52013DC0209

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om hur samförståndsavtalet om försäljning av varumärkesförfalskade varor via internet fungerar

(Text av betydelse för EES)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1........... Inledning......................................................................................................................... 4

2........... Samförståndsavtalet........................................................................................................ 5

2.1........ En ny samarbetsstrategi................................................................................................... 5

2.2........ Samförståndsavtalets omfattning och struktur................................................................... 6

2.3........ Självreglering utifrån samförståndsavtalet......................................................................... 8

3........... Samförståndsavtalets funktion och verkan........................................................................ 8

3.1........ Att få samförståndsavtalet att fungera.............................................................................. 8

3.2........ Förfaranden för anmälan och avlägsnande av olagligt material – en av samförståndsavtalets hörnstenar  9

3.3........ Proaktiva och förebyggande åtgärder – en kritisk åtgärd för effektiv bekämpning av varumärkesförfalskning     11

3.4........ Upprepade intrång........................................................................................................ 12

3.5........ Samarbete, inklusive utbyte av information..................................................................... 14

3.6........ Konsumenternas förtroende, konsumentinformation och konsumentskydd...................... 14

3.7........ Extern kommunikation och ökad medvetenhet............................................................... 15

3.8........ Jämförelser av samförståndsavtalets effekter.................................................................. 16

4........... Vägen framåt................................................................................................................ 18

Bilaga: Förteckning över webbplatser och varumärken som omfattas av samförståndsavtalet......... 20

Varumärken som omfattas av samförståndsavtalet........................................................................ 20

Webbplatser som omfattas av samförståndsavtalet....................................................................... 22

1.           Inledning

I den här rapporten utvärderas hur samförståndsavtalet om försäljning av varumärkesförfalskade varor via internet (maj 2011) fungerar, nedan kallat samförståndsavtalet[1].

Försäljningen av varumärkesförfalskade varor via internet skadar alla legitima parter, inklusive internetplattformar och immateriella rättighetsinnehavare och, framförallt, konsumenterna. Varumärkesförfalskning via internet är ett dynamiskt fenomen som ständigt förändras och anpassas för att komma åt nya affärsmodeller. De företag som sysslar med olaglig varumärkesförfalskning är sofistikerade. De anpassar sig efter befintliga skyddsstrategier mot varumärkesförfalskning.

Syftet med samförståndsavtalet är att upprätta en uppförandekod i kampen mot försäljningen av varumärkesförfalskade varor via internet. Tanken är att öka samarbetet mellan avtalsparterna för att de på ett effektivt sätt ska kunna ta itu med detta ständiga hot. Det råder stor enighet om att samarbete är mycket bättre än rättstvister, som varken ökar effektiviteten på marknaden eller konsumenternas förtroende. Den huvudsakliga målsättningen är att skapa förtroende på marknaden. Samförståndsavtalet bidrar till att skapa förtroende på internetmarknaden genom detaljerade åtgärder mot försäljningen av varumärkesförfalskade varor och genom att öka skyddet för konsumenter som oavsiktligt köper en förfalskad produkt.

Samförståndsavtalet omfattar ledande e-handelsplattformar och stora varumärken inom snabbrörliga konsumentvaror, konsumentelektronik, mode, lyxartiklar, sportvaror, film, programvaror, spel och leksaker, som alla är verksamma på både global och regional nivå[2].

Under utvärderingsperioden[3] sammanträdde avtalsparterna regelbundet. Sammanfattningar av dessa möten har offentliggjorts på webbplatsen för generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster[4].

I denna rapport analyseras samförståndsavtalets framsteg, genomförande och funktion. Den ger även en överblick över avtalsparternas utvärdering av hur effektivt avtalet är när det gäller att minska internetförsäljningen av varumärkesförfalskade varor inom EU. Rapporten är strikt begränsad till samförståndsavtalet och omfattar inte angränsande politiska frågor.

Rapporten visar att strategin i samförståndsavtalet fungerar, men att internetplattformar och rättighetsinnehavare måste fortsätta att vara uppmärksamma och vaksamma. Slutsatsen av rapporten är att samförståndsavtalet bör fortsätta i två år till och att det bör utökas med ytterligare parter. Kommissionen överväger ytterligare insatser för att bekämpa varumärkesförfalskningen på bredare front och kan komma att lägga fram ett förslag till initiativ senare i år.

2.           Samförståndsavtalet

2.1.        En ny samarbetsstrategi

Kommissionen betonade, både i sitt meddelande från 2009 om att stärka säkerställandet av skydd för immateriella rättigheter på den inre marknaden[5] och i sitt meddelande från 2011 om en inre marknad för immateriella rättigheter[6], vikten av att rättighetsinnehavare och andra berörda parter, till exempel internetplattformar, grossister, detaljhandlare och konsumenter samt branschorganisationer, upprättar frivilliga strategier och samarbetsstrategier för att bekämpa varumärkesförfalskning.

I meddelandet från 2009 ansåg kommissionen att berörda parter inom teknik och handel där utvecklingen går snabbt bör tillämpa en strategi som bygger på samarbete snarare än rättstvister. För att hitta möjliga icke bindande överenskommelser föreslogs en arbetsmetod som bygger på dialog mellan berörda parter, dvs. en konstruktiv dialog där man fokuserar på konkreta problem och genomförbara och praktiska lösningar som måste vara realistiska, välavvägda och rättvisa för alla inblandade. En sådan gemensam, inkluderande och delaktighetsfrämjande strategi stämmer väl överens med kommissionens agenda om bättre lagstiftning.

När det gäller detta samförståndsavtal intog kommissionen en ny funktion som hjälpresurs för dessa dialoger genom att erbjuda administrativt och logistiskt stöd och genom att, om så krävs, säkerställa en korrekt avvägning mellan olika berörda intressen, inklusive EU-medborgarnas legitima rättigheter och förväntningar.

Kommissionens roll som hjälpresurs garanterar också att dialogerna med berörda parter och eventuella senare överenskommelser är öppna och helt förenliga med den befintliga rättsliga ramen, med full respekt för grundläggande fri- och rättigheter.

Både Europaparlamentet[7] och rådet[8] ställde sig bakom kommissionens strategi.

Som ett första exempel på samarbetsstrategin lanserade kommissionen en dialog med berörda parter om försäljningen av varumärkesförfalskade varor på internet. Detta resulterade i ett samförståndsavtal mellan 33 företag och branschorganisationer som omfattar 39 olika webbplatser.

2.2.        Samförståndsavtalets omfattning och struktur

Internethandeln har gett företag och konsumenter nya möjligheter att köpa och sälja varor nationellt, över den inre marknadens inre gränser, och internationellt. Inom den inre marknaden minskar internet de praktiska hindren för handel över medlemsstaternas gränser.

Tyvärr har internet även blivit en av de största kanalerna för varumärkesförfalskade varor. Större delen av den e-handel som sker via internetplattformar är helt laglig. Olagliga eller bedrägliga kommersiella handlare som säljer varumärkesförfalskade varor utnyttjar dock även e-handelns fördelar för att sälja varumärkesförfalskade produkter direkt till konsumenterna. Avtalsparterna påpekar till exempel att det finns en ny generation av (småskaliga) försäljare av varumärkesförfalskade varor som införskaffar dessa varor billigt på internet eller via mer traditionella distributionskanaler i mindre kvantiteter och därefter lägger ut dem till försäljning på internet. Varken den ursprungliga säljaren av varorna eller de varumärkesförfalskade varorna befinner sig nödvändigtvis på EU:s territorium. Lagliga internetplattformar och rättighetsinnehavare som erbjuder tjänster till säljare och köpare kan därmed råka ut för handlare som säljer varumärkesförfalskade produkter, vilket går ut över konsumenterna, rättighetsinnehavarna, leverantörerna av e-handelstjänster, ekonomin och samhället.

Internetplattformar och rättighetsinnehavare vidtog åtgärder mot internetförsäljningen av varumärkesförfalskade varor redan innan samförståndsavtalet trädde ikraft. Till följd av dialogen med berörda parter har det dock växt fram en allmän medvetenhet om att man skulle kunna åstadkomma mer.

Samförståndsavtalet är inriktat på att störa och avskräcka utbudssidan av marknaden för varumärkesförfalskade varor. Man försöker med andra ord få bort försäljningen av varumärkesförfalskade varor på internet så snart som möjligt. Avtalet innehåller proportionella, avskräckande åtgärder mot aktörer som vid upprepade tillfällen försöker sälja varumärkesförfalskade varor. Dessutom syftar det till att skapa ett bättre skydd för konsumenter som oavsiktligt köper en förfalskning och för lagliga säljare av varor som känner att de på ett otillbörligt sätt förhindras/försenas när de ska lägga ut en produkt till försäljning på internet.

Strategin i samförståndsavtalet bygger på tre försvarslinjer. De ska se till att det inte finns några olagliga produkter till försäljning på internet, och om det ändå gör det, att de tas bort så snart som möjligt, åtminstone tillräckligt snabbt för att förhindra att det hinner ske ytterligare transaktioner. Alla åtgärder sker samtidigt och i realtid.

För det första är det mycket viktigt att kunder, dvs. säljare och köpare, förstår vad varumärkesförfalskning innebär, vilka risker detta fenomen medför för konsumenterna och vilka negativa effekter det får för rättighetsinnehavarna. Kunderna kan vara aktiva i kampen mot varumärkesförfalskning. Därför är internetplattformarna måna om att potentiella säljare och köpare ska kunna ta del av lämplig information på ett enkelt sätt, och i förekommande fall i samarbete med rättighetsinnehavarna. De bör förklara att det är olagligt att sälja varumärkesförfalskade varor och föreslå försiktighetsåtgärder som köparna bör vidta för att undvika att köpa dem. Välinformerade säljare på internetplattformarna bör åta sig att inte sälja sådana varor. Välinformerade konsumenter bör känna till vilka verktyg de ska använda och hur de ska gå till väga om de har köpt varumärkesförfalskade varor. Samförståndsavtalet är helt i linje med kommissionens senaste konsumentpolitiska strategi, där mellanhänder och handlare uppmanas att göra mer än att bara följa lagstiftningen och utarbeta självreglerande åtgärder för att öka konsumentskyddet[9].

Den andra försvarslinjen handlar om proaktiva och förebyggande åtgärder för att snabbt och adekvat sätta stopp för försöken att sälja varumärkesförfalskade varor, antingen innan de läggs ut till försäljning eller kort därefter. Genom att vidta sådana åtgärder försöker rättighetsinnehavare och internetplattformar att minska utbudet av förfalskade varor på internet. Dessa åtgärder kan vara tekniska och/eller procedurmässiga och kräver ofta mänskliga insatser. De är ofta specifika för respektive affärsmodell och rättighetsinnehavarnas och/eller internetplattformarnas organisation. Ett exempel på proaktiva och förebyggande åtgärder är kontrollen av säljare innan de tillåts sälja på en internetplattform och, i vissa fall, en fortlöpande utvärdering av åtgärdernas resultat. Effektiva proaktiva och förebyggande åtgärder är ofta avancerade. De kräver ofta betydande resurser och ett effektivt samarbete mellan rättighetsinnehavare och internetplattformar. Proaktiva och förebyggande åtgärder används för att se till att varumärkesförfalskade varor inte läggs ut till försäljning på internet.

För det tredje kan varumärkesförfalskade varor fortfarande vara tillgängliga för allmänheten på en internetplattform, trots information till kunderna och proaktiva och förebyggande åtgärder. I sådana fall kan rättighetsinnehavare och konsumenter underrätta den berörda internetplattformen om förekomsten av sådana varor. På så sätt kan plattformen vidta lämpliga åtgärder, bland annat ta bort varan från den berörda webbplatsen. Förfaranden för anmälan och avlägsnande av olagligt material är tänkta att vara ett enkelt, rättvist och snabbt sätt att ta bort varumärkesförfalskade varor som läggs ut till försäljning på internet.

Samförståndsavtalet kompletterar dessa åtgärder genom att skapa ett bättre konsumentskydd, bland annat en möjlighet att erhålla en ersättningsprodukt eller få pengarna tillbaka enligt vissa villkor. Samförståndsavtalet innehåller även avskräckande insatser vid upprepade intrång.

Samförståndsavtalets parter har åtagit sig att samarbeta för att upptäcka upprepade intrång. Internetplattformarna åtar sig att genomföra och verkställa avskräckande åtgärder enligt sina interna riktlinjer. Policyer för att förhindra upprepade intrång måste vara objektiva och proportionella och ta hänsyn till alla omständigheter. Informationsutbytet om aktörer som begår upprepade intrång enligt samförståndsavtalet sker helt i enlighet med dataskyddslagstiftningen.

Konsumenterna bör ta del av all information som finns när de köper varor på internet för att undvika att köpa varumärkesförfalskade varor, men kan trots det lida skada. De kan ha blivit vilseledda och ha köpt varumärkesförfalskade varor oavsiktligt, och därmed lidit ekonomisk eller annan skada. Samförståndsavtalet innehåller vissa minimibestämmelser för konsumentskydd. Vilken ersättning som ges för ekonomisk eller annan skada beror på de enskilda avtalsparternas policy. En konsument kan även ha lagt ut en vara till försäljning som misstänks vara varumärkesförfalskad och därför avlägsnas. Konsumenten kan ha lidit skada om det visar sig att produkten avlägsnats felaktigt.

Slutligen garanterar samförståndsavtalet att avtalsparterna under utvärderingsperioden inte inleder nya rättstvister mot varandra i frågor som omfattas av samförståndsavtalet. Detta moratorium för rättstvister är en viktig bestämmelse som understryker avtalsparternas ömsesidiga åtagande att arbeta tillsammans i god tro.

2.3.        Självreglering utifrån samförståndsavtalet

Det är ofta svårt att få ett stort antal berörda parter med olika intressen och affärsmodeller att samarbeta på frivillig basis. Det tar tid att bygga upp det förtroende som behövs för att ett sådant samarbete ska fungera.

Den process som föregick undertecknandet av samförståndsavtalet och själva undertecknandet i sig har visat sig vara nödvändiga steg på vägen mot att bygga upp ett klimat av ömsesidigt förtroende mellan avtalsparterna. Den strukturerade dialogen har gjort att de berörda parterna har fått en ökad förståelse för varandras intressen och varandras tekniska, organisatoriska och kommersiella begränsningar. Ömsesidigt förtroende är den enande faktorn. Utan det är det frivilliga samarbetet dömt att misslyckas.

Andra kritiska framgångsfaktorer har varit följande:

· Ett tydligt incitament för varje avtalspart till följd av det icke bindande avtalet.

· Skyddsåtgärder i avtalet för att skydda varje avtalsparts viktiga intressen, för att passa olika affärsmodeller och handelspolicyer, och för att garantera rättssäkerheten i syfte att övervinna motståndet inom respektive organisation.

· Ett icke bindande avtal med ett tydligt fokus, bland annat ett väldefinierat syfte, i kombination med tydligt formulerade, realistiska skyldigheter, proportionellt fördelade mellan parterna (smart genomförande).

· Ett brett samförstånd och ett stort engagemang inom de företag som undertecknar avtalet.

· Tillräcklig flexibilitet i avtalet för att möjliggöra anpassningar till följd av förändrade omständigheter, utan att behöva omförhandla avtalet.

Dessutom har Europeiska kommissionen genom att fungera som hjälpresurs bidragit till att strukturera och driva dialogerna och förhandlingarna, samt uppmuntra berörda parter att övervinna hindren. Politiskt stöd från nationella myndigheter och parlament kan också bidra till framgång.

Extern insyn ökar trovärdigheten och säkerställer ansvarighet och ansvar gentemot berörda parter, nationella myndigheter och parlament samt samhället i stort. Det kan även få nya parter att ansluta sig till det icke bindande avtalet och den bästa praxis som främjas genom avtalet.

3.           Samförståndsavtalets funktion och verkan

3.1.        Att få samförståndsavtalet att fungera

Samförståndsavtalet är begränsat till avtalsparter som tillhandahåller tjänster och varor i EU/EES. För att förtydliga samförståndsavtalets tillämpningsområde har avtalsparterna angett de webbplatser och varumärken som omfattas av avtalet (se bilagan).

En förteckning över kontaktpunkter har upprättats för att göra det lättare för avtalsparterna att kommunicera i frågor som rör samförståndsavtalet och för att möjliggöra operativ direktkontakt mellan personer som arbetar med varumärkesskydd för rättighetsinnehavare i olika medlemsstater och de webbplatser som internetplattformarna driver.

Tillgången på denna grundläggande information i lättillgänglig och regelbundet uppdaterad form har hjälpt avtalsparterna att tillämpa samförståndsavtalet under driftsmässiga förhållanden. Det har också gjort avtalsparternas lokala organisationer medvetna om samförståndsavtalet och dess potential och möjligheter.

Internetplattformar och rättighetsinnehavare har deltagit i bilaterala möten för att upprätta kontakter, utbyta information och diskutera operativa frågor. Dessa möten, i kombination med en konsekvent användning av internetplattformarnas respektive program för rättighetsskydd, har gjort att avtalsparterna kunnat samla sin kunskap, identifiera trender och till följd av detta avlägsna misstänkta försäljningserbjudanden, för att på så sätt öka det förebyggande skyddet.

På det hela taget har samförståndsavtalets parter signalerat att detta väsentligt har förbättrat kommunikationen mellan avtalsparterna, vilket har underlättat samarbetet. I vissa fall har man vidtagit gemensamma åtgärder, till exempel snabba insatser vid plötsliga ökningar av en viss typ av varumärkesförfalskningar.

3.2.        Förfaranden för anmälan och avlägsnande av olagligt material – en av samförståndsavtalets hörnstenar

Alla avtalsparter anser att förfarandena för anmälan och avlägsnande av olagligt material är oumbärliga åtgärder för att bekämpa försäljningen av varumärkesförfalskade varor på internet. Samförståndsavtalet innehåller regler för anmälan och avlägsnande av olagligt material, bland annat

i) en mekanism för att avlägsna enskilda försäljningserbjudanden om produkter som misstänks vara varumärkesförfalskade från internetplattformarnas webbplatser och

ii) en mekanism för att underrätta internetplattformarna om användare som säljer varumärkesförfalskade produkter (säljarbaserade underrättelser).

Detta är det verktyg som främst ska tillämpas när det på internet dyker upp försäljningserbjudanden om varor som misstänks vara olagliga. Dessutom har avtalsparterna noterat att det har visat sig vara ett användbart verktyg inom ramen för samförståndsavtalet. Reglerna om anmälan och avlägsnande av olagligt material bör inte vara alltför preskriptiva och de måste innehålla vissa mekanismer för att ta itu med missbruk av systemet. Företagen har utarbetat sina egna skräddarsydda metoder för att ta itu med intrång på sina webbplatser.

Avtalsparterna har rapporterat att internetplattformarna mottar tusentals anmälningar och begäranden om att avlägsna olagligt material, av alla typer av skäl. Inom ramen för samförståndsavtalet och i enlighet med EU:s regelverk[10] är syftet med förfarandena för anmälan och avlägsnande av olagligt material att avlägsna försäljningserbjudanden om varor som misstänks vara varumärkesförfalskade från internetplattformarnas webbplatser på ett snabbt, effektivt och verkningsfullt sätt.

Alla internetplattformar hade redan innan samförståndsavtalet trädde ikraft någon form av mekanism för anmälan och avlägsnande av olagligt material för att ge rättighetsinnehavare och andra drabbade personer och organisationer möjlighet att anmäla misstänkta varumärkesförfalskningar. Medan vissa var lätta att hitta på webbplatserna fanns det många andra system för anmälan och avlägsnande av olagligt material som inte ansågs fungera tillfredställande. Dessutom var det inte alla rättighetsinnehavare som använde det system som fanns. Anmälningarna var ofullständiga, inte tillräckligt specifika, svåra att behandla, ibland inriktade på enskilda produkter och ibland på hela produktkataloger. Uppföljningen av anmälningarna varierade mellan internetplattformarna och ansågs inte alltid vara tillfredsställande av de anmälande rättighetsinnehavarna. Försäljningserbjudandena avlägsnades inte alls, tog för lång tid att avlägsna eller dök snabbt upp igen efter avlägsnandet.

Sedan samförståndsavtalet trädde ikraft har vissa internetplattformar rapporterat att det tar dem upp till 24 timmar att avlägsna ett försäljningserbjudande på internet (även kallat en post), ibland dock upp till 48 timmar. För andra tar det 2–5 timmar. Andra säger att ifrågasatta försäljningserbjudanden tas bort samma dag eller tidigt nästföljande dag. Rättighetsinnehavare har dock rapporterat att samma internetplattform har olika behandlingstid i olika medlemsstater.

Internetplattformarna har dessutom påpekat att de har noterat att vissa rättighetsinnehavare uppvisar stora variationer i det genomsnittliga antalet anmälningar av försäljningserbjudanden om förfalskade produkter per månad (från en till flera hundra). Sedan samförståndsavtalet trädde ikraft avslår de väldigt sällan en begäran om avlägsnande och behöver sällan be om mer information för att behandla anmälan. I de fall de behöver be om mer information så rör det sig i regel om anmälningar från rättighetsinnehavare som är obekanta med förfarandet för anmälan och avlägsnande av olagligt material. Vissa rättighetsinnehavare menar att det i vissa fall har krävts onödiga detaljer. När ett försäljningserbjudande om en vara som misstänks vara olaglig har avlägsnats från internet informerar internetplattformen bland annat den berörda säljaren, och förklarar varför erbjudandet har avlägsnats.

Anmälningar av användare som säljer varumärkesförfalskade produkter – till skillnad från anmälningar av specifika försäljningserbjudanden – har varit relativt sällsynta. I regel anses anmälningar av enskilda säljare vara besvärliga, eftersom det nästan alltid krävs ytterligare utredning av säljarens enskilda försäljningserbjudanden innan ett beslut kan fattas. Eftersom aktörer som begår upprepade intrång (och som konstateras vara oärliga säljare) kommer att bestraffas i alla fall (till följd av anmälningar av enskilda försäljningserbjudanden) ser man inte några väsentliga fördelar med anmälningar av enskilda säljare. Tvärtom rapporterade en rättighetsinnehavare att det är oklart i vilken utsträckning internetplattformarna vidtar åtgärder till följd av anmälningar av enskilda säljare som säljer varumärkesförfalskade varor, eftersom samarbetet när det gäller anmälan och avlägsnande av olagligt material fungerar effektivt för enskilda olagliga produkter.

Enligt de villkor som de olika internetplattformarna tillämpar är det klart förbjudet att sälja produkter som gör intrång i tredje parts rättigheter. Det framgår också tydligt att intrångsgörande produkter kommer att tas bort. Vissa internetplattformar tillhandahåller formulär som rättighetsinnehavarna kan använda vid anmälningar. Dessa är dock ofta ganska grundläggande och främst avsedda för rättighetsinnehavare som inte har undertecknat samförståndsavtalet. Även om den faktiska behandlingen av anmälningar är ett internt förfarande tillhandahåller de större internetplattformarna information på internet om hur förfarandet för anmälan och avlägsnande av olagligt material går till. Denna fungerar som en referenspunkt, särskilt för rättighetsinnehavare som inte har undertecknat samförståndsavtalet. Informationen kan även ingå i den specifika internetplattformens program för rättighetsskydd eller webbplatsens hjälpavsnitt.

Sedan samförståndsavtalet trädde ikraft har alla avtalsparter rapporterat att det skett förbättringar inom alla dessa områden i fråga om anmälan och avlägsnande av olagligt material. Flera internetplattformar har sett över och ofta effektiviserat sina verktyg och förfaranden för anmälan och avlägsnande av olagligt material. En internetplattform har gjort om sitt förfarande för anmälan och avlägsnande av olagligt material och infört ett gemensamt förfarande för alla sina europeiska webbplatser[11].

Rättighetsinnehavarna har rapporterat att anmälan och avlägsnande av olagligt material på det hela taget fungerar väl på internetplattformarnas webbplatser som omfattas av samförståndsavtalet[12]. För rättighetsinnehavarna är det dock ofta dyrt att ha ett övervakningsprogram.

3.3.        Proaktiva och förebyggande åtgärder – en kritisk åtgärd för effektiv bekämpning av varumärkesförfalskning

Proaktiva och förebyggande åtgärder är åtgärder och förfaranden som ger internetplattformar och rättighetsinnehavare möjlighet att förhindra att olagliga försäljningserbjudanden läggs ut på internet eller begränsa den tid som de ligger ute. Dessa åtgärder och förfaranden har varierat, inte bara mellan olika avtalsparter utan ibland till och med mellan en viss internetplattforms olika webbplatser.

Enligt avtalsparterna räcker det inte med enbart reaktiva anmälningar och avlägsnanden av olagligt material för att komma till rätta med problemet med försäljningen av varumärkesförfalskade varor på marknadsplatser på internet. För att bekämpa varumärkesförfalskningen på internet är det lika viktigt att det finns tillräckliga proaktiva skyddsåtgärder för att förhindra att varumärkesförfalskade varor läggs ut till försäljning på marknadsplatser på internet.

Proaktiva och förebyggande åtgärder är starkt kopplade till de berörda internetplattformarnas och rättighetsinnehavarnas enskilda affärsmodeller och affärsmetoder. De är ett sätt för internetplattformarna att särskilja sig från sina konkurrenter på marknaden. De kan ha stor inverkan på kundnöjdheten och konsumenternas förtroende för försäljningserbjudandena på en viss webbplats. Flera internetplattformar är relativt öppna med sina proaktiva och förebyggande åtgärder. Internetplattformarna har även uppgett att dessa åtgärder, för att vara effektiva i längden, ofta måste vara avancerade och snabbt kunna anpassas när förhållandena förändras. Därför är proaktiva och förebyggande åtgärder ofta dyra att genomföra. För rättighetsinnehavarna är åtgärderna en del av arbetet med att skydda varumärket och är nära förknippade med strategier och verksamheter för varumärkesskydd.

Alla avtalsparter betonade om och om igen att utbytet av information mellan rättighetsinnehavare och internetplattformar är avgörande för de proaktiva och förebyggande åtgärdernas effektivitet. Flera avtalsparter observerade att åtgärdernas effektivitet tycktes variera både över tid och mellan internetplattformarnas olika webbplatser. Detta är inte förvånande med tanke på hur snabba och anpassningsbara säljarna av varumärkesförfalskade varor är. Det visar att avtalsparterna hela tiden måste vara på sin vakt och att det finns ett behov av fortsatt samarbete.

En avtalspart rapporterade att investeringarna i proaktiva och förebyggande åtgärder till följd av samförståndsavtalet både ökat och lett till konkreta resultat. En internetplattform påpekade att den numera avlägsnar fler potentiellt problematiska poster frivilligt och proaktivt än reaktivt[13].

Proaktiva och förebyggande åtgärder kan handla om tekniska åtgärder, till exempel en internetplattforms förmåga att upptäcka användningen av vissa nyckelord eller innehåll som läggs ut till försäljning innan det har släppts. Det kan också handla om informationsutbyte med internetplattformar om tecken på varumärkesförfalskade produkter och om de metoder som säljare av varumärkesförfalskade varor använder. Vissa internetplattformar har rapporterat att de använder viss teknik för att upptäcka produkterna och avlägsnar dem i förebyggande syfte.

Några avtalsparter var oroade över att de genom att vidta proaktiva åtgärder för att förhindra försäljningen av varumärkesförfalskade varor skulle kunna anses ha faktisk kännedom om den olagliga verksamheten och därmed skulle hamna utanför ansvarsbegränsningen enligt e-handelsdirektivet.

3.4.        Upprepade intrång

Enligt artikel 35 i samförståndsavtalet ska internetplattformarna beakta anmälningar om upprepade intrång och genomföra och verkställa policyer om avskräckande åtgärder för aktörer som begår upprepade intrång.

De olika internetplattformarnas policyer mot upprepade intrång innehåller i regel avskräckande åtgärder (till exempel en tillfällig kontoavstängning) mot säljaren (och inte bara det aktuella försäljningserbjudandet) efter ett andra intrång. Kraftfullare avskräckande åtgärder kan tillämpas om det konstateras att en säljare återigen säljer varumärkesförfalskade varor. Alla internetplattformar vidtar åtgärder för att förhindra att bannlysta säljare registrerar sig på nytt.

Samtidigt som det är viktigt och till och med nödvändigt med avskräckande åtgärder hävdar internetplattformarna att det finns andra sätt att komma till rätta med aktörer som gör upprepade intrång än att bara stänga av ett användarkonto. Det kan till exempel handla om utbildning, säkerhetsåtgärder, avskräckande åtgärder eller restriktioner.

Policyn om avskräckande åtgärder beskrivs i internetplattformens villkor på den berörda webbplatsen. Vissa internetplattformar sammanfattar dessutom systemet på andra delar av sina webbplatser, till exempel i program för rättighetsskydd eller hjälpavsnitt.

Internetplattformarna tillämpar inte sin policy om avskräckande åtgärder automatiskt. Enskilda korrigeringar är ibland nödvändiga och vidtas på det sätt som anses lämpligt. En säljare som uppenbarligen handlar i ond tro kan bannlysas direkt, medan en aktör som begår upprepade intrång och vars första småskaliga intrång begicks för länge sedan kan varnas igen innan kontot stängs av. En del internetplattformar hanterar alla påföljder från fall till fall, om än med liknande resultat och effektivitet. När man ska besluta vilka avskräckande åtgärder som ska tillämpas finns det flera aspekter att ta hänsyn till. Till exempel ska hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen av policyn är, hur många misstänkta intrång det rör sig om, om det rör sig om en aktör som begår upprepade intrång, hur lång tid som gått sedan tidigare intrång, vad säljaren har att säga, om språkbruket tyder på ett tydligt uppsåt, hur omfattande den lagliga verksamheten är och om det finns andra misstänkta beteenden, till exempel åtgärder för att undvika upptäckt. Därför har det inte gått att anta en gemensam enhetlig definition av avskräckande åtgärder.

Kommunikationen mellan rättighetsinnehavare och internetplattformar är återigen avgörande när det gäller att genomföra effektiva policyer mot upprepade intrång. Internetplattformarna behöver få information från de berörda rättighetsinnehavarna. Annars är deras policyer för upprepade intrång mindre effektiva. Flera internetplattformar har utvecklat särskilda rapporteringsverktyg och gjort dessa tillgängliga för rättighetsinnehavarna för att underlätta det ömsesidiga informationsutbytet, inklusive återkopplingen till den anmälande rättighetsinnehavaren, samtidigt som de inblandade personernas rättmätiga intressen respekteras.

Avskräckande åtgärder påverkar säljarna omedelbart, oavsett om åtgärderna är befogade eller ej. Säljarna kan förlora en möjlighet att sälja den aktuella produkten, förlora tid som investerats i obligatorisk utbildning eller extra säkerhetsåtgärder och förlora förtroende, vilket leder till minskat förtroende bland konsumenterna och därmed till lägre genomsnittliga försäljningspriser. Säljarna kan utsättas för säljrestriktioner som begränsar verksamheten, vilket kan leda till överskott av varor. De kan även drabbas av förlorade investeringar och ekonomiska förluster. Permanenta avstängningar kan äventyra hela företag (och därmed deras anställda och affärspartner). Därför tillämpar internetplattformarna avskräckande åtgärder restriktivt och omsorgsfullt.

För rättighetsinnehavarna är det mycket viktigt med policyer mot aktörer som begår upprepade intrång, eftersom det är dem som skadar rättighetsinnehavarna mest, särskilt om de genom bedrägliga metoder fortsätter att handla med varumärkesförfalskade produkter. Rättighetsinnehavarna hävdar fortfarande att det finns aktörer som begår upprepade intrång som har sålt varumärkesförfalskade varor på olika internetplattformar under många olika namn under lång tid. Rättighetsinnehavarna gör egna utredningar och underrättar internetplattformarna om aktörer som begår upprepade intrång, bland annat om avlägsnade försäljningserbjudanden dyker upp igen. Det är dock inte alltid möjligt för rättighetsinnehavarna att upptäcka, och därmed identifiera, aktörer som begår upprepade intrång, till exempel om den berörda webbplatsen inte har någon sökfunktion för säljarnas uppgifter.

Internetplattformarna anses vidta kraftfullare åtgärder än tidigare mot aktörer som begår upprepade intrång, antingen på eget initiativ eller på den berörda rättighetsinnehavarens initiativ, men de använder sitt eget omdöme och beaktar alla specifika omständigheter i fallet[14]. Därför leder inte alla anmälningar om upprepade intrång till att ett konto stängs av eller avslutas. Sedan samförståndsavtalet trädde ikraft har internetplattformarna blivit öppnare gentemot rättighetsinnehavarna om sin policy om avskräckande åtgärder och tillämpningen av denna. Vissa internetplattformar och rättighetsinnehavare utbyter information om enskilda fall på bilateral basis. Detta tycks dock inte vara allmän praxis.

Alla internetplattformar har infört tekniska och procedurmässiga åtgärder för att upptäcka aktörer som begår upprepade intrång och för att förhindra att bannlysta aktörer registrerar sig på nytt på deras webbplatser. Dessa åtgärder fungerar bara i viss mån på grund av de ohederliga säljarnas förtäckta metoder. Enda sättet att förbättra situationen är att öka det ömsesidiga utbytet av information och det direkta samarbetet mellan internetplattformar och rättighetsinnehavare.

Avtalsparterna investerar i verktyg och metoder för att bekämpa upprepade intrång. Under det senaste året har dessa gemensamma insatser gett allt bättre resultat. I vissa fall har man gjort anmärkningsvärda framsteg[15]. Trots det kan det vara lämpligt att förtydliga det praktiska genomförandet för att se till att åtgärderna mot upprepade intrång ger ett bättre praktiskt resultat.

3.5.        Samarbete, inklusive utbyte av information

Samarbete och informationsutbyte är avgörande för de proaktiva och förebyggande åtgärdernas effektivitet. Alla internetplattformar har antagit och publicerat sin policy för immateriella rättigheter på sina respektive webbplatser. Alla ger tydlig information om sin policy. Plattformarnas policy framgår också tydligt av användarvillkoren för de berörda webbplatserna, samt av kontrakten med säljarna. Alla internetplattformar upprätthåller sin policy för immateriella rättigheter.

Flera internetplattformar har utvecklat särskilda samarbetsprogram för rättighetsskydd, som ofta är grunden till ökat samarbete mellan den berörda internetplattformen och varumärkesinnehavare i allmänhet. Rättighetsinnehavarnas deltagande i dessa program varierar mellan olika webbplatser. Sedan samförståndsavtalet trädde ikraft har flera rättighetsinnehavare anslutit sig till programmen, beroende på deras specifika behov[16].

Samförståndsavtalet hindrar inte avtalsparterna från att utbyta annan eller mer detaljerad information, till exempel på bilateral basis och enligt ytterligare villkor. En del internetplattformar har presenterat statistiska analyser av borttagna försäljningserbjudanden (både proaktivt och efter anmälan och begäran om avlägsnande av olagligt material) och denna information har visat sig vara användbar. Internetplattformarna har kommit överens om att på begäran avslöja misstänkta intrångsgörares identitet och kontaktuppgifter, i den mån det är tillåtet enligt tillämplig dataskyddslagstiftning. Endast i ett fall har avtalsparterna rapporterat problem med denna aspekt av samförståndsavtalet[17].

3.6.        Konsumenternas förtroende, konsumentinformation och konsumentskydd

Konsumenternas förtroende är en viktig framgångsfaktor för alla avtalsparter. Det innebär att alla avtalsparter försöker skydda konsumenterna mot varumärkesförfalskade varor och ersätta konsumenter som handlat i god tro och oavsiktligt köpt varumärkesförfalskade varor.

Alla internetplattformar informerar konsumenterna om hur man bäst använder deras tjänster på ett säkert sätt och om att vara vaksamma på misstänkta försäljningserbjudanden.

Alla större internetplattformar har ersättningssystem för skador. Alla dessa skyddssystem för köpare är dock väldigt olika i fråga om omfattning och förfaranden. En internetplattform erbjuder till exempel en fullständig garanti mot varumärkesförfalskning och håller pengarna i deposition tills transaktionen är avslutad och köparen är nöjd. Utöver ersättningar via systemet för internetbetalningar kompenserar internetplattformarna konsumenterna genom att ha egna skyddsprogram för köpare eller en heltäckande returpolicy. Flera internetplattformar hjälper konsumenterna att returnera varan till den berörda säljaren. Här bör det noteras att EU-lagstiftningen innehåller minimiregler för att skydda konsumenter som köper varumärkesförfalskade varor från professionella säljare. I de fall en internetplattform agerar professionell säljare ger direktiv 1999/44/EG om försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier konsumenten rätt att få varorna ersatta med en äkta vara eller, om detta inte är möjligt, få pengarna tillbaka.

Rättighetsinnehavare som inte är inblandade i en viss försäljning kontaktas ofta av besvikna konsumenter som har köpt varumärkesförfalskade varor[18]. Rättighetsinnehavarna har uppenbarligen inte någon generell skyldighet att erbjuda ersättning eller att hjälpa konsumenten att få upprättelse. Flera rättighetsinnehavare vidtar dock särskilda åtgärder.

Flera internetplattformar uppmuntrar systematiskt konsumenterna att rapportera varumärkesförfalskade varor till de lokala brottsbekämpande myndigheterna. Några nationella myndigheter, till exempel konkurrens- och konsumentskyddsmyndigheter, brukar också rapportera misstänkta överträdelser av konsumentskyddet, inklusive vilseledande reklam, otillbörliga affärsmetoder och överträdelser av märkningsreglerna.

Alla avtalsparter är överens om att ett av de huvudsakliga målen med samförståndsavtalet är att förbättra konsumentskyddet. Avtalsparterna har inte rapporterat om några klagomål från konsumenterna[19]. En internetplattform har till och med rapporterat att antalet klagomål mot säljare och ersättningsanspråk från missnöjda köpare har minskat med 30 % sedan början av 2011.

3.7.        Extern kommunikation och ökad medvetenhet

Branschorganisationer spelar en viktig roll för att nå samförståndsavtalets mål. Flera branschorganisationer har hjälpt till att bygga upp konstruktiva relationer mellan rättighetsinnehavare och internetplattformar. Eftersom vissa branschorganisationer faktiskt skyddar sina medlemmars rättigheter och alla även företräder medlemmarnas intressen och samordnar de gemensamma ståndpunkter som ska tas för medlemmarnas räkning när det gäller samförståndsavtalet, spelar branschorganisationerna en central roll när det gäller att sprida de idéer som samförståndsavtalet vilar på och uppmuntra sina medlemmar att respektera dess principer. De flesta branschorganisationer har tillkännagett samförståndsavtalets framsteg och informerat om dess fördelar genom uppdateringar på sin webbplats, e-postutskick och informationssessioner under sina konferenser.

Avtalsparterna har insett hur viktigt det är att involvera nationella myndigheter i kampen mot varumärkesförfalskning på internet och att hålla immaterialrättsliga organ, samt Europaparlamentets ledamöter, fullt informerade om samförståndsavtalet och utvecklingen kring detta. De har alla framhävt fördelarna med att öka informationsinsatserna efter antagandet av denna rapport.

På EU-nivå har samförståndsavtalet omnämnts i olika meddelanden på området[20]. Även på medlemsstatsnivå har det tagits liknande initiativ[21]. På internationell nivå främjas samförståndsavtalet i internationella forum, såsom WIPO[22] och WTO, samt i diskussionerna med EU:s främsta handelspartner.

3.8.        Jämförelser av samförståndsavtalets effekter

Avtalsparterna har inför den här rapporten försett kommissionen med omfattande uppgifter som visar hur samförståndsavtalet fungerar och hur det påverkar deras verksamhet. De flesta uppgifterna anses konfidentiella på grund av att de är kommersiellt känsliga och kan därför inte citeras direkt.

Trots alla insatser har alla internetplattformar fortfarande varumärkesförfalskade varor till försäljning på sina webbplatser. Säljarna av sådana varor har blivit skickligare på att presentera sina försäljningserbjudanden på ett sådant sätt att det utifrån erbjudandet på internet inte alltid går att avgöra om produkten är äkta eller oäkta. Med tanke på detta har det visat sig att proaktiva och förebyggande åtgärder baserade på nyckelord eller bilder och priser har sina begränsningar.

Många avtalsparter har investerat i att utveckla lämpliga indikatorer (så kallade centrala resultatindikatorer) i ett försök att mäta samförståndsavtalets framsteg, genomförande och funktion på ett tillförlitligt och öppet sätt. Eftersom man vid användningen av sådana indikatorer måste ta hänsyn till de olika affärsmodellernas särdrag och till vilka varor och sektorer det rör sig om har man inte kunnat använda samma indikatorer för de olika avtalsparterna. Därför har det ännu inte gått att skapa några nyckeltal som en kvantitativ vektor för att bedöma och kommunicera samförståndsavtalets effekter.

För att bevaka trender i försäljningserbjudanden om varumärkesförfalskade varor på internetplattformarnas respektive webbplatser har flera rättighetsinnehavare upprättat systematiska testköpsprogram som har upprepats flera gånger under jämförbara omständigheter. De har varit värdefulla när det gäller att identifiera trender.

En internetplattform menade att man sedan mitten av 2011 konstaterat att rättighetsinnehavarnas anmälningar och begäranden om avlägsnande av olagligt material minskat märkbart (20 %), vilket troligtvis motsvarar en minskning av antalet misstänkta poster på plattformen. Under samma period konstaterade man att antalet proaktiva borttagningar av misstänkta poster med hjälp av proaktiva och förebyggande åtgärder nästan fördubblats. En rättighetsinnehavare rapporterade att dennes varumärken under förra året gjort nästan 120 000 anmälningar om intrångsgörande innehåll till mellanhänder på internet. Av dessa var det endast 0,005 % som saknade grund.

En annan stor internetplattform rapporterade att över 8 600 säljare fick sina konton blockerade eller kraftigt inskränkta under tredje kvartalet 2012 efter att man konstaterat att de lagt upp misstänkta poster med varor försedda med varumärken tillhörande samförståndsavtalets parter. Även om det inte finns någon specifik statistik för samförståndsavtalets parter för samma period tidigare år så visar en försiktig extrapolering av dessa siffror att det skett en ökning jämfört med tidigare år. En rättighetsinnehavare rapporterade att antalet aktörer som begår upprepade intrång har halverats sedan samförståndsavtalet trädde ikraft, kvartalsvis räknat. En annan rättighetsinnehavare påpekade också att antalet aktörer som fortfarande är aktiva och begår upprepade intrång på samma internetplattformar minskat betydligt. I maj 2012 var 15,7 % av dessa aktörer aktiva och i augusti 2012 var denna siffra endast 5 %.

Samförståndsavtalets effekt på det faktiska antalet försäljningserbjudanden om varumärkesförfalskade varor på internetplattformarnas webbplatser har varierat enligt avtalsparternas rapporter. En rättighetsinnehavare rapporterade att antalet varumärkesförfalskningar i en specifik produktkategori minskat från 40 % till 0 % på en stor internetplattform. Samma rättighetsinnehavare rapporterade att det skett en generell minskning av antalet varumärkesförfalskade varor på en annan stor internetplattforms webbplatser. En annan rättighetsinnehavare rapporterade att antalet bedrägliga säljare minskat med 50 % och att antalet olagliga försäljningserbjudanden minskat med 30 % på samma internetplattform. Ännu en annan rättighetsinnehavare hade identifierat ca 12 000 unika aktiva säljare av varor försedda med innehavarens varumärke på en viss internetplattform under en vecka hösten 2012. Av dessa handlade 9 % med varumärkesförfalskade varor på fem stora EU-marknader. Dessa resultat visar att försäljningen av varumärkesförfalskade varor tenderar att flytta till internetplattformar som har en mindre sträng påföljdspolicy (och som ofta inte omfattas av samförståndsavtalet). Detta kan tyda på att samförståndsavtalet främjar god praxis och därför behöver utökas med nya avtalsparter för att kunna fortsätta att vara effektivt som frivillig åtgärd.

Endast en internetplattform presenterade siffror över klagomål på köparna (en minskning med 30 % sedan början av 2011).

Avtalsparternas rapporter visar att företagen prioriterar arbetet med att aktivt bekämpa varumärkesförfalskade varor olika högt. De finansiella och mänskliga resurser som satsas på detta återspeglar dessa prioriteringar. Det är dyrt att skydda sitt varumärke. En rättighetsinnehavare rapporterade att man spenderade över 3 miljoner euro om året på åtgärder för att skydda sitt varumärke, inklusive övervakning av internettjänster och anmälningar om intrångsgörande försäljningserbjudanden. En internetplattform uppgav att man totalt sett haft personalkostnader för plattformens program för att bekämpa varumärkesförfalskning på belopp i samma storleksordning. En annan stor rättighetsinnehavare hävdade att man haft en årlig kostnad på 1 miljon euro. I andra änden av spektrumet påstod sig en rättighetsinnehavare endast spendera några tusen euro per år på åtgärder för att skydda sitt varumärke. Internetplattformarna tycks investera betydande resurser i åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning. Mer än en internetplattform rapporterade att omkring 40 anställda på ett eller annat sätt deltog i åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning. En plattform har bildat en särskild operativ arbetsgrupp för bekämpning av varumärkesförfalskning. Arbetsgruppen ska ge operativt stöd till arbetsgruppen som ansvarar för relationerna med rättighetsinnehavarna. Alla internetplattformar fortsätter att investera i extra datorfunktioner, till exempel när det gäller anmälningar och avlägsnanden av olagligt material, proaktiva och förebyggande åtgärder, övervakning och rapportering av aktörer som begår upprepade intrång och kundservice. De belopp som spenderas står uppenbarligen i proportion till plattformens storlek och geografiska täckning. Detta gäller i tillämpliga delar även enskilda rättighetsinnehavare.

Flera plattformar uppgav att man gjort ganska betydande investeringar i åtgärder för att öka medvetenheten, till exempel kampanjer mot varumärkesförfalskning i samarbete med designer, utbildningsworkshoppar för små och medelstora företag samt en årlig konferens mot varumärkesförfalskning. Branschorganisationerna arbetar också aktivt med att öka medvetenheten bland sina medlemmar. Några enskilda rättighetsinnehavare har talat om samförståndsavtalet vid offentliga konferenser.

4.           Vägen framåt

Varumärkesförfalskningen på internet är en rörlig måltavla. Den teknik och de affärsmodeller som varumärkesförfalskarna använder förändras hela tiden. Internetplattformarna och rättighetsinnehavarna måste därför hela tiden vara uppmärksamma och vaksamma för att vara beredda och kunna vidta omedelbara och lämpliga åtgärder vid behov.

Samförståndsavtalets prövotid är slut. Det fungerar tillfredsställande på grund av att avtalsparterna är måna om att få det att fungera. Än så länge finns det inte något uppenbart behov av att ändra samförståndsavtalets lydelse. De nuvarande bestämmelserna har formulerats på ett sådant sätt att det går att vidta snabba åtgärder mot nya fenomen. Trots det går det fortfarande att göra förbättringar av det operativa genomförandet om det ska erkännas som bästa praxis.

Det bästa sättet att förbättra skyddet mot försäljningen av varumärkesförfalskade varor verkar vara att befästa det man åstadkommit hittills och få samförståndsavtalet att fungera ännu bättre. Avtalsparterna föreställer sig därför följande arbetsflöden:

Förläng samförståndsavtalet och se över det efter ytterligare två år

Baserat på samförståndsavtalets nuvarande version är avtalsparterna fast beslutna om att fortsätta att tillämpa det i ytterligare två år[23]. Under denna period vill avtalsparterna träffas två gånger om året under kommissionens överinseende. Under våren ska de allmänna policyfrågorna ses över vid ett plenarsammanträde. Under höstsammanträdet bör tonvikten ligga på mer operativa frågor[24].

Samförståndsavtalets parter och kommissionen är överens om att de regelbundet bör granska om samförståndsavtalet fortfarande är tillräckligt för att bekämpa försäljningserbjudanden om varumärkesförfalskade varor på internet. Kommissionen kommer därför att planera en andra granskning enligt samma princip som denna i slutet av 2014. Då bör man ha fastställt en gemensam ram för centrala resultatindikatorer som kan användas för att mäta avtalsparternas åtagande.

Denna granskning har visat att det fortfarande finns utrymme för förbättringar när det gäller samförståndsavtalets genomförande. De bilaterala mötena mellan avtalsparterna bör fortsätta så att de kan informera varandra om specifika frågor och gemensamt hitta praktiska lösningar. Dessutom kan det vara effektivt att vid behov utöka kommissionens roll som hjälpresurs och låta den utvecklas till en mer medlande funktion vid korrigerande åtgärder i vissa fall. Detta kan vara lämpligt i känsliga frågor som rör en begränsad grupp avtalsparter.

Avtalsparterna och kommissionen kommer gemensamt att utveckla en förbättrad kommunikationsstrategi. Denna bör göra det möjligt att utnyttja samförståndsavtalets fördelar fullt ut för att försöka skapa en bästa praxis för rättighetsinnehavare och internetplattformar i kampen mot varumärkesförfalskade varor på internet.

Utöka samförståndsavtalets parter

Baserat på sina erfarenheter hittills har avtalsparterna kommit överens om att det vore lämpligt att utöka samförståndsavtalet med nya internetplattformar, distributörer, rättighetsinnehavare och branschorganisationer. Att bredda samförståndsavtalet genom att ta in nya avtalsparter, särskilt från andra sektorer eller territorier som vill och kan följa dess bestämmelser, ses som ett viktigt nästa steg för att göra avtalet mer effektivt. Fokus bör ligga på företag och branschorganisationer som kan hjälpa till att nå samförståndsavtalets mål och som skulle ge det mervärde.

För att sprida bästa praxis och göra det lättare att ansluta sig till samförståndsavtalet kommer avtalsparterna och kommissionen att försöka hjälpa internetplattformar och rättighetsinnehavare som inte undertecknat samförståndsavtalet att anpassa sina affärsprocesser och stödverktyg i förekommande fall. Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter bör också spela en viktig roll i detta.

För att fortsätta att förbättra samförståndsavtalets konsumentskyddsdimension och för att se till att dess användning ger ett rigoröst skydd av grundläggande rättigheter kommer kommissionen att fortsätta att arbeta för att få representativa konsumentorganisationer och medborgarrättsgrupper att delta, helst fullt ut. Internetplattformar och rättighetsinnehavare bör även försöka hitta nya sätt att förbättra konsumentskyddet utöver det som man redan kommit överens om i samförståndsavtalet.

Bilaga: Förteckning över webbplatser och varumärken som omfattas av samförståndsavtalet

Varumärken som omfattas av samförståndsavtalet

Adidas group

1.           Adidas 2.           Y-3 3.           Reebok 4.           Rockport 5.           Taylor Made 6.           CCM

Allianz Amer Sports group

1.           ARC’TERYX 2.           MAVIC 3.           SALOMON 4.           SUUNTO 5.           PRECOR 6.           ATOMIC 7.           WILSON 8.           BONFIRE

Burberry

1.           Burberry

Gant

1.           GANT 2.           GANT RUGGER

Lacoste

1.           Lacoste

Lego group

1.           Lego

LVMH group

1.           Louis Vuitton 2.           Dior Couture

Mattel, Inc.

1.           Barbie 2.           Hot Wheels 3.           Fisher-Price 4.           Matchbox 5.           Corolle 6.           UNO 7.           Scrabble 8.           Monster High

Microsoft

1.           Microsoft 2.           XBOX 3.           Microsoft Windows 4.           Microsoft Office 5.           Microsoft Windows Server

Nike 1.           NIKE 2.           CONVERSE 3.           UMBRO

Nokia 1.           NOKIA 2.           CONNECTING PEOPLE 3.           VERTU 4.           V

Procter & Gamble 1.           Gillette 2.           OralB 3.           Olay

Richemont 1.           Alfred Dunhill 2.           Azzedine Alaia 3.           Baume Mercier 4.           Cartier 5.           Chloe 6.           IWC 7.           Jaeger LeCoultre 8.           Lancel 9.           Lange & Sohne 10.         Montblanc 11.         Panerai 12.         Piaget 13.         Purdey 14.         Roger Dubuis 15.         Shanghai Tang 16.         Vacheron Constantin 17.         Van Cleef & Arpels

Unilever 1.           Dove 2.           Axe/Lynx 3.           Sure/Rexona 4.           Vaseline 5.           Pond’s 6.           Radox 7.           Duschdas 8.           St Ives 9.           Persil (endast Storbritannien, Irland och Frankrike; ägs annars av Henkel) 10.         Surf 11.         Omo 12.         Comfort 13.         Cif 14.         Sunsilk 15.         VO5 16.         TRESemmé 17.         Nexxus 18.         Brylcreem 19.         Knorr 20.         Lipton 21.         PG Tips 22.         Slimfast 23.         Signal 24.         Close Up 25.         Prodent 26.         Mentadent 27.         Pepsodent 28.         Zwitsal 29.         Fissan

Webbplatser som omfattas av samförståndsavtalet

MIH group

1.           allegro.pl 2.           aukro.bg 3.           aukro.cz 4.           aukro.sk 5.           osta.ee 6.           qxl.dk 7.           qxl.no 8.           ricardo.ch 9.           ricardo.gr 10.         teszvesz.hu 11.         tuktuk.lt 12.         vatera.hu

eBay 1.           ebay.at 2.           ebay.be 3.           ebay.ch 4.           ebay.cz 5.           ebay.de 6.           eim.ebay.dk 7.           eim.ebay.fi 8.           ebay.fr (exkl. småannonser) 9.           eim.ebay.gr 10.         eim.ebay.hu 11.         ebay.ie 12.         ebay.it/classico (exkl. radannonser) 13.         ebay.nl 14.         eim.ebay.no 15.         ebay.pl 16.         eim.ebay.pt 17.         ebay.es/classico (exkl. radannonser) 18.         eim.eBay.se 19.         ebay.co.uk

Price Minister/ Rakuten

1.           http://www.priceminister.com 2.           http://www.priceminister.fr 3.           http://www.priceminister.es Amazon

1.           amazon.co.uk 2.           amazon.fr 3.           amazon.de 4.           amazon.it 5.           Amazon.es.

[1]               I enlighet med artikel 41 i samförståndsavtalet, http://ec.europa.eu/internal_market/iprenforcement/docs/memorandum_04052011_en.pdf.

[2]               Samförståndsavtalet omfattar följande parter: the Adidas group, AIM (European Brands Association), die Allianz Deutscher Produzenten – Film & Fernsehen e.V, the Amer Sports group, the Anti-Counterfeiting Group (ACG), Amazon, the International Bureau of Societies Managing Recording and Mechanical Reproduction Rights (BIEM), Burberry, Business Action to Stop Counterfeiting and Piracy (BASCAP), eBay, the European Textile and Clothing Confederation (EURATEX), the Federation of Sports and Play Associations (FSPA), the Federazione Moda Italia, the Federation of the European Sporting Goods Industry (FESI), Gant AB, der Bundesverband der Schuhindustrie e.V., the Interactive Software Federation (ISFE), the International Video Federation (IVF), the Italian Association of Foreign Trade (AICE), Lacoste, the Lego group, the LVMH group, Mattel Inc, Microsoft, the MIH group, the Motion Picture Association (MPA), Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), Nike, Nokia, Price-Minister – Rakuten group, Procter & Gamble, Richemont, Svenska Föreningen mot Piratkopiering (SACG) och Unilever.

[3]               Enligt artikel 40 i samförståndsavtalet ska undertecknandet av samförståndsavtalet (den 4 maj 2011) följas av en utvärderingsperiod på tolv månader. Även om den inledande utvärderingsperioden hade fastställts till tolv månader beslutade avtalsparterna enhälligt att förlänga denna period med ytterligare sex månader för att hinna testa alla åtgärderna i samförståndsavtalet ordentligt.

[4]               http://ec.europa.eu/internal_market/iprenforcement/stakeholders/index_en.htm.

[5]               KOM(2009) 467 slutlig av den 11 september 2009 om att stärka säkerställandet av skydd för immateriella rättigheter på den inre marknaden.

[6]               KOM(2011) 287 slutlig, 24.5.2011: En inre marknad för immateriella rättigheter – Att genom att främja kreativitet och innovation skapa ekonomisk tillväxt, högkvalitativa arbetstillfällen och förstklassiga produkter och tjänster i Europa.

[7]               Europaparlamentets resolution av den 22 september 2010 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter på den inre marknaden: http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&language=sv&reference=P7-TA-2010-0340.

[8]               Rådets resolution av den 1 mars 2010 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter på den inre marknaden, EUT C 56, 6.3.2010, s. 1.

[9]               Meddelande från kommissionen En strategi för konsumentpolitiken i EU – Att öka förtroendet och tillväxten, COM(2012) 225 final.

[10]             Direktiv 2000/31/EG, kapitel II, avsnitt 4, EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

[11]             Detta gemensamma förfarande gjorde att internetplattformen kunde få fler webbplatser att ansluta sig till samförståndsavtalet.

[12]             Denna slutsats gäller endast anmälan och avlägsnande av olagligt material inom ramen för detta samförståndsavtal och påverkar inte förfaranden för anmälan och avlägsnande av olagligt material inom andra områden eller för aktörer som inte undertecknat samförståndsavtalet. Den påverkar till exempel inte kommissionens slutsatser i samband med initiativet om förfaranden för anmälan och åtgärder (http://ec.europa.eu/internal_market/e-commerce/notice-and-action/index_en.htm).

[13]             Tredje kvartalet 2011: 65/35, dvs. 65 % av alla misstänkta poster gällande varumärken som tillhör samförståndsavtalets parter avlägsnades proaktivt medan 35 % avlägsnades reaktivt. Tredje kvartalet 2012: 80/20, dvs. 80 % av alla misstänkta poster gällande varumärken som tillhör samförståndsavtalets parter avlägsnades proaktivt medan 20 % avlägsnades reaktivt.

[14]             En internetplattform uppgav i sin årsrapport om sitt arbete med att bekämpa varumärkesförfalskning att man 2011 stängde ned 1 715 konton, vilket är 14 % fler än 2010. En annan internetplattform stängde av eller kraftigt inskränkte flera tusen säljare av varor tillhörande samförståndsavtalets parter under tredje kvartalet 2012, vilket också tyder på en ökning jämfört med samma period året före.

[15]             Flera rättighetsinnehavare konstaterade att antalet aktörer som begår upprepade intrång minskat på flera internetplattformar. En rättighetsinnehavare uppgav till och med att antalet aktörer som begår upprepade intrång på dennes varumärken minskat med 50 % på en stor internetplattform.

[16]             På en internetplattform har alla rättighetsinnehavare nu anslutit sig till programmet för rättighetsskydd. På en annan internetplattform har flera rättighetsinnehavare som haft stora problem med varumärkesförfalskade varor anslutit sig sedan samförståndsavtalets ikraftträdande. Andra använder förfarandena för anmälan och avlägsnande av olagligt material utan att formellt ha anslutit sig till programmet för rättighetsskydd. En minoritet har varken anslutit sig till programmet eller använder sig av förfarandena.

[17]             Mer bakgrundsinformation finns i Europeiska datatillsynsmannens synpunkter av den 13 september 2012 om generaldirektoratet för inre marknaden och tjänsters offentliga samråd om förfaranden för anmälan och åtgärder vid olagligt innehåll som lagras av mellanhänder på internet; http://www.edps.europa.eu/EDPSWEB/webdav/site/mySite/shared/Documents/Consultation/Comments/2012/12-09-13_Comments_DG_MARKT_EN.pdf.

[18]             Typiska exempel är defekt konsumentelektronik eller illa sydda sporttröjor som köparen klagar på hos den påstådda tillverkaren. Vid inspektion visar det sig att den berörda produkten inte har tillverkats av tillverkaren utan är förfalskad.

[19]             Inga konsumentskyddsorganisationer har undertecknat samförståndsavtalet.

[20]             COM(2012) 537 final, 26.9.2012: Att främja de kulturella och kreativa sektorerna för att främja tillväxt och sysselsättning i EU. SWD(2012)286 final, 26.9.2012: Competitiveness of the European High End Industries. COM(2012) 582 final, 10.10.2012: Uppdatering av meddelandet om industripolitiken – En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning. COM(2012) 784 final, 18.12.2012: The Digital Agenda for Europe – Driving European growth digitally. Europaparlamentets resolution av den 11 december 2012 om att fullborda en inre e-marknad. P7-TA(2012)0468, punkt 56.

[21]             Till exempel den franska stadgan om bekämpning av varumärkesförfalskning på internet (2009) som kompletteras av särskilda stadgor om webbplatser med småannonser och postoperatörer (2012).

[22]             http://www.wipo.int/meetings/en/2012/sct_info_net_ge_12/index.html.

[23]             Enligt artikel 44 i samförståndsavtalet kan varje avtalspart när som helst säga upp sitt deltagande i samförståndsavtalet genom att underrätta övriga avtalsparter och kommissionen.

[24]             Enligt artikel 42 i samförståndsavtalet kan avtalet efter utvärderingsperiodens slut förlängas på obestämd tid, sammanträden ska hållas två gånger om året och kommissionen ska utfärda regelbundna rapporter.