52011DC0109

[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 8.3.2011

KOM(2011) 109 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Handlingsplanen för energieffektivitet 2011

SEK(2011) 280 slutligSEK(2011) 277 slutligSEK(2011) 275 slutligSEK(2011) 276 slutligSEK(2011) 278 slutligSEK(2011) 279 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Handlingsplanen för energieffektivitet 2011

En ny plan för energieffektivitet

Energieffektivitet utgör kärnan i EU:s Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla[1] och i övergången till en resurseffektiv ekonomi. Energieffektivitet[2] är ett av de mest kostnadseffektiva sätten för att öka den trygga energiförsörjningen och minska utsläppen av växthusgaser och andra föroreningar. På många sätt kan energieffektivitet ses som Europas största energikälla.[3] Unionen har därför fastställt som mål att till år 2020 spara 20 % av sin förbrukning av primärenergi jämfört med prognoserna[4], och detta är anledningen till att målet fastställdes i kommissionens meddelande om energi 2020[5] som ett viktigt steg mot att uppnå våra långsiktiga energi- och klimatmål.

Viktiga steg har tagits för att uppnå detta mål – särskilt när det gäller marknaderna för apparater och byggnader[6]. Nyligen genomförda beräkningar från kommissionen visar emellertid att EU är på väg att uppnå endast hälften av 20 %-målet[7]. EU måste agera nu för att komma på rätt spår för att uppnå sitt mål. Som svar på Europarådets uppmaning från den 4 februari 2011 att vidta ”beslutsamma åtgärder om vi ska kunna utnyttja den avsevärda potentialen för större energibesparingar i byggnader, transporter, produkter och processer”[8], har kommissionen därför tagit fram denna omfattande nya plan för energieffektivitet.

Planen kommer att följas konsekvent med andra politiska åtgärder i enlighet med flaggskeppsinitiativet i Europa 2020-strategin – Ett resurseffektivt Europa[9], inklusive färdplanen mot en koldioxidsnål ekonomi år 2050[10] för att säkerställa enhetlighet, utvärdera kompromisserna mellan politikområdena och fördelarna från potentiella synergieffekter. Energieffektivitetsåtgärderna kommer att genomföras som en del av EU:s bredare resurseffektivitetsmål som omfattar en effektiv användning av alla naturresurser och säkerställande av höga standarder för miljöskydd.

De kombinerade effekterna av fullt genomförande av de existerande och nya åtgärderna kommer att förvandla våra dagliga liv och effekterna har potentialen att generera ekonomiska besparingar på upp till 1 000 euro per hushåll[11] och år, förbättra Europas industriella konkurrenskraft, skapa upp till två miljoner arbetstillfällen[12] och minska de årliga utsläppen av växthusgaser med 740 miljoner ton[13].

Den största energibesparingspotentialen finns i byggnader . I planen fokuseras på instrument för att dra igång renoveringsprocessen i offentliga och privata byggnader och förbättra energiprestanda hos de komponenter och apparater som används i dessa byggnader. I planen främjas det föredöme som den offentliga sektorn har, och det föreslås att renoveringstakten hos de offentliga byggnaderna ska ökas genom ett bindande mål och att det införs kriterier för energieffektivitet i de offentliga utgifterna. I planen planeras det också för skyldigheter för allmännyttiga företag som gör det möjligt för kunderna att minska sin energiförbrukning.

Transportsektorn har den näst största potentialen. Detta kommer att tas upp i den kommande vitboken om transporter.

Energieffektiviteten i industrin kommer att tas upp genom energieffektivitetskrav för industriutrustning, förbättrad information för små och medelstora företag och åtgärder för att införa energibesiktningar och övervakningssystem för energianvändning. Förbättringar av effektiviteten vad gäller kraft- och värmeproduktionen föreslås också, vilket säkerställer att det i planen ingår energieffektivitetsåtgärder i hela energiförsörjningskedjan.

Mål för energieffektivitet är ett effektivt sätt för att sätta fart på verksamheten och skapa politisk drivkraft. Förfarandet ”Europa 2020” har, tillsammans med tillämpningen av ”den europeiska planeringsterminen”, skapat en ny styresform och ytterligare verktyg för EU att styra sina energieffektivitetsansträngningar. Kommissionen föreslår därför ett tillvägagångssätt i två steg för fastställande av mål. Som ett första steg fastställer medlemsstaterna nu nationella energieffektivitetsmål och -program. Dessa vägledande mål och de enskilda ansträngningarna från varje medlemsstat kommer att utvärderas för att bedöma hur pass troligt det är att det övergripande EU-målet uppnås, och i vilken utsträckning de enskilda ansträngningarna uppfyller det gemensamma målet. Kommissionen kommer att stödja och tillhandahålla verktygen för medlemsstaterna i utarbetandet av sina energieffektivitetsprogram och noggrant övervaka deras genomförande genom sin reviderade lagstiftningsram och inom ramen för den nya ram som tillhandahålls i enlighet med förfarandet Europa 2020. Under 2013 ska kommissionen tillhandahålla en utvärdering av de resultat den har fått och redogöra för om programmen tillsammans kommer att uppnå det europeiska målet på 20 %. Om utvärderingen 2013 visar att det inte är troligt att det sammanlagda EU-målet kommer att uppnås, kommer kommissionen i en andra etapp att föreslå rättsligt bindande nationella mål för 2020. Såsom är fallet för förnybar energi skulle det då bli nödvändigt att beakta medlemsstaternas enskilda utgångslägen, deras ekonomiska prestanda och de tidiga åtgärder som har vidtagits inom detta område.

Denna plan bygger på Europaparlamentets bidrag, särskilt den senaste rapporten på eget initiativ om energieffektivitet[14], från många intressenter, och på erfarenheten från planen om energieffektivitet från 2006. Kommissionen uppskattar att de åtgärder som redan har vidtagits, tillsammans med de som nyligen har lagts fram i denna plan, bör säkerställa ett fullständigt uppfyllande av 20 %-målet. Den viktigaste principen i denna plan är att föreslå skärpta bindande åtgärder utan bindande nationella mål.

Unionens framgång när det gäller att genomföra denna plan kommer att bero på de nära samarbete mellan EU-institutioner, medlemsstater och alla berörda intressenter. Kommissionen räknar med att alla parter som deltar i denna ambitiösa ansträngning visar engagemang och åtagande.

Den offentliga sektorn: att föregå med gott exempel

De offentliga utgifterna står för 17 %[15] av EU:s BNP. Offentligt ägda eller använda byggnader utgör cirka 12 % av EU:s byggnadsbestånds yta[16]. Det är nödvändigt att kraftigare betona energieffektiviteten i den offentliga sektorn, i den offentliga upphandlingen, renoveringen av offentliga byggnader och uppmuntrandet av höga prestanda i städer och samhällen. Den offentliga sektorn kan skapa nya marknader för effektiv teknik, tjänster och affärsmodeller. Medlemsstaterna måste reformera subventionerna för främjande av energianvändning, till exempel genom att omorientera dem så att de tar hänsyn till förbättrad energieffektivitet och så att de tar itu med energifattigdomen.

- Energieffektivitet i de offentliga utgifterna

Att styra de offentliga utgifterna mot energieffektiva produkter, transportsätt, byggnader, arbeten och tjänster bidrar till att minska de offentliga myndigheternas utgifter för energiräkningar och ger ökad valuta för pengarna. Kommissionens arbete om offentlig upphandling för en bättre miljö har stött detta genom upphandlingskriterier som tar hänsyn till energieffektivitet[17]. Dessutom är de offentliga organ som är föremål för EU:s direktiv om offentlig upphandling redan skyldiga att beakta energieffektivitetskriterier i sin upphandling av fordon[18] eller kontorsutrustning[19]. Från och med 2019 kommer detta också vara fallet för sektorns nya byggnader som måste nå en prestandanivå som ligger ”nära nollenergi”[20]. För att ytterligare sprida denna strategi föreslår kommissionen att höga energieffektivitetsstandarder bör tillämpas på ett systematiskt sätt när offentliga myndigheter upphandlar varor (t.ex. IKT-utrustning), tjänster (t.ex. energi) och arbete (t.ex. renovering av byggnader).

- Renovering av offentliga byggnader

De offentliga organen bör gå i bräschen för att deras byggnader har goda energiprestanda. För att uppnå detta resultat skulle det vara lämpligt att de offentliga myndigheterna minst dubblar den nuvarande renoveringstakten. Kommissionen kommer därför att lägga fram ett rättsligt instrument[21] i enlighet med vars bestämmelser det kommer att krävas av de offentliga myndigheterna att de renoverar minst 3 % av sina byggnader (räknat per golvyta) årligen – vilket är cirka två gånger takten jämfört med det europeiska byggnadsbeståndet[22]. Varje renovering bör innebära att byggnaden kommer upp till den nivå som de bästa 10 % av byggnaderna i det nationella byggnadsbeståndet har. När offentliga organ hyr eller köper existerande byggnader bör dessa alltid ha den bästa tillgängliga energiprestandaklassen.

- Avtal om energiprestanda

Avtal om energiprestanda är ett viktigt verktyg när det gäller renoveringen av byggnader. I enlighet med denna prestandabaserade form för upphandling, används besparingarna från lägre räkningar för el och annan förbrukning och underhållskostnader till följd av energieffektivitetsåtgärder för att täcka delar av eller alla av åtgärdernas investeringskostnader. Denna modell har testats och visat sig vara kostnadseffektiv i ett antal medlemsstater[23]. Avtal om energiprestanda är relevant för att dra igång renovering i byggnader och för att uppgradera energienerginivån i offentliga byggnader som gatubelysning[24]. Spridningen av avtal om energiprestanda hämmas emellertid i många medlemsstater genom tvetydigheter i den rättsliga ramen och genom bristen på tillförlitliga energiförbrukningsuppgifter för att fastställa referenspunkter mot vilka prestanda kan mätas. Kommissionen kommer under 2011 att lägga fram lagstiftningsförslag för att få bukt med dessa problem.

- Att genomföra energieffektivitet på fältet

Över två tusen städer har frivilligt erbjudit sig att genomföra hållbara energiåtgärder genom den EU-stödda borgmästarförsamlingen[25]. Borgmästarförsamlingen är ett formellt åtagande om att minska deltagarnas koldioxidutsläpp med över 20 % till 2020 genom hållbara energiåtgärder på sina territorier. Detta åtagande har konkretiserats genom handlingsplaner för hållbar energi som har utvecklats i enlighet med församlingens metoder och formellt överenskommits i stadens/regionens politiska styre. Detta ger många fördelar utöver rena energibesparingar: förnyelse av byggnader, mobilitet i städerna och stadsförnyelse är sysselsättningsintensiv ekonomisk verksamhet och de arbetstillfällen som skapas tenderar att vara stabila arbeten för yrkesutbildad personal som inte går att utlokalisera.

Kommissionen kommer att fortsätta att stödja den lokala strategin för energieffektivitet genom borgmästarförsamlingen och kommer att uppmuntra till partnerskap med fler likasinnade städer, inklusive åtgärder från länder utanför EU. Under 2011 kommer den också att lansera ett nytt initiativ om smarta städer och smarta samhällen för att utveckla den europeiska ramen för hög kvalitet avseende effektiva energilösningar med låga koldioxidutsläpp på kommunal nivå. Detta initiativ kommer att påskynda omvandlingen av forskningsresultaten till verkliga praktiska innovationer i utvalda städer och samhällen. Initiativet kommer i synnerhet att stödja storskaliga demonstrationsprojekt som även inkluderar åtgärder vad gäller stadsmobilitet, "grön" infrastruktur[26] och användningen av informations- och kommunikationsteknik.

3. ATT BEREDA VÄGEN FÖR BYGGNADER MED LÅG ENERGIFÖRBRUKNING

Nästan 40 %[27] av den slutliga energiförbrukningen sker i hus, offentliga och privata kontor, affärer och andra byggnader. Såsom visas i figuren används två tredjedelar av denna förbrukning för uppvärmning i bostadshus.

Figur: EU-27-hushållens energiförbrukning i hemmen, i %

[pic]

Källa: Odyssee indicators, www.buildup.eu

Det finns en stor energibesparingspotential som fortfarande är outnyttjad. Det finns teknik för att minska de existerande byggnadernas förbrukning med hälften eller tre fjärdedelar[28] och teknik som kan halvera energiförbrukningen i vanliga apparater. Men renoveringstakten för byggnader går alltför långsamt och även takten i att byta till de mest effektiva apparaterna går alldeles för långsam. Hindren för energieffektiva byggnader måste övervinnas. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att inrätta system för att främja energieffektiva byggnader i den privata sektorn.

- Att hantera värmeanvändningen i byggnader

Att ta itu med värmeförbrukningen i byggnader kommer att vara av största vikt under de kommande åren. Kommissionen kommer att ytterligare undersöka urvalet av tillgängliga lösningar, inklusive möjligheten att främja användningen av fjärrvärme inom ramen för en integrerad stadsplanering.

- Rättsliga hinder

Ett stort hinder är "delade incitament" för uppgradering av energiprestanda. Denna term beskriver den vanliga situationen då både ägare och hyresgäster är tveksamma till att betala för att förbättra energiprestanda i en hyrd fastighet eftersom fördelarna delas mellan dem. Flera medlemsstater har tagit fram rättsregler som definierar det belopp som investerarna kan få tillbaka från hyresgästerna. I offentliga och kommersiella byggnader kan energitjänstföretag också spela en nyckelroll när det gäller att lösa problemet. Kommissionen kommer att lägga fram rättsregler som kräver att medlemsstaterna inför åtgärder – i enlighet med den nationella fastighetslagstiftningen – för att ta itu med detta problem.

- Utbildning

Energieffektiva byggnadslösningar är ofta tekniskt mycket krävande. Det saknas lämplig utbildning för arkitekter, ingenjörer, revisorer, hantverkare, tekniker och installatörer, särskilt för dem som jobbar med renovering. I dag finns det cirka 1,1 miljoner kvalificerade arbetare tillgängliga, medan det beräknas att 2,5 miljoner kommer att behövas 2015[29]. Kommissionen lanserar därför 'BUILD UP Skills: Sustainable Building Workforce Initiative' för att stödja medlemsstaterna med att utvärdera utbildningsbehoven för byggnadssektorn, utveckla strategier för att uppfylla dem och främja effektiva utbildningssystem. Detta kan leda till rekommendationer för certifiering, kvalificering eller utbildning av hantverkare. Kommissionen kommer också att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att anpassa deras kursplaner inom yrkes- och universitetsutbildningarna så att de motsvarar de nya kvalifikationsbehoven (i linje med den europeiska ramen för kvalifikationer). I kommissionens flaggskeppsinitiativ "En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen"[30] förespråkas att de färdigheter som tillhandahålls avpassas mot behoven på arbetsmarknaden. Övergången till energieffektiv teknik kräver nya färdigheter, miljömedveten yrkesutbildning och utbildning i byggsektorn och i många andra sektorer.

- Energitjänstföretag som katalysatorer för renovering

Energitjänstföretag tillhandahåller energieffektivitetsförbättringar, accepterar finansiella risker genom att täcka – eller hjälpa till med finansieringen av – de initiala investeringskostnaderna och refinansiering av dem genom de besparingar som har uppnåtts. De kan hjälpa de offentliga myndigheterna att uppgradera byggnader genom att dela in dem i anpassningsbara projekt under energiprestandakontrakt. Analyserna tyder på att marknaden för energitjänster i Europa inte har utvecklat sin fulla potential[31]. Potentiella kunder i den privata och offentliga sektorn saknar ofta systematisk information om tillgängliga energitjänstföretags tjänster eller hyser tvivel om kvaliteten på de tjänster dessa företag erbjuder. För att övervinna dessa hinder och öka insynen på marknaden för energitjänstföretag kommer kommissionen att föreslå att medlemsstaterna tillhandahåller marknadsöversikter, förteckningar[32] över godkända energitjänsttillhandahållare och standardavtal. I detta hänseende kommer betoningen att läggas på att säkerställa att renoveringen av byggnaderna sker på ett enhetligt sätt (dvs. grundrenovering) för att undvika upprepade avbrott i byggnadernas verksamhet. European public private partnership expertise centre (EPEC) kan också tillhandahålla användbar information.

För att energitjänstföretagen ska kunna spela sin roll behöver de tillgång till finansiella resurser. Innovativ finansiering med stora hävstångseffekter både på nationell och europeisk nivå skulle vara ett lämpligt sätta att påskynda utvecklingen av denna marknad, exempelvis genom att öka tillgången till projektbaserad finansiering genom instrument som kan inbegripa tillhandahållande av likviditet och garantier, kreditmöjligheter och revolverande fonder.

4. ENERGIEFFEKTIVITET FÖR EN KONKURRENSKRAFTIG EUROPEISK INDUSTRI

- En effektiv produktion av värme och el

Omkring 30 % av EU:s primärenergi förbrukas av energisektorn, huvudsakligen genom omvandling av energi till el och värme och genom distributionen av den. Ny produktionskapacitet och infrastruktur måste byggas för att ersätta gammal utrustning och tillgodose efterfrågan[33]. Det är viktigt att säkerställa att energieffektiviteten beaktas och att ny kapacitet återspeglar bästa tillgängliga teknik. Utsläppshandelssystemet[34] kommer att uppmuntra detta, vilket även direktivet om industriutsläpp[35] kommer att göra. Kommissionen kommer att övervaka i vilken omfattning dessa åtgärder leder till effektivare ny produktion. Med beaktande av dessa resultat och behovet av att uppnå större effektivitet på medellång och lång sikt kommer kommissionen att beakta införandet av en rättsregel genom vilken det blir obligatoriskt för medlemsstaterna att kräva att man uppnår nivåer för bästa tillgängliga teknik för att godkänna ny kapacitet och säkerställa att existerande installationer uppgraderas till de nivåer för bästa tillgängliga teknik som gäller för existerande kapacitet som en del av uppdateringen av deras tillstånd.

Att undersöka olika sätt för att hantera en effektiv återvinning av förluster från el- och industriproduktionsprocesserna kommer att bli ytterligare en viktig uppgift för kommissionen eftersom den oanvända besparingspotentialen för energi långt ifrån är uttömd och detta kan täcka en betydande del av Europas behov av värmeenergi, t.ex. för uppvärmning och kylning, och främja lokala resurser och i många fall ersätta importerad energi. Att ta tillvara denna potential kräver en integrerad, gränsöverskridande strategi som beaktar de nuvarande behoven av värmeenergi, t.ex. i byggnader och företag, och den roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar för planering och genomförande av energieffektiva och miljövänliga strategier, inklusive utvecklingen av effektiv infrastruktur, och synergieffekter med kommersiella lösningar för billiga, rena och praktiska tjänster för tillhandahållande av värme genom att man använder tillvaratagen restvärme.

En ökad användning av (högeffektiv) kraftvärme, inklusive från kommunala avfallsverk och fjärrvärme och -kylning kan ge ett stort bidrag till energieffektivitet. Kommissionen kommer därför att föreslå att, där det finns tillräcklig potentiell efterfrågan, till exempel där det finns en lämplig koncentration av byggnader eller industri i närheten, bör tillstånd för nya värmekraftverk ges under förutsättning att verket kombineras med system som gör det möjligt för värmen att användas – “kraftvärmeverk”[36] – och att fjärrvärmesystem kombineras med elproduktion överallt där det är möjligt. För att förbättra kraftvärmeverkens energiprestanda föreslår kommissionen också att de systemansvariga för eldistributionssystemen prioriterar tillgången till el från kraftvärmeverk och kommissionen kommer att föreslå skärpta villkor för de systemansvariga för överföringsnäten avseende tillträdet och inmatning av denna el.

- Energieffektivitet i el- och gasnäten

Kommissionen kommer att stärka grunden för de nationella nättillsynsmyndigheterna att beakta energieffektivitet i sina beslut och övervaka förvaltningen och driften av gas- och elnät och -marknader, inklusive att ta hänsyn till energieffektivitetsprioriteringar i nätförordningar och -tariffer och i nätkoder och tekniska koder.

- Energieffektivitet som affärssektor

En förutsättning för ett energieffektivt Europa är att marknadsmekanismerna gör det lönsamt med energisparande. Det behövs därför instrument för att sätta ett finansiellt värde på energibesparingar och koppla de allmännyttiga företagens (leverantörer eller distributörer) vinster till energieffektivitet i stället för till den levererade energivolymen. En del medlemsstater[37] har redan inrättat ett system med nationella energibesparingsskyldigheter för energibranschen med goda resultat: besparingar på upp till 6 % av den slutliga energiförbrukningen har uppnåtts[38]. I denna typ av system är de allmännyttiga företagen skyldiga att leverera ett fastställt belopp energibesparingar genom att genomföra energieffektivitetsförbättringar hos sina kunder (t.ex. hushåll, företag, kommuner eller bostadsföreningar) eller i andra sektorer som energiproduktions- eller transportsektorn. Som ett alternativ till att själva leverera besparingarna låter en del system de allmännyttiga företagen köpa energibesparingar från aktörer, exempelvis energitjänstföretag. Skyldigheten att spara energi stimulerar leverantörerna att ändra på sina affärsmodeller från att sälja energiprodukter till att erbjuda energitjänster.

Kommissionen kommer att föreslå att alla medlemsstater inrättar ett nationellt system som gör det obligatoriskt att spara energi och som är lämpligt med tanke på förhållandena. Effekterna av detta system skulle – beroende på hur pass omfattande och strängt kravet är – ge besparingar på upp till 100 miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe) 2020[39].

- Att öka den europeiska tillverkningsindustrins konkurrenskraft

Industrin står för omkring 20 %[40] av Europas förbrukning av primärenergi. Denna sektor har gjort de största framstegen i energieffektivitet (30 % ökad energiintensitet under 20 år). Det finns emellertid fortfarande värdefulla energibesparingsmöjligheter. Utsläppshandelssystemet och energiskattedirektivet (inklusive den planerade reformen av det)[41] bör främja utnyttjandet av dessa möjligheter. Dessutom bör man ta itu med hinder som bristande information, bristande tillgång till kapital och kortsiktiga påtryckningar på affärsmiljön. Att övervinna dessa hinder skulle minska energiräkningarna och förbättra konkurrenskraften. Vid en tidpunkt med allt knappare energiresurser i hela världen kan expertkunskap om energieffektiva processer[42] och -tjänster också förvandlas till en ny exportverksamhet som ger en konkurrensfördel för den europeiska industrin.

Hindren för energieffektiv teknik är mest akuta för små och medelstora företag [43]. Kommissionen kommer därför att uppmuntra medlemsstaterna att tillhandahålla dem information (till exempel om lagstiftningskrav, kriterier för stöd för att uppgradera maskinanläggningar, tillgången till utbildning om energihushållning och av energiexperter) och att ta fram lämpliga incitament[44] (t.ex. skattelättnader, finansiering av investeringar i energieffektivitet, eller finansiering för energibesiktningar). Tillsammans med de berörda industribranscherna kommer kommissionen att stödja utbytet av bästa praxis inom energieffektivitet och projekt som syftar till att bygga upp kapaciteten vad gäller energihushållning i mikroföretag och små företag. Den kommer att stödja utvecklingen av verktyg som små och medelstora företag kan använda för att jämföra sin energiförbrukning mot jämförbara företag.

För stora företag kommer kommissionen att föreslå att regelbundna energibesiktningar blir obligatoriska. Den kommer att rekommendera att medlemsstaterna utvecklar incitament för företag att införa ett energihushållningssystem (t.ex. ett sådant som fastställs i standard EN 16001) som en systematisk ram för rationell energianvändning[45].

Genom att bygga vidare på den framgång som ekodesignåtgärderna har haft som ett effektivt verktyg för att stimulera nyskapande inom energieffektiv europeisk teknik undersöker kommissionen om och vilka krav på energiprestanda (avseende ekodesign) som skulle vara lämpliga för vanlig industriutrustning som industrimotorer, stora pumpar, tryckluft, torkning, smältning, gjutning, destillering och ugnar.

Kommissionen kommer att fortsätta att arbeta tillsammans med industrin – inklusive energiintensiva industrier[46] och IKT-industrin[47], som har potentialen att spela en nyckelroll när det gäller att uppnå förbättringar inom andra sektorer – för att uppmuntra frivilliga överenskommelser om genomförande av energieffektivitetsprocesser och -system. Dessa bör vara baserade på tydliga mål, metoder, mät- och övervakningssystem, särskilt genom krav på ekodesign, och överenskommelserna kan inbegripa spridning av god praxis.

- Forskning och innovation som katalysator för kostnads- och energieffektiv teknik inom industrin

För att stödja teknisk innovation kommer kommissionen att fortsätta att främja utvecklingen, testningen och spridningen av ny energieffektiv teknik, t.ex. genom den strategiska EU-planen för energiteknik[48] (SET-planen) för att minska kostnaderna och förbättra prestanda i energieffektiv teknik, ta fram nya lösningar och underlätta en omfattande spridning på marknaden. Detta kommer att hjälpa EU att bli mer energieffektiv och öppna nya marknader för EU:s industri.

5. LÄMPLIGT NATIONELLT OCH EUROPEISKT EKONOMISKT STÖD

Många investeringar i energieffektivitet är snabbt avbetalade, men genomförs inte på grund av marknads- och regelhinder. Marknadsincitamenten och prissignalerna måste därför förstärkas genom energi- och koldioxidskatter och genom nationella energibesparingsskyldigheter för allmännyttiga företag (se kapitel 4). Dessa bör kompletteras genom mekanismer för att förbättra tillgängligheten till lämpliga finansieringsprodukter. Eftersom investeringskostnaderna utgör ett betydande ekonomiskt hinder för användningen av energieffektiv teknik spelar tillgången till finansiering en viktig roll när det gäller att påskynda investeringarna.

Genom att komplettera de nationella finansieringsprogrammen har EU nu möjlighet att stödja energieffektivitet genom följande åtgärder:

- Sammanhållningspolitiken : För perioden 2007–2013 uppgår det planerade stödet från sammanhållningsfonderna för investeringar som avser energieffektivitet, kraftvärmeverk och energihushållning till cirka 4,4 miljarder euro. Två viktiga ändringar[49] har genomförts för att bättre spegla behovet av energieffektivitet. Medan regionalpolitiken traditionellt sett har finansierat energieffektivitetsinvesteringar endast i offentliga och kommersiella byggnader är det nu möjligt att använda dessa medel i bostadssektorn i alla medlemsstater och användningen av finansieringstekniska instrument har utvidgats till att omfatta energieffektivitet i byggnader. I samarbete med de ansvariga programförvaltarna kommer kommissionen att hitta vägar för att förbättra användningen av de resurser som finns för förbättringar av energieffektiviteten.

- Programmet Intelligent energi för Europa (2007–2013): Detta program på 730 miljoner euro stöder projekt för att korrigera marknadsmisslyckanden, inklusive aktiviteter för att påskynda renoveringen av byggnadsbeståndet. Ett av de nyaste verktygen är Elena-instrumentet (European Local Energy Assistance). Genom detta instrument tillhandahålls bidrag till lokala och regionala myndigheter för kostnaderna för tekniskt stöd för att utveckla hållbara energiinvesteringar som uppfyller bankernas krav. Det ursprungliga instrumentet tillämpades av Europeiska investeringsbanken och ytterligare två instrument planeras för 2011[50]. Under endast ett drygt verksamhetsår har tio Elena-projekt godkänts som ger cirka 18 miljoner euro i bidrag till de slutliga stödmottagarna i syfte att mobilisera cirka 1,5 miljarder euro i investeringar under deras livstid på tre år.

- Mellanliggande finansiering: Kreditmöjligheter från internationella finansiella institut och andra banker från den offentliga sektorn har varit en viktig källa för finansiering av energieffektivitetsprojekt genom mellanliggande finansiering genom lokala banker. Man har ofta använt sig av EU-finansiering för att tillhandahålla tekniskt stöd, antingen till den deltagande banken för kapacitetsuppbyggnad, eller för åtgärder som energibesiktningar för de slutliga stödmottagarna.

- Det europeiska ekonomiska återhämtningsprogrammet: Genom detta program finansieras det offentlig-privata partnerskapet "energieffektiva byggnader" som tillhandahåller en miljard euro för forskningsmetoder och -teknik för att minska energiförbrukningen i nya och renoverade byggnader. Kommissionen arbetar för närvarande också med Europeiska investeringsbanken för att inrätta en riktad investeringsfond genom att använda oanvända medel från detta program för att stödja energieffektivitet och förnybara energiprojekt. Detta kommer att lanseras senare under 2011.

- Ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) : Detta program stöder forskning och innovation i energieffektivitet som en gränsöverskridande åtgärd över hela samarbetsprogrammet, vilket hittills har lett till att över 200 projekt finansieras med ett EU-bidrag på en miljard euro.

Under förberedelserna av nästa fleråriga finansieringsram undersöker kommissionen de resultat som har uppnåtts genom EU:s stödprogram och deras europeiska mervärde. Kommissionen kommer att undersöka möjligheterna till förbättring av EU:s finansiella mekanismer samt ytterligare alternativ för att dra igång investeringar i energieffektivitet i en sådan omfattning som är nödvändig för att uppnå EU:s energi- och klimatmål 2020.

6. BESPARINGAR FÖR KONSUMENTERNA

Förbättringar av energieffektiviteten i apparater som används av konsumenter – till exempel hushållsapparater och intelligenta mätare – bör spela en större roll i övervakningen eller optimeringen av deras energiförbrukning vilket möjliggör eventuella kostnadsbesparingar. Kommissionen kommer att se till att konsumenternas intresse beaktas vid det tekniska arbetet kring märkning, information om energibesparing, mätning och IKT-användning. Kommissionen kommer därför att stödja forskning om konsumentbeteende och inköpsattityder och förhandstesta alternativa politiska lösningar på konsumenterna för att se vilka lösningar som sannolikt kommer att leda till önskade beteendeförändringar. Den kommer också att på ett tidigt stadium av processen rådfråga konsumentorganisationer. Konsumenterna behöver tydlig och uppdaterad information om sin energiförbrukning, vilket sällan går att få idag. Till exempel är det bara 47 % av konsumenterna som för närvarande känner till hur mycket energi de förbrukar[51]. Konsumenterna behöver också tillförlitliga råd om kostnaderna för och fördelarna med energieffektivitetsinvesteringar. Kommissionen kommer att ta itu med allt detta då den reviderar lagstiftningsramen för energieffektiviseringspolitiken.

- Att främja energi- och resurseffektiva apparater

Att förbättra prestanda för byggnader och de produkter som används för byggnadernas uppvärmning, kylning, ventilation och belysning är ett av de mest konkreta sätten på vilket energieffektivitetspolitiken kan gynna hushållsbudgeten. Redan införda effektivitetsstandarder för ekodesign och energimärkningar för hushållsapparater[52] har lett till betydande energibesparingar för konsumenterna och affärsmöjligheter för europeiska tillverkare av varor med hög kvalitet. I enlighet med den nuvarande arbetsplanen för ekodesign[53] ska kommissionen fortsätta med denna strategi och fastställa strängare förbrukningsstandarder för värmepannor, varmvattenberedare, datorer, luftkonditioneringsapparater, torktumlare, pumpar, dammsugare och ytterligare typer av belysning. Den kommer också att lägga fram en ny arbetsplan för 2012–2014.

Energimärkning är ett nödvändigt komplement till denna strategi. Den är som mest effektiv om man använder konsumenternas inköpsval som startpunkt. Kommissionen kommer att dra igång en undersökning om konsumenternas förståelse av energimärkningar. Detta kommer att bidra till att man tar bättre hänsyn till konsumentintressen (t.ex. att fundera på hur olika märken uppfattas och vilken påverkan marknadsföringen har) i de kommande energimärkningsåtgärderna och att man även stöder dialogen med konsumentorganisationer.

Idag är över 40 % av fönstren i EU fortfarande enkelglas och ytterligare 40 % har gammalt obelagt dubbelglas[54]. Kommissionen kommer att arbeta för att underlätta spridningen på marknaden av effektivare byggnadskomponenter, till exempel genom att tillämpa ekodesign- eller märkningsramarna för fönster.

I sitt framtida arbete om ekodesign och energimärkning kommer kommissionen att undersöka möjligheten, där detta är relevant, att undersöka hela system likväl som enskilda produkter. För att öka effektiviteten av dessa åtgärder kommer kommissionen att fortsätta att analysera produkternas energiinverkan under hela livscykeln. Kommissionen kommer att stärka marknadsövervakningen för att säkerställa att produktkraven tillämpas på ett korrekt sätt och den kommer att stödja åtgärder för att hjälpa konsumenterna, installatörerna och återförsäljarna att använda energimärkningarna på bästa sätt.

- Ökad konsumentmakt tack vare ny teknik

I enlighet med den nuvarande EU-lagstiftningen[55] bör slutkonsumenterna redan få regelbunden information om sin energiförbrukning vid tidpunkten för användningen för att de ska kunna reglera sin förbrukning genom enskilda mätare för alla viktiga typer av energi: el, gas, uppvärmning och kylning och varmvatten. De bör också få information om priser och energikostnader genom sina räkningar och kontrakt. Denna information bör presenteras på ett sådant sätt att de får hjälp med att förbättra sin energieffektivitet, till exempel att se över sin förbrukning i förhållande till riktmärken eller tillgängliga energieffektivitetslösningar.

I praktiken behöver dessa konsumenträttigheter fortfarande tillämpas på ett korrekt sätt. Den information som tillhandahålls måste vara mer inriktad mot konsumenternas behov. Kommissionen kommer att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att säkerställa ett fullständigt genomförande av dessa rättigheter samt andra bestämmelser i den europeiska energieffektivitetslagstiftningen.

I framtiden kommer utnyttjandet av ett europeiskt "intelligent nät" att leda till en gradvis förändring vad gäller insamlingen och spridningen av information om energitillgången och -förbrukningen. Denna information kommer att göra det möjligt för konsumenterna att spara energi. Medlemsstaterna är skyldiga att införa intelligenta elmätare för minst 80 % av sina slutkunder till 2020 under förutsättning att detta stöds av en fördelaktig nationell kostnads- och intäktsanalys[56]. Det är viktigt att säkerställa att det även går att utveckla intelligens i andra nät, t.ex. uppvärmnings-, kylnings- och gasnäten[57], och att alla dessa intelligenta nät bidrar till att bygga en välfungerande, driftskompatibel marknad för energieffektiva tjänster. Intelligenta nät och intelligenta mätare kommer att fungera som ryggrad för intelligenta apparater och kommer att öka de energibesparingar som erhålls genom att konsumenterna köper fler energieffektiva apparater. Nya tjänster kommer att uppstå runt utvecklingen av intelligenta nät som gör det möjligt för energitjänstföretag och IKT-tillhandahållare att erbjuda tjänster för konsumenterna för att de ska kunna följa sin energiförbrukning med jämna mellanrum (via kanaler som Internet eller mobiltelefoner) och som gör det möjligt att se förbrukningen för enskilda apparater på energiräkningarna. Utöver fördelarna för hushållskonsumenterna kommer tillgången till exakta förbrukningsuppgifter genom intelligenta mätare att stimulera efterfrågan på energitjänster från företag och offentliga myndigheter, vilket kommer att göra det möjligt för energitjänstföretagen att erbjuda trovärdiga energiprestandakontrakt för att minska energiförbrukningen. Intelligenta nät, mätare och apparater kommer att göra det möjligt för konsumenterna att välja att använda apparaterna vid tidpunkter då billig lågbelastningsenergi eller riklig vind- och solkraft är tillgänglig – i utbyte mot ekonomiska incitament. Slutligen kommer de att erbjuda konsumenterna bekvämligheten och energibesparingspotentialen av att fjärrstyra apparaterna.

Att utnyttja denna potential kräver lämpliga standarder för mätare och apparater, och skyldighet för leverantörerna att tillhandahålla konsumenterna lämplig information (t.ex. tydliga räkningar) om deras energiförbrukning, inklusive råd om hur de ska kunna göra sin förbrukning mindre energiintensiv och således minska sina kostnader. I detta syfte kommer kommissionen att föreslå adekvata åtgärder för att säkerställa att den tekniska innovationen, inklusive utnyttjandet av intelligenta nät och intelligenta mätare, uppfyller denna funktion. Dessa åtgärder kommer att inkludera minimikrav om hur informationen och tjänsterna presenteras och vad de innehåller.

Kommissionen måste dessutom säkerställa att energimärkningarna (energiprestandacertifikat) och standarder för byggnader och apparater, där så är lämpligt speglar införlivandet av teknik som gör att apparaterna och byggnaderna är förberedda för intelligenta nät och att det är möjligt att smidigt integrera dem i infrastrukturen för intelligenta nät och intelligenta mätare. Apparater som kylskåp, frysboxar och värmepumpar kan bli de första som kommer ifråga.

7. TRANSPORT

På samma sätt som de sektorer som omfattas i detalj av denna plan är transportsektorn – som står för 32 %[58] av den slutliga energiförbrukningen – ett nyckelområde för energibesparingar. Det är den sektor som har snabbast ökad energianvändning och är mest beroende av fossila bränslen. I den kommande vitboken om transporter kommer det att definieras en strategi för att förbättra transportsektorns effektivitet som inkluderar införandet av avancerade trafikstyrningssystem för samtliga transportsätt, investering i infrastruktur och skapandet av ett europeiskt inre transportområde för att främja multimodala transporter, intelligent prissättning och effektivitetsstandarder för alla fordon i alla transportsätt samt andra åtgärder för att främja fordonsinnovation.

8. EN RAM FÖR NATIONELLA ANSTRÄNGNINGAR

Medlemsstaterna spelar en nyckelroll när det gäller att införa den energieffektivitetspolitik och de energieffektivitetsåtgärderna som krävs för att uppnå 20 %-målet. Hittills har de nationella handlingsplaner för energieffektivitet som införts i enlighet med direktivet om energitjänster tillhandahållit den nationella ramen för utvecklingen av energieffektivitetspolitiken inom alla slutanvändarsektorer[59]. Mot bakgrund av denna nya handlingsplan för energieffektivitet som omfattar alla sektorer från produktion till slutanvändning blir det uppenbart att den nationella ramen måste utvidgas till att omfatta hela energikedjan och därmed utnyttja den ökade energibesparingspotentialen[60].

Lanseringen av den första europeiska planeringsterminen för samordning i förväg av den europeiska politiken inom ramen för strategin Europa 2020 öppnar samtidigt nya möjligheter för att följa och utvärdera medlemsstaternas årliga framsteg vad gäller energieffektivitet.

Eftersom det är viktigt att övervaka de nationella landvinningarna för att utvärdera de framsteg som har gjorts mot att uppnå det europeiska 20 %-målet kommer kommissionen under de följande månaderna att analysera vilken övervakningsram som är lämpligast.

9. SLUTSATSER

De åtgärder som föreslås i denna plan syftar till att minska gapet i fråga om att nå EU:s energisparmål om 20 % samt att hjälpa till att förverkliga vår vision om en resurseffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp år 2050 och strävan efter ett ökat energioberoende och trygg energiförsörjning. Om vi genomför denna plan fullt ut bör det ge viktiga energibesparingar. Det beräknas att åtgärderna i den offentliga sektorn och de nya minimikraven på energieffektivitet för apparater bör ge besparingar på upp till 100 Mtoe och att jämförbara besparingar också kan förväntas genom åtgärder i transportsektorn och från energibesparingar för konsumenter från deras energileverantörer[61].

De bindande åtgärder som har lagts fram i denna plan kommer att genomföras genom lämpliga lagstiftningsinstrument, inklusive ett lagstiftningsförslag som handlar om revidering av de befintliga direktiven om energitjänster och kraftvärme[62]. Nästa steg under 2011 kommer att bli antagandet av det förslaget[63], antagandet av nya ekodesign- och energimärkningsåtgärder, lanseringen av initiativet om intelligenta städer och intelligenta samhällen och förslag om finansieringsverktyg som kommer att läggas fram under budgetdiskussionerna 2011.

Kommissionen uppmanar EU-institutionerna, medlemsstaterna och alla berörda intressenter att stödja denna nya handlingsplan för energieffektivitet och att aktivt engagera sig i diskussionerna om genomförandeåtgärder och att ha ett nära samarbete om dess genomförande.

[1] KOM(2010) 2020 slutlig.

[2] Tekniskt sätt innebär 'energieffektivitet" att man använder mindre energitillförsel samtidigt som man upprätthåller samma nivå på den ekonomiska aktiviteten eller tjänsten. Energisparande är ett vidare begrepp som även inkluderar minskad förbrukning genom förändrat beteende dller minskad ekonomisk aktivitet. I praktiken är dessa två begrepp svåra att hålla isär och – vilket är uppenbart i detta meddelande – termerna används ofta omväxlande.

[3] "Negajoule" är den energikonsumption som man undviker genom ökad energieffektivitet. Till exempel motsvarade den förbättring med 13 % av slutkundernas energieffektivitet som ägde rum i EU27 mellan 1996 och 2007 energibesparingar på cirka 160 Mtoe per år (Overall Energy Efficiency Trends and Policies in the EU27 - ADEME 2009).

[4] 7224/1/07 REV 1: Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 8–9 mars 2007. Detta mål kan översättas till en besparing på 368 miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe) av primärenergi (inhemsk bruttoförbrukning minus användning för andra ändamål än energi) till 2020 jämfört med den beräknade förbrukningen det året på 1 842 Mtoe. Detta mål bekräftades vid Europeiska rådets möte i juni 2010 (17/6/2010 Nr: EUCO 13/10).

[5] KOM(2010) 639 slutlig.

[6] Dessa steg togs inom ramen för handlingsplanen från 2006 för energieffektivitet (KOM(2006) 545 slutlig). Framstegen utvärderas i det bifogade arbetsdokumentet från kommissionen SEK (2011) 275.

[7] Enligt de senaste uppskattningarna från kommissionen och med beaktande av de energieffektivitetsåtgärder som har genomförts till och med december 2009.

[8] Europeiska rådets slutsatser 4/2/2011 Nr: EUCO 2/11.

[9] KOM(2011) 21.

[10] KOM(2011) 112.

[11] KOM(2008) 772: Meddelande från kommissionen: Energieffektivitet: Att nå 20-procentsmålet.

[12] Uppskattningar baserade på uppgifter från byggsektorn. Se SEK(2011) 277: Konsekvensanalys som åtföljer handlingsplanen för energieffektivitet.

[13] SEK(2011) 277: Konsekvensanalys som åtföljer handlingsplanen för energieffektivitet.

[14] 2010/2107 (INI): Initiativbetänkande från Europaparlamenteton om översynen av handlingsplanen för energieffektivitet.

[15] Se fotnot 13.

[16] Ecorys, Ecofys och BioIntelligence (2010): Studie för att stödja konsekvensanalysen för EU:s handlingsplan för energisparande. Uppskattningen baseras på antagandet av 5 m² offentliga byggnader per medborgare, vilket motsvarar en total golvyta i offentliga byggnader (exklusive subventionerat boende) i EU på 2,5 miljarder m². Den totala golvytan är 21 miljarder m².

[17] KOM(2008) 400: Meddelande från kommissionen: Offentlig upphandling för en bättre miljö.

[18] Direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon. Se också den nyligen lanserade portalen för rena fordon som är utformad för att hjälpa de offentliga myndigheterna att genomföra detta direktiv genom att tillhandahålla dem, samt slutanvändare, en jämförande analys av livscykelkostnaderna för existerande fordon (http://www.cleanvehicle.eu/).

[19] I enlighet med det europeiska Energy Star-programmet som kräver att de centrala myndigheterna i medlemsstaterna och EU-institutionerna upphandlar utrustning som är minst lika effektiv som Energy Star ((EG) 106/2008).

[20] Direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda.

[21] Detta rättsliga instrument, liksom andra bindande åtgärder i denna plan, kommer att bli föremål för en omfattande konsekvensanalys. Den kommer att inkludera en djupgående analys av den föreslagna renoveringstakten och en verifiering av den bästa metoden för dess genomförande samt en övervakningsmekanism.

[22] Denna procentsats gäller på medlemsstatsnivå. Den nuvarande renoveringstakten ligger på mellan 1,2 % och 1,5 % per år för EU27. Den övre delen av intervallet speglar renoveringstakten för byggnader med en yta som överstiger 1 000 m², vilket är fallet för de flesta offentliga byggnader och det förklarar varför en dubblering av den nuvarande takten leder till 3 %. Se fotnot 13 och SEK(2008) 2865.

[23] Inklusive Danmark, Frankrike och Tyskland.

[24] Under 2005 förbrukade gatubelysningen 36 TWh el.

Se http://ec.europa.eu/governance/impact/ia_carried_out/docs/ia_2009/sec_2009_0324_en.pdf

[25] Förfarandet med en borgmästarförsamling lanserades i januari 2008 och städer och regioner började ansluta sig i oktober 2008 när texten för borgmästarförsamlingen slutligen fastställdes. Se http://www.eumayors.eu/home_en.htm

[26] I "grön" infrastruktur ingår användningen av träd och växter för att kyla ner stadstemperaturerna, vilket minskar energibehovet för kylning – detta är en anpassning till klimatförändringen. Den kan också minska riskerna för översvämning och förbättra kvaliteten på vattnet, luften och ekosystemet. KOM(2009) 147 slutlig s.5, KOM(2011) 17 slutlig s.8.

[27] År 2008. Se Eurostat, Energy, transport and environment indicators, 2010 års upplaga.

[28] Exampel på renoveringar i det gröna byggnadsprogrammet visar på kostnadseffektiva minskningar på upp till 80 %.

[29] Förhandsbedömning av initiativet om utbildning av arbetskraften inom byggbranschen och kvalificering inom området energieffektivitet och förnybar energi inom ramen för programmet Intelligent energi för Europa,. Se Ecorys, Ecofys och BioIntelligence (2010): Study to Support the Impact Assessment for the EU Energy Saving Action Plan, s. 34.

[30] KOM(2010) 682 slutlig.

[31] I EU finns det uppskattningsvis 700–1040 aktiva energitjänstföretag som har en marknadsvolym på 6,7 ttill 8,5 miljarder euro. Marknadspotentialen uppskattas till 25 miljarder euro. Se Bertoldi, Marino, Rezessy, Boza-Kiss (2010): Energy Service Companies market in Europe – JRC.

[32] Sådana förteckningar kan upprättas på nationell nivå och vara öppna för alla slags energitjänsttillhandahållare. De fungerar endast som ett informationsverktyg. Under förutsättning att det inte skulle krävas något godkännande eller någon behörighet som tillträdeskriterium för att vara med på förteckningen skulle det säkerställas att dessa förteckningar inte skulle leda till negativa effekter som att stänga marknaden för tjänster. Det frivilliga uppvisandet av kvalitetsmärken och referenser skulle vara ytterligare ett sätt att öka förtroendet för kvaliteten på de tjänster som erbjuds.

[33] KOM(2010) 677/4: Kommissionens meddelande: Prioriteringar för energiinfrastrukturen för 2020 och framåt – Förslag för ett integrerat europeiskt energinätverk.

[34] Direktiv 2003/87/EG i ändrad form.

[35] Direktiv 2010/75/EU.

[36] Direktiv 2004/8/EG om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi och om ändring av direktiv 92/42/EEG.

[37] Detta är till exempel fallet för Förenade kungariket, Italien, Frankrike och Danmark samt regionen Flandern.

[38] Ecorys, Ecofys och BioIntelligence (2010): Study to Support the Impact Assessment for the EU Energy Saving Action Plan.

[39] SEK(2011) 277: Konsekvensanalys som åtföljer handlingsplanen för energieffektivitet.

[40] 2008. Se Eurostat, Energy, transport and environment indicators, 2010 års upplaga.

[41] Direktiv 2003/96/EG.

[42] Se meddelandet om Electra, KOM(2009) 594.

[43] Eurochambres (2010): Energy efficiency in SMEs: Success Factors and Obstacles .

[44] Kommissionen påminner om att ifall stödåtgärderna omfattar statligt stöd måste medlemsstaterna respektera reglerna om statligt stöd som anges i artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktion.

[45] Där så är lämpligt, inklusive energihushållning som en integrerad del av ett övergripande miljöledningssystem.

[46] Strategin kommer att fokusera på (1) produkter, (2) motordrivna system (t.ex. elmotorer, varvtalsreglerare, kontrollutrustning och pumpar) och (3) installationer (t.ex. installationsbesiktningar).

[47] IKT-sektorn har bjudits in för att utveckla och anpassa gemensamma metoder för mätning av sina energiprestanda och utsläpp av växthusgaser, samt ett harmoniserat sätt att kvantifiera dess potential (KOM (2010) 245, En digital agenda för Europa).

[48] http://ec.europa.eu/energy/technology/set_plan/set_plan_en.htm

[49] Förordningarna (EG) nr 397/2009 och (EU) nr 832/2010.

[50] Ska genomföras av Kreditanstalt für Wiederaufbau (KfW) och Europarådets utvecklingsbank (CEB).

[51] SEK(2010) 1409 : Studie av hur elmarknaden fungerar för konsumenter inom EU.

[52] Kylskåp, frysboxar, televisionsapparater, diskmaskiner, tvättmaskiner, fläktar, vissa typer av belysning och avkodare för digital television.

[53] KOM(2008) 660 : Arbetsplan för 2009–2011 enligt ekodesigndirektivet.

[54] Hänvisning till TNO-rapporten från 2011.

[55] Direktiven 2006/32/EG, 2009/72/EG och 2009/73/EG.

[56] Direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el.

[57] Enligt direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas bör intelligent mätning uppnås inom en rimlig tidsperiod.

[58] 2008. Se Eurostat, Energy, transport and environment indicators, 2010 års upplaga.

[59] Se det bifogade arbetsdokumentet SEK(2011) 276: Nationella handlingsplaner för energieffektivitet: uppdatering avseende genomförande.

[60] Gemenskapens existerande regelverk om energieffektivitet utvidgas till att omfatta EU:s grannar i sydöstra och östra Europa genom Fördraget om energigemenskapen, (eller är på väg att göra dettta när det gäller det nyaste regelverket). Ramen för främjandet av energieffektivitet, inklusive 20%-målet, gäller därför för partnerländer som strävar efter att ansluta sig till EU. Nya energieffektivitetsinitiativ från EU kommer automatiskt att läggas till reglerna i Fördraget om energigemenskapen.

[61] Detta är åtgärdsspecifika uppskattningar på energibesparingar som är föremål för vissa överlappningar.

[62] Direktiv 2006/32/EG och 2004/8/EG.

[63] Detta förslag kommer att inkludera åtgärderna i denna plan som avser offentlig upphandling av varor, tjänster och arbete, renovering av offentliga byggnader, avtal om energiprestanda, delade incitament för att uppgradera energiprestanda, energitjänstföretag, energiproduktionens effektivitet, nättillträde för el från kraftvärme, energisparkrav, energibesiktningar, informationstjänster för energikonsumenter och energieffektivitet vad gäller nätreglering.