Ett nytt regelverk för elektroniska kommunikationstjänster

1) SYFTE

Att se över EU:s telekomregler och föreslå grunder för ett nytt regelverk för kommunikationsinfrastruktur och tillhörande tjänster.

2) RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 10 november 1999 - Mot ett nytt regelverk för infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster - 1999 års kommunikationsöversyn [KOM(1999) 539 slutligt av den 10 november 1999 - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

3) SAMMANFATTNING

Liberaliseringen av den europeiska telekommarknaden nådde sin kulmen den första januari 1998 i och med att alla telekomnät och telekomtjänster liberaliserades fullständigt i de flesta länder i EU. Den tekniska utveckling, det innovativa utbud av tjänster, de prissänkningar och de kvalitativa förbättringar som är ett resultat av införandet av konkurrens, har banat väg för Europas övergång till informationssamhället. Konvergensen av sektorerna för telekommunikationer, radio- och TV-sändningar och informationsteknik håller på att förändra kommunikationsmarknaden radikalt, särskilt konvergensen av fast, mobil och markbunden kommunikation och satellitkommunikation, samt kommunikations- och lokaliseringssystemen. När det gäller kommunikationsinfrastruktur och tillhörande tjänster, medför konvergensen att den tidigare åtskillnaden mellan reglerna för dessa respektive sektorer blir alltmer förlegad, och att det istället behövs ett sammanhängande regelverk.

Detta meddelande innehåller en översyn av det nuvarande regelverket för kommunikation, som gjorts mot bakgrund av det behov av ett mer övergripande synsätt på regleringen av infrastrukturen för kommunikation som framkommit genom samrådet om konvergens. I meddelandet tar man även upp de centrala idéerna i exempelvis samrådet om grönboken om radiospektrum, rapporten om utvecklingen av marknaden för digital-TV i Europeiska unionen och den femte rapporten om genomförandet av regelverket för telekommunikationer.

Det nya regelverket bygger på fem principer som styr regleringen på EU-nivå och på nationell nivå. Dessa principer går ut på att den framtida regleringen

• bör bygga på tydligt formulerade politiska mål,
• inte bör vara mer omfattande än vad som krävs för att dessa mål ska kunna uppnås (exempelvis genom att mekanismer införs för att minska regleringen ytterligare om de politiska målen uppnås genom konkurrens),
• bör stärka rättssäkerheten på en dynamisk marknad,
• bör vara tekniskt neutral (vilket innebär att den inte får gynna en viss teknik på ett diskriminerande sätt, utan att samma tjänst regleras på ett likvärdigt sätt, oavsett hur den levereras),
• bör tillämpas så nära den reglerade verksamheten som möjligt (oavsett om reglerna har antagits på global, regional eller nationell nivå).

Med hänsyn till dessa fem principer anser kommissionen att det nya regelverket bör struktureras enligt följande riktlinjer:

• En EU-lagstiftning som är specifik för de konvergerande sektorerna. Den ska bestå av ett ramdirektiv som identifierar allmänna och särskilda politiska mål, och fyra särskilda direktiv om tillståndsgivning, tillträde och samtrafik, samhällsomfattande tjänster samt skydd av privatliv och uppgifter. (Detta innebär en väsentlig förenkling av det nuvarande regelverket, genom att antalet rättsliga instrument minskas från tjugo till sex).
• Icke-bindande kompletterande åtgärder.
• Konkurrensregler: Bredare användning av de allmänna konkurrensreglerna i fördraget, vilket innebär att en stor del av sektorsregleringen kan ersättas allt eftersom konkurrensen blir effektiv.

Likaså ska de direktiv som bygger på artikel 86 i fördraget förenklas och kodifieras i en enda lagtext.

Med utgångspunkt i dessa allmänna principer identifieras i meddelandet kommissionens preliminära ståndpunkter på vart och ett av dessa regleringspolitiska områden och alla berörda parters synpunkter efterfrågas senast den 15 februari 2000. Mot bakgrund av dessa kommentarer ska kommissionen utarbeta förslag om ändring av det nuvarande regelverket under det första halvåret 2000.

När det gäller bindande, sektorspecifik lagstiftning kommer det framtida regelverket att föreskriva att ett nytt ramdirektiv utarbetas som bland annat ska

• identifiera de specifika politiska målen för medlemsstaterna,
• garantera särskilda konsumenträttigheter (exempelvis förfaranden för tvistlösning, larmnummer, förbättrad insyn och tillgång till information osv.),
• säkra en lämplig nivå för kompatibilitet mellan kommunikationstjänster och kommunikationsutrustning,
• ange de nationella tillsynsmyndigheternas rättigheter, ansvarsområden, beslutsbefogenheter och förfaranden,
• innehålla regler för den nya kommunikationskommittén och den nya högnivågruppen för kommunikation.

Ramdirektivet kommer att åtföljas av följande fyra särskilda direktiv som bygger på artikel 95 i fördraget:

• Direktivet om tillståndsgivning och auktorisationer (es de en fr) (med regler för en effektiv förvaltning av och tillgång till begränsade resurser).
• Direktivet om samhällsomfattande tjänster (es de en fr), med delar från de nuvarande direktiven om taltelefoni och samtrafik.
• Direktivet om tillträde och samtrafik (es de en fr) (som bygger på de nuvarande direktiven om samtrafik och standarder för television).
• Direktivet om skydd av privatlivet inom telesektorn, som har uppdaterats och förtydligats med hänsyn till den tekniska utvecklingen.

Konkurrenslagstiftningen kommer att bli allt viktigare i denna sektor och ersätta den största delen av sektorsregleringen när en fungerande konkurrens väl har etablerats på marknaden.

I detta meddelande föreslås även betydande förändringar av den nuvarande lagstiftningen som är avsedda att lösa problemen i det nya regelverket.

Dessa ändringar berör följande:

Tillstånd och auktorisationer

Kommissionen betonar behovet av att minska de administrativa hindren för inträde på marknaden i syfte att främja en konkurrensutsatt europeisk marknad för telekomtjänster.

Man föreslår bland annat följande:

• Att man använder allmänna auktorisationer som grund när tillstånd ges för kommunikationsnät och kommunikationstjänster, och att specifika auktorisationer reserveras för tilldelning av radiospektrum och nummer.
• Att man tillämpar ett fullständigt och sammanhängande regelverk på kommunikationsinfrastruktur, även nät för radio- och TV-sändningar.
• Att avgifterna för auktorisationerna endast täcker berättigade och relevanta administrativa kostnader.
• Att man även i fortsättningen auktoriserar kommunikation via Internet på samma sätt som andra kommunikationstjänster (dvs.ingen särskild reglering av Internet).

Tillträde och samtrafik

I EU:s lagstiftning är "tillträde" ett allmänt begrepp som omfattar alla former att tillträde till nät och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, medan "samtrafik" avser den fysiska och logiska sammankopplingen av nätverk. Reglerna för tillträde och samtrafik säkerställer kompatibilitet och de är nödvändiga för att konkurrens ska kunna upprättas. Kommissionen inser den stora betydelse som tillträde och samtrafik har och föreslår därför följande:

• Att man bibehåller de särskilda EU-åtgärder som omfattar både tillträde och samtrafik på grundval av de nya principerna i direktivet om samtrafik och i direktivet om standarder för television.
• Att man, när det gäller tillträde till nätinfrastruktur, ålägger de nationella tillsynsmyndigheterna att sköta särskilda tillträdesfrågor, kräver att infrastrukturägare med betydande marknadsinflytande förhandlar på kommersiella villkor vid begäran om tillträde, och att man behåller de nationella tillsynsmyndigheternas möjlighet att ingripa för att lösa tvister.
• Att man, när det gäller samtrafik, behåller kravet i direktiven på kostnadsorienterad samtrafik (föreskrifter) men att man tolkar detta begrepp med hjälp av kommissionens rekommendationer.
• Att man vid behov utfärdar rekommendationer om tillträde, i synnerhet en rekommendation till medlemsstaterna om de tekniska och ekonomiska aspekterna av en uppdelning av anslutningarna till accessnätet (accessnätet är länken mellan kundens lokal och telekomnätet). Kommissionen anser att en uppdelning av anslutningarna till accessnätet skulle öka konkurrensen och främja införandet av tjänster för Internet-uppkoppling. Den antog den 24 november en rekommendation om samtrafik av förhyrda förbindelser där medlemsstaterna bland annat uppmuntras att vidta åtgärder (exempelvis uppdelning av anslutningarna till accessnätet och tillståndsgivning för trådlösa lokala nät) för att konkurrensen om tillträde till accessnätet ska öka.
• Att det nuvarande regelverket för telekomstandardisering utvidgas till all infrastruktur för kommunikation och tillhörande tjänster.
• Att man gör val av operatör (en typ av nättillträde som är obligatorisk för fasta nätverk enligt det nuvarande regelverket för samtrafik) tillgängligt för mobilanvändare genom att ålägga skyldigheter för mobiloperatörer med betydande marknadsinflytande.

Förvaltning av radiospektrum

På grund av den stora efterfrågan på radiospektrum (es de en fr) i flera sektorer, såsom telekommunikation, transport, allmän säkerhet, radio- och TV-sändningar samt forskning och utveckling är de nuvarande metoderna för tilldelning av frekvenser och tillstånd otillräckliga. Mot bakgrund av radiospektrumets betydelse för utvecklingen av kommunikationstjänster och den begränsade tillgången på spektrum anser kommissionen att

• administrativ prissättning och utauktionering av radiospektrum kan vara ett sätt att effektivisera användningen av radiospektrum,
• bestämmelserna i det nuvarande direktivet om tillstånd bör ändras så att medlemsstaterna får tillåta andrahandshandel med radiospektrum så att användningen av radiospektrumet blir effektiv.

Samhällsomfattande tjänster

Enligt det nuvarande regelverket måste de nationella tillsynsmyndigheterna ålägga nätverksoperatörer att se till att en fastställd minsta uppsättning tjänster av specifik kvalitet är tillgänglig för alla till ett rimligt pris, oavsett geografisk belägenhet. De samhällsomfattande tjänsterna omfattar i EU:s nuvarande regelverk taltelefoni, fax och dataöverföring inom talbandet via modem (dvs. tillträde till Internet).

Kommissionen inser hur viktiga de samhällsomfattande tjänsterna är och föreslår följande:

• Att man i detta skede behåller den nuvarande definitionen av och räckvidden för samhällsomfattande tjänster (men föreslår att kriterier fastställs för en eventuell utvidgning, såväl som för mekanismer för regelbunden översyn).
• Att man utarbetar principer för prissättning på EU-nivå så att priserna på de samhällsomfattande tjänsterna blir rimliga.

Användarnas och konsumenternas intressen

Det nuvarande regelverket innehåller ett antal bestämmelser för att skydda användarnas och konsumenternas intressen i allmänhet. Det finns även ett antal övergripande direktiv om konsumentskydd på europeisk nivå som gäller alla sektorer, även telekomsektorn. I denna sektor föreslår kommissionen följande:

• Att man uppdaterar och förtydligar direktivet om uppgiftsskydd med hänsyn till den tekniska utvecklingen.
• Att man gör utvidgningen av det europeiska larmnumret 112 obligatorisk.
• Att man behåller och förstärker de nuvarande skyldigheterna när det gäller handläggning av klagomål och tvistlösning.
• Att man gör informationen mer lättöverskådlig för konsumenterna (i synnerhet när det gäller taxor).
• Att man kräver att leverantörer publicerar information om kvaliteten på sina tjänster.
• Att man upphäver direktiv 92/44/EG om förhyrda förbindelser när det väl finns ett tillräckligt urval av förhyrda förbindelser för alla användare och priserna på förhyrda förbindelser har blivit konkurrenskraftiga.

Nummer, namn och adresser

I EU:s nuvarande lagstiftning formuleras ett harmoniserat synsätt på tilldelning av nummer, namn och adresser. Man betonar även vikten av att alla användare är sammankopplade och att alla tjänster är kompatibla i hela EU. Kommissionen föreslår i detta sammanhang bland annat följande:

• Att man inte tillämpar några särskilda regleringsåtgärder i detta skede när det gäller namn och adresser på Internet.
• Att man utvidgar nummerportabiliteten till mobilanvändare, men att man inte kräver nummerportabilitet mellan fasta nät och mobilnät i detta skede.

Särskilda konkurrensfrågor

Sektorspecifika regler kan i kombination med konkurrensregler underlätta inträde på marknaden i de fall då de gamla operatörerna fortsätter att ha en stark ställning på marknaden, och tjäna till att de nya aktörerna verkligen kan konkurrera. Det är därför viktigt att skapa en god balans mellan sektorspecifika regler och konkurrensregler. De sektorspecifika reglerna bör i högre grad innefatta sådana begrepp inom konkurrenslagstiftningen som dominerande ställning, enligt artikel 82 i fördraget, exempelvis när det gäller skyldigheter med avseende på kostnadsorientering och icke-diskriminering.

Internationella frågor

Den regleringsmodell som läggs fram i detta meddelande förutsätter att beslutsfattandet i högre grad delegeras till de nationella tillsynsmyndigheterna för att regelverket ska kunna genomföras så nära marknaderna i medlemsstaterna som möjligt. Modellen förutsätter därför en balanserande mekanism i form av ökad samordning av tillsynsmyndigheternas beslut och ståndpunkter på EU-nivå.

Kommissionen föreslår därför följande:

• Att de två nuvarande telekommunikationskommittéerna ersätts med en ny kommunikationskommitté, som stödjer sig på erfarenheterna hos en ny högnivågrupp för kommunikation bestående av kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna, för att man ska kunna uppnå en sammanhängande tillämpning av EU:s lagstiftning och en så enhetlig tillämpning som möjligt av de nationella åtgärderna.
• Att de nuvarande föreskrifterna ses över för att göra de nationella tillsynsmyndigheterna mer oberoende, att en effektiv uppdelning av ansvarsområden görs mellan olika organ på nationell nivå, att samarbetet mellan sektorspecifika och allmänna konkurrensmyndigheter förbättras och att insyn säkerställs i beslutsförfarandena på nationell nivå.

Senast ändrat den 02.12.2003