan ytterligare tillväxt väntas i kandidatländerna som kännetecknas av ekonomier med förhållandevis liten sysselsättning i företagsrelaterade tjänster, särskilt i den kunskapsintensiva delen, se figur B i bilaga I. Den ekonomiska strukturen i kandidatländerna skiljer sig från den i medlemsstaterna, eftersom företagsrelaterade tjänster bara svarar för ca 40 % av total sysselsättning där, jämfört med över 50 % i medlemsstaterna.

Utmaning

Den företagsrelaterade tjänsteverksamheten måste utvecklas på regionala och lokala marknader, även i de mindre utvecklade delarna av ett utvidgat EU. Detta är avgörande för att ekonomin i dessa delar ska bli konkurrenskraftig och komma ikapp.

II.4. Företagsdynamik i sektorn företagsrelaterade tjänster

År 2000 registrerades fler än 1 miljon nyetableringar i de 10 medlemsstater som har uppgifter tillgängliga. 66 % av alla nya företag hörde till sektorn företagsrelaterade tjänster, vars underavdelning företagstjänster [13] (28 %) var mest produktiv, se figur 3. Fördelningen av nybildade företag på näringsgren visar tydligt den allmänna utvecklingstrenden mot en

>Hänvisning till>

[13] Finanstjänster ingår i företagsrelaterade tjänster.

>Hänvisning till>

kunskapsbaserad tjänsteekonomi i EU.

>Hänvisning till>

Figur 3. Nybildade företag fördelade på verksamhet 2000.

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

Källa: Eurostat: Business Demography 2000

För att de olika sektorernas dynamik ska framstå tydligare kan man sätta antalet nyetableringar i relation till det samlade företagsbeståndet (etableringskvot). Den högsta kvoten finns i företagstjänster (10,9 %). I tillverkningsindustrin däremot svarar nybildade företag bara för 6,0 % av företagsbeståndet. Företagsrelaterade tjänster är ekonomins mest dynamiska segment med flest nybildningar i EU.

Ännu viktigare än etableringskvoten är dock överlevnadsgraden. Alla nya verksamheter är inte bärkraftiga. Nästan 75 % av de företag som startades 1998 överlevde sina två första verksamhetsår. I alla medlemsstaterna överlevde tillverkningsföretag bättre än tjänsteföretag, utom i Storbritannien.

På många marknader för företagsrelaterade tjänster är inträdesbarriären låg. En eller några personer kan starta ett företag och konkurrera på marknaden med ett litet startkapital och små tillgångar. Företagsrelaterade tjänster bidrar alltså till näringslivsdynamiken genom att skapa ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen. Ännu viktigare än direkt påverkan är dock de nya företagens indirekta påverkan genom skärpt konkurrens, vilket tvingar de andra företagen att förbättra sin effektivitet, förnya processerna och produkterna, vilket i sin tur höjer produktiviteten.

Utmaningar

Företagsrelaterade tjänster är ekonomins mest dynamiska del med många nyetableringar och nedläggningar. Det krävs mer kunskap om varför aktörer inom företagsrelaterade tjänster lyckas eller misslyckas, om det ska gå att lägga en fast grund för politikutfomning i anslutning till företagsamhet.

Bristande ledningserfarenhet kan vara en orsak till misslyckande. Kursverksamhet med särskild inriktning på små och medelstora tjänsteföretag behövs för att höja överlevnadsgraden.

II.5. Samspel mellan företagsrelaterade tjänster och övriga delar av ekonomin

Eftersom företagsrelaterade tjänster är ett dominerande inslag i marknadsekonomin i EU är sektorn i sig viktig för EU-ekonomin. Men den företagsrelaterade tjänsteverksamhetens mest framträdande drag är att den förekommer i och samspelar med snart sagt alla led i förädlingskedjan. Den är en grundförutsättning för allt annat företagande, både tillverkning och tjänster, mikro- och storföretag. Alla företag behöver tjänster för att kunna producera och vara konkurrenskraftiga, se viktiga tjänster uppdelade efter produktionsfunktion i ruta 1 i bilaga 1.

Tjänster kan antingen produceras internt av företaget - oberoende av vad det har för verksamhet - eller också kan de köpas. Många företag lägger ut tjänster på kontrakt som tidigare producerades internt för att effektivisera genom konkurrensutsättning eller för att göra verksamheten mer flexibel, se avsnitt II.6 nedan. Till följd av detta har aktörerna på marknaden för företagsrelaterade tjänster blivit mera specialiserade och därmed duktigare på att leverera differentierade kvalitetsprodukter, vilket förbättrar tjänsteköparnas konkurrenskraft.

Tillväxt hos dem som producerar företagsrelaterade tjänster förklaras vanligen med att anställda flyttar från tillverkningsindustri till tjänsteföretag som en följd av att tidigare interna tjänstefunktioner utkontrakteras. Men orsakerna bakom tillväxten är talrika. Nya produktionssystem, mer flexibilitet, skärpt konkurrens på internationella marknader, växande betydelse för IT och kunskap samt fortlöpande utveckling av nya typer av tjänster är andra viktiga faktorer. Det saknas dock statistik om efterfrågan på tjänster från olika branscher, så samspelet mellan ekonomins olika delar är inte tillräckligt väl dokumenterat. Men med hjälp av nya ekonomiska analysmetoder baserade på nationalräkenskapstabeller över in- och utflöden kan man skatta storleken på samspelet mellan olika branscher, se figur 4 [14].

[14] Beräknad insatsförbrukning av företagsrelaterade tjänster på EU15-nivå erhålls med hjälp av senast tillgängliga in- och utflödestabeller för 9 medlemsstater.

Figur 4. Samspel mellan företagsrelaterade tjänster och andra delar av ekonomin i EU.

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

Källa: Beräkningar baserade på OECD:s databas över in- och utflöden

Av figuren framgår att tillverkningsindustrin är en viktig köpare, eftersom nästan 30 % av försäljningen som insatsförbrukning går dit. Men centralt för att förstå den företagsrelaterade tjänsteverksamhetens tillväxt under de senaste decennierna är det sug efter sådana tjänster som sektorn själv genererar till följd av att den penetrerar produktionsprocessen i alla företag. Den offentliga sektorns roll, en marknad som konsumerar ca 11 % av de företagsproducerade tjänsterna, är intressant. Den offentliga sektorn är en viktig marknad för företagsrelaterade tjänster som dessutom har stor tillväxtpotential.

En mer detaljerad uppdelning av insatsförbrukningen av tjänster visar att företagstjänster (t.ex. informationsteknik, reklam eller redovisning) är den viktigaste gruppen både för tillverkningsindustrin och för den offentliga sektorn i EU. Företagstjänster utgör nämligen mer än en tredjedel av den totala insatsen från företagsrelaterade tjänster. Noteras kan vidare att sälj- och underhållsverksamhet står i ett nära förhållande till tillverkningen samt att finanstjänster har förhållandevis stor betydelse för den offentliga sektorn.

Utmaningar

Det behövs mer kunskap. Samspelet mellan företagsrelaterade tjänster och deras kunder kräver en grundligare analys och tillgång till in- och utflödestabeller med tillräcklig land- och sektorstäckning.

Den offentliga sektorn visar sig vara en stor köpare, vilket antyder att samverkan mellan den offentliga och den privata sektorn skulle kunna vara ett bra sätt att ytterligare stärka marknaden för företagsrelaterade tjänster.

II.6. Utkontraktering av tjänster: Betydelse och effekt

Utkontrakteringen av tjänstefunktioner har drivit på tillväxten i tjänstesektorn. Beslut att lägga ut verksamhet på kontrakt grundar sig dock inte bara på besparingsiver, utan ofta på behov av specialistkunskaper (kvalitetsaspekter) för bättre flexibilitet. Ett företag måste många gånger fatta strategiska beslut på lång sikt: Ska man producera tjänsterna själv eller lägga ut dem på specialiserade företag? Delvis går ett företags prestanda när det gäller pris, kvalitet och marknadsställning tillbaka på kloka val mellan "internt-externt".

Förutom fördelarna när det gäller kvalitet och kostnad innebär utkontraktering att man kan koncentrera sig på kärnverksamheten. Ska man kunna utnyttja fördelarna med utkontraktering optimalt måste organisationen och ledningsstrukturen anpassas. Särskilt när det gäller små och medelstora företag kan bristen på lämplig kompetens bland de anställda göra det svårt att dra full nytta av utkontraktering.

Utkontraktering av sådana strategiska tjänster som informationsteknik, kompetensutveckling, sälj- och marknadsfunktioner samt produktutveckling har blivit viktiga sätt att förbättra konkurrenskraften. Ibland tar tjänsteföretaget över en hel delfunktion i företaget, t.ex. personalfunktionen eller informationsteknik, vilket leder till s.k. BPO (business process outsourcing). Men att utkontraktera är inte riskfritt. Underentreprenörens ekonomiska bärkraft måste tas med i beräkningen, liksom även riskerna med sämre kontroll och utlämning av know-how.

Parallellt med att tillverkningsföretag lägger ut delar av sin verksamhet på tjänsteföretag pågår en utveckling där tillverkningsföretag gradvis förändras mot tjänsteföretag i takt med att produktionen utlokaliseras till länder där arbetskraften är billigare än i EU. Idag verkar det som om viss tjänsteverksamhet, t.ex. telefontjänster, biljettförsäljning, programvaruutveckling, teknisk support etc., följer samma mönster. Den typ av tjänster som företagen i EU behåller internt är "huvudkontorssysslor" (t.ex. samordning, ledningsfunktion, kvalitetskontroll, FoTU, design). Den verksamheten är så kunskapsintensiv att den kräver personlig närvaro (t.ex. kontaktytor för tyst kommunikation). Parallellt finns dock en tydlig tendens mot att företagen samverkar om FoTU, att många små och medelstora företag tvingas utkontraktera FoTU och att ett särskilt FoTU-tjänsteutbud växer fram.

Utmaningar

Konkurrensen på tjänstemarknaden skadas av att det inte går att jämföra priser för jämförbara tjänster från alternativa producenter. Med hjälp av gemensamt fastställda standarder skulle man få bättre genomsynlighet. Standarder skulle också tillåta tjänsteproducenterna att koncentrera sig på den interna tjänsteproduktionsprocessen.

I motsats till vad som gäller vid en varuleverans ingår en tjänsteleverans ofta i ett samspel mellan producent och kund som gör det svårt att skilja leveransen från dess resultat. En objektiv, i förväg angiven definition av alla kvalitetselementen i en levererad tjänst går ofta inte att ge i detta skede. EU saknar helhetsgrepp på tjänster och kvalitet, men det skulle behövas.

De små och medelstora företagens förmåga att använda företagsrelaterade tjänster bör förbättras. Detta kan ske genom att deras anställda tillägnar sig nödvändiga färdigheter genom lämplig utbildning.

III. Konkurrenskraft för EU:s företagsrelaterade tjänster

III.1. Nyckelfaktorer som bidrar till konkurrenskraft

Såsom angavs i kapitel I spelar företagsrelaterade tjänster en nyckelroll när det gäller att uppfylla Lissabonstrategins ambitiösa målsättning. Lissabonstrategin för hållbar utveckling kombinerar målen konkurrenskraft, full sysselsättning, social sammanhållning och hållbar miljö. Låt oss här erinra om att företagsrelaterade tjänster utgör EU-ekonomins största segment och att de samtidigt bidrar på ett avgörande sätt till övriga sektorers resultat. Därför måste arbetet med att uppnå Lissabonstrategins centrala mål - stärkt konkurrenskraft, full sysselsättning, social sammanhållning och hållbar miljö - också inriktas på att stärka den företagsrelaterade tjänsteverksamheten i EU.

Ekonomisk tillväxt är en förutsättning för uthållig realinkomstökning och höjd levnadsstandard. Tidigare var ökad produktivitet den huvudsakliga källan till ekonomisk tillväxt. Ökad produktivitet beror på det fysiska kapitalets kvalitet, förbättrad kompetens hos arbetskraften, tekniska framsteg och nya sätt att organisera dessa inflöden. I detta kapitel analyseras aspekter av de tre sistnämnda delarna via en diskussion kring IT, FoTU och innovation, samt humankapital och, slutligen, internationell handel och direktinvesteringar såsom indikatorer på konkurrenskraften hos de företagsrelaterade tjänsterna i EU.

III.2. Arbetsproduktivitetsökning i företagsrelaterade tjänster

Senare tids utveckling när det gäller generell produktivitetsökning i EU förorsakar viss oro och hotar målsättningarna enligt Lissabonstrategin. Under 90-talets första hälft var EU:s arbetsproduktivitetsökning per år (1,9 %) betydligt högre än den i USA (1,2 %), men bilden ändrade sig radikalt under perioden 1995-2001. Ökningen per år sjönk till 1,2 %, medan den i USA steg till 1,9 %. Denna utveckling gick främst tillbaka på förhållandevis dålig prestanda för företagsrelaterade tjänster i EU jämfört med USA, se figur C i bilaga I.

Detta skärper kraven på effektivitet, både på EU- och nationsnivå, i jakten på produktivitetsvinster och högre sysselsättningsnivåer, vilka således är förutsättningar för konkurrenskraft.

De underliggande trenderna är viktiga när man analyserar orsakerna till skillnader i prestanda mellan företagsrelaterade tjänster i USA och EU, eftersom det finns sektorsspecifika mönster. Den viktigaste orsaken till skillnaden i tillväxt är den mycket kraftiga tillväxten i sälj- och underhållssektorn i USA - både i förhållande till motsvarande sektor i EU och till andra delar av den amerikanska ekonomin. Den enda sektorn med generellt högre tillväxttal är telekom i EU - som också överträffar motsvarande sektor i USA. Under den andra halvan av 1990-talet genomgick telekomsektorn i EU en period av stärkt konkurrens på grund av avreglering. Andra delar av sektorn för företagsrelaterade tjänster, som inte utsatts för samma konkurrenstryck, uppvisar stora variationer i produktivitetsökning både medlemsstaterna emellan och mellan EU och USA. Allmänt gäller att den företagsrelaterade tjänsteverksamheten i USA förefaller öka snabbare i produktivitet än motsvarande sektor i EU.

III.3. Mätproblem

Uppgifterna om skillnader i arbetsproduktivitet gentemot USA väcker viss oro, men innan vi analyserar och förklarar orsakerna till den långsamma ökningen, bör svårigheterna att mäta produktivitet för tjänster betonas. Begreppet arbetsproduktivitet fungerar bra för tillverkningsindustrin men ger osäkra resultat när det gäller produktiviteten i tjänstesektorn.

Produktivitetsförbättringar i företagsrelaterad tjänsteverksamhet beror främst på investeringar i immateriella tillgångar, t.ex. kompetensutveckling, kundvård, varumärkesvård och organisationsförbättringar, samt även investeringar i datorprogramvara eller informations- och kommunikationsteknik. Det är angeläget att definiera "immateriell investering", både för statistiken och för företagsredovisningen, så att immateriella tillgångar kan kartläggas, mätas och redovisas.

En översikt över bristerna i tjänstestatistiken och därmed problemen med övergripande produktivitetsmätningar ges i ruta 2 i bilaga III.

Utmaningar

Allmänt sett släpar statistiken om tjänstesektorn efter i förhållande till tillverkningen, men eftersläpningen är särskilt stor när det gäller produktivitetsmätning.

Saknas det tillförlitlig information om ett företags immateriella tillgångar finns det risk för osäkerhet och spekulation om företagets substansvärde. Mätning och redovisning av immateriella tillgångar har blivit en viktig fråga för statsförvaltningen, företagen, investerare och andra intressenter. Tjänsteföretagen står i centrum för problematiken eftersom de främst består av immateriella tillgångar.

III.4. Informationstekniken i företagsrelaterad tjänsteverksamhet

Av aktuella undersökningar om produktivitetsökning och användning av informationsteknik kan man utläsa att informationstekniken tillåter snabb produktivitetsökning i sektorer som investerar kraftigt, se figur 5 [15]. Användning av informationsteknik kan hjälpa företagen att höja den totala effektiviteten genom bättre utnyttjande av arbete och kapital i kombination, s.k. multifaktorproduktivitet. Detta antas vara den viktigaste förklaringen till den produktivitetsökning som noterats nyligen i handel och distribution i USA och Australien.

[15] European Competitiveness Report 2002 (SEC (2002) 528).

Figur 5. IT-baserad tjänsteverksamhets del av genomsnittlig arbetsproduktivitetsökning i procent

>Hänvisning till>

Anm.: IT-baserad tjänsteverksamhet omfattar sälj- och underhållsverksamhet, finanstjänster och företagstjänster.

Källa: OECD

Tyvärr saknas branschuppgifter, men de totala IT-kostnaderna i EU steg till 4,2 % av BNP 2001 jämfört med 5,3 % i USA och 4,0 % i Japan. Om produktivitetsgapet ska krympa måste EU investera mer i IT, särskilt i företagsrelaterade tjänster. Det är i synnerhet viktigt att skörda frukterna av förbättringar och nytänkande som påverkar företagets funktioner och ger bättre integration, vilket i sin tur gör det möjligt att bredda och kundanpassa tjänsteutbudet.

På grund av att det saknas officiell statistik om IT-användning på branschnivå startade kommissionen mot slutet av 2001 en särskild affärsbevakning inriktad nätaffärer, deras mognadsgrad och inverkan i olika delar av EU-näringslivet [16].

[16] e-Business W@tch. Resultaten, även rapporter om särskilda branscher, publiceras regelbundet och finns på www.ebusiness-watch.org, eller via kommissionens Europaserver på www.europa.eu.int/comm/enterprise/ict/policy/watch/index.htm.

Utmaning

Informationstekniken behöver integreras ytterligare i företagets delfunktioner. Särskilt viktigt för den företagsrelaterade tjänsteverksamheten är ramvillkoren för digital leverans, t.ex. att det finns tillräcklig nätkapacitet, fastställda meddelandestandarder och system för kvalitetssäkring och kvalitetscertifiering.

III.5. FoTU och innovation i företagsrelaterad tjänsteverksamhet

Vissa av Europas mest innovativa företag finns bland dem som erbjuder företagsrelaterade tjänster, men den allmänna FoTU-nivån i branschen är generellt sett låg och släpar efter USA. EU-ekonomin har utvecklats till en tjänsteekonomi först under de senaste decennierna (se kapitel II). Investeringar i marknadsproducerade tjänster [17] svarar fortfarande för en förhållandevis liten del av företagens totala FoTU-utgifter. Medeltalet för EU 2001 är 13 %, skillnaderna mellan medlemsstaterna är dock stora, se figur D i bilaga I. Motsvarande siffra i USA är 34 %, så trots att tjänsteföretagens utlägg på FoTU har ökat kraftigt sedan 1991 har avståndet till USA inte krympt utan vuxit.

[17] Det bör noteras att fördelning av FoTU-utgifter på branscher är en operation förenad med svåra metodproblem och resultaten låter sig svårligen jämföras internationellt. Att FoTU-verksamhet utkontrakteras i varierande grad gör det t.ex. svårt att jämföra branschuppgifter mellan länderna.

Utmaning

Ett större direkt engagemang i forskningssamverkan med avancerad teknisk industri skulle leda till att utvecklingen av ny teknik gick fortare och att resultaten omsattes på marknaden snabbare. Tjänsteföretagens deltagande i forskningsramprogrammet borde kunna förbättras med hjälp av lämpligt ämnesval för ramprogrammet. EU:s målsättning att lägga 3 % av BNP på FoTU [18] kan lättare uppnås om tjänstesektorn spelar en större roll, en som motsvarar dess ekonomiska tyngd.

[18] Kommissionens meddelande - Mer forskning för Europa - Mot 3 % av BNP, KOM(2002) 499 slutlig, och Investering i forskning: en handlingsplan för Europa, KOM(2003) 226 slutlig.

III.6. Kompetensutveckling

Utan den tillväxt som företagsrelaterade tjänster genererade under andra halvan av 1990-talet hade arbetslösheten i EU varit högre än vad den är. Arbetssökande saknas inte, men tittar man på utbildningskraven för de nya arbetstillfällena står det klart att utbudet inte svarar mot efterfrågan. Inom alla delar av ekonomin, inte bara inom kunskapsintensiva företagstjänster, har efterfrågan på högt utbildad arbetskraft stigit (grund- och forskarutbildning på högeskolenivå), se figur E i bilaga I. Denna trend bekräftar att det behövs fler med mer utbildning.

Bristande utbildning är ett problem som den europeiska sysselsättningsstrategin tar tag i och insatserna har lett till att utbildningsnivån hos arbetskraften i EU uppgraderats märkbart. Förhandenvarande uppgifter tyder dock på att behovet av mellan- eller högutbildad arbetskraft, särskilt inom kunskapsintensiva företagstjänster, växer snabbare än tillgången på arbetstagare med motsvarande utbildningsnivå. Eftersom utbildningsnivån är högre i USA och Japan väntas bristande kompetens inte bromsa produktiviteten i kunskapsintensiva företagstjänster i samma utsträckning där som i EU [19].

[19] OECD : Science, technology and industry scoreboard 2003.

Om arbetskraften har en tillräckligt hög kompetensnivå kan företagen dra nytta av sina investeringar i IT och andra innovativa element i verksamheten. Företagsrelaterad tjänsteverksamhet är arbetsintensiv, innebär ett nära samspel med kunder, är i många fall kunskapsintensiv och kräver en betydande mängd tyst kunnande. I kombination betyder dessa faktorer att ett tillräckligt stort utbud av kvalificerad arbetskraft krävs om produktiviteten ska kunna öka i framtiden.

Utmaning

Fortbildning är särskilt viktigt för den företagsrelaterade tjänsteverksamhetens konkurrenskraft, vilket beror på dels att verksamheten är arbetsintensiv, dels att kvaliteten i det arbete som varje anställd utför är avgörande för företagets utbud av tjänster. Kompetensutveckling för anställda i små och medelstora företag är ett område som måste angripas för sig inom den politiska ramen. Företagsrelaterade tjänster är mycket känsliga för förändringar i förhållandena på arbetsmarknaden. De konfronteras vidare ständigt med nya krav på flexibla anställningsformer. Regelverket på arbetsmarknaden måste bringas att följa med (t.ex. deltid, rörlighet) [20].

[20] Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer, KOM(2002) 119, kan bidra väsentligt till rörligheten genom att ge kvalificerad arbetskraft bättre villkor vid rörlighet inom EU.

III.7. Internationell handel och direktinvesteringar

Internationell handel och direktinvesteringar är nyckelindikationer på konkurrenskraften i EU:s företagsrelaterade tjänsteverksamhet. Om sektorn ska uppfattas som konkurrenskraftig måste verksamheten i EU ta en ledande roll när det gäller direktinvesteringsflöden.

Ett utmärkande drag för tjänstesektorn är att det är viktigt att finnas på plats lokalt. Detta är förklaringen till att företagsrelaterad tjänsteverksamhet står för en relativt stor del av direktinvesteringarna (66 % av totalt in- och utflöde). Företagstjänster (34 % av direktinvesteringarna i företagsrelaterad tjänsteverksamhet) samt finans- och försäkringstjänster (30 %) dominerar.

Den företagsrelaterade tjänsteverksamhetens förkärlek för direktinvesteringar framgår också av att sektorn står för en begränsad andel av den totala internationella handeln med varor och tjänster, ca 18 % i EU som ligger något över USA (16 %) och Japan (13 %). Trots detta svarar internationell handel med företagsrelaterade tjänster för två tredjedelar av EU:s totala internationella handel med tjänster.

EU:s företagsrelaterade tjänsteverksamhet har en rejäl andel (26 %) av den internationella marknaden (export+import) i förhållande till USA (18 %), se figur 6. Detta kan tolkas som ett tydligt tecken på god konkurrenskraft i EU-verksamheten. Men skillnaden i marknadsandelar är större på importsidan än på exportsidan (se figur 6). EU har stor import av företagsrelaterade tjänster, så resultatet är bara ett litet överskott. Detta nettosaldo skapas av förhållandevis stora överskott för finans- och försäkringstjänster, transporter samt IT-tjänster, medan vissa kunskapsintensiva företagstjänster (tjänsteutbud inom juridik, redovisning och ledarskap, reklam och marknadsföring) och royalty visar på ett stort underskott. Totalt nettosaldo för USA är dubbelt så stort som EU:s i absoluta tal (35 miljarder euro mot 17 miljarder euro) och ger en mycket bättre utrikeshandelskvot: ett överskott på 124 % mot 108 %.

För att handelsbalansen med resten av världen ska bli bättre krävs att konkurrenstrycket ökar, vilket leder till bättre produktivitet. För närvarande är detta som regel fallet när det gäller nätbaserade prestationer och finanstjänster, där avreglering pågår och fortgår, men inte vissa företagstjänster eller sälj- och underhållsverksamhet, där verksamheten ofta bedrivs på fragmenterade och slutna marknader.

Figur 6. Export och import av företagsrelaterade tjänster 2001.

>Hänvisning till>

Källa: Eurostat: Utrikeshandel. Observera att gemenskapsintern handel utelämnats.

EU-tjänsteföretagen konfronteras fortfarande med många restriktioner i kontakterna med tredje länder. Att WTO-överenskommelsen breddades till att även omfatta tjänster var ett stort framsteg under Uruguayrundan. Men handelshinder för tjänster har visat sig vara mera variationsrika och komplicerade än handelshinder mot varor. Via de multilaterala förhandlingarna på grundval av GATS-avtalet (General agreement on Trade in Services), som trädde i kraft den 1 januari 1995, pågår dock en utveckling mot öppnare marknader. Dessutom, utan att det skadar de multilaterala överläggningarna, driver EU förhandlingar på bilateral och plurilateral nivå, t.ex. har frihandelsavtal slutits med Mexiko och Chile, och förhandlingar pågår med Mercosur och Gulfstaternas samarbetsråd.

Utmaningar

Den internationella handeln med företagsrelaterade tjänster måste öppnas upp med hjälp av multilaterala och bilaterala förhandlingar. Företagens direkta fördelar av en sådan utveckling är uppenbara, men även de indirekta effekterna är viktiga: Avreglering av internationell handel med företagsrelaterade tjänster i kombination med att inremarknadshindren för transnationell handel och investeringar inom EU undanröjs genom tillämpning av direktivet om tjänster på den inre marknaden, kommer att sätta EU-företagen under större konkurrenstryck och ge dem en konkurrensfördel jämfört med företag från andra länder.

När företagsrelaterade tjänster även riktar sig till konsumenter måste aspekter rörande liberalisering och marknadstillträde för tjänster även ta hänsyn till konsumentperspektivet.

IV. Vägen framåt

IV.1. Politiska nyckelfrågor

Av den ekonomiska analysen framgår det att företagsrelaterade tjänster är den största sektorn i ekonomin med 55 miljoner anställda 2001 - eller nästan 55 % av den totala sysselsättningen i marknadsekonomin i EU. Företagsrelaterade tjänster har varit den utan jämförelse viktigaste källan till nya arbetstillfällen i EU. Det är också EU:s mest dynamiska sektor när det gäller företagsbildning. Mer än två tredjedelar av alla nya företag startas inom sektorn företagsrelaterade tjänster. Men analysen visar också att produktivitetsökningen under senare tid släpar efter i förhållande till USA. Samtidigt hotas tjänstesektorns framtida sysselsättning av utlokalisering av arbeten - från teletjänstcentraler till IT-tjänster - till USA och Asien.

Dessa utmaningar klarläggs i analysen, de måste angripas utan dröjsmål. Annars riskerar EU:s företagsrelaterade tjänstesektor att förlora marknadsandelar. Om vi inte lyckas åstadkomma bättre ramvillkor som åtgärdar dessa problem, finns det en risk för att arbetstillfällena flyr i snabb takt - en utveckling som delar av sektorn redan upplevt - till andra delar av världen, på samma sätt som redan skett med många tillverkningssektorer. Detta kommer i synnerhet att skada tillverkningsindustrin, som är beroende av att ha tillgång till ett högklassigt tjänsteutbud.

Mot bakgrund av de utmaningar som EU:s sektor för företagsrelaterade tjänster enligt den ekonomiska analysen ovan står inför kan man urskilja följande politiska insatsområden:

1. Marknadsintegreringen och konkurrensen på marknaderna för företagsrelaterade tjänster är inte tillräckligt kraftfull för att trygga och skärpa konkurrenskraften.

2. Produktionsinsatser i tillräcklig mängd av den typ som krävs (kvalifikationer, integrering av IT och kapital) saknas både ur kvalitativ och kvantitativ synpunkt.

3. Produktionen från företagsrelaterad tjänsteverksamhet behöver tydliggöras (standardisering), värdeskattas (redovisning av immateriella tillgångar) och följas upp (kvalitet).

4. Tillgången på och nyttjandet av företagsrelaterade tjänster är sämre i de regioner som utvecklas långsammare, vilket främst påverkar de små och medelstora företagen samt konvergeringsprocesser.

5. Kunskapen om sektorn och marknaderna är dålig, vilket bromsar beslutsprocessen i företagen och i politiska instanser.

1. Marknadsintegreringen och konkurrensen på marknaderna för företagsrelaterade tjänster är inte tillräckligt kraftfull för att trygga och skärpa konkurrenskraften [21]

[21] Direktivet om tjänster på den inre marknaden är centralt när det gäller att lösa problematiken kring bristande integrering av tjänstemarknaden i EU. När det gäller företagsrelaterade tjänster är situationen inte homogen, eftersom vissa marknader redan är mycket konkurrenspräglade och har hög integrationsnivå på EU-planet. De föreslagna åtgärderna gäller dock flertalet företagsrelaterade tjänster, särskilt med hänsyn till behovet av bättre marknadsintegration.

1.1. Färre handelshinder för tjänster på den inre marknaden och i internationell handel. Till följd av direktivet om tjänster på den inre marknaden och en möjlig breddning av anmälningsdirektivet (98/34) kommer hindren för gränsöverskridande handel och investeringar att försvinna. Detta i kombination med en liberalisering av den internationella handeln med företagsrelaterade tjänster kommer att sätta EU-företagen under hårdare konkurrenstryck och att leda fram till det EU-regelverk som krävs för att öppna sådana marknader som fortfarande är alltför fragmenterade och skyddade. Detta kommer att ge EU-företagen en konkurrensfördel jämfört med företag i andra länder dit utkontraktering för närvarande är lockande och som därmed utgör ett växande hot mot EU:s företag och sysselsättning.

Undanröjda rättsliga och administrativa hinder inom EU är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att åstadkomma en verklig inre tjänstemarknad. Det finns fler hinder på vägen mot en helt integrerad tjänstemarknad: ekonomiska, sociala, kulturella etc. Flera av de ekonomiska svårigheterna kan begränsas med hjälp av kompletterande åtgärder, t.ex. stöd till företagsamhet, nätverkande, kompetensutveckling, enhetliga kvalitetsstandarder eller innovation. Mängden av hinder är ytterligare ett argument som talar för att angripa problemen både med lagstiftningsåtgärder och icke-lagstiftningsåtgärder, vilka alltså kommer från direktivet om tjänster på den inre marknaden respektive detta meddelande, för att åstadkomma en konkurrenskraftig inre tjänstemarknad.

1.2. Skärpt konkurrens på marknaderna för företagsrelaterade tjänster. En konkurrenskraftig sektor för företagsrelaterade tjänster kan bara erhållas med hjälp av konkurrenskraftiga marknader. Genom att öppna vissa tjänstemarknader, t.ex. telekom och luftfart, för konkurrens har det blivit möjligt att öka antalet företag som arbetar på marknadsvillkor, sänka priserna, förbättra kvaliteten, höja antalet anställda och bredda tjänsteutbudet. Tidigare skyddade företag har blivit mer konkurrenskraftiga och motiverade att anpassa sig till ett ökat konkurrenstryck. Konkurrens är en viktig förutsättning för innovation, företagsamhet, produktivitet och tillväxt, särskilt i de tjänstesektorer som traditionellt arbetar på fragmenterade och slutna marknader.

Parallellt har andra marknadssegment, t.ex. vissa företagstjänster, delvis fungerat på konkurrensvillkor och regelverket har varit mera begränsat. Men konkurrenspolitiken är fortfarande viktig när det gäller att stärka konkurrensen särskilt på områdena företagsrådgivning och sälj- och underhållsverksamhet.

1.3. Modernisering av den offentliga förvaltningen. Många företagsrelaterade tjänsters konkurrenskraft är nära kopplad till den offentliga förvaltningens prestanda. En mängd tjänster som oftast kommer från den offentliga förvaltningen kan lika gärna tillhandahållas av företag. Det är särskilt utvecklingen mot nätbaserad förvaltning och ansträngningarna att förbättra handläggningen av ekonomiskt allmännyttiga tjänster med hjälp av privatfinansiering som kan leda till bättre samverkan mellan offentliga och privata aktörer till nytta för såväl användare som tillhandahållare av dessa tjänster. Samverkan mellan offentliga och privata aktörer bör således uppmuntras som ett medel att nå effektivitetsvinster och även lägre kostnader för användarna till följd av konkurrenstrycket.

Kompletterande åtgärder för att driva på innovation och modernisering när det gäller det offentliga tjänsteutbudet bör också prövas och främjas med hjälp av benchmarking mellan medlemsstaterna. Slutligen torde de nya och moderna regler för offentlig upphandling som kommissionen föreslår ytterligare skärpa konkurrensen mellan tjänstetillhandahållare.

2. Produktionsinsatser i tillräcklig mängd av den typ som krävs (kvalifikationer, integrering av IT och kapital) saknas både ur kvalitativ och kvantitativ synpunkt

2.1. Möjligheter till fortbildning och kompetensutveckling. Utvecklingen mot en kunskapsbaserad ekonomi, i vilken företagsrelaterade tjänster spelar en avgörande roll, kan bara ske om arbetskraften har färdigheter som tillåter denna förändring, som tryggar fortsatt anställbarhet och därmed öppnar för en bättre avvägning mellan anställningsskydd och flexibla anställningsformer (t.ex. deltid, distansarbete). Då blir det vidare lättare för arbetstagarna att röra sig på arbetsmarknaden och man kan hantera kompetensrelaterad obalans bättre, särskilt inom IT och kunskapsintensiva tjänster.

Om inte EU blir bättre på att utveckla de mänskliga resurser som behövs i en kunskapsbaserad ekonomi, kommer sektorn företagsrelaterade tjänster att förlora konkurrenskraft. EU måste verka politiskt för kompetensutveckling - detta gäller särskilt små och medelstora företag - så att arbeten i tjänstesektorn inte utlokaliseras så som redan har skett inom tillverkningssektorn.

2.2. Integrering av informationstekniken i företagets delfunktioner. Alla företag som arbetar med företagsrelaterade tjänster, särskilt de små och medelstora, måste utnyttja informationstekniken för att förbättra produktiviteten. Detta har redan hänt i USA, där en snabbare produktivitetsökning kunnat noteras såväl för IT-användare som för IT-producenter. Men IT-användande tjänsteföretag i EU har visat svag produktivitetsökning under de senaste åren. IT bör integreras bättre och i större utsträckning i IT-användande företagsrelaterade tjänster, så att Lissabonstrategins ambitiösa mål inte äventyras. Dessutom bör viss IT-producerande tjänsteverksamhet främjas, så att IT-relaterad prestanda för tjänstesektorn i övrigt och tillverkningssektorn förbättras. Ny teknik i sig framkallar dock inte produktivitetsvinster. Den kräver en parallellsatsning på tjänster som underlättar genomförande, tillämpning och integrering i företagets delfunktioner.

2.3. Stöd till FoTU och innovation i företagsrelaterad tjänsteverksamhet. Tjänsteföretagen är mycket innovativa och ligger ofta i täten när det gäller användning av avancerad teknik. Kunskapsintensiv tjänsteverksamhet (t.ex. företagsrådgivning, IT- och FoTU-tjänster) fungerar vidare som innovationskatalysator för hela samhällsekonomin. Vissa av EU:s mest innovativa företag finns i tjänstesektorn, men den allmänna FoTU-nivån i sektorn är låg. FoTU-nivån i EU-tjänstesektorn ligger väsentligt efter USA.

Innovationspolitiska initiativ bör främja dels särskilda åtgärder riktade mot tjänsteverksamhet (t.ex. innovationer när det gäller att organisera tjänsteverksamhet), dels ett mer aktivt deltagande från tjänsteföretagens sida i forskningsprogrammen. Tjänsteföretagen bör förmås att delta mer i forskningsprogram på nations- eller EU-nivå, så att deras särskilda problem och behov kan angripas. EU:s målsättning att lägga 3 % av BNP på FoTU kan lättare uppnås om sektorn för företagsrelaterade tjänster spelar en större roll, en som motsvarar dess ekonomiska tyngd.

3. Produktionen från företagsrelaterad tjänsteverksamhet behöver tydliggöras (standardisering), värdeskattas (redovisning av immateriella tillgångar) och följas upp (kvalitet)

3.1. Standardisering. Frivillig standardisering är ett sätt att lösa de kommunikationsproblem som uppstår när tjänsteproduktion sträcker sig över gränserna. Standardiseringen tillåter produkt- och prisjämförelser, vilket skärper konkurrensen och förbättrar effektiviteten. Om det inte finns några gemensamma och väl avvägda standarder [22], blir genomsynligheten på marknaden dålig och leverantörsbyten kan bli farliga och kostsamma. Standarder skulle också tillåta tjänsteproducenterna att koncentrera sig på den interna tjänsteproduktionsprocessen och eventuellt tjäna på serieproduktion. Genom att erbjuda standardiserade produkter kan tjänsteföretagen vidare nå en större marknad och stärka sin förhandlingsposition. Kommissionen kommer att verka för sådan frivillig standardisering på initiativ av tjänstetillhandahållarna på samma sätt som den gjort när det gäller tillverkningsprodukter.

[22] Eventuell "över-standardisering" eller försök att etablera olika konkurrerande standarder i EU skulle kunna få negativa följder.

3.2. Redovisning av immateriella tillgångar. Det behövs tillförlitlig information om företagens immateriella tillgångar, både om varje företag och för centralförvaltningens behov vid politikutformning, så att ineffektiv resursallokering undviks. Bristfällig information leder vidare till osäkerhet och värdespekulation. Mätning och redovisning av immateriella tillgångar har blivit en viktig fråga för statsförvaltningen, regleringsorgan, företagen, revisorskåren, investerare och andra intressenter. Tjänsteföretagen står i centrum för problematiken eftersom de främst består av immateriella tillgångar. Produktivitetsförbättringar i företagsrelaterad tjänsteverksamhet beror ofta på investeringar i immateriell egendom, t.ex. utbildning, kundvård, varumärkesvård, organisationsförbättringar, investeringar i mjukvara och informationsteknik.

Företagen har nu skaffat sig en hel del erfarenhet av att använda olika frivilliga riktlinjer vid redovisning av intellektuellt kapital och andra former av immateriella tillgångar. Detta arbete kan bara vinna erkännande på lång sikt om redovisningsmetoderna tillnärmas, så att man inte går mot ökad splittring. Kommissionen vill åstadkomma bättre kartläggning, mätning och redovisning för att åtgärda nuvarande svårigheter att erhålla tillförlitlig information om ett företags immateriella tillgångar. Detta bör ses som ett fristående komplement till den pågående utvecklingen på områdena redovisningsregler och företagsledning.

3.3. Kvalitet. Vid sidan om pris är det kvalitet som mest påverkar en produkts attraktionskraft på marknaden. Kvalitet är alltså grundläggande för konkurrenskraften. Kvalitet spelar en väsentlig roll som differentieringsfaktor för företagen, formar företagets image och skapar konkurrensfördelar och specialiserade tjänster. Ett kunskapsbaserat samhälle kan inte vara konkurrenskraftigt utan kvalitetstjänster. Därtill måste EU-tjänsteföretagen vara beredda på att konkurrera med kvalitet eftersom låglöneländerna (i t.ex. Asien) kommer att vara väl placerade för att konkurrera med priser.

I motsats till vad som gäller vid en varuleverans ingår en tjänsteleverans ofta i ett samspel mellan producent och kund som gör det svårt att skilja leveransen från dess resultat. Någon objektiv, i förväg angiven definition av alla i en tjänst ingående kvalitetselement går som regel inte att åstadkomma ännu, och det finns inte någon övergripande EU-kvalitetspolitik för tjänster. På samma sätt som redan sker när det gäller tillverkningsprodukter kommer kommissionen att stödja arbetet med att ta fram kvalitetsindikatorer samt främja bra exempel.

4. Tillgången på och nyttjandet av företagsrelaterade tjänster är sämre i de regioner som utvecklas långsammare, vilket främst påverkar de små och medelstora företagen samt konvergeringsprocesser

Ur globaliseringssynvinkel fungerar företagstjänster som "näringslivets hjärnor" och kan ge företag och regioner som har god tillgång till avancerade företagstjänster konkurrensfördelar. Av naturliga skäl tenderar dessa tjänster att samlas i viktiga storstadsregioner med goda internationella förbindelser.

För att ge mindre gynnade EU-regioner, även dem i de anslutande länderna, en chans att komma ikapp måste de regionala marknaderna för företagsrelaterade tjänster utvecklas. Detta gäller särskilt sådana avancerade tjänster som underlättar innovation i små och medelstora företag. En sådan utveckling kan också stimulera till bättre konkurrens på regional nivå och därmed attrahera investeringar utifrån till regionen. Det är vidare tjänstesektorn som kommer att stå för de flesta av de nya kvalitetsjobb regionpolitiken försöker skapa. Tillsammans kan offentliga och privata tjänsteleverantörer som konkurrerar på lika villkor och utnyttjar gemensamma synergimöjligheter bidra till en utveckling i denna positiva riktning. Modern regionutvecklingspolitik framstår som mer inriktad på tjänsteverksamhet än tidigare och mindre fokuserad på tillverkningsindustri som enda prioritering.

5. Kunskapen om sektorn och marknaderna är dålig, vilket bromsar beslutsprocessen i företagen och i politiska instanser

Det finns ett överhängande behov av bättre ekonomisk information och analys, särskilt med hjälp av bättre statistik. Långt ifrån alla marknadsaktörer, yrkesorganisationer, ekonomer, beslutsfattare och opinionsbildare inser vilken betydelsefull roll den företagsrelaterade tjänsteverksamheten har för tillväxt och hållbar utveckling i EU-ekonomin. Den viktigaste orsaken till detta är att tillgänglig forskning och statistik inte återspeglar tjänsteverksamhetens roll i ekonomin på ett riktigt sätt. Bättre kunskap och bättre statistisk täckning är viktiga målsättningar för att få bättre förståelse för vad som driver konkurrenskraften. Det handlar om ett viktigt styrverktyg för marknadsaktörer, beslutsfattare och andra intressenter som leder utvecklingen på området och ett viktigt mätverktyg vid utvärdering av den typ av åtgärder som beskrivs i detta meddelande.

Eftersom man måste räkna med ganska lång tid mellan den tidpunkt då förslaget till nya statistiska uppgifter läggs fram och den tidpunkt då dessa uppgifter finns tillgängliga, har man valt att presentera en ganska utförlig strategi i bilaga III "Statistik om tjänstesektorn - Strategi för användarbehov på längre sikt" redan tillsammans med detta meddelande och de föreslagna politiska åtgärderna. Arbetet med att förbättra statistiken om tjänstesektorn måste ses som ett delmoment av den övergripande företagsstatistiken. Med hänsyn till företagens rapporteringsbörda är det viktigt att fastställa prioriteringar för företagsstatistiken.

IV.2. En sammanhållen EU-politik

Av den analytiska delen av meddelandet framgår att man måste påverka de ramvillkor som påverkar den företagsrelaterade tjänsteverksamhetens kostnader och kvalitet. Dessa är ett resultat av olika faktorer, som är kopplade till den nuvarande EU-politiken. Två tyngdpunkter kan urskiljas:

För det första måste man tillsammans med alla intressenter försöka utreda ytterligare var dagens EU-politik med bäring på företagens ramvillkor inte tar nödvändig hänsyn till tjänstesektorns särdrag. När så är fallet måste politiken anpassas till nya ekonomiska realiteter.

För det andra bör man eftersträva en sammanhållen ram inriktad på att skapa synergieffekter och multiplikatoreffekter mellan olika politikområden som påverkar tjänstesektorn. En eller flera isolerade insatser kommer bara att ge begränsad effekt på ett så komplext fenomen som EU:s konkurrenskraft. Det krävs ramvillkor som samtidigt ger bättre produktivitet och sysselsättningsökning, vilket bidrar till en uthållig ökning i realinkomst och levnadsstandard. För att uppnå detta krävs det att sektorn anpassas till strukturförändringar på marknaden och underkastas ett hårdare konkurrenstryck genom att all relevant EU-politik tillämpas på ett riktigt sätt.

Kommissionen är övertygad om att politiska åtgärder enligt vad som föreslås i punkterna 1-5 ovan kommer att leda till lägre priser och högre kvalitet för denna sektor, vilket i sin tur kommer att driva på efterfrågan. På aggregerad nivå blir resultatet större ekonomisk aktivitet, vilket leder till högre realinkomst och efterfrågan samt till bättre konkurrenskraft för EU-företagen. Större aggregerad efterfrågan kommer därpå att framkalla nya investeringar i samhällsekonomin och skapa nya arbetstillfällen. En sådan god cirkel kan bara pågå om alla insatser samverkar. Redan av själva begreppet hållbar utveckling framgår tydligt att man måste åstadkomma synergi mellan ekonomi-, social- och miljöpolitiska åtgärder.

Det måste betonas att de föreslagna politiska åtgärderna inte passar i samma utsträckning för varje bransch i sektorn företagsrelaterad tjänsteverksamhet. Utmaningen ligger i att hitta den mest ändamålsenliga kombinationen av åtgärder och välja rätt åtgärder ur ett stort urval av lämpliga åtgärder för en viss tjänstebransch, med hänsyn tagen till dess särskilda ramvillkor.

IV.3. Genomförande

De politiska utmaningar som meddelandet pekar på berör inte bara kommissionen, utan i lika stor utsträckning de andra EU-institutionerna, medlemsstaterna och näringslivsparter som har ett intresse av att den företagsrelaterade tjänstesektorn fungerar bra. Det föreslagna direktivet om tjänster på den inre marknaden avslutar en långdragen samrådsprocess om marknadshinder, men genomförandet av de kompletterande åtgärderna kommer att kräva fortsatt rådfrågning av alla inblandade parter på grundval av mera utförliga förslag som kommissionen kommer att ta fram på de politiska insatsområden som klarläggs i detta meddelande.

Diskussionerna bör leda fram till mera målinriktade åtgärder som uppfyller den företagsrelaterade tjänstesektorns behov och tar varje enskild verksamhets särskilda ramvillkor med i beräkningen. Olika prioriteringar kommer att vägas samman, huvudaktörer identifieras och tidtabeller för genomförandet fastställas.

Rådfrågningen kommer att arrangeras genom ett europeiskt forum om företagsrelaterade tjänster som kommissionen kommer att hålla inom de närmaste månaderna. Deltagarna kommer att företräda EU-institutionerna, medlemsstaterna, yrkesorganisationer, arbetstagarorganisationer, forskningsinstitutioner och andra intressenter med anknytning till näringslivet. Genom detta forum hoppas man kunna komplettera det arbete som utförs i andra sammanhang, t.ex. i arbetsgrupperna om näringslivspolitik, på ett fokuserat och sakkunnigt sätt.

Diskussionen ska mynna ut i en åtgärdsplan som kommissionen kommer att lägga fram under det första halvåret 2005. Åtgärdsplanen ska vara ett komplement till och understödja de insatser som planeras via direktivet om tjänster på den inre marknaden och med hjälp av relevanta generaldirektorat vid kommissionen. Den kommer att ta hänsyn till och inriktas på synergi med arbetet på att genomföra direktivet.

BILAGA I Klassificering av tjänster och kompletterande sifferuppgifter

Ruta 1. Viktiga tjänster för företagens prestanda (fördelade på funktioner).

>Plats för tabell>

Figur A. Förädlingsvärde i marknadsekonomin 2001. Fördelning på sektor.

>Hänvisning till>

Källa: Eurostat. Uppgifter ur statistiken om företagsstrukturer

Figur B. Sysselsättning i kandidatländerna 2000. Fördelning på sektor.

>Hänvisning till>

Källa: Eurostat. Uppgifter ur den strukturella företagsstatistiken.

Figur C. Arbetsproduktivitetsökning i företagsrelaterade tjänster, 1995-2000.

>Hänvisning till>

Källa: Beräkningar på uppgifter från 2001 ur OECD:s databas STAN database

Figur D. Tjänsteandel i FoTU i den privata sektorn.

>Hänvisning till>

Källa: OECD:s databas, ANBERD 2003.

Figur E. Sysselsättningsökning fördelad på bransch och utbildningsnivå, 1995-2000.

>Hänvisning till>

Anm.: ISCED 1-2: ung. grundskoleutbildning, ISCED 3-4: ung. gymnasieutbildning och eftergymnasial utbildning som inte är högskola, ISCED 5-6: grundnivå på högskolan.

Källa: Eurostat. Arbetskraftsundersökningen.

BILAGA II Meddelandets räckvidd

Kopplingar mellan tjänsteverksamhet och företagen:

Företagsrelaterade tjänsters utbredning och meddelandets räckvidd

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

BILAGA III Statistik om tjänstesektorn - Strategi för användarbehov på längre sikt

I. Inledning

På senare år har statistik fått en allt viktigare plats i politiskt beslutsfattande. Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 uppmanades "kommissionen att utarbeta en årlig sammanfattande rapport om de framsteg som gjorts på grundval av de strukturella indikatorer som man skall enas om i fråga om sysselsättning, innovation, ekonomisk reform och social sammanhållning". Ett annat exempel är handlingsplanen eEurope 2005, som antogs i december 2002 och som innehåller en fullständig förteckning över benchmarkingindikatorer. Ska det gå att fatta politiska beslut på tillförlitlig och fast grund måste den officiella statistiken klara växande krav på statistisk information.

Den statistiska produktionsprocessen går i stort ut på att mäta hur vissa fenomen utvecklas och förändras under en tidsperiod. Detta tillvägagångssätt har en inbyggd konflikt med användarna, vars informationsbehov ofta är brådskande och plötsliga, vilket i sin tur beror på att politiska prioriteringar växlar snabbt. Ska det gå att utforma en strategi på längre sikt måste man klarlägga ett antal centrala och något så när uthålliga politiska behov.

Lissabonstrategin med sin fokusering på en hållbar utveckling som kombinerar målen konkurrenskraft, full sysselsättning, social sammanhållning och hållbar miljö uppfattas som en bra utgångspunkt för en långtidsstrategi för statistik om tjänstesektorn. Ett tredje ben om "hållbarhet" lades 2001 till målsättningarna från Lissabon. Dessa politiska mål är mycket aggregerade, och de därtill svarande kraven på statistik ska tillgodoses med hjälp av strukturella indikatorer. Målen kan bara uppnås genom insatser på flera politiska områden, t.ex. ekonomi, socialfrågor och näringslivsfrågor.

EU:s näringslivspolitik berör följande huvudområden: Konkurrenskraft, inre marknaden, innovation, företagande och näthandel. Meddelandet om de företagsrelaterade tjänsternas konkurrenskraft och inverkan på företagsprestanda i EU (nedan meddelandet om tjänster) ingår i EU:s näringslivspolitik och gäller samma huvudområden, plus vissa andra, t.ex. kunskapsintensiva tjänster, kompetens och immateriella tillgångar.

Ruta 1. Politiska frågor i meddelandet om tjänster.

>Plats för tabell>

Denna bilaga gäller behov av statistik om tjänster som underlag vid politikutformning och åtgärdsuppföljning i anknytning till tjänstesektorn. Detta näringslivspolitiska område blir allt viktigare i takt med att tjänstesektorn växer och blir en större del av EU-ländernas nationella ekonomier. Huvuddelen nya arbetstillfällen sedan 1970 har tillkommit i tjänstesektorn och företagsrelaterade tjänster uppvisar bäst förädlingsvärde. Följaktligen är EU-ländernas framtida konkurrenskraft och välstånd kopplat till produktivitetsvinster och nya arbetstillfällen i tjänstesektorn och till denna sektors förmåga att höja konkurrenskraften i tillverkningsindustrin. Eftersom företagsrelaterade tjänster vidare är ett mycket splittrat område som sträcker sig från högt specialiserad, kunskapsintensiv verksamhet, t.ex. IT eller avancerad teknik, till städning, kommer användarnas (statsförvaltning, branschorganisationer, forskare etc.) krav både på bättre statistisk täckning och mera utförlig statistik inte som någon överraskning.

II. Statistik över tjänstesektorn: Nuläge

Under senare delen av 80-talet och 90-talet började internationella statistikinstitut ta fram statistik över tjänstesektorn. Detta var en följd av att sektorn fick större ekonomisk betydelse, vilket skapade ett behov av statistik hos olika användargrupper [23].

[23] För en översikt över begreppsutveckling och praktiska mätfrågor på området statistik över tjänster, se FN/Ekonomiska och social rådet. Rapport från Australiens statistikbyrå om tjänstestatistik (dok. E/CN.3/2003/12).

Som följdverkan antogs flera EU-förordningar om tjänstesektorn, nämligen om företagsregister för statistiska ändamål, statistik över företagsstrukturer och korttidsstatistik om företag. Efter det att dessa förordningar genomförts har det europeiska statistiksystemet blivit mycket bättre. För att åskådliggöra detta kan nämnas att harmoniserad statistik om företagsstrukturer bara fanns om utvinningsindustri, tillverkning, energi- och vattenförsörjning samt bygg- och anläggningsverksamhet innan förordningen om statistik rörande företagsstrukturer antogs i december 1996 [24]. Alltså måste genomförandet av förordningen om statistik över företagsstrukturer, som också omfattar företagsrelaterade tjänster och andra tjänstesektorer, betraktas som en viktig milstolpe.

[24] Rådets förordning (EG, EURATOM) nr 58/97.

Trots detta kvarstår många brister när det gäller förståelsen för tjänstesektorns uppbyggnad och de faktorer som påverkar tillväxten i tjänsteföretag. Den statistik som finns återspeglar inte tjänsteverksamhetens dominerande roll i ekonomin på ett riktigt sätt och misslyckas vidare med att visa på samspelet mellan företagsrelaterade tjänster och andra näringsgrenar.

Detta sakernas tillstånd har flera orsaker, bl. a. följande:

- Tjänster är svåra att definiera och därmed att mäta. Tjänstesektorns viktigaste kännetecken är att produktionen som regel inte är konkret. Men i och med informationstekniken kan tjänster numera läggas på lagringsmedia och hanteras som fysiska varor. För det mesta omfattar en tjänst en personlig kontakt mellan producenten och kunden - ett socialt samspel. Detta samspel innebär att fokus läggs på s.k. "mjukteknik", dvs. personalens kompetens mätt som kunskaper och förmåga att relatera till och kommunicera med kunden etc..

- Utvecklingen av ny teknik, nya produkter och nya typer av företagsrelationer går snabbt och ryckigt. Följden är att kraven på nya indikatorer och variabler sätter de datasamlingar som finns under press på ett helt nytt sätt.

- Vidare drabbades många statistikorgan av kraftiga budgetnedskärningar på 90-talet, vilket bromsade statistikprogrammen. Dessutom har de politiska kraven på minskad rapporteringsbörda gjort det svårare att genomföra statistiska undersökningar i många länder. Förbättrad statistik om tjänster måste bli ett delmoment i företagens statistikrapportering som helhet.

III. Förslag till byggstenar i den planerade statistiken om tjänstesektorn

Beslutsfattare behöver relevant statistik och relevanta indikatorer på företagsrelaterade tjänster. Därför innehåller meddelandet om tjänster en strategi för den kommande statistiken på området, se kapitel IV.1.5. Eftersom man måste räkna med ganska lång tid mellan den tidpunkt då förslaget till nya statistiska uppgifter läggs fram och den tidpunkt då dessa uppgifter finns tillgängliga, har man valt att presentera en ganska utförlig strategi redan tillsammans med meddelandet och de föreslagna politiska åtgärderna. De statistiska uppgifterna är angelägna, eftersom de behövs för att följa den ekonomiska utvecklingen och utforma den framtida politiken med hänsyn till företagsrelaterade tjänster.

På grund av tjänstesektorns dynamik har Eurostat och de nationella statistikorganen tagit fram förslag på hur man kan förbättra informationen om tjänster i statistiken om företagsstrukturer [25]. Idéerna om kommande användarbehov och förslagen till nya indikatorer och variabler utgår från Eurostats förslag till ändringar i förordningen om statistik rörande företagsstrukturer. Användarbehoven berör främst statistiken om företagsstrukturer, men på grund av att tjänstesektorn skär genom många områden, berörs även andra delar, se figur 1.

[25] När det gäller Eurostat:s synpunkter på tjänstestatistik, se Eurostat: Services Statistics: Strategy for Services Statistics - a Complement to the Strategy on Short-term Statistics (dok. CPS 2002/46/4/EN) som lades fram vid KSP:s möte i Palermo, september 2002.

Figur 1. Statistikområden som strategin omfattar.

>Hänvisning till>

För att konkretisera behoven av statistik har ett antal byggstenar till den nya statistiken om tjänster tagits fram. Det rör sig om följande:

1. Tjänstesektorns struktur med hjälp av grundläggande ekonomi- och sysselsättningsvariabler (däri sådant som företagsdynamik, företagande, internationell handel (export och import av tjänster, direktinvesteringsflöden)).

2. Arbetskraftsinsats (kvalifikationer, färdigheter, utbildning, arbetade timmar).

3. Insats av teknik och kunskap (IT-användning, nätföretagande, näthandel, FoTU, innovation och immateriella tillgångar).

4. Växelverkan med företag (utkontraktering, tjänsteupphandling, nätverkande, strategisk samverkan, franchising).

5. Insats av tjänster (produkter, priser, produktivitet).

De olika byggstenarna och resonemanget om behoven förklaras närmare i det följande.

Figur 2. Byggstenar i statistik om tjänstesektorn.

>Hänvisning till>

III.1. Tjänstesektorns struktur

Basuppgifter om storlek på t.ex. sysselsättning och förädlingsvärde i enskilda tjänsteverksamheter är en förutsättning för politikutformningen, men dessa uppgifter saknas ofta om tjänstesektorn på verksamhetsnivå, särskilt om företagstjänster som är en mycket sammansatt grupp. I förordningen om statistik rörande företagsstrukturer särskiljs mellan 241 enskilda verksamheter inom tillverkningsindustrin, medan bara 32 anges för marknadsproducerade tjänster [26]. Nationalräkenskapsuppgifterna är ännu mer summariska - användarna ställs ofta inför restposten "övriga marknadstjänster". Analyser försvåras av aggregeringen i avdelning K i NACE, man borde åtminstone alltid kunna räkna med en indelning i kunskapsintensiva tjänster och driftsstödjande tjänster som alternativ aggregeringsmodell.

[26] Se Eurostat: Services Statistics: Strategy for Services Statistics - a Complement to the Strategy on Short-term Statistics (dok. CPS 2002/46/4/EN) som lades fram vid KSP:s möte i Palermo, september 2002.

Företagaranda är en nyckelkomponent i den nya ekonomin, och nya företag bidrar till att bilda ett dynamiskt företagsklimat genom att skapa ekonomisk tillväxt, nya arbetstillfällen och förnya produktionsprocesser och produkter. Sådant som nya företags storlek, överlevnadsgrad och förmåga att skapa arbetstillfällen är viktiga delar av EU:s näringslivspolitik. Även om de nya företagens del i tillväxt och sysselsättning är begränsad under startfasen spelar nya företag en viktig roll, eftersom de medverkar till att konkurrenskraften, flexibiliteten och nytänkandet i ekonomin ökar. Behovet av harmoniserad statistik är överhängande på området företagsdemografi.

De nya företagens prestanda kan inte tolkas på ett riktigt sätt med hjälp av enbart traditionella uppgifter om företagen. Det finns ett starkt samband mellan ett nybildat företag och ägaren, företagaren, eftersom flertalet nya företag startas utan anställda. Om det ska gå att utforma en sund politik inriktad på att skapa bättre ramvillkor för nyföretagande måste statistiken kunna ge svar på frågor om nyföretagares kön och ålder, utbildning, kvalifikationer och annan kompetens.

I det längre perspektivet bör dock en nybildningspolitik inriktas inte bara på uppstarter utan också på fortlevnad för nya företag, så att det skapas nya arbetstillfällen och nya produkter och tjänster i en ekonomisk verklighet under ständig förändring. En meningsfull bedömning av nyföretagandets betydelse för ekonomisk tillväxt kräver att företagen följs under en längre period än det första startåret. All ny verksamhet är inte bärkraftig, en del av de nya företagen kommer att försvinna igen. Att lyckas etablera ett nytt företag är inte i sig ett tecken på framgång. Den avgörande faktorn är om det nya företaget lyckas skapa nytt förädlingsvärde och ny sysselsättning. Statistik som kastar ljus över olika framgångsfaktorer för företag är ett prioriterat område.

Vid rådsmötet i Stockholm i mars 2001 angavs att skapandet av "en effektivt fungerande inre marknad för tjänster är en av Europas högsta prioriteringar". Det finns statistik över export och import av tillverkningsvaror, men det saknas detaljerad produktinformation om internationell handel med tjänster. Vidare behövs det information om hur stor ekonomisk betydelse hindren för handel med tjänster över gränserna har. Eftersom direktinvesteringsflödena när det gäller tjänster påverkar den lokala marknaden är information om dessa flöden förhållandevis viktigare för tjänstesektorn än för tillverkningssektorn, och statistik om direktinvesteringar (som tillåter en uppdelning på greenfield-investeringar och investeringar i befintliga företag) och andra gränsöverskridande förbindelser mellan företag är därför mycket eftersökt. Särskilt denna sista företeelse verkar vara på uppgång i form av samföretag, licensavtal och andra former av nära samverkan över nationsgränser.

III.2. Arbetskraftsinsats

För att förstå hur arbetstillfällen skapas i sektorn företagsrelaterade tjänster räcker det inte med grundläggande statistik om antal anställda. Det behövs mycket mera detaljerad information om de anställdas kompetens, t.ex. utbildningsnivå, arbetserfarenhet, kön och ålder. Eftersom kompetens alltmer är ett resultat av fortgående inlärning (livslångt lärande) räcker det inte med information om formella kvalifikationer. Man måste samla in uppgifter om fortbildning och liknande för att komplettera informationen om arbetskraftens formella kvalifikationer. Ett resultat av IT är att arbete blir en rörlig process, den fysiska länken mellan anställd och arbetsplats upphävs. Arbete på distans blir allt vanligare, detta måste gå att utläsa ur företagsstatistiken.

Kompetensgapet mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft ligger högt upp på den politiska dagordningen, ett sätt att lösa problemet kan vara att rekrytera människor med rätt kompetens från länder utanför EU. Det behövs då dels information om hur många som kommer utifrån och till vilka arbetsplatser de går, dels om hur många kvalificerade EU-medborgare som utvandrar till arbete i andra länder för att man ska kunna kartlägga eventuella hinder för den kunskapsbaserade ekonomin i EU. Vidare måste en förmodligen allt vanligare tillgång till tillfällig utländsk arbetskraft, särskilt vid utländska dotterbolag, täckas in av den framtida statistiken.

III.3. Insats av teknik och kunskap

I många näringsgrenar som ingår i tjänstesektorn, särskilt i kunskapsbaserade verksamheter som IT och avancerad teknik, men också i mera traditionella verksamheter som sälj- och underhållsverksamhet eller transporter (Galileo), pågår en intensiv innovationsprocess. Innovation i tjänstesektorn sker normalt genom investeringar i nytt kunnande, nya organisationsformer, nya sätt att samarbeta, nya arbetsformer eller -metoder i samspelet med kunder och leverantörer. Detta sätt att innovera skiljer sig innehållsmässigt från att uppfinna fysiska produkter och kräver ett nytt sätt att mäta innovation.

Innovation förutsätter investeringar i FoTU, produktutveckling, utbildning, kundvård och beredskap att effektivisera organisationen med hjälp av lämpliga investeringar i informations- och kommunikationsteknik. Investeringar i detta slags immateriella tillgångar är en förutsättning för företagets produktion. De leder till att nya produkter, nya tjänster och ny teknik skapas. Exempel på immateriella tillgångar är arbetssätt (informationssystem, nätverk, sätt att sköta företagets förvaltning), maknadskunnande och teknisk fackkunskap, patent, mjukvara, formskydd, varumärken och humankapital. Det är angeläget att definiera "immateriell investering", i statistiska termer, så att immateriella tillgångar kan kartläggas, mätas och redovisas.

Användningen av IT i företagen innebär att företagens interna delfunktioner, både tillverknings- och tjänsteföretag, förändras dramatiskt. Det är viktigt att följa utvecklingen på detta område, inte bara företagens beredskap att integrera IT, utan också mer komplicerade frågor såsom hur IT påverkar olika interna funktioner, organisationsuppbyggnad och till sist företagens prestanda och produktivitet. I handlingsplanen eEuropa anges ett antal indikatorer för benchmarkingändamål. Den statistik som behövs för att verkställa planerna finns ännu inte.

III.4. Växelverkan med företag

För att förstå utvecklingen inom tjänstesektorn måste man lyckas mäta de faktorer som styr utlokaliseringen. Statistiken om tjänstesektorn fokuserar traditionellt utbudssidan, men vi behöver mer information om efterfrågan på tjänster från tillverkningsföretagen och från andra tjänsteföretag och om hur denna efterfrågan påverkar utvecklingen i sektorn företagsrelaterade tjänster. Som exempel kan nämnas att det behövs information om utlokalisering av IT-tjänster för att förstå utvecklingen av tjänsteverksamheten inom IT, för att besvara frågan om huruvida senare tids utveckling mot mer användarvänlig programvara påverkat utlokaliseringsprocessen. Undersökningar av efterfrågesidan behövs vidare för att ta fram mer detaljerade tabeller över inflöde-utflöde, viktig information om man vill förstå samspelet mellan företagsrelaterad tjänsteverksamhet och tillverkningsindustrin.

Företagens sätt att samarbeta är under förändring i takt med att olika typer av nätverkande blir vanligare och får strategisk betydelse. Området är svårt att hantera statistiskt, men information om samspel mellan företagen behövs för att man ska förstå företagens konkurrenskraft.

III.5. Tjänsteproduktion

Aggregerad information om total omsättning i sektorn företagsrelaterade tjänster är inte tillräckligt för en grundlig ekonomisk analys. Ska man förstå utvecklingen i en sektor måste man samla in uppgifter som visar omsättningens fördelning i detalj på produktkategorier. Det behövs till exempel svar på följande frågor: Hur stor del av omsättningen i IT-tjänster härrör ur kundanpassad mjukvara? Hur stor del av omsättningen hänför sig till försäljning av utbildning och hur stor del till försäljning av programvara och Internettjänster? Den statistika indelningen av produkter efter näringsgren, CPA, måste betraktas som kvalitetsmässigt otillräcklig och behöver uppdateras.

Det är viktigt att ha information om producentpriser för inflationsrensning av uppgifter om omsättningen i tjänstesektorn och för beräkning av realvärdet på tjänstesektorns produktion. För att mäta priset på en tjänst måste man ha ett grepp om både tjänstens innehåll och kvalitet. På grund av att tjänster i allt större utsträckning erbjuds som del i ett paket är det svårt både att urskilja kvalitet och att särskilja enskilda tjänster.

Uppgifterna om skillnader i arbetsproduktivitet gentemot USA väcker viss politisk oro, men innan orsakerna till den långsammare ökningen här analyseras och förklaras, bör svårigheterna att mäta produktivitet för tjänster betonas. Begreppet arbetsproduktivitet fungerar bra för tillverkningsindustrin men ger osäkra resultat när det gäller produktiviteten i tjänstesektorn.

På grund av att resultaten inte föreligger i form av fysiska produkter beror produktivitetsförbättringar i företagsrelaterad tjänsteverksamhet främst på investeringar i immateriella tillgångar, t.ex. kompetensutveckling, kundvård, varumärkesvård och organisationsförbättringar, samt även investeringar i datorprogram och informationsteknik. Tillväxt i immateriella tillgångar är tydligare i tjänstesektorn än på andra ställen.

Bristerna i tillgänglig statistik över tjänstesektorn och därmed i den övergripande produktivitetsmätningen redovisas i ruta 2.

Ruta 2. Metodproblem vid produktivitetsmätning av tjänster.

Definition av tjänsteproduktion. I många branscher är produktionen svår att mäta för att den är immateriell. Utförliga uppgifter om de "produkter" tjänsteföretagen saluför saknas, liksom uppgifter om hur tjänsteföretagens omsättning är sammansatt. Vad har banker och detaljister för produkter?

Tjänsternas pris och kvalitet. Det finns mycket lite information om producentpriser och om förändringar i produktkvalitet. Hur fastprisberäknar man produktionen och hur tar man kvalitetsförändringar med i beräkningen?

Påverkan från arbetskraftsinsats. De anställdas kompetens är avgörande för kvalitetsnivån på tjänsteutbudet. Hur mäter man kvalitet och hur de anställdas kompetens påverkar tjänsteutbudet?

Påverkan från teknikinsats. Idag finns inga uppgifter om hur man mäter påverkan av IT på företagets interna delfunktioner. Hur påverkar IT företagens produktivitet?

Tjänsteproducenternas och kundernas ömsesidiga beroende. Tillverkningsindustrins produktivitet påverkas av förbrukningsinsatsen av företagsrelaterade tjänster. Hur påverkar utlokalisering av tjänster eller upptag av nya innovativa tjänsteprodukter tillverkningsindustrins resultat och hur påverkar det växande ömsesidiga beroendet mellan tillverknings- och tjänsteföretag total produktivitetsökning?

Som en följd av att EU har angett målsättningen att bli "den mest konkurrenskraftiga och kunskapsbaserade ekonomin i världen" måste arbetet med att dels ta fram metoder för att mäta den företagsrelaterade tjänsteverksamhetens resultat och produktivitet, dels producera den relevanta statistiken ges högsta prioritet.

IV. Vägen framåt när det gäller att utforma en långtidsstrategi för tjänstestatistik

Såsom anges i figur 1 i kapitel III gäller ovannämnda användarbehov främst statistiken om företagsstrukturer, men eftersom den kunskapsbaserade ekonomin omfattar hela näringslivet, handlar meddelandet också om behoven av att utveckla ny och mer detaljerad statistik på andra områden, t.ex. nationalräkenskaperna, informationssamhället och socialfrågor.

Den föreslagna vägen framåt är att utarbeta en utförlig strategi för statistik om tjänstesektorn i samarbete mellan Eurostat och GD näringsliv och andra intressenter. Som en inledning till arbetet förslås en gemensam workshop för producenter och kunder när det gäller statistik om tjänstesektorn som bör inriktas på att kartlägga behov och prioriteringar.

De statistikförordningar som finns bör granskas noggrant så att man kan avgöra om de är tillräckligt underlag för breddad statistisk täckning av tjänstesektorn (dvs. samkörning av olika, existerande register eller komplettering av existerande undersökningar med nya frågor) eller om det behövs nya instrument (dvs. helt nya undersökningar). På vissa av de ovan angivna områdena pågår eller planeras försöksverksamhet som främst finansieras av GD näringsliv men sköts av Eurostat och de nationella statistikbyråerna. Erfarenheterna av detta arbete bör användas till att bedöma genomförbarheten när det gäller att samla in sådana uppgifter och därefter antingen inlemma variablerna i de förordningar som finns eller utarbeta nya förordningar för nya permanenta uppgiftssamlingar.