52009DC0188

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 23.4.2009

KOM(2009) 188 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken under 2008

{SEC(2009) 511}{SEC(2009) 512}{SEC(2009) 513}{SEC(2009) 514}{SEC(2009) 515}{SEC(2009) 516}{SEC(2009) 517}{SEC(2009) 518}{SEC(2009) 519}{SEC(2009) 520}{SEC(2009) 521}{SEC(2009) 522}{SEC(2009) 523}

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONENTILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken under 2008

1. Bakgrund – Ett krisår

Genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken gick inte friktionsfritt under 2008. Årets sista månader präglades av en kris som på lång sikt kan leda till problem för detta viktiga område inom EU:s politik. Två väpnade konflikter bröt ut, nämligen kriget mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008 och Israels intervention i Gaza i december 2008–januari 2009. I slutet av året drabbades dessutom EU:s östliga partnerländer av ett avbrott i gastillförseln till följd av en dispyt mellan Ukraina och Ryssland. Hela det område som omfattas av grannskapspolitiken, särskilt den östra delen, påverkades av den allt allvarligare globala finansiella och ekonomiska krisen. Dessa ogynnsamma förhållanden visar hur angeläget det är att EU ger ett ännu aktivare och påtagligare stöd till grannskapspolitiken för att främja välstånd, stabilitet och säkerhet hos båda parterna.

Trots en allmänt sett svår omvärldssituation lyckades partnerna göra betydande framsteg när det gäller att genomföra grannskapspolitiken på flera viktiga områden, vilket är ett uttryck för att denna politik är en katalysator för reformer. Ett antal partner gjorde framsteg när det gäller handelsförhandlingar, skatte- och tullreformer och konkurrenspolitik. Även företagsklimatet förbättrades i ett antal länder, vilket i vissa fall sammanhängde med en lyckad korruptionsbekämpning. Korruption är dock fortfarande ett allvarligt problem i många länder. Rent allmänt har genomförandet av olika reformer mattas av, särskilt på områdena demokrati och mänskliga rättigheter. I detta meddelande ges en översikt över denna utveckling. Dessutom beskrivs verkningarna av den finansiella och ekonomiska krisen för partnerländerna och lämnas förslag till hur grannskapspolitikens instrument på olika sätt kan användas i återhämtningsprocessen.

Den gradvisa fördjupningen av grannskapspolitiken fortsatte under 2008 på grundval av två förslag från kommissionen i december 2007[1] och utarbetandet av två nya initiativ, nämligen unionen för Medelhavsområdet som inrättades i juli genom ett meddelande från kommissionen och det östliga partnerskapet som kommissionen lämnade ett förslag om i december. Dessa viktiga initiativ bidrar till att ytterligare stärka grannskapspolitiken och kompletterar befintliga initiativ som t.ex. Svartahavssynergin.

Närmare upplysningar finns att tillgå i de nationella lägesrapporterna och sektorsrapporten (bifogas). Grannskapspolitiken utgör en objektiv och enhetlig ram. Det framgår av rapporterna att det finns skillnader mellan de olika länderna när det gäller reformernas förlopp och prioriteringar i förhållande till de bilateralt överenskomna handlingsplanerna[2] och att parterna är mycket olika sinsemellan.

2. Den senaste tidens utveckling av de bilaterala förbindelserna

Armenien har gjort framsteg när det gäller genomförandet av handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken. Landet lider dock fortfarande av sviterna av den interna kris som uppstod efter presidentvalet i februari 2008, vilken ledde till införandet av undantagstillstånd och gav upphov till oro över situationen vad gäller respekten för de demokratiska normerna och de mänskliga rättigheterna, framför allt på området mediefrihet. Denna kris hade dock föregåtts av en flera års framsteg i reformarbetet. Även om det under 2008 gjordes stora framsteg med att skapa öppenhet i regeringens beslutsprocess, särskilt med avseende på dess samarbete med icke-statliga organisationer och det civila samhället, återstår det ändå mycket att göra på detta område. Armenien gjorde framsteg när det gäller det regionala samarbetet och dialogen med grannländerna. Landet anslöt sig även till de förklaringar som avgetts inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och var allmänt sett mycket samarbetsvilligt inom detta område. Framsteg gjordes i reformerna på områdena skatter, tullar, finansiella tjänster, konkurrenspolitik, socialpolitik och fattigdomsbekämpning. Armenien fortsatte sitt samarbete med EU om handelsrelaterade frågor, vilket bland annat inbegrep förberedelser inför ett eventuellt framtida långtgående och omfattande frihandelsavtal. I februari 2008 öppnade Europeiska kommissionen en delegation i Jerevan, vilket bidrog till att ytterligare stärka de bilaterala förbindelserna med Armenien.

Liksom föregående år gjorde Azerbajdzjan endast begränsade framsteg på området demokratiska styrelseformer. Presidentvalet i oktober 2008 visade att framsteg gjorts när det gäller att uppfylla åtagandena enligt OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa). Vissa framsteg gjordes med avseende på domstolsväsendet, vars oberoende fortfarande ger anledning till oro. När det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna var utvecklingen negativ. Det nationella televisions- och radiorådets beslut från december 2008 om att inte utöka utländska programföretags tillstånd till att även omfatta sändningar på lokala frekvenser innebar en ytterligare inskränkning i mediemångfalden. Azerbajdzjan är ett av de länder i världen som av Världsbanken bedömts ha lyckats bäst med att reformera näringslivssektorn. Den makroekonomiska miljön var gynnsam med en stark ekonomisk tillväxt, främst beroende på de höga olje- och gaspriserna, särskilt under första halvåret 2008. Azerbajdzjan fortsatte att förhandla om medlemskap i Världshandelsorganisationen (WTO). Det gjordes påtagliga framsteg när det gäller samförståndsavtalet från 2006 om ett strategiskt partnerskap på energiområdet och en förstärkning av dess roll som energiproducent. Efter rapporteringsperioden kunde man 2009 konstatera några uppmuntrande tecken, särskilt ratificeringen av det fakultativa protokollet till FN-konventionen mot tortyr och nedläggningen av åtalet mot en människorättsaktivist. I februari 2008 öppnade Europeiska kommissionen en delegation i Baku, vilket bidrog till att ytterligare stärka de bilaterala förbindelserna med Azerbajdzjan.

Trots att läget fortfarande är mycket spänt togs det ett steg i rätt riktning i konflikten om Nagorno-Karabakh i och med att Azerbajdzjans och Armeniens presidenter undertecknade det första gemensamma dokumentet sedan 1994. EU stödjer fortfarande en lösning av konflikten inom ramen för OSSE:s Minskgrupp.

Insatserna för att genomföra handlingsplanen Egypten –EU ökade på området sociala, ekonomiska och sektoriella reformer och, om än i mindre utsträckning, politiska reformer. På området mänskliga rättigheter och grundläggande friheter gjordes betydande framsteg när det gäller kvinnors och barns rättigheter, under det att mycket ännu återstår att göra i övrigt. Framsteg gjordes med avseende på den ekonomiska reformen, särskilt harmoniseringen av finans- och penningpolitiken och den allmänna liberaliseringen av ekonomin, vilket förstärktes ytterligare genom inrättandet av handelsdomstolar med möjlighet till påskyndad ärendehandläggning. Handelsförhandlingar inleddes om en gradvis liberalisering av tjänstehandeln och etableringsrätten och slutfördes på områdena jordbruksprodukter samt bearbetade jordbruks- och fiskeriprodukter. Få framsteg har gjorts när det gäller marknads- och lagstiftningsreformerna och främst rört förbättringar av företagsklimatet för små och medelstora företag samt tullförvaltningen och dess kapacitet. Egypten anslöt sig även till nätverket för företagsstöd Enterprise Europe Network . Det gjordes framsteg i samarbetet inom energisektorn i form av undertecknandet av ett samförståndsavtal mellan Egypten och EU om ett strategiskt partnerskap om energi. På områdena sysselsättning och sociala frågor gjordes vissa begränsade framsteg när det gäller arbetsrätten. Betydande framsteg gjordes när det gäller att förbättra tillgången till grundläggande skolutbildning. Framsteg gjordes även med avseende på reformen av hälso- och sjukvårdssektorn, särskilt tillgången till primärvård och införandet av sjukvårdsförsäkring för hela befolkningen. Vid det fjärde mötet i associeringsrådet EU–Egypten i april 2008 lade Egypten fram förslag som syftade till att förbättra förbindelserna med EU.

I Georgien påverkades genomförandet av handlingsplanen för grannskapspolitiken av ett antal exceptionella händelser. Under 2008 vidtog Ryssland en rad ensidiga åtgärder för att stärka sina förbindelser med Georgiens utbrytarregioner Abchazien och Sydossetien, bland annat en ökning av sin militära närvaro. En rad militära incidenter och provokationer kulminerade i augusti 2008 i en väpnad konflikt med Ryssland rörande kontrollen över Sydossetien som krävde hundratals dödsoffer och ledde till att ungefär 192 000 personer fick tvångsförflyttas. Dessutom orsakade den allvarliga miljöskador och slutade med att 7 000 ryska militärer blev kvar på Georgiens territorium. Det faktum att Ryssland därefter erkände de två utbrytarregionernas självproklamerade självständighet utgjorde ett brott mot Georgiens suveränitet och försvårade en fredlig och hållbar lösning på konflikten. Ett avtal om eldupphör ingicks med hjälp av EU, och Europeiska rådet gav sitt fulla stöd till Georgiens territoriella integritet. Samtidigt visade två omstridda tidigarelagda valomgångar hur viktigt det är att man blåser nytt liv i de demokratiska reformerna och främjar politisk mångfald i enlighet med den ambitiösa reformpolitik som förts sedan den rosa revolutionen. Trots den svåra situationen gjorde Georgien vissa framsteg när det gäller genomförandet av handlingsplanen för grannskapspolitiken, framför allt på områdena korruptionsbekämpning, förbättrade möjligheter till rättslig prövning och förbättring av företagsklimatet och tullförvaltningen. Det behövs konkreta åtgärder på det arbetsrättsliga området, rättigheter i arbetslivet och social dialog. Georgien fortsatte sitt samarbete med EU om handelsrelaterade frågor, bland annat förberedelser inför ett eventuellt framtida långtgående och omfattande handelsavtal. Georgien fortsatte även samarbetet på området rättvisa, frihet och säkerhet på grundval av förhandlingarna mellan EU och Georgien om ett avtal om förenklade viseringsförfaranden och återtagande.

Till följd av en begäran från Israel om en fördjupning av de bilaterala förbindelserna utvidgades samarbetet på grundval av den gällande handlingsplanen i april 2008. På detta sätt fick man mer tid att diskutera innehållet i det nästkommande dokumentet. Israel gjorde framsteg när det gäller ett antal av prioriteringarna i handlingsplanen. Det fordras ytterligare insatser för att överbrygga den ökande fattigdomsklyftan och förbättra situationen för den arabiska minoriteten i form av lämpliga åtgärder på områdena sysselsättning, kvinnors rättigheter, social integration, utbildning och den offentliga förvaltningen. Handelsförhandlingar inleddes om en gradvis liberalisering av tjänstehandeln och etableringsrätten och slutfördes på områdena jordbruksprodukter, bearbetade jordbruks- och fiskeriprodukter. På transportområdet undertecknade Europeiska gemenskapen och Israel ett horisontellt luftfartsavtal och inledde förhandlingar om ett övergripande luftfartsavtal. Kommissionen och Israel undertecknade även en gemensam förklaring om samarbete och dialog om utbildning och därefter, i april 2008, även ett protokoll om de allmänna principerna för Israels deltagande i gemenskapens program.

Vid varje översyn av förbindelserna mellan EU och Israel, inbegripet handlingsplanen för grannskapspolitiken, måste hänsyn tas till den ihållande israelisk-arabiska konflikten och det allmänna politiska utvecklingen i Mellanöstern. Den fortsatta, eller till och med upptrappade, expansionen av bosättningarna 2008 inverkade negativt både på fredsprocessen och den palestinska befolkningens tillträde, rörelsefrihet och ekonomi. Situationen förvärrades ytterligare genom att det inte gjordes några framsteg när det gäller ett antal åtaganden som gjorts inom ramen för handlingsplanen, t.ex. underlättandet av den palestinska handeln. Rivandet av palestinska hus som uppförts utan tillstånd i område C på Västbanken (som omfattar områden som står helt under israeliskt kontroll) återupptogs under det sista kvartalet 2008 efter att i praktiken ha legat nere under sex månader. Inledandet av Operation Cast Lead i Gaza i slutet av rapporteringsperioden förvärrade den politiska situationen ytterligare och försämrade dramatiskt situationen för den palestinska befolkningen som var utblottad redan före offensiven till följd av blockaden av Gazaremsan.

Jordanien är en aktiv och konstruktiv partner i grannskapspolitiken. Landet gjorde framsteg när det gäller reformen av fångvårdssystemet, öppenhet och korruptionsbekämpning. Det gjordes emellertid inga större framsteg med avseende på domstolarnas oberoende eller föreningsfriheten. Det gjordes stora framsteg med att liberalisera ekonomin och förbättra konkurrensen inom sektorer som elektronisk kommunikation och energi och när det gäller miljöstyrning. Det fordras ytterligare lagstiftning för att förbättra företagsklimatet. Framstegen på handelsområdet var emellertid begränsade. Dessutom behövs det ett omfattande strategi för fattigdomsbekämpning, eftersom klyftan mellan rika och fattiga har ökat. I november 2008 framförde Jordan en önskan om en kvalitativ och kvantitativ intensifiering av det politiska samarbetet med EU med avseende på en rad olika politiska och säkerhetspolitiska frågor av gemensamt intresse.

Efter det att den militära konflikten mellan Israel och Hizbullah avslutades 2006 rådde det länge ett politiskt dödläge i Libanon . I maj 2008 nådde de rivaliserande fraktionerna slutligen en överenskommelse efter en 18 månader lång kris. I juli 2008 bildade en regering för nationell enighet. Den svåra politiska situationen under året gjorde att genomförandet av handlingsplanen saktade in. Trots den institutionella förbättringarna gjorde en avstanning i lagstiftningsarbetet att inga lagstiftningsförslag kunde diskuteras. Ministerrådet godkände visserligen flera reformer (bland annat om konkurrenspolitik ock mervärdeskatt) men de kunde inte genomföras. Få framsteg gjordes på andra områden (mänskliga rättigheter, reformerna av rättsväsendet och den sociala sektorn samt lagstiftnings- och förvaltningsreformerna). Detta inverkade på den sociala, ekonomiska och politiska situationen i stort i landet och på dialogen inom ramen för grannskapspolitiken. Det första steget mot en normalisering av förbindelserna med Syrien togs i oktober 2008 i och med upprättandet av diplomatiska förbindelser. Den oberoende internationella undersökningskommissionen fortsatte sitt arbete under rapporteringsperioden. Europeiska kommissionen gav stöd till inrättandet av den särskilda domstolen för Libanon i Haag.

Moldavien gjorde framsteg på ett antal av de områden som ingår i handlingsplanen för grannskapspolitiken, bland annat genom fortsatt reform av rättsväsendet, offentliggörande av rapporterna från Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och ett välfungerande samarbete med EU:s gränsövervakningsuppdrag (EUBAM). Moldavien fortsatte även sitt samarbete med EU om alla frågor rörande Transnistrien-konflikten, inbegripet förtroendeskapande åtgärder som syftar till att förbättra dialogen på gräsrotsnivå, och såg till att villkoren för att komma i åtnjutande av EU:s autonoma handelsförmåner tillämpas på ett korrekt sätt. Ett partnerskap för rörlighet mellan EU och Moldavien undertecknades. I november 2008 inleddes förhandlingar om Moldaviens anslutning till fördraget om energigemenskapen till följd av de betydande framsteg som landet gjort i arbetet med att reformera energisektorn. När det gäller vissa viktiga prioriteringar, t.ex. respekten för de mänskliga rättigheterna (inbegripet yttrandefriheten), gjordes emellertid få eller inga framsteg. Detsamma gällde för marknads- och regleringsfrågor, genomförande av nationella strategier på områdena korruptionsbekämpning och narkotika- och människohandel samt energi-, transport- och miljöfrågor. Antagandet av en ändrad vallag utgjorde ett bakslag. Valet i april 2009 kommer att behandlas i rapporten för 2009.

Marocko var precis som tidigare ett konstruktivt partnerland i den europeiska grannskapspolitiken och gjorde framsteg på många av de områden som ingår i handlingsplanen. Även om reformerna för att främja demokrati och mänskliga rättigheter kunde ha drivits mer kraftfullt gjordes det framsteg till exempel i form av antagandet av en ny vallag som förstärker kvinnornas deltagande, innehåller åtgärder för korruptionsbekämpning och innebär anslutning till FN-konventioner. Det finns dock ihållande problem med att få rättsväsendet att fungera väl, vilket utgör en risk för de reformer som inletts. Det finns fortfarande hinder för pressfriheten. Dialogen med EU inom vissa känsliga områden intensifierades ytterligare, särskilt kampen mot den organiserade brottsligheten och samarbete i gränsförvaltningsfrågor. Förhandlingarna om ett återtagandeavtal fortskred inte i förväntad takt. Det gjordes framsteg i förhandlingarna om en gradvis liberalisering av handeln med tjänster och etableringsrätten och om handel med jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter, fisk och fiskeriprodukter. Den regering som bildades efter valet 2007 inledde gradvis ett antal ekonomiska strukturreformer trots det ogynnsamma ekonomiska klimatet. På socialpolitikens områden fanns det tecken på förbättringar, t.ex. en smärre minskning av den andel av befolkningen som lever under fattigdomsgränsen och en ökning av budgetanslaget till utbildning och hälso- och sjukvård. Det skedde även avsevärda förbättringar inom sektorerna vattenförsörjning och avloppsnät. Å andra sidan förekom det fortfarande barnarbete, och ungdomsarbetslösheten gav anledning till oro. Vid mötet i associeringsrådet i oktober 2008 antog EU och Marocko ett gemensamt dokument, som utarbetats av den särskilda arbetsgruppen, om en förstärkning av de bilaterala förbindelserna i form av en färdplan för Marockos framskjutna ställning. Arbetsgruppen kommer att avge rapport vid nästa möte i associeringsrådet.

När det gäller den palestinska myndigheten gjordes det under 2008 framsteg inom flera av de områden som ingår i handlingsplanen, och myndigheten vidtog även trovärdiga åtgärder för att genomföra den palestinska reform- och utvecklingsplanen. De viktigaste framstegen rörde budgetkonsolideringen och reformen på säkerhetsområdet. På det ekonomiska området noterades en dramatisk tillbakagång i den privata sektorns utveckling i Gaza. Trots den totala blockaden tilläts en mindre mängd humanitärt bistånd passera. Den israeliska ockupationen och de fortsatta inskränkningarna när det gäller rörelsefriheten och tillträde utgjorde ett betydande hinder för den ekonomiska utvecklingen på Västbanken. Den ekonomiska tillväxten i det ockuperade palestinska territoriet var fortsatt svag (under 2%) och väsentligt lägre än den demografiska tillväxten, trots enorma kapitaltillskott från givarna. Politisk reform och institutionsuppbyggnad var två andra områden som drabbades av delningen mellan Västbanken och Gaza. Det gjordes flera försök att ena parterna men dessa misslyckades och ledde till en försämring av läget beträffande de mänskliga rättigheterna inom båda delarna av territoriet. Lagstiftningsarbetet var begränsat och det palestinska lagstiftande rådet kunde inte sammanträda.

Vid årets slut inträffade en av de svåraste incidenterna i den israelisk-palestinska konflikten någonsin. Denna kommer dock att tas upp till närmare behandling först i nästa lägesrapport.

Generellt sett är Tunisien en aktiv aktör i grannskapspolitiken. På områdena demokrati och mänskliga rättigheter utvecklades dialogen i den berörda underkommittén vidare, även om det fortfarande fanns problem med att genomföra vissa mål i praktiken, särskilt med avseende på förenings- och yttrandefriheten. Rättsväsendet behöver reformeras i syfte att stärka respekten för rättstatsprincipen. Detta är en förutsättning för att Tunisien verkligen ska kunna närma sig EU. Den dialog som inletts inom ramen för underkommittén om rättvisa och säkerhet bör bana väg för ett närmare samarbete om kampen mot terrorismen och den organiserade brottsligheten, gränsförvaltning och migrationsfrågor. Det gjordes betydande framsteg med avseende på den ekonomiska reformen och lagstiftningsreformen, vilket ledde till en kraftig tillväxt i den tunisiska ekonomin och handeln med EU. Tack vare Tunisiens insatser på det socialpolitiska området kan landet uppvisa uppmuntrande resultat på områdena hälso- och sjukvård, skolutbildning, fattigdomsbekämpning och skydd av kvinnors rättigheter. Det fordras dock ytterligare insatser. Tunisien är det första partnerlandet i regionen som ingått ett avtal om ett frihandelsområde för industriprodukter, vilket skedde den 1 januari 2008, dvs. två år före planerat datum. Det är också det första land som slutfört förhandlingar om en tvistlösningsmekanism inom ramen för associeringsavtalet, och det paraferade protokollet i juli 2008. Tunisien inledde förhandlingar om en gradvis liberalisering av handeln med tjänster och etableringsrätten och om handel med jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter, fisk och fiskeriprodukter. Vid associeringsrådets möte i november uttryckte Tunisien sitt intresse för ett förstärkt partnerskap i samma anda som Marockos framskjutna ställning. EU har uppgivit sig villigt att aktivt verka för en sådan lösning.

Ukraina gjorde framsteg på många av de områden som ingår i handlingsplanen. Reformarbetet saktade av till följd av det fortsatt oroliga politiska läget i landet och, under det andra halvåret, den alltmer fördjupade finansiella och ekonomiska krisen. Ukraina gjorde emellertid få eller inga framsteg i genomförandet av vissa viktiga politiska reformer, inbegripet författningsreformen och reformen av rättsväsendet, och korruptionsbekämpningen. Viktiga händelser under rapporteringsperioden var Ukrainas anslutning till WTO i maj 2008, framstegen i förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och Ukraina, inbegripet de delar som avser ett långtgående och omfattande frihandelsområde, inledandet av en dialog i oktober 2008 om införandet av viseringsfrihet på lång sikt och det fortsatt välfungerande samarbetet med EU:s gränsövervakningsuppdrag (EUBAM). Även samarbetet i GUSP-frågor fungerade väl och Ukraina anslöt sig till nästan alla GUSP-ståndpunkter som var möjliga att ansluta sig till. I december 2008 undertecknade Ukraina och kommissionen en ny administrativ överenskommelse om ett närmare samarbete på området civilskydd. I november inleddes förhandlingar om Ukrainas anslutning till fördraget om energigemenskapen. Samarbetet på energiområdet förstärktes ytterligare i samband med samförståndsavtalet om energi.

Förbindelserna med övriga länder som omfattas av grannskapspolitiken utvecklades positivt under 2008. I september enades associeringskommittén om en färdplan för genomförandet av associeringsavtalet med Algeriet . Efter det att de sista politiska fångarnas släppts upphävdes viseringsförbudet för vissa medlemmar av Vitrysslands regering för en sexmånadersperiod. Förhandlingarna om ett ramavtal med Libyen inleddes i november 2008, och en uppdaterad version av associeringsavtalet med Syrien paraferades i december 2008.

3. Nya ramar för att stärka den europeiska grannskapspolitiken

Under 2008 fortsatte Europeiska unionen att avsevärt stärka sina förbindelser med sina grannländer genom nya ramar som kompletterar de olika bilaterala förbindelserna. Även den gemensamma EU–Afrika-strategin, som omfattar fem av grannskapsländerna, bidrar till detta mål genom sina resultatorienterade och specialiserade partnerskap.

Unionen för Medelhavsområdet: mot ett synligare partnerskap

Unionen för Medelhavsområdet lanserades vid toppmötet i Paris i juli 2008 och har till syfte att blåsa nytt politiskt liv i EU:s viktiga förbindelser med länderna i Medelhavsområdet. Den ska bidra till ett ökat gemensamt ansvar och till att göra förbindelserna mer konkreta och synligare genom regionala och subregionala projekt, varvid den utgör en vidareutveckling av Barcelonaprocessen. På det organisatoriska planet[3] är det meningen att unionen för Medelhavsområdet ska ha ett projektinriktat sekretariat. Vid ministermötet i november om unionen för Medelhavsområdet beslutades det var denna union ska ha sitt säte (Barcelona) och man nådde en överenskommelse om att Arabförbundet ska delta i alla möten på alla nivåer. Vidare enades man om att inrätta ett samordningskontor för EU–Arabförbundet i Malta.

I den första omgången av projekt inom ramen för detta initiativ ingår rening av Medelhavet, inrättandet av landsvägar till sjöss och till lands, civilskyddsinitiativ för att förhindra naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan, en solenergiplan för Medelhavsområdet, invigning av ett Europa-Medelhavsuniversitet i Slovenien och initiativet för företagsutveckling i Medelhavsområdet som är inriktat på mikroföretag och små och medelstora företag.

Svartahavssynergin: första genomförandeåret[4]

Ett utrikesministermöte ägde rum i Kyiv i februari 2008. I den gemensamma förklaring som då antogs identifieras de områden där det bör vidtas åtgärder, t.ex. energi, transporter, kommunikationer, handel, miljö, sjöfartspolitik, fiske, migration, brottsbekämpning och kampen mot den organiserade brottsligheten.

Svartahavssynergin har även väckt stort intresse hos olika icke-statliga organisationer. Den första i en serie av seminarier inom ramen för Svartahavssynergin för det civila samhället om mänskliga rättigheter anordnades i maj 2008 i Moldavien. En plattform för migration har inrättats.

Kommissionen har inlett förberedande samtal med länderna i regionen om en utvidgning av de transeuropeiska transportnäten och i december 2008 hölls det ett ministermöte i Baku om transporter. Kommissionen har ökat fokus på området sjösäkerhet och sjöfartsskydd och har även börjat genomföra konceptet höghastighetsmotorvägar i Svarta havet. Arbetet med att utvidga det gemensamma europeiska luftrummet till att även omfatta Svartahavsländerna har inletts. Kommissionen har börjat förbereda Europeiska gemenskapens anslutning till konventionen om skydd av Svarta havet mot föroreningar (Bukarestkonventionen). Bulgarien och Rumänien har lagt fram formella förslag om ändring av konventionen för att Europeiska gemenskapen ska kunna bli part i konventionen.

Förslag till ett östligt partnerskap[5]

I december 2008 lade kommissionen fram ett förslag till ett östligt partnerskap för att tillvarata unionens strategiska intresse av stabilitet, förbättrad samhällsstyrning och ekonomisk utveckling vid dess östliga gränser och för att hjälpa unionens partner att befästa sin status som självständig stat och sin suveränitet, bland annat genom demokratiska reformer, och att intensifiera sina förbindelser med unionen. I detta förslag gjorde kommissionen en avgränsning mot det regionala samarbete som inletts inom ramen för Svartahavssynergin för att kunna åstadkomma maximal komplementaritet med det initiativet, som nu precis gått in i sitt operativa skede.

Meddelandet om ett östligt partnerskap innehåller en rad ambitiösa politiska förslag för att fördjupa förbindelserna med länderna i Östeuropa och södra Kaukasus i syfte att främja den politiska associeringen och en ytterligare ekonomisk integration och för att gradvis öka arbetskraftens rörligheten, varvid målet är att införa viseringsfrihet på lång sikt. Partnerskapet har både en bilateral och en multilateral dimension. På multilateral nivå införs samarbetsplattformar som avser demokrati, gott styre och stabilitet, ekonomisk integration och konvergens med EU:s politik, energisäkerhet och kontakter mellan människor. Förslaget välkomnades i mars 2009 av Europeiska rådet.

Det östliga partnerskapet kommer att inledas genom ett toppmöte den 7 maj 2009 och utformas genom årliga utrikesministermöten och toppmöten som hålls två gånger om året. Det första mötet för de tematiska plattformarna kommer att äga rum strax efter lanseringen.

4. den globala finansiella och ekonomiska krisens verkningar

Den globala finanskrisen har inverkat på partnerländernas realekonomier i olika omfattning.

Hittills har de östliga grannländerna drabbats särskilt hårt av det förändrade ekonomiska läget i världen. Dessa länder, vars rekordartade tillväxt under de senaste åren huvudsakligen möjliggjorts tack vare ett inflöde av utländskt kapital (i form av utländska direktinvesteringar, bankkrediter eller i vissa fall överföringar från migranter), har nu svårigheter till följd av att de internationella kapital- och kreditmarknaderna sinat. För ett flertal länder i området har den finansiella kraschen förvärrats ytterligare genom den dramatiska prisminskningen för sådana exportvaror som de är starkt beroende av, dvs. energi, metaller och jordbruksprodukter. Detta kan få sociala konsekvenser med risk för ökad utsatthet och fattigdom, vilket ställer större krav än någonsin på sociala insatser och reformer.

Ukraina, som är den största ekonomin i området, registrerade en kraftig ekonomisk nedgång i slutet av 2008. Det försämrade handelsförhållandena till följd av de sjunkande exportpriserna för stål och den globala finanskrisen visade hur sårbar bank- och företagssektorn är inför ett stopp i tillflödet av utländskt kapital. BNP minskade väsentligt i reala termer, vilket innebar att den ekonomiska tillväxten minskade med ungefär 2,5 % på årsbasis. Nedgången i Ukrainas ekonomi, vilken sannolikt kommer att fortsätta under 2009, får även negativa konsekvenser för sådana länder för vilka Ukraina är en viktig handelspartner, t.ex. Moldavien och Vitryssland.

De ukrainska myndigheterna ingick snabbt ett stand-by avtal med Internationella valutafonden (IMF) på ca 12,8 miljarder euro inom ramen för ett omfattande ekonomiskt stabiliseringsprogram. Den första delutbetalningen har skett och det pågår diskussioner om genomförandet av IMF:s villkor för den andra delutbetalningen. Ukrainas statsskuld och statligt garanterade skulder låg kvar på en hållbar nivå under 2008. Det största problemet är frågan om finansieringen av bankernas och företagens kortsiktiga utlandsskuld. Den lagstiftning som tillämpas för att lösa bankernas kris ändrades i samband med den särskilda krislagstiftning som antogs i november 2008. Genomförandet av denna lagstiftning har högsta prioritet för myndigheterna under 2009 för att garantera att bärkraftiga banker kan fortsätta sin utlåningsverksamhet och på så sätt bidra till en ekonomisk återhämtning.

Ukraina var inte det enda land i regionen som fick stöd från Bretton Woods-institutionerna. IMF har redan finansieringsavtal med Armenien, Georgien och Vitryssland. Moldavien kommer troligen också att få ett sådant avtal senare i år.

I Medelhavsområdet har finanssektorns låga grad av internationell integration och försiktiga utlåningspolitik i kombination med det relativt låga beroendet av externa finansiella flöden till stor del skyddat finansinstituten från den kris som orsakats av sub-primelånen och överutlåningen. De inhemska bankerna påverkades inte av den globala finanskrisen och har sett till att kreditgivningen fungerat väl, även om den begränsade möjligheterna till upplåning utomlands hindrar en ökning av kreditgivningen på sikt och en ökad finansiell förmedling.

Sett till hela det område som omfattas av grannskapspolitiken medför dock den globala finanskrisen och ekonomiska krisen risker för vissa viktiga delar inom ekonomin under 2009, t.ex. överföringar från utlandet, exportindustrin, turism och byggsektorn. De dåliga prognoserna för tillväxten i Europa utgör ett särskilt bekymmer, eftersom EU är den viktigaste exportmarknaden för grannskapsländerna och ger sysselsättning till en stor andel av de arbetstagare som arbetar utomlands och sänder hem pengar. Exporten kan dessutom påverkas negativt av konkurrensen från låglöneländer. De utländska investeringarna i landet kommer sannolikt att minska till följd av den ekonomiska nedgången i Europa. De utländska direktinvesteringarna kan även komma att påverkas om europeiska företag beslutar att skjuta fram sina investeringar. Bristande likviditet i banksektorn i de utvecklade länderna kan hämma privatiseringsprocessen i partnerländerna. Små och medelstora företag har ännu svårare att få tillgång till finansiering, vilket kan inverka negativt på deras verksamhet. Om EU:s grannländer drabbas av spridningseffekter av krisen kan detta förvärra den redan höga ungdomsarbetslösheten och innebära ytterligare problem för sysselsättningen och de sociala reformerna.

I ett läge där det råder ekonomisk kris är de prioriteringar i handlingsplanen för grannskapspolitiken som rör handel och handelsrelaterade aspekter viktigare än någonsin. Dessutom måste den ekonomiska integrationsprocessen i grannskapsländerna fortsätta.

Som en första reaktion på G20-toppmötet i London identifierade kommissionen nyligen i ett meddelande[6] lägliga, samordnade och målinriktade åtgärder som ska börja vidtas från och med i år av EU i dess helhet i syfte att stödja partnerländerna i deras ansträngningar för att hantera verkningarna av den globala finanskrisen. Mot denna bakgrund kommer kommissionen bland annat att påskynda halvtidsöversynen av sina program för externt bistånd 2009 och 2010 för att ta hänsyn till nya behov och prioriteringar.

5. SLUTSATSER

Ett partnerskap under utveckling grundat på ömsesidigt beroende

EU:s förbindelser med dess grannländer har fortsatt att intensifieras totalt sett trots det svåra internationella läget. Denna utveckling återspeglas i de framsteg som gjorts med de ledande grannländer som identifieras i meddelandet från 2008, liksom i de framsteg som gjorts med andra länder, inbegripet de länder som ännu inte deltar fullt ut i grannskapspolitiken. Den återspeglas även i de bilaterala förbindelsernas djup och i det ökande antalet multilaterala initiativ. Krisen 2008 och de kvarvarande problemen i partnerländerna har gjort det än mer strategiskt viktigt med en förstärkning av den europeisk grannskapspolitiken, eftersom denna kan ge ett konkret och trovärdigt stöd som skapar säkerhet och välstånd.

Ett antal länder har begärt att denna utveckling ska beaktas genom en formell uppgradering av deras förbindelser med EU. Detta visar på grannskapspolitikens dragningskraft och att en resultatorienterad och differentierad politik har en stimulerande effekt. En uppgradering av förbindelserna skulle leda till en institutionalisering och ökning av den politiska dialogen, och öka de berörda ländernas integration i EU:s ekonomiska område och inom olika politikområden. Kommissionen anser att EU bör vara öppet för sådana önskemål, inte minst för att se till att reformarbetet i partnerländerna fortskrider i god takt. En formell uppgradering kommer att grunda sig på en gemensam värdegrund och tillvaratagandet av gemensamma intressen och ske när genomförandet av handlingsplanen visar att det berörda partnerlandet har en vilja att gå ännu längre, särskilt när det gäller de demokratiska principerna, respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och iakttagandet av rättssatsprincipen.

Åtgärdande av problemen avseende god samhällsstyrning och ekonomin

EU:s har fått alltmer sofistikerade verktyg för att genomföra grannskapspolitiken. Samtidigt som kommissionen fortsätter att föra en differentierad politik som anpassas till varje enskilt partnerlands särskilda situation kommer den dock att se till att framgångsrika metoder och instrument som utvecklats för ett visst land eller region tillvaratas så att de när så är lämpligt kan användas även i andra grannskapsländer. När det gäller att stärka förbindelserna med unionens grannländer i söder kan man även överväga att använda ett antal av förslagen i meddelandet om ett östligt partnerskap, t.ex. en förstärkt övergripande strategi för institutionell uppbyggnad och nationella strategier för att stödja social och ekonomisk sammanhållning.

Det ekonomiska stödet till reformerna i partnerländerna måste också anpassas till de nya prioriteringar som följer av de problem som grannländerna står inför. Detta kommer att beaktas i kommissionens förslag rörande programplaneringen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet för perioden 2011–2013.

Den brist på framsteg när det gäller god samhällsstyrning som kunde konstateras överlag för 2008 visar att EU och dess partner måste fördubbla sina ansträngningar, både i form av en förstärkt politisk dialog och ökat skräddarsytt bistånd, vilket inbegriper mekanismen för god samhällsstyrning som alltjämt utgör ett politiskt incitament. Kommissionen kommer att besluta om nästa anslag inom ramen för denna mekanism mot bakgrund av analysen i detta meddelande och de bifogade länderrapporterna.

Förutom att den alltmer förvärrade globala finansiella och ekonomiska krisen visar hur viktigt det är att partnerländerna fortsätter med sitt reformarbete och inte vidtar protektionistiska och handelssnedvridande åtgärder så ställer den även krav på ett konkret stöd från EU:s sida. I detta hänseende föreslår kommissionen att vidta följande åtgärder:

- Säkerställa att det inom ramen för den regelbundna kontakten med partnerländerna förs en intensiv dialog för att lösa de ekonomiska och sociala problem som uppstår i finanskrisens spår och om hur man bäst kan mildra verkningarna för de mest sårbara befolkningsgrupperna, främja drägliga arbetsförhållanden och åstadkomma en hållbar ekonomisk och social utveckling.

- Bidra till att avhjälpa de kortsiktiga likviditetsproblem som finanskrisen givit upphov till genom att anskaffa ytterligare lån inom ramen för det makroekonomiska bistånd som gemenskapen tillhandahåller i samarbete med IMF och i överensstämmelse med villkoren för IMF-program. Om det visar sig att det inte är möjligt att tillföra garantifonden för åtgärder avseende tredje land de medel som krävs för att möta behoven kan man överväga att använda medel avsedda för framtida gåvobistånd inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Kommissionen uppmanar vidare medlemsstaterna att överväga bilateralt makroekonomiskt bistånd till grannskapsländerna, vilket bör samordnas med IMF även det.

- Förstärka det rättsliga regelverket för finanssektorn och de institutioner som kan utöva lämplig tillsyn över finansmarknaderna (centralbanker, tillsynsmyndigheter för bank- och finanssektorn, värdepapperskommissioner osv.) med hjälp av tekniskt stöd och, vid behov, program för partnersamverkan under de kommande två åren. Inom ramen för detta ytterligare bistånd kan man även överväga möjligheten av att låta Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i Eurosystemet utöka sina program för tekniskt bistånd till att även omfatta partnerländernas centralbanker.

- Uppmuntra Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) att påskynda sin utlåning, även till de östra grannskapsländerna.

- Mildra verkningarna av den ekonomiska krisen genom stöd till handel och investeringar. Det kan bland annat röra sig om att prioritera den planerade mekanismen för små och medelstora företag inom ramen för det östliga partnerskapet och, om det finns tillräckliga medel, ytterligare anslag till faciliteten för investering och partnerskap för Europa-Medelhavsområdet (Femip) och investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken.

[1] KOM(2007) 774: En stark europeisk grannskapspolitik.

[2] Grannskapspolitiken omfattar Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Moldavien, Marocko, det ockuperade palestinska territoriet, Syrien, Tunisien, Ukraina och Vitryssland. Handlingsplaner har antagits för tolv av partnerländerna, dvs. alla utom Algeriet, Libyen, Syrien och Vitryssland.

[3] KOM(2008) 319 – Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet.

[4] KOM(2008) 391 – Meddelande från kommissionen till rådet Europaparlamentet – Rapport om Svartahavssynergins första genomförandeår.

[5] KOM(2008) 823 – Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Östligt partnerskap.

[6] KOM(2009) 160 av den 8 april 2009: Att hjälpa utvecklingsländerna hantera finanskrisen.