Gemensam rapport om social integration

Ambitiösa och effektiva politiska insatser för social integration är en viktig prioritering för Europeiska unionen i arbetet när det gäller att uppnå Lissabonmålet för att utrota fattigdomen till år 2010. Medlemsstaterna anser att ekonomisk modernisering måste åtföljas av åtgärder som främjar social sammanhållning och i synnerhet en öppen samordningmetod som syftar till att förebygga och utrota fattigdom och social utestängning. Den nya generationen nationella handlingsplaner för social integration syftar därför till att granska och stärka de politiska insatser och strategier som används på nationell nivå för att främja kampen mot fattigdom och social utestängning.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen av den 12 december 2003 - Gemensam rapport om social integration med en sammanfattning av resultaten av granskningen av de nationella handlingsplanerna för social integration (2003-2005) [KOM(2003)773 - Ej offentliggjort i EUT].

SAMMANFATTNING

I syfte att främja mer ambitiösa och effektiva strategier för ökad social integration beskrivs i rapporten de huvudtendenser och utmaningar som är förknippade med politiska insatser mot fattigdom och för social integration i EU. I rapporten beskrivs också de resultat som uppnåtts i fråga om användningen av den öppna samordningsmetoden medlemsstaterna emellan. Där anges också de huvudprioriteringarna avseende de åtgärder som skall vidtas. Rapporten ligger till grund för rådets och kommissionens gemensamma rapport som antogs i mars 2004.

SOCIAL INTEGRATION - SITUATIONEN I EUROPEISKA UNIONEN

Översikt

EU:s insatser för att främja social integration måste ses mot bakgrund av de senaste årens generella ekonomiska nedgång i Europa. Denna utveckling, som åtföljts av långsammare sysselsättningstillväxt och ökad arbetslöshet, har bromsat - men inte stoppat - EU:s insatser för att att uppnå de sysselsättningsmål som fastställdes i Lissabon och Stockholm.

Under åren omedelbart före införandet av den nya strategin för social integration minskade den relativa fattigdomen från 17 % 1995 till 15 % 2001. Fattigdomsgränsen ökade i alla länder snabbare än inflationstakten, vilket innebär generellt ökat välstånd. Under perioden 1998-2001 minskade fattigdomsrisken överlag.

I rapporten framhålls dock att 55 miljoner människor var i riskzonen för fattigdom 2001, vilket motsvarar 15 % av EU:s befolkning. Särskilt utsatta grupper var arbetslösa, ensamstående föräldrar, ensamboende äldre och familjer med många barn.

Fattigdomsrisken varierar kraftigt mellan länderna, från 10 % i Sverige till 21 % i Irland. I de sydliga medlemsstaterna, Förenade kungariket och Irland får utsatta grupper generellt mindre del av välståndet och de löper större risk att drabbas av de mest svårlösta formerna av fattigdom och utarmning.

Långtidsarbetslösheten, som har ett nära samband med social utestängning, är fortfarande påtaglig. Under 2002 berördes nära 3 % av den arbetsföra befolkningen (eller 39 % av de arbetslösa). Med ett fåtal undantag (Finland, Irland, Sverige och Förenade kungariket) drabbades kvinnor i större utsträckning än män. Långtidsarbetslösheten har dock minskat stadigt sedan 1995, när den var hela 4,9 %.

Även om statistiken ger anledning till oro har det också gjorts betydande framsteg på arbetsmarknaden. 2002 ökade den genomsnittliga förvärvsfrekvensen i EU från 63,4 % till 64,3 %. Kvinnor gynnades mest - kvinnors förvärvsfrekvens ökade med över 1 % under perioden 2001-2003 (från 54,1 % till 55,6 %). Förvärvsfrekvensen för äldre ökade i betydande utsträckning i hela EU, utom i Österrike, Tyskland och Italien.

De sex huvudprioriteringarna för Lissabonmålet

För att uppnå Lissabonmålet måste man se till att de grupper som löper särskilda risker när det gäller fattigdom och social utestängning inte drabbas oproportionerligt av effekterna av den ekonomiska nedgången och därmed sammanhängande budgetåtstramningar. Medlemsstaterna ombeds därför lägga största möjliga vikt vid följande sex politiska prioriteringar:

• Främja investeringar i aktiva arbetsmarknadsåtgärder som är särskilt anpassade till dem som har det svårast att komma in på arbetsmarknaden.
• Säkerställa att de sociala trygghetssystemen anpassas och är tillgängliga för alla och ger effektiva arbetsincitament för arbetsföra.
• Förbättra de mest utsatta gruppernas tillgång till anständigt boende, hälso- och sjukvård, utbildning och livslångt lärande.
• Göra en samlad insats för att förebygga att ungdomar slutar skolan i förtid och främja en smidig övergång från skola till arbete.
• Fokusera på att utrota barnfattigdom.
• Utveckla en dynamisk politik för att minska fattigdom och social utestängning bland invandrare och etniska minoriteter.

Nationella handlingsplaner för social integration 2003

Den andra generationen nationella handlingsplaner för social integration präglas av en mindre optimisk syn på den ekonomiska situationen än föregångarna. Den aktuella ekonomiska nedgången kan innebära en större risk för fattigdom och social utestängning. Situationen för de redan drabbade kommer sannolikt också att förvärras till följd av den generellt ökade långtidsarbetslösheten och det faktum att det nu är svårare att hitta ett arbete.

För att kampen mot fattigdom och social utestängning skall kunna föras effektivt och med god samordning måste medlemsstaterna beakta denna aspekt i sin ekonomiska politik, socialpolitik och sysselsättningspolitik.

De åtta stora utmaningar som fastställdes i den första gemensamma rapporten kvarstår därför:

• Utveckla en arbetsmarknad för alla och främja sysselsättning som en rättighet och möjlighet för alla.
• Garantera en adekvat inkomst och tillräckliga resurser för ett värdigt liv.
• Bekämpa ojämlikhet på utbildningsområdet genom förebyggande verksamhet och möjligheter till livslångt lärande.
• Värna om familjesolidaritet, samtidigt som man främjar jämställdhet och skyddar familjemedlemmarnas individuella rättigheter och förmåner och barnens rättigheter.
• Se till att alla får anständigt boende.
• Garantera lika tillgång till sociala tjänster av hög kvalitet.
• Förbättra de offentliga tjänsterna så att de tillgodoser lokala och individuella behov.
• Verka för förnyelse i områden med stora problem.

De nationella handlingsplanerna för social integration bygger på mycket olika hänsynstaganden, beroende på den berörda medlemsstatens angreppssätt och prioriteringar. Den nationella handlingsplanen för social integration måste dock alltid uppfylla tre grundläggande kriterier:

• Ett heltäckande och flerdimensionellt angreppssättDe nationella handlingsplanerna för social integration skall om möjligt innehålla åtgärder och riktlinjer på olika områden som berör medborgarna. Att detta flerdimensionella angreppssätt använts är särskilt tydligt i de nationella handlingsplaner som utarbetats av Belgien, Frankrike, Irland, Förenade kungariket, Portugal och Grekland.
• Ett konsekvent angreppssätt med planeringDe nationella handlingsplanerna för social integration skall utarbetas på grundval av en djupanalys av situationen och skall innehålla tydliga och specifika mål. Planerna för 2003 var på det hela taget mer konsekventa än föregångarna. Planerna från vissa medlemsstater - särskilt Nederländerna och de nordiska länderna - avspeglar ett särskilt strategiskt och logiskt synsätt.
• Fastställande av målI planerna skall fastställas exakta mål för att utrota fattigdom och social utestängning senast 2010. Generellt kan tre tendenser skönjas i de planer som utarbetats av medlemsstaterna:

- Mål för direkta resultat: syftar direkt till att minska fattigdom och social utestängning på ett visst politikområde.

- Mål för delresultat: bidrar indirekt till att minska fattigdom och social utestängning.

- Mål för insatser: förbättra de politiska insatserna på ett visst område.

Grekland, Spanien, Irland och Portugal är några av de få medlemsstater som har fastställt tydliga övergripande mål. Generellt är angreppssättet mindre systematiskt och mer inriktat på problem som rör sysselsättning och arbetslöshet. Få medlemsstater beaktar jämställdhetsaspekten.

SOCIAL INTEGRATION - SITUATIONEN I MEDLEMSSTATERNA

Belgien

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan:

- Aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

- Förbättrat socialt skydd och nytänkande inom hälso- och sjukvården.

- Åtgärder mot diskriminering.

- På minussidan:

- Ökad långtidsarbetslöshet och ungdomsarbetslöshet.

- Tveksamma resultat i fråga om boende, utbildning och livslångt lärande.

• Strategin bygger på:

- En aktiv välfärdsstat.

- Tillgång till rättslig prövning, kultur samt rättigheter för atypiska familjer.

- Jämställdhetsaspekten.

- Invandrarfrågor.

- Insatser för att motverka en alltför hög skuldsättning bland fattiga.

Danmark

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan:

- En av EU:s de lägsta fattigdomsnivåer i monetära termer

- Jämnare inkomstfördelning än i de flesta medlemsstater.

- Nya flexibla och skyddade anställningsformer och en ny metod som utgår från arbetsförmågan.

- Nya möjligheter till förtidspensionering och ett fastställt integrationsprogram för att öka sysselsättningen.

- På minussidan: Mindre ökning av den förväntade livslängden än i andra medlemsstater.

• Strategin bygger på:

- Administrativa organ, lokala myndigheter och lokala samordningskommittéer.

- Brukardeltagande, särskilt när det gäller de minst gynnade och marginaliserade grupperna.

- Individualiserade behov.

- Frivilliga insatser.

Tyskland

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan:

- Lägre fattigdomsrisk än i de flesta medlemsstater.

- Målet om att minska arbetslösheten bland funktionshindrade med 25 % har nästan uppnåtts.

- Ett system med grundläggande socialt skydd har införts för att minska fattigdomen bland äldre och arbetsoförmögna.

- Programmet "Soziale stadt" har genomförts för att stödja mindre gynnade områden.

- På minussidan: fattigdomsklyftan mellan väst (10 %) och öst (16 %.)

• Strategin bygger på:

- Ett program med fastställda mål.

- Lokal och regional socialpolitik.

Grekland

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan:

- Stadig förbättring av den makroekonomiska situationen.

- BNP-tillväxten ligger över EU-genomsnittet.

- Ökad sysselsättningstillväxt och minskad arbetslöshet.

- Det sociala trygghetssystemet har förbättrats och de sociala utgifterna har ökat, särskilt när det gäller utsatta grupper.

- På minussidan: Fattigdomsnivån är högre än EU-genomsnittet.

• Strategin bygger på:

- En "konvergensstadga" som antogs 2003 samt tio nationella mål som skall ha uppnåtts senast 2010.

- En allmän politik för att bl.a. främja ekonomisk tillväxt och strukturella förändringar.

- Särskilda åtgärder som syftar till att lösa problem som rör fattigdom och social utestängning.

- Fyra insatsområden: landsbygd, äldre, främja tillgång till sysselsättning samt förvaltningens kvalitet.

Spanien

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan:

- BNP-tillväxten är högre än EU-genomsnittet.

- Minskad långtidsarbetslöshet, även bland de som varit arbetslösa under mycket lång tid.

- Kampen mot social utestängning förs nu även på regional och lokal nivå.

- Bättre samarbete mellan socialtjänst och arbetsförmedling.

- Resurser har ställts till förfogande för att hjälpa utsatta grupper, särskilt genom ekonomiskt stöd till människor som utsatts för våld i hemmet.

- På minussidan: Arbetslösheten är fortfarande mycket högre bland kvinnor än bland män, och fler kvinnor än män har tillfällig anställning.

• Strategin bygger på:

- Sysselsättning.

- Tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning och boende för människor som lever under fattigdomsgränsen eller riskerar att hamna i fattigdom.

- Målet om att minska antalet personer som lever under fattigdomsgränsen med 2 %.

- Ökat arbetskraftsdeltagandet bland lågkvalificerade kvinnor.

Frankrike

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan: Betydande framsteg när det gäller tillgång till rättigheter, särskilt när det gäller hälso- och sjukvården och rättslig prövning.

- På minussidan:

- Mycket svag tillväxt, vilket har lett till långsammare sysselsättningstillväxt och ökad arbetslöshet (9,6 % 2003).

- Fler som får minimiinkomstbidrag.

- Bostadspolitiken tillgodoser inte behoven.

• Strategin bygger på:

- Tillgång till rättigheter och sysselsättning.

- Decentralisering till lägre nivåer och till den privata sektorn.

- Kvantifierbara mål som täcker de viktigaste delarna av den nationella handlingsplanen för social integration.

Irland

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan:

- De mest svårlösta formerna av fattigdom är på tillbakagång och färre slutar skolan i förtid.

- Åtgärder som stödjer arbetslösa och främja läs- och skrivkunnighet bland vuxna.

- Investering i infrastruktur över EU-genomsnittet.

- På minussidan:

- Minskad ekonomisk tillväxt som lett till något ökad arbetslöshet.

- Ökad fattigdomsrisk.

- Lägre förväntad livslängd än andra medlemsstater.

- Bostadslöshet och boendekostnader ger anledning till oro.

• Strategin bygger på:

- Tillgång till sysselsättning och utbildning.

- De mest utsatta grupperna.

- En rad olika sociala problem granskas.

Italien

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan:

- Betydande minskning av fattigdomsrisk och fattigdomsnivå.

- De flesta regioner har godkänt en regional social plan som möjliggör effektivare antagande av strategier för att moverka social utestängning.

- På minussidan:

- Stor klyfta mellan nord och syd, fattigdomsnivån är fyra gånger högre i syd.

• Strategin bygger på:

- Vitboken om socialpolitiken i Italien från 2003.

- En social agenda för en treårsperiod.

- Decentralisering till regioner och lokala förvaltningar.

Luxemburg

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan: Stadig sysselsättningstillväxt.

- På minussidan:

- Betydande minskning av BNP-tillväxten och ökad arbetslöshet.

- Åtgärder för bättre resurser, boendestöd och hjälp till funktionshindrade och ungdomar.

• Strategin bygger på:

- Deltagande i sysselsättning.

- Bättre möjligheter att kombinera arbete och familj.

- Tillgång till boende.

- Social integration av ungdomar.

- Tillgång till resurser, rättigheter och tjänster för utsatta grupper.

Nederländerna

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan:

- En av de lägsta fattigdomsnivåerna i EU.

- Den totala förvärvsfrekvensen och kvinnors förvärvsfrekvens klarar Lissabonmålen med god marginal.

- Ökat arbetskraftsdeltagande för etniska minoriteter, äldre arbetstagare och för dem som varit utestängda från arbetsmarknaden.

- På minussidan:

- Arbetslösheten har ökat med 4 % på ett år.

- Bland vissa etniska minoriteter är det fortfarande vanligt att ungdomar slutar skolan utan avgångsbetyg.

- Oroväckande långa köer i hälso- och sjukvården.

- Otillräcklig barnomsorg.

• Stratgein bygger på:

En innovativ modell som kartlägger de fattigdomsrisker som förs vidare från generation till generation.

Ett nytt system med finansiella incitament för kommunerna.

Österrike

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan:

- Betydligt minskad fattigdomsrisk totalt sett.

- Något ökade utgifter för socialt skydd.

- Lägsta andelen skolavhoppare i EU.

- Stadig ökning av kvinnors förvärvsfrekvens.

- Stödåtgärder för äldre, särskilt utsatta arbetslösa, funktionshindrade och invandrare.

- På minussidan:

- Successiv ökning av ungdomsarbetslösheten.

- Andelen universitetsutbildade är bland de lägsta i EU.

• Strategin bygger på:

- Åtgärder för att minska andelen skolavhoppare.

- En garanterad minimilön på 1 000 euro och skattebefrielse upp till detta belopp.

- Utvidgning av minimipensionssystemet;

- Fortsatt integration av invandrare.

Portugal

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan: Ett nytt minimilönesystem och sysselsättningsfrämjande åtgärder.

- På minussidan:

- Den aktuella ekonomiska nedgångens negativa effekter, särskilt när det gäller arbetslöshet och produktivitet.

- Fattigdomsnivån är fortfarande bland de högsta i EU.

• Strategin bygger på:

- Mycket allmänna målsättningar och principer - ingen information om finansieringskällor och budgetar.

- Ett "socialt nätverk".

- Allmän och yrkesinriktad utbildning.

- Höjda minimipensioner.

- Vissa utsatta grupper (barn, ungdomar, bostadslösa och invandrare).

- Information till allmänheten om sociala rättigheter.

Finland

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan: Det finska sociala systemet bygger på universalitetsprincipen, dvs. syftet är att ge hela befolkningen socialt stöd och hälso- och sjukvårdstjänster och garantera att resurser för detta ställs till förfogande.

- På minussidan:

- Efterfrågan på arbetskraft har påverkats negativt av den minskade tillväxttakten.

- Ökad arbetslöshet och minskad sysselsättning.

• Strategin bygger på:

- Det nuvarande sociala trygghetssystemet, på grundval av decentraliseringsprincipen.

- En tidsplan för att övervaka genomförandet av alla åtgärder.

- Fyra huvudsakliga politiska handlingslinjer: Främja hälsa och arbetsliv, göra arbete mer attraktivt, förebygga och bekämpa social utestängning samt garantera effektiva tjänster.

Sverige

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan:

- Andelen av BNP som går till utgifter för det sociala skyddet är den högsta i EU.

- Lägsta fattigdomsnivån i EU.

- Relativt jämn inkomstfördelning.

- Mycket hög förvärvsfrekvens och mycket låg arbetslöshet.

- Ökade insatser för att främja social integration och minskad andel socialbidragstagare.

- På minussidan: Det blir svårt att uppnå målen om att minska bidragsberoendet med hälften och öka förvärvsfrekvensen till 80 % senast 2004.

• Strategin bygger på:

- En hög förvärvsfrekvens genom en rad olika åtgärder som gör det möjligt för människor att arbeta och tillgodose sina behov.

- En betydande minskning senast 2010 av antalet människor som befinner sig i riskzonen för fattigdom.

- Integrering av ett jämställdhetsperspektiv.

Förenade kungariket

• Situation och viktiga tendenser:

- På plussidan:

- Hög förvärvsfrevens och låg arbetslöshet.

- Betydande resurser för att hjälpa utsatta grupper.

- På minussidan:

- Fattigdomsnivån ligger över EU-genomsnittet.

- Den sociala klyftan är fortfarande påfallande.

• Strategin bygger på:

- En strategi för att bekämpa fattigdom och social utestängning som riktar sig till ett stort antal aktörer.

- Offentliga tjänster av hög kvalitet.

- Särskilt utsatta grupper.

- Utrotande av barnfattigdomen senast 2020.

- Åtgärder för att främja tillträde till arbetsmarknaden och till kvalificerade arbeten.

- Hög och stabil sysselsättning.

BAKGRUND

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 ombads medlemsstaterna och kommissionen att senast 2010 vidta ambitiösa och effektiva åtgärder för att utrota fattigdomen. De uppmanades skulle att samordna sina politiska åtgärder för bekämpning av fattigdom och social utestängning och att samarbeta i fråga om mål, indikatorer och nationella handlingsplaner.

Vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000 beslutade man att införa en ny metod för att bekämpa fattigdom och social utestängning. Metoden grundar sig på fyra mål:

• Främja deltagande i sysselsättning och tillgång till resurser, rättigheter, varor och tjänster för alla.
• Förebygga risker för utestängning.
• Stödåtgärder för de mest utsatta.
• Mobilisera alla relevanta aktörer.

De nationella handlingsplaner för social integration (DE) (EN) (FR) som antogs i juni 2001 syftade till att omvandla de gemensamma målen till nationella politiska riktlinjer med beaktande av situationen i varje medlemsstat och särdragen i de olika ländernas sociala trygghetssystem.

De nationella handlingsplanerna för social integration granskades ingående av Euorpeiska kommissionen och medlemsstaterna i den gemensamma rapporten om social integration som godkändes av Europeiska rådet i Laeken i december 2001.

I december 2002 vad Europeiska rådet medlemsstaterna att utarbeta en andra omgång nationella handlingsplaner för social integration som skulle vara klar i juli 2003.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Meddelande från kommissionen av den 10 oktober 2001 - Utkast till gemensam rapport om social integration (2000-2002) [KOM(2001) 565 - Ej publicerad i EUT]

Arbetsdokument från kommissionen. Social inclusion in the new Member States. A synthesis of the joint memoranda on social inclusion [SEK(2004) 848].

Vid Europeiska rådets möte i Göteborg uppmanades de nya medlemsstaterna att införliva Europeiska unionens sociala, miljömässiga och ekonomiska mål i den nationella politiken.

Joint Inclusion Memoranda avspeglar de nya medlemsstaternas politiska engagemang för att lägga större vikt vid åtgärder för att bekämpa fattigdom och social utestängning.

Social utestängning är ett svårt problem i de flesta nya medlemsstater och detta beror främst på omställningen till marknadsekonomi. Denna stora förändring har lett till ett kraftigt produktionsfall och en betydande ökning av arbetslösheten, särskilt i de baltiska staterna, Polen och Slovakien.

I absoluta termer är fattigdomsrisken i de nya medlemsstaterna jämförbar med de "gamla" medlemsstaterna. I de nya medlemsstaterna är dock lönenivån mycket lägre, och levnadsvillkoren för dem som lever under fattigdomsgränsen är betydligt svårare än i övriga EU-länder.

Den oroväckande höga fattigdomsnivån, som betonas i Joint Inclusion Memoranda, visar att det krävs snabba åtgärder. Sex huvudutmaningar har fastställts:

• Utvidga arbetsmarknadspolitiken för att åstadkomma bättre integration av de viktigaste riskgrupperna.
• Se till att de sociala trygghetssystemen garanterar en tillräcklig minimiinkomst för ett värdigt liv för alla.
• Förbättra möjligheterna inom utbildning och livslångt lärande, särskilt för dem som befinner sig i riskzonen för fattigdom och social utestängning.
• Förbättra de offentliga tjänsternas kvalitet.
• Öka insatserna för att bekämpa det stora problemet med utestängning och diskriminering av vissa etniska grupper (t.ex. romer) och andra mycket utsatta grupper.
• Öka stödåtgärderna för familjer och nätverk för socialt stöd samt stärka skyddet för barnens rättigheter.

Senast ändrat den 26.03.2007