Mål 3

Det övergripande målet för Europeiska unionens regionalpolitik är ekonomisk och social sammanhållning. Politiken bygger på en ekonomisk solidaritet som innebär att mer än 35 % av unionens budget (213 miljarder euro under perioden 2000-2006 plus 21,74 miljarder till de tio nya medlemsländerna) överförs till de mest eftersatta områdena. Detta resulterar i att de områden som släpar efter i utvecklingen, eller som genomgår en omställningsprocess eller som har en särskild geografisk, ekonomisk eller social situation, blir bättre rustade att ta itu med sina svårigheter och ta vara på alla de fördelar som den inre marknaden ger.

Europeiska unionens stöd via regionalpolitiken tar sig olika uttryck beroende på områdenas utvecklingsnivå och vilken typ av problem de har. I strukturfondsförordningarna finns det tre prioriterade mål för perioden 2000-2006:

• Mål 1: Att främja utveckling och strukturell anpassning i områden som släpar efter i utvecklingen;
• Mål 2: Att stödja ekonomisk och social omställning i områden med strukturella problem;
• Mål 3: Att stödja anpassning och modernisering av politiken och systemen när det gäller utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning.

Nedan behandlas enbart mål 3. För mål 1 och 2 finns separata faktablad.

GEOGRAFISK AVGRÄNSNING AV STÖDBERÄTTIGADE OMRÅDEN

Den reform av strukturfonderna (es de en fr) som presenterades i Agenda 2000 (es de fr) innebär att insatserna ska koncentreras till de svåraste utvecklingsproblemen. Det nya mål 3 under perioden 2000-2006 är en sammanslagning av det gamla mål 3 (att bekämpa långtidsarbetslösheten, att få in ungdomar och utestängda personer på arbetsmarknaden) och det gamla mål 4 (att anpassa de anställda till förändringar i produktionen. Under mål 3 samlas alla åtgärder som vidtas i enlighet med Amsterdamfördragets nya avdelning om sysselsättning och med den europeiska sysselsättningsstrategin (es de en).

Under mål 3 samlas alla åtgärder i fråga om utveckling av mänskliga resurser. Syftet är att modernisera utbildningspolitiken och öka sysselsättningen.

Alla områden utanför mål 1 kan få stöd under mål 3. I mål 1-områdena ingår utbildnings- och sysselsättningsåtgärder redan i de program för ekonomisk återhämtning som får stöd från Europeiska socialfonden (ESF).

PROGRAMDOKUMENT

Programplaneringen är en av hörnstenarna i genomförandet av EU:s regionalpolitik. I det första steget lägger medlemsländerna fram sina utvecklingsplaner. I denna finns det en detaljerad beskrivning av den ekonomiska och sociala situationen i landets olika regioner, en beskrivning av den strategi som bäst lämpar sig för att nå de uppsatta målen samt uppgifter om hur stödet från strukturfonderna ska utformas och användas.

De planer som lämnas in under mål 3 ska omfatta områden utanför mål 1-områdena. I dessa planer ska det finnas en helhetssyn i fråga om utveckling av mänskliga resurser i hela landet.

Därefter lämnar medlemsländerna in sina programdokument till kommissionen. Dokumenten ska täcka hela perioden 2000-2006 och följa kommissionens allmänna riktlinjer. De kan vara utformade på följande sätt:

• Gemenskapens stödramar (GSR), som oftast rymmer ett antal operativa program (OP). Om det anses nödvändigt kan medlemsländerna använda sig av den här modellen för mål 3. GSR och OP innehåller en beskrivning av de socioekonomiska förhållandena i landet, prioriteringar och mål. De innehåller också uppgifter om den finansiella förvaltningen, övervakning, kontroller och utvärdering. I OP beskrivs mer detaljerat de olika prioriteringarna i GSR på regional nivå eller i vissa frågor, t.ex. när det gäller mål 3, utbildning, att göra arbetsmarknaden tillgänglig för alla, entreprenörskap, hälsovård eller socialt utanförskap.GD Sysselsättning och socialpolitik har en webbplats där dessa dokument (DE) (EN) (FR) finns tillgängliga.
• Samlade programdokument (SPD) I fråga om mål 3 rekommenderar kommissionen SPD-modellen. Med SPD avses ett dokument som innehåller uppgifter från både GSR och OP: prioriteringarna i programmet, en kortfattad beskrivning av de planerade åtgärderna, en preliminär finansieringsplan.GD Sysselsättning och socialpolitik har en webbplats där dessa SPD DOCUP (DE) (EN) (FR) finns tillgängliga.

När det gäller att omsätta den europeiska sysselsättningsstrategin i praktisk handling utarbetar medlemsländerna varje år sina egna riktlinjer som innehåller prioriteringar och klart definierade mål för politiken det kommande året. Riktlinjerna ligger sedan till grund för den politik som genomförs enligt de nationella handlingsplanerna [pdf] (DE) (EN) (FR). I efterhand kontrolleras och utvärderas de nationella åtgärderna av kommissionen och medlemsländerna.

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Finansiella resurser

Under perioden 2000-2006 uppgår strukturfondernas anslag till 195 miljarder euro (åtaganden i 1999 års priser) plus 14,15 miljarder till de tio nya medlemsländerna. Mål 3 får 24,05 miljarder euro under sju år (12,3 % av det totala anslaget) när det gäller EU15 och 0,11 miljarder euro under perioden 1 maj 2004-31 december 2006 när det gäller de nya medlemsländerna (0,79 % av det totala anslaget) och hela beloppet går till ESF.

I kommissionens beslut 1999/505/EG [K(1999)1774 - EGT L 194, 27.7.1999] och i anslutningsakten för de tio nya medlemsländerna fastställs en preliminär fördelning per medlemsland av anslagen under mål 3. För perioden 2000-2006 är fördelningen följande:

Övriga medlemsländer berörs inte av mål 3 under perioden 2000-2006, eftersom dessa länder i sin helhet omfattas av mål 1.

Stöd från fonderna

För strukturfondernas finansiering under mål 3 gäller i regel följande tak: högst 50 % av de totala stödberättigande kostnaderna, och i regel minst 25 % av de stödberättigande offentliga utgifterna. Eftersom ESF är ensam om att finansiera åtgärder under mål 3 kan medfinansieringsgraden bli högre i mål 2-områden än i övriga områden.

Senast ändrat den 01.06.2005