Kriminella handlingar och deras påföljder – olaglig narkotikahandel

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Rambeslut 2004/757/RIF om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel

VILKET SYFTE HAR BESLUTET?

Syftet är att bekämpa olaglig narkotikahandel för att begränsa tillgången till och konsumtionen av narkotika (enligt definitionen i avsnittet ”Viktiga punkter” nedan).

Genom beslutet fastställs minimibestämmelser och minimipåföljder som ska tillämpas av EU-länderna.

Beslutet innehåller en förteckning över straffbara handlingar i samband med olaglig narkotikahandel och tvingar EU-länderna att vidta åtgärder mot personer som är inblandade i sådan olaglig handel.

Rambeslutet ändrades genom direktiv (EU) 2017/2103 i syfte att minska tillgängligheten av psykoaktiva substanser* genom att införa möjligheter att vidta effektivare åtgärder på EU-nivå. Ändringen träder i kraft fullt ut den 23 november 2018.

VIKTIGA PUNKTER

Straffbara gärningar

I rambeslutet anges krav på att varje EU-land ska vidta nödvändiga åtgärder för att straffa uppsåtliga handlingar i samband med olaglig handel med narkotika och prekursorer*.

I beslutet betecknas ”narkotika” som ett ämne som omfattas av FN:s allmänna narkotikakonvention från 1961, ändrad genom 1972 års protokoll, eller genom konventionen om psykotropa ämnen från 1971. När ändringen av rambeslutet träder i kraft i november 2018 kommer definitionen av narkotika också att omfatta de ämnen som är förtecknade i bilagan till det ändrade beslutet.

Handlingar som förbinds med olaglig narkotikahandel omfattar framställning, tillverkning, extraktion, försäljning, transport, import och export av narkotika. Innehav och köp i syfte att begå handlingar förbundna med olaglig narkotikahandel ingår också, liksom tillverkning, transport och distribution av prekursorer. Anstiftan och medhjälp till och främjande av olaglig narkotikahandel samt försök att erbjuda narkotika betraktas också som brott.

Rambeslutet omfattar emellertid inte handlingar i samband med handel för egen privat konsumtion.

Införandet av nya psykoaktiva ämnen i definitionen av ”narkotika” (tillämpligt från och med den 23 november 2018).

Direktiv (EU) 2017/2103 omfattar ett förfarande för att inkludera nya psykoaktiva ämnen i definitionen av ”narkotika”. Europeiska kommissionen får befogenhet att anta delegerade akter för att föra in nya psykoaktiva ämnen i förteckningen i bilagan. Det kommer att ersätta den aktuella metoden att införa nya psykoaktiva ämnen genom rådets genomförandebeslut (EU) 2017/2170 i enlighet med rådets beslut 2005/387/RIF.

När kommissionen överväger om ett nytt ämne ska tas upp i förteckningen, måste hänsyn tas till uppgifter om

• i vilken omfattning eller på vilket sätt ämnet används och hur tillgängligt det är och hur stor potential det har för att spridas i unionen; och om
• hälsoriskerna vid konsumtion av ämnet är livshotande på grund av
  • akut eller kronisk förgiftning, och
  • graden av missbruk eller potential för att skapa beroende.

Kommissionen måste dessutom bedöma om det sociala problemet för individer eller samhället på grund av det nya psykoaktiva ämnet är allvarligt och om den brottsliga verksamheten, inklusive organiserad brottslighet, förenad med det nya psykoaktiva ämnet är systematisk, omfattar betydande olagliga vinster eller medför betydande ekonomiska kostnader.

Till stöd för kommissionens beslutsfattande utarbetar Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) en riskbedömningsrapport som omfattar alla dessa faktorer.

Parallellt med antagandet av direktiv (EU) 2017/2103 antog EU förordning (EU) 2017/2101 om ändring av förordning (EU) nr 1920/2006 om att dela information, ett system för tidig varning och förfaranden för riskbedömning av nya psykoaktiva ämnen. Ändringen träder i kraft den 23 november 2018.

Juridiska personers ansvar

EU-länderna måste vidta åtgärder så att juridiska personer (t.ex. företag) kan ställas till svars för brott i samband med olaglig handel med narkotika och prekursorer samt för hjälp och främjande, anstiftan eller försök till sådan verksamhet. Begreppet juridiska personer som används här omfattar inte stater och offentliga organ vid utövandet av deras befogenheter eller offentliga internationella organisationer.

En organisation är ansvarig om brottet begås av en enskild person som har en ledande ställning inom organisationen. Den är också ansvarig för bristande övervakning eller kontroll. Juridiska personers ansvar utesluter emellertid inte straffrättsliga förfaranden mot enskilda personer (fysiska personer).

Sanktioner

Medlemsstaterna måste vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att brott beläggs med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder.

Varje medlemsstat måste vidta åtgärder om ett brott helt eller delvis begås på medlemsstatens territorium, förutsatt att gärningsmannen är medborgare i medlemsstaten eller att brottet har begåtts till förmån för en juridisk person som är etablerad på medlemsstatens territorium.

Maximala påföljder för olaglig narkotikahandel måste vara ett frihetsstraff på minst ett till tre års fängelse.

De maximala påföljderna måste utökas till ett frihetsstraff på minst fem till tio års fängelse i följande fall:

• Brottet avser en stor mängd narkotika.
• Brottet avser narkotika av de typer som är mest hälsovådliga.
• Brottet har begåtts inom ramen för en kriminell organisation.

EU-länderna måste också vidta nödvändiga åtgärder för att förverka ämnen som är föremål för brott.

Påföljderna kan lindras om gärningsmannen tar avstånd från brottslig verksamhet och förser administrativa eller rättsliga myndigheter med uppgifter som hjälper dem att identifiera de övriga gärningsmännen.

Påföljderna för juridiska personer måste omfatta bötesstraff för straffrättsliga eller icke-straffrättsliga brott. Juridiska personer kan också bli föremål för andra påföljder, bland annat rättslig övervakning eller tillfällig eller permanent stängning.

VILKEN PERIOD GÄLLER BESLUTET FÖR?

Beslutet har gällt sedan den 12 november 2004.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• EU:s svar på droger (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Rådets rambeslut 2004/757/RIF av den 25 oktober 2004 om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel (EUT L 335, 11.11.2004, s. 8).

Fortlöpande ändringar av rambeslut 2004/757/RIF har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentärt värde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets genomförandebeslut (EU) 2017/2170 av den 15 november 2017 om att underkasta N-fenyl-N-[1-(2-fenyletyl)piperidin-4-yl]furan-2-karboxamid (furanylfentanyl) för kontrollåtgärder (EUT L 306, 22.11.2017, s. 19).

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2103 av den 15 november 2017 om ändring av rådets rambeslut 2004/757/RIF i syfte att inkludera nya psykoaktiva substanser i definitionen av ”narkotika” och om upphävande av rådets beslut 2005/387/RIF (EUT L 305, 21.11.2017, s. 12).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2101 av den 15 november 2017 om ändring av förordning (EG) nr 1920/2006 vad gäller informationsutbyte, och ett system för tidig varning och riskbedömningsförfarande, avseende nya psykoaktiva substanser (EUT L 305, 21.11.2017, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1920/2006 av den 12 december 2006 om Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (omarbetning) (EUT L 376, 27.12.2006, s. 1).

Senast ändrat 20.02.2018