Tematisk strategi för luftförorening

Europeiska unionen har fastställt mål för minskning av vissa föroreningar och arbetar också för att förstärka lagstiftningen kring luftföroreningar, enligt två huvudlinjer: Att förbättra EU:s miljölagstiftning och att integrera frågor som rör luftkvalitet i angränsande politikområden.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 21 september 2005: "Tematisk strategi för luftförorening" [KOM(2005) 446 - ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Den tematiska strategin kompletterar nuvarande lagstiftning i syfte att åstadkomma "en sådan luftkvalitet som inte leder till betydande negativa konsekvenser och risker för människors hälsa eller miljön". Strategin fastställer mål för luftföroreningar, och innehåller också förslag för hur målen ska nås senast 2020. Den nuvarande lagstiftningen bör enligt strategin moderniseras och i högre grad inriktas på de allvarligaste luftföroreningarna, och större hänsyn bör tas till luftföroreningsaspekter inom andra berörda politikområden och sektorer.

Luftföroreningar

Luftföroreningar har allvarliga effekter på människors hälsa och på miljön, bl.a. i form av skador på andningsorganen, förtida dödsfall, eutrofiering * samt skador på ekosystemen till följd av nedfall av kväveföreningar och försurande ämnen. Problemen är både lokala och gränsöverskridande.

De föroreningar som har störst negativa effekter på folkhälsan är marknära ozon * och, i ännu högre grad, partiklar * (särskilt fina partiklar, PM2,5).

Strategins syften

Strategin innehåller hälso- och miljömål samt minskningsmål för de viktigaste föroreningarna. Målen ska uppnås stegvis, och de innebär att människorna i EU-området skyddas från exponering för partiklar och ozon i luften, och att de europeiska ekosystemen får ett bättre skydd mot surt regn, kväveövergödning och ozon.

När strategin formulerades var det inte möjligt att fastställa en exponeringsnivå när det gäller partiklar och marknära ozon som inte medför några risker alls för människor. En avsevärd minskning av dessa föroreningar kommer dock att ha gynnsamma effekter på folkhälsan och även påverka ekosystemen positivt.

Strategin fastställer följande mål för 2020 (jämfört med värdena för 2000):

• Reduceringen av den förväntade livslängden till följd av partikelexponering ska minskas med 47 %.
• De akuta dödsfallen till följd av exponering för ozon ska minskas med 10 %.
• Överskottet av surt nedfall över skogar respektive sjöar och vattendrag ska minskas med 74 respektive 39 %.
• Områden med eutrofierade ekosystem ska minskas med 43 %.

För att dessa mål ska kunna uppfyllas måste utsläppen av SO2 reduceras med 82 %, NOx med 60 %, flyktiga organiska föreningar * (VOC) med 51 %, ammoniak med 27 % och primära partiklar (partiklar som släpps ut direkt i luften, PM2,5) med 59 % jämfört med basåret 2000.

Genomförandet av strategin innebär successiva merkostnader jämfört med nuvarande åtgärder. Från och med 2020 kommer extrakostnaden per år troligen att ligga på 7,1 miljarder euro.

Strategin beräknas leda till besparingar på hälsoområdet motsvarande 42 miljarder euro per år. Antalet förtida dödsfall kommer troligen att gå ner från 370 000 år 2000 till 230 000 år 2020 (jämfört med 293 000 år 2020 om strategin inte genomförs).

När det gäller miljön finns det ingen allmänt erkänd metod för att värdera skador på ekosystemen i reda pengar, och det går inte heller att ange hur mycket man skulle kunna spara tack vare den nya strategin. Med tanke på de minskade mängderna surt regn och kvävenedfall kan man dock räkna med betydande positiva effekter, bland annat för den biologiska mångfalden.

Förbättrad EU-lagstiftning om luftkvalitet

En av de viktigaste åtgärderna i detta sammanhang är att förenkla lagstiftningen. Strategin åtföljs därför av ett förslag till översyn av bestämmelserna om luftkvalitet, som innebär att man slår samman ramdirektivet med det första, andra och tredje särdirektivet samt med beslutet om informationsutbyte.

Lagstiftningen om partiklar ska kompletteras med ett gränsvärde för fina partiklar (PM2,5) på 25 µg/m³, samt en minskning på 20 % som ett delmål för perioden 2010-2020.

Strategin syftar också till att omarbeta bestämmelserna om nationella utsläppstak, att förlänga vissa tidsfrister för genomförande av bestämmelserna under förutsättning att strikta kriterier uppfylls, att modernisera rapporteringen, och att stärka kopplingen till övriga miljöåtgärder.

Integrering av miljöhänsyn inom andra sektorer

Energisektorn kan bidra till att minska de skadliga utsläppen, t.ex. genom de mål som fastställts för produktion av energi och elektricitet från förnybara källor (12 respektive 21 % fram till 2010) samt målen för biobränslen. Strategin innehåller också en idé om att utvidga tillämpningen av direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar och direktivet om byggnaders energiprestanda till att gälla även små förbränningsanläggningar. Det nya direktivet om energianvändande produkte tar upp utarbetandet av standarder för små värmeanläggningar. Enligt strategin ska man dessutom undersöka hur utsläppen av flyktiga organiska föreningar från bensinstationer kan begränsas.

På transportområdet innehåller strategin nya förslag om minskning av utsläppen från nya personbilar och lätta lastbilar samt från tunga lastbilar. Den innehåller också ett förslag om att förbättra förfarandena för typgodkännande av fordon och förslag som gäller äldre vägfordon samt möjligheten att ha differentierade avgifter. I ett meddelande från kommissionen föreslås också att man ska minska luftfartens bidrag till klimatförändringarna. När det gäller sjöfarten innehåller strategin förslag om att ta upp förhandlingar inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), att främja användning av landström för fartyg i hamn, liksom att ta hänsyn till luftföroreningar i samband med finansiering via program som Marco Polo.

På jordbruksområdet anger strategin att man bör främja olika åtgärder för att minska användningen av kväve i djurfoder och gödselmedel. Bestämmelserna och förslagen om landsbygdsutveckling tar också fasta på möjligheten att minska jordbrukets ammoniakutsläpp genom t.ex. modernisering av anläggningarna. Den pågående reformen av sammanhållningspolitiken innehåller dessutom komponenter som bidrar till att uppfylla strategins mål.

I strategin föreslås också att man ska ta hänsyn till frågan om luftkvalitet i internationella och bilaterala sammanhang.

Bakgrund

Strategin för luftföroreningar är en av sju tematiska strategier i det sjätte miljöhandlingsprogrammet som antogs 2002, och den är den första av dessa strategier som antagits formellt av kommissionen.

Strategin bygger på forskningsresultat som erhållits inom programmet Ren luft i Europa (Clean Air For Europe, CAFE) och inom de successiva ramprogrammen för forskning. Strategin har antagits efter en lång samrådsprocess med bland annat Europaparlamentet, olika icke-statliga organisationer, industrin och allmänheten.

Senast ändrat den 01.12.2005